KANADA – TJECKIEN 5-0 (Period 2)
• • •
Tjeckerna började som sagt bra.
Men nu har alla utom stackars Neuvirth gett upp och Kanada får, utan mycket till opposition, hålla show.
De måste lätta lite på gasen i tredje, annars kan det bli pinigt.
• • •
”Nu händer det inte så mycket”, sitter jag och tänker.
Då gör Jumbo Joe Thornton 4-0 i praktiskt taget tom kasse – efter helt mästerlig framspelning av världens bäste hockeyspelare.
World Cup ska bli hans stora show, tycks Sidney Crosby redan ha bestämt.
• • •
Jag borde vid det här laget ha lärt mig att jag att jag bara från problem med tänderna när jag smäller hela påsar med pressläktarpopcorn.
Men de har så goda här i ACC…
• • •
Det är inte direkt några fel på klapp-klapp-uppvisningen när Toews stänker in 5-0 i powerplay heller.
• • •
Kanske är det som kompensation för att han för bara några månaders sedan krossade gamle Thorntons Stanley Cup-drömmar Sid serverar så juicy mackor.
Det är överhuvudtaget rätt speciellt det där.
Då, i SC-finalen i maj och juni, var Crosby så bitter fiende med Jumbo Joe och Brent Burns som det går att vara på en hockeyrink.
Nu är de lagkamrater och polare och bägge två har fått assists av sin förre baneman.
• • •
Och detta Kanada är USA – det tandlösa USA vi såg för några timmar sedan – piskade att slå på tisdag.
Lycka till.
• • •
Visst, tvenne majsflarn sitter nu fast mellan svåråtkomliga gaddar i det brittiska garnityret.
• • •
Fint att de pumpar Coldplays ”Vida La Vida” i ACC också.
Den var ledmotiv i Rogers Arena under Vancouver-OS och är för mig sedan dess förknippad med hockeyns heligaste högtider.
• • •
Det här må vara avgjort och avslaget och vad ni vill, men utskåpningen indikerar att vi trevligt nog får se ett underhållande Kanada den här gången.
Sina två senaste OS-guld har de vunnit genom perfekt defensiv och en barsk Babcock har mest pratat om att alla, även de stora artisterna, accepterat mer puritanska roller, men nu verkar det som han tänker släppa loss en mer spektakulär offensiv.
• • •
Sidney Crosby gör minst ett mål till i tredje – och assisterar till ytterligare ett.

KANADA – TJECKIEN 3-0 (Period 1)
• • •
Helt enligt manuskriptet:
Sidney Crosby gör Kanadas första mål och World Cup-febern stiger.
Att det var på gränsen och inte hade godkänts om det varit exempelvis Homer Holmström som stått i målgården i The Joe för några år sedan…well, it happens.
Sen ökar ett av Ben & Gunnar-skäggen – Brent Burns – på till 2-0 med en mäktig blålinje-missil som visslar runt huvudet på Neuvirth.
Och i absolut sista sekunden brakar Bergeron in trean också.
Samtidigt:
Tjeckernas fina försäsong var uppenbarligen ingen fluke.
De har, talrika superstars förutan, snabbt format ett fungerande kollektiv där alla höjer sig för varandra och emblemet på tröjbröstet – och de ställer till avsevärda problem för hemmanationen i början av den här duellen.
Om det inte varit för att Carey Price återigen är Carey Price – fast han inte spelat en riktig match sedan i november – hade de åtminstone inte befunnit sig i mer eller mindre hopplöst tremålsunderläge direkt.
• • •
Ha ha, hyggligt händelserikt första byte.
Först håller Palat på att styra in en grandios framspelning från Hanzal, men Price gör förträfflig benparad – och ögonblicket senare kommer Crosby fri, men Neuvirth klipper en pärla till skott med plocken.
• • •
Tänk att höra Toronto jubla åt Canadiens-stjärnor som Carey Price och Shea Weber.
Det betyder att praktiskt taget allt är möjligt.
• • •
Nä, helt fullt är det faktiskt inte i ACC – i alla fall inte från första minut.
Hela rader på både nedre och övre etage gapar tomma.
Lite snopet.
Men utan att det direkt låter som i Rogers Arena i Vancouver under OS för sex år sedan låter de som är här höra om sig och tar, inte minst, i så det rister i väggpanelerna under ”O, Canada”.
• • •
De som följt den här bloggen under längre tid vet att jag älskar de sällsynta tillfällen då det är spel fyra-mot-tre.
Vi fick en sekvens nu. Kort men underbar….som så mycket här i livet.
• • •
Vad är det för rörlig sarg-reklam ni talar om?
Den slipper vi skonsamt nog live.
• • •
Hanzal proppar Stamkos med en riktigt saftig kyss precis när Tampa-stjärnan i en sen sekvens passerar blålinjen.
Så ska det se ut.
• • •
Domare Furuhatten – som bor på vårt hotell och i hissen i morse höll ett passionerat tal om kampen för miljön för en ung kvinna – har att göra i förstaperren.
• • •
Ekeliw vet som vanligt vad han talar om.
Kempny är en fin back.
• • •
De två som inte tog Crosby när de hade chansen i gårdagens ölstinna draft har en del att fundera på.
• • •
Hek, om du bara ska sitta och vara negativ och gnällig får du inte in några kommentarer.
Gå och gör nåt annat i den säkerligen varma Tennessee-kvällen om du tycker det är så värdelöst med World Cup
• • •
Ett par rejäla klunkar kanadensiskt pressläktarkaffe på det här så blir livet ännu mer magiskt.

Officiell premiär i all ära.
Det är nu, när mörkret tätnat i Big Smoke och Kanada kliver in på scenen, World Cup börjar på riktigt.
På förhand har det talats om att intresset i hockeyns hemland skulle vara svalt och stämningen dämpad, men belive me.
Kanada står stilla just nu.
De allra bästa av nationens avgudade ikoner ska, en vacker lördagkväll i september, försvara de rödvita färgerna i en duell mot Tjeckien.
Större än så blir ingenting i det här landet.
So get ready, folks.
Nu åker vi på verkligt World Cup-race.
• • •
Det var på det stora hela trivsamt även att sitta i presscentrat och se match på stora bildskärmar – särskilt som jag hade så förnämligt sällskap som Bodin, Professor Hugosson, Mittmedia-Markus och vår egen Abris.
Men pulsen stiger förstås ytterligare några upphetsande snäpp när vi nu tagit plats på pressläktaren och får se all action live.
Ja, för att tala klarspråk:
Det känns för jävla underbart att vara Biffen ikväll!
• • •
Minst nöjda efter eftermiddagens premiärskräll:
De Blue Jackets-spelare som har samlats i Columbus för att inleda sin camp.
USA:s fiasko innebär ju med stor sannolikhet att Tårtan kommer hem redan i veckan…
• • •
Tjeckien, med en trupp nästan helt renons på stjärnor, har som bekant sett bättre ut än väntat under träningsmatcherna.
Men det gjorde USA också och nej och nej och nej:
Det blir inte ytterligare en skräll nu,.
Kanada – som har ett enormt lag, varken mer eller mindre – kommer vinna sin första match.
Annars lovar jag att lösa medlemskap i Mora IK.
• • •
På vägen till min plats i pressboxen passerar jag Viasats luxuösa kommentatorshytt.
Där sitter Niklas Holmgren och myser med en stor prilla under läppen.
– Vi som är här har det för jävla bra, kraxar han med stämma märkt efter premiärskrällen.
Jag vet.
• • •
Leon Draisatl får frågan när han senast kom loss i ett två-mot-noll-läge.
– Jag vet inte…det måste ha varit i knatteligan nån gång.
Men mot John Tortorellas USA kan vad som helst hända.
• • •
Jakub Voracek, Ondrej Palat, unge Sverige-bekantingen David Pastrnak, Tomas Plekanec och Mrazek är ju fina namn – och så febrar Youngblood Ekeliw mycket om att Chicago har ett nytt fynd i backen Tomas Kempny.
Men annars är det ett påfallande anonymt lag Tjeckien kommer till spel med.
Särskilt jämfört med kvällens motståndare.
Få se, vad har vi i hemmalaget:
Sidney Crosby, Steven Stamkos, Patrice Bergeron, Carey Price, Ryan Getzlaf, John Tavares, Jonathan Toews, Brent Burns, Drew Doughty, Alex Pietrangelo, Corey Perry, Joe Thornton…
Ojvoj, det är nästan provocerande.
• • •
Självfallet är det här en av stjärnorna som får hålla presskonferens efter sin första match.

Mitt guldkorn i draftens tionderunda!
• • •
Larry Brooks sitter längst fram under Tårtans presskonferens, precis i mitten, så det väcks ju hopp om stor happening.
Men tyvärr.
Inget särskilt händer.
– Jag är för gammal för sånt där nu, flinar Larry när jag träffar honom.
Ah.
• • •
Jag var lite byxis över att ta med mig för mycket snus över gränsen, så jag bad några landsmän som skulle hit från Sverige att hjälpa mig med en halv stock var.
De ställde glatt upp – men samtliga köpte hela stockar a’ tio dosor.
Så nu har jag så mycket Ljunglöfs Ettan att jag kan fylla hela badkaret på hotellrummet.
Lycka kan se ut på så många olika vis.
• • •
Saturday Night in Toronto – och Team Canada, laddat med firepower som ett amerikansktamerikanskt hangarfartyg på kryss genom Persiska viken, bjuder till dans i Air Canada Center.
Nu blir det ramalama.

USA – TEAM EUROPE 0-3 (Slut)
• • •
Ja, kära nån.
USA blir goddamned nollade i World Cup-premiären.
Mot Team Europe.
Tjenare, morsning korsning och goodbye.
Nu ska det bli en upplevelse att närvara vid mannens presskonferens.
Här i bloggen återkommmer jag framåt 02.00, svensk tid, när Kanada går in i turneringen.

USA – TEAM EUROPE 0-3 (Period 2)
• • •
Som alla sagt hela tiden:
Det kan gå så fruktansvärt fort i det här World Cup-formatet.
Nu har Team USA, i praktiken, en period på sig att rädda hela turneringen.
Men då måste de alltså hämta in blytungt tremålsunderläge
Ojvoj.

• • •
Herrejisses, Team Europe får komma i friläge två-mot-noll – och Ein-Zwei-Draisatl stänker utan problem in tvåan.

Ser man sådant ens i hockeybockey-korpen?
Fiasko-Tårtan
• • •
Ryan McDonagh bjuder på nya feta turnovers.
Let’s go, Rangers!
Tur, för jänkarna, att de har Caps-backar som Niskanen på isen också…
• • •
Tyvärr är det Patrick Kane som fuckar upp – å det grövsta – innan 0-2-målet.
Så honom har vi antagligen sett det sista av i World Cup.
• • •
Naturligtvis svarar Ryan Kesler – ständigt tjurig som en barnunge som inte fick köpa dajm på Konsum för mamma – på andra målet baklängesmålet genom att ta en dum, slö utvisning.
• • •
Vi har Rangers-fans – eller om det nu är influgna norrmän – på plats i ACC.
Det märks varje gång Zuccarello har pucken, för då stiger det klassiska Zuuuuuuke-brölet mot taket.
• • •
Själv tycker jag det ser ut som att det är USA som är sex man på isen – men det är Europa som åker på utvisningen för too many men.
Kan inte NHL kamouflera sina ambitioner att få USA vidare lite bättre…för att nu hemfalla åt den typ av konspirationer jag brukar sucka åt till vardags.
• • • 
Undrar var Phil Kessel sitter och kluckar en kväll som denna.
• • •
Och konspirationsteorierna rivs väl i trasor när USA, på inte helt klockrena grunder, får målet Van Riemsdyk bröstar in bortdömt.
• • •
Erhoff får assist på Bellemars lilla konstmål.
Ett fynd i tionderundan, jag kände väl det på mig!
• • •
Team Europe har alltså avlossat nio skott.
Och gjort tre mål.
Ta mig i brasan vilken grej.

USA – TEAM EUROPE 0-1 (Period 1)
• • •
Ojdå, Tortorella, det här har inte börjat bra…
Marian Gaborik – Tårtans gamla mobbingoffer från New York – gör mål på första skottet på Jonathan Quick.
Vad sa vi?
Morsning korsning.
• • •
Tendenserna syntes tydligt redan i genrepet i DC och de bekräftas i den här förstaperren:
Den europeiska främlingslegionen har hittat ett vägvinnande koncept och kan komma att göra mycket bättre ifrån sig än de flesta föreställt sig.
De spelar tajt i defensiven, ser till att vända spelet snabbt och kommer i sylvassa kontringar.
• • •
Det är Ryan McDonagh som släpper igenom Nielsen och pucken innan Europas ledningsmål.
Man han är ju också back i New York Rangers och så gör backar i New York Rangers mot sin målvakt…
• • •
Fint att Calle Johansson – med en frågande uppsyn – skymtar förbi när de sveper över läktarna med kameran under USA:s nationalsång.
• • •
Det sitter en herre med turban några rader framför mig och Hugosson och Bodin i presscentrat.
Kan det vara Bonino-Bonino-Bonino-Bonino-mannen?
I så fall ska jag be om autograf, han är ju superhjälte.
• • •
Den enda på isen jag draftade igår kväll är Christian Erhoff från tionderundan.
Han har haft ett par hyggliga skott, vill jag påpeka…
• • •
Lite konstigt känns det att befinna sig i Air Canada Center men likafullt se matchen på tv.
Vi har dock Jim Hughson, den magnifike, som kommentator och då är livet aldrig dåligt.
• • •
Zuccarello-Nielsen-Gaborik.
Där har vi, som Pro Hockey-Linus utbrister ett par gånger, World Cups bästa kedja.
So far alltså…
• • •
Så typiskt Tårtan:
Patrick Kane, den bästa hockeyspelare dinosaurie-coachen har till sitt förfogande, får inte spela mer än fyra minuter nånting i första.
USA SKA förlora, det är bara bra, så den hetsige surkukens antika filosofi en gång för alla förkastas.
• • •
Och vad händer när signalen går för paus?
Bodin ställer en färsk kopp kaffe på bordet framför Papa Biffen.
Vilken fin Smedjebacken-pojk!

Det finns inget större än när drömmar som brunnit länge i ett hjärta slår in.
Nu, när World Cup of Hockey denna septemberlördag nådens år 2016 inleds i Air Canada Center, är det just vad som händer.
Framförallt kanske för ett antal hockeyspelare – man även för lilla mig.
Jag var nio år när första Canada Cup avgjordes 1976 och ända sedan jag och storebror Ola fick gå upp vid 04.00 för att se The Best of Tre Kronor spela mot The Best of Canada, fast det var vanlig skoldag, har jag fantiserat om att få uppleva en sådan hockeyturnering live.
I Kanada.
När alla de största stjärnorna är med.
Och exakt 40 år senare – here we are!
De allra största begåvningarna i sex nationer – plus två konstiga All Star-lag – ska under två veckor göra upp i matcher som har potential att bli de bästa som någonsin spelats.
Jag får nästan nåt hårt i halsen när jag tänker på det.
Känslan är måhända inte riktigt densamma som när jag satt i min lilla pyjamas på vardagsrumsgolvet på Slingergatan i Borlänge och stirrade storögt på familjens svartvita DUX-tv; då var NHL och nordamerikansk hockey så ouppnåeliga fenomen att det kändes fullständigt overkligt att se såna matcher.
Nu har jag de facto bevakat världens bästa hockeyliga och dess stora avgöranden i över ett decennium och är någorlunda van vid stjärnglansen som sådan.
Men ändå.
Det här är stort på ett helt nytt sätt.
Jag sträcker en hand genom decennierna och hälsar på den där lille knatten på golvet i den mörka borlängenatten 1976 och säger:
– En vacker dag är du på plats på en likdan happening i Kanada.
Han kan inte för sitt liv tro att det är sant…
• • •
Festen öppnar med matchen USA-Team Europe nu under eftermiddagen och visst:
John Tortorella – USA:s kontroversielle coach – lyckas redan innan matchstart chocka alla som följer det här.
Han petar Dustin Byfuglien, den amerikanske back som pangade in flest mål i NHL förra säsongen, och spelar den, relativt sett, undermålige Jack Johnson istället.
– Det är vad som känns rätt efter träningscampen, muttrar han surt när han motvilligt sätter sig på podiet i det stora presscentret i ACC ett par timmar före första nedsläpp.
Åh, Tårtan.
Det blir i alla fall aldrig tråkigt när han är med.
• • •
Det är mycket som hänger på Loui Eriksson de kommande veckorna – inte bara för Tre Kronor.
Jag tog honom i förstarundan när femton ystra hockeyjournalister igår kväll träffades hemma hos en celeber kollega som råkar bo här – vi kan kalla honom Pierre – och genomförde en fantasy-draft.
Turordningen lottades, sedan plöjde vi oss genom tio rundor – och den som, mycket lättfattligt, har flest poäng (mål + assist) i sin trupp när krutröken lagt sig i början av oktober tar hem hela potten.
Det blev något högljutt och rörigt efter nån timme, men så här har jag för mig att jag plockade, omgång för omgång: Loui Eriksson, Filip Forsberg, Evgeni Malkin (ett fynd i tredjerundan!), Jakob Silfverberg, Aaron Ekblad, Brandon Saad, Erik Haula, Marcus Krüger, Niklas Hjalmarsson och Christian Erhoff (ja, det var inte många kvar att välja på i tionde rundan…).
• • •
Under förmiddagen idag tränade Tre Kronor i Toronto Marlies lilla träningshall en bit utanför stan och det var ett pass med en sjujävla fart och nerv.
Bland annat formligen flög Carl Hagelin förbi Erik Karlsson vid ett tillfälle och kom helt ren mot Markström.
Sen sköt han visserligen tre meter utanför, men ändå.
– Det var dålig is, säger han efteråt.
Vi trodde inget annat…
• • •
Ettan i gårdagens draft vid var ingen mindre än Erik Karlsson – och det var en Montreal-murvel som plockade honom.
Patrick Kane gick som tvåa och Sidney Crosby först som trea.
Men hey, det var bara Nordamerikas ledande experter som satt runt bordet…
• • •
Sverige har ytterligare ett optional-pass I Marlies-hallen innan premiären mot Ryssland – 08.00 i morgon bitti.
För att hinna med det måste spelarna gå upp senast 06.00, en matchdag, och det verkar inte alla så intresserade av.
– Nej, säger en frank Henrik Sedin med ett snett leende när jag frågar, det skiter vi i.
Bra, då behöver inte bloggen ha bagarväckning heller.
• • •
Även Front 242-Åke – Ros – var med på draften igår.
Han plockade Oliver Ekman-Larsson i första rundan.
Kom inte och säg nåt annat än att Sportbladets utsända i Toronto är patriotiska.
• • •
Uffe Bodin från Hockeysverige ser lite blek ut när han berättar vad som hände på hotellet idag.
– När jag kom ut var det plötsligt nån som ropade ”Öh, Uffe…tjena”. Det visade sig att 25 pers hemifrån Smedjebacken bor på samma hotell. Och två festprissar jag känner har rummet intill mitt…
Jag skrattar gott, för jag har varit i Smedjebacken och förstår vilken mardröm som just exploderat i The Bodin Universe , men Markus Bäckström, Mittmedias utsände i den kanadensiska hockeyyran, avbryter mig i skrockandet.
– Du ska inte säga så mycket, Bjurman. Det bor åtta borlängebor på ditt hotell.
Vad?
När hände det?
Gode gud, skona mig…
• • •
Henke hälsar bara kort efter förmiddagens värmning.
Jag vet inte om det beror på att han är taggad inför turneringen – eller gramse för att han bara fick ett plus efter matchen i Washington.
Men det var förstås Big Papa Wennerholm som satte det betyget. Jag skulle ju aldrig…:)
• • •
USA måste vinna idag.
Eljest är de helt piskade att vinna mot Kanada i övermorgon och morsning korsning, liksom.
Det här är en en extremt snabb och intensiv turnering, med noll och intet utrymme för error.
• • •
Vi har överhuvudtaget en bra blågul uppställning
Utöver the usual suspects från dagstidningarna och tv är också Sundberg och Päronmannen från TT, professor Hugosson från Pro Hockey, nämnde Bodin och Sibner – The CEO of Everything – från Hockeysverige, Mittmedia-Markus, Viasat-kufen från Hörnett och Janne Bengtsson, numer svensk skribent åt nhl.com, på plats.
Flera i den församlingen brukar kunna producera näringsrikt material åt en bloggare, så jag är mycket glad.
• • •
Renässansmannen Ralph Krüger, som till vardags är ordförande för engelska fotbollslaget Southampton men nu moonlightar som coach åt ett hockeylag ii världens bästa turnering, säger att hans lag representerar över 200 miljoner innevånare och att det förpliktigar.,
Men grejen med konstgjorda Team Europe är förstås att de inget har att förlora.
Det är styrkan – idag mot USA såväl som i resten av turneringen.
• • •
Det har blivit en grej att Viasat-kufen från Hörnett så fort det blir pressmöten ställer så nördiga hockeyfrågor att alla andra skruvar irriterat på sig – särskilt när det är nära till deadline.
Jag lovar, idag var han på Oliver Ekman-Larsson om hur han tejpar klubborna!
Men tror ni det hjälper att jag himlar med ögonen och fräser ilsket?
Jonta – som han egentligen heter – bara njuter i fulla drag.
• • •
Det är överhuvudtaget så mycket media på plats i Toronto att det inte finns plats på pressläktaren för alla.
Därför har alla – som inte är Joey Mac och likadana superstars – fått välja tre huvudlag att bevaka.
De tre lagens matcher ser man på pressläktaren, resten får avnjutas här i presscentrat.
Mina tre lag är Sverige, Kanada och Team North America (man får ju inte vara dum…).
Det betyder att jag tittar på, och bloggar om, eftermiddagens premiär vid en tv-skärm här nere. Sedan förflyttar jag till the prime location för kvällens huvudnummer.
Vad denna presscenter-placering innebär för live-nerven i bloggen vet jag inte, men lovar göra mitt bästa – hela tiden.
Nu ska vi hur som helst börja.
World Cup 2016 är här.
Den 49-årige Biffen jublar ikapp med sitt nioåriga jag på en vardagsrumsparkett 1976.

Greetings from Big Smoke!
Toronto kallas så, om någon till äventyrs missat det, och vi är här nu.
Bloggen, Big Papa Wennerholm, Front 242-Åke, Abris, Skränfocken från Järvafältet och alla andra – sammanlagt ett par hundra murvlar av olika sort och kaliber – som ska bevaka den coolaste hockeyturnering som arrangerats.
It’s gonna be a blast.
Och jag hoppas ni – de bästa läsarna som finns – ska ha den blasten med mig.
Är ni redo?
• • •
Henrik Sedin säger att han har intrycket att namnen Lundqvist fortfarande är förbannad över hur det såg ut i Washington igår.
Det kan jag tänka mig.
Han brukar inte ta lättare på den sortens förluster än vad Jan Björklund tar på synpunkter från Birgitta Ohlsson – och när de dessutom ackompanjeras av ifrågasättanden i media lär huggtänderna vara konstant blottade.
Synd för ryssarna.
Det är de som får deala med revanschlustan som kokar i den lundqvistska bröstkorgen.
Hela laget kommer, känner jag mig så här dagen efter rätt så förvissad om, befinna sig på helt annan nivå på söndag.
Det såg verkligen inte bra ut i Verizon Center, men dels är det nog faktiskt inte så dumt att ett hajpat lag av den här sorten får hantera lite motgångar innan det blir serious business, dels tror jag nämnde Sedin hade rätt när han efter debaclet konstaterade att det inte handlade om systematiska fel utan om den typ av misstag man begår när man inte är tillräckligt fokuserad.
Det här kan fortfarande bli bra.
• • •
På planet från DC upp till Kanada idag satt det en svensk journalist i grå tröja nersölad med hamburgerdressing, ”lånade” shorts från Sturebadet, vita tubsockor från Intersport nerstoppade i ett par blå Converse – och över axeln hade han en ful gubbväska med reklam för Thomas Trafikskola i Ö-vik.



Japp, kufen från Hörnett – Viasats egen Jonta Lindquist – är ute och åker.
• • •
Sägas skall dock att träningsmatcherna – och då menar jag inte bara de Tre Kronor spelat, utan allihop – skapat fler frågetecken än de rätat ut.
Alla har vunnit och alla har förlorat, alla har spelat bra, eller åtminstone hyggligt, och alla har spelat dålig, eller åtminstone mediokert.
Så jag är mer oklar över de respektive lagens verkliga slagstyrka nu än jag var för en vecka sedan.
Men det är å andra sidan inte så dumt.
Pulsen blir ännu högre när det känns som att vad som helst kan hända.
• • •
Det är en särskild sorts känsla att checka in på ett hotell och höra receptionisten säga ”Yes, Mister Bjurman, we have you here for seventeen nights”.
Är jag inte därmed Toronto-bo nu, nästan?
• • •
Jag börjar dock få en allt starkare känsla av att USA faktiskt kan ha nånting på gång.
De såg riktigt fina ut mot Finland och de gjorde det tidvis jobbigt för Kanada.
Torts kanske fattar mer än oss andra om hur en sån här kort, infernaliskt intensiv turnering ska genomföras.
• • •
Hey, spelade just in ett nytt podcast-avsnitt med junior Ekeliw – och han sjöng, som en annan Jarkko, finska nationalsången på slutet.
Missa inte.
• • •
Nu messar Joey Mac – ni vet O’Learys-mannen från Boston – om Keg on Yorke.
Är det bekant?
Bloggen ska dit nu.

SVERIGE – TEAM EUROPE 2-6 (Slut)
• • •
Usch.
Det här var slagskott i pannbenet.
Men vi får väl hoppas att det är som Kulle och Krook och Malmsjö och de andra teaterlegendarerna alltid sagt om genrep.
Eljest blir det en dyster vecka i Big Smoke.
En annan idé är att glömma att kvällen i Washington alls ägde rum.
Jag tror jag gör så.
• • •
Borlänge-Stockholm-Göteborg-Helsingfors-Göteborg-Stockholm-New York-Washington.
Så har resschemat sett ut sen Tre Kronors World Cup-läger började förra söndagen.
Så nu ska det bli rätt gott att flyga till Toronto – och stanna där tills the fat lady sjunger om några veckor.
Själv sjunger jag – den fete herrn – här i bloggen redan imorrn.
Vi hörs då.

Deppigt genrep slutar med 2-6-förlust för Tre Kronor.
En liten skvätt till kommer innan vi säger godnatt.