Kidsen i Toronto asså.
Nu har Marner och Connor Brown gjort mål också.
Det här börjar kännas som när punkslynglarna i mitten av 70-talet stormade in på scenen och bara ryckte undan mattan under fötterna på symfonirock-dinosaurierna.
van Riemsdyk ser till så löven får 3-0-ledning också, och i de flesta hallar skulle det innebära att matchen var avgjord, men Toronto är fortfarande Toronto och när Pasternackan medelest sitt tredje mål för säsongen reducerar i slutet vet vi alla:
Dom kan mycket väl tappa det här också.
• • •
Men Khudobin ser inte direkt ut som Vezina-kandidat i Boston-kassen.
Vad fan, in med Tuukka, det är väl inget att tveka om.
• • •
Aha, det är så där det ser ut när det är fullt i i Air Canada Centre?

Det fick vi aldrig under World Cup…
• • •
Bolts får ta och lära sig att matcherna börjar när de börjar.
• • •
Förra gången Brad Marchand befann sig i Toronto förstod att han att det blir bättre när han spelar hockey och struntar i det sedvanliga tjafset.
Men det tycks han ha glömt nu.
• • •
Usch, det kan bli en lång säsong för Red Wings.
• • •
När Backes och Kadri börjar slåss säger jag som Kalla Anka:
Kvack?
Vad kan de två, som alltid tillhört varsin konferens, ha för beef?
• • •
För att inte tala om hur lång den kan bli i Columbus.
När ryker Tårtan?
• • •
Nu har det gått en hel period utan att Mike Modano förolämpat några gamla lagkamrater på twitter.
Frugan kanske ställt undan ölen ikväll.
• • •
Det här ju ingenting annat än årets bild.
Kolla i bakgrunden, det sitter en golden retriever nere vid sargen och tittar – intresserat! – när Roman Josi för pucken över isen.
Jag skrattade mig fördärvad när jag först såg det.

Den är mörkgrå, ovanligt bred för att vara avsedd enkom för två, men framförallt djup. Äldre människor på besök brukar rentav tycka att den är svår att sitta i. Men de förnekar inte att sittdynorna är ljuvligt mjuka, eller att de robusta ryggkuddarna ger finfint stöd. Vad få av dem vet är att den är underbar att ligga i också. Skönare än de flesta sängar, faktiskt .
Jag pratar förstås om min käraste vän här i holken på östra Manhattan.
Korresoffan.
Ikväll gör den sig redo för den här NHL-säsongens första lördagspass.
13 – tretton! – matcher ska avgöras, så det blir som en slutspelsmatch med tre övertidsperioder, men korresoffan är gjord just för såna maratonskift.
Är ni med?
I så fall blir han och hans ägare väldigt glada.
• • •
Jag var ute på en svängom på stan igår kväll, så jag missade de tre matcherna som spelades då, men det verkar ju som att PK Subbans Nashville-debut gick minst lika bra som Willie Nelsons back in the day.
Kul.
Jag vill att den där trejden ska bli braksuccé.
• • •
Om man skulle beskriva korresoffan i hockeytermer?
Well, den är defensiv stay at home-back och mycket stabil runt målgården. Otroligt svår att flytta på, tar smällar och tacklingar utan att gnälla. Mentalt stark och bra i omklädningsrummet, skänker trygghet och lugn åt sin omgivning.
• • •
Och Connor McDavid är på väg mot, what, 250 poäng?
Det här är snart hans värld.
• • •
26 lag är alltså i action ikväll.
Mycket det. Händer nästan bara några få gånger per säsong att det är lika många, eller fler.
Det blir ju lite besvärligt för oss vid tv-apparaterna, vi vet ju inte alls var vi ska lägga vårt fokus.
Men jag tänkte i alla fall inledningsvis hålla lite koll på matchen i Toronto, för man vill ju veta hur Leafs-fansen tar emot Messias Matthews när han begår urpremiär i ACC.
Sen får vi var det verkar hända mest saker, jag förlitar mig på era tips.
• • •
Canucks har fortfarande inte varit i elden, men sent i natt får även de till sist ha Opening Night – hemma mot Flames.
Då är vi igång på riktigt.
• • •
Leafs tryckte/sydde tydligen upp 700 nya Matthews-tröjor för souvenirbutiken utanför ACC-entrén och enligt Chris Johnston är de redan slutsålda.
Messias var det, ja.
• • •
Blackhawks behöver en seger ikväll, annars kommer det att börja muttras och gnällas big time i kvarteren runt United Center.
• • •
Leafs inleder sitt 100-årsjubileum genom att pensionera de legendariska tröjnumren som länge hängt i taket men i formell mening inte haft den statusen.
1, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 13, 17, 21, 27 och 93.
Alla ”vanliga” nummer håller helt enkelt på att försvinna.
• • •
Jag är lite seg efter hattrullandet igår och har dessutom en småtung snuva, så vi får se hur mycket jag bloggar under kvällens gång.
Men spåret är öppet hela tiden och några inlägg kommer det nog då och då.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 5-3 (Slut)
• • •
Sorry för dröjsmålet, men vid min gud – det har varit lite att göra.
Mikas debut med Rangers, Alex Steens fina start med St. Louis, Pittsburghs mästerskapsceremoni, Tampas vändning mot Detroit, Laines första bomb i krysset och Brad Marchands fem poäng…det krävdes många referat.
Men varför klaga? Nu är man sannerligen inne i det här racet igen.
Jag har dock inte så mycket krut kvar för utlovad slutkläm här i bloggen och hänvisar därför till de texter som ligger ute på sportbladet.se.
Imorrn har jag en night off, men på lördag sitter jag i korresoffan igen.
Snälla, gör mig sällskap då.

Slut, Rangers vinner med 5-3.
Det kommer mera – men det kan dröja.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 2-0 (Period 2)
• • •
Lite mer tillknäppt mittperiod, men hemmalaget fortsätter elda på i sina attacker och två och tjugo före andra pausen kommer det mer utdelning.
Norrmannen vallar, via Islanders-skridsko, in en backhand – men det är fan Zibanejads mål.
Han vinner pucken strax ovanför blå, jagar ner bakom förlängda och slår en enastående, hård passning till Skjei.
Det har bara gått 40 av 4920 (ja, jag är inne på sånt idag, tydligen) ordinarie minuter, men det känns som att man redan kan konstatera att Mika hamnat väldigt rätt.
• • •
Återigen tycker jag det är nåt, som jag inte riktigt kan sätta fingret på, som saknas hos Islanders.
Det var mer tryck i spelet förra säsongen, mer auktoritet, mer flow.
Björn Falk får förklara.
• • •
Det är nästan lite rörande att se hur Rangers-fansen, lite tvivlande och klentroget, tycker att Dan Girardi står för en acceptabel insats ikväll.
Men faktiskt.
Det är, jämfört med ifjol, som skillnad mellan natt och…Dan.
• • •
Disqus har gjort några sinnesslöa förändringar som krånglat till det för er ciceron i New York-natten, jag blir utkastad stup i kvarten och måste starta om.
Ber om ursäkt för eventuella förseningar.
• • •
Jag finner det mycket fascinerande att Adam Clendening bara är 23 år.
När jag såg honom i morse reagerade jag först på att han hade en glimt i ögat som indikerar stor humor – och att han såg ut som en biffig plus- 35-taggare.
• • •
En sanning lika gammal den heliga skrift:

Det är bäst när Henke stannar i kassen…
• • •
Hörrni, ni måste ju rapportera sånt som att Alex Steen spräcker sin nolla för säsongen.
Nån som följer den matchen och kan berätta hur det ser ut?
• • •
Å andra sidan, när Henke väl står där han ska – satan så bra han ser ut just nu.
• • •
The usual kändis-suspects är på plats i ladan denna varma premiärkväll.
Cuba Gooding Jr, Debra Messing, Matt Harvey från Mets och han Darryl McDaniels från Run DMC.
I tredje gissar jag att de jumbotron-zoomar Cyndi Lauper, Susan Sarandon och Liam Neeson också.
• • •
20 kvar av den här gemytliga Broadway-premiären då.
Ni hänger la med till slutet?

NY RANGERS – NY ISLANDERS 1-0 (Period 1)
• • •
Den första av grundseriens 246 perioder är en rätt lovande en för 90-åringen från Manhattan.
Alla kedjorna – inklusive den nykomponerade fjärdelina Quickie Fast bildar med Pirri och Grabner – är heta och explosiva och skapar skapar mellan varven gott om farligheter, i synnerhet när de kommer med fart.
Som väntat övertygar spelet i egen zon mindre, men ett vänta sig något annat var förstås som att sätta på en Anna Book-skiva och hoppas på att få höra solid soul.
• • •
Det är inte bara spelartruppen som föryngrats på Garden.
En Gris-Olle från en helt ny generation har tagit över i kurvan intill pressläktaren och brölar så saliven skvätter några gånger.
Lovande, det med…
• • •
Islanders har inte riktigt samma pondus i agerandet som jag minns från ifjol, men Tavares är fortfarande en enormt mäktig härförare och verkar snabbt ha utvecklat kemi med Andrew Ladd.
Men grindern på andra kanten…ja, det är som det är.
• • •
Henke tar säsongens första skott, avlossat av Josh Bailey – men han tycks inte själv veta riktigt hur.
Än sen?
• • •
I powerplay är och förblir Rangers dock alltjämt en domesticerad åsna, tänker jag under första försöket.
Men under andra driver Zibanejad upp ett hisnande tempo i puckförflyttningarna.
Sånt är Garden inte bortskämd med.
• • •
När Andrew Ladd står precis på tröskeln och bara ska damma in sitt första mål som Islander har Henke desto bättre koll på vad som händer och gör en fantastisk räddning.
• • •
Det svider antagligen lite extra i Björn Falk och hans fellow Isles-fans att det är just Grabner som spräcker säsongens nolla.
Han var ju i flera år en formidabel kontringsjägare ute på Long Island.
• • •
Han släpper en retur på målet, men Halak har ändå varit gästernas stora utropstecken.
Han tänker tydligen fortsätta spela lika bra som under World Cup.
• • •
Som sagt:
Långrandiga preludier.
Rangers har inte bara hemmapremiär utan inleder också sitt 90-årsjubileum, vad det nu egentligen är att fira.
Därför släpar de hit allt de har av gamla legendarer och honoraties, inklusive släktingar till den man som för nio decennier sedan startade klubben.
Vad händer om tio år? Kommer det släktingar till de indianer som en gång sålde Manhattan?
Jeez.
• • •
Gardens kaffe är svagare än någonsin.
Mitt gillande anmäls härmed.
• • •
Fast okej, det är lite coolt att de, till publikens förtjusning, plockat hit inte bara legender från bronsåldern utan också sentida alumni-hjältar som den oförliknelige Darius Kasparaitis, Brad Richards, Martin St. Louis och – minsann – Tomas Sandström.
• • •
Det borde en vaken bloggare kanske ha noterat redan innan han kom hit, men det är först nu jag noterar hur cool Mika ser ut när han åker runt på värmningen och tuggar tuggummi.
• • •
Det var några år när de, av förklarliga skäl, höll sig undan när det vaknades derbyn av den här sorten, men nuförtiden tror Islanders-fansen på livet och sprider oblygt ut sig över Gardens ärevördiga läktarsektioner.
• • •
Go easy on domarna, Tobias och andra.
Den ene, Kendrick Nicholson, begår sin NHL-debut ikväll – och han ser ut att vara, ungefär, fjorton.
• • •
Se vilket fynd Red Wings hittade i Vanek…
• • •
Nu ska jag enligt gamla traditioner gå och hämta en kopp kaffe.

And now, live from New York City – the greatest city in the world, home of the bright lights of Broadway, the pastrami sandwich, Ramones, Statue of Liberty, Carrie Bradshaw, Empire State Building, George Costanza, The Apollo Theatre, Vito Corleone, the pretzel, Jay-Z, the yellow cab, doo wop, The Yankees, Museum of Modern Art, Rita Hayworth, Metropolitan Opera, Jackie Kennedy, Studio 54, Gordon Gekko, Public Enemy, NYPD, Madonna, Carnegie Hall, Ralph Lauren, Meatpacking District, Chelsea Hotel, Brooklyn Lager, Simon & Garfunkel, Nathan’s Hot Dog, West Side Story, Stonewall Inn, John McEnroe, Elaine’s, Mike Tyson, Brooklyn Bridge, Tiffany’s and Lou Reed:
Derby mellan Rangers från Manhattan och Islanders från Brooklyn.

Det är med den saftiga gräddbakelsen hockeysäsongen i Gotham City inleds.
Det är som att en valrörelse skulle börja med debatter mellan Hillary Clinton och Donald Trump (well…), som om Oasis och Blur headlinade på samma scen på samma festival 1995, som om Nord- och Sykorea möttes i VM-final i armbrytning.
Ja, jag var upphetsad redan igår, för det var ju hela säsongens Opening Night, men nu når vi en helt annan sorts febertopp.
Det är som sagt lokalderby i New York – det enda riktiga, vid sidan av Yankees och Mets möten i Major League Baseball – och bloggen får efter prologen i Toronto äntligen begå riktig live-debut hemma på Madison Square Garden.
För att citera den nyblivne nobelpristagaren:

I feel like I’m knocking on heaven’s door.
• • •
Eftersom det inte fungerar att bara gå och lägga sig efter urladdningar som den igår – man måste zoona ut med ett nytt ”Quarry”-avsnitt först – sover jag inte mer än knappt fyra timmar.
Men när de goda släktingar som lovat agera extra väckarklockor ringer – först mamma, sedan storebror – studsar jag ändå upp ur sängen som hade jag huvudrollen i klämkäck Andrew Lloyd Webb-musikal.
Jag vet ju att jag för första gången på fyra månader ska få gå in i den rutin som under vinterhalvåret varit hela tillvarons förtrollande manual i snart ett decennium
Den följs till punkt och pricka denna ljumma premiärtorsdag och ser ut som följer:
Duschar och duttar på lukta-gott, tar på en nypressad kostym, åker hiss ner till lobbyn, gafflar lite hockey med Bazil och Simon och de andra dörrmännen, promenerar 34:e gatan bort till Garden, stannar på en diner vid sjunde avenyn och köper en pappmugg vattnigt kaffe, ser Rangers morgonvärmning, går in i omklädningsrummet och pratar lite med svenskarna, sitter genom Alain Vigneaults presskonferens, ser Islanders morgonvärmning, går in i omklädningsrummet och lyssnar på John Tavares, hör delar av Jack Capuanos presskonferens, småputtrar med bloggintro en timme i pressrummet, äter en lobster club på Nick & Stef’s Steakhouse vägg i vägg med pressentrén, får skorna putsade hos de glada kubanerna på Penn Station, återvänder till presssrummet för att ta tag i intro på allvar.
Återstår: Match, post game-intervjuer, taxiresa tillbaka hem till östra Midtown, telefonsamtal till svenskar som stått för saker att skriva hem om i andra matcher, lämningar till morgonredaktör i Stockholm och, slutligen, en bourbon med två isbitar i korresoffan.
Det är kanske inte mycket till liv, men det är mitt – and I love it.
• • •
Båda släktingarna som ringer i arla morgonstunden upplyser mig, med olika grader av andan i halsen, att Dylan vunnit Nobelpris.
Det var som fan.
Verkligen.
Men andra som plötsligt hör av sig och tror att jag ska vara med och debattera om det var rätt att han fick litteraturens egen Stanley Cup-buckla tar fel.
It ain’t me, babe.
• • •
Det är verkligen många nya ansikten inne i Rangers lyxiga omklädningsrum.
Jag får lov att titta på namnskyltarna ovanför båsen för att kunna identifiera både Brandon Pirri, Pavel Buchnevich, Jimmy Vesey, Michael Grabner, Adam Clendening och Nick Holden.
En sådan mängd newbies kan jag inte erinra mig senast de startade en säsong med, men rent spontant, när jag nu stått öga mot öga med dem, känns det inte som att det direkt är av ondo för Manhattan-klubben
• • •
Risken finns dock att jag avlossar fler Dylan-citat av typen här ovan – ”It ain’t me, babe”– just ikväll.
Don’t think twice i så fall, it’s alright.
Att skita i det alltså….
• • •
Mika Zibanejad är också ny i Blueshirts-salongen, men honom behöver jag ingen namnskylt för att känna igen.
Han sitter på Dominic Moores gamla plats och berättar att han redan hunnit skaffa lägenhet på Manhattan och snabbt funnit sig tillrätta.
– Jag kommer ju från Stockholm så…jag trivdes bra även i Ottawa, men det är ett helt annat utbud här.
Det är ju det, it’s the home of the bright lights of Broadway, the pastrami sandwich, Ramon…ja, just ja, det har vi redan dragit.
• • •
Vare sig coacher eller spelare brukar vara särskilt pigga på att prata om andra lag och stjärnor, i synnerhet inför en premiär, men Auston Matthews uppvisning i Canadien Tire Center igår går liksom inte att komma runt.
Och alla ler roat när den sensationella skitungen kommer på tal.
– Jag trodde jag hade en bra debut, kluckar till exempel John Tavares, men den var ingenting.
Han kan trösta sig med att det är lika för precis alla som någonsin spelat i NHL.
• • •
Pavel Buchnevich – förste ryssen i Rangers sedan Artem Anisimov – gör en Malkin och har tolk när han ska svara på medias frågor efter morgonövningarna.
Tydligen pratar han inte särskilt mycket engelska annars heller, men enligt färske kedjekamraten Zibanejad är det inte nödvändigtvis ett problem.
– Tvärtom, faktiskt. När man inte kan kommunicera jättemycket blir det man säger på isen tydligt och enkelt och det kan vara rätt nyttigt, förklarar han.
Ja, framgången de två haft under försäsongen bekräftar att The language of Hockey är universellt.
• • •
Det brukar vara – ja, ÄR, helt enkelt – hårda krav på att NHL-boysen ska klä sig i kostym på matchdagar, men Tavares har nåt slags fancy skinnjacka på överkroppen när han lämnar Garden under förmiddagen.
But then again, han är John Tavares och risken att klubben tänker stänga av honom för en sådan förseelse – eller NÅGON förseelse – är mindre än att Donald Trump och Gudrun Schyman gifter sig.
• • •
Ju fler yngel som slår sig in i hockeylag, desto mindre uthärdlig brukar den musik som pumpas i omklädningsrummen bli för gubbjävlar som yours truly.
Men när jag stövlar in i hemmakabyssen under förmiddagen är det Bono som ylar i högtalarna.
Rätt okej ändå.
• • •
Fina Twitter-gruppen ”Svenskarna i NHL” – som ni självklart ska följa – låter meddela att Mika Zibanejad blir den 41:a svensk i historien som representerar Rangers i NHL.
Därmed är 90-årsfirande Blueshirts den ultimata svenskklubben, inget annat lag har haft så många blågula pjäser genom åren.
Hela listan:
Ulf Sterner, Juha Widing, Anders Hedberg, Ulf Nilson, Hardy Åström, Peter Wallin, Kent-Erik Andersson, Peter Sundström, Jan Erixon, Tomas Sandström, Kjell Samuelsson, Ulf Dahlén, Pär Djoos, Peter Andersson, Mattias Norström, Ulf Samuelsson, Niklas Sundström, Johan Lindbom, Ronnie Sundin, Jan Mertzig, Peter Popovic, Johan Witehall, Kim Johnsson, Bert Robertsson, Johan Holmqvist, Andreas Johansson, Mikael Samuelsson, Michael Nylander, Henrik Lundqvist, Christian Bäckström, Fredrik Sjöström, Markus Näslund, Anders Eriksson, Tim Erixon, Carl Hagelin, Anton Strålman, Andreas Thuresson, Jesper Fast, Viktor Stålberg, Oscar Lindberg – och så Mika då.
• • •
På ett sätt känns den här kvällen bara fortsättning på World Cup-äventyret.
För inte nog med att Dan Rosen, de göteborgska räkmackornas hårdaste kritiker, i vanlig ordning är i huset.
Joey Mac har åkt ner från Boston också.
– Vi ses väl på O’Leary’s efteråt, flinar han.
I wish.
• • •
I Islanders annaler är det däremot skralt med svenskar , särskilt från senare årtionden.
Ullabulla Ullmark gjorde några matcher 2012 och 2013, men annars har de inte haft en enda under de elva säsonger jag bevakat NHL, och nu finns inte ens Frans Nielsen att prata med.
Vad är dealen med det?
Kan inte Snow trejda till sig Hästpolo-Gustav eller nån?
• • •
Rolig rapport från Edmonton:
Oscar Klefbom berättar att både farmor och mormor var på plats och såg säsongspremiären igår.
– Och den ena sa att det var en dålig match, att vi hade dålig struktur och allt det. Jag fick delvis skulden…
Ha ha, ja, av mor- och farföräldrar får man alltid höra sanningen.
• • •
Jag kan inte minnas senast Rangers öppnade en säsong på hemmaplan.
Inte Henke Lundqvist heller.
– Det kan inte hänt många gånger under de elva säsonger jag varit här, säger han och rycker tag i PR-chefen JR för att få klarhet i om det överhuvudtaget hänt men inte heller han kommer upp med mer än några hummanden om att det i så fall var väldigt längesen.
Så det är en speciell kväll på sjunde avenyn på det sättet också.
• • •
Bloggens premiär-Outfit:
Johnny Cash-varianten, allt svart – kostym, skjorta, skor, strumpor.
Men tre timmar före puckdrop fullbordar jag mästerstycket med en blå-gul-vit slips
Game on, motherfuckers!
• • •
Det var förstås en missräkning för Islanders att P-A Parenteau den här gången visade sig ovärdig rollen som Tavares lekkamrat och fick lov att waivas – och konsekvenserna är hiskeliga.
Jason Chimera får börja i förstakedjan.
Såvida inte ett rent mirakel inträffar kommer Garth Snow får fortsätta jaga för att hitta rätt namn till den positionen.
• • •
Consol Energy Center finns inte längre.
Hallen i Pittsburgh är omdöpt till det inte helt klatschiga PPG Paints Arena – och för att fira nyinvigningen får de journalister som bevakar kvällens premiär tydligen varsin burk målarfärg.
Hallå.
• • •
Apropå hiskelig ägnar Dan Girardi förbryllande mycket energi och tid under förmiddagen åt att tejpa om sina klubbor.
Först lindar han av den vita tejpen högst upp på skaften – sedan lindar han på ny, exakt likdan, på precis samma sätt.
Och det med en min man vanligtvis förknippar med tv-deckare som måste desarmera bomber som hotar hela civilisationen.
Vad är dealen med det, tro?
• • •
Rättelse:

Det är godis i målarburkarna kollegorna får i Conso…förlåt, PPG Paints Arena.
• • •
Det är en onslaught av matcher ikväll och samtliga börjar inom ett tajt spann av en och en halv timme.
Det betyder att en NHL-rapportör med uppdragsgivare på andra sidan Atlanten får känna att han lever framåt deadline och han ber er härmed om hjälp att, i kommentatorsspåret, hålla koll på allt coolt och spektakulärt som händer där ute.
• • •
Men svenskbrist och Chimera i förstalinan till trots – Islanders har ägt Rangers de senaste åren och vann samtliga möten förra säsongen.
Dessutom hävdar nån att Jaroslav Halak – All Star-värdig I World Cup – aldrig förlorar premiärer
Så den optimism som – till viss förvåning för alla oss skeptiker – glöder i hemmalägret kan kan komma att släckas snabbt.
Och sen väntar, i tät följd, dueller mot St. Louis och San Jose.
Ojvoj.
• • •
Sam Rosen och Joe Micheletti, MSG-kommentatorerna, ser heta ut i hissen upp till pressläktaren.
De kan definitivt ha en stor säsong på gång.
• • •
Vad roligt det var att få skriva ”ojvoj” igen.
Jag ber att få göra det en gång till:
Ojvoj.
• • •
Det blev långt ett långt jävla intro detta, men det händer lätt när bloggarn har så här mycket eufori i hjärtat.
Nu ska jag dock låta er läsa, så ni hinner bli klara innan Winter Classic.
Vi hörs igen efter – säkerligen långrandiga – premiärpreludier och årets första period i Garden.
För ni vet ju:
Tonight I’ll be staying here with you.

OTTAWA – TORONTO 5-4 (Slut, OT)
CHICAGO – ST LOUIS 2-5 (Slut )
EDMONTON – CALGARY 7-4 (Slut)
SAN JOSE – LA KINGS 2-1 (Slut)
• • •
And that’s a wrap.
Opening Night är över och det är ju bara att tacka för showen.
Det var kul nästan överallt, men framförallt kommer ingen som såg nånsin glömma Auston Matthews debut.
Ojvoj, är det minsta jag kan säga.
• • •
Även Austons polare från showgruppen Team Nordamerika, Connor McDavid, öppnade säsongen med hygglig ackuratess.
Två mål, varav ett på äckligt snygg straff, och en assist är ett facit som skulle stå ut vilken annan premiärkväll som helst.
• • •
Rogers Centre alltså – den futuristiska skapelsen mitt i downtown Edmonton ser ju ut som hela ligans läckraste hall, både in- och utvändigt.
Jag måste åka dit, och det rätt så omgående – inte sant?
• • •
Det var inte målvakternas kväll – i alla fall inte i Kanada.
Calgary skulle ju ha löst sitt stora problem med förvärvet av Brian Elliott, men uh-uh, han såg inte mycket bättre ut än på tiden när han stod i Ottawa och läckte för sex år sedan.
• • •
Nu ska jag sova några några timmar och sen studsa upp och ta mig till Garden för säsongens första morning skate.
Och till natten hörs vi här igen, för live-debut.

OTTAWA – TORONTO 5-4 (Slut, OT)
CHICAGO – ST LOUIS 2-5 (Slut )
EDMONTON – CALGARY 63 (Mitten av Period 3)
SAN JOSE – LA KINGS 2-1 (Mitten av Period 3)
• • •
Hallå i ottan, har vi fortfarande några nattmanglare med oss?
Jag undrar jag, i så fall hade jag nog fått skäll – åtminstone av Anders Dahlgren! – för att det som vanligt inte blir ordentligt bloggat om de sena västmatcherna…
Men just det går inte att göra så mycket åt, jag måste ovillkorligen skaka fram material åt morgonredaktörerna och denna morgon gjorde jag dessutom ett tv-framträdande, ifall någon undrade vad det var för halloween-spöke TV3 släppte loss i rutan.
Nu ska jag dock föra de sista duellerna i hamn – inklusive high chaparall-showen i Edmonton – så är det nån som vill tjata lite…shoot.

OTTAWA – TORONTO 5-4 (Slut, OT)
CHICAGO – ST LOUIS 2-3 (Mitten av period 3 )
• • •
En bit in i tredje gick jag ut på twitter och konstaterade att det vore väldigt Leafs att förlora en sån här match.
Och jodå, det lyckas de med.
Auston Matthews skriver alltså helt fantastisk historia med fyra mål – och det eviga loser-laget torskar i alla fall.
Som sagt:
Väldigt Leafs.
VÄLDIGT.
• • •
Många NHL-stjärnor var under kvällen ut på sociala medier för att kommentera Matthews debut.
Några kul exempel:
– Wow! Welcome to our beer league! Lol!
Kris Letang
– I’ve just decided Reims will play ALL of the games versus the Leafs this year…
Roberto Luongo
– Most guys would be thrilled to score four in a month…
Viktor Stålberg.
– Your 3 goals in Buffalo is not looking som impressive anymore…
Ryan Callahan till Derek Stepan (som gjorde hat trick i sin debut med Rangers).
Ha!
• • •
Det hamnar ju lite skuggan av Auston Show, men Erik inleder alltså sässen med 1+2 – och det rent handbollsartade upplägget vid Turris OT-mål är ju ett mästerverk.
Igen:
Ge honom Norris Trophy already.
• • •
Dansken…mja.
• • •
Nu väntar NHL-premiären i Rogers Place – den nya och, av bilderna att döma, drömlika arenan i downtown Edmonton.
Även i den matchen kommer ju några unga artister som kan det här med hockey uppträda.
Jag ska samtidigt börja söka ett par svenskar och randa referat och ni vet hur det kan bli, jag bloggar igen när jag kan.