NASHVILLE – ST. LOUIS 3-1 (Slut)
• • •
Japp, nu blir det Sunday Night Ramalama på South Broadway, för Preds vinner den förträffliga tredje matchen; Roman Jose knyter ihop påsen med en pärla från blå tredje.
Jag ska randa lite (…) och återkommer när vi tänt en ny brasa i Edmonton.

NASHVILLE – ST. LOUIS 2-1 (Period 2)
• • •
Så egendomligt.
Det känns som att Blues håller på att fullkomligen slukas av lågorna i Nashvilles valborgsbrand..
När sju minuter återstår av mittperioden står det 15-0 i skott till hemmalaget.
15-fucking-noll!
Men så får Blues äntligen iväg ett ett skott – och det går in.
Man ska ju inte gå omkring och inbilla sig att man förstår sig på den här sporten.
• • •
Lavy är inte helt missnöjd med att det är McLeod som gör Preds andra mål.
Han var den drivande kraften bakom trejden som tog Colorado-veteranen till Music City – och stoppade in honom i en helt nykomponerad kedja idag.

Det är sånt som får coacher att se smarta ut.
• • •
Visst är det Sten & Stanley som fixar Blues högst oväntade reducering, just när det verkar som allt håller på att gå åt skogen för gästerna
Och precis som dansbandet med samma namn konstaterar:
Rosor doftar alltid som mest när det skymmer!
• • •
He he, A-jonsson, om man ska se Lönta som sådan fullblodskramer får jag väl gömma allting. Han tar ju för sig av allt Jerry äger och har.
Fast then again, jag är inte Jerry.
Jag är George…
• • •
Det skulle förvåna extremt mycket om inte Jofa-kedjan gör åtminstone ett mål innan den feta damen sjunger i Bridgestone.
Flipper och Arvy och Johansens har ju skapat ett ton chanser.
Fast samtidigt börjar Jake Allen se lika omänsklig ut som i serien mot Minnesota och såna som Koivu och Granlund och Parise kan ju berätta för världen exakt hur lätt han är att göra mål på när han kommer in i DET groovet.
• • •
Är det bara jag eller spelar Preds elakare och mest fysiskt än de brukar?
• • •
Pekka Pinne kan skylla på sin landsman ”TeemuS”.
Det finns ingen mer effektfull jinx än att säga ”han håller nollan” om en målis man vill ska hålla nollan.
• • •
Precis som Sunny Jim konstaterar i spåret kan det nog komma att dyka upp en och annan verklig tungviktare på Bridgstone-isen för att sjunga ”Star-Spangled Banner” om Nashville går ännu längre i slutspelet.
Jag hoppas framförallt på den här gamla kompisen!

Det är Dolly Parton alltså – till vänster. Till höger är det Boxarnäsan…
Jag och Höken – som tagit bilden – fick en intervju hemma i ett av hennes hus i Nashville, jag tror det var 2007, och hon var precis hur trevlig som helst.
Kvällen före såg jag för övrigt min första match i Bridgestone.
Det kan ni sitta och fundera på ett tag, tycker jag.

NASHVILLE – ST. LOUIS 1-0 (Period 1)
• • •
Jamen, det sprakar ju rätt bra i den här brasan
Framförallt Nashville har fattat eld som de torraste kvistarna ni brände upp i svenska skogsbackar tidigare ikväll.
Men det är inget fel på bettet i Blues agerande heller.
Båda lagen har kort sagt torrt krut i pickadollerna och står bra upp the shootout on Broadway.
Mycket angenämt.
• • •
Jag hinner precis börja på meningen ”Nämen, Filip, skjut. Försök inte slå så svåra passningar”.

Men innan jag avslutat den hamnar pucken hos tomteskägget Ellis och – pang!
• • •
Vi får väl hoppas att Mike Tilbury inte blev upprörd över att Subban rörde sig för mycket på linjen under nationalsången…
• • •
Vill minnas att jag sa nåt om streaky Tarasenko igår.
Och ni ser ju själva.
Han är on fire.
• • •
Varför blev Steen utvisad?
Han låg ju bara och skrattade när Subban brottade ner honom på isen.
Nej, vänta, nu ser jag på förlängd repris – mannen bakom uttrycket ”Sexy Per” avslutar med en rätt så saftig slashing över PK.s fossingar.
Okej.
• • •
Det bästa med att flyga till USA från Kanada, som jag alltså gjorde i förmiddags, är att man går genom tull och passkontroll redan där.
Sen landar man och går, precis som när man flugit inrikes, bara och hämtar väskan och that’s it.
Så är det på förslag att det ska bli även när man flyger från vissa städer i Europa, inklusive Stockholm, och det vore ju helt magiskt om vi slapp de vidriga immigration-köerna på JFK och Newark – och de nitiska rackarna på LAX borta i Kalifornien.
Låt det hända, snälla.
• • •
Enastående nationalsång av Little Big Town i Bridgestone Arena.
SÅ ska det låta!
• • •
Vad är det här för ny grej med att folk får komma in i hallar där isen ska smältas för säsongen och måla och skriva på den – senast idag i Excel Energy i St. Paul?
Men det kanske är kul?
Fick jag chansen skulle jag skriva ”Örby rules – Dan Labraaten”.
• • •
Uber har fast pris överallt här, för er som undrar det.
• • •
Här var nystädat när jag kom hem, så jag behöver inte anstränga mig alltför mycket inför Löntas ankomst senare ikväll.
Men jag tror att jag, i denna paus, ska ta och plocka fram rena lakan åt den Kramer-kopian från Hörnett.
Vore inte det snällt av mig?

Happy Valborg, alla.
Jag är tillbaka i New York och tänker nu tända en sprakande majbrasa i bloggen, på vedklabbarna Nashville Predators och St. Louis Blues.
Dock:
Jag hinner inte stänka på så mycket tändvätska i form av intro, för jag slog just ner lådan i korresoffan.
Trodde jag skulle få lite mer tid till att randa – häpp, Hek! – för planet från Ottawa landade på Liberty i Newark på utsatt tid, monsterväskan kom snabbt och jag behövde inte heller vänta länge förrän jag satt i en Uber på väg in till stan.
Men på Manhattan var det, återigen, en jävla massa parader – vad ÄR det för människor som måste ut och paradera hela tiden? – och därför avstängt överallt, så att ta sig från västra till östra delen av ön tog längre tid än det tog från Newark till Lincoln Tunnel.
Ett skämt.
Sedan car jag tvungen att springa ut och handla – Lönta kommer ju senare i lkväll, och då måste det finnas kall bärs i kylen! – och…well, plötsligt var klockan tio i tre.
Men nu kör vi.
Game 3 mellan Predators och Blues.
Kan bli nåt att minnas, har jag en känsla av.

OTTAWA – NY RANGERS 6-5 (Slut, OT2)
• • •
Inte ens när han som liten knatte låg i sin pojksäng och fantiserade om framtida triumfer på NHL-isarna kunde Jean-Gabriel Pageau föreställa sig det här.
”Först jag gör jag ett mål i början av en slutspelsmatch. Sedan fullbordar jag ett hattrick genom att reducera och kvittera i slutminuterna. Och så avgör jag hela tillställningen i andra övertidsperioden. Inför fullständigt galna hemmafans”.
Nä, inte ens nioåringar vågar tro att något sådant kan hända.
Fantastiskt.
• • •
Måste ha citat från Erik för den upplaga de håller hemma i Stockholm, så jag går till hemmalagets omklädningsrum först och sedan är det försent för besök hos gästerna.
De stänger så fort de kan.
Så har trängseln ökat där inne också.
Liemannen sitter ju inklämda mellan spelarna och andas på dem…
• • •
Pageau, som förstås plockas till intervjurummet för egen presskonferens, får frågan om han kände på sig att han hade en magisk kväll på lut.
Han ruskar roat på huvudet:
– Nej, inte alls. Jag trodde jag hade ätit för mycket. Jag tryckte i mig två chicken parm
Ha ha, pretty funny!
• • •
Det är nästan så man skulle kunna tro att fan-skaran är lite missnöjd med Badtofflan ikväll…
Och jo, ja, han matchar laget rätt så bisarrt, jag är benägen att hålla med om det.
Personligen är jag mest flabbergasted över att Prins Oscar får sitta när han varit en av lagets bästa och ja, det beror förstås på att jag är väldigt förtjust i prinsen.
Men ledsen, Tobias – Gorton och Stealth-flygaren himself sitter på sektionen intill bloggen och åker hiss med mig ner till omklädningsrummen och de har mindre muntra miner klistrade över sina nunor, men de verkar inte inne på att sparka kompisen med den mest välsorterade vinkällaren i hela kretsen av miljonärer i Rangers ledningssfär.
• • •
Som sagt, Erik spelade i princip på en fot idag.
Men han klagar inte nämnvärt för det.
– Jag mår bra. Men det är klart, det blir lite lättare när man vinner.
Well, nu är det två lediga dygn innan nästa match, på Garden, så han och Sens läkarteam får har lite tid att lappa ihop det som skulle kunna vara Ottawas akilleshäl…
• • •
Det jobbigaste för Rangers med det det självklara Senators-har-bara-hållit-serven-temat är att de, Rangers, inte precis varit något strålande hemmalag i år.
Att hålla serven är det de själva är allra sämst på.
Ojvoj lieman.
• • •
Nu börjar draft-lotteriet också.
Vad underligt det måste kännas att sitta i Edmonton och Toronto och inte behöva följa det så noga.
Istället är det Ekeliw i Örby som sitter längst fram på soffkanten.
– När jag gjorde min lottery simulator fick Tampa andravalet, sms-febrar han.
Ho ho!
• • •
Jag är fortfarande kvar i hallen ute i Kanata och kan således inte blogga om the showdown i Washingtons Chinatown från början.
Men om jag bara får skjuts av någon välvillig ska jag vara tillbaka på rummet nere i stan under matchens gång och i så fall vevar jag i alla fall igång kommentatorsspåret igen.
Om inte annat hörs vi från korresoffan när det brakar igång i Bridgestone imorrn.

Slut.
Pageau – igen! – avgör.
Mer sen.

OTTAWA – NEW YORK RANGERS 5-5 (Period 4, OT pågår)
• • •
När avgörandet väl kommer är det bråttom som fan, jag måste sticka som ett skott för att hinna till hissen mot omklädningsrummen.
Så jag sitter med detta uppe på laptoppen

Vad kommer det stå där när krutröken lagt sig?
Vi får vänta på svaret ytterligare en stund, men jag står fast vid Mika eller Brassard.
• • •
Det fortsätter kännas som matchen gått…unglued.
Inget ser ut som det ska. När det SKA bli mål, då blir det inget och vänta bara – när det inte ska bli det kommer det.
• • •
Erik spelar ju med en fot nu.
Plågsamt att se.
Men det innebär inte att han inte kan vara med om avgörandet.
• • •
Sens vann rätt många övertidsdraman mot Bruins och nej, det brukar finnas en anledning om man gör det.

OTTAWA – NY RANGERS 5-5 (Period 3, OT väntar)
• • •
Can you believe this?
Nä, det kan ni inte.
För det ska inte vara möjligt
Själv hade jag en hel text klar, färdig att skicka till redaktör Kingen så vi skulle hinna få med matchen i alla papperseditioner.
Den satt i princip, som vi sa förr, i faxen när några få minuter återstod, men uh-uh.
Jean-Gabriel Pageau ville fullborda ett hattrick och då blev det så.
Bara att skicka ansträngningarna rätt i papperskorgen.
Men jag får skylla mig själv.
Jag sa ju själv att vad som helst skulle kunna hända i tredje.
Indeed it did.
• • •
OT-hjältar?
Mika eller Brassard, man kan ju inte säga nåt annat.
Och Liemannen stretchar bakom Rangers bås…

OTTAWA – NY RANGERS 2-4 (Period 2)
• • •
Red alert i Ottawa:
Erik Karlsson haltar ut i omklädningsrummet med – gissar vi – sin trasiga häl.
Om han inte kan spela mer har Senators definitivt en date med The Grim Reaper snart.
Dessbättre återkommer han efter några minuter.
Kanske behövde han bara slå en sjua – och haltade enkom för att lura Rangers…
• • •
Rangers gör alltså sitt andra shorthanded-mål för dagen och det är ju inte riktigt friskt, men dom är fanimig farligare med en man mindre än med en man mer.
Go figure, som dom säger här.
• • •
Överhuvudtaget är det här en mycket förvirrad och egendomlig match.

Det känns som det mesta – och det är verkligen en hel del – händer av rena slumpen.
2-4 borde vara ett hyggligt säkert resultat efter två perioder, men det vetifan.
Gör er redo för vad som helst sista 20.
• • •
Nu stuvar Badtofflan om i kedjorna som Bob Dylan stuvar om i ackorden när han ska framföra sina klassiker live.
Ett tag tror jag fan Antti Raanta är på väg in i en formation med Grabner och Staal.
Man blir yr i huvudet, ju.
• • •
Med ”slå en sjua” menar jag inte att Erik slog Kyle Turris…
• • •
De bjussade till och med på grillad vurre i pausen.
Jag hade på en saftig sträng stark senap och är nu så glad att jag skulle kunna dansa i en yster musikal.
• • •
Uppriktigt – det är för jävla trist att Erik inte är hundraprocentigt fit for fight.
Slutspelet berövas på en av sina allra, allra största attraktioner.
• • •
Får inte de utlovade observationerna från Fast Freddy Språkröret Shoestring och befarar att han däckat i soffan redan under förstaperren, lördagkväll och allt som det ju är.
Men nejdå.
– Kollar, men en granne dök upp. Oljebaronen. Så det blev lite splittrat fokus, messar han.
Jaha, till den lista av Shoestring-sidekicks som redan inkluderar Babianen, Svinet, Sälen och Tjötröva kan vi nu alltså också lägga – Oljebaronen!
• • •
De får göra nåt åt domare Pollocks mikrofon.
När han ska berätta om domsluten efter granskningar låter han som Mike Myers när han fejkar pajjat ljudsystem på drive-thru-stället i ”Wayne’s World”.
• • •
En notering kommer till slut från den västsvenska soffan:
– Hoffman är bra!
Överansträng dig inte nu, Shoestring!
• • •
Fyra mål i baken berättar inte den sanna historien om Craig Anderson.
Han har tidvis varit lika bra som Henke var i förrgår.
• • •
Kom ihåg vad jag sa nu:
Vad som helst kan hända sista 20.

OTTAWA – NY RANGERS 1-1 (Period 1)
• • •
När Rangers drar på sig tredje raka utvisningen under de inledande tio minuterna – plus arton sekunder, okej – är det nästan så Liemannen fyrar av ett milt leende.
Nu händer i och för sig inget annat än att Grabner gör ett shorthanded-mål, på perfekt bredd leverpastejmacka av Quckie Fast, men receptet som sådant är i längden just vad som krävs för att han ska få stilla sin hunger efter byten – snabbt.
• • •
Jodå, the proud city of Ottawa har steppat upp idag.
Däckcentret är utsålt, allsången till ”O’ Canada” rent ACC-mäktig och stämningen värdig en playoff-match north of the border.
Bra grejor.
• • • 
Vi ser bara 14 minuters fem-mot-fem-spel, men under den knappa kvarten är det för det mesta hemmalaget som känns rappast och hungrigast och skapar flest feta chanser.
Så det så.
• • •
In the Tale of Two Swedes skriver vi in följande sekvens i inledningen av detta andra kapitel:
Erik sätter en klockren powerplay-puck i Henkes vänstra stolpe.
• • •
Kyle Turris håller sånär på att smaska in ett mål när han tappat hjälmen.
Ah.
Chansen att man ska få se det är så mikroskopisk så när någon försätter dylikt läge blir bloggen svårt besviken.
• • •
För första gången i hela slutspelet, typ, släpper Henke in en puck som det känns att han nog faktiskt borde ta.
Men han kanske inte är beredd på att Herr G, Dan, tänker göra en så präktig Sitting Bull i momentet innan.
Synd för Herr G.
Han har ju faktiskt varit otroligt mycket bättre än väntat tidigare under de tidigare matcherna – men kommer nu drar på sig de arga belackarnas harm igen.
• • •
Ja, men vet att det är NBC-sändning när uppvärmningen slutar två minuter innan utsatt starttid.
Först 15.20 släpps pucken.
Den stora kanalen har betalat stora pengar för sändningsrättigheterna i NHL och hur är det de säger – money talks och punktlighet walks.
• • •
Under värmningen är det två hitresta Rangers-supportrar som, insvepta i amerikanska flaggor, stjäl läktarshowen med rätt så magnifika dansnummer.
He he, faktiskt.
• • •
Han är ju så vuxen och ansvarsfull nuförtiden, så Fast Freddy Shoestring är sällan – för att inte säga aldrig – uppe på nätterna och kollar på sina gamla kompisar i världens bästa hockeyliga.
Men hurra och hurra igen – idag är Frölundas sportchef med från sin soffa i den västsvenska vårkvällen och har, som back in the day, lovat förse bloggen med iakttagelser.
• • • 
Ryan Dzingel sjunger med i de franska verserna i nationalsången – med visst eftertryck också.
Det är lite fint att se, på nåt vis.
• • •
Det verkar överhuvudtaget vara rätt gott om festprissar till Rangers-fans som flugit upp för den här fajten.
De får in det vanliga skriet i nationalsången och jublar högt åt Grabners mål.
Risk för bakfulla medpassagerare på flighten tillbaka till New York imorrn, är jag rädd.
• • •
Han Miller, J.T, har blivit Rangers främsta expert på att ta korkade utvisningar.
• • •
Nu ska jag pumpa i mig lite kanadensiskt kaffe – faktiskt ännu blaskigare än det amerikanska.