PITTSBURGH – OTTAWA 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Ja, det kunde man ju räknat ut med arslet, som dom säger i Borlänge.
Det blir sudden death overtime.
I en Game 7.
Med en plats i Stanley Cup-finalen i potten.
Ladies and gentlemen, det blir inte mycket mer dramatiskt än så här.
• • •
Skönt att de inte är målet på den omdebatterade utvisningen som avgör i alla fall.
Det hade det blivit obehagligt tjafs om hela sommaren.
• • •
Erik har nu klubbrekordet i playoff-assist – och är den svenske back som har flest assist i ett och annat slutspel.

För givetvis:
Han är inblandad i den andra kvitteringen också.
Conn Smythe till Småland.
• • •
Olli Määttä har inte haft någon rolig match.
Inte Phaneuf heller.
• • •
Hjältar?
Jag säger Brassard för Sens och Sheary för Pens.
• • •
Jag sympatiserar med er som verkligen håller på något av de här lagen.
Ni måste ju vara direkt illamående vid det här laget.
För ni vet:
Inom den närmaste tiden kommer ni till himlen – eller får era hjärtan krossade.
Ojvoj.

PITTSBURGH – OTTAWA 1-1 (Period 2)
• • • 
Hur brukar vi säga när bloggen får hög puls?
Ojvoj.
Efter att sakta ha tuggat sig till ett klarare och klarare övertag lyckas Penguins till sist spräcka den förträfflige Mister Andersons nolla.
Men rör lite i kackerlackans bo och se vad som händer!
Vi hinner inte mer än blinka – sen har Senators kvitterat.
Det är exakt den sortens sekvenser som genererar den där känslan av att Ottawa är predestinerade att vinna, fast de större delen av matcherna inte har så mycket att säga till om – och sen står motståndarna i serie efter serie och tycker att de borde vunnit fast de inte gjort det…
• • •
Erik Karlssons lilla, nätta, perfekta passning till Stone innan målet….det är ju ren, bländande hockeyporr.
• • •
Ingen kan påstå att det är en tillfällighet att det är just old school-pingvinen Kunitz som gör hemmalagets mål.
Han gör fanimig sin bästa match på flera år.
• • •
Först ser det ut som att det verkligen är offside på Ottawa-målet och Sullivans beslut att inte begära granskning känns underligt, men en mer grundlig repris lite senare visar ju att det är helt korrekt.
• • •
Snart har Crosby spelat i alla kedjor.
Eller omskrivet:
Snart är en glödhet Crosby på isen i precis varenda byte.
• • •
Otrolig match av Sens på så många sätt, det här.
Bara en sån sak som att de är så äckligt disciplinerade att de inte dragit på sig en enda utvisning ännu.
• • • 
Assisten är Eriks femtonde sedan playoff startade i mitten av april.
Det är tangerat klubbrekord.
Jason Spezza och Dany Heatly hade 15 var 2007.
Mer:
Twitter-kontot ”Svenskarna i NHL” meddelar att han är den åttonde svensken, och den andra svenske backen, i historien som stått för 15 assist i ett och samma slutspel.
Hela listan
1. Per-Erik Eklund, Philadelphia – 20 (1987)
2. Henrik Sedin, Vancouver – 19 (2011)
3. Peter Forsberg, Colorado – 18 (2002)
4. Tomas Sandström, LA Kings – 17 (1993)
5. Peter Forsberg, Colorado – 16 (1999)
6. Mats Näslund, Montreal – 15 (1987)
7. Niklas Kronwall, Detroit – 15 (2008)
8. Erik Karlsson, Ottawa – 15 (2017)
• • •
Ja, linyreg, om Tobias haft skin in the game ikväll hade jag fått hamra envetet på stekarknappen.
Men det är länge sedan hans lag spelade.

Det är alltid lite förbluffande att vid det här laget tänka på lag som var med i de två första rundorna.
Jag menar, det känns ju otroligt länge sedan vi såg såna som Columbus, Montreal, Calgary, Minnesota, Toronto, St. Louis, Washington och just Rangers.
• • •
Jo, rättstavningsprogrammet vill fortfarande döpa om Dany Heatly till DAGNY.
Hurra!
• • •
Kan inte Kessel bli så där arg och gestikulera och skrika i båset igen?
Sett under rent underhållningssyfte är ju det konferensfensfinalens top moment.
• • •
Slog mig plötsligt.

Första året Guy Boucher coachade Bolts tog han dem till en Game 7 i konferensfinalen mot Boston – och förlorade med 1-0 i den matchen i TD Garden.
• • •
Nu ska jag äta en kalvstek, tänka sig.

PITTSBURGH – OTTAWA 0-0 (Period 1)
• • •
Men herregud.
Det ska ju vara nervöst och tillknäppt i början av Game 7-killers – och Ottawa hade förvarnat om att de skulle gå in för att tråka ihjäl sina rutinerade motståndare.
Istället är det nonstop action och mellan tidsangivelserna 2.06 och 9.56 exakt noll avblåsningar.
Some crazy shit right there, som de skulle sagt i ”The Wire”!
• • •
Både EK65 och Crosby – de två lagens respektive superstars och kaptener – brinner verkligen ikväll.
Det är som det ska.
Klyschan om att de bästa verkligen måste vara bäst såna här gången har verkligen bäring.
• • •
Det är framförallt Senators som har anledning att vara nöjda med den här inledningsperioden.
Bara några få i truppen har spelat en sån här high pressure-match tidigare, men de håller definitivt jämna steg med mästarna och har faktiskt några hyggliga lägen att gå upp ledning.
Gör dom det blir det inte kul för pingvinerna…
• • •
Bengan ingick i en kedja som tog ”rushes” under värmningen, så alla trodde att han skulle spela.
Men i sista stund, bara tio minuter innan matchstart, ströks han igen.
Skit.
• • •
Åhå, vilket missöde – och vilket omen!
En halvtimme innan matchstart drabbades delar av Ottawa av strömavbrott – och det lokala elbolaget meddelar att de inte kommer få igång krämen förrän vid ett i natt.
Gissa om det svärs grovt på både franska och engelska, och alla andra språk, där uppe.
 • • •
Det verkar, slutligen, vara riktigt intensivt högtryck i PPG Paints ikväll.
Inte som i Bridgestone förstås, det är det numer ingenstans – men ändå väldigt bra.
Och Pens-fansen har ju varit med om så mycket, och sett så många oförglömliga klassiker till matcher, att det måste till en Game 7 av den här kalibern för att de ska bli verkligt upphetsade.
• • •
Hm, Pierre McGuire och Eddie Olczyk går båda åt domarna rätt hårt.
Det hör man inte ofta.
• • •
Nu har han ju lovat att inte skriva något mer så länge Senators är kvar i slutspelet, men ändå – att Skånske Jan bara låter Konsertpianistens ”Tramsebyxa” passera känns lika chockerande som att Joe Pesci, först, inte gör någonting när Michael Imperiole-karaktären i ”Goodfellas” svär åt honom….
• • •
Undrar hur gött det är för Predators-spelarna att sitta tillbakalutade i sina luxuösa sydstatssoffor och kolla på det här.
• • •
Jake Guentzel har inte gjort mål på sju matcher.
Ändå leder han fortfarande målligan.
Det säger något om hur het han var i de inledande rundorna.
• • •
OK, nu andas vi lite.
Hoppas verkligen det här fortsätter på samma sätt.

1. Game 7 i Stanley Cup-final.
2. OS-final (när NHL-spelarna är med…).
3. Elimination Game i Stanley Cup-final.
Så ser den, i mitt tycke, helt givna toppen av listan över Världens Största Hockeymatcher ut.
Men sedan?
Jag skulle säga att det som följer närmast, på fjärdeplats, är det enorma typ av drama vi har privilegiet att få se ikväll.
Game 7 i konferensfinal i Stanley Cup-slutspelet.
Efter närmare två veckors blodigt krig går två extremt skickliga, passionerade och desperata lag upp i den slutgiltiga striden om en plats i den helgade Stanley Cup-finalen.
Så borsta kalufsen, harkla stämbanden rena , dutta på lite lukta gott och sätt er till rätta i soffan.
Nu ska vi vara med om en av årets verkliga höjdpunkter,
• • •
Jag hade förstås helst velat vara på plats i PPG Paints Arena i kväll. Så här väldiga ögonblick BRUKAR bloggen inte missa.
Men det blev trassligt med praktiska bestyr när jag kom hem från Nashville, så ackrediteringsansökan kom inte iväg i tid och ja, här sitter jag nu i korresoffan i östra Midtown.
Inte samma sak som att sända live, nej.
Men inte kattskit heller.
Jag lovat att vi ska göra en oförglömlig kväll ihop.
• • •
Penguins SKA ju vinna det här, inte sant?
De har erfarenheten, skickligheten, den mentala hårdheten, stjärnorna, hemmaisen, målvakten och allt annat.
Men förvånansvärt många kollegor jag varit i kontakt med senaste dygnet tror faktiskt att Senators kommer skrälla.
– Jag bara har en konstig känsla av att det är deras år, säger en.
– De går liksom inte att skaka av sig. De har blivit det här slutspelets kackerlackor, säger annan.
Ja, de är definitivt vad nordamerikaner brukar kalla resilient och har en anmärkningsvärd förmåga att hänga kvar, komma igen och stånga sig till segrar även när de egentligen borde förlora.

Så det är inte omöjligt.
Men det vore, som Hento slog fast i spåret igår, största skrällen sedan Carolina Hurricanes vann cupen för elva år sedan.
• • •
Bra grej med att vara hemma är att jag för en gångs skull hinner förbereda mig för Stanley Cup-finalen på tillbörligt sätt.
Alla kavajer, byxor och skjortor är till exempel inlämnade på kemtvätt och de bästa av de bästa kommer packas ner i stora resväskan innan avfärd på söndag – till antingen Ottawa eller Pittsburgh.
Ännu bättre:
Jag hinner ägna all vaken tid de kommande dygnen åt ett visst tips…
• • •
– The future doesn’t happen unless you stay in the moment…
Så poetiskt uttrycker sig gamle räven Chris Kelly – som kanske spelar ikväll, eftersom det är så ont om erfarenhet av så här skarpa lägen i Sens-truppen – inför The Showdown i PPG Paints Arena.
Framtiden blir inte av såvida man inte stannar i nuet…
Fantastiskt.
Och så sant.
Det går inte att fokusera på det som eventuellt händer sedan, bara på det som händer nu – annars kommer det som man hoppas ska hända i framtiden inte hända.
Klart som korvspad, inte sant?
• • •
Ikväll är det exakt sex år sedan Elaine’s stängde.
Ett illustert sällskap gamla stammisar kommer högtidlighålla minnet av den bästa saloon New York nånsin sett med en kollektiv skål på en helt annan bar vid 22-tiden.
Där hade jag ju också velat vara med, men Game 7 är Game 7 så jag får ansluta långt, långt senare.
Likväl:
Big Mama från The Bronx är i bloggens tankar ikväll.
• • •
Erik Karlsson tvekade inte ett ögonblick när jag pratade med honom sent i måndags kväll
Detta är tveklöst den största matchen under hans NHL-karriär.
– Det är för att få vara med om sånt här man håller på med hockey, konstaterade artisten från Landsbro.
Hoppas han tar tillvara på den genom att vara sitt allra, allra bästa och mest spektakulära jag.
Som vi, i enlighet med Van Morrisons gamla sanningar, sa redan i förrgår:
Let it all hang out, Erik!
• • • 
Jag har hotellrum bokade i både Pittsburgh och Ottawa från och med söndag.
På en ort ska de avbokas när krutröken lagt sig ikväll.
Vilken, om ni får gissa?
• • •
Det är game-time på Bengan ikväll också.
Men enligt rapporterna från västra Pennsylvania körde han länge och hårt under förmiddagens skate, så det finns ganska gott hopp den här gången.
• • •
Regerande Eastern-mästarna har för övrigt förlorat i Game 7 i konferensfinalen två år i rad.
2015 fick Rangers stryk av Tampa och ifjol fick Tampa stryk av Pittsburgh.
Just saying.
• • •
Är det förresten någon som har invändningar mot rankingen jag inledde med?
Ettan tycker jag är helt gjuten i sten.
Game 7 i Stanley Cup-finalen är flaggan högst upp på Mount Everest-toppen.
Inget i hockey är större.
Inget.
Så är de sällsynta också.
Under det decennium jag hållit på med det här har vi bara sett två stycken – i Detroit mellan Red Wings och Penguins 2009 och i Vancouver mellan Canucks och Bruins 2011.

Tvåan och trean har dock ungefär samma status i mina ögon och kan kastas om, ifall någon känner för det.
VM-final?
Inte i närheten, faktiskt.
Vilken match som helst i Stanley Cup-slutspelet är större.
• • •
Å andra sidan har Pittsburgh vunnit fler Game 7 bara den här månaden än vad Senators gjort sedan de klev in i ligan igen 1992.
Det känns som att det betyder nånting.
• • •
Det är regnigt och rått och kallt och jävligt i New York idag.
Jag rentav fryser, och eftersom de nu ställt om ventilationssystemet till A/C kan jag inte blåsa på med värme utan för sitta med en tjock tröja i korresoffan.
That’s a first for Stanley Cup Playoffs, tror jag bestämt.
• • •
Showtime har börjat sända serien All Access från Stanley Cup-slutspelet igen. Första avsnittet lades ut häromdagen och rekommenderas varmt.
Det är väldigt ocensurerat. Bland annat hör man klart och tydligt när Ryan Johansen inför en tekning säger åt Ryan Kesler att ”you’re a fucking loser, nobody likes you”.
Ojvoj.
• • •
OM Bengan spelar ikväll kan jag nästan lova att han gör mål, oavsett hur det går i matchen.
• • •
Apropå Kesler var det inte nådigt vad Ducks redovisade skador under sin cleanout-day idag.
Bland annat visade det sig helt överraskande att Hampus Lindholm spelat med en svår axelskada, måste opereras och blir borta fyra till fem månader.
Dessvärre dröjer det alltså innan vi får se an av de bästa svenska backarna in action igen.
Värre ändå:

Bieksa-Pjäxan är svårt skadad.

Det betyder, som jag förstår saken, att han inte är tillgänglig under expansion-draften, oavsett om han waivar sin klausul eller inte, och därmed sitter Anaheim jävligt taskigt till.
• • •
Gissa vem som fyller år idag?
Lönta borta i södra Kalifornien.
Han blir 27, pojkvasken.
Så ta nu och stäm in i ett rungande Hurra! för en av bloggens bästa sidekicks – och ett av de största reporter-fynd Viasat någonsin gjort.
• • •
Det är mycket passande att NHL-säsongen hittills största match spelas på Kristi Himmelsfärdsdagen.
En plats i himlen – också känd som Stanley Cup-finalen – ligger ju i potten.
Och nu är det dags.
Må det bli en happening vi aldrig glömmer.

OTTAWA – PITTSBURGH 2-1 (Slut)
• • •
Ladies and gentlemen, ta ett djupt andetag.
Det blir en Game 7 i den östra konferensfinalen.
And watch out, regerande mästarna.
Man kan, som ikväll, vara ha hur mycket spelövertag man vill mot Ottawa Senators.
De är otroligt svåra att ruska av sig och har en sällsam förmåga att vinna i alla fall.
• • •
Ta det lite piano med Conn Smythe-nomineringarna, folks.
Insatserna under finalen är alltid mest utslagsgivande i det racet.
• • •
Som vi ser på bilder som rullar nu efteråt gick Sens extremt hårt åt Crosby ikväll.
Det small runt truten på honom hela tiden.
Men vid noll tilfällen förlorade han humöret och gav igen.
Så hade det inte sett ut för fem år sedan.
• • •
Mister Anderson…han kan, ibland.
• • •
Imorrn är det, konstigt nog, ingen match alls.
Det var ett tag sedan, men det ska bli skönt att bara ta en riktig night off och bara tänka på något annat.
Sedan hörs vi här igen, när årets hittills största hockeymatch börjar i PPG Paints Arena i Pittsburgh.
Ojvoj.

OTTAWA – PITTSBURGH 1-1 (Period 2)
• • •
Jag är ett tag på väg att utbrista ”Pittsburgh got this”.
De parkerar ju nere i Ottawa-zonen, får in en ledningspuck och har efter tolv minuter 16-3 i skott.
Bara i andra alltså.
Men så får Sens sitt fem-mot-tre och tänka sig, det hade de tydligen tränat på igår – och pang.
Nu har vi oss en sjusatans till slutperiod framför oss.
• • •
När Geno Malkin blir grinig, vilket ju händer då och då, slösar han antingen energi på att att gruffa och tjafsa – och hamnar i utvisningsbåset i helt fel lägen.
Eller så gör han som i Canadien Tire Centre ikväll.
Tar puckfan och ger sig inte förrän den fan är inne i kassen.
Ojvoj.
• • •
Visst är det väldigt underhållande hockey just nu?
Ja, det är det.
• • •
”Det går för långsamt och det händer för lite”, muttrar jag under inledningen av Ottawas fem-mot-tre-läge.
Just då drar de isär alltihop, slår några svinsnabba passningar och Bobby från Cherry Hill i Per Tengstrands hemstat smackar in pucken skitsnyggt.
Viktigt det.
Senators vet bättre än alla andra att man måste utnyttja five on three…
• • •
Ja, jag tycker ju att domslutet på Daleys mål är korrekt.
Han trycker in Mister Anderson i buren med klubban.
Samtidigt har andra, betydligt grövre överträdelser godkänts tidigare under slutspelet.
Det är parodi – ingen verkar längre vad goaltender interference är och .
• • •
Big Game Brassard är inte så Big Game när han inte ens träffar pucken efter Bobby Ryans suveräna framspelning.
Dåligt, skulle jag säga.
• • •
De här två lagen hatar varann med hälsosam innerlighet vid det här laget.
Så ska det vara.
Fast det brukar aldrig ta lång tid för något av de övriga lagen att utveckla samma känslor för pingvinerna som de signaturen ”Höken” uttrycker i spåret ikväll .
De ses – det är ingen större hemlighet – lite som Färjestad ses i Sverige.
Som en sekt.
Och precis som Färjestad är de ju, som sagt, rätt bra också…
• • •
Oh, är det någon som borde spela utan hjälm – om det nu var tillåtet – är det ju Hagge.
Han tappar sin i en sekvens i mittperioden och jävlar vad häftigt det ser ut.
• • •
Guentzel lärde sig uppenbarligen läxan av Erik i första, för nu är det han som på precis samma sätt avväpnar Pageau from behind precis i skottögonblicket.
• • •
Taggen, om SVT fortfarande sände 10 000-kronorsfrågan befarar jag att du skulle kunna ställa upp i ämnet ”Biffen” – och ta hem hela potten…
• • •
Förlängning, ska vi våga våga hoppas på det?
Vilken fest det vore.

OTTAWA – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • • 
Jamen, nu ser vi lite furiös action i den östra konferensfinalen!
Jaja, det är, som vanligt i den här serien, väldigt många icings och mål har det inte blivit några änny, men när de väl spelar driver båda lagen upp tempot, de offensiva attackerna känns aggressiva och målchanserna har varit förhållandevis talrika.
Kul.
• • •
Ni hör ju vad Doc säger.
Det här är den första konferensfinalen på tio år – någonstans i Nordamerika – som inte är utsåld.
Jag får inte ihop det.
Nä, de gillar inte ägaren Melnyk där uppe och ja, biljetterna är dyra, men för i helvete.
Det är den största match som spelats i den där hallen sedan Sens 4 juni 2007 gick upp mot Ducks i Game 4 i Stanley Cup-finalen.
Sånt ynk!
• • •
Ha ha, sekvensen när Erik stormar ikapp Guentzel och bara tar pucken av honom, bakifrån, är ju en klassiker i sin egen lilla genre.
Dålig defensivt, någon?
• • •
Shit, sicken pipa han är utrustad med, den unge mannen som sjunger nationalsångerna i däckcentret.
Kollar Simon Cowell?
• • •
Erik har även offensivt sett lite mer stridslysten ut än i tidigare möten med pingvinerna, visst har han?
• • •
Det känns absolut farligare när Penguins utmanar Anderson än när senatorerna kommer i närheten av Murray.
Men gästerna får be en bön att de inte hamnar i underläge.
Då kan den neutrala zonen bli svårare att ta sig genom än Klippiga bergen i januari.
Till fots.
Utan skor.
• • •
Stålberg kunde ha blivit stjärna i RIK istället för Frölunda, ser det ut som i en sekvens…
• • •
Värdigt med en tyst minut för offren för den osedvanligt vidriga terrorattacken i Manchester igår, komplett med Union Jack på Canadien Tire-jumbotronen.
• • •
Jaha, suomalinen, du är trucker?
Grymt.
Jag tycker det låter väldigt trivsamt att sitta i en långtradarhytt och stäva fram genom natten med NHL-drama på radion.
Faktiskt…det är en liten dröm jag haft länge.
Att vara lastbilschaffis alltså.
Fast jag skulle vilja vara det här och ligga på rull över mellan kusterna för jämnan…
• • •
Ni får säga vad ni vill, Hainsey ska inte kunna ingå i första backpar hos en finalist.
Ändå verkar han göra det…
• • •
Jaså, SuperMario, du också?
Även Ondskan Ekeliw – min legendariske podcast-partner – ligger däckad i feber.
Det verkar vara nån försommarskit som går där hemma.
Jag stannar nog här jag…
• • •
Det verkar, apropå ingeting, som att Review-Journal i Vegas inte hittat någon lämplig beat writer för Golden Knights.
Now, jag är inte omöjlig om ersättningen är den rätta…
• • •
Det hänger väldigt mycket på vem som gör första målet, säger jag och beställer hem en pastramimacka från dinern nere på andra avenyn.

– Life comes down to a few moments. This is one of them…
Jag har en bestämd känsla att jag redan använt det citatet, från scenen i Oliver Stones ”Wall Street” när Bud Box efter månader av tjat äntligen får en första audiens med Gordon Gekko, i ett intro av det här slaget men i så fall så…ja, då struntar jag i det.
För det passar – återigen – så bra nu.
Ottawa Senators står verkligen inför ett av de där ögonblicken hemma i Canadien Tire Centre ikväll.
Ett av de få i livet som definierar hela karriärer, avgör öden och preciserar såväl kollektiva som individuella ”legacies”.
Om de, med ett nyslipat knivblad pressat mot adamsäpplet, vinner den sjätte konferensfinalen mot Pittsburgh Penguins och tvingar fram en Game 7 om 48 timmar har de visat att de faktiskt kan pressa regerande mästarna i de verkligt stora matcherna och det vore att överträffa förväntningarna, oavsett vad som händer sedan.
Om de istället förlorar är säsongen i ett dräpande slag över, allt fantastiskt som hänt fram till nu bortkastat och slutgiltigt facit trots allt, och möjligen lite tillspetsat, en axelryckning.
Så Erik Karlsson och hans vapendragare får ta en snabb titt i spegeln, rätta till slipsknuten och gå ut och försöka göra mot Pittsburgh som Bud Fox och Gordon Gekko sedermera gör mot Sir Lawrence Wildman.
Ett äkta moment of truth är här.
• • •
Full disclosure:
Flygningen från Nashville till New York i förmiddags var – från takeoff till landning – så skräckfyllt bumpy att jag till slut inte stod ut.
En av de få gånger flygvärdinnan överhuvudtaget kunde vara uppe och gå hojtade jag in en rejäl bourbon.
Straight up.
Utan den lugnande lilla skvätten är jag rädd att jag fått ett nervsammanbrott.
Typ.
Det är rätt många timmar sedan nu, och jag tror att jag sovit bort alla effekter under eftermiddagen, men ifall något verkar vingligt och sluddrigt vet ni varför…
• • •
För Pittsburgh Penguins är situationen inte lika kritisk.
De har råd att förlora, liemannen kommer inte ut på isen och hugger ner dem om det sker.
Men var försäkrad:
De är oerhört angelägna om att få avsluta serien så fort det bara går.
Det här är ju långtifrån första rodeon för pingvinerna – eller åtminstone merparten av dem – så de vet att det är farligt att underlåta att avgöra när chansen finns, för i en Game 7 kan vad som helst trots allt hända.
Med andra ord:
Räkna med att mästarna samlar sig till en av säsongens matcher.
• • •
Jo, visst är det konstigt att en gammal gubbe som flyger så mycket kan vara så flygrädd.
Men jag är inte flygrädd per se.
Jag råkar bara avsky kraftig turbulens med samma hetta som Ryan Johansen hatar Ryan Kesler.
Långvariga sekvenser utlöser något som skulle kunna beskrivas som panik.
Den idag var så brutal att jag för några ögonblick lovade en gud jag egentligen inte tror på att se hela finalserien på tv, inte flyga mer till vare sig Pittsburgh eller Nashville, bara han såg till att skakningarna och kasten upphörde.
Men det gjorde han ju inte, så jag kan med gott samvete bryta det löftet och kommer snart att sitta där uppe och skumpa igen…
• • • 
Han har spelat en OS-final och en World Cup-semi och de matcherna kanske vägde ännu tyngre.
Men nog är det här den – hittills – största matchen under Erik Karlssons åtta år långa NHL-karriär.
Hur den slutar är i hög utsträckning upp till honom själv.
Som de säger i den kanadensiska huvudstaden:
As goes Erik, so goes the Senators.
Den småländske superstjärnan har bara ögonblicksvis nått sin fulla potential i konferensfinalen, främst kanske för att motståndet inte gett honom mer svängrum, men om det är någon gång det är läge att, som Van Morrison sjunger, let it all hang out är det fanimig ikväll.
• • •
Nope, Bengan Hörnqvist spelar inte ikväll heller.
Den okända skadan plågar honom för mycket.
För jävligt.
• • •
Det bär mig nästan emot att berätta, men enligt samstämmiga rapporter är det inte utsålt i Canadien Tire Center ikväll.
Hur är det nu, brukar inte puritanerna där uppe gnälla om att hockey ska spelas norr om gränsen och inte på icke-traditionella marknader?
I Nashville, i den amerikanska södern, var det omöjligt att få tag i en biljett igår.
Men i Ottawa, den stolta hockeynationens själva huvudstad, finns det flera hundra, kanske tusen, kvar ikväll – till en goddamned elimination game i en konferensfinal!
Det är ju en ren skymf!
• • •
Blue Horseshoe loves Pittsburgh Penguins.
Nej, förlåt, nu blev det kanske lite mycket ”Wall Street”-nörderi.
Eller så var det bourbon-ångorna från i förmiddags som talade…
• • • 
Coolt, det låter som att Guy Boucher tänker dunka in college-förvärvet Colin White i laguppställningen.
Han har två NHL-matcher under bältet sedan tidigare, men här är han nu – som det verkar mellan Viktor Stålberg och Dzingel.
Bli inte förvånad om han gör mål direkt.
Det är så det brukar sluta, inte sant?
• • •
Ok, korresoffan calling.
Big Moment coming upp.
Antingen vaskar vi de närmaste timmarna fram Nashville Predators finalmotståndare – eller så får vi en oerhörd Game 7 på torsdag.
Enjoy the ride!

NASHVILLE – ANAHEIM 6-3 (Slut)
• • •
Ja, jävlar.
Första gången jag kom hit på hockey, i mars 2007, tänkte jag att ”wow, tänk en Stanley Cup-final här”.
Men det kändes som en omöjlig dröm då – och har fortsatt kännas likadant under det decennium som gått sedan dess.
Men här är vi nu.
Nashville Predators ska möta antingen Pittsburgh Penguins eller Ottawa Senators i Stanley Cup-finalen 2017.
I sanning mirakulöst.
• • •
Jakten på euforin slutade kanske inte i riktigt lika orgiastiska scener som när Lill-Nyllet slängde sig i famnen på Henke i Köln igår, men långt ifrån var det inte.
TV-pucksyran hos hemmalaget efter slutsignalen hade samma feeling.
Och jag kan försäkra:
För de som stod där och hoppade ihop vid Mighty Pekkas kasse – och sedan samlades runt Bill Daly för att INTE ta i Clarence S. Campbell Bowl-pokalen – var det underbar belöning för alla plågor och offer.
• • •
När jag får tag i Flipper i korridoren utanför Preds rusiga omklädningsrum efter en tv-intervju försöker han hålla fast vid den sammanbitna attityd som burit honom genom hela slutspelet och säger att han och lagkamraterna bara nått ännu ett delmål.
Men när jag frågar om drömmar vrider han till Western Conference Champion-kepan och ler så det gnistrar i hela Bridgestone.
– Det här har jag drömt om så länge jag vetat vad hockey är för nånting.
Just så!
• • •
Draget på stan nu?
Det liknar ingenting.
Till och med i motsatt riktning från arenan, på baksidan av Country Music Hall of Fame, där det brukar vara alldeles tyst och öde om kvällarna, rasar jublande, spontant street party.
På Broadway gissar jag att de slår världsrekord i glädje.
• • •
Vi trodde att skadorna på Ryan Johansen och Mike Fisher skulle bli så förödande.
Men den på John Gibson blev den verkliga killern.
För fan, fyra minuter in i tredje perioden hade Bernier fått 9 skott på sig – och släppt in tre mål.
Då går det inte att vinna, så är det bara.
• • •
Jag säger eder, ännu en gång, att jag aldrig varit med om stämning lika galen som den i Bridgestone-ladan ikväll – och den stegrade ju bortom all sans under slutminuterna i tredje perioden.
Särskilt oförglömligt var det när de brakade på med Isley Brothers ”Shout!” i PA:t och publiken på varje sektion förlorade sig i dans och sing-a-long.
Jag ryser bara jag tänker på det.
• • •
Det är svårt att inte få något hårt i halsen när vi står och väntar på att bli insläppta i Preds-rummet och GM David Poile går förbi med blanka ögon.
Han har jobbat som general manager i 35 år, först i Washington och sedan här, och nådde Stanley Cup-finalen för allra första gången ikväll.
Episkt.
• • •
Hemmaspelarna är mycket medvetna om att det var den finländske Conn Smythe-kandidaten i kassen som räddade dem ikväll.
– Vi var utspelade i två perioder, säger till exempel Filip.
Det vet ankorna också.
– Det är därför det här är så jävla jobbigt. Vi gjorde verkligen allt och spelade för våra liv. 41 skott, säger Ryan Getzlaf med en blick som det gör ont att se.
• • •
Det visste väl alla, att Sissons skulle fullborda att hattrick i den största match han någonsin varit i närheten av…
• • •
Peter Laviolette är en av blott fyra coacher – de övriga är Scotty Bowman, Mike Keenan och Dick Irvin – som tagit tre olika klubbar till Stanley Cup-final.
Han vann med Carolina 2006, förlorade med Philadelphia 2010 och här är han nu med Nashville.
– Vad det betyder? Antagligen bara att jag fått sparken väldigt ofta, skrockar han.
Ha!
• • •
Låt mig vara storsint visavi alla Brynäs-fans och berätta att gamla BIF-polarna Mattias Ekholm och Calle Järnkrok står och myser ihop när krutröken lagt sig.
Och tänker på 2012.
– Ja, vi har ju spelat final ihop tidigare. Det är väl bara att göra på samma sätt igen, skrockar de.
• • •
Jaha, nu ska jag åka hem och panera lite fisk.
Vi hörs från korresoffan när den östra konferensfinalen när sin första febertopp i Canadien Tire Centre kommande natt.

Det blir nåt djävulskt, det med.

We got ourselves a Stanley Cup finalist!
Nashville Predators, heter dom!
6-3 sitter just nu i tom kasse, med 1.34 kvar.
Mer – mycket mer – kommer sen!