OTTAWA – NY RANGERS 1-2 (Period 1)
• • •
Oh, they’re walking tall in Ottawa alright.
Det brinner av tro och självsäkerhet och stolthet i precis alla som befinner sig på Canadien Tire-isen
De satsar ju ursinnigt i varenda byte, varenda närkamp, varenda jäkla ögonblick.
Det som pågår liknar faktiskt mer en revolverduell i en Clint Eastwood-film än en hockeymatch.
Tråkig serie, sa ni så?
No more, bubba!
• • •
Quickie Fast åker och satsar i en timme (nåja…) och när den perfekta passningen kommer från Smith plaskar han in pucken som fellow Nässjö-sonen Dregen slår an ett riktigt powerful ackord på sin Gibson Les Paul.
• • •
Det är verkligen underligt att slå över till NHL Network och se den stora isen i Köln.
De spelar ju fan bandy där!
• • •
Fansen i Däckcentret älskar i alla fall sin Chris Neil.
Han får trösta sig med det när han som en arg Homer Simpson blir frånåkt av sina kollegor.
• • •
Zuccarello och Derrick Brassard är bästa polare.
Så när de går i clinch och buffas och fräser åt varann är det precis som att jag och Alle eller Bussen skulle göra det.
Jag kan aldrig sluta tänka på det – och hur konstigt det måste kännas.
• • •
Sens-fansen skulle inte vara helt utan case om de invände mot att Joe Micheletti är med och kommenterar den här matchen.
I love the man och vet att han vinnlägger sig om att vara neutral, men han jobbar de facto för MSG till vardags och kommenterar alla Rangers grundseriematcher.
Blotta misstanken hans närvaro i rutan väcker när Blåskjortorna finns i ena ringhörnan borde NBC kunna undvika,
• • •
Plötsligt kommer Henke Lundqvist flygande som Dino Zoff utanför målgården.
Den räddningen…med majonäs på.
• • •
Han som sköter jinglarna i Canadien Tire verkar inte tro att hemmaspelare kan bli utvisade, för varje gång domarna blåser och har ena armen i luften drar han igång trudelutten som används för att tråka bortaspelare som åker ut.
Sen får han slå av den abrupt, chockad över att ett sådant öde också kan drabba senatorer…
• • •
Fan, Jeremy Roenick i NBC-studion igen.
Han stod ju där vid tre i morse också.

Bra stamina i honom ändå.
• • •
Att Nick Holden gör mål för andra matchen i rad stärker intrycket att vi bor i The Matrix och fått en bug i systemet.
• • •
Det tycks lätt bli nåt stressat och hispigt över Rangers i Däckcentret.
Andra halva av den här perioden tycker jag det ser ut som i slutet för precis en vecka sedan.
• • •
It goes without saying – självfallet är bloggen med även när det är do or die i Washington om några timmar.
• • •
Sens, å sin sida, börjar uselt – men på slutet är det ju framförallt hemmaspelarna som är som en svetslåga i pannan på Rangers.
• • • 
Hoppas båda lagen minns den avgörande sanningen även i fortsättningen:
This certainly is no time to get cute.

Walk tall – or don’t walk at all.
Den uppmaningen, insprängd i Bruce Springsteens skinande obelisk ”New York City Serenade” från 1973, bör alla som vill vara med i det skoningslösa kriget om Lord Stanleys glitter ta till sig.
Ska man spela den här sortens på-liv-och-död-matcher ska man göra det med swagger.
Med pondus.
Med svikt i steget, stål i ryggraden, eld i hjärtat och tron på det omöjliga i blicken.
Annars är det lika bra att låta bli och ge klubban till någon annan.
Det är särskilt angeläget när man når den sortens kritiska punkt serien mellan Ottawa Senators och New York Rangers står vid i Canadien Tire Center i den kanadensiska huvudstaden idag.
Vinnaren går upp i 3-2-ledning, får slagläge och är en seger från the holy konferensfinal – och förloraren kan plötsligt ana den förkrossande tomhet som väntar när säsongen klipps av och tar slut.
Den sortens skärseld överlever man inte om rädsla, tvivel och svaghet får fäste i bröstkorgen.
Då känner motståndaren omedelbart vittring av blod och för utan minsta pardon in kniven i det mjuka hullet.
Så det finns bara ett i Ottawa nu.
Walk tall, ärrade gamla lejon och unga caballeros.
Or don’t walk at all.
• • •
För tolv timmar sedan, när krutröken precis hade börjat skingras efter en av tidernas mest dramatiska playoff-duster i Honda Center, varnade jag för att det skulle bli en utmaning att hinna ladda om för den här eftermiddagsföreställningen.
Sant, visade sig.
Pulsen rusar för all del på samma exalterande sätt som vanligt – men jag har varken haft tid eller ork att hamra ihop så mycket text.
Klockan var över fyra på morgonen när jag till slut gav upp försöken att nå någon svensk där borta och då hade jag, precis som de ankor som av förklarliga skäl inte ens orkade titta i sina telefoner efteråt, behövt syrgas för att fortsätta skriva.
Sedan har jag sovit – som en tonåring efter en veckas hårdpluggning inför tenta – och när jag vaknade hade jag fåfänga idéer om att jag måste få några privata ärenden uträttade också.
Med andra ord:
Det här introt blir lite kortare än vad ögonblicket egentligen kräver.
Men vi tar igen det under dramats gång.
• • •
Den stora och viktiga pre game-nyheten från Ottawa är förstås den här:
Erik Karlsson spelar.
– Han spelar och ska vara redo för lika mycket istid som vanligt, mullrar Johnny Cash-stämma Guy Boucher.
Vi vet alla att den geniale backen från småländska höglandet inte alls kan göra sig rättvisa med sin brutna vänsterfot, men även en EK65 på 75-80 procent är en större hockeyattraktion – och ett effektivare vapen – än de allra, allra flesta.
Så härlisch.
• • • 
Mitt hjärta slår för alla som fick upplevelsen förstörd av Viaplay-haveriet i morse.
Men det tål tydligen att påpekas att jag inte har med Viasat att göra.
Jag vaknade till två mail från arga tittare som tyckte att jag kunde dra åt helvete för att sändningen bröts.
Now, jag är god vän med Lönta och så, men hallå…det räcker med det berättigade skäll jag får…
• • •
Tydligen överväger Boucher att slänga in argsinta oxen Chris Neil idag också – eftersom han anser att Rangers ”took liberties with the Ottawa players at the end of the last game”.
Ojvoj.
Då kan det bli våldsfilm monumentale på tv:n i eftermiddag.
• • •
Jag inser att Lord Stanley krockar med VM idag och att fokus hos såväl er som mina redaktörer i Stockholm kan komma att ligga på Tre Kronors match i Köln snarare än på the clash i Ottawa.
Det har jag förstås full förståelse för, men jag finns här och väntar på er om det behövs.
• • •
I sen serenad om New York sjunger Springsteen också ”It’s midnight in Manhattan, this is no time to get cute”.
Midnatt har det visserligen inte blivit ännu, men även det är en sanning för pojkarna och männen i Canadien Tire Center just nu.
De kan verkligen inte bli för cute.
De måste walk tall, baby – or don’t walk at all.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 4-3 (Slut, OT)
• • •
Corey Perry!
Han blir en av de allra största sudden death-hjältarna i Anaheims historia.
Fin revansch efter ha stoppats ner i tredjekedjan och allt.
Men vilken död för Oilers.
Hu.
Å andra sidan:
Den här galna serien måste avgöras i en Game 7.
Så Oilers tar nästa rond.
• • •
Nu är det inte mycket mer än tolv timmar tills Senators och Rangers har line-up i Canadien Tire Center.
Riktigt hur vi ska klara av att ladda om så snabbt vet jag inte, men jag lovar – jag sitter här igen klockan 21.00 er tid.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 3-3 (Period 4, OT pågår)
• • •
Mellantid på amerikanska östkusten:
02.20.
Tur det inte är bagarväckning imorrn, åtminstone…
Men det är ju helt sjukt att en klassisk nattmangling vidtagit.
Matchen borde varit avgjord – flera gånger om.
Båda lagen skapar ju ett helt smatterband med chanser under denna vettlösa övertid.
Sanslöst, för fan.
Tydligen har hockeygudarna dock bestämt att vi ska få vara om något extra oförglömligt just denna cino de mayo – nu en sixo de mayo – så det är bara att tacka och ta emot.

ST.LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Oh.
My.
God.
När det är tre och en halv minut kvar har Edmonton fortfarande ledningen med 3-0.
Men – när slutsignalen går står det 3-3.
Monstruöse Getzlaf reducerar efter 16.44, Cam Fowler sätter 2-3 en halv minut senare och i kaoset när femton sekunder återstår prickar Rocket Ricky Rakell in kvitteringen.
Ja, U-båten, sorry – men du hade rätt.
I den här serien kan verkligen allt hända.
Jag tror aldrig jag sett något liknande.
• • •
Här på östkusten är klockan 01.30 nu, vill jag bara meddela.
• • •
Logiken säger ju nu att Ducks har precis allt momentum och ska vinna.
Just därför är det förstås en Oiler som sätter sudden-pucken istället.
I så fall heter han….Ryan Nugent-Hopkins. Skulle istället hemmalaget vinna är det, återigen, Jacke Silfverberg som gör det.

ST.LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 0-3 (Period 2)
• • •
Ojvoj, vilken skräll Oilers håller på att ställa till med – igen.
Hela världen trodde ju att ankorna tagit kommandot i den här serien efter de två vinsterna uppe i Alberta, men så fan.
0-3 efter två…otroligt imponerande av kidsen.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 0-0 (Period 1)
• • •
Nu är det så där igen.
Jag sitter och skriver – både på referat och på en krönika som måste bli klar i natt.
Men jag är här och följer det som hittills varit ett jädra explosivt drama i Honda Center och spåret väntar på er.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
• • •
Bara packa väskan då.
För det blir ingen handshake i Scottrade.
Preds har inte samma energi som vanligt och kan aldrig riktigt utmana efter det ledningsmål Schwartz gör i början av tredje.
Så kan det bli.
Nu ska vi se vad ankorna och Oilers ställer till med.

ST. LOUIS – NASHVILLE 1-1 (Period 2)
• • •
Ett tag är jag säker på att det är dags att boka flygbiljett, reservera ett hotellrum på gångavstånd från Martin’s BBQ och packa väskan.
För Blues spräcker ju Pekka Pinnes nolla och sen känns det som att de håller i stekspaden.
– Vi är för långsamma, som en Lavy muttar med en bister min när McGuire kommer in i båset med mikrofonen.
Men sen får Preds en gratischans i fem-mot-tre och gör som man ska och kvitterar – väldigt snyggt dessutom – och nu vetifan.
Andra omgångens första handshake väntar nog på oss om 20 effektiva minuter, ändå.
Du och jag, korresoffan.
Det kan bli vi hela helgen…
• • •
Det är verkligen inte ofta man ser att domarna vågar ta två spelare under samma samma giv när det är avvaktande utvisning.
Men just precis det händer i Scottrade.
Efter 12.41 åker Pietrangelo för tripping och Bulan Berglund för holding.
Korrekt, men…tufft.
• • •
Var tog Nashville-backarna vägen när Jaskjin fick stå ensam framför Pinne och göra 1-0?
Han hade kunnat gå ut och köpa tidningen och ändå hunnit komma tillbaka i tid för att slå in sin egen retur.
• • •
Du har ju rätt, yzz86.
Detta hade jag fått om bakfoten.
Likafullt firas Cinco de Mayo ordentligt – och taco ska jag fan äta.
När allt är sagt och gjort ska jag nog rentav stänka i mig en tequila som nattfösare också.
• • •
Blues saknar Alex Steen – på så många sätt.
• • •
Det fanns farhågor – också kallade förhoppningar i vissa kretsar… – om att det skulle bli riktigt grisigt och blodigt mellan de här två lagen ikväll.

Men det är jämnt för det.
Ingen vågar riskera det man riskerar om det blir mycket tok.
• • •
Nu börjar de snart i Honda Center också – och gissa vem som är där?
Lönta.
Han har åkt direkt från LAX och ska frälsa sin hometurf med Kramer-konsterna nu.
That’s the playoff spirit.
• • •
Nähä, Hek – vad blir det för öl då?
Heineken?
Eller nåt fancy?
• • •
Nu kom mina tacos, så nu ska jag käka.
Happy Cinco!

ST. LOUIS – NASHVILLE 0-0 (Period 1)
• • •
”Vi red ut stormen i början…”.
Om Preds lyckas döda serien i kväll kan jag sätta alla Sun Record-original jag äger på att den svensk jag talar med kommer att säga ungefär så.
För det skulle ju vara sanningen.
Ett desperat, vilt jagande Blues ligger på praktiskt taget hela förstaperioden.
Men de gör inte mål – ens när de får chansen i ett långt fem-mot-tre här på slutet.
Och ju längre tid som hinner gå utan att Pinnen släpper in några puckar, desto större är chansen att – exempelvis – Filip om ett par timmar får prata om…just det; stormen de red ut i början…
• • •
Ah, Hek, låter som en något motig kväll i nordöstra Tennessee.
Hoppas du kan luta dig tillbaka i soffan med en Coors Light och bara njuta lite nu.
• • •
Bloggen gamla käpphäst om att det är skillnad på ”vilja” och ”måste” har förstås bäring även i den här serien.
Men inte lika mycket som i vissa andra.
När lag har den feeling, den tro, den snudd på religiösa förtröstan Preds rider på just nu händer det att den naturlagen bryts sönder.
Faktiskt.
• • •
Stoffe Eriksson satte den.
Naturligtvis svarar ni ”jajamensan, fattas bara” när bloggen ropar ”Heja spåret, är ni klara”.
Nu kommer alla ihåg det…
• • •
Nej, Alex Steen kan inte spela – man kan sällan det när foten gått av.
Och det betyder väl att Elite inte heller kommer ringa mig med erbjudanden om lättklädda reklamkampanjer…
• • •
Nja, Eky har inget riktigt case när han blir arg för sin high sticking-utvisning.
Det är rena A Rod-swingen han sätter i plytet på Tarasenko.
• • •
Det är inte bara avancemang och sorti som står på spel ikväll.
Om Blues vinner sitter jag på ett plan till Nashville på söndag morgon.
Om inte blir jag kvar här i New York åtminstone till onsdag.
• • •
De flesta står inte ut med honom, har jag förstått, men personligen tycker jag det är rätt trevligt att höra Pierre McGuire prata om Skellefteå, åtminstone.
Och samtidigt slår det mig att det här slutspelet är den gyllene SAIK-generationens stora genombrott i Nordamerika.
För första gången gör Arvy, Youngblood Adam och Prins Oscar verkligen avtryck under riktigt brännande ögonblick.
Bara för det ska jag lyssna på This Perfect Day i pausen.
• • •
Apropå gamla käpphästar:
I slutspelet måste man obönhörligen utnyttja fem-mot-tre-lägen.
Den som inte gör det förlorar nästan alltid.
• • •
Det är Mexikos nationaldag idag – Cinco de Mayo – och den firas grundligt i USA.
Jag tänker nu haka på och beställa hem lite Eddie Läck-inspirerade tacos på delivery.