Break’s over, pojkar och flickor.
Hoppas ni vilat upp er, andats ut och är redo för nya prövningar och eldprov.
För här kommer rond nummer två i Stanley Cup-slutspelet.
Med ännu högre insatser, ännu starkare känslor, ännu mer gastkramande drama, ännu tätare atmosfär och ännu bättre hockey.
För att fira avlossar jag för första gången den här våren en – hotellrumsblogg!
Jag har nämligen redan tagit mig till Ottawa – i akt och mening för att hinna vara med på första morgonskejten i Canadien Tire Center innan Game 1 mellan Senators och Rangers imorrn – och ska se kvällens inledande matcher på min LG-tv här på 24:e våningen på Marriott Delta City Center.
Har jag tur får jag småningom besök av Lönta Lindquist från Viasat och den store Chris Johnston från Sportsnet , för de har hört att jag blev uppgraderad till en fet svit när jag checkade in och verkar vara inne på att det är här de ska ha kvällens fest, och i så fall får vi riktigt kul!
• • •
Konstigt, är det inte?
Det har bara gått tre dagar sedan Mojo avslutade första omgången med sitt sudden-mål i ACC, men det känns som det gått åtminstone…ja, en vecka.
Kanske för att kontrasten mellan hyperintensiv action varje kväll i två veckor och absolut stiltje blev så bjärt, kanske för att jag lik förbannat skrivit så ögonen gått i kors.
I vilket fall:
Jag gillar verkligen att det blir ett litet avbrott mellan rundorna – och hatar när de bara hakar i varann från ena dagen till den andra, eller till och med överlappar.
Jag vill, som nu, kunna ladda om, hinna ändra fokus och verkligen känna att det sker en…stegring.
Nå, det jag suttit vid laptopp-eländet och svettats med sedan i måndags morse är, bland annat, tips och analyser av det som tar vid nu.
Ni kanske såg den långa versionen på sportbladet.se, men om inte kommer här en snabbrepetition (ja, den kommer även om ni såg den långa versionen…).
*Washington Capitals – Pittsburg Penguins 3-4.
– Den är jag inte det minsta säker på, det kan bli precis tvärtom. Det är nåt intressant med att Caps talar om att de förberett sig för mötet med Penguins hela säsongen, att allt de gjort och tänkt syftat till att en gång för alla vinna en serie mot sin svurna fiende. Men jag tycker Pens övertygade mer mot Jackets än vad Caps gjorde mot Leafs. Så…
*Ottawa Senators – New York Rangers 2-4.
– Är jag inte heller särskilt säker på. Henke sa på telefon igår eftermiddag att Senators är en svårare motståndare än folks tycks tro och därför inte får den cred de förtjänar. Det kan kanske vara så. De har ju Erik, om inte annat. Å andra sidan har Rangers just Lundqvist…
*St. Louis Blues – Nashville Predators 2-4,
– Blues övertygade också i öppningsrundan, ja. Men Preds nollade Chicago. Det går inte förbise. Gör man det – och dessutom ser till att Kane & co bara gör tre mål på fyra matcher – blir man ofrånkomligen favorit, i alla fall hos mig.
*Anaheim Ducks – Edmonton Oilers 4-2
– Det var storartat av kidsen från Edmonton att slå ut fjolårsfinalisten San Jose. Men Anaheim är bättre än San Jose just nu. Mycket bättre. Här tar det stopp.
• • •
Idag har varit en mycket tung dag i the business of hockeyjournalistik.
ESPN genomförde i morse brutala nedskärningar och avskedade praktiskt taget hela sin NHL-redaktion.
Tungviktarna Pierre LeBrun, Scott Burnside och Joe ”Joey Mac” McDonald fick alla sparken.
Med omedelbar verkan – mitt under pågående slutspel.
Det är en chock – på flera sätt.
Dels är det några av hela branschens allra bästa skribenter och största profiler.
Men de – och framförallt då veteranerna Pierre och Scottie – har också varit den här knäppa kringresande hockeyskribent-familjens nav, dess ringleaders, andliga ledare och generösa, godhjärtade snälla härförare.
Det har i tweets och interna PHWA-mail under dagen berättat många rörande historier om hur firma LeBrun-Burnside tagit rookies och andra försynta under sina vingar, hjälpt till med tips och kontakter och bjudit in i gemenskapen.
Så var det i sanning för mig också. Många tycker att vi utlänningar bara är i vägen och behandlar oss som luft, men Pierre och Scottie såg tidigt till att jag – precis som exempelvis Juha från Sanomat – fick komma in i värmen, introducerade mig för en hel värld av nya kittlande bekantskaper och har varit helt fantastiska att ha som vänner, bollplank, reskamrater och pressläktargrannar.
I love them.
De råkar också vara världsmästare på good times.
Om vi säger så här: I samtliga 30 NHL-städer finns minst en bar man kan gå in på och säga att man är vän med Scottie Burnside och sen är man garanterad en stor kväll…
Samtliga är så bra att de kommer hitta nya gig snabbare än någon hinna beklaga det som hänt – LeBrun är ju redan sedan tidigare anlitad även av TSN – men det dröjer och vi lär få klara oss utan dem i det här slutspelet.
Jag vet inte hur det ska gå till.
• • •
Det fascinerar mig att antingen Blues eller Predators förr eller senare kommer tvingas sträcka vapen.
De gick ju båda på ursinnig knock i förstarundan och går in i kvällens holmgång med enormt självförtroende.
Det ryker om dem, faktiskt.
Men likafullt:
Någon måste obönhörligen förlora.
Vem får vi förmodligen en liten föraning om nu, när andrarundan om bara några minuter inleds i Scottrade Center.
• • •
Ingen hade berättat att Air Canada dragit in direktlinjen mellan LaGuardia och Ottawa.
Man får lov att mellanlanda i Big Smoke nu.
Skandal.

Det här är ju ändå Kanadas goddamned huvudstad, no?
• • •
Precis som solen började gå ner bakom de fåtaliga skraporna utanför hotellrumsfönstret kommer Jack Adams-nomineringarna också.
Mike Babcock, John Tortorella och Todd McLellan.
Rätt givna namn, även om jag tycker att Mike Sullivan nästan borde fått en nominering retroaktivt för det han gjorde med Pens ifjol.
För övrigt blir det festligt att se Tårtan i Vegas.
Hoppas han vill vara med och spela lite craps. Jag behöver nån som kan skälla på huset när det går dåligt…
• • •
I Kanada behöver man inte vara orolig för att tv-kanalerna inte ska visa slutspelsmatcher trots att de lokala lagen inte spelar.
Öppningsduellen mellan St. Louis och Nashville – båda de facto hemmahörande i ett annat land – sänds alldeles självklart på CBC, den här nationens SVT1.
Fantastiskt.
• • •
Nu ska jag bara städa undan lite strumpor och kavajer och Twix-papper så Lönta och CJ tror att det är en vuxen människas svit de gästar.
Sen åker vi, folks.
Rond 2 är här.
Enjoy!

TORONTO – WASHINGTON 1-2 (Slut, OT)
• • •
Mojo, ja.
Han var i sanning overdue.
Först kvitterar han – och sen trycker karlfan in sudden death-pucken också.
Bra kväll på jobbet…
• • •
Ja, på ett ögonblick är hela den inledande tjurrusningen till omgång över.
Åtta lag är fortfarande vid liv och kommer att mötas enligt följande upplägg i divisionsfinalerna.
*Washington Capitals – Pittsburgh Penguins
*Ottawa Senators – New York Rangers
*St.Louis Blues – Nashville Predators
*Anaheim Ducks – Edmonton Oilers
Spelschemat är inte publicerat ännu, men lär ligga ute om en timme eller så.
Då ska jag börja fundera på hur det kommer gå – som om jag hade minsta aning om det…
• • •
Det var nuet som slog framtiden i ACC, säger någon och exakt så känns det ju.
Leafs, my god – de gjorde redan nu detta oerhört mycket bättre än vad någon hade kunnat föreställa sig och jag slår härmed fast att de från och med nästa säsong är en conteder. Det förblir de sedan för många år framöver.
Så cheer up, Chall och Tokiih och Bombur – det här är snart er liga.
• • •
Vi får fler övertidsdraman än någonsin tidigare.
Men inte en enda Game 7.
Huh.
• • •
Holtby säger vad alla i Washington tänker.
– Vi visste att det skulle bli en tuff serie, men oh boy, vi hade inte räknat med att de skulle vara så här bra.
• • •
Sorglig detalj som ni Caps-fans kanske inte vill tänka på, men vi är många som just nu avbokat våra hotellrum i Washington på tisdag.
Måste göras innan midnatt, annars blir det sur avgift.
• • •
Lill-Nyllet till VM?
Hoppas Poppe eller Garpen ringer.
Han borde vara helt tok-given.
• • •
Men hörrni Chall och Tokiih och Bombur, ni har varit ljuvliga att ha i spåret och jag hoppas verkligen ni kan frälsa oss med er närvaro åtminstone några kvällar även i fortsättningen.
• • •
Jaha, då blir det en kort paus, men snart tar vi några djupa andetag och pumpar vidare i det detta himmelska race.
Till dess:
Peace.

TORONTO – WASHINGTON 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
NHL ger exklusivt våren 2017:
Hjärtinfarkt Deluxe.
För visst baby, det blir sudden-thriller för artonde (!) gången i den första playoff-rundan.
Nästa mål i den här otroliga hockeymatchen avgör hela serien – eller tvingar fram em Game 7 i DC på tisdag.
Det är direkt…skräckfyllt.
Och himmelskt.
• • •
Jo, det var en flytpassning Matthews fick av den levande ACC-sargen.
Men sen gör han ju rena rama la crosse-målet; lägger pucken på klubbladet och stoppar upp den i nättaket.
Herregud.
• • •
Sa jag nåt om Mojo?
The gut feeling over here, eh!
• • •
Mina hjältar?
Lill-Nyllet för Leafs, Burra för Caps.

TORONTO – WASHINGTON 0-0 (Period 2)
• • •
Det är det där vi pratade om igår.
Vill och måste…
Caps vill vinna och Leafs måste – och det syns.
Ynglen i hemmalaget är hungrigare, mer stridslystna, beredda att offra mer – inklusive lemmar och hälsa, om det är vad som krävs.
Men framförallt:
Vilken satans match vi ser!
Det är helt absurt att det fortfarande står 0-0 när chanserna duggar tätt som skratten under en Louis C.K-show och det tammefan händer saker exakt hela tiden.
Ojvoj i min lilla låda!
• • •
Ja, det är klart att Stanley Cup-bucklan kommer till Sverige även denna sommar.
Det finns blågul representation i samtliga lag som fortfarande står upp.
Vi har fem i Nashville och fyra i St Louis, tre i Anaheim och två i Edmonton, fyra i Rangers och tre i Ottawa, tre i Pittsburgh samt tre i Washington och en i Toronto.
Hurra, säger NHL-bevakaren för Sveriges största tidning!
• • •
Ikväll är han fan bra, dansken.
Men han ser ändå lika vemodig ut varje gång han tar av sig masken.
Som en Hank Williams-ballad ungefär.
• • •
Just nu vevas en mycket egendomlig Volkswagen-reklam på amerikansk tv i vilken man får se ett par som skaffar barn genom att beppa varje gång de köper en ny folka-modell.
Man undrar ju:
Varför i bilen hela tiden?
Har de ingen säng?
• • •
Apropå målvakter som tar av sig masken har Ekeliw just lagt ut den här väldigt roliga tweeten om Braden Holtby.
• • •
Sen vevar de en KIA Cadenza-reklam med Christina Hendricks också, och den gör jag nog bäst i att inte kommentera alls…
• • •
Mojo känns overdue för ett mål, tycker jag.
• • •
Ska det bara vara en period kvar av showen med Auston & The Animals – som Babs döpt sitt Band of Brother till – nu?
På något vis känns det som att det inte är meningen att den ska sluta riktigt ännu…

TORONTO – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Som coach Babcock tydligen sa några timmar innan det brakade loss i ACC
– Om du inte älskar det här idag, om du inte njuter av det, då har du inte i hockey att göra.
Exakt.
De infernaliska på-liv-och-död-showdowns som tar vid när så här jämna dueller ska avgöras kan vara obehagligt spännande, ångestframkallande, upprörande och i skarpa lägen så gastkramande att man mår illa.
Men framförallt är de – just därför – underbara.
This is it, liksom – själva poängen med alltihop. Anledningen att bry sig och bli engagerad och älska.
• • •
Intressant start idag.
I de två första hemmamatcherna öppnade ju Young Guns-löven skakigt och nervöst – och lämnades sårade i ett moln av damm av skoningslösa Caps-stjärnor.
Nu är det inte tvärtom, men de är i sanning med när lavinen går och leder på poäng efter första 20.
• • • 
Fint eko på amerikanska nationalsången.
Not.
Vad hände?
Trump skulle rasa och kalla det ett försök att underminera det amerikanska laget…
Sad!
• • •
Sorry, Hek – ”randa” är tidningsslang för ”skriva”.
• • •
Den kanadensiska nationalsången, däremot… woah! Allsång direkt från himlen.
• • •
Jag har varit på Game 7 i Washington förr och har inget emot att få återvända och känns på den overkligt elektriska atmosfären i Chinatown såna gånger.
• • •
Sorry, jag satt under sista fem minuterna i telefon med en småländsk superstjärna som ska spela mot Rangers i andra Stanley Cup-omgången senare i veckan, så det blir lite kortfattat och forcerat här.
Och get this:
Grabbfan har spelat de sex matcherna mot Boston med två stressfrakturer i en häl.
– Jag har haft jävligt ont, meddelar han.
Och ändå har han varit så lysande.
Sjukt.

BOSTON – OTTAWA 2-3 (Slut, OT)
• • •
Slut.
Clarke MacArthur avgör i powerplay.
Nu blir det Erik vs Henke i nästa omgång.
Ojvoj.
Nu ska jag randa, återkommer i första pausen i Toronto.

BOSTON – OTTAWA 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Självfallet.
Overtime.
För sjuttonde gången i förstarundan.
Det är alla tiders rekord.
Jämn liga, sa ni så?
• • •
Bergeron bänder upp Bouchers fälla med sin tidiga kvittering och sedan tar ju Bruins faktiskt över.
De borde spinna vidare på samma sätt i OT, men vem vet?
I den här serien svänger momentum lika häftigt som Sam & Dave-dängor.
• • •
Jag säger EK65, som kan ha sparat grannlåten till nu – eller Pasternackan.

BOSTON – OTTAWA 1-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj.
Sens kommer ikapp – och går om.

Sen stänger de, på klassiskt Guy Boucher-vis, ner sin planhalva.
Fullständigt.
Fy satan vad tungt det kommer bli för Bruins nu.
Som att löpa i midjedjup gyttja – med ett traktordäck på släp.
• • •
Born-again Bobby Ryan!
Han var ju helt slut, en föredetting, ett hemskt kontrakt.
Och så återuppstår han som den vars dödsdag vi firade för precis en vecka sedan.
Det är milt uttryckt oväntat, men väldigt kul.
• • •
Samtidigt känns det som att hemmalaget kommer av sig och låter Sens göra åtminstone det ena av målen, det Kyle Turris prickar in, rätt så enkelt.
Underligt, kan man tycka.
• • •
He he, plötsligt lutar sig Erik, mitt under sändning, in i det lilla kommentatorsbåset och börjar tjöta med Pierre McGuire.

Det är ju det också.
HAn är en rolig och charmig fan.
• • •
Chall, vad är din deal med kanadensiska lag?
Du bor ju i Memphis – där en annan av mina bästa kompisar från Borlänge, Bucklan, semestrar just nu, för övrigt – och borde väl egentligen vara mer inne på de få amerikanska sydstatslag som finns, no?
Eller inte, du gör väl som du vill, jag bara undrar…
• • •
En elak Johan dyker upp på Twitter och skrockar om att det varit väldigt tyst om bloggens bracket challenge.
Jo, den talar vi tyst om.
• • •
Nu är det bara för Bruins att tömma bränsletankarna.
Helt.
Säsongen är on the line.

BOSTON – OTTAWA 1-0 (Period 1)
• • •
Som så ofta i den här serien är det jämnt och tajt och målsnålt.
Men Senators borde verkligen ha hängt åtminstone en kasse första 20.
De bjuds ju på powerplay efter powerplay eftersom B’s helt osannolikt singlar upp puckar över plexit hela tiden, men de gör ingenting av de gratischanserna.
Istället hugger björnarna omedelbart till när de efter tre raka utvisningar får ett numerärt överläge och gästerna från kanadensiska huvudstaden är i trubbel
.• • •
Satan i gatan vilken slägga Stafford får på när fläskar in målet.
Så ska det se ut.
• • •
EK65 har några fina looks, som när han i ett av alla powerplays utför en liten skottfint och sen sätter pucken i stolpen, men han är inte uppe i fulla varvtal ännu.

Rätt förståeligt.
Det är ändå mindre än två dygn sedan han spelade 45 minuter och i andra övertidsperioden grimaserade i elak kramp.
• • •
Tre delay-of-game-puckar i samma period är verkligen bisarrt, men faktum är att Pittsburgh lyckades med samma sak i Game 6 mot Washington förra året.
Jag tycker det förstärker känslan av vi lever i The Matrix och fått in en bugg i systemet…
• • •
Det tar 8 minuter innan Senators avlossar första skottet på mål.
Det vittnar om att de överhuvudtaget inte riktigt har vaknat och ska de ha en chans att komma igen idag krävs ett helt annat bett i andraperren.
• • •
Den här matchen sänds på vanliga NBC-kanalen.

Det blir fint när den fortsätter i ett par OT-perioder och de bryter för lokala nyheter…
• • •
Ondskan i Örby har också tippat, glömde jag.
Boston-Ottawa 1
Washington-Toronto X
Nu vet ni det.
• • •
Det är tråkigt eftersom så många fler av er kan vara med nu, men tyvärr – det är mycket svårare att få igång adrenalinpumpen till matcher som spelas så här tidigt på dagarna.
Jag behöver kvällens magi för att komma in i rätt sorts mood.
Likväl:
Vi stångar vidare och hoppas det bränner till på riktigt i Boston nu.

Spotlights on.
Stanley Cup-slutspelets största artist, den enskilda häxmästare som är allra viktigast för sitt lag och – bortsett från en och annan målvakt – haft störst inflytande över en matchserie, gör sig redo för ny föreställning.
Han heter Erik, kommer från Landsbro i Vetlanda kommun och när han höjer sin trollstav kan vad som helst hända.
Några av passningarna den unge smålänningen slagit senaste veckan – och framförallt då den långa lobbmackan över hela banan i TD Garden – har varit så förstummande vackra att de skulle kunna åka på sommarturné i svenska folkparker
.
Det finns inga garantier om att vi får se konstverk av samma Matisse-kaliber idag – för det finns inga garantier om någonting, annat än döden och skatter – men bara att chansen existerar, och att vi i så fall får vara vittnen, känns som en gåva från högre makter.
EK65, the floor is yours…
• • •
Idag tog sig bloggen en grundlig sovmorgon, för det behövdes, och när jag slog upp ögonen drabbades jag av panik för klockan var över tolv och i yrvakenheten fick jag för några ögonblick för mig att matchen i Massachusetts var supertidig matiné och redan hade börjat.
Så illa var det nu inte, och lättnaden när det tankefelet stod klart var lika stor för mig som jag gissar att den var för Henrik Lundqvist när Plekanec-pucken som dansade på mållinjen i slutet igår kväll inte gick i, men incidenten säger något om vad bloggen befinner sig i för form denna söndag.
Jag är lite sömnig, lite trög, lite stum i steget – och ber om överseende.
• • •
Now, det kommer inte bli lätt för kapten Karlsson och hans Ottawa idag.
De måste vinna en tredje raka match mot Boston Bruins i TD Garden och det känns som en snudd på omöjlig uppgift.
Björnarna har tunga namn på skadelistan – och fick ett till när Chris Wideman, skandalöst nog utan åtgärder och utan efterspel, sänkte David Krejci med en riktigt ful bentackling i förrgår – men det finns enorm karaktär och motståndskraft i truppen och tre förluster i följd inför hemmafansen…jag tror helt enkelt de bara vägrar gå med på det.
En Game 7 i Canadien Tire Center på tisdag är högst sannolik.
• • •
Jo, röd-vit-blått tyg vajar i vårvinden utanför FN på första avenyn.
Sa ju det.
New York flaggar norskt efter Zuccarellos uppvisning på Garden igår…
• • •
Det är ont om blågula inslag i årets Bruins-upplaga – för coach Cassidy vågar tyvärr inte använda Forsbacka Karlsson i slutspelet – men tjecken David Pastrnak har bakgrund i Södertälje så vi kan ju låtsas att han är ”vår” och lyckas det har vi all anledning att vara stolta, för han är ett av Bostons allra största utropstecken.
• • •
Otroligt imponerande av Oilers att åka till Sharktank och slå ut fjolårsfinalisten San Jose.
Jag trodde de skulle vara chanslösa i Game 6, men de där kidsen håller, som coach McLellan konstaterade på sin presskonferensen, på att växa upp framför våra ögon och efter det här avancemanget skulle de kunna kallas…ja, män.
• • •
Det har gått si och så med vår sidekick Jarkkos stryktipsrader, men ger han upp för det?
Tvärtom – idag går han all in och tippar till och med resultat.
Så här
Boston-Ottawa 4-1
Toronto-Washington 2-5.
Hm.
• • •
OK, härmed börjar en lång, ljuvlig Stanley Cup-söndag i korresoffan.
Vi börjar med dramat i TD Garden och fortsätter om sådär fyra timmar med den sjätte ronden i Torontos och Washingtons fantastiska holmgång.