CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Period 2)
• • • 
Två av Skinner – och två av Zuccarello.
Så ser det ut i protokollet just nu.

Det är framförallt de två fantastiska artisterna som gör upp ikväll.
• • •
Ja, för andra gången på två perioder lyckas Jeff Skinner under en soloräd göra med Kevin Klein som skötarna i ”Westworld” gör med robotarna när de ska fixas.
Rangers-backen bara fryser till och slutar fungera.
Galant.
• • •
Det är en överdrivet snäll match det här.
Kom igen nu, vad finns det att vara sams om?
• • •
Rask från Movägen i Leksand alltså.
Han har nu svarat för poäng sju matcher i rad och därmed tangerat klubbrekordet för längsta poängsviten i början av en säsong.
Han leder också den interna poängligan – och den sammanlagda svenska diton.
Grabbens senaste år är ju ett enda långt, ständigt eskalerande genombrott.
• • •
Jäklar så Emil kör med tutan efter första ledningsmålet.
• • •
Cam Ward tror fan att han plötsligt är 25 igen.
• • •
De hade inte vingar i presspentryt, men väl chicken nuggets – och snuskigt god sås att doppa i.
Tur man inte är här så ofta, då skulle man ju kunna bli tjock…
• • •
Rangers powerplay är bra, men Canes penalty kill är ännu bättre.
De har inte för inte bäst facit i hela ligan i den specifika grenen.
• • •
Rod Brind’Amour blir inzoomad där han står i Hurricanes bås och for sure, om de delade ut ett pris för bästa hockeynäsan skulle han vinna varje år.
Sicken episk kran han har.
• • •
Jag vet inte om jag nånsin sett fler kepsar regna in över en NHL-is än alldeles nyss här i PNC.

Det var som en vägg rasade på centrala hattlagret – om det funnits ett sådant.
Synd bara, att det inte VAR något hat trick.
Bryan Bickell, av alla, hann på pucken.
• • •
Enligt den officiella statistiken har hemmalaget bara avlossat 13 skott mot mål.
Det känns inte så.
• • •
Nu ska jag inte ta av glassen de ryktesvis dukat fram.
Inte.
Inte.

CAROLINA – NY RANGERS 1-1 (Period 1)
• • •
Nog är det nåt bra på gång här.
Canes börjar lite valhänt, men har sedan flera sekvenser när the skills, intelligensen och explosiviteten i det unga kollektivet exponeras i all sin prakt.
Det gäller bara att nöta bort den mentala valpigheten, sen är det en contender som jäser i sydstatssolen.
• • •
Satan vilken prestation av Skinner när han själv driver in pucken från mittzonen, fläskar iväg ett skott, river åt sig returen bakom kassen, svänger runt i båge och stänker in kvitteringen.
Ojvoj.
• • •
Rangers har sina sekvenser, de också.
Framförallt händer det saker offensivt så fort nya lekkamraterna Zuccarello och Buchnevich är inne på isen.
• • •
Cam Ward är inte helt slut ändå,
• • •
Ha ha, det tar sin lilla tid i NHL ibland.
Först videokollar domarna alltså om redan den puck som dansade på mållinjen momentet innan Zuccarellos 1-0-mål var inne.

Det visar det sig att den inte var – och istället får Zuke sitt mål.
Då begär Hurricanes granskning för goaltender interference, för Buchnevich låg bevisligen i målgården – förgäves.
Men hey, vi tycker såklart bara det är trevligt att sitta här.
• • •
Det är emellanåt fler indianare i Rangers zon än när Cleveland spelar basboll.
Särskild hövding den här perioden:
Sitting Bull Girardi.
• • •
Man vet att man är i södern när en tvåfaldig vinnare i Daytona 500 – Dale Earnhardt Jr – är bejublad del av opening night-preludierna.
• • •
Det är nån på de välfyllda läktaren som håller på väldigt mycket med en tuta.
Och det kan han – eller hon – väl få göra om det känns meningsfullt.
• • •
Att det verkligen är gott om Rangers-fans i Raleigh framgår om inte annat när den lille norrmannen har pucken.
• • •
Någon har med sig en kobjällra också.
Förmodligen Emil.
• • •
Förresten, det glömde jag – slagordet inne hos Hurricanes, uppfläkt i en taklist så alla kan se innan de tar sig ut på rinken, lyder
:
Excellence is not an act, but a habit.
Den kan man fundera på ett tag.
• • •
Emil Ullbrand försöker hävda att det är ”han på stolen intill” som sätter igång ”Luuuuundqvist – you suck”-ramsan, men jag har mina misstankar…
• • •
Nu ska vi se om det inte finns nån juicy liten kycklingklubba att sno åt sig bakom pressläktaren också.

Som redan Judy Garland konstaterade:
Nothing could be finer than to be in Carolina.
I denna förföriska del av The Deep South är bergkammarna blå, bbq-såsen mustig, de majestätiskt böljande tobaksfälten oändliga, bluesen på de lokala radiostationerna knastrigt rå och människorna vänligare och artigare än någon annanstans.
Här ligger också den förtjusande lilla staden Raleigh och i den kan man besöka PNC Arena och där bor det sympatiska NHL-laget Carolina Hurricanes.
Ikväll begår de – äntligen – hemmapremiär och guess what:
Bjuppie bloggbiff är på plats.
Varför?
Jag har en del jobb att göra i trakten i helgen, de flesta kopplade till det faktum att Canes numer är ligans främsta svensklag.
Men framförallt för att Baby Gumm hade helt rätt:
Really – nothing could be finer than to be in Carolina.
• • •
Ja, det är lite underligt, men Hurricanes har fått inleda säsongen med en maratonartad road trip och spelar alltså sin första hemmamatch – mot Rangers – först ikväll, två och en halv vecka efter Opening Night.
– Ja, suckar Viktor Steelmountain, när han sitter och pustar efter sin allra första morgonvärmning som hurricane i PNC, det var en saftig resa. Inte helt lätt för ett så ungt lag att få börja säsongen på det sättet. Så nu ska det jäkligt skönt att få spela hemma.
Ja, vem vet, här kanske de till och med kan hålla en ledning…
Säger jag.
Inte Viktor.
• • •
När jag i går kväll lämnade New York föll det kalla regnet hårt och bara någon timme efter min takeoff frös det på så väldigt att det plan Donald Trumps vicepresidentkandidat Mike Pence kom till stan med gled av landningsbanan.
Men i Raleigh steker en glad sol från himmel lika blå som Frank Sinatras ögon, kvicksilvret sträcker sig upp mot 22 plusgrader och i ljumma vindbyar doftar det av tallbarr, grillos och tobak.
Det kunde verkligen vara sämre.
• • •
Jaja, jag kan höra mina belackare:
”När bloggen väl åker nånstans är det ändå Rangers som ska spela. Så typiskt!”.
Det är dock en ren tillfällighet, men för ordningens skull är jag kvar till på söndag och ser Flyers också.
Nöjda?
• • •
Trevligt att se PNC igen, det var verkligen ett tag sedan.
Vad jag kan erinra mig har jag inte varit här sedan jag och Eken bilade ner till All Star-helgen 2011.
Intrycket är detsamma nu som då:
Detta är NHL:s egen Gavlerinken.
Hallen ligger på samma sätt i en tallskog utanför stan och precis som i Gävle tänker man på vägen ut, på slingriga vägar, att…”nä här kan det väl inte vara?”
Men det kan det.
De har dock svagare, och godare, kaffe här.
Gevalia sucks.
• • •
Det är ju inte bara det att Hurricanes numer har fler svenskar – Elias Lindholm, Victor Rask, Eddie Läck, Joakim Nordström, Viktor Steelmountain och Klas Dahlbeck plus Erik Karlsson (den andre!), Lucas Wallmark och coach Tuffe Uffe i farmarlaget i Charlotte – än alla andra i ligan.
De är bra också. ”Rasken”, till exempel, har ju startat som åt han kärnbränsle till frukost hela sommaren och delar andraplatsen i blågula poängligan med Erik Karlsson (den riktige!), Alex Steen och Mika Zibanejad.
– Han blir bara bättre och bättre hela tiden, han har redan tagit ytterligare ett steg sedan förra säsongen, säger en lokal hangaround som sitter och hänger på läktaren under värmningen.
• • •
Skånske Jan har inte gett ifrån sig ett livstecken i bloggen – eller på något annat sätt – sedan i mars, Taggen.
Så tyvärr, det blir nog ingen moonshine på hans gistna veranda.
• • •
Det syns inget vidare på den här bilden, men jo – det är Niclas Viberg och Emil Ullbrand från Svenska Fans, här på en hockeyresa som småningom leder ända till New York, som sitter och spanar i PNC under arla morgonstunden.

Närmare än så här – med en rink mellan oss – har vi inte kommit ännu, men på något sätt är det meningen att vi ska ses.
Rapport följer garanterat.
• • •
Det känns rimligt och rätt att pasternackan fick två matchers avstängning.
Han är ingen återfallsförbrytare och avsåg näppeligen att proppa Girardi i pallet, men det blev som det blev och straffet skulle varken vara kortare eller längre.
• • •
Tre timmar före matchstart, när bloggen återvänder till PNC för match, har tailgate-festen redan börjat på den väldiga parkeringsplatsen.
Folk slår upp bord och tältstolar och portabla grillar och gör sina bakluckor till veritabla barer.
Snart hänger ett moln av bbq-rök över hela nejden, feelgood-music pumpar från hundratals stereoanläggningar, det kastas med amerikanska fotbollar och frisbees och ljuva pustar av öldoft slår emot en när man zickzackar mellan partajen.
Det är en fantastisk scen
Längst ner på västra sidan hittar jag de svenskar som, precis som Petter Fiskerud lovat i kommentatorsspåret, har sin egen baluns.

Bara förtrupperna har anlänt när jag tittar förbi, men vid halv sju räknar de med att vara uppemot 80 stycken från ärans och hjältarnas land.
– Det bor några hundra svenskar här och vi har en tradition att tailgata ihop när Canes har sin home opener, berättar Petter.
Så väldans sympatiskt!
• • •
Rangers har en frivillig morning skate och det är verkligen inte många som vill.
Bara Quicke Fast, Clendening och Raanta är på isen.
Då tycker Bjuppie bloggbiff att det kan vara och åker till en shopping mall och köper tre skjortor, ett par byxor och två kavajer istället.
• • •
Jag har den största respekt för Lille Fridolf Boudreau, men att han så här snabbt skulle sätta sån sprutt på Minnesota Wild hade jag aldrig trott.
De är ju sensationella.
• • •
Nu har jag sett den livs levande.
Eddie Läcks taco-tatuering.
Den sitter på ena underarmen och är…ja, ”snygg” är kanske inte adjektivet jag letar efter.
Men speciell.
Å andra sidan, som den glade målisen från Norrtälje skrattande sa när jag för några somrar ringde sedan och villa ha kommentar om den dekorationen:
– När du blev journalist, var det sånt här du drömde om då? Att få ringa folk och fråga varför de tatuerat in tacos på armen?
Well, man får ta sig an både högt och lågt i det här yrket…
• • •
Många tycker att Ducks kom billigt undan när de signade Hampus Lindholm för i snitt 5.25 i sex år och visst:
Hans marknadsvärde är högre och han kunde fått mer någon annanstans.
Men för skåningens egen del är det ju ändå underbart, han får stanna i södra Kalifornien och för enskilda individer märks ingen skillnad alls om de tjänar 5.25 eller 6.5 miljoner dollar.
Livet är redan vid 5.25 så gött det nånsin kan bli…
• • •
De 80 svenskarna sitter, om jag förstår saken rätt, tillsammans under matchen också och tänker ge Rask och pojkarna sitt högljudda stöd under kvällen.
Så bli inte förvånade om ni hör ett ”Klas Dahlbeck kan gå på vatten” eka genom etern.
• • •
Viktor Steelemountain bara ruskar på huvudet när jag nämner Taco-Eddie.
– Den gubben du…vilken karaktär. Han är verkligen målvakt!
Jotack.
• • •
Pavel Buchnevich gör comeback i den här fajten.
Skoj.
Av alla nya kids som plötsligt gett de gamla träbenen från Broadway en kvickare och mer underhållande profil var han under de två matcher han hann spela in ryggspasmerna allra roligast att se.
• • •
Det är är rätt underligt utformat, Hurricanes omklädningrum.
Man kommer gående i en korridor och så är det liksom bara en stor öppning inåt – och så fortsätter korridoren mot ett gym och nåt annat.
Men ni som kan in inredning och arkitektur och sånt, det är väl inne med ”öppna lösningar”, är det inte?
• • •
Det är förbluffande mycket Rangers-fans här också.
Under värmningen står de i fyrdubbla led längs hela bortalagets kortsida och bort i kurvan mot båset.
Vad är dealen med det?
Är det så många som lämnat de brutala vintrarnas northeast och flyttat till North Carolina?
Jag kan förstå, faktiskt.
• • •
Det är för övrigt en lätt udda syn som möter även på bänkarna i den där omklädningsgläntan.
Hurricanes har så många yngel att det känns som man är på besök hos ett knattelag.
Aho, Hanifin, Skinner…de är såna småttingar!
• • •
Det här är ju södern, så det blir garanterat mycket med militärer och flaggor och sånt.
Undrar hur road den emellanåt inte helt diplomatiske Viberg kommer vara av det…
• • •
Presskäket?
Brisket, ribs, friterad kyckling.
Vad trodde ni?
Vi är down south nu.
• • •
Men Viberg får väl hålla god min när hans kompis Emil – Hurricanes främsta förkämpe hemma i Sverige – nu fullbordar sin pilgrimsresa och får se en match i PNC för allra första gången.
Sicken upplevelse det måste vara ändå.
Heja Emil, hoppas det blir oförglömligt.
• • •
Ja,. då släpper vi sargen.
Play some hockey i dixie-kvällen!

NY RANGERS – BOSTON 5-2 (Slut)
• • •
Ja, förlåt om redan ovan verkar hatisk – men det slutade faktiskt så.
Ingen särskilt snygg seger för Rangers, men ändock en seger.
• • •
Bara för John J då, som lätt fnissande ville höra hur Henke skulle reagera när bloggen frågade om det där andra, något dråpliga målet.
Exakt så här sa han:
– Pucken studsade på Brandy Skjeis knä och bara försvann i tröjan på honom. Jag tror jag läste den till höger och den gick till vänster. Man ser lite dum ut i sådana situationer, men det är inte mycket att göra.
Och nä, John, han var inte särskilt vresig.
• • •
Tio insläppta på ett dygn är ju inte så skoj för B’s, men även om nu McIntyre var helt ok – framförallt i första – kommer det såklart bli lugnare och mer stabilt när Tuukka är tillbaka.
• • •
De är bara i andraperren i Anaheim och Jakob Silfverberg har redan hängt två.
Det blir till att stanna upp och vänta på kommenterar – kanske rentav om ett hat trick.
• • •
Att tänka på:
Tabellen sätter sig – som Ekeliw påpekade i podden idag – på riktigt först kring Thanksgiving.
Dit är det exakt en månad.
• • •
Rangers-fansen får inte bara positiva nyheter när de vaknar nu på morgonen.
Josh Jooris drog en axel ur led och blir borta länge.
• • •
Imorrn flyger bloggen söderut och på fredag kommer, förhoppningsvis, första tailgate-rapporten i bloggens historia.
Hörs då.

Slut, Rangers vinner med 5-2.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – BOSTON 3-2 (Period 2)
• • •
Pastrnak kan, eh, smälla på också.
Girardi sträcker sig efter en hög puck och den unge tjecken möter honom med axel/armbåge i plytet på vägen ner och all hell breaks loose.
Quckie Fast försöker nita pasternackan, domarna ger honom två minuter, publiken gapar om att det är för lite , Julien rasar över att det är för mycket och Girardi försvinner ut i omklädningsrummet för hjärnskakningsundersökning.
Fortsättning lär följa – på fler än ett sätt.
• • •
Rangers stånkar sig – ja, stånkar; det ser mödosamt ut – tillbaka in i matchen och har nu alltså vänt, med hjälp av bland annat två powerplay-mål.
Tråkigt nog för McIntyre släpper även han in åtminstone en syltlök, när Hayes på något vis lyckas få in pucken vid närmsta stolpen
• • •
Satan vilket smoking skott Pirri får på när han fixar hemmaledning i slutminuten.
Där kunde the Inzane goalie inte göra mycket.
• • 
Dominic Moore, tidigare uppskattad Rangers-krigare som nu spelar för Bruins, föräras en liten jumbotronhyllning i ett spelavbrott och får vinka till sina gamla fans.
Lite fint.
• • •
Vi ska antagligen vara tacksamma över att Tobias gått och lagt sig och inte ser Pastrnak-Girardi-situationen.
Jag misstänker att det kunnat bli lite hetsigt i spåret…
• • •
Jag trodde, som sagt, att Emil Ullbrand var the lone Hurricanes fan i Sverige, men här blir man plötsligt bjuden på tailgate-party av 60 landsmän utanför PNC Arena på fredag.
Det är ju hur stort som helst.
Och ja – jag är i North Carolina över helgen!
• • •
Det verkar vara OK med Girardi, han kommer tillbaka efter en fem-tio minuter i Tysta Rummet.
Bra det då.
• • •
Shea Weber alltså.
Det går bra nu.
• • •
Stämningen på isen börjar bli sådan man förväntar sig när det är duell mellan lag från två städer som inte kan hålla sams ens om hur en pizza ska gräddas.
Tredje perioden har viss potential.

NY RANGERS – BOSTON 0-2 (Period 1)
• • •
The kids are alright!
Zane McIntyre har so far kraftigt övertag på sin berömde kollega på andra sidan rinken – och rookien Austin Czarnik stänker in NHL-karriärens första mål.
Överhuvudtaget är det kraftig scenförändring jämfört med igår, Bruins har samlat sig till en rungande bounceback och gör mot ett segt Rangers vad Wild gjorde mot dem för ett dygn sedan.
Så kan det gå.
• • •
Det tar tio sekunder.
Sen har Sverige-bekante pasternackan trampat förbi Patrick Roys och Badtofflans favoritback, som jag nyss trampade förbi en papperskorg, och vinklat in 1-0 på Henke.
Ojvoj.
• • •
Ja, som sagt – Zane McIntyre är den helt okej fjärdemålis.
Han klipper pucken med en insane plock när JT Miller stormar in från vänsterkanten.
Eller ska vi kanska säga – inzane!
• • •
Correct me if I’m wrong – jag menar, vad vet egentligen en hater som jag? – men visst har pasternackan, också känd som David Pastrnak, varit ett tidigt utropstecken hos björnarna?
Fint i så fall.
Jag och Ekeliw har väntat på det stora genombrottet sedan Carl Söderberg förrförra säsongen – när Ekan var här på besök och storögd som ett rådjur fångat i stråkastarna på en skogsväg mitt i natten fick följa med in i omklädningsrummen – talade sig varm för sin unge tjeckiske lagkamrat.
– Han kommer definitivt bli en av de största stjärnorna i den här ligan, lovade skåningen.
• • •
Däremot har Henke inte – host, host – sin mest lyckade period i historien.
Andra målet, det Czarnik gör, är ett ägg. Och en syltlök. Och en dåligt grillad värdshusbiff.
• • •
Kommer stövlande mot presshissen först när de båda lagen gett sig ut på isen för matchvärmning, men springer ändå in i nån som stretchar och står i på zamboni-parkeringen.
Det är en domare.
Såna trodde man ju stoppade ett tuggummi i truten och gick ut och gjorde sitt jobb, men satan så han joggar och gör armhävningar och sparkar högt med benen och håller på.
Lugubert.
• • •
Om det var någon ordning på de som sköter jumbotronen skulle de leta på, och zooma in, Evil Ove Markström – exklusiv gäst under det välvda cirkustaket ikväll.
Han spelade en gång i tiden gitarr i This Perfect Day och representanter för SÅ förträffliga popgrupper ser vi sällan i MSG.
• • •
Jag åkallar härmed Lillbjörn och Storbjörn från Björnbloggen.
De brukar kunna komma in och sätta ner tassarna när deras fellow Bruins-fans kommer med felaktiga påståenden om deras favoritbiff…
• • •
I podcast-avsnittet i förmiddags utsågs Paul Byron av Ekeliw till en av ligans fem mest underskattade spelare – och Byron tackar för omnämnandet genom att damma in ett mål ute i Brooklyn.
Bra tajming.
• • •
Hittills är det dock bara F. Murray Abraham – ni vet, han i ”Amadeus” och ”Homeland” – som vinkat i jumbon.
Men Evil Ove kan komma.
• • •
Hemmaspelarna får försöka tänka på att de så sent som i helgen vände efter en saggig förstaperiod i Washington.
Men inte ens då såg de väl så här passiva och mosiga ut, gjorde de? (jag var på Manitoba’s och måste fråga…).
• • •
Nu ska jag försöka dämpa mitt svallande hat med lite kaffe.

Ta-ram!
Dags igen.
Ny liveblogg.
Den här gången är det – för andra onsdagen i rad – Original Six-möte på 4 Pennsylvania Plaza, Manhattan, New York.
Rangers mot Bruins.
Det är nästan alltid festliga tillställningar.
För mellan New York och Boston råder furiös rivalitet i alla sporter.
Värst är det i baseball, där Yankees och Red Sox varit i luven på varandra ända sedan Mayflower kastade ankare vid Plymouth Rock 1620 (lätt överdrift, men ändå…) och näst mest känsloladdade duster utkämpar Celtics och Knicks i NBA.
Fast även om de spenderat de senaste decennierna i olika divisioner jäser det fint också i Blueshirts och B’s relation; de har trots allt gått i clinch i 90 år.
Men det handlar inte bara om sport.
De två nordöstliga metropolerna är indragna i en evig dispyt om vem som egentligen gjorde vad under amerikanska revolutionen, vem som har bästa pizzan, vilkas kulturella rötter som egentligen är ädlast, var de finaste skolorna ligger, hur en clam chowder ska tillagas, i vilka kvarter landets tuffaste mafiosos regerade, var de mest genuina irländska barerna ligger, vilken dialekt som låter tuffast och, numer, om Brooklyn Lager eller Sam Adams är godast – och den dispyten bakas alltid in i de idrottsliga clasharna.
So buckle up, baby.
Nu blir det strid.
• • •
Idag är det dämpat i pressrummet på Garden.
Under gårdagen iscensatte mediaföretaget Gannett ett blodbad på de tidningar de äger över hela landet och sparkade över 380 journalister och en av de som fick gå var ”vår” Carpy på Journal News och Bergen Record.
Han har tillhört New Yorks sportjournalist-scen i åtskilliga decennier och varit en institution på Garden med sin Rangers Report.
Men nu står han, från ena dagen till andra, arbetslös på gatan.
Det är ju så brutalt i det här landet.
Avsked verkställs ögonblickligen och huruvida man har lån på hus, familj att försörja, skyhöga college-avgifter att betala för sina kids, just investerat i exempelvis ny bil och som , i det här fallet, 55-plussare saknar realistiska chanser att få nytt jobb i en krisande bransch – det är fullständigt ovidkommande för en corporate-gigant som Gannett.
Fy fan, faktiskt.
• • •
Tydligen är jag också en vidrig new yorker som hatar Boston i allmänhet och Bruins i synnerhet.
Det hävdar i alla fall en Andreas i ett mail som landade i min burk idag.
Så här skriver den unge – gissar jag – mannen:
”…..efter nattens matcher så är det antagligen sista gången jag kommer att läsa din blogg, anledningen till detta är allt hat mot Boston och Bruins som sprids där. Det är dock inte förvånande då jag alltid upplevt Rangers fans såsom dig som väldigt hatiska och ja jag skriver Rangers fans som dig då ingen som någonsin läst din blogg eller dina texter kan undgå hur mycket du älskar dom (minns tillbaka för någon säsong sedan då du följde deras morgonvärmning istället för att följa en matinématch med svenskintresse)”.
Snälla nån.
När man lägger på minnet vilket morgonvärmningar jag blivit utsänd på för flera år sedan är man bra på hålla a grudge…
Men det finns inte ens en gnutta hat i mig och om det ändå finns riktas det mot diktatorer, rasism, terrorism, sociala orättvisor och den som tog beslutet att plocka bort Igloo ur GB:s sortiment. Inte mot städer och inte mot lag, allra minst städer som Boston – en av de absoluta favoritdestinationerna, en ljuvlig metropol med helt egen attityd och kultur – och lag som Bruins, som jag suttit i Gaaaaden och sett spela magisk hockey åtskilliga kvällar genom åren.
Inte heller ”älskar” jag Rangers, är inte ”fan”, ”håller” inte på.
En viss sorts supportrar kan dock omöjligen förstå att det går att vara kittlad av den här sporten utan att hålla på ett lag och hata ett annat.
Men den diskussionen är lika gammal som bloggen och jag är puckad som tar upp den igen, jag kommer aldrig nå fram till Andreas och hans gelikar.
Så vi sätter punkt för den nu.
Typ.
• • •
Lille Skutt Nyquist, ja,
Visst skulle han varit med i Tre Kronors World Cup-trupp.
Han gör ju mål.
En inte helt oviktig detalj i hockey, kan man tycka.
• • •
Det är ett rätt stukat Bruins som kommer till Garden ikväll (”Ah! Hatet! Kolla hur bloggen bara hatar!” Är det möjligen så man menar att det kommer till uttryck…åsikter om att ett lag inte spelar så bra är hat?).
De åkte på en sjudundrande 5-0-propp mot Joel Eriksson Eks Minnesota i Gaaaden så sent som för ett dygn sedan.
Men så har de en milt uttryckt besvärlig skadesituation också.
Framförallt är både Tuukka Rask och ordinarie back-up-keepern Khudobin satta ur stridbart skick, så igår fick Malcom Subban starta och eftersom det inte föll så särskilt väl ut är det tänkte fjärdekeepern (!) Zane McIntyre som får gå upp mot Henke Lundqvist.
Enklare start på NHL-karriären känns det som att han kunde fått.
• • •
Jag vet inte riktigt när han tänker lägga ut den, men jag och Ekeliw spelade in ett nytt podcast-avsnitt i förmiddags och under en diskussion om Arizona Coyotes försökte Mowgli från Örby imitera sättet på vilket OEL, Dave Tippett och Shane Doan svor åt domaren i The Rock igår kväll och jag vill upplysa Victor Norén om att han i den lilla sekvensen hittar utmärkt stoff till en rap-remix, Eazy E-style!
• • •
Jag gissar att Rangers-fansen inte reser sig upp, slår ut med händerna och utbrister ”Jamen, då så!” när de får höra att det är Patrick Roy som upplyst Badtofflan Vigneault om att Nick Holden är en stor back.
Under en presskonferens igår berättade ”AV” att den före detta kollegan i Denver efter trejden i slutet av juni helt otippat ringde upp och flämtade om att ”du har just fått min bästa back”.
Hm.
För de som inte känner till det finns det nästan bara en coach den nya tidens supportrar – de som ser fancy stats som The Gospel – har lägre tankar om än Vigneault och det är Roy.
• • •
Goda nyheter från Disneyland.

Rocket Ricky Rakell har slutligen kommit till Kalifornien och börjat träna med Ducks.
Nu ska han bara bli helt friskförklarad och träna sig i matchform också.
• • •
And now a message from our sponsors:
NHL-bibeln jag och Mowgli slet så satans mycket för någon vecka sedan är tryckt och klar och finns ute i handeln från och med i morgon.
Den ska ni till er tidningshandlare och köpa, det är en order!
• • •
Det är en stor kväll för Rangers rookie Jimmy Vesey.
Han är född och uppvuxen i Boston och var stort Bruins-fan under barndom och tonår.
– Det blir en speciell upplevelse att möta dem, säger han.
Ja, det är ju som att jag skulle möta Rangers….nej, vad sa jag nu? Tänk om han Andreas ser…(Obs! Skämt!)
• • •
Även i Brooklyn spelas en fin match i kväll, mellan Islanders och Canadiens.
Jag räknar med att goda vänner i spåret håller bloggen uppdaterad om vad som händer.
• • •
OK, let’s go då.
Rangers mot Boston – och därmed tunna mot tjocka pizza-slicar, Gambino-familjen mot Whitey Bulger, irländare mot irländare och Harvard mot Columbia University.
Det blir nåt.

Dag nummer 14 i årets grundserie är lagd till handlingarna.
Nu återstår bara 164….
Det mest anmärkningsvärda denna gång:
Kanske att Detroit Red Wings tog femte raka segern.

Det är deras längsta svit sedan januari 2015.
Hur var det nu – skulle de inte vara dåliga i år?
• • •
I Vancouver är det inte så kul längre.
Efter de inledande fyra segrarna har de nu förlorat tre raka – och 0-3-torsken mot Ottawa i natt var inte grann.
Nu krävs seger mot Edmonton på fredag – annars var den fina inledningen faktiskt förgäves.
• • •
Jag är fortfarande upprörd, framförallt å Olivers vägnar, över skitpucken Justin Peters släppte in ute i The Rock.
It’s fucking NHL det här.
• • •
Att det kan vara så gott med ost som man som tonåring inte ens hade stått ut med att lukta på.
Men inget slår det som är en acquired taste och alltså tar tid och tålamod att lära sig tycka om.
Det är lika med musik, konst, litteratur, sprit och vad ni vill.
• • •
Nu är det läggdags på Manhattan.
Imorrn ska jag först spela in nytt podcast-avsnitt med Youngblood och sedan ta mig till Garden för Original Six-möte mellan Rangers och Bruins.
Väl mött igen då, hoppas jag.

Pingvinerna vänder och vinner med 3-2.
Hagge kvitterar under en två-mot-en-räd och sen avgör Eric Fehr på samma sätt.
Där fick vi det vidimerat.
Om de bara anstränger sig och verkligen försöker är Pens väldigt svåra att slå.
• • •
SÅ tjabbiga är Coyotes ändå inte.

De har ju Oliver Ekman-Larsson.
Med två raka fullträffar ser han till att gästerna kvitterar i The Rock.
Men så får Devils PP i slutet och Zajac drar in ett skott som det fan är helt bedrövligt att Justin Peters släpper in.
Sen sätter samma Zajac 5-3 i tom kasse också.
Vore jag OEL skulle jag inte prata med Peters på en vecka…
• • •
Den andra NHL-svensken med dubbelt efternamn – Joel Eriksson Ek – har stor kväll uppe i Boston.
Den värmländske rookien har tre assist i Wilds 5-0-kross mot Bruins.
• • •
Man behöver inte vara utbildad i lip-reading för att se vad det är coach Tippett säger till domaren efter 5-3-målet i Newark:
– Fuck you.
Såpass.
• • •
Ah, Flyers spräckte till slut Anders Nilssons nolla – och därmed min bästa vinkel inför nattens referat-hamrande.
• • •
Tipset att Claude Julien blir förste coachen som får sparken känns inte helt kass ikväll.
• • •
Nu vet ni vad som gäller.
Telefonsamtal ska ringas och referat skrivas, så uppdateringarna blir färre nån timme.
Men spåret är öppet, så kör på bara.