Danny DeKeyser avgör på övertid, så det är över. 4-3 till Detroit.
Mer sen.

NY ISLANDERS – DETROIT 1-2 (Period 2)
• • •
Första halvan av mittperren känns det som att the action avtar något, det blir mer låst och mer närkampskrig.
Men sedan öppnar sig matchen igen, tempot stiger, intensiteten tilltar, grejor händer hela tiden – eller åtminstone ofta.
Så klagomålen är fortfarande få.
• • •
Inte sedan Al Green spelade in albumet ”I’m Still In Love With You” 1972 har en Green varit så bra som Mike Green är just nu.
Mja, där tog jag kanske i.
Men den 31-årige backen spelar i alla fall sin bästa hockey sedan de stora åren med Washington – och nu smackar han in sin andra balja för kvällen.
• • •
Brooklyns Gris-ollar på läktarsektionen intill pressboxen är lika griniga och aggressiva som vanligt, men kraven på coach Capuanos avgång har faktiskt tystnat.
Ett litet tecken på framsteg ändå.
• • •
Korrekt iakttagelse, Frallan.
Tatar är verkligen provocerande nonchalant och slö såna här kvällar.
• • •
För de flesta Islanders-fans är den här matchen förstås bara en aptitretare.
Höstens verkliga happening väntar på tisdag, för då kommer The Evil Empire – alltså Rangers – ut från Manhattan för derby.
Och yeah, den matchen kan verkligen bli nåt.
Bloggen är garanterat med.
• • •
Skottstatistiken 21-19 ljuger inte.
Det är jämnt i Barclays ikväll.
• • •
Nu gör jag en Varpu och går ner och ser tredje perioden i pressrummet.
Så nästa gång vi hörs har jag en kaffekopp i näven.

NY ISLANDERS – DETROIT 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, sämre söndagsunderhållning har man ju definitivt varit med om.

Wings agerar med oväntat bett och oväntad skärpa, i synnerhet för att vara mitt inne i en back-to-back-giv, och Islanders har i alla fall några sekvenser när de blottar vassa huggtänder i offensiv zon.

Det hade jag inte riktigt räknat med och därför är jag glad nu.
• • •
Jodå, Nielsen får redan i första reklampausen både jumbotronhyllning och jublande ovationer från läktarsektionerna – och dansken är uppenbart rörd när han reser sig upp i båset och boxar lite mot hjärtat.
Fint.
• • •
Om Tomas Tatar inte varit lika kall som en vakuumförpackad krabba i frysdisken på ICA i Tranås hade Wings kunnat skaffa sig tidigt kommando, för redan efter någon minut ser Zäta medelst en enastående passning till att friställa sin slovakiske kompis, men nä.
Krabban skjuter rakt i benskydden på Halak.
• • •
Dansken tackar sedermera för de gamla fansens jubel genom att i en snabb kontring slå en grym räkmacka – späckad med majonäs – till Mike Green, som i sin tur dunkar in ett av de snyggare direktskott jag sett i år.
• • •
Just ja, Ken Holland tyckte det var en begåvad idé att signa Steve Ott i somras.
Så nu får man – till skillnad från under de goda åren, när den sortens töntar inte hade en chans i helvete att få uppträda i den ärevördiga rödvita tröjan – se en massa skit när man går på Red Wings-matcher.
I den här perren ger han sig på John Tavares och sen slåss han med Travis Hamonic.
Jag blir fan illa berörd.
• • •
Ursäkta, men vad i hela brooklynska hipster-skägget sysslar Mrazek med när Anders Lee föser in 1-0 i tom kasse?
Den tjeckiske keepern är i det läget lika långt ur position som det där malaysiska flygplanet som försvann.
• • •
Det börjar med en icing, efter sju sekunder.
Alltid lika uppmuntrande.
• • •
De spelar för många tomma stolar ikväll, Isles och Red Wings.
Det krävs tydligen mer än tre segrar för att hockeyfansen från Long Island ska sluta tvivla på sina hjältar.
• • •
Kassaste trenden i NHL i år:
Långrandiga versioner av nationalsångerna.
Det ylas och wailas och tramsas i hall efter hall, i match efter match.
Kan ingen följa exemplet i Canadien Tire Center i Ottawa?
Där går det fan undan.
• • •
Saknaden efter Varpu och hennes finska lakrits – det är sån jag är beroende av Hek; vanlig lakrits kan jag gå till Sockerbit i West Village och köpa kubikvis av – dämpas något av det faktum att jag har en hel bänkrad på den provisoriska pressläktaren för mig själv ikväll.
Vid den sitter jag och känner mig ungefär som Tony Montana i ”Scarface” när han eliminerat alla konkurrenter och äger världen.

Nämen…nu går det fan inte bättre för bloggen än det gör för Colorado Avalanche
Först hade vi tåghaveriet igår.
Idag glömmer jag att matchen i Brooklyn börjar en timme tidigare än normalt och kommer iväg med The 4 Train på tok för sent – och sedan blir vi helt deja vu-artat stående i en kvart nånstans under East River.
Den här gången är det dessbättre ingen som bestämt sig för att checka ut genom att slänga sig framför ”mitt” tunnelbanetåg, vi råkar bara ut för ett tillfälligt signalfel, men ändå.
Den här helgen har det inte gått som på räls när jag åkt tåg, om man säger så…
Nu är jag dock på plats i lätt futuristiska, tidsenligt Batman-svarta Barclays Center och ska se New York Islanders i duell mot Detroit Red Wings.
Är det någon som vill vara med?
I så fåll blåser konduktör Biffen nu i sin visselpippa och ber alla stiga ombord.
• • •
Det svänger fort i show business.
För bara en dryg vecka sedan var hemmalaget i Barclays hela ligans patetiska sorgebarn
Nu har Isles plötsligt vunnit tre raka, slagit regerande Stanley Cup-mästarna och nollat självaste Washington.
Klyschan är sann:
Det finns inga dåliga lag i NHL, skillnaden mellan toppen och botten är hårfin och vänder lyckan bara alldeles så lite kan vem som helst plötsligt bli en playoff-contender.
• • •
Jag börjar kunna tunnelbanestationerna The 4 Train – Express-varianten, förstås – passerar på väg ut mot Atlantic Avenue/Barclays Center.
Union Square, Brooklyn Bridge/City Hall, Fulton Street, Wall Street, Bowling Green (väldigt fin station…), Borough Hall och Nevins Street.
Precis som Secaucus på väg ut till Newark känns det allt tydligare som hockeyadresser nu.
• • •
Wings blir det däremot ingen riktig ordning på.

De gör en bra match här och där, men tycks aldrig hitta kontinuerlig stabilitet.
Igår, i Pittsburgh, tappade de spelkulorna fullständigt.
De hade ledningen med 3-1 när tredje perioden började men fick ändå torsk med 5-3.
Inget bra minne att ha med sig ut på isen ett knappt dygn senare.
• • •
Efter allt dickederande i somras visade sig svaret på vilka som ska spela med Mighty Tavares alltså vara inhouse-namnen Josh Bailey och Brock Nelson.
Man kan kanske tycka att GM Snow borde sett det på förhand, men som redan John Lennon konstaterade:
Whatever gets you through the night, eh?
• • •
Rocket Ricky Rakell är hetaste svensken i NHL just nu, ber bloggen härmed att få slå fast.
Han har bara spelat 16 matcher men blev den gångna natten förste ”viking” att nå tiomålsbarriären.
Applåder.
• • •
Det är en kall men vacker decembersöndag i New York och det rimliga vore att tillbringa den i Central Park.
Så för några timmar sedan messade jag Hästpolo-Gustav och bad honom se till att det som händer i den här mörka hallen i den tidiga kvällen är värt offret.
Sin vana trogen svarade han inte…
• • •
Frans Nielsen – den mest saknade i Islanders sedan Mike Bossy la av, nästan – återvänder för första gången till Brooklyn idag.
– Jag har ingen aning om hur jag kommer bli mottagen och är rätt nervös, erkänner han för Arthur Staple på Newsday.
Men naturligtvis föräras den förträfflige dansken en djupt känd jumbotron-hyllning och standing ovation av de gamla fansen, allt annat vore helt sjukt.
• • •
Att Washington och Tampa har fokus på det som händer i vår är rimligt, men det gör ju inget om man även under grundserien håller sig på rätt sida slutspelsstrecket.
Snart kan bägge befinna sig annorstädes, trängseln i kön bakom de två wild card-positionerna i ös börjar bli påtaglig.
• • •
För långa skosnören är ett gissel.
• • •
Som tack för hur hans landsmän röstade hemma i valet i Österrike idag håller jag lite extra på Tomas Vanek i den här matchen…
Det var en liten och big picture-wise förmodligen helt ovidkommande ljusglimt, men den behövdes.
• • •
Det är mycket svårt att inte vara Radulov-fan just nu.
• • •
Antagligen är det för att han lovat hjälpa till – och det helhjärtat! – om bloggen sjösätter sin sedvanliga ”Zäta-till-All-Star”-kampanj som Hästpolo inte vågar ha någon kontakt med mig mer.
Det har kanske kommit fram – hur nu det skulle kunnat gå till… – och såna gånger blir kaptenen så rörd för stödet att han knappt kan spela.
Så radiotystnad känns antagligen enklast.
Men vi har bara börjat, ju…
• • •
Nu hostade jag han som sitter bredvid mig.
Tänkte ni ville veta.
• • •
Zäta, by the way, har varit Red Wings bäste spelare senaste två veckorna.
Imponerande.
Enda problemet är att han – som vi konstaterade i Newark förra fredagen – MÅSTE vara det för att the next generation i truppen stannat i utvecklingen och inte steppar upp.
För det får laget lida i längden, slitaget blir för stort.
• • •
Jag ber ännu en gång att få gubbgnälla över hur absurt högt de vrider upp volymen i den här hallen.
Snälla, det är hockey nu – inte fortsättning på gårdagskvällens party på Provocatur i Meat Packing District.
• • •
Det sades mig att Kronwall inte spelar back-to-back just nu, men han är i alla fall med på matchvärmningen.
• • •
Varpu?
Hon har åkt tillbaka till Finland för att fira jul och jag är lämnad ensam kvar med min lakritsabstinens.
Börjar jag särskriva, stava fel och begå grammatiska övergrepp vet ni således varför.
• • •
Dansken gör mål.
Det är skrivet i sten, så blir det alltid.
• • •
OK, då åker vi.
Bli inte lämnad kvar på perrongen nu.

Jaha, jag fick i alla fall se en halv match.
Det var ju mer än de flesta i världen fick, så grattis lilla jag.
Nu är jag tillbaka hemma i korresoffan men, nja, så mycket blogg blir det nog inte nu heller.
Jag gick upp sju i morse för att hinna med det där fördömda morgontåget och är rätt gäspig nu – och dessutom har vi live-sändning från Brooklyn i morgon kväll.
Så jag nöjer mig nog med en liten inledning, överlåter scenen åt er i kommentatorsspåret och hoppar bara in om det verkligen händer något spektakulärt.
• • •
Vems liv var det som slocknade när vi kom dundrande över rälsen. Varför ville hen inte fortsätta leva? Har eventuella anhöriga underrättats?
Jag kan inte direkt påstå att jag blev traumatiserad av tågolyckan i förmiddags. Vi märkte ju ingenting, tåget bara stannade in och efter tio minuter slog lokföraren på mikrofonen och berättadevad som hänt.
Men det är samtidigt väldigt svårt att släppa den sortens tankar.
• • •
Henke skakar återigen på huvudet när jag nämner göteborgskompisen Stålberg – om än lätt roat, eftersom Rangers efter ännu en grundlig uppryckning i tredje vann igen.
– Det är ju fan otroligt. Vad har han gjort, sju mål. Och tre av dem på mig. Jag sa ju åt honom i tisdags att det är dålig stil att komma hit och göra så, skrockar han.
Well, vi har en ny officiell Lundqvist-killer och han bor i Raleigh, North Carolina.
• • •
På samma gång är förmiddagens olycka, mitt i det sorgliga, en påminnelse om varför man aldrig ska resa samma dag som viktiga uppdrag står på schemat.
Senast kvällen före ska den utsände vara på plats – för att ha marginal vid den här sortens oförutsedda problem.
Idag hade jag emellertid inget val, så den typen av förnumstiga påpekande klingar bara hånfullt i mina öron.
Med andra ord:
Fuck off, biffjävel!
• • •
Man kliar sig klentroget i hjässan, men faktiskt: Rangers leder hela NHL efter dagens seger – åtminstone fram till Montreals matiné mot Kings imorrn.
Med tanke på hur dom spelat senaste veckorna är det mycket förvånande.
Som Badtofflan himself sa på en presskonferens – frekventerad av ett gäng Garden of Dreams-knattar – om de första 40 minuterna mot Canes idag:
– Eftersom det är barn här ska jag inte säga vad jag tyckte om hur vi spelade då…
• • •
Det är verkligen Viktor man just nu ska heta om man är svensk i NHL – eller möjligen Victor.
Victor Rask, Viktor Arvidsson, Victor Hedman och Viktor Stålberg är ju hör ju till våra allra hetaste.
• • •
Vad roligt att Anton Blidh fick debutera för Bruins idag – och att Andreas Englund ska göra detsamma för Ottawa ikväll.
The more the merrier, det har alltid varit min inställning vad gäller blågula pjäser i NHL.
• • •
Det finns många lockande fajter under den 19.00-giv som kommer nu, till exempel Penguins-Red Wings och Lightning-Capitals.
Men eftersom jag inte sett så mycket av vare sig Canucks eller Maple Leafs tror jag att jag åtminstone inledningsvis fokuserar på deras möte i Rogers Arena.
Och nu – the floor is yours, kära kommentatorer!

Till sist:
Framme på Garden.
Och det första som händer när jag, efter ganska precis halva matchen, kliver in på pressläktaren är att Viktor Stålberg gör mål.
Igen.
Det är ju mannens tredje på kompisen Henke på bara ett par dygn.
Och Rangers har avlossat, eh, åtta skott.
Ojvoj.
Så värst mycket blir det kanske inte bloggat nu, det är mycket underligt att bara hoppa in i en match helt plötsligt, men spåret är öppet.
Så shoot away!

För några timmar sedan satte jag mig på morgontåget från DC – där jag varit och gjort jobb på Filip och Fredrik i några dagar – till New York för att hinna hem till matinén mellan Rangers och Hurricanes på Garden.
Men otäckt nog:
Strax söder om Philadelphia hoppade en människa framför tåget och dog.
Därefter blev vi först stående en timme, sedan fraktade till Philly för byte av tåg och nu missar jag åtminstone stora delar av fajten.
Tråkigt – men i skuggan av vad som hände ändå ganska futtigt.
”Varför gick du inte av i Philadelphia och såg Flyers-Blackhawks istället”, frågar någon – men riktigt så enkelt är det inte. Man måste ordna ackreditering till de där pressläktarna minst 24 timmar i förväg.
Nå, beroende på när vi till slut kommer fram kanske jag går in och ser slutet på Garden, annars hörs vi till kvällen.
Jag hade ju redan börjat jobba på ett intro…

NY RANGERS – CAROLINA 3-2 (Slut)
• • •
Till slut kom Rick Nash på svaret:
Man gör en Connor McDavid, trampar förbi tre backar i en F16-rush och smackar upp en backhand i nättaket.
Ojvoj.
Där kom Rangers alive och och det var Nash som anförde styrkorna – på samma sätt som Jonathan Toews brukar göra när Blackhawks är illa ute i slutspelet.
• • •
När de nu lyckades vända och vinna kan Henke kosta på sig att le lite åt kompisen Stålberg gjorde två på honom.
– Han hade ett väldigt bra läge i andra också, precis innan vi reducerade. Om han gjort tre, så jäklar…då hade jag nog vänt mig bort om jag sett honom i Göteborg i sommar, ha ha.
Även Viktor flinar, om än lite mer motvilligt.
– Om jag gjort tre hade jag ramat in puckarna. Men det var okej det här också. Jag har aldrig gjort mål på honom förut.
• • •
Nu ska jag åka hem och låtsas att jag har några vaniljdrömmar i skafferiet och en stor julmust i kylskåpet.
Mycket på agendan framöver, det kan vara så att vi inte hörs förrän på lördag, men hang in there!

Kors i både tak och golv, Rangers vänder och vinner med 3-2.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – CAROLINA 1-2 (Period 2)
• • •
Efter fyra och en halv period får bloggens mångårige läsare Stroemgrien, på besök i New York den här veckan, till sist se Rangers göra mål.
Det var då för väl.
Men jag kan svära på att han inte trodde det var Nick Holden som skulle göra det…
• • •
Rick Nash må ha ha ryckt uppgivet på axlarna i morse, men hans chef tycker sig ha svaret på hur Rangers ska göra för att anpassa sig till en ny situation.
Dump and chase.
Det har inte fungerat alls förrän Holden får tag i sin förlupna puck framför Ward, och det är genuint hemskt att titta på, men varför krångla och försöka bryta invanda gamla tankebanor?
• • •
Det är, återigen, svenskarna som får kanonerna i Nationwide Arena att dåna.
Både Wild Bill Karlsson och Alexander Wennberg har gjort mål mot Tampa.
Vad säger du, John J, måste bloggen åka och andas Ohio-luft snart?
• • •
Min bild är att Hurricanes vinner praktiskt taget alla one-on-one-battles.
Finns det andra uppfattningar i den frågan?
• • •
Hygglig säsongsdebut för Jack Eichel uppe i Ottawa, ja
Men vad hände med Robin Lehner?
Han har ju otur som en hel Steven Stamkos.
• • •
Violbumlingar.
Vaniljdrömmar.
Havreflarn.
Och julmust.
Ja, var bara tvungen att nämna ett par saker jag sitter och tänker på.
• • •
Stålberg kommer göra sitt hat trick, om inte annat så i tom kasse.
• • •
Tampa är mitt uppe i sin djupaste svacka på den här sidan Martin St. Louis.
Ekeliw kommer hulka när vi spelar in nästa podcast.
• • •
Jag tror fortfarande att Rangers är lika stekta som min karriär som trumpet-stjärna.
Canes har fortfarande inte stängt ner matchen, för i början av andra trodde de antagligen inte att det behövdes, men nu gör de.