Slut, Hawks vinner med 2-1.
Mer sen.

NY RANGERS – CHICAGO 1-2 (Period 2)
• • • 
Efter sju perioder, fem minuter och arton sekunder blir Uncle Antti från Raumo slutligen påmind om hur det känns att släppa in mål.
Hawks rullar upp Rangers så Bengan Johansson hade applåderat och så slutar det med att Trevor Van Riemsdyk spräcker den eviga nollan.
Det är verkligen inte mycket Rangers-keepern kan göra och alldeles oavsett kommer sviten leva kvar som ett fett utropstecken i Rangers historieböcker.
• • •
Det är rena målfesten nu.
Strax efter gästernas ledningsmål visar Quckie Fast att han tog tennislektioner hos Nässjö TK som knatte och smashar in kvitteringen efter en serve av landsmannen Prins Oscar.
Sen får Anisimov, en dryg minut före periodslutet, stå solo i slottet som en konståkare under singelprogrammet och damma in ett nytt ledningsmål för gästerna.
• • •
Ha ha, någon ropar ”We want Lundqvist” när Hawks sätter ettan.
Jag lovar, det är inte jag…
• • •
Ful och onödig och klumpig boarding av Göran Greider på Hartman, tycker bloggen.
• • •
”In med Avesta- Lars”, ropar jag däremot när Rangers kvitterar…
• • •
Ja, vad faen John J – nu missade du nu är Fast gjorde ett Anders Järryd-mål.
• • •
Det här är fortsatt väldigt roligt att titta på.
Hawks har några byten när de, med Mister Showtime i förarsätet, snurrar fantastiskt vackert i Rangers-zonen.
• • •
Ugh, såg inte när det hände, men matas i pausen med tv-bilder från sekvensen när en fallande Hayes träffar Skjei med skridskoskena i ansiktet och de är klart obehagliga att se.
I princip är det ju som att den unge backen blir skuren med kniv rakt i plytet.
• • •
Nu börjar det bli stökigt på Gris-Olle-sektionen.
Alla är packade och brölar och utbyter grova förolämpningar.
Världsvana new yorkers i sitt esse…
• • •
Coyotes fick pisk med 7-0 av Pittsburgh så sent som för ett dygn sedan.
Hur Red Wings i det skedet kan underlåta att bara köra över dem, och tydligen inte avlossar ett endaste skott mot mål förrän det gått närapå 16 minuter, är surrealistiskt.
• • •
Kanes handleder borde ställas ut på museum.
• • •
Nu ska det smaka med en Ljunglöfs Ettan.

NY RANGERS – CHICAGO 0-0 (Period 1)
• • •
Det blir inga mål när Original Six-rivalerna Rangers och Blackhawks spelar, tydligen.
Det är 0-0 – för fjärde reguljära perioden i rad.
Men precis som i The Madhouse on Madison i fredags är det ändå påfallande roligt att titta.
Gästerna från Illinois har mest av spelet i inledningen och fortsätter vara farliga när de tar sig in i offensiv zon, men Rangers stramar upp sig i takt med att inledningsakten går och skapar ett hyggligt batteri hyggligt heta chanser på Darling.
Men nej.
Inga mål…
• • •
Den nye kungen – Antti från Raumo – behöver inte trotsa naturlagarna för att freda sig under första tjugo, men han utstrålar mäktig pondus och står ändå för några fina ingripanden, framförallt när han bryter passningar med klubban.
Och han håller fortfarande nollan.
För sjunde perioden i rad…
• • •
Sömnigt och ljummet i ladan i afton.
Oväntat.
Chicago Blackhawks är alltjämt en av de stora attraktionerna i NHL och borde skaka liv i en Luciaafton på Manhattan.
• • •
TV-kanalerna zoomar mycket förtjust in Henke på bänken mellan varven och vi funderar ju alla vad som rör sig i hans huvud i de lägena.
Han svor i intervjun igår på att han tänker på laget och är glad när Antti gör viktiga räddningar i rätt lägen, men…kan det verkligen vara så hela tiden? Längst in i hjärtats hemligaste skrymslen?
Jag hade definitivt hoppats på några enkla baklängesmål – i lönndom sådär.
Men then again, jag är en självisk cyniker utan karaktär, så jag ska nog inte blanda in mig själv i några jämförelser med ädla idrottsmän.
• • •
De mer hängivna Rangers-fansen blir så glada över att få se Adam Clendening på isen att de verkar bortse från att det är en förkyld Ryan McDonagh han ersätter.
• • •
Två högljudda Blackhawks-fans har trängt sig in på Gris-Olles lilla sektion till vänster om pressboxen.
Så vi får, som det numer heter hemma i Sverige, gå i stabsläge.
• • •
Hur kan det vara så här kallt inomhus?
Det borde finns någon förordning som förbjuder det.
• • •
Yellbear håller på att skjuta fotknöckeln av Zuccarello.
Mm, man ska passa sig för släggan från Russnäs.
Han har det mest underskattade skottet på den här sidan Andreas Lilja.
• • •
Där dök Anders Dahlgren och 2Shlungu upp i spåret också, så vi har i alla fall en stabil femma i spåret.
Alla andra är ute och firar Lusse Lelle, antar jag?
• • •
Nu ska jag åka zeppelinare runt Garden.
Nej, det ska jag inte – men I wish.

Det går nästan att höra hur det månghövdade, morgongrumsiga mediauppbåd som sitter utspritt på läktarsektionen ovanför hemmabåset kollektivt drar efter andan när Rangers vevar igång sin morning skate.
För det står klart direkt:
Antti Raanta ska spela igen – och Henrik Lundqvist sitta med keps i båset för fjärde matchen i rad.

Det har aldrig tidigare hänt under de snart tolv säsonger mannen de kallar ”The King” spelat här – inte när han varit frisk och kry och hel.
Ojvoj, säger bloggen.
Inte för att jag – häpp! – är anti-Antti, tvärtom. Den glade finländaren har verkligen varit lysande sedan han knuffade sin svenska vän ur kungatronen förra veckan.
Men ändå.

Det här är minst sagt en ny, främmande situation i Gotham City.
Badtofflan – som åter har gympadojor istället för badtofflor under sin presskonferens och får en liten guldstjärna för det – tonar dock ner det New York-media börjat beskriva som en målvaktskontrovers.
– När Hank pushade oss till Stanley Cup-final 2014 har jag inget minne av att jag fick en endaste fråga om att han satt i båset tre matcher i rad i december, muttrar han.
Fair enough.
Men for now kan vi väl få oja oss och febra och hålla på och älta?
• • •
Jag kom tillbaka från Tampa igår kväll och var på väg att straffa mig själv som självplågarna i ”Da Vinci-koden” för att jag hade haft mage att klaga på de svala brisarna och de tunna molnskikten i västra Florida.
Här är det full blown vinter – minus snö – och så tjurigt och bittert i vindarna att bara de som har bredbar Prozac på frukostmackan egentligen kan stå ut.
Och värre blir det. Januari och februari är de verkliga utmaningarna i det här hörnet av världen.
Thank God for hockey.
Det skulle inte gå utan den ljuva eskapism dessa gladiatorspel erbjuder några gånger per vecka.
• • •
Henke själv har, säger han med ett snett leende när bloggen träffar honom efter den extra kvart morgonvärmning reserverna alltid får ta sig genom, att han inte har så mycket mer att tillägga till det han sa i intervjun med yours truly igår.
Den drapan kan ni läsa här.
Han uttrycker sig diplomatiskt och säger det en god lagkamrat ska säga, men mellan raderna är det inte svårt att uppfatta…nej, Taddson, inte nedstämdhet, men ångande revanschlystnad.
Han är pissed – och något annat vore konstigt.
Tävlingsinstinkten som brinner i Lundqvists bröstkorg skulle – om den gick att omvandla – garantera energiförsörjningen åt mindre nationen i veckor.
Men frågan i intervjun om hur han gör för att hantera pressen när han väl får spela – vilket lär ske antingen i Dallas på torsdag, i Nashville på lördag eller/och i returmötet med Devils på söndag – har jag svårt att släppa.
Det kommer ju bli en rysare.
• • •
Patrik Laines självmål mot Edmonton var inget annat än episkt.
Förklaringen att han försökte få undan pucken är förstås bara en efterhandskonstruktion.
Han såg ett öppet mål, högg till på ren instinkt och under den tiondels sekund som hann gå innan han insåg vad som hade hänt sträckte han sånär klubban i glatt jubel också.
Genier fungerar så, intuitionen tar över – och ibland blir det fel.
• • •
Yellbear Hjalmarsson lovar att Chicago ska försöka hjälpa Henke genom att sänka Blueshirts ikväll.
Men han ger inga garantier.
– Antti var ju svinbra mot oss senast, konstaterar han.
Och de gamla kompisarna i Blackhawks omklädningsrum kan inte låta bli att glädjas åt ”Uncle Anttis” framgångar.
Yellbear igen:
– Han är en jäkligt trevlig och rolig kille. En snacksalig finländare, såna stöter man inte på så ofta. Det är väldigt roligt att det går så bra för honom.
• • •
Jag har fått för mig att Nicklas Jensen kan prata svenska och trampar fram och frågar om så är fallet.
Det är det inte.
– Om jag anstränger mig kanske jag skulle kunna lite grann, men let’s not go there, flinar han.
Vi lyckas ändå komma fram till att han tycker det är en dröm att vara uppe i NHL men att det är en omställning att ena dagen ha en offensiv roll i AHL och nästa få strikt defensiva uppgifter på den stora scenen.
• • •
Antti är pratglad nu också.
– Hank är utan tvekan vår förstemålis. Men det är en skön känsla att kunna råna honom på några matcher, skrockar han.
Watch it, buddy.
Lunkan sitter inom hörhåll och brukar vara måttligt mottaglig för retsamma skämt när det bär emot…
• • •
Blackhawks har haft sina egna personella bekymmer på slutet, men både Jonathan Toews – som inte spelat sedan 23 november – och Brent Seabrook gör comeback ikväll, och trots att han kände sig risig när han vaknade i sin new yorkska hotellsäng i morse och därför inte deltog i morgonvärmningen verkar det som att Duncan Keith lirar också.
Så det är en fullfjädrad big boy-version av punggrepparn Quennevilles mästarsquad som ångar ut på den skrovliga Garden-isen.
• • •
– Kommer du trivas i Vegas då, frågar en flinande kollega från Windy City.
Undermening:
Lundqvist hamnar väl i Vegas efter den här härvan och då måste jag flytta efter.
Inte mig emot, jag har länge närt en dröm om att bo out west och allra helst i Sin City.
Men det där är förstås en no-go.
Henke har full no movement-klausul och går inte att flytta på ens om Rangers mot alla odds skulle vilja.
Det betyder att de måste lämna Raanta oskyddad i expansion-draften och man kan nog utgå från att Golden Knights scouter noterat hur han spelat senaste veckan…
• • •
Jag har frågat förr men aldrig fått ett tillfredsställande svar så jag gör det igen:
Vad händer när man stoppar ner sladdar i en väska?
Hur försiktig man än är lyckas de ju tvinna ihop sig i ett hysteriskt clusterfuck.
Det är ett fysiologiskt mysterium av samma magnitud som att favoritstrumpor alltid försvinner i tvätten.
• • •
Det var när han bodde i källaren hos Johnny Oduya för några år sedan Kryckan Krüger utvecklade sin fäbless för hälsomat.
– Det var ju allt som serverades, konstaterar han då ämnet råkar komma upp efter morgonövningarna.
Huddinges tuffaste protesterar dock mot den spridda uppfattningen att det skulle vara något extremt med hans diet.
– Jag är inte värre än någon annan, alla i det här rummet är lika intresserade av hälsosam mat. Ta Hjalmarsson, som väl är den som skvallrat för dig, han får ju fan speciella juicer hemkörda till sig.
Det är inte alls Yellbear som skvallrat, men tack för informationen. Klart intressant.
Kryckan fortsätter:
– Om jag känner att jag blir bättre hockeyspelare? Nja, det är ju inte så att jag tror att jag gör fler mål för att jag äter bra.
Nej, det förstår jag ocks…
– Men jag känner att jag kanske orkar mer och framförallt kan det vara bra när hockeykarriären är över. Kanske lever jag ytterligare ett år eller så
Bloggen nickar försiktigt, tackar för pratstunden, tar sig ut i pressloungen och hugger ännu ett wienerbröd.
Intressanta saker det där…
• • •
Det är ju gudbevars Lucia idag, slår det mig.
Dylika högtider brukar bloggen inte underlåta att dra några putslustiga kopplingar till, men jag kommer inte på något annat än att ”Lusse Lelle” kan vara den mest debila låt som någonsin tvingats på den svenska allmogen.
• • •
Gustav Forsling trodde inte själv att han skulle vara ordinarie NHL-back 30 matcher in i rookie-säsongen.
Men here he is, på prominent omklädningsrumsplats vid juice-konnässören Yellbears sida.
– Det har varit väldigt intensivt, vi spelar ju praktiskt taget varannan dag. Så det är lite tufft att ställa om mentalt emellanåt. Men jag tycker det känts helt okej, säger han.
Nu får den unge östgöten uppfylla den stora pojkrumsdrömmen och spela sina allra första match i the wooooorld’s most famous arena.
– Det är första gången jag överhuvudtaget är här. Det känns väldigt coolt.
Det enda som saknas är mytomspunne scouten Walter på läktarplats.
– Ja, han borde varit här! Men han hälsade ju på i Chicago nyligen. Han var sitt vanliga tystlåtna jag och höll en låg profil, flinar Gustav.
För alla som träffat Walter är det ett väldigt roligt uttalande.
• • •
Igår var det exakt två månader sedan grundserien började.
Om ytterligare två är det bara två tills playoff börjar.
Med andra ord:
Tiden går fort, men bara sett i backspegeln…
• • •
Det tog sin lilla tid, han missade ju hela sommarträningen och försäsongen på grund av sin operation, men senaste veckan har Oscar Lindberg börjat se ut som sig själv igen.
– Ja, spelmässigt tycker jag det känts helt okej på slutet, säger han och blir sedan tyst men det hänger ett outtalat ”nu hoppas jag bara på lite utdelning också” i tomrummet efter den meningen.
Lita på Biffen, det kommer faktiskt ikväll.
• • •
Intar dagens lunch på Tic Tock Diner, snett över åttonde avenyn från Gardens pressentré.
Där kan man beställa en 34th Street Traffic Jam och jag vill hävda att ingen maträtt i världen speglar sin närmiljö med samma precision.
God är den också, trafikstockningen.
• • •
Henke själv tror inte mycket på teorin att Rangers spelar tajtare defensivt när backup-keepern står, men Quickie Fast är inte helt främmande för tanken.
– Vi försöker spela likadant hela tiden, men undermedvetet kanske vi slappnar av lite mer när vi har Henke i kassen. Han har ju varit här så länge och stått för så många avgörande insatser att det är möjligt att det bara blir så, säger Nässjö-sonen.
Nåt säger mig att det – om det nu stämmer – inte blir det nästa gång nummer 30 får leda laget ut på isen.
• • •
I love the smell of snö och Zamboni-avgaser in the morning.
• • •
Nej, nu får ni höja tempot där hemma.
Zäta har fortfarande inte upp i Atlantic-divisionens Top 5 i All Star-omröstningen
#VoteZetterberg!
• • •
Punggrepparn säger att det inte är troligt att han kommer få starta några matcher, men bara det faktum att rumpmasen och förre Frölunda-keepern Lars Johansson i nyopererade Crawfords frånvaro är med som backup åt Darling är ju väldigt cool.
– Jag är väldigt glad. Det har varit en dröm sedan jag var en liten knatte, säger han (till Mark Lazerus på Chicago Sun-Times för jag glömmer att han är här och får försöka ta några egna citat med Avesta-pöjken efteråt).
• • •
När man vinner nio raka matcher i december borde man rimligen vara i ledning i sin division, men Flyers ligger fortfarande ”bara” trea i Metropolitan för abnormt nog är ju praktiskt taget samtliga rivaler inne i frustande innan-jul-stim.
Penguins och Blue Jackets har båda sex raka segrar, Capitals fyra och Rangers tre.
Det kan man kalla konkurrens.
Synd bara, att glappet ner till de övriga tre – Hurricanes, Devils och Islanders – börjar bli så stort.
• • •
Jag vill redan nu ha on the record att jag älskar Marian Hossa.
• • •
Matchen Rangers och Hawks utkämpade i United Center i fredags var fem plus.
Det finns ingen anledning att tro att det här returmötet kommer hålla lägre klass.
Let’s go!

TAMPA – PITTSBURGH 3-4 (Slut)
• • • 
Crosby och Malkin – och Crosby och Malkin igen.
Yup, The Two-headed Monster tittade plötsligt upp ur den vegetationen i västra Florida.
Därför lyckades regerande mästarna vända 1-3-underläge till 4-3-läge.
Men jag tycker inte Ekeliw, eller några andra Bolts-fans, ska ligga och vrida sig i lakanen alltför många timmar.
Tampa visade absolut rätt sorts spirit när korten nu skulle upp på bordet, spelade mycket, mycket, mycket bättre än mot Canucks och kommer vända det här.
De är ju, vilket jag missade när jag började drama queen-febra om de fem poängen upp till wild card-positionerna, bara två pinnar bakom Boston på tredjeplatsen i Atlantic-divisionen.
• • •
Flyers har åtta råka, Blue Jackets sex och Penguins fem.
Konkurrensen i Metropolitan-divisionen är hyggligt tillspetsad.
• • •
Det går sådär för Crosby när han ska förklara den här segern, för bakom en dörr in till de avspärrade delarna av omklädningsrummet håller Phil Kessel på och skriker och bullrar så dant att superstjärnan mediahopen samlats kring kommer av sig och börjar skratta gång på gång.
Boys will be boys.
• • •
Och hur kunde Filppula missa när han hade öppet mål med fem minuter kvar?
Det var direkt lugubert.
– Den sätter han 999 gånger av tusen och om det varit normalt hade vi fortfarande spelat nu, suckar Cooper under sin presskonferens en halvtimme efter slutsignalen.
Kanske inte, då hade ett straffavgörande behövt nå 30 omgångar, men vi fattar vad herr coach menar.
• • •
I Denver beskriver kända reportrar 10-1-fiaskot i Bell Centre som lågvattenmärket i hela Avalanches historia.
Det ligger något i det.
• • •
Till slut fick vi ett klockrent bevis på vad Crosbys skotträning fått för effekter.
Ögonblicket innan han fick pucken slog han effektivt bort en Tampa-klubba – och nöp sedan till med ett direktskott alla skallerormar i Arizonas öknar hade blivit imponerade av.
Där blev han också först i ligan till 20 mål i år – på 22 matcher.
Skräckinjagande.
• • •
Nu går jag till baren och hör här nu:
Ni får klara derbyt på Manhattan i morgon utan bloggen.
Jag stannar här och försöker få lite sol på mig i morgon och dyker upp med nya tirader när Rangers och Blackhawks möts på nytt på tisdag.
Till dess:
#VoteZetterberg!

Slut, Pens vänder och vinner med 4-3.
Mer sen.

TAMPA – PITTSBURGH 3-2 (Period 2)
• • • 
Det här håller på att arta sig till nåt riktigt minnesvärt.
Penguins dominerar territoriellt och Geno från Magnitogorsk gör till slut ett väldigt snyggt powerplay-mål här i slutet, men Bolts uppträder tajt som ett byxben insytt av en kinesisk skräddare på andra aveny på Manhattan (se intro för att få den krystade liknelsen förklarad…), Vasy är Kung Arne i kassen och när såna som Drouin och Filppula kommer i snabba kontringar smäller det.
Det var väl det vi visste.
När the going gets tough och en värdig motståndare dyker upp i motsatt ringhörna, då hostar det dokumenterat förstklassiga lag som bor här upp sig och sätter på sig big boy-brallorna.
• • •
Crosby kommer dessbättre ut på isen till starten av andra.
Han börjar dock med att ta två för slashing, så smällen han fick av Witkowski kanske påverkade humöret i alla fall.
• • •
Drouin drar ju ner byxorna på Ian Cole när han soloshowar in sitt andra mål för kvällen.
Ja, inte bokstavligt – även om han var så skoningslös i den sekvensen att han förmodligen hunnit med det också – men definitivt i bildlig mening.
Ojvoj.
• • •
Scratchade pingvinerna Eric Fehr och Steve Oleskey plockar åt sig duktigt med popcorn och mackor och granola-bars i pausen, kan jag meddela.
• • •
Henrik Stenson – som ju bor i Orlando en dryg timmes bilväg från Tampa – är tydligen på matchen ikväll.
Med ivrigt hejande son i Lightning-jersey.
• • •
Killen med Pirates-keps har inte suttit ner en sekund på hela matchen.
Då borde det vara ståplats Nybroviken som gäller.
• • •
9-1 i Bell Centre efter två.
Klippiga bergen själva rodnar.
• • •
Ikväll är jag faktiskt ledig när den här matchen slutar, Stockholm ordnar eventuella intervjuer och referat.
Så det är ju inte omöjligt att jag trampar över till lämplig bardisk innan läggdags.
Men först ska vi se en exalterande slutperiod i ett febrigt Amalie.

TAMPA – PITTSBURGH 1-1 (Period 1)
• • •
Det ser länge ut att bli precis som vanligt.
Bolts är med bra i början, men efter sitt 1-0-mål tar gästerna över hela showen och gör vad de vill med räddhågsna hemmaspelare.
När de får ett fyra minuter långt powerplay i slutminuterna rappar wonderkid Drouin dock in en kvittering.
Som den här bygden behövde den ångestdämparen.
För plötsligt:
Lightning lever!
• • •
Crosby bombar inte bara in mål med sitt vässade slagskott.
Ibland offrar han sig som en hel Hörnqvist runt målgården och vräker in puckar som egentligen redan runnit iväg också.
Adjektivet ”imponerande” räcker inte för att beskriva honom.
• • •
Den ryska Rolex-kopian – Vasy – känns klart l tryggare än Moraklockan.
Han har liksom inte stannat på halv sju.
• • •
Tyvärr åker Sid på en smäll i bytet efter målet och försvinner sedan ut i omklädningsrummet.
Mycket tråkigt.
• • •
Det är just Drouin Geno Malkin river upp hela kinden på med sin höga klubba.
Jag tror han – Drouin – måste ut och sys med fler stygn än en Hugo Boss-kostym, men han hoppar alltså ut direkt och smackar in kvitteringen.
That’s the spirit som behövs här.
• • •
Men Jesus, vad händer i Bell Centre?
6-0 efter 13 minuter.
Ärorika Avalanche skämmer ju ut sig.
• • •
Kucherov och Daley i riktig boxningsmatch.
Det är lika oväntat som det vore om Lotta Engberg spelade in en Five Finger Death Punch-cover.
• • •
Shit, jag tror först de säger att The Hives ska framföra nationalsången.
Men det är en donna som heter Linda Hines.
Hon ser inte alls ut som Howlin’ Pelle.
• • •
Det är Strålle som fintar skott och sen slår begåvad passning till Drouin vid kvitteringen – och visst har metalskallen från Västergötland sett taggad ut?
Han var nog fan här och headbangade sig till ny energi igår.
• • •
Tur att Brian Engblom – med rötter i Nusnäs, framkom det i morse – har reaktionsförmågan i behåll.
Annars hade det blivit blodbad i det så kallade Jonta Lindquist-kyffet mellan båsen.
• • •
De brakar på med sin tjeckiskt inspirerade ”I believe that we can win”-ramsa i Amalie.
Tänk om laget också trodde det…
• • •
Jag har svårt att se två fläckar i Tampas zon.
Den ena skyms av Post-Gazette-reportern Dave Molinaris laptop – den andra av en stående bortasupporter med Pittsburgh Pirates-keps på hjässan.
Kan nån säga åt honom att sätta sig?
• • •
Hur det här än slutar kan Bolts i alla fall glädja sig åt att de för en gångs skull aldrig låg under med 2-0…

Ikväll höjs insatsen i Amalie Arena.
Grundserie-grinden får plötsligt lite mer edge i de majestätiskt vajande palmkronornas skugga.
En ny laddning – högst ovanlig för december – pulserar i den varma luften.
Ty för första gången sedan Game 6 i östra konferensfinalen 24 maj är Pittsburgh Penguins på besök i västra Floridas eviga solsken.
Ni minns vad som hände den gången, va?
Jonathan Drouin såg efter drygt fem minuter till att Tampa – som hade övertag med 3-2 i serien vid det laget – tog ledningen med 1-0, men efter långdragen coach’s challenge-granskning dömdes målet bort för offside.

Sedan vann Penguins med 5-2, tvingade fram en Game 7 hemma i Steel Town och gick efter ännu en seger i det sprakande dramat till Stanley Cup-final.
Men tro mig, pingvinerna gör sig inga illusioner; om Drouins tidiga mål räknats och Lightning fått momentum vet de att den gyllene säsongen mycket väl hade kunnat slutat i bedrövelse i den futuristiska jättearenan på Channelside Drive.
– Ja, det vetitusan vad som hänt då. Det var nog helt avgörande. Det är så små saker som bestämmer hur det ska gå, säger Bengan Hörnqvist.
Naturligtvis skulle en seger ikväll inte kompensera den bittra vändningen för Vigge Hedman & co, men ändå. Minnet av hur hemskt det kändes när krutröken hade lagt sig för knappt sju månader sedan är fortfarande färskt och de vill ge igen.
Det syns i blickar, det hörs i uttalanden, det känns i stämningen.
• • •
Igår var det verkligen inte ”rena Mallis” – som människor på bruket i Borlänge beskriver läget när det är varmt – i Tampa.
Tvärtom, en kallfront monumentale svepte in från norr och jag hackade tänder som en nyskinnad cocker spaniel under en lång förmiddagspromenad på luxuösa Davis Island.
– Ja, det var nog kallaste dagen på hela året, påpekar DN-Sven.
Så oerhört typiskt när en frusen Biff sticker från kölden i New York för att få vända blekt ansikte mot varm sol.
Men Vigge Hedman har inget medlidande alls.
– För oss här nere är det bara skönt att det blir lite kyligare någon dag mellan varven. Då får man ta på sig en tröja, säger han.
Det tycker jag är som att säga att det är skönt att ha lite huvudvärk någon dag mellan varven så man far ta en Treo.
• • •
Ska Bolts få sin lilla minirevansch ikväll krävs dock att de har bränsle med betydligt mer explosiv oktan i tanken än mot Vancouver i torsdags.
Är de samma valhänta, ängsliga mjukostar mot pingviner som åter börjat flaxa med vingarna på rena playoff-viset åker de på en ass-kicking så de inte kommer att kunna sitta ner på veckor.
Men det är de medvetna om också.
– Ja, vi hade ett bra möte igår och snackade igenom saker och ting, säger Vigge till bloggen när han efter en frivillig morgonskate glider ut i korridoren utanför omklädningsrummet i shorts och tunn, fashionabel tröja (han gillar ju att dra på sig såna, tydligen…).
– Vi vet vad som krävs. Det gäller att vi biter ihop och inte viker ner oss bara för att det blir en liten motgång mitt i matchen.
Det är ord som värmer Ekeliw när han får dem återgivna i ett sms hemma i den kalla, svenska adventkvällen i Örby.
• • •
Värst med Tampas imitation av Novosibirsk igår:

Det gick inte att tillbringa fredagkvällen i tikibaren.
För kallt, helt enkelt.
Jag svor som en hel Joel Quenneville när jag fick vända redan ett par steg utanför hotellentrén.
Men för all del, det gjorde väl inte direkt ont heller att sitta i Champion’s och sänka några Yuengling medan Blackhawks och Rangers gjorde upp i en sällsynt underhållande 0-0-match på jättelik bildskärm bakom baren.
• • •
Som sagt:
Regerande mästarna är on a roll igen.
– Alla spelar väl fortfarande inte wow-hockey, men tillräckligt många gör och de senaste matcherna har det verkligen sett bra ut, konstaterar Hagelin medan han drar av sig damaskerna efter en optional skate nästan alla pingviner deltog i.
Så vad är det som hänt sedan början av säsongen?
– Då var det nästan ingen som spelade wow-hockey och ibland blir det så i oktober. Det är svårt att komma igång.
Wow-hockey.

Det är ju det man vill se.
• • •
Jag har kostymbyxor med alldeles för smala smalben – den kinesiske skräddaren på andra avenyn hemma i New York gick till överdrift när jag för några veckor sedan förklarade att jag hatar för vida byxben – och ser ut som en skidåkare från 1948 ikväll.
Alternativt en clown.
Men det andra paret jag har med mig ner hit är smutsiga efter popcorn-orgien under Canucks-matchen så det kan inte hjälpas.
Alla som vill får skratta,
• • •
Moraklockan – Ben Bishop – är är ställd i förrådet så urmakaren, dvs målvaktstränaren, får försöka vrida upp den igen.
Istället testar hårt prövade coach Cooper slimmade ryska Rolex-kopian Vasilievsky.
Ett klokt grepp, skulle jag säga.
• • •
Det var action i Amalie igår kväll också.
Då framträdde, hm…Five Finger Death Punch.
Det låter som namnet på ett band helt i Strålles smak, så bli inte förvånad om han var här och headbangade sig febrig och har helt annan energi i den här matchen.
• • •
Sidney Crosby är rätt bra, kanske ni hört talas om.
Men han har aldrig tidigare sprutat in så många mål som under den här säsongsstarten och tydligen beror det på att han fokuserat på att komplettera allt annat han besitter med ett mördande skott också.
– Ja, han har tränat väldigt mycket på att skjuta senaste åren och har verkligen ett riktigt vasst skott nu, berättar Hagge.
Det är nåt skrämmande med det.
Som att få höra att Miles Davis bestämt sig för att bli världens trummis också.
• • •
Plötsligt pekar DN-Sven ut en fet båt i den lilla hamnen i kanalen bakom Marriott-hotellet.
På den bor, berättar Sven, en scout som jobbar åt Winnipeg Jets och så går han på matcherna här i Amalie.
Jag vet vet inte vem han är, men han är likafullt min idol nu.
Så ska man förstås inrätta sin tillvaro
• • •
Really, det börjar bli skarpt läge för Bolts nu.
De har de facto fem poäng upp till strecket och måste verkligen börja vinna – kontinuerligt.
– Det här den tuffaste sekvensen jag varit med om under hela min karriär, säger en orolig Brian Boyle till Tampa Bay Times.
Som Vigge påpekat flera gånger de senaste dygnen är den här matchen, mot Pens, därför ett så viktigt test.

Kan de inte komma upp i normal standard ens med det här motståndet, då är något fel på riktigt allvar.
• • •
Han är inte lika inbiten hälsofantast som Johnny Oduya och Kryckan Krüger – det är ingen; de äter enbart saker som får alla med minsta förkärlek för kittlingar i smaklökarna att grimasera illa – men även Hagelin har blivit påfallande noga med han stoppar i sig.
– Jo, jag har börjat ta det där på större allvar de senaste åren. Bland annat undviker jag gluten och laktos helt och hållet, berättar Geparden från Nykvarn.
När han ser att jag rynkar ogillande på näsan utbrister han:
– Vadå, gillar du inte en rejäl köttbit med pommes och bea?
Om jag gör – och med beskedet att mina favoriter åtminstone får äta slikt känner jag mig lugnare.
• • •
När jag står och väntar på Hedman i den där korridoren utanför Bolts-rummet kommer Steven Stamkos hoppande på kryckor.
Det är en ledsam syn – och en händelse som ser ut som en tanke.
• • •
Vilken av de svenska NHL-stjärnorna som enligt talrika uppgiftslämnare är minst intresserad av att leva på Oduya- och Krüger-dieter ska jag väl inte avslöja, men ni är väldigt snälla om ni röstar på honom i All Star-omröstningen.
Om vi säger så.
• • •
Åtta raka.
Philadelphia Flyers ain’t nothing to fuck with.
• • •
Det verkar ett tag som att coach Sullivan har glömt sin presskonferens efter morgonträningen, men plötsligt tittar en av pingvinernas PR-män i det lilla intervjurummet och ropar:
– Mike har åtta minuter kvar på träningscykeln. Sedan kommer han hit.
• • •
Det är inte bara för solen, värmen, tikibaren, Champion’s, Vigge, Strålle och palmerna det är så förtjusande att åka till just Tampa och uträtta sina ärenden som NHL-skribent.
Lightning är en av de absolut trevligaste organisationerna i NHL, med mediapersonal som får även utländska murvlar att känna sig välkomna och tar hand om oss på fantastiskt bra sätt.
Bara Nashville Predators och Detroit Red Wings kan konkurrera därvidlag – och sedan följer i tur och ordning Pittsburgh Penguins, Philadelphia Flyers (det trodde ni inte, men faktiskt!), Washington Capitals, San Jose Sharks och St. Louis Blues.
Vilka som befinner sig i botten av den Hall of Shame-listan ska jag inte avslöja, för får de reda på det lär situationen bli ännu sämre, men låt oss säga att de största städerna inte direkt har de varmaste klubbarna…
• • •
Coach-ikonen sitter på sätet intill ikväll också – och nu har han några verkliga oldtimers med sig.
De ser ut att vara strax över 90 och har redan gjort klart att de hellre vill prata gamla minnen än se på match.
Högt.
• • •
Vad gäller Lundqvists tycker jag alla gör en Ekeliw och blir lite väl hysteriska.
Antti Raanta är lite bättre just nu och ska nog spela även mot Devils imorrn – men det betyder såklart inte att Henke är slut och förlorat sin position som förstemålis.
Greppet att utmana honom på riktigt kan vara precis vad som behövs för att få igång det gamla lejonet.
• • •
Då så, då är det hög tid att elektriciteten som byggts upp i Tampa under hela dagen får ladda ur.
Nu får vi veta vad Lightning går för – på riktigt.

Som Detroit Red Wings säger själva på Twitter:
#VoteZetterberg.
Kort sagt:
Gån in på nhl.com, rösta – och se till att legendaren Henrik Zetterberg äntligen får vara med om en All Star Weekend…