DETROIT – TORONTO 2-2 (Period 2)
• • •
Mini-Nyllet – som likt pappa Micke tycks spela med lust och glädje oavsett om det är VM-final eller försäsongstraggel – styr väldigt snyggt, på volley, in gästernas 2-1-mål.
Han har en monstruös säsong på lut, det är vad jag tror.
• • •
De respektive supporterskarorna på de branta läktarsektionerna får lite feeling och börjar skandera ramsor i call-and-response-takt.
Då visar det sig att det är bra, distinkt akustik här inne också.
Det är ju alltid risken, att stämningen som bor i de gamla rucklen inte går att återskapa i nya, fancy byggen, men här kommer det nog bli fett tryck när det är fullsatt.
• • •
Det verkar inte som att Axel Holmström slår sig in i Wings-truppen.
Så synd.
Det har länge saknats en Holmström i Detroit.
• • •
Kommer bli förlängning och straffar innan vi är klara ikväll.
Because it’s the försäsong.

DETROIT – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Dra mig i dubbelhakan asså.

Det är verkligen en förbluffande upplevelse att se hockey på det här viset – ur rena rama fågelperspektivet.
Så häftigt.
Tyvärr kommer det förmodligen kännas lite andefattigt att sitta på andra pressläktare efter Detroit-resorna…
• • •
Zäta, man!
Han fyller 37 om en dryg vecka och har inte spelat en hockeymatch sen dom stängde The Joe i början av april.
Men han går ut med samma gamla vanliga pondus och dirigerar förstakedjans anfall som Sixten Ehrling en gång i tiden dirigerade den berömda symfoniorkestern här i stan.
Mackan han breder åt kompisen Hästpolo vid kvitteringen är grannlåt monumentale.
• • •
Exteriören – hajpad den också – har jag inte hunnit skaffa mig så mycket intryck av ännu.
Som den nervous Nellie jag råkar vara fokuserar jag så intensivt att på att hitta pressparkeringen, och därefter media-entrén, att jag knappt tar notis om den.
Men jag kan i alla fall meddela att det inte är något rymdskepp som landat mitt i stan.
De har grävt ner själva arenan och sedan sett till att höljet ovan jord smälter in i stadsmiljön i Motowns revitaliserade centrum.
Fint är det – i synnerhet i skenet av hur det såg ut i de här kvarteren så sent som för ett decennium sedan.
• • •
Andersen ser väldigt robust och säker ut.
Inte minst när Martin Frk matar slagskott på honom i hemmalagets hittills edna powerplay.
Han har funnit sig tillrätta i Toronto nu, dansken.
• • •
Mathias, huruvida de bjuder på pizza vet jag inte, men de serverar talrika varianter i pressloungen – en imponerande inrättning det också.
Den med skinka och ananas verkade fin.
• • •
Det tar trekvart att flyga från Big Smoke till Motown, om ens det, så i vanlig ordning är det gott om Leafs-fans på plats.
De verkar betagna, de också.
Såklart.
Air Canada är en fin arena det också, men i jämförelse med detta – gamla Rosenlundshallen i Jönköping.
• • •
Jodå, både Rosén och Borgman är kvar i truppen så här nära slut-cutten av en anledning, det ser man.
• • •
Nu ska jag gå och slå en sjua.

Det var också ett stökigt äventyr i The Joe. De hade en enda toalett och för att överhuvudtaget ta sig fram till kön till den fick man uppföra sig ungefär som Tomas Holmström framför bortakassen nere på isen.
Nu promenerar man nerför en bred ramp och kommer till ett badrum värdigt ett kasino i Vegas.
Hurra!

Kolla här då.

Whoa, va?
Ja, plötsligt begår bloggen, helt oannonserat, sin ur-debut i Little Caesars Arena – den nya, omsusade monsterarenan mitt i downtown Detroit som från och med nu är Red Wings hemmahall.
Jag är egentligen här i lite andra, hemliga ärenden men passar förstås på att se pre season-fajten mellan Red Wings och Maples Leafs.
Första intrycket:
Ojvoj.
Med reservation för att jag inte sett det nya underverket i Edmonton bestämmer jag härmed att LCA omedelbart är Nordamerikas coolaste inomhusarena.
Ja, Bell Centre finns ju också, och den har delvis stått som förebild för arkitekterna i Motown – men allt är nyare och fräschar och ännu lite mäktigare här.
Fem rungande plus.
• • •
Den alldeles för långa försäsongen går mot sitt slut och de slutgiltiga NHL-trupperna är i praktiken spikade.
Det betyder att vi borde få se någotsånär anständig hockey ikväll.
Men var förvarnad:
Resultatet saknar fortfarande betydelse och därmed kommer den verkliga nerven att saknas.
Hos herr bloggaren också…
• • •
Det allra första som slår en när man kliver i denna nya hockeykatedral – förutom att allt är VÄLDIGT rött; ja, rödare än Lars Ohlys hjärta! – är jumbotronen.
Den får den omtalade bjässen i Tampa att framstå som en telefon-display – och har skärmar även på insidan, så att åskådarna längst ner kan se.
Jag känner många i New York som, på fullt allvar, bor i lägenheter som är mindre
Herregud.
• • •
Men spänning eller inte – bloggens jungfrubesök i den nya drömarenan förgylls i alla fall med mycket blågult på isen.
Zäta begår sin säsongsdebut och har sällskap av både Hästpolo-Gustav Nyquist och Big E Ericsson (Kronwall spelade igår och vilar därför idag) i hemmalagets uppställning – och Babcock luftar såväl William Nylander som backduon Calle Rosén och Andreas Borgman.
Att de två sistnämnda fortfarande är med och fäktas om platser i Leafs-truppen är verkligen skoj.
• • •
Att säga att Red Wings bytt upp sig sedan de flyttade från Joe Louis Arena är som att säga att den som ersätter en rostig Ford Taunus från 1972 med en fabriksny Lamborghini uppgraderat en smula.
Det går verkligen inte att jämföra.
De hade den äldsta, sunkigaste, mest slitna och illaluktande hallen i hela NHL.
Nu har de den nyaste, fräschaste, mest luxuösa och spektakulära.
• • •
Nähä, vi får inte se Lias Andersson i NHL redan den här säsongen.
Rangers tog till sist beslutet att låna ut honom till Frölunda för mer ”seasoning” i SHL.
Ett klokt beslut, antagligen.
Men jag längtar redan efter dagen när den unge mannen får ett eget bås i det spatiösa omklädningsrumnmet på Garden. Han har varit exceptionellt kul att ha att göra med; glad, positiv och pratsam.
• • •
De lokala hockeymurvlarna går omkring med leenden breda som Eight Mile Road.
Och no wonder.
Var det något som verkligen sög i The Joe var pressläktaren, så omöjligt trång att man tvingades bända loss knäna med domkraft när man skulle hem efter matcherna.
Här får de jobba i en Bell Centre-inspirerad ”gondola” som i praktiken hänger ovanför isen – blickfånget, baby! – och har så mycket space så de skulle kunna arrangera travlopp parketten i periodpauserna.
Fantastiskt.
• • •
Fyn fan så synd om Robby Fabbri. Han gör alltså comeback efter nio månaders skadefrånvaro, sliter omedelbart sönder knäet han operarde i vintras – och missar hela den här säsongen.
Men vad väntar Blues GM, Armstrong, på?
Det är ju bara att ringa Jaromir Jagr – den självklare ersättaren i det här besvärliga läget.
• • •
Fast samtidigt kan jag inte låta bli att ömma lite för The Joe
Den ligger där borta på Civic Center Drive, nedsläckt och övergiven och negligerad – medan alla som under 38 år brukade fylla dess luggslitna läktare istället sitter här och är storögda och förtjusta.
Det är nåt vemodigt över tanken…
• • •
Här får ni ytterligare några bilder från rödvingarna nya mirakel till hem — sen åker vi.

Slut, Rangers vinner på övertid. Ryan McDonagh avgör.
Tack för ikväll.
Next time – the real deal!

NY RANGERS – PHILADELPHIA 1-2 (Period 2)
• • •
Nej, nu får jag lov att erkänna att jag tappar koncentrationen igen; börjar tänka på annat, surfar på Aftonbladet Kultur och Wall Street Journal och pratar Soho-krogar med min kompis Scott.
Med all respekt för nödvändigheten av att utvärdera delar av spelarmaterialet, finkalibrera spelsystem och skaka igång veteraner är de här tillställningarna helt enkelt för såsiga och ospännande.
Hence:
Inte mycket till live-blogg.
Vi får förlita oss på att det adrenalin och den eufori riktig NHL-hockey brukar generera får juicerna att flöda som vanligt när det väl gäller nästa vecka.
• • •
Bra kväll för Sanheim.
Det är han som gör även Flyers andra mål, på en retur från nära håll när tre sekunder återstår av mittperren.
• • •
Andrew Desjardins, på tryout hos Rangers, har stängts av två pre season-matcher för en tackling i huvudet på Devils Miles Wood i lördags.
Men Rangers har bara en träningsmatch kvar, så frågan är hur det straffet ska verkställas.
Å andra sidan borde hans tryout rimligen vara över snart, varför ingen behöver fundera så mycket på det.
• • •
In the meantime har Yankees nya Babe Ruth, den 25-årige Aaron Judge, just blivit den förste rookien i Major League-historien att fläska iväg 50 homeruns.
Ifall ni undrar vad New York-tidningarna kommer toppa med imorrn.
• • •
Men hey, i tredje kommer Lias att pricka in sitt första mål.
Jag lovar.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 1-1 (Period 1)
• • •
Jamen, kolla.
Mål.
Ett par redan i första.
Det har vi inte varit bortskämda med under försäsongsövningar på Garden.
Jag önskar att jag därmed kunde säga att det märks att allvaret närmar sig, att det spelas kvalitetshockey med nerv nu, men nä.
Pre season-matcher är pre season-matcher och relevans går inte att fejka; det faktum att resultatet inget betyder tar udden av hela tillställningen.
Fast igen:
Mål.

Det är kul att se.
• • •
Utvisningarna duggar tätt – som vanligt
Ska de vara så här rigorösa i bedömningarna även i slutet av nästa vecka blir det en mycket luguber start på årets säsong.
• • •
Satan vilken slägga Travis Sanheim får på.
Lunkan hinner inte röra en fena – och nu har han ju inga fenor, han är ingen fisk, så det är inte så konstigt, men men eh, ja, ni förstår.
• • •
Alla står under nationalsången, kan bloggen meddela.
I pressboxen också…
• • •
De experimenterar med Claude Giroux som winger i Flyers.
Kan man, at this stage i hans karriär, få ut mer av kaptenen i den positionen, tror man? Eller vad?
• • •
Det är såna här gånger, när kontroverser liksom bara väntar på att hända, man saknar Sean Avery.
Han hade nog kunnat ta sig in i Trumps twitter-feed helt på egen hand.
• • •
Han är en saftig bit, draft-kapet Nolan Patrick.
• • •
Well, även om resultatet i den här sortens matcher saknar betydelse får man ju ha nån stolthet.
0-7 i arslet efter en och en halv perioden är inte snyggt, Ottawa.
• • •
Giroux har i alla fall en väldigt snygg klapp-klapp-sekvens med Voracek som av rent estetiska skäl borde fått utmynna i mål.
• • •
Pappmuggen framför mig är tom.
Det ska vi ta och ändra på nu.

Det drar ihop sig.
Ikväll – nu – spelar Rangers försäsongens sista hemmamatch på Garden, mot Flyers.
Sen – om en dryg vecka:
Opening night säsongen 2017-2018!
Åh mama, jag blir så till mig att jag går upp i falsett.
Men först ska vi alltså klippa den här pre season-epilogen på Broadway.
Jag är på plats och tänkte blogga – kanske rentav lite mer ambitiöst än de närmast föregående gångerna.
Det är ju sista chansen att komma in i riktigt live-tempo innan röda lampan tänds för skarpt läge.
Så please, häng på och hjälp bloggen att genomföra ett värdigt genrep.
• • •
Det har varit några minst sagt intressanta dygn i den amerikanska sportvärlden.
Rena rama kriget utbröt ju när president Trump först drog in NBA-mästarna Golden State Warriors inbjudan till Vita huset för att superstjärnan Stephen Curry uttryckt tvekan om han verkligen vill träffa Obamas efterträdare – och sedan gick till rasande angrepp mot de NFL- och MLB-spelare som protesterar mot polisbrutalitet och rasism genom att inte stå upp under nationalsången innan matcherna.
Hustlern från femte avenyn fick verkligen alla mot sig på ett ögonblick.
Utom Pittsburgh Penguins…
Att dom, i egenskap av Stanley Cup-mästare, tackar ja till inbjudan och vad det lider dyker upp på 1600 Pennsylvania Avenue – igen – har jag egentligen inget att säga om.
Alla har rätt att göra som de vill, det är en av poängerna med att det finns ett USA.
Däremot kändes det mycket märkligt att Pens just igår, i det extremt infekterade klimat som rådde, helt opåkallat gick ut och meddelade att de minsann inte tänkte stanna hemma.
Nog hade det var klokare att ducka och säga ingenting, åtminstone tills någon ställt frågan, och sedan bara åkt dit.
Det är mina fem cent i den frågan.
• • •
Jodå, Lias Andersson spelar ikväll också – och tillika i returen i Philly imorrn, Rangers allra sista match innan the bright lights tänds.
Det betyder att han verkligen står på tröskeln till den slutgiltiga truppen och nog kommer att spela åtminstone de tillåtna nio matcherna innan han skickas tillbaka till Sverige för mer ”seasoning”.
Hoppas!
• • •
Ingen annan i NHL kommer att utföra några protestaktioner heller, det törs jag garantera.
Hockeykulturen är för välkammad och artig för det – och proffsligan med minst andelar på den amerikanska marknaden för rädd att för att stöta sig med någon, på endera sidan, i någon enda debatt.
Det finns förstås också de som fnyser om att hockey är en sport nästan uteslutande utövad av priviligierade white boys – de allra flesta dessutom från Kanada och Europa – som i direkt mening inte har något att protestera mot.
Vem kan invända?
• • •
Jag hade hoppats få se Oskar Lindblom i Flyers ikväll också, men tyvärr – han spelar bara matchen i Wells Fargo imorrn.

Däremot lirar Robert Hägg.
Extra ögon på honom, då
• • •
Rena rama högsommaren har utbrutit i New York så här i slutet av september.
Vi hade 35 friska plusgrader igår – varmed jag tog mig friheten att skippa ältandet med stora blogg-tipset och och istället åkte upp till Central Park och la mig på en gräsplätt och bara trivdes ett tag – och det är inte mycket svalare idag.
Fint på sitt sätt – även om jag blev onödigt svettig på väg mellan min barberare i East Village och Garden i eftermiddags – men inte riktigt kompatibelt med hockeyfeber.
Lite höst, kan vi få det?
• • •
Trots att han inte spelar just den här matchen har Brynäs-Lindblom enligt vanligtvis välunderrättade karaktärer ändå en god chans att nypa en tröja – och det finns det av allt att döma gott om blågula rookies som har.
Den stora överraskningen är Jesper Bratt, hyllad som en av de allra bästa – överhuvudtaget – under Devils camp, men även San Jose-duon Tim Heed och Filip Sandberg, Toronto-diton Calle Rosén och Andreas Borgman, Emil Pettersson (Nashville) och Axel Holmström (Detroit) har gjort intryck på sina chefer.
De har alla bloggens oreserverade support, för ju fler svenskar som stångar sig in i NHL, desto roligare tycker jag att livet blir.
• • •
Det här är Henrik Lundqvists stora genrep.
Han står, för första gången i höst, hela matchen – och sen blir det inget mer innan de släpper pucken i premiären mot Colorado nästa torsdag.
• • •
Nu kör vi.
Enjoy.

NY RANGERS – NEW JERSEY 4-3 (Slut, OT)
• • •
Det blir övertid igen – och den här gången avgör unge Chytil, kvällens stora utropstecken.
And that’s that.
Vi hörs om ett tag.
Kom ihåg vad vi sa:
Bara två veckor kvar…

NY RANGERS – NEW JERSEY 3-2 (Period 2)
• • •
Det görs ytterligare fyra mål, Henke lämnar efter halva matchen – som planerat – över till ryssen Alexandar (Ja, Alexandar, inte Alexander…fråga inte mig!) Georgiyev, Garden exploderar i jubel när Nick Lappin och Matt Puempel kastar handskarna, Marc Staal är trögstartad som en Ford Taunus från 1976 under en köldknäpp i januari, Hästpolo-Gustav har gjort mål i Pittsburgh, Badtofflan skäller som en ilsken rottweiler på domarna efter ytterligare några faceoff-överträdelser, jag kliar mig i mitt högra knäveck och de två veckorna som återstår innan vi får ta del av the real deal kan verkligen inte gå fort nog.
Ja, det var väl det.

NY RANGERS – NEW JERSEY 1-0 (Period 1)
• • •
Det är ännu slafsigare hockey än i måndags.
Merparten av spelarna har, ännu så länge, sämre precision än opinionsinstituten i förra höstens val och sprider passningar som såna där maskiner de använder vid jaktträning sprider lerduvor.
Men vi får i alla fall se ett rätt grant mål, inprickat av Kevin Hayes efter fint förarbete av Kevin Shattenkirk och Jimmy Vesey (who still makes it look easy).
Alltid nåt.
• • •
Storyn om skärpningen av bedömningsnivån kring slashings och faceoff-violations har bara börjat.
Den kommer utan tvekan bli talk of the town hela hösten.
Rangers åker i den här perren på två utvisningar i rad för tekningsfusk och såväl åskådare som spelare förefaller helt perplexa.
Det kommer ta sin tid innan de senare – och kanske även de förra – lärt sig hur de ska agera.
• • •
Vad kul det vore om Tim Erixon lyckades kriga sig till en plats i Devils-truppen.
Han har bitit ihop i många år och jag tycker den sortens järnhårda vägran att ge upp ska belönas.
• • •
Kaffe är gott, det.