TAMPA – VANCOUVER 1-5 (Slut)
• • •
Slutrapport slutschablott, eller vad sa vi?
Det är verkligen oinspirerande att försöka blåsa ur sig en sådan efter ett par timmars refererande.
Men okej då.
Jag kan ju i alla fall berätta att coach Cooper låter mer än lovligt bekymrad när han håller presskonferens en halvtimme efter slutsignalen.
– Plötsligt gör de ett mål och vi bara…”Vad gör vi nu?”. Vi har aldrig varit så förut, säger han med en plågad grimas.
– Jag kan inte minnas att vi förlorat med fyra mål mer än möjligen en gång per säsong. Nu förlorar vi på det sättet en gång i veckan.
Såna gånger brukar blickarna riktas mot just coachen och jodå, det muttras på sina håll om att Cooper kan sitta löst.
Men…näää.
Vem skulle i så fall ersätta?
Tja, Gerard Gallant är ju ledig – och van vid solen i Florida.
I så fall kan Cooper trösta sig med att han får flytta till Las Vegas inom kort.
• • •
Canucks flyger direkt efter matchen vidare till södra Florida för sin allra mest långväga bortamatch.

Där är de lediga under fredagen och givetvis – större delen av laget kommer att ånga ut på första bästa golfbana.
Men inte tvillingarna.
– Nej, vi tar det bara lugnt och njuter av det varma vädret, säger Daniel.
Kloka pojkar, det där.
• • •
På lördag kommer Penguins till Amalie också.
Man kan tänka sig lättare motstånd för den som vill bryta en trend – för att uttrycka det försiktigt.
Men Vigge Hedman låter sig inte skrämmas.
– Nä, det är tungt just nu men vi känner ändå att vi är på rätt väg. Det gäller bara att vi inte faller ihop när det tar emot…jag tycker matchen på lördag blir ett bra test, säger han.
• • •
Ryan Miller – som var ett monster ikväll – vred till nånting när bara några minuter återstod och då fick Marken hastigt och mindre lustigt hoppa in.
Men hey, svensken höll nollan!
– Man måste alltid vara redo, det kan bli så här. Och nu hade vi ledningen med 5-1, det är en annan sak om det står till exempel 1-1, säger Jacob.
• • •
Ser på Canucks twitter-konto att de redan – ja, för länge sedan – landat i Fort Lauderdale när jag skriver det här.
Ser också att det de har en väldigt trevlig kabin på sin charter.
Så vill jag också flyga.
Kan vi höra med Flash, Sportbladets administrative redaktör, om det inte går att leasa en likadan maskin åt mig åtminstone till slutspelet?
• • •
Det upphör aldrig att vara magiskt att komma ut från Amalie efter kvällsmatcher och även mitt i vintern känna en ljummen sommarvind i ansiktet.
Jag promenerar tillbaka till hotellet med lyckans svikt i steget.
• • •
En sak till innan vi drar ner rullgardinen för i natt:
Vote Zetterberg!

En minut kvar och Canucks leder med 5-1,
Vem vet, kanske kommer det en slutrapport såsmåningom…

TAMPA – VANCOUVER 1-4 (Period 2)
• • •
Det börjar slå ner Tampa-blixtar i i Nucks-zonen redan i den här perioden och till slut ser unge rackaren Drouin till att en träffar inne i kassen också.
Att där inte tar eld fler gånger beror på att Ryan Miller agerar som rena, eh, blixtlåset.
Vid ett tillfälle, när kanadensaren gör en full split, rycker till och med coach-ikonen till och skriker:
– Fuck me!
Men vad händer – när 1.3 sekunder återstår får Jayson Megna en suverän passning av Daniel Sedin och stänker in gästernas fjärde mål.
Det behövde ju hemmalaget som de behövde en venerisk sjukdom.
• • •
Samma Megna styr också, med samma dödliga precision som All Star-Zäta i Brooklyn häromveckan, in tredje målet efter sex minuter och det går inte att säga något annat än att Canucks fortsätter på perfekt bra-bortamatch-temat.
När de får chanser, då är Moraklockan rökt.
• • •
Coach-ikonen stod faktiskt och blockerade kaffekannan halva periodpausen, men hade så många beundrar runt sig att jag inte vågade sätta in någon kronwallare.
• • •
Enligt DN-Sven var det här åttonde gången i höst Bolts låg under med 2-0 efter första perioden.
Och sammanlagt har de legat under med just de siffrorna vid 13 tillfällen – av 28 möjliga.
Lugubert, minst sagt.
• • •
Som alltid under matcher i södern är det många militärer som varit i Irak och Afghanistan – och några i Vietnam, Korea och Tyskland också – som zoomas in i jumbon under reklampauserna och får rungande ovationer av den patriotiska publiken.
• • •
Såg ut som att Carey Price blev lite förtörnad när Palmieri knuffades in i honom.
Lite fånigt, Palmieri gjorde inte precis en Chris Kreider…
• • •
De spelar Abba i Amalie i andra periodpausen.
Det gör de rätt i.
• • •
Ber Youngblood om en sms-hälsning till bloggens läsare.
Så här lyder den:
”Det här tyngsta tiden som Tampa-supporter sedan Mike Smith/Dan Ellis dagar, målvaktsparet som kallades ”Smellis” för fem-sex år sedan. Den här matchen är ju ett typexempel på hur allt går emot när det går emot. Tampa är fortfarande och kommer alltid vara paradiset, men i Örby är mörkret totalt just nu”.
Ett par sekunder efter Megnas sista mål kommer det bara en emoji föreställande en…ja, hm, bajskorv.

TAMPA – VANCOUVER 0-2 (Period 1)
• • •
Bolts är bra.
I tre och en halv minut.

Sen kontrar Skille in 1-0 för Canucks och då viker hemmalaget ihop sig som parasollerna vid hotellpoolen för några timmar sedan.
Ugh!
Ekeliw – som sitter hemma i Örby-natten och skickar bedrövade sms – och andra TBL-fans får trösta sig med att det vanligen är i tredje perioden hjältarna börjar spela.
• • •
Emellertid:
Även Canucks är – alltid, utan undantag – bäst i sista akten.
Får de skaffa sig för stor marginal innan den börjar blir det svettigt för Coopers boys.
Och fortsätter det så här kommer gästerna ha den marginalen.
De gör, hittills, som man ska på bortaplan – spelar tajt och säkert och tålmodigt på egna planhalvan och nyper sedan till när de får chanser.
• • •
Ben Bishop brukar ju kallas Big Ben, men nu påminner han mer om en gammal Moraklocka.
Som stannat.
Ojvoj, vilka simpla mål han släpper in.
• • •
IMAX-upplevelsen i den monstruösa jumbon som hänger över isen i Amalie blir verkligen aldrig gammal.
• • •
I morse pratade coach Cooper om att Lightning är för enkla att spela mot när de underlåter att forechecka tillräckligt envetet.
Han ljög inte.
• • •
Fem plus till donnorna som sjunger nationalsångerna.
De inser att vi vill se hockey och håller en fot på gaspedalen genom alla verser.
Så ska det låta.
• • •
Det är bara powerplay Canucks kan vara missnöjda med efter den här inledningsperren.
Men även om det nu inte händer så mycket är det fortfarande en upplevelse att se Danne och Henrik när de får mer utrymme i de situationerna.
Och apropå dem:
Vilken gangstring The Hockey News stod för med rubriken ”Canucks veterans shaping up to be trade deadline targets” tidigare idag.
Eftersom den ackompanjerades av en bild på tvillingarna var det ju omöjligt att låta bli att klicka, men i texten framgick snabbt att de har no trading-klausuler, att ingen har råd att ge Canucks vad de skulle kräva i utbyte och att noll klubbar visat intresse för en dylik trade.
Hallå, så där fräcka törs vi knappt vara på svenska kvällstidningar längre…
• • 
Coach-ikonen jag hade framför mig i buffékön sitter nu två stolar till höger på pressläktaren och jag spetsar öronen för att få del av insiktsfulla analyser.
Men det visar sig att han och grannen intill, likt Surkålsmannen hemma på Garden, sitter och pratar om helt andra saker än det som händer på isen.
Så desillusionerande…
• • •
Vilket lyft Panthers fick efter tränarbytet…
• • •
John J, jag trodde du hittat nån inspelning från Manitoba’s förra lördagen vid 03.30, men puh.
• • •
Nu ska jag gå till kaffekannorna och knuffas lite mer med Scotty Bowman.

Solen bränner från en himmel som är helt blå, tills några tunna molnstrimmor stävar in under eftermiddagen.
Palmkronorna rasslar lojt i en mjuk vind.
Några fyrmanskanoter, anförda av hojtande gastar i fören, stånkar förbi i kanalen mellan Convention Center och Harbour Island.
Poolen nedanför hotellbalkongen glittrar medan två paranta damer med paraplydrinkar på de små borden intill vänder sig i sin solstolar.
Och när the locals börjar samlas kring borden vid den öppna tikibaren mitt i stan i solnedgången ekar skrattsalvorna snart mellan husfasaderna
Yeah, bloggen har landat i ett av NHL:s verkliga paradis.
Tampa.
Det är precis vad som behövs när det i mitten av december blivit kallt och regnigt och blåsigt och rått i New York (det behövs ännu mer i januari-februari, men det får vi återkomma till…).
I huvudsak ska jag också sitta och skratta i den där tikibaren , samt göra några intervjuer, men några matcher i arenan min partner in podcast-crime Youngblood Ekeliw kallar Kyrkan – alltså Amalie Arena – kommer jag hinna med.
Häng med.
Jag lovar att dela med mig av lite floridianskt solsken.
• • •
Det är Vancouver Canucks som gästar västra Florida ikväll – och därmed befinner sig längre hemifrån än vad som nästan är möjligt utan att lämna kontinenten (och det vore ju dumt, mitt under pågående säsong…)
– De är alltid kul att möta dem. Tvillingarna är ju med, säger en uppspelt Vigge Hedman efter en hyggligt intensiv morgonvärmning.
Danne Sedin replikerar direkt när han får fellow örnsköldsvikshjältens uttalanden återgivet:
– Det tycker inte vi. Han är för bra…
I vilket fall bör det kunna bli en bra match – åtminstone för att vara inter conference-duell.
Båda lagen är i akut behov av poäng och kommer gissningsvis ge det så kallade järnet kvällen lång.
• • •
Jag hade rena rama Steve Martin-upplevelsen i ”Raka Spåret till Chicago” på planet ner igår.
Redan vid gaten på JFK noterade jag en saftig bit som inte kunde sluta prata med personalen och tänkte ”bara han inte sitter bredvid mig”.
Men självklart – när vi fick kliva ombord vaggade han raka vägen fram och klämde ner sig i sätet intill mitt.
Sedan satt han och babblade oavbrutet, visade bilder i telefonen – I kid you not! – och knuffade mig hårt i axeln varje gång han drog ett dåligt skämt.
Jag är för väluppfostrad för att invända i sina lägen, jag bara sitter och ler, men tro mig – jag ville slita mitt hår och skrika högt och det krävdes åtskilliga glas rött för att låta bli.
• • •
Det är inget skämt att Bolts behöver vinna. De har de facto förlorat fem av de senaste sex matcherna och ligger plötsligt under strecket – för vad vad som måste vara första gången på fem år,
Det är svårt att förstå. Det är ju i praktiken samma lag som varit glödhet contender säsong efter säsong och vi VET ju hur bra de egentligen kan spela.
– Det vet vi också och kanske är det problemet, resonerar Strålle, vi behöver jobba mer och inte tro att det ska gå av sig självt.
Nej, att tro det brukar inte vara klokare än att tro att man kan klappa aligatorerna som mellan varven ligger och slöar i dikena i den här stan.
• • •
Jag satt själv i den där solnedgången i skrattsalvorna runt tikibaren igår och just då gick det att gå med på att ingen kanske behöver skriva några arga protestsånger om mitt liv.
Sedan, när det blev lite – men bara lite! – svalare lommade jag vidare till sportbaren Champion’s på Marriott-hotellet.
Där befann sig även bröderna Sedin, visade det sig.
– Det låter ju lovande, skrockar Vigge och Strålle i kör när jag berättar.
Well, de var – till skillnad från andra…– bara där för att äta, så förhoppningar om att de ska åka omkring med betongkeps kommer definitivt inte infrias.
• • •
Många skrattade högljutt när jag i Sportbladets SHL-bilaga i höstas tippade att Leksand skulle vinna SM-
Idag nollade de serieledande Frölunda hemma i vackra Tegera.
I’m just saying…
• • •
Medan Tampa som lag haft det lite besvärlig har Vigge Hedman för egen del varit desto mer formidabel.
Hans säsongsstart skulle kunna beskrivas som NHL-karriärens hittills bästa.
Tycker jag.
Men pansarkryssaren från Fäbodvägen fnyser avvärjande.
– Äh, jag vet inte. Det har blivit mer poäng än vanligt men annars tycker jag inte att det gått särskilt bra.
Sedan tittar han till vänster, där Strålle sitter och fäpplar med nån tejpbit, och utbrister:
– Men nu är ju min parhäst tillbaka, så nu kanske det blir lite mer ordning.
• • •
Det är verkligen långt från Vancouver till Tampa.
4184 kilometer, närmare bestämt – fågelvägen.
Bara till Fort Lauderdale – där de spelar på lördag – är det längre. 4490 kilometer får den som vill ta sig ända dit från British Columbia-metropolen tillryggalägga.
Det hindrar inte att det, som alltid när kanadensiska lag är ute och åker, kryllar av fans och autografjägare runt spelarbussen utanför hoteller i downtown Tampa under eftermiddagen.
Häpnadsväckande.
• • •
Jag står bakom självaste Scotty Bowman i kön till en pressbuffé som hade fått Eken att gå ner i spagat och plötsligt kommer en ung kivinna fram och presenterar sig för den legendariske gamle coachen:
– Du kommer nog inte ihåg mig, men jag är Chris Chelios dotter.
Hon är nu all grown up och har fått jobb som videoreporter åt Lightning.
Scott hälsar förstås vänligt, men ser ut som att han inte kan förstå att spelare han nyss förde befäl över kan ha så vuxna barn.
• • •
Ja, förlåt för utebliven slutrapport i tisdags.
Det var en massa referat som skulle skrivas när jag kom från Brooklyn och sedan glömde jag bort det.
Men slutrapport slutschablott.
När läste ni senast en rolig sådan?
Energin tar slut när krutröken lagt sig och de riktiga bloggrapporterna är levererade.
Så precis som NHL-caocherna som funderar på att sluta med morning skates överväger jag att helt sluta med slutrapporter.
• • •
När en Sedin – jag tror det är Henrik – frågar varför jag är här svarar jag, lätt lögnaktigt, att jag ju missade dem i Newark i tisdags och måste ta igen det på något vis.
– Stackars dig, du fick offra dig och flyga hit…men du åker inte till Winnipeg och ser oss, flinar han.
Nej, man får inte vara dum.
• • •
– Jag tycker det går rätt segt för egen del, sa Erik Karlsson när bloggen pratade honom för några dagar sedan.
Därefter gick han ut och pumpade in sju poäng på två matcher – och ryckte åt sig stor ledning både i backarnas och svenskarnas poängliga.
Vilken satans superstar han är, den lille kanaljen från Landsbro.
• • •
Loui Eriksson har inte bara vant sig Canucks spelsystem och börjat spruta in mål för sitt nya lag de senaste veckorna.
Han och familjen har just flyttat in i nytt hus och börjat uppskatta sin vackra hemstad också.
Det är bara en sak:
– Det regnar väldigt mycket, säger han och ser lite förskräckt ut.
Jo, he he, det gör ju det.
På samma sätt som det är kallt i Antarktis…
• • •
Att Vigge är indragen i en intern Victor-kamp med Rask, Arvidsson och Stålberg har inte undgått honom.
– Nej visst, ler han, man ska heta Victor (eller Viktor med K) i år.
Sedan konstaterar han att det är särskilt underhållande att Carolina-Viktor satt tre av sina sju mål på Henke Lundqvist.
– Ja, man kan ju bara tänka sig…tävlingsinriktade Henke spelar och så kommer det en göteborgare och gör en massa mål. Det enda som skulle kunna vara värre är väl om Erik gjorde det.
For sure.
Då skulle sms:n aldrig sluta regna in i Lundqvists telefon.
• • •
Nu blir Tobias Pettersson kanske gramse, men jag skulle vilja hävda att det so far varit extremt bra nivå på domarna i NHL i år.
• • •
Loui säger att det var tungt att det tog 14 matcher innan han gjorde sitt första mål för Canucks, men där överdriver han.
Han satte ju en grann balja redan i första matchen.
I eget mål, visserligen, när det var avvaktande utvisning och Miller hade lämnat kassen.
– Det målet, ja…otroligt. I första matchen och allt. Nu vann vi ju så det gick att stå ut med, men om vi förlorat med 1-0 hade det inte varit kul. Om jag fått höra om det i omklädningsrummet? Precis efter var det en del…
Det kan man vilt föreställa sig.
• • •
Åker hotellhiss med Ryan Miller under eftermiddagen.
Han är lång och smal.
• • •
Bland det trevligaste med att komma till Tampa är att man får träffa DN-Sven – som mycket klokt bosatt sig på Harbour Island och lever att till synes magiskt liv.
Han har sett alla Bolts hemmamatcher och tycker att de flesta underpresterat i år.
– Men Brayden Point har varit väldigt bra, heter det.
Där har Sven en – häpp – poäng.
• • •
Som traditionen bjuder frågar jag Strålle om han hört nån ny, bra dödsmetal på slutet.
Då tittar Vigge – som mest är inne på Svensktoppen – upp och hojtar:
– Spliknot! Korn!
Well, de är inte precis nya, men vi tackar för insatsen.
• • •
Jag ställde mig förstås upp och gjorde vågen hemma i vardagsrummet när jag i förrgår såg att Detroit Red Wings själva lanserat hashtaggen ”VoteZetterberg” på Twitter.
Magiskt.
Vi är många, många som kommer hörsamma den anmaningen.
Nu gäller det bara att få Hästpolo-Gustav att visa lita solidaritet med sin kapten och retweeta.
Jag har sms:at honom upprepade gånger i frågan…
• • •
Strålle ryckte mest på axlarna som svar på musikfrågan och mumlade nåt om Metallicas nya.
Men den är ju inget bra.
• • •
OK, nu viker vi ner parasollerna i västra Florida och tittar på lite hockey.

Islanders vinner rond två i The Battle med 4-2.
Jag åker hem och lämnar kort slutrapport från Midtown om några timmar.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 3-2 (Period 2)
• • •
Detta är officiellt ett väldigt bra derby nu, med alla önskvärda ingredienser:
Högt tempo, knallhårda närkamper, ständigt gurgel efter avblåsningar, absolut och full satsning i de offensiva attackerna – och spänning.
Just vad doktorn ordinerar en grå tisdag i december.
• • •
Som vanligt känns det som att det är Rick Nash som får ta tag i det när Rangers är på hälarna och ligger under.
Så just därför är det ett brutalt slag för gästerna att han efter en grym start på mittperioden tvingas lämna isen och tydligen inte återkommer mer ikväll.
• • •
Andrew Ladd prickar inte bara in ett mål.
Han gör nog överhuvudtaget sin bästa match sedan han kom till Brooklyn och ja, det är nog just den här sortens slag han är gjord för.
• • •
Det börjar hetta till på läktarna när Rangers reducerar och Islanders omedelbart kommer tillbaka och skaffar sig ny tvåmålsledning.
Några gris-ollar från respektive supporterskara på sektionen direkt till vänster om bloggen har meningsutbyten som skulle bli barnförbjudna om svenska filmcensuren var inblandad.
Begrepp som ”Slob”, ”Asshole” och till och med ”Motherfucker” haglar över stolsraderna.
Kan aldrig sluta lyckligt…
• • •
Jay-Z och de andra som var med och byggde den här hallen slösade inget onödigt utrymme på för många toaletter.
Kön till den enda här uppe på pressläktarsektionen i pausen är längre än till immigration-båsen på Newark när 14 plan från Europa landat samtidigt.
Men jag fick redan i knatteåldern lära mig att en en tuff kille kan hålla sig i alla lägen, så jag sitter väl här och ler utan att ha fått nödvändigt ärende uträttat…
• • •
Det låter som det händer otäcka saker ute i Newark.
Hoppas verkligen det är okej med Larsen.
• • •
Nu ska vi se om jag inte kan få, eh, lätta på trycket ändå….

NY ISLANDERS – NY RANGERS 2-0 (Period 1)
• • •
Nu är det ramalama och hallabaloo i Islanders-hörnen på Craigs gamla stambarer ute i Garden City, Islip och Amityville.
För precis som vi gissade:
Isles är hungriga som unga punkrockare under första CBGB’s-spelningen och spelar höstens hittills vassaste hockey.
Gästerna är inte dåliga, men får i brist på tillbörlig aggressivitet mindre uträttat – och när de under ett fyra minuter långt powerplay ändå radar upp några chanser är Halak kunglig i kassen och så slutar det med att hemmalaget, mycket pskykologiskt, kontrar in 2-0 istället.
• • •
Det finns mycket lite på planeten Tellus som går upp mot att sitta i den här kakafonin, när halva hallen skanderar ”Let’s go, Islanders!” och andra halvan pumpar på med ”Let’s go, Rangers!”.
Lycka!
• • •
Scott Mayfield – en riktig bjässe, med hårman man förknippar med 70-talets Formel 1-förare – plaskar in ett grant skott från högerkanten på Henke.
Men Kevin Klein hade, ehum, gjort det lite svårare för honom.
• • •
Norrmannen saknar nog dansken.
Under World Cup-berättade Zuke att han och Frans Nielsen alltid hade bittra uppgörelser under slagen om New York (och att han var förvånad när de hamnade i samma omklädningsrum och Frans visade sig vara så trevlig).
Nu får han spela ett utan sin nordiska antagonist på isen och det måste vara lite…tomt.
• • •
Jag är ju ingen Erik Granqvist, men jag tror mig veta att det är bättre att de som skjuter slagskott träffar mål än kortplanket,
• • •
Är det någon som vet hur namnet Hrivik ska uttalas får ni gärna höra av er till mig.
Annars tar jag det med Ekeliw i nästa podcast…
• • •
Islanders är väldigt bra på att hylla sina gamla hjältar; såna som Mike Bossy och Clark Gillies är alltid här och tar emot fansens jubel.
Men varför bjuder de aldrig in Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson?
Då hade jag varit nere vid isen och dunkat i plexit, det kan jag försäkra.
• • •
Trist att Johnny Boom Boom inte kan spela för hemmalaget.
Han är alltid en attraktion – och en evig favorit i den här bloggen.
• • •
Ja, Mats Hallin borde få komma hit och vinka åt publiken han också.
• • •
Om den beryktade Barclays-isen är dålig även ikväll beror det då definitivt inte på att temperaturen i hallen är för hög.
Här är så satans kallt att jag kommer se ut som Thomas Wassberg efter en femmil i Novosibirsk när jag kliver in i omklädningsrummen efteråt.
• • •
När jag trycker på ”pending”-knappen på Disqus och ingen har gjort några inlägg får jag se något slags ful bläckfisk och kommentaren ”No comments match this status, filter och search”.
Jag hatar den synen, kan jag meddela.
Kom igeeeen nu, det är New York-derby och allt!

Och så ska en ny rond i The Battle of New York avgöras.
Då tänker jag alltid på Craig.
Craig var bartender på saliga Elaine’s och hängiven Rangers-supporter – varför han, mycket okaraktäristiskt, blev helt stum den kväll för sju-åtta år sedan när bloggen ramlade in med en viss Henrik Lundqvist i släptåg (för en så kallad arbetsmiddag; längre intervju gjordes under de små lyktorna på den ärevördiga Upper East Side-saloonen).
Han – Craig, inte Lundqvist… – växte upp på Long Island och logiken säger måhända att han därmed borde vara Islanders-fan, men Islanders klev in i ligan först 1972 och då var han redan Garden Faithful sedan länge och såg inga skäl att byta lag.
Men det gjorde andra och med åren byggdes avsevärd friktion och spänning och hätskhet upp mellan de båda fraktionerna ”ute på ön”.
Craig brukade berätta om hur dörrvakterna på de hetaste barerna fredag- och lördagkvällar frågade alla manliga gäster om de höll på Islanders eller Rangers och sedan fick grupperna stå i varsin ände av baren, för att undvika bråk. Men det hjälpte sällan. För det mest utbröt regelrätta saloonslagsmål framåt midnatt.
Och that’s the thing.

De här matcherna är så mycket mer än bara fajter mellan två divisionskonkurrenter som delar hemort och lärt sig tycka illa om varandra.
Det är episka slag som dikterar den mentala hälsan för generationer av människor som investerat enorma mängder känslor i sina respektive representanter i NHL.
Därför, mina vänner i bästa läskretsen i hela sportsverige:
Buckle up.
Det må bara vara 6 december, men vi ska vara med om en stor happening nu.
Ja, så stor att barägarna på Long Island säkerligen får kalla in extra vakter till helgen.
• • •
Hur exalterad jag är inför den här bataljen vittnar inte minst det faktum att jag hade en något stirrig natt.
Jag ska inte påstå att jag hade lika svårt att somna som det uttjatade barnet kvällen för julafton, men när jag väl gjorde det drömde jag minst sagt yvigt om säsongens andra derby.
Pressläktaren var plötsligt belägen nere vid sargen och plexit hade avlägsnats så vi kunde ställa frågor till spelarna under pågående action – och plötsligt åkte en Islander, jag tror det var Cal Clutterbuck, fram till mig med en kopp kaffe.
Då böjde sig Larry Brooks över och sa att jag nog skulle akta mig för att smaka på det, ”för Islanders är kända för att spetsa presskaffet med crack”.
Sedan vaknade jag.
Hur ska denna Alice i Underlandet-dröm tolkas?
• • •
Naturligtvis hade jag tänkt vara på dagens morning skate också, inför de stora matcherna vill man inte missa de övningarna, men det visade sig att enkom Rangers reserver skulle ta Barclays-isen i besittning – och Islanders håller alla sina träningar, även matchdagar, i nybyggda Northwell Health Ice Center i East Meadow.
Så jag fick ta sovmorgon istället, åt sedan en trevlig lunch med min kompis Thomas – fotograf åt norska VG, ifall någon undrar – och tog linje 4 ut till Brooklyn under eftermiddagen och hann med en tall vanilla latte på Starbucks vägg i vägg med Barclays huvudentré innan de öppnade pressportarna.
Se där, dagens små dagboksanteckningar.
• • •
Craig idag?
Vi har inte så mycket kontakt längre, senast vi träffades jobbade han på en fancy bar nånstans downtown, men jag är hundraprocentigt säker:
Idag är hans irländska nuna extraordinärt rosig.

Så oerhört mycket står på spel för såna som honom när det är derby.
• • •
Rangers saknar en hel kedja under detta säsongens första gästspel på andra sidan East River.
Mika och Buchnevich är borta med skador sedan tidigare och nu har skyttekungen Michael Grabner åkt hem till Österrike för att närvara vid sin farmors begravning.
– Det påverkar vår speed, säger Badtofflan under en presskonferens i korridoren utanför omklädningsrummet.
Jotack.
Precis som temperaturen på jorden skulle påverkas om solen slocknade.
• • •
Eken tycker det är hysteriskt roligt att jag alltid beställer just ”Tall vanilla latte” på Starbucks.
– Det är så lite du att man knappt tror det är sant, brukar han skrocka.
Vadå, det är ju gott – och allting som är gott är jag.
• • •
Islanders hade kanske en halvdan kväll mot Red Wings i söndags, men i de tre föregående matcherna spelade de sin bästa hockey för säsongen och de kommer garantera samla sig till en rungande urladdning ikväll.
Som Badtofflan säger:
– De har ett bra lag och de spelar alltid, alltid hårt mot oss.
Ja, de tänker sina fans där ute på barerna på ön…
• • •
I morgon sätter jag mig på ett plan och åker nånstans.
Ni får veta var på torsdag kväll.
En hint:
Det är varmt på destinationen – och man kan sitta under palmer i en omtalad tikibar och avnjuta oförglömliga solnedgångar.
• • •
Redan innan publiken släppts in känns det att det är en speciell kväll i Barclays.
Det är mer folk än vanligt i korridorerna under läktarna – och de flesta har sällsynt förväntan i blicken – själva luften är mättad med en laddning man bara undantagsvis förnimmer under grundserien och Doc Fischler pratar högre än nånsin.
Tanken på hur det blir när läktarsektionerna fyllts är…upphetsande.
Det brukar vara 60-40 i fördelningen mellan hemma- och bortafans när Isles står värdar för New York-slagen och atmosfären blir ofta direkt high chaparall-artad.
• • •
Personligen tycker jag att Erik Karlsson borde fått bragdguldet.
Men det kan beror på att jag lägger lite större vikt vad som händer i världens bästa och tuffaste liga än vad de som delar ut den där devalverade medaljen.
För övrigt hänvisar jag till Marcus Leifbys kommentarer i ärendet.
En väldigt bra och sann krönika.
• • •
Nu har jag satt mig på den trånga, provisoriska, mörka pressläktaren högst upp i östra hörnet och önskar plötsligt att det verkligen VAR som i min dröm i natt.
Crack i kaffet hade man väl fått leva med…
• • •
Första halvan av fjolårssäsongen höll Isles, som det är tänkt, matchdagarnas morgonvärmningar här i Barclays, men spelarna – som fortfarande bor ute på Long Island – tyckte det vara värdelöst att tillbringa hela dagarna i Brooklyn och fick till slut igenom kravet att hålla till i den nya träningshallen för jämnan.
Så nu åker de, gemensamt, tåg in till Barclays när skate är genomförd och lunch ätits – sedan beställs så kallad car service åt allesamman efter matcherna, så de kommer hem igen.
Ett alternativt vore förstås att flytta till Brooklyn, även här finns garanterat tilltalande adresser för de med mycket pengar, men det verkar ingen intresserad av.
Hela det här dickederandet bekräftar teorin att Islanders aldrig kommer att se Brooklyn som sitt sanna hem.
Förhoppningsvis kan de snart börja bygga en riktig hockeyhall i Queens och få en adress där alla trivs.
• • •
Nästa gång tar jag fan med mig öronproppar när jag ska hit.
Volymen på musiken under matchvärmningen är direkt obscen.
• • •
Kan inte förstå att Islanders-fans tillåter att den här baren, belägen ett par kvarter från Barclays, får finnas kvar.

Den borde åtminstone tvingas hålla stängt kvällar som den här, när Lundqvist ska stå och allt.
• • •
Noterar att Zäta inte återfinns bland de stjärnor som, hittills, fått flest All Star-röster.
Skandal!
• • •
OK, dags att släppa sargen.
New York mot New York.
Jag är övertygad om att det blir en kväll att minnas.

NY ISLANDERS – DETROIT 3-4 (Slut, OT)
• • •
Det jag framförallt tar med mig hem efter den här angenäma aftonen i Brooklyn är intrycket att Zäta bör spela All Star-matchen i La La Land i januari.
Han var lysande fajten igenom, styrde som en annan Homer snyggt in ett fint Fabio-skott till 3-2 och var inblandad i DeKeysers sudden death-kasse också.
Staples Center, here comes legendaren från Staple Center!
– Nej, protesterar han lätt desperat i omklädningsrummet efteråt, John Scott-experimentet fungerade bara en gång. Det där kommer aldrig hända igen.
Snack.
För det första ska herre kaptenen inte, som Scott, vara med på några skoj-premisser. Han ska vara med av samma anledning som, tja, Gordie Howe.
För det andra är det ingen som sett firma Biffen-Hästpolo in action ännu!
• • •
Flyers är on a roll.
De tog femte raka segern ikväll, borta mot Predators, och har stångat sig över strecket.
Det finns anledning för Metropolitan-lagen framför dem att ta sig i akt.
• • •
Det var verkligen lite Lidas och Homer över Big E och Zäta vid det där 3-2-målet.
– Jag fick för en gångs skull gott om tid på mig, Islanders är bra på att stöta högt och ta bort tid annars, och jo, jag såg Hank där och sköt för att han skulle styra, säger Jonte.
Man kan ju bli nostalgisk för mindre.
• • •
Nu säger jag godnatt.
Vi hörs från samma adress på tisdag.
Då är det som sagt derby i Brooklyn.
Björn Falk får kalla det vilken match som helst om han vill, men det handlar om höstens happening i Barclays.