MONTREAL – NY RANGERS 2-2 (Period 2)
PITTSBURGH – COLUMBUS 3-2 (Period 2)
NASHVILLE – CHICAGO 0-0 (Period 1)
• • •
Det är ju nästan så man inte riktigt tror vad man ser med sina egna blå ögon…
Canadiens dominerar mittperioden som Karelin brukade dominera Thomas Johansson – och tidvis med ungefär samma metoder också… – men ingen utdelning får de.
Istället gör gästerna en desperat push i slutet och – voila.
Kvitterat.
Logik och hockey går inte alltid hand i hand, men nu är det fan upplagt för Slaget i Poltava i tredje.
• • •
Detta skulle väl snarare publicerats i första pausen, men här är vi inte så noga:
Så här dominerande har ingen Gallagher varit sedan Oasis lockade 250 000 fans till Knebworth för 20 år sedan.
Men inte ens Noel behövde spela genomföra sin show med en hand.
Det gör Montreal-Brendan…
• • •
När Pens fick första målet kändes det givet att Blue Jackets skulle säcka ihop.
Känslan av ”accomplishment” var för tydlig efter den emotionella segern i Nationwide senast.
• • •
Utvisningarna på McDonagh och Zuccarello är verkligen inget att diskutera.
Norrmannen får börja se till att hålla bättre ordning på sin långa klubba.
Det här är hockey – inte upploppet på Holmenkollen efter en tremil.
• • •
Fast vänta nu…Wild Bill reducerar och sen smashar Ekeliw-idolen Boone Jenner in en forehand också.
Jag fattar som vanligt ingenting och borde sluta prata så mycket strunt!
• • •
Det tog nästa en vecka innan jag behövde steka den första kommentaren i playoff, men nu får jag jobba desto hårdare med delete-knappen – och det är framförallt en och samma skribent som får återkommande utbrott.
Lugn nu, gosse…
• • •
Var det alltså country-duon Carrie Underwood och Luke Bryan som sjöng nationalsången i Bridgestone?
Äntligen!
Jag har ju i år tjatat om att det i en stad mer fler femplus-vokalister per capita än någon annanstans borde gå att skaka fram fantastiska uppträdanden inför varje Preds-match.
• • •
Habs modell 2017 är verkligen råare och elakare än de varit på väldigt länge.
Det är på gränsen ibland, och Shaws propp i fejset på Prins Oscar borde nog varit en utvisning, men det är effektivt också.
• • •
Jag har inte hunnit se Preds och Hawks ännu, men Jonzie säger på TV att Hawks helt enkelt inte hänger med.
Har det varit så?
• • •
Imorrn kommer jag ta en bloggpaus, för jag behöver åtminstone en kväll att andas lite – så kör hårt i spåret nu.
Det dröjer till lördag kväll innan vi valsar tillsammans igen.

MONTREAL – NY RANGERS 2-1 (Period 1)
PITTSBURGH – COLUMBUS 1-0 (Period 1)
• • •
Morsning korsning.
Jag trodde det skulle bli spänt, tajt, avvaktande och händelsefattigt i den här femte tvekampen.
Men det smäller som på nyårsafton på Möllevången i Bell Centre.
Action hela tiden – och mål på mål.
Det gör inte utgången lättare att sia om.
Men bra är det.
Go all in, löd ju bloggen initiala rekommendation.
• • •
Conn Smythe till Quickie Fast!
Nävars, men vad het Nässjö-Tarzan är.

Det är dock Mika som med sin hittills främsta prestation i hela slutspelet ligger bakom det där där helsvenska shorthanded-målet.
• • •
Vad lägligt det blir reklampaus i Bell Centre.
Precis när jag zappar över till NHL-kanalen prickar Phil The Thrill in 1-0 på Bobrosvky.
Nu går lavinen snart i PPG Paints.
• • •
Överskattade Marc Staal lallar omkring med pucken bakom Henke som vore det Alumni-match och blir grundligt förnedrad av kvicke, smarte Lehkonen och ögonblicket senare börjar löftet om en rolling kväll i på Montreals barer och klubbar ta form.
• • •
Nu äter jag en banan igen.
Det har blivit nåt fel.
• • •
Gosh, Zuccarellos chans i inledningen är ju lika fet som han själv är smal.
Men Carey Price är Carey Price ikväll, tydligen.
• • •
Japp, Calder-Kandidaterna heter Auston Matthews, Patrik Laine – och Zach Werenski.
Rimligt.
Att etablera sig som back är ändå det svåraste av allt – och Big Balls har varit fantastisk.
• • •
Om Ryan McDonagh går sönder, då kan Rangers definitivt plocka fram golfklubborna, så är det bara.
• • •
MSG behagar inte fungera på min kukiga hamla kabelbox ikväll.
Hade kunnat vara katastrof – men dessbättre är sändningen på USA Channel inte blockad så jag får glädjen att lyssna på Pierre McGuire istället…
• • •
Shaw me the money, sa Smith – och tog faktiskt den gapige provokatören på poäng i en liten svängom.
• • •
Så lite playoff-hockey han fått uppleva det senaste decenniet kunde man ju tro att legendariske Hurricanes-supportern Emil Ullbrand skulle vara uppe och kolla Charlotte Checkers i natt, men Tuffe Uffe får inget stöd hemifrån.
• • •
Jag har hela dagen gått och tänkt att det åtminstone brukar komma en match per serie när Henke helt enkelt inte orkar bära Rangers och det här kan mycket väl vara den.
De två målen ikväll är inte hans fel, men när han gör sina stora matcher tar han dem och ni vet hur det är i slutspel. Det räcker inte med att ”inte vara dålig”. Målvakten måste vara svinbra. Hela tiden.
• • •
”Nästa mål avgör” är en floskel och ändå gnager den tanken i mitt bakhuvud när jag nu går och petar igång kaffebryggaren.
Men jag vet inte.

Up your bets, gentlemen.
Så säger de vid spelborden i Las Vegas ibland.
Samma budskap kan riktas till de hockey-gladiatorer som fortfarande är inblandade i samtidens tuffaste, farligaste, blodigaste och svåraste riddarspel.
Det är dags att höja insatsen nu.
Satsa hårt och djärvt.
Gå all in.
För vi börjar närma oss kulmination och avgörande i giv efter giv i den här ronden.
Ikväll – nådens torsdag i slutet av april 2017 – är det knivskarpt do-or-die-läge i Pittsburgh respektive Nashville och möjlighet, för bägge kombattanterna, att skaffa blytungt slagläge i Montreal respektive Edmonton.
Infernaliskt, varken mer eller mindre.
Så, gentlemen – plus Steve Ott:
Up your bets!
• • • 
Tro’t om ni vill, men idag lyckades jag faktiskt ta mig ur Stanley Cup-bubblan i några timmar.
Tillsammans med en god vän som inte bryr sig det minsta om vare sig Erik Karlsson konstverk till passningar eller Jake Allens benparader åt jag jag först utsökt karibisk lunch på Miss Lily’s 7A, tog sedan en lång promenad i East Village, köpte – helt oväntat – en supercool bowling-skjorta i fantastiska lilla rock ’n’ roll-butiken Enz’s och satt sedan i solen på Washington Square Park med en kaffe och tittade på vimlet.
Det behövdes verkligen, insåg jag. Det började bli lite puck-zombie över yours truly biff.
Men lugn, nu är jag tillbaka i korresoffan – fullt fokuserad och totalt ointresserad av allt som händer nån annanstans än i Bell Centre, PPG Paints Arena, Bridgestone Arena och Rogers Place.
• • •
Jag sa det i förrgår och säger det igen:
Det värmde hjärtat att Blue Jackets åtminstone vann en match och fick lyssna på sin dänga med Avicii (som farbror Per inte har något särskilt emot, så Wild Bill Karlsson vet det….).
Men nu blir det nog inget mer, tror jag.
Pingvinerna är verkligen sådana som inte ens blinkar i såna här situationer.
De kommer gå ut och spela sin bästa hockey ikväll och sen är det över.
• • •
HEK, jag tänkte faktiskt på dig när jag var inne på matvarubutiken D’Agostino i eftermiddags.
Ditt råd om att köpa hem lite bröd istället för att bara bränna stålar på delivery lät som en rimlig idé.
Men tyvärr, de jag hittade bara tråkigt vitt bröd och bagels man hade kunnat använda som bollar när Yankees möter Orioles uppe i Bronx nästa helg.
Så jag lade snabbt ner det projektet. Det blir en Kung Pao Chicken från Imperial Palace ikväll också.
Men ambitionen var fin, det får du hålla med om!
• • •
Jack Eichel talade.
Sedan fick både Dan Bylsma och GM Murray sparken i Buffalo.
Det är en ny värld och det är svårt att älska den helhjärtat, men i det här fallet kändes det ändå som det var rätt att klubbens kronjuvel till stjärna fick som han ville.
• • •
I Bell Centre känns det synnerligen svårt att förutse vad som ska hända.
Rangers är å ena sidan ett mycket bättre lag borta än hemma, men å andra sidan brukar Katedralen på 1909 Avenue des Canadiens-de-Montréal vara a house of horror för dem. Fast å tredje sidan – utom i playoff!
Habs, å SIN sida, trivs självfallet utomordentligt i Nordamerikas mest majestätiska hall och någon gång i den här rundan borde de ju få en ordentlig utväxling inför sina fantastiska fans.
Så fan vet.
Något säger mig dock att det blir övertidsdrama.
Ett långt ett.
• • •
Jag är ingen doktor, allra minst doktor med specialkunskap om fotbollsskador, men jag har sett 35-åringar trasa sönder knän förut och fy fan – det som hände Zlatan ikväll såg ut som det gjort när hela karriärer tagit slut.
• • •
Det är en av de mest uttjatade klyschorna, men den råkar vara ovanligt sann också.
Ingen match i en slutspelsserie är svårare att vinna än den fjärde.
Det kommer Nashville bli påminda om ikväll.
Blackhawks vägrar helt enkelt bli svepta, jag är fullständigt övertygad om det – sedan får de ha sett hur stabbiga och gamla ut som helst i Game 3.
• • •
Just som de tidiga matcherna börjar – bägge vid 19.00 igen, grrrr! – kan vi räkna med att NHL avslöjar namnen på de tre Calder Trophy-kandidaterna.
Jag hoppas på Lill-Nyllet som tredje namn bakom givna Matthews och Laine, men tror att det nog snarare blir Marner – eller möjligen Big Balls Werenski.
• • •
Uppe i Alberta får vi framåt småtimmarna verkligen se vad det är för karaktär och moral och passion som pumpar i Connor McDavids hjärta.
Har han och hans unga polare en comeback i sig efter den svidande knocken i Sharktank för ett par dygn sedan?
They’d better – annars är de snart hajmat.
• • •
Javisst, bloggens särskilde vän Jarkko – mästertippare monumentale – har en stryktipsrad åt oss idag också, en som delvis går emot mina teorier här ovan.
Montreal-NYR X
Pittsburgh-Columbus 2
Nashville-Chicago 1
Edmonton-San Jose 2.
Han gör dock följande tillägg:;
– Det är fyra oerhört svårtippade matcher. Jag satsar inget.
Bloggen replikerar med samma uttryck som igår:
Hm.
• • •
OK, boys.
Roll the dice and take your chances.
Ikväll kan drömmar slås in – och krossas.

TORONTO – WASHINGTON 4-5 (Slut)
BOSTON – OTTAWA 0-1 (Slut)
ST. LOUIS – MINNESOTA 0-2 (Slut)
CALGARY – ANAHEIM 1-3 (Slut)
• • • 
Vi har just fått se vår första handshake i årets Stanley Cup-drama.
För japp, Ducks vann i Saddledome och fullbordade därmed en sweep mot Calgary.
Stunning.
Jag trodde Flames skulle kunna göra nånting riktigt stort i år, men sannerligen inte.
Istället börjar man ju undra:
Hur bra är ankflocken egentligen?
Hm.
• • •
Wild vägrade dock bli svepta, fick äntligen lite flyt och lyckades nolla Blues i Scottrade.
Det tycker jag känns bra.
Inte för att jag håller mer eller mindre på Wild än på Blues, men det hade varit för surt om en så gyllene säsong skulle sluta i sån förödmjukelse.
Dessutom vill jag ha gamle spåret-stammisen MN Johan på gott humör…
• • •
Får mail om att Game 6 mellan Rangers och Canadiens på Garden på lördag börjar 20.00 – alltså 02.00, svensk tid.
Sent, det.

• • •
Meh, inga övertidsdraman på två kvällar nu.
Var är världen på väg?!?
• • •
OK, tack för ännu en fin natt här i bubblan.
I morrn tar vi ny sats med ytterligare fyra rysare.
Så:
Later, folks.

TORONTO – WASHINGTON 4-5 (Slut)
BOSTON – OTTAWA 0-1 (Slut)
ST. LOUIS – MINNESOTA 0-1 (Slutet av Period 1)
CALGARY – ANAHEIM 0-0 (Början av Period 1)
• • • 
Holy mama!
Capitals begår sin vanliga kardinalsynd i tredje och slutar elda i vedspisen och håller därför på att hamna i skärselden ännu en gång
När Matthews Messias Matthews sätter den hisnande 3-4-pucken har gästerna de facto bara avlossat ett enda skott på hela perioden.
Not okej.
Men Bäckis räddar kvällen, serien och förståndet åt Washington.
Han snor pucken så fräckt i anfallszonen, skickar den till Oshie och sen ringer det.
Visserligen lyckas Leafs – som aldrig ger sig och ska ha så oerhört mycket beröm för det – reducera en gång till men no, de för första gången sedan Game 1 på skärtorsdagen får de gå och lägga sig som förlorare.
• • • 
Man vet aldrig vilka som plötsligt börjar leverera i playoff.
Det kan vara pjäser som gått genom grundserien som levande gäspningar och stämplats som ”slut”.
Apropå Ottawas Bobby Ryan, alltså.
• • •
He he, ser att en jag känner väldigt väl i speakerbåset i ACC.
Jag trodde han jobbade på NHL-kontoret i Toronto, men tydligen knäcker han extra som telefonist under Leafs matcher.
• • •
Det är verkligen inget fel på Conn Smythe-Eriks skottfint innan Bobby Ryans matchavgörande mål heller.
Man kan utan överdrift – jo, liten, men ändå – säga att det är kaptenen som skaffat Ottawa oväntat slagläge i serien mot Bruins.
• • •
Jaha, MN Johan – då är det väl så vi håller lite tummar för dig.
Som sagt, det skulle kännas trist om en så fin Wild-säsongen slutade med en sweep.
Och yes, där hugger ju Charlie Coyle in ettan!
• • •
Nu skruvar jag på spisen
Nä, skoja bara.
Ska beställa en macka på delivery.

Caps lever farligt, men vinner till slut ett gastkramande drama med 5-4.
Jag återkommer med mer utförligt inlägg när matchen i Boston är slut.
Eller – när tredjeperioden är slut, kanske jag ska säga.

TORONTO – WASHINGTON 2-4 (Period 2)
BOSTON – OTTAWA 0-0 (Mitten av Period 2)
• • •
Som redan The Who slog fast:
The kids are alright.
Milt uttryckt.
Ja, Leafs ligger fortfarande under och de blir, tidvis, fortfarande tämjda av sina glamorösa motståndare, men de reagerar så oerhört mycket mognare och smartare och bättre än Oilers-ynglen igår.
Det är som att de – likt de mest ärrade veteraner – inte bryr sig om att de råkat hamna i underläge.
De bara biter ihop och fortsätter helt oberört spela på samma sätt som vanligt.
Bloggen applåderar.
• • •
Snacka om att de första två minuterna – som Washingtons Kling och Klang, Eller och Orpik, sett till att de ska tillbringa i utvisningsbåset – blir ett defining moment för hela den här serien.
Om Caps överlever tar de detta.
Om Leafs göra mål…hold on to dear life!
• • •
Jag säger ju det.
Holtby är – ordinär.
• • •
Det verkar väldigt jämnt och tajt och ovisst i TD Gaaaaden.
Kan någon som sett mer än jag ge en mer fördjupad bild?
• • •
Tom Wilson tvåmålsskytt – och på delad andraplats, med Sean Monahan, i slutspelets målliga.
Någon med oss skämta aprillo.
• • •
De bästa målvakterna i årets slutspel har hittills varit Jake Allen, Henrik Lundqvist, Pekka Rinne, Frederik Andersen (fram till ikväll) och Cam Talbot (fram till igår).
Minst bra: Craig Anderson (fram till idag, verkar det som), Brian Elliott, Corey Crawford, Devan Dubnyk och Sergej Bobrovsky.
• • •
Annars har Caps dock gjort som de ska och fortsatt hålla svetslågan rakt mot pennbenet på Toronto.
Men det är nu, när de sista 20 stirrar evigheten i ögonen, de verkligen måste visa vad de är gjorda av.
• • •
Jag tycker man får se för lite av dartmannen i ACC.
Men det är väl NBC, de håller sig till sin äckligt kliniska corporate-kultur och törs förstås inte visa skalliga tjockisar med cigarretter i mungipan.
• • •
Såklart håller Kapanen på att göra ett superviktigt mål igen.
När pappa Sami skulle dra den som storken måste han ha blivit nervös och inpräntat vikten av stora mål istället,
• • •
Jag tror fan jag själv ska börja röka igen.
Mådde inte bra av det, men jag saknar det ändå.
För smaken, för lugnet, för looken…
• • •
Här har ni The Whos gamla klassiker.

Den borde vara signaturmelodi i Air Canada Centre

TORONTO – WASHINGTON 1-4 (Period 1)
BOSTON – OTTAWA 0-0 (Mitten av Period 1)
• • •
Nu jävlar.
Det är President’s Trophy-vinnarna som spelar ikväll.
Caps rivstartar, går snabbt upp i 2-0-ledning och helt enlighet med doktorns rekommendationer fortsätter de bara gasa – även när Hyman lyckas pricka in en oväntad reduceringspuck.
Detta, ladies and gentlemen, är ett statement.
• • •
Frågan är hur Leafs reagerar nu.
Deras spegelbilder i Oilers spårade ur helt när de fick motsvarande lektion i San Jose igår och detta är säkert inte mindre frustrerande för Matthews än det var för kompisen McDavid då.
Men Babs tillåter knappast sådana dumheter.
• • •
Just ju, glömde.
Eftersom han oftare har mer rätt om NHL än alla andra jag känner bad jag min vän Jarkko – känd som Teemu S i spåret här – att göra en liten stryktipsrad inför kvällens matcher.
Den såg ut så här
Toronto-Washington 2
Boston-Ottawa 1
St Louis-Minnesota 2
Calgary-Anaheim X
Nu vet ni.
• • •
Capitals eviga problem i playoff är att de aldrig klarat av att döda vare sig matcher eller serier när de haft chansen.
Så there’s that.
Men detta ska de väl ändå inte kunna tappa?
I så fall går jag utan strumpor i morgon, jag lovar.
• • •
Strax innan den första matchen startar – NHL:s nya favorittid för tillkännagivanden, tydligen – kommer Selke-nomineringarna.
Ryan Kesler, Mikko Koivu och den ständige Patrice Bergeron.
Väntat och tråkigt. Bäckis och Backlund förtjänade den respekten i år. Men whatever, Kesler kommer vinna klart.
• • •
Fast vem vet.
Om Leafs får in ytterligare en reducering och ACC börjar sjuda igen, då kan det bli nerv i tdenna showdown igen.
Eftersom Holtby inte direkt hållit Conn Smythe-klass hittills kan det hända när som helst.
• • •
Det är en av de sällsynta kvällar då NBC parar ihop temperamentsfulla grottmännen Milbury och Roenick i sin fina studio
Så nu kan det bli livat mellan perioderna också.
• • •
Framförallt känns det som att Bergeron får sin Selke-nominering på gamla meriter.
– Ja, om det är någon i Boston som ska den i år är det ju Marchand. Jävla center-pris, rasar Ondskan i Örby.
• • •
Ikväll tar det för första gången på en vecka emot en smula i formuleringarna.
Back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back sliter lite, verkar det som.
Men här ska bryggas starkt kaffe och sen får vi se om vi inte kan komma ur den här Nick Holden-lunken.

Det är 55 mil mellan New York och Toronto, men tro mig.
Jag kan känna ända hit, till den mytomspunna korresoffan i min lägenhet 48 våningar ovan Manhattans eviga brus, hur Kanadas största metropol just nu drar efter andan.
Maple Leafs – laget som på så många sätt utgör stadens själ och hjärta och identitet – ska gå upp i Game 4 mot Washington Capitals i kyrkan Air Canada Centre och om de vinner…ja, det vågar de knappt tala högt om där uppe, gissar jag.
Men tänk om…
Då har de plötsligt slagläge i en Stanley Cup-serie för första gången på en hel generation och bara det räcker nästan – nästan – för att sudda ut de senaste decenniernas mörker.
Om de sedan slår ut sin mäktiga motståndare också, exempelvis i i DC på fredag, då ÄR historien raderad och ett nytt tidevarv inlett.
Så håll i mössan nu.
Toronto står i begrepp att explodera.
• • •
Ikväll har förstarundan pågått i exakt en vecka och lika länge har jag befunnit mig inne i en bubbla.
På annat sätt kan det verkligen inte beskrivas.
Stanley Cup har tagit över helt.
Jag gör inget annat, skriver inte om något annat, pratar inte om något annat och tänker inte på något annat.
Tur jag är singel.
Eller kanske ska det sägas så här:

Det är därför jag ÄR singel…
Well, det är jag i så fall bara glad för, ty det är alldeles, alldeles underbart här inne!
• • •
För Washington gäller det att göra en San Jose ikväll.
De måste visa att de – precis som Pavelski och Thornton och de andra borta i hajtanken igår natt – inte accepterar att snorvalparna leker med dem mer.
Det är dags att sätta ner foten, visa var skåpet ska stå, ta fram läderbältet och smiska unga Ontario-stjärtar blå.
Naturligtvis borde även Caps med all sin erfarenhet och all sin begåvning och all sin hunger kunna göra ett sådant statement.
Det är bara att fortsätta som i inledningen senast – och sedan accelerera, inte slappna av och andas ut och tro att sängen är bäddad
Fan att en lekman med dubbelhaka och kontorsröv ska behöva påpeka det…
• • •
Det är verkligen ingen överdrift att jag bara, bara ägnar mig åt Stanley Cup just nu.
För vad har hänt sedan vi satte punkt i går natt?
I några punkter:
*Hällde upp en sängfösarskvätt ur den fina Blanton’s-flaskan.
*Såg slutet av Sharks Oilers-kross.
*La mig.
*Somnade.
*Drömde att Filip Forsberg var här och spelade landhockey på vardagsrumsparketten, egenartat mot mina kompisar Alle och Ola Berglund.
*Vaknade.
*Spelade in NHL-podd med Ondskan från Örby.
*Gjorde intervjuer om VM med Strålle Strålman och Gabriel Landeskog.
*Gick ut för att äta lunch.
*Träffade dörrmannen Simon och hade debatt om huruvida Rangers kan göra mål eller inte.
*Åt ägg med corned beef hash på min diner – och plöjde alla texter i Post och News om matchen på Garden igår.
*Kom tillbaka hem.
*Började hamra på detta intro.
Yes, baby – bubbla monumentale!
• • •
Äntligen har NBC fått ordning på schemat, så en av de tidiga matcherna (den i Toronto) börjar 19.00 och en (den i Boston) 19.30.
Det ger lite mer manöverutrymme för oss som inte vill missa nånting – och allra minst Erik Karlssons shownummer.
Där är jag dock rätt så övertygad om att brumbjörnarna replikerar ikväll.
Den serien är för jämn för att Sens ska kunna skaffa sig 3-1-övertag, känns det som.
• • •
Hoppas John J såg att det blev en lång intervju med Wild Bill Karlsson i morse.
Han förtjänade en, i sanning.
Vilken monstermatch.
Han var för övrigt rolig också.
När jag försökte fiska efter vad det är för mytisk ”skitlåt” de firar sina segrar med svarade den lille kanaljen så här:
– Well, låt oss säga att det handlar om popmusik av idag. Så ni gamla förstår ungefär.
Ha!
• • •
Senare under kvällen har vi tvenne elimination-matcher också.
St. Louis kan svepa Minnesota och Anaheim göra detsamma med Calgary.
Otroligt att vi redan nått fram till den sortens klimax.
Men really, inte kan väl säsonger så fina som de Wild och Flames haft sluta på det förnedrande sättet?
Jag har svårt att se det.
• • •
Draisaitl får bara böter för sin spearing igår.
Fegt.
Men förhoppningsvis räcker det för att han och McDavid och de andra wonderkidsen i Oilers ska inse att det bara är underbart för Sharks om de ägnar sig åt att vara griniga och frustrerade och begår meningslösa lagbrott.
• • •
Nu tänder vi upp i bubblan igen.
Ännu en episk kväll är här.
May the force be with alla goda och begåvade!

NY RANGERS – MONTREAL 2-1 (Slut)
• • •
Idag ber jag att få fatta mig mycket kort i denna slutrapport, ty bränslet är slut efter ett dygn med non-stop Stanley Cup-action av ädlaste märke och ingen sömn.
Vi fick vad vi ville på Garden ikväll – en riktigt svavelosande krevad till match – och tackar de nådiga hockeygudarna för det.
• • •
Vet ni vad timeout heter på franska?
Det gör jag.
Temps d’arrêt
Se där.
• • •
Musiken Tårtan betecknar som skit dånar till sist i Blue Jackets omklädningsrum – och ingen är gladare än Tårtan själv.
Fint ändå.

Columbus har haft en för fin säsong för att den ska behöva sluta med en förödmjukande sweep.
• • •
Det är stojigt och livat runt Lundqvist efteråt, för inte nog med att Antti Raanta och Uppsalas Tretjkak, Magnus Hellberg är där och firar seger.
Kevin Weekes dyker upp också.
Då blir det alltid högljutt.
• • •
Okej, det var det hela faktiskt.
Time to go och sova kudde.
Samling vid pumpen – också känd som Korresoffan – imorrn igen.
Jag hoppas alla är med.