NY RANGERS – ST. LOUIS 5-0 (Period 2)
• • •
Rangers offensiva show fortsätter – för andra matchen i rad.
Nu är det nästan så Garden Faithful kan stämma in Cab Calloway call-and-response-magi från finalen i ”Blues Brothers”
Ja, ni vet den:
Hidey Hidey Hidey Hi
Hodey odey odey oh
För really – de har inte sett något liknande sedan Mini-Nyllets pappa och Jaromir Jagr spelade hemmamatcher på sjunde avenyn.
Fast nu är det fyra kedjor som buzzar.
Det var det inte då, med, eh, Jason Ward i bottom six.
• • •
Samtidigt har Blues, faktiskt…ja, stämt upp sig åtminstone.
Det är några sekvenser i slutet av mittakten när de, nästan som på ren ilska, trycker på friskt.
Men de skapar inte så mycket som de borde, för även om det just nu inte ser så ut ska man komma ihåg:
Medan offensiven tar andan ur omgivningen är Rangers defensiv fortfarande bräcklig
Kort sagt:

Man kan begära mer av Blues Brothers än så här.
• • •
Kevin Hayes 5-0-balja är ju löjligt snygg.
• • •
Jaja, jag råkade kalla Emil Ullbrand för Ullmark i förra inlägget.
Det har faktiskt hänt tidigare också.
Han får sluta heta precis som Buffalo-målvakter.
• • •
Och plötsligt, out of the blue, värker Garden-DJ:n på med The Records oerhörda powerpop-klassiker ”Starry Eyes”.
Jag tror knappt mina öron, men blir så lycklig att hjärtat stannar.
• • •
Vad säger du, Lundh? Har dom zoomat in Eken på jumbotronen?
Well, dom borde.
• • •
Det är inspirerande att Cubs har ledningen i Game 6 i Cleveland.
Om de vinner ikväll kommer jag nämligen att vara i deras hemstad när de spelar Game 7 – det vill säga i morgon – och det går knappt att föreställa sig hur Chi-Town kommer att vara då.
• • •
Nu har Hutton ersatt Allen.
Men det hjälper inte.
• • •
Även min gamle kollega från Nöjesbladet, Ronny Olovsson är in the house.
I Luleå Hockey-tröja!
Stort.
• • •
De visar faktiskt en sekvens från World Series-matchen i Cleveland när gästerna går upp till 3-0 – och mäktigt jubel utbryter.
Alla håller på Cubs.
• • •
De unga bluesbröderna – de som ska bära laget in i framtiden – har det tufft mot Lundqvist ikväll.
Nu är det Parayko han avväpnar.
• • •
Fick inget kaffe av Eken förra pausen, han syntes överhuvudtaget inte till.
Här har han en ny, gyllene chans.

NY RANGERS – ST LOUIS 2-0 (Period 1)
• • •
Det är Rangers, inte Blues Brothers, som tycks vara on a mission from God i den inledande perioden.
De är lite trevande första minuterna, som ett band som stämmer instrumenten – sen exploderar de som Cab Calloways ”Minnie The Moocher” i första BB-filmen från 1980.
Jisses.
Jag kan inte riktigt greppa att laget som bor här spelar hockey på det sättet.
• • •
Gästerna från Missouri har, känns det som, inte ens packat upp sina instrument ännu.
De är passiva i egen zon, slarvar i passningsspelet och skapar bara ströchanser.
Hitch får slå hårt på trumman i pausen.
• • •
Dan Girardi har blivit Rangers egen Erik Karlsson.
Eller inte.
Men han dammar i alla fall in sitt andra för säsongen.
• • •
Donnan som framför nationalsången heter Wildflower – och sjunger just som man föreställer sig att någon med det fåniga namnet ska göra det.
Långsamt, spelat innerligt, new age-aktigt.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Well, där plockar Lunkan fram sitt A-Game.
Plockräddningen när Fabbri kommer i friläge är fem plus.
Det är sannolikt Ekens exklusiva närvaro som inspirerar honom.
• • •
McDonagh har så ont efter Lehtera smashat honom i ansiktet med klubban att han åker rakt in i sargen – med huvudet före.
• • •
Och Jimmy Vesey dammar efter en perfekt handbollsupprullning in sitt sjätte mål för säsongen.
Med det delar han, åtminstone tillfälligt, ledningen i målligan.
Den såg man inte komma.
• • •
Det är inte så att Viberg och Ullbrand – eller någon annan – behöver trängas på läktarna.
Väldigt få vill se Blues, tydligen,
Men så har Rangers osedvanligt många hemmamatcher i rad också, och på torsdag kommer Connor McDavid.
• • •
Att Blues inte har Hutton i kassen.
Han gjorde ju sitt livs match när de här lagen möttes i Scottrade Center för några veckor sedan.
• • •
Nu ska vi se om Eken, i enlighet med gamla traditioner, hämtar kaffe åt sin Bjuppie.
Det vore vackert.

Yeah, ikväll har Blues Brothers dundrat in på Manhattan.
Nej, inte Jake och Elwood i sin bluesmobile – men väl Alex Steen och Vladimir Tarasenko på sina skridskor.
Och tillsammans med sitt minst lika färgstarka entourage – nog kan man se Carl Gunnarsson som hockeyns Aretha Franklin, Patrik Berglund som en Steve Cropper med klubba istället för gitarr och Nail Yakupov som Soul Brother Number One James Brown – brukar, de coola hattarna förutan, kunna ställa till med lika mycket tumult, lika starka känslor (tänk Jake & Elwood på countrybaren med hönsnät framför scenen…) och lika fint svängt.
För glöm inte:
Blues Brother är alltid, vilken skepnad de än uppträder i, on a mission from God.
Så – don’t miss.
• • •
Även bloggen är tillbaka på sin Manhattan efter sin lilla utflykt i södern.
Därifrån var två blänkare inne i tidningen – den här om att Canes är nya Detroit, i alla fall i ett avseende, och den här om min taco-lunch med den oförliknelige Eddie.
Ett avslutande stycke som försvann i Eddie-artikeln – antingen på grund av utrymmesbrist eller för ett redaktör Jarkko inte tycker om min något göteborgska humor – löd så här:
”Och jodå, Lacko Taco är både delikat och mättande.
Men framförallt är det trevligt att se en hockeymålvakt njuta av ett mål istället för att försöka förhindra ett.
Läckert, skulle man rentav kunna säga…”
• • •
När Blues är i stan vill man ju egentligen vara på morning skate och bli kallad ”Sexy Per” av Alex Steen, få några underfundiga kommenterar signerade Bulan Berglund och höra Gunnarsson prata Kronblom-dialekt.
Men efter flygresan hem från Raleigh fick jag jobba sent, har ett långt pass framför mig även ikväll, ska upp i svinottan i morrn – och nån gång måste farbror sova.
Så det fick vara idag.
Men som sagt:
Lagom till matchstart är Sexy Per här.
• • •
När Auston Matthews inledde säsongen – och NHL-karriären – med fyra mål kändes det redan klart att han skulle vinna Calder Trophy.
Men så på fan.
Kedjekamraten Lill-Nyllet – som faktiskt har en poäng mer i protokollet och toppar nykomlingarnas poängliga – snor den första ”Månadens rookie”-utmärkelsen av honom.
Kul.
William är den framtida Fräslaren för oss som värnar det blågula välmåendet i NHL, för vi har inte så många andra stjärnämnen på forwardssidan på väg upp.
Om det nu bara – host, host – gick att få tag i honom också….
• • •
Det är en lite blåsig men krispigt fin höstdag i New York och mitt i det ständigt vanvettiga myllret i korsningen vid Macy’s och 34:e gatan står en ensam man med vemodiga ögon och håller upp ett plakat.
På det står det:
Abide in Chris.
Jag vet inte riktigt varför, det är nog ögonen, men jag nickar instämmande.
Man borde kanske det.
• • •
Det på sina hålla muttrats och viskats lite om Henke i början av säsongen.
Det anses att han han, på ganska karaktäristiskt vis, haft en slow start och inte plockat fram sitt A-game ännu.
I en intervju med Brooksie idag – som bland annat handlar om att han för en gångs skull inte behövt spela så satans bra heller, Rangers har ju vunnit ändå – säger han själv att det känns helt okej, att tekniken sitter och att han spelar som han ska, men ”I know that there’s more there”.
Ja, just.
Han har varit bra, men bara undantagsvis gjort de omöjliga räddningarna.
Det kommer säkerligen behövas längre fram och då gör han dem vanligen också.
• • •
Våra Svenska Fans-vänner från Raleigh – Niclas Viberg och Emil Ullbrand – har också tagit sig upp till Gotham City och är på Garden ikväll.
Den här gången är det ingen av dem som håller på vare sig ena eller andra laget, så nu kan de håna alla inblandade ihop.
Det tror jag de ser fram emot med alldeles särskild lust!
• • •
Blues Brothers är inne i en spännande process.
Trots att Mike Yeo får vänta i kulisserna medan 64-årige Ken Hitchcock avslutar sin karriär med en sista säsong i båset – ett upplägg jag såg med avsevärd skepsis på i bloggens season preview, om ni minns – har de mitt i steget lyckats ömsa skinn och blivit ett mer modernt och kvickfotat lag. Och samtidigt konserverat åtminstone lite av sin tyngd och sin tuffhet och sin pondus.
Det kan nog vara ett gångbart recept, det.
• • •
Bra nu inte Svenska Fans-Emil har kobjällran med sig hit också.
• • •
Göran Greider – eller Chris Kreider – som han också kallas – gör comeback mot Blues.
Men kvällens verkliga happening är en säsongsdebut.
Eken – på ännu ett av sina frekventa besök i sin gamla hemstad, where dreams are made – avlägger sitt första besök på Garden 2016-2017.
– Hur är maten i år, frågar han och knäpper sin tajta Gucci-kavaj.
Allt är som det ska igen
• • •
Apropå Auston Matthews går han upp mot Connor McDavid i ACC i afton.
Den matchen vill jag ha ständiga uppdateringar om i spåret.
Går det att ordna?
• • •
Blues är de första jag upplevt som plockar med sig egen boombox till förvärmningen i betonghallen innanför zamboni-entrén – som jag alltid passerar på väg till pressläktarhissen.
På den – boomboxen, inte pressläktarhissen… – spelar de såsig mainstream-pop.

Det är lite sorgligt.
• • •
Jag vill redan nu förvarna om att jag åker på ny resa i morgon bitti och blir borta ett par dagar och därmed missar jag Oilers enda besök på Garden för säsongen.
Men hav förtröstan, Don Enrico och andra – jag ser dem i Brooklyn på lördag istället; ackreditering är säkrad och finaste skjortan struken.
• • •
Nu kommer Dan Rosen och säger att det faktum att Eddie har cream cheese i sina tacos är nästan lika otäckt som det obscena lass majonäs de dränkte hans göteborgska räkmacka med under World Cup-lägret i september.
Jag tyckte det var gott jag.
Then again, jag har inget emot rejäla klickar mayo på räkmackan heller.
• • •
För ett par år sedan gjorde Tarasenko ett av de snyggaste mål jag sett live just här på Garden.
Han åkte som en annan Maradona slalom genom hela Rangers-zonen och snurrade sedan understället av Henke.
Det ser man ju gärna igen.
• • •
Jag träffade Eken redan i morse, när han kom förbi och hämtade två hockeyklubbor – ursprungligen tillhörande Nicklas Bäckström – han haft på förvaring i min lägenhet.
Jag skojar inte.
Han skulle, som bara han kan, inleda den här New York-vistelsen med ett ispass i Chelsea Piers.
Var klubborna är nu?
Hemma hos Axel Öberg, där Eken bor den här gången, men var så säker – innan han återvänder till Hammarby Sjöstad kommer de stå lutade mot min bokhylla igen.
• • •
Jay Bouwmeester, Blues-backen, spelar sin tusende NHL-match ikväll.
Kul för honom.
• • •
OK, gametime.
Låt oss hoppas att det blir samma drag som när Jake och Elwood går loss i Chicago-kyrkan där James Brown är pastor.

CAROLINA – PHILADELPHIA 3-4 (Slut)
• • •
Ja, det finns inte så mycket mer att orda om detta.
Så jag rundar av det lilla utflykten till södern med några PNC-bilder.
Vi hörs igen från New York i veckan.

Slut, och det är Viberg som till sist får jubla på sektion 102.
Flyers vinner med 4-3.
Det kommer en liten slutrapport när jag är tillbaka på hotellet om nån timme eller så.

CAROLINA – PHILADELPHIA 3-3 (Period 2)
• • •
Det svänger i södern.
Canes kvitteraren minut in i mittperioden, men Flyers tar ånyo ledningen sex minuter senare. Sedan vänder hemmalaget, går upp i 3-2-ledning och verkar ha tagit över matchen. Men nu är det lika igen.
Vad som händer i tredje?
Beats me.
Känns helt oförutsägbart.
• • •
Victor Rask inledande poängsvit är nu åtta matcher lång, för han spelar fram till Jeff Skinner vid kvitteringen till 2-2.
Därmed har masen slagit Canes rekord i just den grenen.
Nu återstår bara att slå general managern Ron Francis franchise-rekord – elva matcher lång – från 1984-1985 också.
• • •
Viktor Stålberg har turbon inkopplad idag.
Nu suger han åt sig en puck Provorov sölar med på blålinjen, flyger iväg över isen och prickar in ledningspucken.
• • •
Gudars skymning!
Radko Gudas gör sitt första mål för säsongen – med ett ett vobblande skott Wardo – visserligen skymd, men ändå – borde få spola isen för att han släpper in.
Med läpparna.
• • •
Rättelse:
Svenska Fans representanter sitter på sektion 102 idag.
– Fina platser när det är finbesök, som Viberg uttrycker saken.
• • •
Ifall Canes backar inte känner till den sanningen:
Det tenderar att bli mål när Claude Giroux får stå helt fri mitt i slottet och skjuta.
• • •
Korrekt, Mister Fiskerud.
Livet är inte så enkelt dagen efter långa sittningar på etablissemang som Carolina Ale House.
• • •
In med Taco-Eddie!
• • •
Viberg är inte ensam Flyers-supporter i the house.
Det jublas livligt, i hela hallen, när gästerna gör mål.
Tur det.
Utan de extra åskådarna hade det varit rena rama Fort Lauderdale i PNC idag.
• • •
När vi är klara med det här åker jag tillbaka till hotellet och jobbar lite därifrån. Mer bloggande blir det inte, men spåret står öppet.
Så fortsätt dunka in kommentarer.

CAROLINA – PHILADELPHIA 0-1 (Period 1)
• • •
Nja.
Njä
Det blir lite bättre sista fem, men dessförinnan är det en sloppy och händelsefattig och avslagen period.
Ändå:
För att vara inne i en back-to-back-giv som tog sin början för mindre än 24 timmar sedan gör Flyers det här helt okej.
Canes, å sin sida, har inget bra alibi och måste veva igång bättre i andra.
• • 
Det här kändes länge som helgen när Cam Ward bara bestämde sig för att bli en målvakt igen – men när The Ghost slänger in ett fladdrig skott från blå i PP är han åter den samtida Wardo.
In med Eddie Taco!
• • •
Viktor Stålberg har en av periodens bästa chanser när han kommer fri i numerärt underläge.
Han får inte ordning på den sista finten, men tvingar alla fall fram en utvisning.
• • •
Oj, Viberg får se Andy MacDonald på isen.
Det var förmodligen inte vad han drömde om när han satte sig på planet hit…
• • •
Hurricanes-svenskarna har i dagarna tre talat om att det vore fantastiskt om det alltid var lika mycket folk i PNC som under hemmapremiären i fredags.
Men tyvärr, idag är det som vanligt igen,
Många röda stolar gapar tomma på alla sektioner.
Å andra sidan, som någon på parkeringen uttryckte det i förrgår:
– Om de tog sig till slutspel någon gång…då skulle man kanske gå lite oftare.
Ja, det är ju det…
• • •
Bara för jag nämnde ordet ”nolla” satte Nikolai Ehlers förstås en på Lehner.
My bad, sorry!
• • •
Emil har både tuta och kobjällra med sig ikväll också.
• • •
Det luktar väldigt gott av stekt kyckling på sektionen precis nedanför pressläktaren.
Tänkte ni ville vet.
• • •
Typiskt Red Wings att fucka upp när fansen i Sverige för en gångs skull är uppe och tittar.
• • •
NHL-laget i Las Vegas har inget namn ännu, men väl scouter.
En är här ikväll och representerar enligt sittplatsschemat ”Las Vegas NHL Club”.
• • •
Doften av kyckling orsakar en reaktion.
Jag måste gå och kolla vad de lockar med i presspentryt den här gången.

Nya tider, goda tider.
Ni vred ju tillbaka klockan i natt, men det gjorde inte vi, så nu har ni som följer NHL från andra sidan Atlanten en timme till godo och slipper de värsta nattmanglingarna.
Just idag betyder det kanske inte så väldigt mycket för de som planerar att hänga här i bloggen, för jag är kvar i Raleigh och ska se en match mellan Hurricanes och Flyers som börjar 17.00 och huruvida starttiden skrivs 22.00 eller 23.00 där hemma spelar gissningsvis inte så stor roll.
Men hang in there, vi har en fin vecka med midnattsmässor framför oss.
• • •
Det var nästan så jag tänkte liveblogga igår kväll också – från Carolina Ale House.
För där, i det bullriga halloween-stimmet, såg jag Flyers-Penguins på stor bildskärm – tillsammans med Svenska Fans-hjältarna Niclas Viberg och Emil Ullbrand.
Och jag menar, att se ett Pennsylvania-derbyt ihop med Viberg…i teorin känns ju det som att få uppleva en Tyson-match. In his prime. Ringside.
Fast han visade sig vara ganska lugn. Gick bara upp lite i falsett när Flyers gjorde mål och muttrade efter Crosbys två baljor om att det var ”dags att unleash Gudas”.
Men trevligt hade vi.
Tack, boys.
• • •
Det verkar vara lite stillsammare tailgating i solskenet utanför PNC denna varma söndag.
De flesta är förmodligen klena efter gårdagens urladdning.
Då var det college.fotboll på J.S Dorton Arena tvärs över gatan och partyt på parkeringen verkligen hett.
Själv skulle jag samtidigt på hockeyträning, vilket parkeringsvakterna tyckte var väldigt underligt.
– What, are you nuts, frågade en.
Ja, jag är väl det.
• • •
Idag är det två fiender från Svenska Fans som sitter tillsammans på sektion 328 och morrar.
Viberg är ju hardcore Flyers-fan och Emil lika hardcore Hurricanes-dito.
Den matchen-i-matchen känns också som att den egentligen förtjänar en alldeles egen liveblogg
• • •
Här är den, exklusivt för bloggens läsare från en lunch på lokala mexikanaren Gonza

Eddies taco.
Eat your heart out, Anders Svensson.
• • •
Förutsättningarna är inte de bästa för Flyers den här varma eftermiddagen down south.
De hade sedvanligt emotionell rendezvous med Penguins igår kväll, landade här i Raleigh vid ett i natt och tvingas nu, 22 timmar efter första nedsläpp i Wells Fargo, upp mot ett Carolina med vittring på blod.
Jag tror det mest blir Emil – i nyinköpt Victor Rask-jersey! – som får jubla.
• • •
Steve Ott må vara en festlig trivseltorsten i omklädningsrummet, men fy fan – gårdagskvällens spearing på Chara vittnar om att något inte står helt rätt till innanför pannbenet.
• • •
Det är dock typiskt att ligan imorrn, helt obskyrt, har en spelledig kväll – just när tiden talar för tittare för tittare i Europa.
Rasa, Eric!
• • •
Jag kommer inte över vilket svensklag Hurricanes är – och hur snabbt de blivit det.
Det gör inte Elias Lindholm heller.
När han kom hit för tre år sedan var han ensam om att prata hjältarnas och ärans språk.
Nu har han fem ordinarie lagkamrater hemifrån – plus två till i Charlotte.
– Ja, jag börjar känna mig som veteran här.
Säger 21-åringen!
• • •
Den här helgen känns det som att de svenska målvakterna i Buffalo inte glömmer i första taget.
Först höll Anders Nilsson nollan mot Panthers igår och nu håller Robin Lehner på att göra om det mot Winnipeg.
Ojvoj faktiskt.
• • •
Flyers är raka motsatsen till Canes.
De har inte en enda svensk i laget och det är förstås skandal.
Hextall måste omedelbart trejda till sig….ja, varför inte en sån som Jakob Silfverberg?
• • •
Halloween-firandet spiller över på läktarna i PNC.
Jag har sett en stormtrooper, en superman och en fågelskrämma.
Ja, och så Chris Vandevelde då, på isen, utklädd till hockeyspelare…
Nä, förlåt, den var taskig!
• • •
Rask får se till att hänga ett par ikväll och förlänga sin imponerande poängsvit.
Annars drar William Nylander ifrån i toppen av svenska poängligan.
För jo, även om de som sköter NHL-statsen inte fattat det ännu och beskriver honom som kanadensare för att han föddes i Calgary ÄR mini-Nyllet svensk medborgare och ska räknas som sådan.
De krånglade likadant med Alex Steen för några år sedan och med Andre Burakovsky ifjol och det brukar inte bli bättring förrän Bjurre bloggbiff – som ibland glömmer det där och till sin vrede publicerar fel uppgifter – skickat några indignerade mail…
• • •
OK, då tar vi och tittar på den här sena matinén i North Carolina.
Är ni med?

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
• • •
– Fucking awesome!
Nej, det är inte Jeff Skinner som säger så – fast han verkligen skulle kunna.
Det är Emil Ullbrand.
Han fick se sitt Hurricanes vinna under pilgrimsresan till PNC Arena och är lyckligare än alla spelare tillsammans.
Fint att se.
• • •
Rasken – ettan i svenska poängligan i NHL – ser rätt skrämmande ut när han möter bloggens utsände efter matchen.
Han har ett färskt, saftigt ärr på överläppen – och flera gluggar i främre tandraden.
Jag skulle grina och klaga oavbrutet, för det ser ut att göra ont och vara svårt att prata, men den hårde masen är helt obekymrad.
– Det här? Jag fick fick en puck i ansiktet mot Flyers för några matcher sedan. Det är ingen fara, menar han.
Hockeyspelare är som dom är.
• • •
Att Canes har offensiv firepower är bekant, men det som imponerade mest på mig i alla fall i den här matchen var defensiven.
Mot ingen annan motståndare de stött på den här säsongen har Rangers haft lika svårt att skapa nåt vettigt när de stått med ryggen mot väggen.
• • •
Han Daytona 500-vinnaren kommer in till hemmalaget efter matchen – och väcker väldig uppståndelse.
Ja, inga svenskar bryr sig förstås, men några amerikaner och kanadensare blir starstruck.
Särskilt Bickell, han ska ta selfies och få grejor signerade och what not.
Ibland är NHL-stjärnorna precis som alla oss andra.
• • •
Vad händer i Anaheim?
4 fucking 0 till Tårtans boys – efter femton minuter!?!
• • •
Nu ska jag ut i skogen och försöka köra tillbaka till downtown Raleigh.
Kan bli ett äventyr.
Om jag lyckas hörs vi igen på söndag – från samma arena.

Slut, Canes vinner med 3-2.
Mer sen.