Som Everly Brothers sjöng:
”Gotta get back to Nashville / ’Cause that’s where the good times are / Ever since I left Nashville / The kicks ain’t been up to par”.
Så är det.
Någon gång per år måste man åka till Nashville för att få rätt sorts kickar och rätt sorts good times.
Så här är jag nu, mitt i den förföriska smeten av honky tonk-barer, Johnny Cash-museer, bbq-joints, legendariska inspelningsstudios, cowboys, baptistkyrkor, southern belles, byggkranar och pickup-truckar.
Jag ska i dagarna fem dricka margarita, sjunga med i Waylon Jennings-klassiker, äta ribs, köpa skivor och slå bootsklackarna i den slitna parketten på Robert’s West World.
Och så ska jag se på hockey, tänka sig.
Predators har tre matcher hemma i Bridgestone de kommande fyra kvällarna och bloggen följer samtliga från den fina pressholken uppe i takåsarna.
Den första, mot Colorado Avalanche, spelas ikväll.
Häng med
Det blir en kick som definitivt är up to par!
• • •
Jag är inte den ende svensk som rör mig i skenet från Broadways blinkande neonskyltar just nu.
Sibner – The CEO of everything – från Hockeysverige/Pro Hockey och Viberg från Svenska Fans är samtidigt här och agerar reseledare åt en flock blågula hockeyfantaster a’ 30 man.
Bloggen, The CEO och Viberg doppade tårna i honky tonk-hettan redan igår kväll.
Då fick Viberg visa leg – men inte jag och The CEO.
Åt det skrattade vi gott.
– Men egentligen är ni bara avundsjuka, konstaterade Växjös egen
Förmodligen, ja,
• • •
– Jaha, kommer du hit och tar livet av min målproduktion nu, säger Flipper Forsberg med ett flin när han får syn på sin fellow mas bloggaren i omklädningsrummet efter förmiddagsvärmningen.
Det hade jag ju inte tänkt, men tyvärr har det ofta blivit just på det viset.
När jag ser honom live i Bridgestone slutar Sveriges bäste sniper göra mål – och så fort jag åker härifrån följer två raka two-goal-games.
Minst.
Idag bryter vi dock den trenden, tycker jag det känns som.
När man gör ett hat trick och ändå får stryk – som unge Herr Forsberg gjorde i förrgår – är man ju så het att inte ens cooler i pressboxen rår på en.
Väl?
• • •
Gör under middagssittningen på Merchants misstaget att berätta för Viberg att Eddie Meduza en gång spelade in en låt om yours truly kallad ”PB är ett jävla svin”.
Så nu nynnar han förstås oavbrutet på den.
Skulle det vara så att någon missat den lilla klassikern får jag ju vara generös och tipsa om den även här i bloggen.

Kan vara nåt för Taggen och Tobias att braka på med på stereon när de blivit stekta i spåret…
• • •
Jag var här så sent som i maj, när Preds och Sharks gjorde upp i den episka playoff-match som pågick i tre OT-perioder, men downtown Nashville har ändå hunnit förändras.
Nya, blänkande bostadsskrapor skjuter upp ur den frodiga Tennessee-myllan och fler är på gång. En veritabel skog av byggkranar möter i kvarteren runt Bridgestone.
Kort sagt:
Music City är en söderns boom town.
• • •
Det känns lite konstigt och ovant att se P.K Subban i Preds lilla omklädningsrum för första gången.
Han är alltjämt förknippad med en helt annan klubb, i ett helt annat land.
Men det blir nog snart ändring på det.
Den briljante backstjärnan har helt klart haft vissa acklimatiseringsbesvär sedan han kom hit, men nu gör han allt oftare djupa avtryck på isen.
– Ja, säger coach Lavy under presskonferensen efter dagens morning skate, jag skulle säga att han spelat bättre och bättre de senaste tio matcherna. Snart börjar han närma sig sin verkliga kapacitet.
Då blir det inte roligt för motståndarna.
• • •
The CEO of everything lyckas få in hela den svenska gruppresan på morgonvärmningen och leder efter Preds skate en rundtur i Bridgestones inre.
Han påminner då påfallande mycket om Ted Åström i ”Sällskapsresan”.
Så nu undrar bloggen:
När blir det grisfest?
• • •
Av’s har en frivillig träning och ingen av de två svenskarna medverkar och inte heller är det mycket media på plats och därför blir det efteråt så konstigt att bara jag och en annan blyg tjomme kommer till presskonferensen med coach Bednar.
Den blyge ställer några korta frågor och sedan vänder sig PR-mannen till mig och undrar om även jag har något att fråga, men vad fan ska jag säga? ”Kul säsong, eller?”
Nä, jag bara ruskar på huvudet och allt blir awkward och sen går alla åt sitt håll.
• • •
Predators hade sin bye-week förra veckan och en snabbenkät i omklädningsrummet visar att lagets svenskar spenderade den på följande sätt:
Arvidsson och Ironhook gjorde en Bäckis och åkte till Bahamas med sina flickvänner, Ekholm hade Ida på besök och stannade hemma i Nashville och Flipper åkte till Orlando med sin dam och gick på Disney World och Universal Studios.
Sen fick de, precis som alla andra, träna en gång och därefter spela back-to-back mot Minnesota och Columbus.
Det gick bättre än för de flesta, för de slog i alla fall Columbus.
– Fast jag vet inte om så mycket ledighet överhuvudtaget är bra. Fem dygn, så länge är ju ingen van vid att vara borta från hockeyn mitt under säsongen, säger Forsberg med en grimas.
Nä, men det är ju fint Disney World.
• • •
He he, anländer tidigt till pressläktaren och kan konstatera att Viberg kommer att få sitta ihop med ett jävla svin ikväll.
Mig, närmare bestämt!
• • •
Jag har ju Oscar Lindberg att öva på i New York, så jag lyckas klämma några citat ur hans likaledes fåordige Skellefteå-broder Viktor Arvidsson.
– Jag jobbar alltid så hårt jag kan för det bara är så jag kan hävda mig, jag är ju inte så särskilt stor, säger han.
För mig är det tvärtom.
Jag är så stor att jag bara kan hävda mig genom att inte jobba så hårt hela tiden, för då svimmar jag.
• • •
Jaha, Hainsey trejdad från Carolina till Pittsburgh.
Känns inte som precis en kioskvältare, men Rutherford har ju visat sig bra på att tillfredsställa behov som kanske inte är de mest uppenbara, så vem vet.
Det lär dock betyda att Johnny Oduya aldrig dyker upp i västra Pennsylvania, vilket jag trott, för fler defensiva specialister lär väl inte behövas.
• • •
”We are what we believe we are”, står det på motivationsskyltarna i Preds omklädningsrum.
Då är jag en sopa då.
Nä, vad sa jag nu?
Jag är ju Hemingway!
• • •
Det är mindre än en vecka tills trade-tåget går och vi har hopplösa bottenlaget Avalanche på besök i Bridgestone.
Så självfallet:
Här kryllar av scouter.
• • •
– Nu börjar det riktigt roliga, när det verkligen syns att varje poäng påverkar tabellen, säger Ekholm och kliar sitt täta Thomas Wassberg-skägg.
Precis.
Egentligen ger en seger mot exempelvis St. Louis inte mer nu än fjortonde november.
Men konsekvenserna blir så mycket tydligare.
• • •
Det är som det är med Avalanche, men killarna har jobben att spela för – i Colorado eller nån annanstans – och de kan därför vara en svår motståndare just nu. 
Dessutom känns det lite spännande att få se Mikko Rantanen, om inte annat.
• • •
Ja, nu sitter Viberg här.
Han hotar med att gå till DJ:n och övertala honom att spela den där Meduza-låten under uppvärmningen.
• • •
Möts av det här trista beskedet på Disqus-sidan:
”Disqus is currently undergoing maintenance. You will still be able to see things here, but you won’t be able to change anything until this is complete. See our status page for more.”
Exakt vad det betyder vet jag inte, men risken är att det till och från inte går att kommentera ikväll och då är det väl tyvärr så.
Sorry.
• • •
Som sagt:
Nashville is where the good times are.
Dom börjar nu.

NY RANGERS – MONTREAL 2-3 (Slut, straffar)
• • •
Det är helt otrolig målvaktsshow underövertidsperioden.
Sen vinner Habs på straffar.
Och nu ska jag gå hem och packa väskan.
Vi hörs från Dixieland natten till fredag.

NY RANGERS – MONTREAL 2-2 (Period 2)
• • •
Om vi ska fortsätta med kirgsfilmsallegorierna:
När Weber plaskar in 2-1-pucken i Habs första powerplay tänker jag osökt – mja, kanske inte så osökt ändå… – på hur pojkarna i ”Band of Brothers” laddar skarpt i kulsprutevärnet och blåser rent på fälten i belgiska Bastogne.
Henke står ju i vägen för pucken, men den kommer i för obönhörlig hastighet och går in i alla fall.
Oj fucking voj.
• • •
En kollega äter ett – äpple.
Så nyttig förtäring har inte setts i pressboxen på Garden sedan Päronmannen från TT hängde här.
• • •
Man får ju tycka vad man vill om Weber och trejden mot Subban, men vid mind gud – han är sannerligen ett användbart massförstörelsevapen i just powerplay.
• • •
Det verkar so far vara fördel Laine i the battle of the rookie sensations i Air Canada Centre.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”Päronmannen” till ”Pyromanen”.
Så oförskämt!
• • •
Men också:
Rick Nash är helt off the charts i den här perioden och påminner i friläge efter friläge om Bud Fox när han lämnar skyttegraven och kommer stormande över det kaotiska slagfältet i den där slutstriden i ”Plutonen”.
• • •
Henke viftar med plocken som rena rama Lucky Luke på ett Byron-skott – och knockas ögonblicket senare av Gallagher.
Men nä, Rangers-fans, även fast Gallagher får två för goalie interference är det inte riktigt som när Greider-Kreider plockade Price ur konferensfinalen 2014; Habs-wingern får viss hjälp av McDonagh när han brakar in i Björn Henrik.
• • •
En bananfluga irrar förbi vårt pressläktarhörn.
Det var också länge sedan.
Är det otyget med frukt som lockar fram ohyran?
• • •
Skott i axlarna och sparkar i skallen be damned.
Price är in i helvitte bra.
• • •
När Vigge Hedman för ett par kvällar sedan hade ett hat trick på lut i Dallas lovade Ekeliw att kasta ut en keps genom fönstret i den kalla Örby-natten ifall det skulle hända.
Han får ny chans nu när idolen Palat redan hängt två.
Ni som befinner er i närheten av Årstafältet kan väl hålla koll.
• • •
Ja, inte gör det mig något om det blir playoff-serie mellan Rangers och Habs.
De plockar, i alla fall ikväll, fram det bästa hos varandra och bjuder upp till en synnerligen sevärd vals.
Keep it coming i tredje, boys.

NY RANGERS – MONTREAL 1-1 (Period 1)
• • •
Habs inledande minuter får mig att tänka på vad karaktären King säger inför den avslutande striden i ”Plutonen”.
– I can feel it, man. The beast is out there tonight, and he’s hungry!
De är förbluffande aggressiva och beslutsamma och svultna på blod.
Rangers försöker – för att nu knyta ihop Plutonen-säcken – vara lika tuffa som Bunny i sitt foxhole, men lika snabbt som han får en bajonett i bröstkorgen, lika snabbt hamnar Blåskjortorna i 1-0-underläge.
Till skillnad från Viet Cong kommer dock Montreal snabbt av sig och efter bara tio minuter har hemmalaget utjämnat striden – utan att general Badtofflan ens behöver beordra ett lass napalm över de egna ställningarna.
• • •
Ojvoj, Carey Price träffas av ett elakt Paul Byron- skott i axelhöjd under matchvärmningen och lämnar isen i förtid.
Tror ni det blir lite palaver i den hitresta mediahopen från Montreal då?
Som min gode vän Arpon Basu konstaterar:
– Nothing like some good old fashioned pregame Habs hysteria!
Dessbättre visar det sig inte vara värre ställt med superstjärnan i kassen än att han kan inställa sig för tjänstgöring när pucken släpps.
• • •
John Amirante sjunger – till dånande jubel – nationalsångerna och nä, jag tror aldrig sett honom i en flottare tupé.
Han ser ut som han kommit direkt från en lounge-akt på gamla Desert Inn i Vegas 1971.
• • •
Först Byrons skott på axeln.
Sedan lyckas Shea Weber sparka Price i huvudet också (och skyller på Derek Stepan, förstås…).
Har mäster-keepern blåst lagkamraterna på en travhäst, eller vad?
• • •
Prins Oscar gör väl typ NHL-karriärens snyggaste mål när han först initierar den rasande snabba rushen med Quickie från Nässjö och sedan själv dyker upp framför Price och snärtar in kvitteringen.
• • •
Imorrn den här tiden sitter jag på en honky tonk i Tennessee.
Det är en minst sagt exalterande tanke, mitt i all action.
• • •
Men var är Spårets alla vänner en sån här bella notte?
Jag är ledsen att behöva störa de diskreta U-båtarna, men jag måste be er sticka upp ett periskop eller två även ikväll.

Ikväll spelar New York Rangers mot Montreal Canadiens på Madison Square Garden och det är ju alltid häftigt, men extra mycket den här gången eftersom ett och annat tyder på att de kan komma att ställas mot varandra i första playoff-omgången om en och en halv månad (yup, längre är det inte till the höjdpunkt of the year!)
Likafullt:
Jag har haft en busy dag med ärenden och och möten och kommer till sjunde avenyn betydligt senare än vanligt och hinner därför inte författa mycket till intro om denna intressanta showdown.
Så vi tar och kör en lista istället.
Alltså – The best och sämst of senaste tiden, enligt min högst subjektiva uppfattning

VECKANS LISTA

1. Florida Panthers.
– Detta måste vara första gången dom toppar den här listan, right? Nå, Fort Lauderdales katter har heller aldrig klöst med så här vassa klor. Den fem matcher långa roadtrip-sweep som fullbordades i St. Louis igår var säsongens statement, alla kat(t)egorier. Varning, alla andra.
2. Claude Julien till Habs.
– Han kan inte trolla med knäna, så ett Habs som hackat betänkligt under senare delen av vintern blir inte Rocket Richard-upplagan så fort CJ ställer sig i båset. Men på lång sikt är han, tror jag, en brottarhit i världens mest passionerade hockey-mekka. Och det är för underbart att GM Bergevin inte tvekar att iscensätta dylika monster-moves.
3. Brent Burns.
– Nu spelar det i princip ingen roll vad han, eller någon annan, gör under de resterande 22 matcherna. Chewbacca ska ha Norris Trophy.
4. Jaromir Jagr 1900.
– Mer Florida! Men det är ju givet. Ingen av oss som följer NHL just nu kommer, såvida de inte ändrar förutsättningarna helt i framtiden , se en spelare nå milstolpen 1900 poäng igen. Så att bevittna den målgivande passningen 68 Forever slog i Sharktank förra veckan var en pretty unik happening
5. Sidney 1000.
– Det var inget fel heller på den grandiosa milstolpe samtidens allra största nådde i veckan.
6. Bäckis.
– Sveriges bäste hockeyspelare vintern 2017. I Washington Post spekulerar de idag att han till och med kan få Hart Trophy-röster så det räcker till en Vegas-resa i sommar. Bloggen skulle inga protestera.
7. Boston-björnar.
– Nu har motståndarna kommit ikapp. I antalet spelade matcher alltså. Och B’s är fortfarande in contention. De kommer vara på rätt sida strecket i april, det är vad jag tror.
8. Patrik Laine.
– Det är verkligen inte så givet att Auston Matthews vinner Calder Trophy, all nordamerikansk bias i ”väljarkåren” till trots.
9. Trade deadline.
– Om en vecka går tåget. Jisses, tänk att vi redan är här!
10. Nashville.
– En jävla trevlig stad att tillbringa en vecka i…

VECKANS BU

•Hurricanes.
– Nä, de skulle ju utmana i år. Vad är det här, Emil Ullbrand?
•Hanson Brother Hästpolo.
– Tänk att de bor en sån Freddy Krueger i den försynta, skånsk-hallnändska gestalten…
•Trasig presshiss i Garden.
– Och den är ur funktion resten av kvällen. Skandal! (Obs! Det här är ett så kallat skämt, lite självironiskt så där…)
• • •
OK, resten av kvällen dammar vi på som vanligt – och kommentatorsspåret väntar på er!

NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Slut)
• • •
Har precis lämnat alla texter till redaktör Kingfors hemma i Stockholm – och tänkte sätta igång med den här slutrapporten.
Då visar det sig att jag måste röra på påkarna och ta mig från Garden pronto, för här ska Harlem Globetrotters ha show nu.
Där ser man.
Hade inte Zuccarello kunnat stanna då, han är ju artist av samma slags virke som basketestradörerna från uptown.
Lite kortare bara…
• • •
Till och med Henke påpekar det orimliga i att Caps tvingades ut i back-to-back-rumble direkt efter sin bye-week.
– Det var lika för oss när vi återvände från ledigheten.Två matcher direkt. Det där måste ligan titta på till nästa år, säger han.
Med andra ord:
Han är mycket medveten om att det ingalunda var det bästa Washington Capitals vi såg här i eftermiddags.
• • •
Dylan Larkin har en sophmore-slump.
Så, Kronbä – nöjd?
• • •
Det började med en lovsång till den new yorkska söndagseftermiddagen i dagens blogg.
Låt mig påpeka att även söndagskvällarna kan vara himmelska.
Särskilt när vi, som ikväll, har först ett nytt ”Homeland”-avsnitt vid nio och direkt efter nypremiär av ”Billions”.
Lite delivery-krubb från Domino’s på det – wings och crickets! – och helgen är fulländad.
• • •
Goddammit, ska Wings knocka Pittsburgh också?
Litet, litet hopp brinner fortfarande i Motown, trots allt.
• • •
Nästa vecka ska bloggen ut och röra på sig och se tre matcher i en helt annan arena.
Vilken får ni veta när det drar ihop sig.
Tills dess:
Howdy!

Rangers vinner med 2-1, Zuccarello avgör.
Mer kommer – men det dröjer, har mycket att skriva nu.

NY RANGERS – WASHINGTON 1-1 (Period 2)
• • •
Det tar ett misslyckat powerplay.
Sedan är det som att Caps tänker att nä, nu får semestern tammefan vara över.
Och man känner direkt:
Nu kommer dom, nu kommer dom.
Bara Lundqvist – i riktig old school-form – och stolpar hindrar dem från att kapitalisera.
Tills två och en halv minut återstår av mittakten
Då är det en ryss, få se, vad heter han….Ovetjkin nånting…som i ett annat PP får pucken i favoritläget i vänstra tekningscirkeln och stänker in en strumprullare.
Jag tror vi sa nåt om honom i förra inlägget…
Bra söndagsunderhållning är det här hur som helst.
Exciting.
• • •
Fram till han får panga in kvitteringen känns det som att något är lite off med Ovies timing.
Puckarna kommer någon millimeter fel på klubbladet hela tiden – och strax innan målet tar han konsekvenserna av det och försöker, när han får ett likadant läge i den där tekningscirkeln, gå på mål istället för att skjuta.
Men det misstaget gör han alltså inte om.
• • •
Tur för hemmalaget att JT Miller inte är mer illa däran än att han kan fortsätta spela.
Han har enligt mitt försynta förmenande varit Rangers bästa forward i vinter.
• • •
Att klockan bara är strax efter två.
Jag har varit här sen tidiga morgonen och tycker att den borde vara åtminstone…,ja 17.00.
• • •
Att se Oscar Lindberg, som är så snäll, slåss är lika förbluffande som att se Steve Ott göra nåt ANNAT än att slåss.
• • •
Har inte Holden en väldig tur när han i numerärt underläge vispar iväg pucken över plexi och allt – och inte blir utvisad för att pucken nuddar en motståndarklubba på vägen?
Jo, det har han.
• • •
Plötsligt är jag ändå väldigt sugen på färsk bagel med cream cheese.
Man får passa sig för vad man sitter och skriver.
• • •
Bill Camp – han som spelade den förträfflige kommissarien i ”The Night of” – är på plats.
Stort det.
• • •
Caps har kommit hem från Bahamas nu, om man säger så.
Så det kommer bli åka av en tredjeperiod med alla förutsättningar att bli grymt dramatisk.

NY RANGERS – WASHINGTON 1-0 (Period 1)

• • •
Det dröjer tre minuter och 40 sekunder innan första avblåsningen.
Såna rivstarter är alltid ett bra tecken.
Och åtminstone hemmalaget motsvarar förhoppningarna som väcks där.
De har ett satans klipp i skäret och radar upp ett helt batteri explosiva anfall, framförallt första tio, och om det inte varit för magnifike Grubauer…well.
Caps är däremot fortfarande lite Bahamas-dåsiga – och/eller sitt vanliga morgontrötta matiné-jag; kuddrufset syns fortfarande, i mental mening, hos vissa ledande karaktärer.
Men de kan vakna när Trotz fått skrika lite i pausen.
Det har hänt förr – och truppen inkluderar ju en kille från Mockba som kan vara osynlig i 59 minuter och sedan avgör i alla fall.
• • • 
Det gapas och skriks för att Mikas mål blir bortdömt för offside och det är inte så konstigt för Garden gangstrar med alternative facts och visar en situation när det inte alls var offside, men Trotz & co coach-utmanade ju för det som hände i ett tidigare moment.
Med fuskbilder kan man leda allt i bevis.
• • •
He he, bänkgrannen i pressboxen tror att det Trump menade med det som hände i Sverige i fredags kväll var just att Jesper Fast blev av med nummer 19 till nästa säsong.
Ja, det är ett sant trauma.
• • •
Surt för Mika bara.
Han hade verkligen mått bra av ett mål.
Men nu vet han – också instinktivt – att inget händer med den demolerade foten ens när han satsar så där dödsföraktande.
• • •
Grubauers benparad när Hayes och Grabner är helt ensamma med honom är det vackraste konstverk jag sett sedan jag senast var på Museum of Modern Art.
• • •
Tomas Ros tycker det är så konstigt att man kan begära koll på offside efter så lång tid att han ringer mig mitt under pågående action och vill diskutera.
• • •
Wow, den unga tösen som sjunger nationalsången är alltså bara elva bast.
Ring Simon Cowell, eller nån.
• • •
Nej, Orpik har ingen bra period.
Vilket är ett understatement i klass med ”Oasis femte skiva är svagare än debuten”.
• • •
Han blir lite sur om man säger det, men jag grimaserar alltid en smula när Henke ska ner bakom kassen och hålla på med pucken.
Det blir sällan helt lugnt i de lägena.
• • •
Rangers materialförvaltare Cass Marques gör tydligen sin 1500:e match och hyllas omsorgsfullt i en reklampaus.
Spelarna han syr och tejpar och tvättar och slipar skridskor åt slår ivrigt med klubborna isen, men själv verkar han mycket förlägen i jumbotron.
Korts sagt:
Cass verkar tycka det är kass att bli uppmärksammad.
• • •
Ja, jag är i alla fall glad att jag inte gjorde som han jag skrev om i introt och stannade hemma med bagels och NY Times.
Det här är ett förträffligt sätt att genomleva en söndag.

Det är vårlik söndag i New York och Big City sträcker ut sig i slappt välmående.
I brunch-oset på fullsatta diners och restauranger stimmar grabb- och tjej-gängen över egg benedicts, pannkakor och mimosa-drinkar medan den förföriska doften av nybryggt kaffe letar sig ut genom öppna dörrar och sveper in hela trottoaren i en känsla av att livet ändå är bra gott.
På gångarna i Central Park trängs Upper East Side-familjer med turister och alla drar efter andan åt den olagliga uppvisningen ett gäng unga, vilda gatuartister från Bronx håller vid Bethesda-fontänen.
I bänkraderna i katedralerna på Upper West lyssnar de fromma uppmärksamt på en padre som berättar om att botten i dig är botten också i andra.
Och innanför de öppna fönstren i ett townhouse i Murray Hill sitter en vanligtvis stressad man i karriären i mjuk morgonrock i sin soffa med ett par färska bagels med cream cheese på bordet framför sig; han har just sett ”Meet The Press” och de andra söndagsshowerna där aktuella politiker låter sig djupintervjuas och nu tänker han ägna resten av förmiddagen åt att läsa alla 20 sektioner i söndagens flera kilo tunga New York Times.
Magiskt.
Men allra bäst är det för oss 18 000 som promenerat till Madison Square Garden i det milda solskenet, för vi ska ägna några av våra lata helgtimmar åt att titta på när bittra hockeyrivalerna New York Rangers och Washington Capitals brakar samman i en säkerligen emotionell tvekamp.
De börjar nu, alldeles strax.
Igen:
Magiskt.
• • •
Hej folket, hur är det med er då?
Vi blev ju lite oroliga när vi hörde vår president tala bekymrat om det som hänt i Sverige igår kväll, men det verkade ju inte vara något allvarligare än att Owe Thörnqvist vann Melodifestivalen
Men för säkerhets skull, som någon sa:
Bowling Green står enat med Sverige…
• • •
Capitals lirade ju även igår eftermiddag, i Detroit, och visade då att även de allra bästa har begränsad svikt i steget när de återkommer från längre ledighet.
Uj, vad stela de var.
Men Rangers är Rangers – en satans vagel i ögat på Ovetjkin & co efter otaliga playoff-kollisioner – så gissningsvis skakar de av sig Bahamas-vibbarna idag.
• • •
Den här vårvärmen vi plötsligt välsignats med kom redan igår och höll i sig även under kvällen.
Jag hade referaten från sena matcher att skriva och skulle ju upp i svinottan för dagens övningar så den barhopping som såklart lockade kunde det inte bli något med, men jag tog en lång promenad längs tredje avenyn från Midtown upp till 96:e gatan och tillbaka och tro mig:
Vid absolut noll tillfällen kände jag något annat än hundraprocentig trygghet och lugn och harmoni och till och med stilla eufori över hur mycket liv som kan sjuda på en Manhattan-gata halv elva en lördagkväll. 

This place, man…
• • •
Även om man för något ögonblick skulle glömma att detta är en väldigt tidig söndagsmatiné påminner dofterna pressloungen omedelbart.
Där blåser de på med äggröra och bacon och pannkaka och små flottiga korvar.
Och jag hann inte äta någon frukost innan jag lämnade östra Midtown i morse, så…
• • •
Caps landade på LaGuardia vid åttatiden igår kväll och även de blev säkert sugna på en svängom i den varma vårkvällen.
Men det var ju en no-no mitt i en matiné-späckad back-to-back-sväng
Istället drog de sig tillbaka på sina rum på Trump-hotellet (!) i Soho och beställde room service, såg lite på tv och somnade i god tid.
Det vet jag bestämt för det berättade en från Valbo jag känner på sms…
• • •
Det har gått nästan precis en månad sedan Mika Zibanejad gjorde comeback efter sin svåra skada, men han har fortfarande inte riktigt nått samma nivå som i höstas och efter förlusten i Brooklyn i torsdags förklarade han varför.
– Det är mentalt. Jag har inte alls ont längre, men i vissa situationer blir jag instinktivt rädd att foten ska vika sig och tvekar en halv sekund för mycket. Det är ingen ursäkt för att jag inte spelar bättre, jag måste helt enkelt bara komma över det.
• • •
Jag hör att Viasat har Lidas och Saida från Visby, Håkan Loob, i studion idag.
Det är lite som att Howlin’ Wolf och Muddy Waters skulle dyka upp om Per Sinding-Larsen gjorde ett specialprogram om blues (vilket vore bra konstigt eftersom bägge två är döda, men ändå).
• • •
Plötsligt har pantrarna från Fort Lauderdale klöst sig ända upp på tredjeplats i Atlantic-divisionen.
Jag har sett delar av samtliga matcher under deras sweep i Kalifornien och är inte förvånad.
De ser riktigt, riktigt bra ut och kan bli en obehaglig överraskning för många framåt sommaren.
Tänk om de nu bara ville trejda till sig en svensk också.
G. Landeskog skulle passa bra i skuggan av Fort Lauderdales palmer, till exempel.
• • •
Jesper Fast ser ut att få byta nummer nästa säsong.
Rangers har bestämt sig för att pensionera Jean Ratelles tröja, nämligen – och han hade 19.
Kommentatorsspårslegendaren John J rasar, antar jag?
• • •
Apropå rörelser i tabellen – plötsligt har Buffalo bara två poäng upp till sista wild card-platsen.
Vem kunde tro?
Well, jag vet i alla fall en som chansade på dem när säsongen tippades i oktober…
• • •
Passerar Caps medan de spelar sin tvånuddsfotboll vid zamboni-entrén och kan konstatera att, jodå, både Bäckis och Mojo Johansson har fina bonnbrännor efter förra veckans Bahamas-besök.
• • •
Matinéer när hela Sverige är med i tv-soffan brukar inte riktigt vara Henke Lundqvists grej, precis som bloggen är han mer av ett kvällsdjur, men han står idag och utan att lägga mig i hur det går i matchen i sig hoppas jag han får visa sig från sin bästa sida, så eventuella tvivlare i gamla landet inte börjar hacka igen…
• • •
Det är Hockey Day in America idag.
Ytterligare ett skäl att känna sig lycklig över att få sitta här.
• • •
Ovie ser väldigt, väldigt taggad ut under värmningen.
Han älskar att spela i New York, för ju större scen, desto bättre.
Ni är förvarnade.
• • •
Jamen, då lutar vi oss tillbaka i söndagsstiltjen och låter skådespelet börja.
Mycket nöje!