WASHINGTON – PITTSBURGH 7-1 (Slut)
• • •
Jisses, vilken blowout.
Sju-ett!
Enligt Doc, eller vem det var som sa det, är det Caps största seger mot Pens sedan 1989.
I den matchen lär Bengt-Åke Gustafsson ha prickat in två mål, så det var en Bengt-Åke Bäckis gjorde ikväll.
Nu ska jag försöka få tag i honom och höra vad han tycker om det.
Vi hörs på fredag.

WASHINGTON – PITTSBURGH 4-0 (Period 2)
• • •
Jo, matchen avgjordes med det där 3-0-målet i slutet av första.
Synd.
Man hade ju hoppats på episkt slag i slutperioden.
Eftersom spelschemat är sämre balanserat än Ekens diet finns det inga andra fajter att kolla på just nu heller.
Men, tja, det kanske kan bli lite grinigt i DC i alla fall.
Det är ändå en stad där motsättningar brukar dras till sin yttersta spets.

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-0 (Period 1)
• • •
Som alltid mellan de här två lagen:
Späckat med action, buzzing playoff-nerv och heta känslor.
Kul.
Men det blir onödigt surt för Penguins när Matt Murray i slutminuten måste lämna kassen för hjärnskakningskoll efter att ha träffats av Malkins klubba i ansiktet och en helt ouppvärmd Flower får ställa sig i kassen och Caps omedelbart gör 3-0.
Dog matchen där?
Vore trist.
• • •
När till och med skott som det han just nyss gjorde 2-0 med går in vet man hur det ligger till.
Bäckis är het.
• • •
Sargreporter McGuire har garanterat hört en del genom åren, men till och med han verkar lite tagen över hur vulgära tommarna Wilson och Sestito är mot varandra mellan avblåsningarna.
Men kan bara tänka sig.
Eller så kan man inte det.
• • •
Annars är Mojo fortsatt den Capitals-svensk som imponerar mest.
Han har aldrig varit bättre än just nu.
• • •
Inom loppet av bara några timmar idag kom besked att Steven Stamkos, Johnny Hockey och Taylor Hall alla blir borta minst fem till sex veckor med olika sorters skador.

Kort sagt:
Detta var NHL:s Black Wednesday.
• • •
Även de som bestämmer på Disqus gillar tydligen förändringar för förändringarnas skull och därför har de nu fuckat upp admin-sidan och till exempel helt i onödan flyttat knapparna för ”approve” och ”delete”.
Det innebär att den här administratörens djupt invanda tangentbordsmönster blir helt uppfuckade.
Jag ber om överseende om det då och då blir fel och kommentarer som inte alls ska stekas steks ändå – och vice versa.
• • •
Att Hall missar bortåt en och halv månad är förstås ett blytungt slag för Devils.
Fast mer på papperet än i praktiken.
Faktum är att de nått sina överraskande framgångar, och nu är trea i Metropolitan-divisionen, utan att superförvärvet från Edmonton gjort särskilt många mål alls.
• • •
Kate Upton, modellen, är upprörd över att journalisterna som röstar om MLB:s awards inte varit tillräckligt generösa mot hennes pojkvän, stjärna i Detroit Detroit Tigers, och utmanar Phil Kessel i klassen ”Årets sport-tweet”:
”Hey @MLB I thought I was the only person allowed to fuck @JustinVerlander?! What 2 writers didn’t have him on their ballot?”
Ha ha, fem plus!

För Washington kärvar det kanske lite mer än väntat just nu, i alla fall i enstaka matcher.
Men make no mistake.
När the going gets tough i vår kommer lagen som möts i Verizon Center i downtown DC i afton vara två av östra konferensens verkliga contenders – och förmodligen clasha i direkt showdown om en plats i konferensfinalen.
Så det här är en match att se.
Jag har haft annat för mig under dagen – boxning, baby! I Brooklyn! – och kom just hem, så jag hinner inte med mer till intro än det här.
Men jag tänkte försöka hålla ångan uppe under kvällens gång.
Is there anybody out there?

NY ISLANDERS – TAMPA 0-4 (Slut)
• • •
Det hjälper inte ens att Isles får spela fem mot tre i en minut i tredje.
De lyckas inte slå hål på Vasys nolla i alla fall.
Nu får nog Cappy inte så många chanser till, ett tränarbyte kan vara imminent.
Men vem tar över i så fall?
Well, there’s always Bob Hartley…
Nu ska jag åka in till Manhattan och ta en drink med Eken.

NY ISLANDERS – TAMPA 0-4 (Period 2)
• • •
Nä, det här går ju fullständigt åt helvete för Islanders.
Redan i premiären mot Rangers för nästan precis en månad sedan gick det att se att de förlorat i slagkraft och pondus och skills sedan förra säsongen – och det intrycket har bara förstärkts för varje gång jag sett dem.
Nu är det ett slaget lag utan minsta antydan till självförtroende som såsar runt på Barclays-isen .
Alltså, de ligger under med 4-0 efter två – och Halak har, arguably, varit bäste hemmaspelaren.
Snow måste sätta en stor trade i verket.
Snabbt.
• • •
Den som väntar på nåt vackert, eller hur det nu är ordstävet går.
Kucherov och Stamkos passar sig genom hemmazonen som rena rama Larionov och Makarov vid 3-0-målet.
Satan så grant.
• • •
JT Miller proppar Tavares och då spelar det förstås ingen roll om tacklingen var ren eller inte, Scott Mayfield – långhårig som en hel Deep Purple-organist på 70-talet – instigerar fajt och så är det bara med det.
• • •
– We want refunds, skanderar Gris-Olle och hans kamrater nu.
Usch, feelgood-känslan har verkligen gått förlorad helt i Islanders-land.
• • •
Varpu blev så förbannad på allting att hon lämnade pressläktaren efter förstaperren och nu sitter hon parkerad i pressrummet utanför Bolts omklädningsrum.
Så drastiska beslut tar inte bloggen.
Inte förrän nu…
• • •
Nu hör jag vem Gris-Olle & co vill avskeda.
– Fire Cappy, skriker de ju.
Capuano alltså.
Jag vidhåller att de borde vara mer gramse på klubbens general manager.
• • •
Det ska vara Brock Nelson bobblehead-night i kväll.
Jag har inte sett till någon sådan souvenir ännu men får jag en lovar jag härmed att skicka den till Björn Falk.
• • •
Om jag fattar saken rätt är det medlemmarna i svenska bandet Soilwork som hjälper till att skjuta upp T-shirts på läktarna nu i pausen.
Coolt.
• • •
Nu ska det smaka med lite kaffe, hörru – som Fredrik Lindström skulle sagt.

NY ISLANDERS – TAMPA 0-2 (Period 1)
• • •
För att vända på ramsan de brukar avlossa när de är glada i Barclays:
– No no no no no no!
Här är inte tillnärmelsevis lika mycket action som under preludierna på Shake Schack.
Först händer absolut ingenting i 19 minuter.
Sen gör Tampa två snabba mål.
Om den nyvalde presidenten vore här vet vi precis vad han skulle säga:
Sad!
• • •
Den officiella siffran kommer säkerligen säga nåt annat, för det gör den alltid i alla NHL-hallar, men Barclays är på sin höjd halvbesatt denna måndag.
Och tro mig – stämningen speglar detta faktum helt och hållet.
• • •
Det känns i vanlig ordning som att Vigge Hedman är på isen precis hela tiden och om jag inte tar helt fel får han en assist på Callahans 2-0-mål.
• • •
Till och med Brooklyns Gris-Olle är upprörd över den avslagna stämningen och vrålar plötsligt, sarkastiskt:
– Folks, quiet down! It’s hockey night in Brooklyn.
Oops.
• • •
Sen börjar Gris-Olle och flera av hans kompisar skandera att någon ska sparkas, men det låter inte som det handlar om Capuano och inte heller Snow, märkligt nog.
Vem är det då de vill ha avskedad?
• • •
Det är ju faktiskt helt sinnessjukt att de brakar på sån jävla volym i Barclays-PA:t att man kan höra högtalarmembranen spraka.
Varpu har just föreslagit att vi ska stämma Islanders för hörselproblem och fanimig om det inte vore en idé.
• • •
Samtidigt som denna enda match spelas är det Hall of Fame-party uppe i Toronto.
Det var man ju på förra året, när Lidas valdes in, och nästa år kan det vara dags igen.
Då har Alfie första chansen att bli invald och vill de undvika upplopp i Ottawa gör de nog bäst i att bjuda in honom direkt.
• • •
Att Coyotes ska bygga en ny arena i Tempe sorterar jag apropå ingenting in under rubriken ”Väldigt goda nyheter”.
Tempe är en väldigt mycket mer happening plats än Glendale (ja, det är sånt man sitter och tänker på när matcherna man ser inte är sexigare än så här…)
• • •
En som definitivt blir invald i HHoF på första försöket om ett år är en kille som får Varpu att utbrista:
– Då ska jag vara där.
Just det.
The Finnish Flash.
• • •
Men hey, nu ska vi inte överge den positiva ton som präglat blogga den inledande grundseriemånaden.
Det här kan fortfarande bli skoj.

Säger vi.

Och i den glåmiga eftermiddagen skranglar jag ut till Brooklyn — Linje 4, från Grand Central Station till Atlantic Avenue – för första live-upplevelsen sedan valet förra veckan.
Det kan behövas.
Här har känts overkligt, oroligt, olustigt och allmänt osoft sedan det som inte kunde hända ändå hände, men livet måste obönhörligen gå vidare och det gör det enklast med jobb och förströelse och underhållning.
Så bloggen ger er:
New York Islanders mot Tampa Bay Lightning i Barclays Center.
• • •
Man hoppas ju på action när man går på hockey, men scenerna på Shake Schack tvärs över gatan från Barclays (jaja, jag borde inte, men de har jäääävligt goda burgers….) ett par timmar före matchstart är kanske ändå more than I bargained for.
Ett par knattar i ett stort gäng ungdomar blir plötsligt vansinnigt osams och börjar veva som Patrick Roy och Chris Osgood i den mest legendariska av Red Wings och Avalanches världskrig 1998 och inom några ögonblick utbryter rena rama saloonslagsmålet,.
Några vuxna försöker ingripa – inte jag, jag är mer Woody Allen när han försöker låtsas som att det regnar medan hans bänkgranne på tunnelbanan blir rånad, i vilken tidig film det nu är… – men det slutar bara med att kaoset fortsätter på gatan utanför.
Jisses.
Omtumlande.
Men man kanske kan hoppas att tonen för kvällen sätts och att vi får se några line-brawls på isen också?
Sign me up.
• • •
Än så länge kan man väl säga att Bolts, kvällens gäster i hipsterland, vinglar sig genom grundserien.
De tar ett steg fram och ett steg tillbaka – hela tiden.
Lite oväntat med tanke på att allt skulle bli så fokuserat och bra nu när all turbulens från förra säsongen bedarrat.
Å andra sidan är det i vår de ska skjuta skarpt och det tvivlar jag fortfarande inte en sekund på att de kommer att göra. De här gossarna vet numer mer än de flesta om hur slutspelshockey ska spelas.
För husfriden och självförtroendet och den allmänna stämningen i västra Florida vore det nog dock bra om de stagade upp saker och ting och vann ett antal matcher på raken.
• • •
Jag skulle gärna vilja ha ett ord med den som några minuter innan jag kommer trampande spottat ut ett stort, juicy tuggummi på trottoaren vid 42:a och Lexington Avenue.
Det fastnar nämligen under min ena sko och goddammit, få vardagsbesvär är mer irriterande.
• • •
För Isles fortsätter kräftgången.
Framförallt sliter coach Capuano sitt hår för att hitta värdiga lekkamrater åt John Tavares.
Senaste matcherna har han spelat med Josh Bailey och, ehum, Cal Clutterbuck.
Clutterbuck har många förtjänster – som grinder. Men kära nån, Tavares förtjänar linemates av samma kaliber som de Sidney Crosby och Jonathan Toews har.
Och Andrew Ladd, det tunga förvärvet från i somras, pendlar nu mellan tredje- och fjärdekedjan.
Igen:
Att GM Snow kunnat göra detta mot sig själv och sin organisation…hur är det möjligt?
• • •
Kvällens meh:
Strålle är skadad och spelar inte.
• • •
Marian Hossa är just nu ende spelaren äldre än 30 bland de 20 första i poängligan (Malkin, på artonde plats, är exakt 30) och det är ingen tillfällighet.
Han har varit enastående när jag sett Blackhawks och ÄR nog bäst av alla som passerat den milstolpen.
• • •
Ekeliw kunde ha varit med på den här matchen, för han befinner sig faktiskt i USA just nu.
Men nope.
Istället för till Brooklyn har han flugit till Denver.
Say what, liksom.
• • •
Det är ändå fint att Mike Bossy är den som, strax innan värmningen, dyker upp på jumbotronen och varnar för att man kan få puckar i huvudet.
• • •
I hissen upp till pressläktaren filosoferar två kollegor om varför bloggen är helt klädd i svart.
– Han sörjer valresultatet, säger den ene
– Han är i Brooklyn och klär sig förstås som en hit-man, tror den andra.
Kan vara en kombination, svarar jag….
• • •
Filip Forsberg har, vad jag sett, hittills bästa svenska movember-mustaschen.
Han ser ut precis som raggarna vid Mitti-kiosken hemma i Leksand 1975.
Men Vigge Hedman brukar också briljera i den speciella grenen och jag ser fram emot att komma ner i omklädningsrummet efteråt enkom för att få det bekräftat.
• • •
Att döma av uppslutningen under värmningen blir det inte mer folk här ikväll än på min kompis Axels avskedsfest i East Village förra onsdagen.
Lätt nedslående.
• • •
På grund av schemaläggarnas brist på sans är detta enda matchen ikväll.
Därmed utgår jag från att det blir väldigt stillsamt i spåret, men skulle det vara någon som är vaken och vill vara med – känn dig välkommen!

Efter Preds seger i torsdags ringde jag upp Filip Forsberg och sa, bland annat, att det första målet nog kommer när som helst.
Mycket riktigt
Ibland måste en mas få tala med en annan mas för att det ska lossna…
• • •
Det är officiellt nu:
New Jersey Devils är rätt bra.
Tänk om vi får se slutspelshockey ute i The Rock igen.
Det vore nåt.

• • •
Jo, John, jag ska försöka få tag i Wennberg, men det brukar inte vara det lättaste, vet inte om jag har rätt nummer.
Annars får Wild Bill berätta vad som händer i Ohio-metropolen.
• • •
Det är alltid kul att se matcher från Calgary.
De har en udda belysning i Saddledome, så tv-bilderna får ett eget slags 70-talistiskt skimmer.
Ska jag njuta av nu, tänkte jag.

Vilken lördagnatt det kommer bli på Montreals barer och restauranger.
Habs inte bara vinner.
De är fullständigt överlägsna och kör över sin gamla Original Six-rival från Michigan.
5-0 nu.
• • •
Först 10-0 mot Montreal, nu 7-2 mot St. Louis – efter två perioder.
Det är ju rena Harlem Globetrotters-showen ”tråkige” Tårtan släppt loss.
Och den där kanonen i Nationwide måste snart bytas ut på grund av slitage.
• • •
De få gånger Wings skapar nåt är Price förstås sagolik också.
Kronwall har en enastående chans mitt i slottet i början av mittperioden, men världens bäste keeper är lika iskall som vanligt
• • •
De är lite coola i Jersey ändå.
När det tar tid med coach’s challenge i The Rock spelar de Kinks ”Tierd of Waiting For You”.
• • •
De engelskspråkiga kommentatorerna på den lokala sändningen från Montreal är inte direkt kritiska mot hemmalaget.
Then again, de har inga skäl att vara det heller.
• • •
Nu växlar jag till nån match där det blir en mer spännande tredjeperiod.