NY RANGERS – PITTSBURGH 3-2 (Slut).
• • •
Klockan är 04.30 på morgonen i New York och jag sitter fortfarande vid skrivbordet i östra Midtown och producerar texter – med ögonlock som hänger som regntunga markiser.
Det betyder att jag inte hinner skruva ihop någon riktig slutkläm här.
Istället stänger jag i ett par dygn och återkommer på onsdag, när det häftigaste som överhuvudtaget existerar börjar.
Till dess kan ni läsa mina tips, och analyser, på sportbladet.se – och orkar ni inte det kommer här en mycket snabb sammanfattning av hur jag tror det går i den inledande omgången.
Washington – Toronto 4-1.
Pittsburgh – Columbus 3-4 (sa ju att jag tror på några skrällar!).
Montreal – New York Rangers 4-2.
Ottawa – Boston 2-4
Chicago– Nashville 4-2.
Minnesota – St.Louis 2-4.
Anaheim – Calgary 4-3 (fast really, vänd på siffrorna om ni vill…I don’t know!)
Edmonton – San Jose 4-2.

Hellberg får en seger i sin första start, för Rangers vinner med 3-2.
Nu har jag att göra, men såsmåningom kommer det en kort slutpunkt.

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-2 (Period 2)
• • •
Toronto is going to Washington!
För yup, det blev förlust mot Columbus.
Coolt.
Det kommer bli åka av för kidsen…
• • •
Matchen här har jag sett mycket lite av, för jag sitter alltså i pressrummet och pysslar med annat.
Men – vi som är här har det rätt trevligt…

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-1 (Period 1)

• • •
Magnus Hellberg gör en helt OK förstaperiod i sin ”riktiga” NHL_debut.
Bland annat stoppar han ju faktiskt Phil Kessel i friläge efter bara några minuter.
Kul att se, Almtuna forever!
• • •
Det är Mats Zuccarello som under en ceremoni som mycket riktigt är väldigt emotionell får Steven McDonald-utmärkelsen – igen.
Den har han givetvis förtjänat.
Men Quickie Fast belönas, han med.
Nässjö-sonen tilldelas Player’s Player Award – alltså det som spelarna själva ger till den som gjort mest för laget.
Mycket ärorikt, det.
• • •
Matchen som sådan – den som pågår på Garden alltså – finns det inte mycket att säga om.
Den har påtaglig pre season-känsla.
Men som sagt, det är ändå lite trivsamt såna här lugnet-innan-stormen-aftnar.
• • •
Nä, det ser ut som att Maple Leafs – med JVR i spetsen – vill undvika Caps och istället önskar sig ett Battle of Ontario till veckan.
Ojvoj.
• • •
Gris-Olle försöker dra igång ”Fleuuuuuury”-ramsan.
Känns sådär när det är Tristan Jarry som står…
• • •
En treat så här sista kvällen:
Varpu är i stan och sitter på stolen intill och – yes, hon har med sig en laddning finsk lakrits åt papa Biff!
• • •
Och Tristans räddning, när han snappar Tanner Glass i luften som en flugsnappare klipper insekter i flykten …den är ju science fiction, för fan.
Hur går det TILL?
• • •
Nähä, Leafs har tappat sin 2-0-ledning.

Vilken huvudstad kommer de åka till i veckan – den amerikanska eller den kanadensiska?
• • •
Den sista slutsignalen har ekat i The Joe.
Jag säger det igen:
Thanks for all the memories.
• • •
Nu ska jag åka ner till pressrummet och se resten av matchen där, för rätt vad det är ringer – förhoppningsvis – en skäggig medelpading.
Men vi har stora bildskärmar där också, så jag fortsätter följa Mighty Manges äventyr.

Den första pucken släpptes i Canadien Tire Center i Ottawa strax efter 19.00, lokal tid, 12 oktober.
Och nu, 178 dagar och 1220 matcher senare stänger vi NHL:s grundserie säsongen 2016-2017 med tio avslutande dueller.
It’s been a thrilling ride, får man väl säga.
Mina höjdpunkter, huller om buller, på rak arm och av olika sort: Roadtrippen med Ondskan, Columbus rekordlånga segersvit, dygnen med Svenska Fans-Viberg och The CEO of Everything i Nashville, de gripande scenerna här på Garden efter polisen Steven McDonalds bortgång, Josh Ho-Sangs genombrott, 100-kvällen under All Star-helgen i LA, febern kring Toronto Maple Leafs sista månaden, Viktor Arvidsson, avskedet i The Joe, redaktör Hebbes besök, Edmonton Oilers återuppståndelse, Victor Hedmans Norris Trophy-säsong, Cubs-natten i Chicago, Bäckis, Tikibaren i Tampa och The Mule-intervjun förra veckan.
Matchen vi rundar av med här på Garden ikväll, mellan Rangers och Pittsburgh, lär inte komma att aspirera på plats på den lilla listan, fullständigt betydelselös som den är.
Men den här sortens tillställningar brukar ändå fungera som rätt trevliga bokslut och ett småkittlande avstamp inför playoff.
Så hoppas jag ni ändå vill vara med och ha lite avslappnat skoj under säsongens sista grundserieblogg.
• • •
Det är ingen jätteskräll att Dallas sparkar Lindy Ruff, men hos mig är det ett avsked som skaver lite.
Inte var det hans fel att säsongen som skulle sluta med parad i Texas blev ett fiasko.
Det var skadorna.
Får alla vara friska och hela är Stars contender nästa år igen, nästan oavsett vem som basar i båset.
• • •
Hej, lite relevans fick den här tillställningen plötsligt ändå, även rent idrottsligt.
Magnus Hellberg begår nämligen sin debut, från start, i hemmakassen.

Egentligen skulle Raanta ha stått, men han fick en puck på en knäskål under värmningen i Ottawa igår, så de har kallat upp Uppsala-sonen och låter ändå Henke vila, som planerat.
Kul!
• • •
Nu har de släppt pucken i The Joe för allra sista gången och hyllningarna till Zäta ljungar i den varma Michigan-våren.
Det här är ju väldigt fint.

Congrats, Z! pic.twitter.com/KLVIBI0Mzo

— Detroit Red Wings (@DetroitRedWings) April 9, 2017

Låt mig – som ohyggligt mycket mindre prominent gratulant – stämma in i hyllningskören.
Ingen har varit bättre mot mig mig, eller den här bloggen, än Henrik från Njurunda.
Hero forever.
• • •
Apropå Steven McDonald ska hans årliga pris – det som gäller ”extra effort, above and beyond” – förstås delas ut idag fast han gått bort och det lär säkerligen bli emotionellt igen.
En tänkbar kandidat som nämnts är Jesper Fast och jag hoppas verkligen han får det.
• • •
Hör att ketchupflaskan gick i topp på The Keg i Toronto i natt.
Det är inte alls svårt att föreställa sig…
Men det innebär nog att Leafs torskar mot Blue Jackets och får gå upp mot Washington.
Inte för att jag tror att spelarna var ute och slarvade – de flesta kommer väl inte ens in på ställen med utskänkningstillstånd, gör dom? – men när man uppnått nåt så stort och en hel stad liksom bara andas ut är det mycket, mycket svårt att ladda om för prestationer som inte betyder fullt lika mycket.
• • •
Kul tweet från Vegas Golden Knights:
”We’re proud to be the only Western Conference team to finish without a losing record at Joe Louis Arena”.
• • •
Jag har förstås börjat tippa de slutspelsserier som är spikade och det är fan så svårt, men jag har bestämt mig för att jag tror på några skrällar i första omgången.
• • •
Med Lou Lamoriello i ledande roll vet man aldrig, under 28 år i New Jersey förbjöd han ansiktsbehåring i truppen, men idag meddelar Brendan Shanahan att Leafs-stjärnorna är tillåtna att börja odla slutspelsskägg, men tillägger:
– Frågan är bara: Kan dom?
Hi hi.
• • •
Av rapporterna från Motor City att döma regnar det nu in så många blötdjur på The Joe-isen att Octopus Al, snart kan öppna restaurang och serverea friterad bläckfisk dygnet runt tills de stänger också Little Caesars.
• • •
Badtofflan påstår under en godmodig presskonferens att han är helt på det klara med hur han ska formera laget i första matchen mot Montreal på onsdag.
En prestation, i så fall.
Han har ju skyfflat runt spelare som kocken på en Domus-restaurang i Sverige rullar köttbullar på stekhällen.
• • •
Naturligtvis hänger Riley Sheahan, som haft en måltorka modell Scott Gomez multiplicerad med tio, säsongens första kasse under avskedsföreställningen vid Detroit River.
• • •
Där borta i Pacific säger väl logiken att Anaheim tar förstaplatsen med en avslutande seger i kvällens derby i Honda Center.
Fast hundra är det inte.
Kings vill förmodligen inget hellre än att sätta slutpunkt genom att sabba för lokalkonkurrenten.
I så fall kan Oilers, med en seger mot Vancouver, gå om och tvinga fram ett Battle of Alberta i första omgången.
I would like.
• • •
Med en assist nere i Amalie går Vigge Hedman – av förklarliga skäl extremt deppig i sms sent igår kväll, men han svarade ändå och hur stort är inte det? – ikapp Erik Karlsson i backarnas poängliga.
En poäng till och han går om, eftersom EK65 inte spelar ute i Brooklyn, och låt mig härmed slå fast:
Vi kommer ha två Norris Trophy-nominerade backar i år.
Det är fanimig inte dåligt.
• • •
För ett år sedan…få se, hur var det då? Detroit var här och behövde vinna sista matchen för att ta sig till playoff och trodde de var borta när slutsignalen gick för då hade Rangers vunnit men det visade sig att de säkrade en plats ändå för att någon annan – Boston, väl? – också torskade samtidigt.
Han som spelar sin 1000:e match just nu var mycket glad efteråt.
• • •
Jag håller förstås koll på Hellbergs debut, men i övrigt kanske det en sån här kväll inte blir lika långa inlägg som vanligt i pauserna.
Jag ska försöka jobba på mina tips, och en stor krönika, under matchens gång och om inte alltför många timmar dessutom ringa en kille i Detroit.
Men vi hörs definitivt och spåret ligger öppet för er.
Let’s do this – one more time.

När Toronto nu säkrat sin slutspelsplats och ett av decenniets vildaste partyn garanterat rasar i Big Smoke tänkte jag vi kunde ta och fira med den här lilla bilden.

Den togs av eminente New York-fotografen Pontus Höök när han och jag gästade familjen Nylanders villa i fina Greenwich i Connecticut – inte så långt från Rangers träningsanläggning – för ett reportage vintern 06-07.
Som jag minns det skrev jag något om att Michael – som ju då bildade ett fantastiskt radarpar med Jaromir Jagr – hade en egen liten femma hemma.
Jag visste inte hur rätt jag hade, kan man konstatera tio år senare,
Kolla noga, det kryllar ju NHL-spelare på fotot!
Förutom Micke har vi William – en av Leafs allra bästa spelare när de clinchade i natt – uppklättrad i trädet och längst till vänster om pappa, i cool röd mössa och glatt leende, poserar Alexander, som just debuterat för Buffalo Sabres.
De var tio respektive åtta bast när vi hälsade på den gången (vilket framgår av Pontus bildtext, som jag inte visste hur jag skulle få bort när jag laddade upp bilden…hi hi) och att de två knattarna ett decennium senare skulle spela med fullvuxna män på NHL-isar…nej, det gick verkligen inte att föreställa sig
De övriga två kidsen är Williams och Alex systrar och en femte sådan, bara några månader gammal, väntade inne i huset medan vi plåtade.
Om henne finns det en rätt rolig historia.
När vi först kom ut till Connecticut – en grå och kall eftermiddag, minns jag tydligt – var det bara Nyllet senior och den nyfödda bebisen hemma och medan Pontus gick ut i trädgården för att reka inledde jag intervjun med Rangers-stjärnan inne i köket.
Plötsligt ringde det på hans mobil. Han svarade, lyssnade i tio sekunder, sa ”okej, jag kommer”, la på, reste sig, drog på sig en jacka, tittade på mig och utbrast:
– Jag ska åka och hämta de andra. Du vet väl hur man tar hand om en bebis, va?
Sedan stack han.
Now, jag visste inte mer om hur man tar hand om bebisar än vad Andy MacDonald vet om hur man gör Patrick Kane-finter – det vet jag fortfarande inte – och fick lätt panik, lämnad ensam hemma hos en NHL-stjärna jag egentligen inte kände närmare.

Dessbättre hade Pontus precis blivit pappa för första gången så jag fick hojta in honom och allt löste sig utan missöden.
Såsmåningom kom också hövdingen tillbaka med sin lilla klan och vi fick vår bild.
Så här i efterhand tycker jag den känns rätt legendarisk.
• • •
Fler fantastiska Pontus Höök-bilder – inte minst på Henke Lundqvist – kan ni förresten se här.
Han är för övrigt känd för sin utpräglade göteborgshumor, vilket framgår i denna video.

• • •
Jaha, jaha, ytterligare en del har klarnat under natten.
Till exempel att Calgary tar andra wild card-platsen i väst och får gå upp mot vinnaren i Pacific.
Vad den vinnaren heter är dock inte hundraprocentigt klart ännu, eftersom Oilers slog Vancouver i natt.
Om de gör om den bedriften i morgon – för de möts på nytt då, i Rogers Place – samtidigt som Anaheim inte tar bägge poängen i sin final mot LA Kings säkrar de förstaplatsen och ett episkt Battle of Alberta i första omgången.
Annars väntar San Jose, för det är också avgjort nu – Sharks slutar trea i Pacific.
• • •
Det rapporteras att oräkneliga bläckfiskar plaskade i The Joe-isen under matchen mot Montreal i natt.
Gissa då hur det kommer bli i den allra sista matchen, mot Devils, under söndagen.
Ojvoj bläckfiskslem monumentale!
Apropå den matchen är ju det som av en oerhörd slump också Henrik Zetterbergs 1000:e match och här kan ni nu se ytterligare en grej jag gjorde i Motown förra helgen, bara ett par timmar innan besöket hemma hos The Mule faktiskt.
Kul grej 1:
Eftersom den blev så liten i artikeln kör jag om den här, bilden på Zäta med tårtan som personalen på Birmingham-restaurangen ut med för att hylla honom.

– 900 points…that’s awesome, sa servitrisen.
Det är ju det.
Kul grej 2:
Det fick jag inte med alls, men när jag frågade honom om vem han tror kommer vinna Stanley Cup svarade Zäta utan att tveka: Columbus.
”Inget annat lag är jobbigare att spela mot, de är så jäkla tunga, och kommer Bobrovsky igång går han inte göra mål på”.
När jag berättar att jag före säsongen sammanfattade Blue Jackets prognos med ett kort ”Det går åt helvete” skrattade han mycket gott…
• • •
För er som är noga med sånt löpte en vanlig blogg under kvällen, från korresoffan, i del 1 till del 4.
Men jag ville göra det här, med Nylander-bild och allt, till ett helt eget inlägg.
• • •
Klart:
Rickard Rakell vinner svenska målligan 2016-2017.
Grattis, Rocket !
• • •
Då har vi bara en dag kvar av årets grundserie.
Den avnjuter jag på Garden framåt kvällen, innan det är dags att gå hem och tippa de spikade serierna.
Jag hoppas vi hörs där och då.

Fina Maple Leafs-vänner i spåret:
Grattis!
Era grabbar ska spela Stanley Cup-slutspel våren 2017.
De hamnar i 3-2-underläge men lyckas samla sig till en fantastisk comeback och vinner alltså med 5-3.
Coolt drama, det får man säga.
• • •
Men medan ni gläder er kan ni kanske också skänka en tanke till min unge vän från Örby.
I ett sms från honom står det bara:
”Så oerhört tråkigt. Fuck. Blytungt”.
Ni, om några, vet hur det känns.
• • •
Det är en uppsättning oväntad namn som iklär sig rollen som hjältar i ACC.
Först kvitterar Kapanen med sitt första NHL-mål, sedan prickar Gardiner – som sullade till det vid Pens ledningsmål – in 4-3 och så gör McElhinney sitt livs räddning i slutet.
• • •
Klart nu också att Blues tar tredjeplatsen i Central, och att Preds som andra wild card-lag går upp mot Blackhawks.
• • •
Nu ska jag skriva referat, men inte så mycket, så är det nån som hänger i och ser Pacific-matcherna finns jag här.

Jaha, 2-2.
I feel for you, Leafs-fans.

Era pojkar har ju förlorat momentum och risken är, känns det just nu som, överhängande att ni får våndas ett dygn till innan den här maran når sin ändpunkt.
• • •
Den där jävla Sesito alltså…
Det är skam att det finns NHL-lag som vill ha en sån grobian i laguppställningen.
Naturligtvis är det han som knockar Andersen i huvudet och det ser inte alls bra ut när vår danske vän mycket långsamt tar sig av isen.
Jag förespråkar inte vedergällning och våld, men det är inte ute att man i hemlighet hoppas lite på Matt Martin nu…
• • •
Lill-Nyllets passning till Bozak vid 2-1-målet är en sån där som visar att han är byggd av gyllene hockey-DNA.
Jisses.
• • •
Man kan ju inte låta bli att tänka på hur det skulle låta i västra Pennsylvania om en sån som Sesito gjorde mot deras stjärnor vad han gör mot andras.
Men låt oss inte ha den diskussionen igen…
• • • 
Fin Meatloaf-kopia i vit cowboy-utstyrsel kameramännen hittar på läktaren i ACC.
Den är den looken jag siktar på, tror jag.
• • •
Islanders tar sina två poäng i Newark.
Nu behöver de bara vinna mot Ottawa hemma i Brooklyn imorrn – sen KAN de alltså tassa in i playoff i sista stund.
Det skulle vara veckans skräll.
• • •
Nylander är ju fan bäst på isen i den här perren.
• • •
Jag tyckte också det var festligt med Don Cherrys bläckfiskar i förra pausen, men så har jag efter alla år i The Joe en särskild fäbless för de blötdjuren.
• • •
Hur är det nu, Blues säkrar tredjeplatsen i Central om de vinner ikväll, right?
Då gör dom det.
Wild är dröm-motståndaren för alla i väst…

Ojvoj….Phil Kessel!
Han tar syret ur hela Air Canada Centre med sitt karaktäristiska 1-0-mål.
Och ja, är det nån som ska sänka Leafs Nation i det här läget är det förstås han.
Men James van Riemsdyk – som står för karriärens period, typ – svarar snabbt på den chockbaljan och sen handlar det ju nästan bara om löven.
Det är verkligen ett helt annat bett i spelet än mot Tampa, en helt annan hunger, en helt annan beslutsamhet.
Vad sa vi?
Happy Days are back?
Snart så.
• • •
Man skulle, som någon påpekar på twitter, kunna bygga en rätt vass ”core” bara av Penguins healthy scratches ikväll.
Malkin, Murray, Hagelin, Kunitz, Hörnqvist, Rust, Dumoulin, Ruhwedel, Bonino…
Men Sid spelar, så hey – Sullivan vill vinna!
Säger vi.
• • •
En annan fråga vi ska ha svar på innan helgen är över:
Når Connor McDavid 100 poäng?
Han står på 97 och Oilers har två matcher kvar, så det ska gå och det vore skoj.
Säsonger utan 100-point-players är inga riktiga säsonger.
• • •
Lill-Nyllet har en pärla klockrent i stolpen också och det vet man ju nu:
Han är inte den typ av begåvning försvinner i stora matcher.
• • •
Likaså: Håller Rocket Ricky Rakell undan i toppen av svenska målligan?
Filip Forsberg och Viktor Arvidsson – som båda står på 31, mot Rockets 33 – har sista chansen i Nashvilles pågående bortafajt mot Winnipeg och ska de klara av det måste de börja producera nu…
• • •
Ytterligare tre unga svenskar står, eller kom stå, för sina NHL-debuter i dag, för övrigt.
Jakob Forsbacka Karlsson – som de förstås älskar att kalla JFK i USA – spelade spelade med Bruins under eftermiddagen och Gabriel Carlsson fanns på isen under Columbus matiné mot Philadelphia.

Senare ikväll är det dags för Rasmus Andersson med Calgary också.
Därmed har 89 blågula vikingar spelat minst en match i världens bästa liga den här säsongen.
• • •
Nu ska jag fira Saturday Night med nybryggt Mawell House-kaffe.

Dagen efter Börje Salmings debut med Maple Leafs 1973 deklarerade Toronto Star-kolumnisten Jim Proudfoot förbehållslöst:
”Happy Days are back again!”.
Ikväll kan det vara dags att reprisera den kungörelsen.
För om den upplaga NHL:s största och mest förmögna klubb 44 år senare skickar ut på isen vinner grundseriens näst sista match mot Pittsburgh Penguins är de klara för playoff och i så fall har den nya big time-eran i Big Smoke inletts på allvar.
Jag tror de gör det.
Sure, kidsen var lite bleka mot Tampa i torsdags, men då hade de själva spelat kvällen innan, stod inför clinch-scenariot för första gången någonsin och mötte en synnerligen motiverad motiverad motståndare.
Nu är de utvilade, har fått erfarenhet av verkligt skarpt läge och spelar mot pingviner som bara väntar på nästa vecka.
Happy days kommer att vara tillbaka om några timmar.
• • •
Tidigare under dagen slog Ottawa – utan Erik igen – Rangers och har därmed säkrat andraplatsen i Atlantic-divisionen.
De kommer alltså få börja hemma mot antingen Boston eller Toronto.
Och lagom till första matchen lovar EK65 att vara tillbaka.
– Ge det några dagar bara, sen har jag inga issues, säger han.
Hm.
Nåt säger mig fortfarande att de kan ställa till med en del.
• • •
Hur har ni det där hemma?
Okej ändå, hoppas jag.
Stockholm visade sig ju från sin allra bästa sida efter det vidriga dådet igår, precis som den här stan för snart sexton år sedan, och som alla säger – det är genom att fortsätta leva som vanligt och ägna ännu mer energi åt det dessa vanvettiga dödsfetischister betraktar som dekadans man besegrar dem.
Så fuck those motherfuckers – här älskar vi hockey mer än nånsin!
• • •
Det är mycket fokus på om Tampa helt mirakulöst kan fixa det här på upploppet, men det är ju faktiskt inte säkert det hjälper att de slår Buffalo imorrn samtidigt som Leafs torkar mot både Penguins och Blue Jackets.
Om Islanders under samma förutsättningar vinner mot Devils ikväll och Senators imorrn – och det känns ju inte det minsta omöjligt – är det istället the outsiders från Brooklyn som smyger in i sista stund.
Now, det vore nånting…
• • •
Skallen ekar i Newark.
Patty, Patty, Patty!
Patrik Elias har ju bestämt sig för att lägga av och var innan hemmafinalen mot Islanders med på en sista uppvärmning i The Rock.
Good for him.
Bra man.
• • •
Bloggen tog sitt farväl av Joe Louis Arena redan i måndags, som bekant.
Nu samlas alla andra i plåtlådan vid Detroit River för ett sista tvådagarsparty när The Joe-eran avslutas med matcher mot Montreal (ikväll) och Devils (morrn).
Bland många, många andra finns Lidas, Homer och Andreas Lilja (yes!) på plats.
Lidas och Homer svarade på läsarfrågor DRW:s officiella twitter-konto tidigare och och när någon undrade vem som var roligast i omklädningsrummet under alla hans år replikerade han:
– Homer. Oftast utan att han förstod det själv.
Ha!
• • •
Som vi konstaterat flera gånger tidigare hade det gärna fått vara lite mer spännande kring strecken så här under slutklämmen, men alldeles oavsett:
Jag älskar den här sista grundseriehelgen, som nästan alltid sammanfaller med vårens ankomst i New York.
När samtliga serier i första omgången framåt nattkröken i morgon är spikade och spelschemat släpps börjar mitt hjärta alltid slå med en ny intensitet och hela den 36 timmar långa spurten dit känns som en…lisa.
Så var med mig i korresoffan ikväll, please.
Det kommer bli grymt!