RYSSLAND – FINLAND 2-0 (Period 2)
• • •
Nähä, det var det.
Ryssland tar förstås det här nu.
Och hey – Kanada-Ryssland i Toronto en lördagkväll…det är fan ingen dussin-happening det heller.
Men ah.
Det känns vemodigt att Team Nordamerika inte finns längre.
Risken är stor att vi aldrig får se dess like igen.
• • •
Det är mål som det Tarasenko gör när Ovetjkin – den store playmakern! – helt briljant spelar fram honom i powerplay man föreställer sig att ryssarna ska göra hela tiden.
Och nu kanske de börjar göra det också…
• • •
Tänk vilken mara det här varit om Tre Kronor förlorat under ordinarie matchtid igår.
Just saying.
• • •
Det är roligare när Eken – eller Big Papa, som ju råkar vara fallet den här veckan – hämtar kaffe, men här på rummet får jag lov att resa mig ur soffan och gå till pentryt och hälla upp eget.
Men det ska väl gå det med.

RYSSLAND – FINLAND 0-0 (Period 1)
• • •
Jadå, jadå, det här ser ändå OK ut.
Finland vill, Finland satsar, Finland var i alla fall inte ute så länge igår kväll att de inte längre kan se skillnad på en puck och en lampskärm (det har jag varit några gånger, då är det inte kul…)
Hoppet lever.
• • •
Det är inte bara på min tv det spelas hockey på det här hotellet.
Nere i lobbyn har våra masar – några i blåvita matchtröjor – sett till att Leksands SHL-premiär streamas på storbildsskärm.
Det hade troligen inte tillåtits i särskilt många andra länder, men är det något dom förstår i Kanada är det passion för hockeylag.
Och i just Toronto är förståelsen extra stor för stackare som håller på undermåliga blåvita lag som inte vunnit mästerskap på många decennier…
• • •
För hundrade gången:
Det är ett ofattbart mysterium att offensiva världsartister som Ovetjkin, Malkin, Tarasenko, Datsyuk och Kucherov inte skapar mer än så här när de spelar tillsammans.
• • •
Kanadensiska hockeytyckare rasar idag rätt ordentligt om att coach McLellan och GM Chiarelli – Edmonton-duon – inte hade upplyst kidsen om att de behövde vinna under ordinarie matchtid igår.
Istället lät de MacKinnon tro att han hade skickat laget till semifinal med sitt OT-mål.
– Fucking Oilers…de förstör alltid allting som har med unga talanger att göra, fräser en.
Jo, nog är det väldigt konstigt att de inte trummade in budskapet i tredje: ”Ni måste avgöra nu!”.
Å andra sidan är spelarna i U23-laget inte elva år. De borde ha läst på och räknat ut vad som gällde själva.
• • •
Leo Komarov skulle få en egen staty intill Sudden och Börje i sin hemstad om han fällde ryssen idag.
Det måste han vara medveten om.
• • •
Från västsvensk front meddelas att det inte, som jag påstod igår, var boule Fast Freddy Shoestrings och Henke Lundqvists bättre hälfter slog sina makar i för någon sommar sedan.
Det var kubb.
– Men det stämmer att Henke alltid vill vinna allting och blev sur, säger bloggens uppgiftslämnare.
Ja, igen:
Det är därför han är så bra.
• • •
Tanken på duell mellan Kanada och kidsen på lördag kväll är så kittlande att jag inte vågar tänka den ännu.
• • •
Det står en kaffebryggare här på rummet.
Den ska jag brumma igång nu, goddamned it.

Hakaa päälle Suomen poika!
Vi vet att ni i teknisk mening inte har något att spela för, men hela världen håller på er idag, för om ni vinner mot Ryssland får vi se mer av F16-planen i Team Nordamerika.
Så för resten av världen.
För framtiden.
För er egen stolthet.
För Karelen.
För bad ni vill
Fäll den ryska björnen, Finland!
• • •
Så mycket mer hinner jag inte formulera i detta mini-intro, för jag har suttit och skrivit annat hela dagen – och är dessutom fortfarande kvar på hotellrummet.
Men jag ser matchen, på tv, som avgör om Ryssland eller kidsen spelar semifinal på tv:n, och bloggar som vanligt medan den rullar på.

SVERIGE – TEAM NORDAMERIKA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Tre Kronor är i semifinal.

Det känns utomordentligt trevligt att konstatera ytterligare en gång.
Dels är det roligt för Sverige i största allmänhet – och dels får vi alla fortsätta jobba med laget här i Toronto.
Någon kväll framöver kommer det att firas med en dry martini eller två.
• • •
För svensk del kvittade det ju helt vem som vann den där övertidsperioden.
Men såg ni Lundqvist?
Han var rasande när han stormade mot spelargången, gestikulerade och skrek – antagligen om det mindre roliga i att bli lämnad i en rätt besvärlig noll-mot-två-situation.
Så är det med mannen de kallar kung i New York.
Han blir förbannad när han och kompisen Fast Freddy Shoestring förlorar i boule mot fruarna om somrarna, så i en OT-period i World Cup kan man ju bara tänka sig.
Men det är just för att den där glödande tävlingsinstinkten brinner i bröstkorgen han är så bra.
• • •
Om det inte vore för att det skulle få mig att framstå som så knäpp – och som alldeles för emotionellt investerad i Sverige väl och ve – skulle jag berätta att jag när sådär två-tre minuter återstod lämnade min stol intill Big Papa och gick ut i korridoren bakom pressläktaren och försökte få ner pulsen genom att hyperventilera.
Som i ungdomens dagar när det blev för gastkramande på Domnarvsvallen och i Leksands Isstadion.
Men jag tror vi tar och är tysta om det.
• • •
Det är ett jädra dickederande om varför McLellan inte tog ut Gibson när det var oavgjort i slutet, men om Sverige satt en puck i tom kasse och vunnit under ordinarie matchtid hade de varit helt borta vid rysk poäng i morrn.
Nu finns ändå något slags om att fyra poäng ska räcka.
Eller?
Jag blir helt yr i huvudet av sånt här.
• • •
Efter den här drabbningen måste väl den tröttsamma debatten om att Kanada alltid för fördelar av domarna ändå vara över?
Utvisningen McDavid åkte på, i det läget, var faktiskt horribel.
Om den drabbat en svensk hade folkstorm utbrutit.
• • •
Fast det verkar oklart vad den nordamerikanska ledarstaben egentligen visste – och framförallt hur ingående de förklarat för spelarna.
En mycket snopen Nathan MacKinnon säger att han trodde de var semifinalklara när han avgjorde.
Ouch.
• • •
Vad tänkte du, frågar jag kapten Sedin, under de första bytena?
– Oj oj, svarar han med ett leende.
Ja, vi var många som inte kunde formulera mer avancerade tankegångar än så.
• • •
En sak är säker:
De finska lejonen har aldrig haft mer stöd från omvärlden – framförallt inte i en match som inget betyder för dem – än mot Ryssland i morgon.
Hela hockeyvärlden hoppas att de knockar den ryska björnen och ser till att vi får njuta mer av Connor McDavid och Johnny Hockey och Nathan MacKinnon.
– Hopppas kanadensiska regeringen har security på Finlands hotell, muttrar någon.
Ja, det är ju det där också.
Besvikna finländare är antagligen lite sugna på en ”sen middag” ikväll…
Å andra sidan, som en smålänning jag känner konstaterar:
Som de spelat i den här turneringen är det kanske just vad som skulle göra susen!
• • •
Henke Sedin får också frågan om det var han som missade friläge under övertiden.
– Nej, det var Danne. Jag hade gjort mål.
Ha!
• • •
Jag upplyser några bistra amerikanska och kanadensiska kollegor om att Finland faktiskt brukar slå Ryssland i mästerskap nuförtiden.
De ser skeptiska ut.
• • •
Bäckis har inte heller förutsättningarna klara för sig.
– Om Nordamerika vunnit med 4-3 i ordinarie, då hade vi gått vidare ändå, va?
När Sjöberg på den andra tidningen förklarar varför det inte alls hade varit så – ja, hela den komplicerade skiten om inbördes möten och målskillnad och jämna veckor under varannat skottår, eller hur fan det nu var – bara fnyser Valbo-sonen:
– Vilket jävla system!
Ja, men det är tur att det finns journalister som håller ordning på grejorna!
• • •
Auston Matthews förärades flest egna ramsor i ACC idag.
God tvåa:
Uffe Bodin.
Vi plöjer oss tillsammans genom entréhallen, mot presscentrat, efter Sveriges match när några glada gossar med peruker och målade ansikten får syn på honom och börjar skandera:
– Uffe, Uffe, Uffe!
Ett stort ögonblick.
• • •
Jaha, då ska vi se vilka Sverige får möta på söndag då – Kanada eller Team Europe.
Det avgörs nu.
Jag kommer inte blogga om matchen, för jag behöver vila både finger och hjärta, men jag ser matchen ihop med Big Papa och kommentatorsspåret står öppet.

Slut, Team Nordamerika vinner på OT.
Men det var ju detsamma, för Tre Kronor fick sin poäng och är i semifinal.
Nu ska det jobbas lite och sen blir det slutrapport.

SVERIGE – TEAM NORDAMERIKA 2-3 (Period 2)
• • •
Mja.
Första halvan av den här perioden kändes det som att svenskarna fick matchen dit de ville.
Höll i pucken, drog ner tempot, täppte till lite luckor och skapade en och annan farlig chans mot svajige Gibson.
Men sista sju-åtta kroknar de ordentligt och om det inte varit för att Henke Lundqvist gett sig fan på att det inte ska rassla nåt mer i hans nät hade Johnny Hockey & co lätt pangat in tre-fyra till.
En poäng – en enda! – är vad som krävs, men jag vetifan.
Det blir svårt om det ska fortsätta så här.
• • •
För första gången på hela turneringen finns en klar möjlighet att Tre Kronors forward får högre snittbetyg än backarna.
Några vanligen omutligt stabila pjäser i ”världens bästa d-uppsättning” har varit egendomligt såsiga och vårdslösa
• • •
Meh, ska Carl Söderberg köra på John Gibson?
Motståndarmålisen är ju ett av våra största hopp…
Kommer Connor Hellebuyck in kan det här bli mycket svårare.
• • •
De blågula fansen på läktarna är lite tama idag, måhända skärrade av vad de såg i inledningen.
De öste faktiskt mer under Kanadas och USA:s match igår, när de flera gånger ledde hela ACC i Vulkanen.
• • •
Jag har aldrig hört Big Papa så ljudligt nervös som under kidsens sista powerplay.
– Åh…Ah…iii…bara det inte blir 4-2 nu, då är det kört, lät det oavbrutet.
Passionen brinner fortfarande efter 33 år med Tre Kronor!
• • •
Det ska bli ett sant nöje att följa Edmonton Oilers i år, that’s for sure.
Jag sitter rentav och blir sugen på premiären i nya hemmahallen tolfte oktober.
Då möter dom Calgary.
McDavid mot Johnny Hockey.
Ojvoj.
• • •
Domarna kan svenskarna inte klaga på.
De har rentav haft flyt med domsluten, två-tre svenska regelbrott har fått passera.
• • •
Verkligen nödvändigt av grinig Oliver att ta en tydlig slashing precis som Sverige dödat utvisningen här på slutet.
Verkligen.
En för laget.
Herregud!
• • •
Nu är kaffe det enda som kan rädda oss.

SVERIGE – TEAM NORDAMERIKA 2-3 (Period 1)
• • •
Morsning korsning och god morgon.
Kidsen spelar ut, leker med och förödmjukar tröga svenskar under de första minuterna och har 2-0 efter 01.35 – plus en missad straff mellan de två målen!
Det är nog det värsta – eller bästa, beroende på perspektiv – jag sett under 44 år som hockeykonsument.
• • •
Efter den chockerande inledningen hade jag haft full förståelse om några av svenskarna packat trunken och åkt hem.
Det är jag rädd att jag, med ett idrottspsyke mjukare än Philadelphia-ost, gjort.
Men Tre Kronor ska ha cred för att de tuggar på och försöker komma tillbaka – och plötsligt, out of the blue, reducerar både en och två gånger
Och grejen är väl att de inser att det faktiskt finns chans ändå, bara Nordamerika inte har pucken (…).
De är inte New Jersey Devils 1995 i egen zon och har ingen Vezina Trophy-vinnare i Anaheims John Gibson.
• • •
Varför tog Grönborg inte timeout efter straffen åtminstone?
Var han lika tagen av uppvisningen som alla andra?
• • •
Här är vi ju normalt inte såna, men jag kan inte låta bli att påminna om att jag i introt skrev något om att de som till äventyrs inte hade koll på honom snabbt skulle bli varse vem Connor McDavid är.
Och direkt, redan i första bytet, kom han flygande som en jävla F-16 genom Sveriges zon.
Det går kanske att påstå att Tre Kronor ”inte var beredda”, men jag är inte så säker på att det alltid hjälper.
19-åringen från Richmond Hill – en timmes bilväg norr om Toronto – är ibland så sjukt bra att han inte GÅR att försvara sig mot.
• • •
John Gibsons brister exponeras om inte annat när Filip Forsberg äntligen spräcker sin World Cup-nolla med ett inte alls särskilt märkvärdigt skott.
Men oj, så Fil The Thrill behövde den baljan.
Nu kan det lossna.
Om det nu blir någon fortsättning på turneringen, vill säga…
• • •
Big Papa Wennerholm på stolen till vänster är alldeles blek i synen efter de inledande minuterna.
Han har följt Tre Kronor sedan 1983 och aldrig sett det folkkära landslaget bli lika sanslöst utspelat som under inledningen.
– Så här såg det inte ens ut när ryssarna var som bäst, säger han lätt chockskadat.
• • •
Efter fem minuter ledde valparna skotten med 11-2 i skott efter fem minuter.
Men nu i pausen står det 16-16.
Det var en sjuk period på så många sätt.
• • •
Som Kryckan sa för några timmar sen:
Sveriges bästa sätt att försvara sig mot de här ungjävlarna är att hålla i pucken.
Problemet är bara att det känns som det blir absolut livsfarligt så fort de inte gör det.
• • •
Vi kan känna oss ensamma idag, vi svenskar.
Alla andra som gillar hockey håller benhårt på ynglen, för de vill se mer av den sensationella hockey de bjuder upp till.
Till och med Daniel Sedin sa det ju igår:
– Team Nordamerika är det mest underhållande jag sett på en is på många år…
• • •
Johnny Hockey är inte mycket mindre sevärd än McDavid.
När han kommer loss i frilägen bara vet man att det är morsning och goodbye för Lundqvist.
• • •
Nu ska jag försöka andas lite.

När Bud Fox – Charlie Sheen-karaktären i ”Wall Street” – efter månader av envetet tjat till slut får ett möte till stånd med sin idol Gordon Gekko och kallas in till mångmiljardärens luxuösa kontor i en av södra Manhattans flashigaste skyskrapor stannar han för ett kort ögonblick vid en liten spegel i lobbyn, rättar till slipsknuten, tar ett djupt andetag och säger:
– Life all comes down to a few moments. This is one of them.
Hoppas NHL-stjärnorna i Tre Kronor – själva en samling idrottens bud foxar, precis lika giriga efter sin typ av världsherravälde – inser att det förhåller sig exakt så och att de faktiskt står inför ett av de ögonblicken nu.
Om de vinner, eller åtminstone tar en poäng, mot Nordamerikas kaxiga valpar i Air Canada Center i Toronto denna soliga septemberonsdag är de klara för semifinal i World Cup of Hockey.
Och i så fall har de lyckats.
Nej, inte vunnit – ännu.
Men de har tvingat sig in i det exklusiva kontor där framgångar, rikedomar och evig ära kreeras.
Om de torskar?
Well, det vore övermaga att plocka fram fiasko-rubrikerna när de vunnit två av tre matcher.
Men de skulle snabbt falla i glömska, tyna bort i det kollektiva medvetandet och bli del av den anonyma massan av lag som försökte men inte kom nånstans.
Nu står de dock på tröskeln till Gordon Gekkos skattkammare.
Har de ett trumfkort, som Bud Fox’s inside-info om Bluestar Airlines, att spela ut?
Allt handlar om det.
This is it.
Ett av de avgörande ögonblicken i livet…
• • •
Det är dagen efter för de redan utslagna och några amerikaner sitter under förmiddagen vid podierna i presscentrat och ser slokörade ute.
Man kan förstå det.
Inte nog med att de torskade det som åtminstone för somliga av dem var The Game of Their Lives.
De – eller snarare deras ledare, men ändå – blev hånade av icke närvarande kompisar också.
Först gick Phil Kessel, för blott tredje gången på ett år, ut på twitter och skrockade om att det var nåt vikltigt han skulle göra men han kunde inte minnas vad och bara några timmar senare följde Bobby Ryan exemplet.
Men värst var antagligen smockan från Josh Pauls, dubbel guldmedaljör i kälkhockey i paralympics.
”Really glad I was born without legs. The US sled team has a much better track record of success than the US stand up men’s team”, skrev han.
När man får någon att tacka sin lyckliga stjärna för att hen fötts utan ben, då jävlar har man misslyckats…
• • •
Det blir emellertid inte lätt för de blågula bud foxarna idag.
Tvärtom, Team Nordamerika är tveklöst hittills svåraste motståndaren i turneringen.
Dessbättre är våra kronor av allt att döma införstådda med det.
Två ord surrar hela tiden i luften när några av dem – Daniel Sedin, Vigge Hedman, Kryckan Krüger och Flipper Forsberg – gör the rounds i presscentrat.
Speed and skills.
Problemet är att så många av spolingarna har både och – och utnyttjar bägge egenskaperna samtidigt.
De har en nästan unik förmåga göra fruktansvärt avancerade saker i diaboliskt hög fart.
– Därför, säger Kryckan, är det bra om vi har pucken så mycket som möjligt. Då kan de inte göra de där sakerna.
Bra idé, onekligen, men hur var det redan de gamla grekerna sa?
Lättare sagt sagt än gjort, eh?
• • •
– Bulan stoppar Backlund.
Big Papa slår till med en brutal wennerholmare när han nås av nyheten att Mikael Backlund ådrog sig en huvudskada när Lepistö proppade honom igår och ersätts av Patrik ”Bulan” Berglund idag.
Jag ber om ursäkt…
Men så är det alltså.
Den västmanländska Blues-jätten begår sin World Cup-debut mot nordamerikanerna..
Han hade kunnat få en enklare premiär, om man säger så. ”Bulan” har många kvaliteter, men speed är kanske inte av dem.
Håll i hatten när McDavid & Johnny Hockey kommer flygande, buddy.
• • •
Jag trodde vi hade många Starbucks på Manhattan, men i Toronto är de fan nästa lika många som antalet pizzerior i Borlänge.
Bara under den kilometerlånga promenaden mellan hallen och vårt hotell kan jag stanna på sex adresser och köpa en Tall vanilla latte.
Vad fan, är inte det här Tim Hortons land?
• • •
Hör att somliga hävdat att Lepistös Backlund-propp ”inte varit nånting i NHL”.
Den som påstår det har inte följt NHL särskilt noggrant de senaste åren.
Numer slår ligan ner stenhårt på allt som har med huvudtacklingar att göra; bedömningen är betydligt hårdare än i exempelvis SHL.
Varför?
Well, gubbsen som bestämmer har till sist insett – eller erkänt, kanske man ska säga – att spelare som fått många smällar i pallet råkar ut för mycket elände senare i livet. Ni vet, DÖR och så.
I det perspektivet är det kanske inte helt orimligt att försöka stävja tacklingar i huvudet – även på spelare som åker och tittar i isen.
• • •
Det var en makalöst karaktäristisk Erik Karlsson-scen Sportbladet-fotografen Jimmy Wixtröm fångade i svenska båset igår.
Blott 43 sekunder återstod, pressen var enorm, allt skulle avgöras
Då började en garvande ”King Karl” mata Jacob Markström med godis-lobbar.
Så underbart, så Erik!
• • •
Apropå Bud Fox och Gordon Gekko i ”Wall Street” är ju de inne på gamle kinesiske generalen Sun Zi, och även i hans antika läror skulle Commendatore Grönborg och resten av Tre Kronor kunna hämta lite inspiration inför matcher som den idag.
Typ den här satsen:
”All krigföring bygger på bedrägeri. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. När vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta. När vi är långt ifrån måste han tro att vi är nära. Vi måste locka fienden, simulera förvirring och krossa honom.”
Klockrent, ju.
• • •
Ett aningen oroande tecken:
Mattias Ekholm gör inga pre game-intervjuer.
Såna mönster borde inte brytas efter två raka segrar, för fan!
• • •
När Loui Eriksson – min first-round pick! – satte tvåan i tom kasse igår ryckte jag ifrån Arpon Basu i botten av den stora journalistdraften och för några ögonblick kände jag mig inte fullt lika värdelös.
Men naturligtvis var Logan Couture absolut tvungen att assistera till ett kanadensiskt mål i matchen därpå och då kom han ikapp.
Nu delar vi jumboplatsen igen.
Ridå.
• • •
Även Gordon Gekkos legendariska ”Greed is good”-tal kan, med lite fantasi (och några små kreativa ändringar…) appliceras på Tre Kronor och dess jakt på triumf i Ontario – i alla fall om man med ”greed” menar hungern efter idrottsliga framgångar.
Hör bara:
The point is, ladies and gentleman, that greed – for lack of a better word – is good.
Greed is right.
Greed works.
Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit.
Greed, in all of its forms — greed for life, for money, for love, knowledge — has marked the upward surge of mankind.
And greed – you mark my words …– will not only save Tre Kronor, but that other malfunctioning corporation called the Sverige.
Grönborg skulle ha kunnat hålla det talet i omklädningsrummet efter värmningen…
• • •
Jag har fått nåt skit i nagelbandet på just det högra pekfinger jag huvudsakligen använder för att hamra ihop det här ordbajseriet och grimaserar ynkligt varje gång jag slår ner en tangent.
Men kan Patric Hörnqvist fortsätta spela hockey fast han får tolv crosschecking i ryggslutet i minuten när han står och brottas i målgårdar ska väl jag kunna fortsätta skriva fast det ömmar lite i ett finger.
• • •
Under den här turneringen har Connor McDavid med all önskvärd – fast just nu inte alls så önskvärd – tydlighet visat att han är en helt unik hockeybegåvning.
Om ni inte sett honom tidigare kan jag lova att ni – liksom Hjalmarsson & co – snart blir varse vem han är.
• • •
Ok, folks, nu är en av de där stunderna här.
En av de som avgör hur livet blir.
A moment of truth.
Må Tre Kronor ta vara på den.

USA – KANADA 2-4 (Slut)
• • •
– Na-na-na-na-naa, na-na-na-na-naa, goodbye, sjunger Air Canada Centre hånfullt för sina grannar från south of the border.
Japp, Tårtan floppar big time och är utslagna efter två raka förluster.
Jag ska hem jag med, för jag är gruvligt trött och blev inte direkt uppiggad av den här undermåliga matchen – men bara till hotellet.
Om sexton timmar ses vi här igen.
Då är det skarpt läge.

USA – KANADA 1-4 (Period 2)
• • •
Nä, det här blev ju inte alls den bibliska uppgörelse jag och Big Papa hade bespetsat oss på.
Kanada är för bra och Tårtans USA suger för hårt och under de omständigheterna blir det inte mycket till hockeyshow.
Enda hoppet om att vi ska bli tillbörligt underhållna innan kvällen når sitt slut är att jänkare som Kesler, Big Buf och Abdelfucker helt förlorar humöret och spårar ur.
• • •
Bara inte Henke tittade när Ryan McDonagh stötte in 4-1 i egen kasse.
Då är risken uppenbar att den goa känsla han rimligen har i bröstet förbyts i dyster insikt om att det inte är backar av Hjalmarsson- och Strålman-kaliber han har framför sig till vardags.
• • •
Det lätt sorgliga i det här är ju att det i de senaste olympiaderna sett ut som att amerikanerna varit på väg att närma sig sin eviga storebror (hockeymässigt, mind you).
Nu tar Team USA ett kraftigt steg tillbaka.
Men de som bestämmer kan lätt vrida utvecklingen åt rätt håll igen genom att nästa gång städsla en coach som insett att det inte står 2004 i almanackan längre.
Kolla hur meningslöst lite Torts får ut av exempelvis Patrick Kane – en av världens största hockeyartister.
Det är bara tragiskt.
• • •
Nu gick Big Papa.
– Jag ser sista på tv:n, meddelar han.
Då förstår alla hur avslaget det, mot alla odds, är.
Men jag har full förståelse och vore det inte för att jag måste bärga några, gissningsvis beska, Tårtan-citat till mitt referat skulle jag ta rygg på min luttrade vän.
• • •
Nu skrattar Columbus Blue Jackets-spelarna förmodligen inte åt det lustiga skämtet längre.
Tårtan kommer verkligen dit och tar över campen på fredag förmiddag,
Stackars Wild Bill Karlsson och hans lagkamrater.
• • •
Ok, grinpelle Ryan Kesler.
Visa vad du är gjord av för surt virke nu.
Det är upp till dig.