Vissa morgnar är det mer inspirerande än andra att studsa upp ur sängen och gå till jobbet.
Som idag.
Pittsburgh Penguins är i stan och ska spela mot New York Rangers i the woooorld’s most famous arena.
Då vet man att serielunken plötsligt får lyster, sex appeal och underhållningsvärde.
Inte bara för att Pens råkar vara regerande Stanley Cup-mästare och har en trupp som rymmer sällsynt mycket stjärnglans.
Blåskjortorna och pingvinerna har de senaste åren utvecklat en väldigt healthy rivalitet – främst till följd av upprepade playoff-clashar – och ställer praktiskt taget alltid till med emotionellt laddade showdowns.
Nu, on the eve of Thanksgiving 2016, är det dessutom bara två dygn sedan de möttes senast och känslorna som sattes i svall i PPG Paints Arena i måndags puttrar fortfarande på föredömlig temperatur.
Så put your best dress on and fix your hair up pretty, baby.
Ikväll är det bal på hockeyslottet.
• • •
Jag hade som sagt föredragit ett namn med mer naturlig koppling till Las Vegas, eh, kulturarv – som Flamingos, Neon eller Aces.
Men Golden Knight får duga, det är helt okej – och om några år tänker vi inte ens på det. Herregud vi kallar ju lag för Ducks, Penguins, Coyotes och Wild utan att reflektera över hur corny det, egentligen, låter.
Vad jag har betydligt svårare att acceptera är att LAS försvunnit ur namnet.
Det 31:a laget i världens bästa liga ska ju inte heta Las Vegas Golden Knights – bara Vegas Golden Knights.
Varför då?
Skulle det låta coolare?
Trams.
Det är ju som att laget som spelar här skulle heta York Rangers, eller som att det vore Angeles Kings fansen i Staples Center tittar på.
• • •
Entusiasmen som sjuder mitt i tröttman efter blott fyra timmars vistelse hos John Blund får sig dock en liten törn när det visar sig att Penguins ställt in in sin Morning Skate.
Fan, det är ju inne hos dom, i stöket runt Crosby och Malkin, det brukar vara roligast att ramla runt.
Dessutom har Hagge och Bengan för vana att förse bloggen med näringsrikt stoff.
Men det verkar som vi får vänja oss med längre sovmorgnar.
Allt fler coacher pissar på morgonvärmningskonceptet och verkar fast beslutna att eliminera hela 10.30- och 11.30-given.
Idag ansluter sig även Badtofflan Vigneault till den skolan.
– Jag är inget fan, det ger oss väldigt lite att gå på is förmiddagen innan en match och hade vi tränat igår kan jag försäkra att vi inte heller haft någon skate idag, säger han på sin presskonferens.
Det är bara det att morgonexercisen skänker oss i media en av få möjligheter till närkontakt med de spelare och ledare vi skriver om.
Men vad betyder väl vi…
• • •
I morrn är det alltså Thanksgiving Day här i The Promised Land.

Det är den överlägset största högtiden på hela året, till skillnad från exempelvis julen firad av alla, och jag älskar den.
Inte för att jag är särskilt förtjust i kalkon – tvärtom, det är en torr och smaklös jävla fågel – men ändå.
Morgondagens långa promenad längs vanligtvis bullriga gator och avenyer som ligger så öde att man kan tro att en neutronbomb detonerat på Manhattan är en av hela årets höjdpunkter.
En annan är middagen med min kompis Ash och hans familj på intim och stilla krog på Upper East Side framåt aftonen.
• • •
Jag har dock förståelse för att coacherna inte slår sig på knäna av upphetsning över att jaga ut sina adepter på morning skate var och varannan dag.
Nu när alla spelare är så seriösa – läs: tråkiga… – har det ursprungliga syftet ändå gått förlorat.
För faktiskt:
Morgonvärmningen infördes en gång i tiden för att förhindra att mer lättsinniga spelare var ute och ”hade för kul” kvällen innan match, i synnerhet under bortaresorna.
Och om de ändå hade det skulle de svettas ur sig sviterna av det roliga i god tid innan match game time.
True story.

Det var liksom lite annorlunda – läs: roligare… – i NHL under 70- och 80-talet.
• • •
Rangers har traditionsenlig Black Friday-matiné mot Flyers, så de får fira Thanksgiving i Philadelphia
– Ja, vi åker ner under eftermiddagen och sen käkar vi kalkon under en gemensam middag på kvällen, berättar Quickie Fast.
Inte för mycket bara.
Kalkon kan täppa till och stoppa upp på det mest förödande sätt.
Det vet alla som sett Sopranos-avsnittet ”He is Risen” och minns hur det gick för den förträffliga Gigi Cestone dagen efter Thanksgiving i New Jersey.
• • •
Typisk Biffen-sekvens:
Jag gäspar och sträcker mig så vådligt i pressrummet under eftermiddagen att jag spräcker sömmen i kavajen – vid höger armbåge.
Tid att åka hem och byta finns inte, så nu går jag omkring som en punkare på Maximtorget i Borlänge 1978.
• • •
Hans lagkamrater vet och alla i media vet.
Henke Lundqvist ska helst undvikas under matchdagar. Han är så inne i sin bubbla då att det i allmänhet är omöjligt att prata med honom.
Men jag stampar ändå fram för att få ett par kommentarer om rivaliteten med pingvinerna och säger att man lätt får intrycket att det här två lag som inte alls tycker om varandra.
– Nej, det gör vi inte, svarar han kort och fortsätter rycka i skridskoplösarna.
Well, jag fick i alla fall svar på mina funderingar…
• • •
Idag fyller Valbos finest år.
29 stycken.
Sällsamt.
Det var ju alldeles nyss han var en blyg 19-åring som satt i Capitals omklädningsrum och tittade blygt i golvet så fort någon ställde en fråga.
Men the boy har i sanning blivit a man och känner jag Bäckis rätt firar han med minst en strut mot St Louis, så han dagen till ära får stå mitt i strålkastarskenet – alltjämt födelsedagsbarnet favoritsysselsättning!.
• • •
Jag kan inte heller låta bli att fråga Henke om han, nu när laget fått ett namn och allt, inte omprövat idén om att begära trejd till Vegas så jag kan flytta med och bevaka honom där,.
– Det vore nog, ler herr målvakten, inte så hälsosamt för dig. Du skulle bara sitt vid ett spelbord hela dagarna.
Titta, ett och annat har han klurat om sin ständiga överrock under de här drygt elva åren…
• • •
Utanför Penguins omklädningsrum, där vi två timmar före matchstart står och väntar på att coach ska svara på några frågor, håller Evgeni Malkin på och fixar klubbskaftet med en skrikande slipmaskin.
Sedan vänder han på klubban, studsar bladet i golvet några gånger och lyssnar noggrant på ljudet.
Samma procedur upprepas sedan två gånger.
En konstnär i arbete.
• • •
Plötsligt kommer en av de sju miljoner säkerhetsvakter som patrullerar backstage-utrymmena i Garden – the corporate paranoia griper omkring sig här – fram och nästan skriker:
– Du har hål på armbågen!
Nähä?
• • •
Jake Guentzel – ynglingen som gjorde mål på första skottet i första bytet i första NHL-matchen i måndags, och sedan prickade in ytterligare ett några minuter senare – behöver också fixa lite med klubborna.
Men han får vänta snällt vid slipbänken medan farbror Geno tar hand om sitt.
Två mål i debuten eller inte, en rookie är alltid en rookie.
• • •
Antti Raanta har vunnit samtliga matcher han startat för Rangers och någon frågar Badtofflan om han övervägde att matcha honom ikväll också.
Badtofflan ler.
– No. Hank is our guy.
Tills han flyttar till Las Vegas, ja….
• • •
Bengan Hörnqvist får vi tyvärr inte se i Gotham ikväll, han är hemma i Pennsylvania och vårdar en hjärnskakning, och det suger ju för han skänker extra dimensioner åt alla matcher med sin passion.
Men enligt kollegorna från Pittsburgh ska det dessbättre inte vara för illa med slåttermaskinen från Sollentuna, eventuellt hoppar han på ett flyg till Minneapolis och gör comeback mot Wild redan på fredag.
• • •
Badtofflan ska förresten ha en liten applåd.
Han kommer till sin presskonferens i riktiga skor idag.
• • •
Det är en jädra massa matcher ikväll, innan USA stoppar kalkonen i ugnen och lutar sig tillbaka.
Jag blir väldigt glad om ni som uppehåller er i spåret hjälper mig att hålla reda på hur det går i andra arenor.
• • •
Prins Oscar –ni vet, Lindberg – har åkt in och ut ur laget sedan han gjorde comeback och säger att han inte är helt nöjd med sitt spel,
– Jag har inga problem med skadan i sig, den är läkt. Men jag känner att jag ligger efter med träningen och är inte riktigt där jag vill vara. Men när jag nu får spela vill jag förstås ta den och visa att jag kan hjälpa laget. Det måste man, berättar han och något i rösten indikerar att det här är kvällen när västerbottningen bara exploderar.
• • •
Ingen har ännu rört ett finger att lindra mitt glupande begär efter violbumlingar.
Det är en ond och hård värld.
• • •
Hockey är en copycat-business – därvidlag är Thanksgiving-duellen på Garden ikväll en utmärkt illustration.
Penguins körde över alla med sin speed och sina explosiva vändningar i slutspelet i våras – men allra mest körde de över Rangers.
Nu har Rangers, inte minst med hjälp av signingar som visat sig vara mycket smartare än de flesta förstod i somras, kopierat greppet och försöker spela på samma sätt.
Så fort backarna får tag i pucken egen zon spelar de ut den och undviker därmed att bli utsatta forechecking. Sedan sticker forwards i rasande attacker – och blir det för trångt i mittzonen försöker de, hittills med anmärkningsvärd framgång, bara chippa in pucken bakom motståndarnas försvarslinjer.
– Ja, vi noterar att de spelar hockey med en annan speed i år. Som oss. Men alla lag försöker bli snabbare, säger Sullivan.
Inte alls konstigt, förstås.
Det var med sådan hockey Penguins vann Stanley Cup och därför kommer den vara vägledande.
Tills någon vinner med andra slags grepp.
• • •
Nu är röda mattan utrullad, spotlights spelar på natthimlen och luften skälver av förväntningar.
Balen på slottet kan börja.

Ja, ville bara får det sagt.
Det är alltså så NHL-laget i Las Vegas kommer heta.
Helt OK, vad mig anbelangar – även om jag hade föredragit ”Neon” eller ”Flamingos”.
Liveblogg från premiären i T-Mobile Arena i oktober, utlovas härmed…

NY RANGERS – FLORIDA 2-3 (Slut, straffar)
• • •
Ah, satan vad trist för Mika.
Han bröt vänster fibula – vadben, tror jag man säger på svenska – och blir enligt Vigneault borta sex till nio veckor.
Det var ju inte så 300-jubileet skulle sluta.
Samtidigt:
Jag trodde det skulle vara ännu värre, typ season-endning; bilderna på hur fot och knä vreds var ju vedervärdiga.
Men vi får i alla fall se honom igen, efter jul.
• • •
Nu har jag två intensiva arbetspass framför mig och återkommer här i bloggen först på onsdag kväll, när Penguins gästar Manhattan.
Vi hörs och ses då.

Slut, Florida vinner på straffar.
Mer sen – framförallt med uppdatering om hur det gick för Mika.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 2)
• • •
Det är Ekens fel att Henkes nolla – och därmed min självklara vinkel i morgondagens referat – spricker.
Fem minuter innan Keith Yandle får göra vad som gissningsvis är ett av karriärens skönaste mål säger legendaren från Sätraskolan i Gävle:
– Ikväll håller nog Henke nollan.
En klockren jinx.
Skandal.
Han borde slängas ut och portas.
• • •
Det är ingen oförglömlig show nu heller, men ändå…lite mer ok.
Framförallt har den lille norrmannen vaknat på rätt sida och anför hemmalaget i några riktigt vackra anfall.
Såna gånger går det inte att sitta och vara tjurig.
• • •
Ja, Yandle får – inte det minsta oväntat – panga in sitt första mål som Panter i exakt rätt match och för några ögonblick ser det ut som han tänker störta fram till Rangers bås och skrika ”Där fick du, din jävla badtoffel-gubbe”.
• • •
Nu ska jag ge Eken en bäsa och tusen nålar för att han förstörde kvällen.

NY RANGERS – FLORIDA 1-0 (Period 1)
• • •
Nja, hörrni.

Den här matchen utmanar min uttalade ambition att hela tiden försöka hålla en positiv och glad ton i bloggen.
Det känns lika avslaget som….ja, som det brukade kännas förr om åren när Panthers kom hit.
Emellanåt är det faktiskt så tyst i den ärevördiga hallen att jag kan höra Ekens tänka att han önskar att han låg hemma på hotellrummet och kollade Netflix istället.
Ja, Göran Greider – också känd som Chris Kreider – rippar in en fin puck på James Reimer, men nåt mer värt att skriva hem om händer verkligen inte.
Så kan det bli när det är söndag i slutet av november och serielunken börjat rulla.
• • •
– You still suck, Yandle.
Det som är bra med den här ödsliga stämningen är att man verkligen hör allt Gris-Olle & co skriker.
Fast i det här fallet har han fel.
Yandle sög inte förr och suger inte nu.
• • •
Det känns som att häda att komma med ett dylikt påstående, men faktiskt.
Till sist har Jaromir Jagr börjat se gammal och långsam ut.
• • •
Det konstiga är att det ändå är mycket folk här, knappt några säten alls gapar tomma.
Åskådarna är bara tysta.
Men som sagt, ännu så länge har de inte haft mycket att gapa åt heller.
• • •
Sam Rosen, som utomordentligt välförtjänt blivit invald i Hall of fame, hyllas med en lång och hjärtlig ceremoni innan nationalsång.
Som han själv sa en gång:
This one will last a lifetime!
• • •
Vi har en genuin Hall of Fame-uppställning på vanliga pressläktaren också.
Bloggen, Eken och Varpu sitter, för första gången på många år, på rad ute på vänsterflanken.
Man kan ju få gåshud för mindre.
• • •
En tjeckisk flagga hänger över
Som sig bör.
Nummer 68 är ju – långsam eller inte – här.
• • •
Eken tycker att vi ska kalla Josh Jooris för Doris.
He he, ingen dum idé.
• • •
Nu ska vi förstås inte ge upp.
Ibland exploderar även såna hör snoozers till matcher.
Let’s hope.

God afton, friends and foes.
Ikväll återvänder New York Rangers till Garden efter sina tio dagar on the road i västerled.
För motståndet står Florida Panthers.
Bloggen är på plats, men han har varit ur slag under dagen, bestämmer mig i sista stund för att överhuvudtaget åka bort till åttonde avenyn, och hinner således inte författa mycket till intro,
Låt oss bara det i några snabba punkter:
•Matcher mot Panthers brukade man kunna stryka ur sitt schema; de var tråkigaste laget i ligan. Not anymore. Även om jag personligen saknar blågula inslag i truppen är det ett av de verkligt intressanta Money Ball-experimenten som utförs utanför Fort Lauderdale.
•Det är dubbelmacka på Garden ikväll också. Knicks spelade mot Atlanta Hawks under eftermiddagen (och vann, chockerande nog!) och nu, bara några timmar senare, blir det hockey. Sedvanlig konsekvens: Isen är sämre än den som hänger i tappar från Stockholms hustak i mars.
•Keith Yandle återvänder för första gången till Garden sedan han lämnade Rangers i somras. Alla kan vara helt försäkrade om att han är ute efter revansch, särskilt på den lätt överlägsne coachen som, enligt många, aldrig gav honom riktiga förutsättningar att lyckas som blåskjorta.
•För första gången för säsongen krävs ytterrock när jag går ut idag. Fy fan!
•Dylan McIlrath skulle också kunnat vara med – och krävt hämnd av precis samma anledningar som Yandle – men coach Galant, södra Floridas egen Roland Jansson, har petat honom. Bedrövligt.
•Henke Lundqvist gör sin 700:e NHL-match idag. Han blir därmed blott den femte målvakten i historien att ha spelat så många för en och samma klubb. De övriga är Martin Brodeur (New Jersey), Tony Esposito (Chicago, Terry Sawchuk och Olaf Kolzig (Washington).
•Jag har, som protest mot novembermörkret, tagit på mig en ljusblå kavaj idag. ”Oh”, utbrister Eken när han ser den, ”Sinatra!”. Precis.
•Det låter som Henke planerar att fira sitt jubileum med en monstruös insats. Han har enligt uppgift varit tvärförbannad sedan Wild Bill Karlsson smackade in det enkla skottet på honom i fredags och ska på träningen igår ha smashat klubbar som de smashar myggor i Norrland på midsommar. Såna gånger brukar han vara bra.
•Columbus på slutspelsplats. Jag kommer få äta kommentaren ”Det går åt helvete” till frukost, ser det ut som.
•Jag är av oklara skäl extremt sugen på violbumling, om den svenska godisklassikern är bekant. Jag skulle kunna trycka i mig en hel lastbil här och nu. Med släp.
•En söndag när man får se Jaromir Jagr spela hockey kan aldrig vara helt misslyckad.
•Yandle har en fins movember-mustasch.
•OK, let’s play hockey! 

Denne Grabner…mein gott!
Han gör sitt elfte mål för säsongen, självfallet på en kontring, och är nu ensam tvåa i målligan bakom Patrik Laine.
Vem i hela friden anade att Rangers knöt till sig den sortens produktion när de signade honom i somras.
• • •
Inte för att det direkt blivit vargavinter här heller, men DN-Sven frestar oerhört med twitter-bilder från den älskade tikibaren i Tampa i skymningen.
Snart måste bloggen till västra Florida, så är det bara.
• • •
Islanders är faktiskt på väg att ta över i Barclays och har 2-1, med vittring på mer, ett tag.
Men Pens kommer tillbaka och nu kan det bli en intressant tredjeperiod,
Det där är två lag med infekterad historia.
• • •
Uh, för oss som tenderar att svimma när vi ser för mycket blod är sekvensen när Calvert träffas av en puck rakt i plytet inte alls särskilt angenäm.
Han lämnar ju en halv olympisk bassäng av det där röda på isen.
• • •
Du skulle verkligen må bra av att fördjupa dig i Woody, Taggen. Jag säger inget mer än så.
• • •
Skulle ju inte göra nåt om det blev mål i Washington också. Och i Raleigh.
• • •
Nu börjar det kännas att jag bara sov tre timmar i går natt, ögonlocken hänger som regntunga markiser. Så vi får allt se om det blir nåt mer bloggande just ikväll.

Sorry, det har varit tekniskt wojne wojne här.
Först strejkade MSG-kanalerna på kabelboxen, så varken matcherna i Brooklyn eller Ohio gick att se.
Sedan la nätet av också.
Så jag har fått ägna mer tid åt att sitta i telefon med Warner Fucking Cable än att titta på hockey.
Men jag såg just när Wild Bill Karlsson dunkade in ett skott som…ja, jag är inte avundsjuk på de kollegor som får fråga Henke om den tavlan.
Ojvoj.
• • •
I Brooklyn får Sidney Crosby göra ett rätt enkelt powerplay-mål.
Jag kan höra ”Fire Cappy”-ramsorna ända till östra Manhattan.
• • •
Både Rangers och Blue Jackets har pepprat protokollen fulla de senaste veckorna, så det borde ju bli målfest i Nationwide i den här matchen, men really:
Av det jag nu såg var det en oväntad gäspning till inledningsperiod.
• • •
Oshie, Burakovsky, Wilson, Eller…
Listan på hemmaspelare som linkar ut i omklädningsrummet under förstaperren i Verizon Center är ju löjligt lång.
Men så är det ju big, bad Red Wings Caps möter också.
Öh, eller…nä, det var inget.

When in doubt – gör en lista.
Det har varit mitt credo sedan jag började skriva krönikor i Borlänge Tidning för, eh, 33 år sedan.
Och idag har jag varit in doubt.
Tanken var att jag skulle ta mig till Brooklyn för att se Islanders mot pingvinerna, men det körde ihop sig.

Först satt jag uppe och skrev en långt text till halv sex i morse, sedan var jag i alla fall tvungen att gå upp vid tio för att uträtta en massa ärenden och så kom det, vilket jag hade lyckats glömma, gäster från Borlänge som ska bo här några dygn.
Så inte nog med Brooklyn-resan fick ställas in.
Jag har inte riktigt haft tid eller fokus att smacka ihop ett konventionellt intro för en korresoffan-session heller.
Istället, alltså – säsongens första ”Biffens lista” och ”Biffens Bu”.

BIFFENS LISTA

1. Patrik Laine.
– En 18-åring som inleder NHL-karriären med tolv fullträffar på 19 matcher och tar ledningen i målligan….oh, yeah. Believe the hype. Det ÄR The Finnish Flash 2.0 som slagit ner mitt på Manitoba-slätten.
2. Les Habitants.
– De fick en rekordartad start även på fjolårssäsongen, men det är skillnad i år. Montreal är på riktigt och kommer vara en contender in i det sista, det törs bloggen nästan svära på.
3. Framtiden.
– Laine är ju inte precis ende valpen som skäller som en fullvuxen pitbull. Ett helt pärlband av yngel understryker den obönhörliga sanningen att hockey 2016 är a young man’s game. Auston Matthew, Mitch Marner, Connor McDavid, Johnny Hockey, Lill-Nyllet, Zach Werenski, Jimmy Vesey, Travis Konecny, Matthew Tkachuk…the kids really are alright.
4. Tuukka Rask.
– The bounceback of the säsong. Boston-keepern har varit magnifik och belönas härmed med den inledande grundseriemånadens mini-Vezina.
5. Blackhawks.
– De skulle vara på på tillbakagång, skulle de inte? I själva verket är detta en av Hawks bättre säsongsstarter under vad som verkar vara den alltjämt pågående storhetseran
6. Bäckis.
– Valbos finest hade uppvisning mot Penguins i förrgår, varken mer eller mindre.
7. Rangers målskillnad.
– +34 på 17 matcher är i hockeysammanhang en formel av rena rama Nobelpris-kalibern.
8. Marian Hossa.
– Det slovakiska undantaget som bekräftar regeln om att man måste vara tonåring för att lyckas i NHL 2016.
9. Nye Tårtan.
– Det är väl nästan så man törs säga så nu, va? Skränfocken som försökte återinföra stenåldern under World Cup har ju plötsligt gjort ett modernt, underhållande lag av Blue Jackets.
10. Blue Collar Devils.

– A working class hero is something to be. Det har de förstått i Newark.

BIFFENS BU

•New York Islanders.
– Bäst i New York i fjol. Sämst nu. Och det är GM Snow som helt självsvåldigt sågat av grenen Isles sitter på.
•Canucks efter fyra första matcherna.
– Jisses.
•Steven Stamkos otur.
– Det är någon som lagt en voodoo på stackars Stammer, det kan inte vara på något annat vis.
• • •
OK, nu börjar snart tre, i alla fall på papperet, fina matcher.
Dem ska jag följa och jag hoppas på sällskap av några nattmanglare hemma i Sverige.