SVERIGE – FINLAND 2-0 (Period 1)
• • •
Sverige gör en alldeles utmärkt period, varken mer eller mindre.
Och Göteborg tackar för föreställningen med rungande jubel.
Kul kul kul, som en skivhandlare jag känner skulle sagt jättefort.
• • •
Ni minns vad Tuukka sa i morse?
– Bara inte Loui gör mål. Det vore jobbigt.
Naturligtvis smäller ”King Louie” in två – redan under förstaperren.
Ojvoj.
Den finländske målvakten får trösta sig med att göteborgaren lämnade Boston i somras.
• • •
Det är tydligen finländarna som vill öva penalty kill ikväll.
De paraderar till utvisningsbåset som britter till puben under happy hour – och får betala.
• • •
Sekvensen när Erik vinner tillbaka pucken med en mustig höfttackling får det fan att blossa om kinderna, så fin är den.
• • •
Nu blir jag väl biten i halsen av Jarkko, Sportbladets blåvita lejon, men faktiskt:
Det är betydligt bättre tryck i Scandinavium än det var i Hartwall i torsdags.
• • •
Pär Mårts och Thommie Bergman – en av de verkliga europeiska pionjärerna i NHL, nyinvald i Sveriges Hall of Fame – får motta rätt så rungande ovationer under en ceremoni före första första nedsläpp.
• • •
Det är dock en rätt så månghövdad – och högljudd – finsk klack på plats också.
Den informationen kanske kan lugna Jarkko något.
• • •
Sällan har en domare haft lättare i bedömningen än Furuhatten när han viftade bort Jokinens balja för high sticking.
Florida-stjärnan är uppe på samma höjder som pariserhjulet på Liseberg med klubban.
• • •
Plötsligt, i ett av Tre Kronors alla PP, utbrister live-rapportören och förre Mörrum-forwarden Abris på pressläktarsätet intill:

– Men ge pucken till Bäckis då!
Han är också Gävle-bo, ska påpekas.
• • •
Henke har inte precis lika mycket att göra som när Dan Girardi ger bort puckarna under Rangers möten med Pittsburgh, men när det hettar till vid kassen under gästernas enda powerplay syns det tydligt hur taggad han är.
Jag hoppas fortfarande på en BJ-ovation innan aftonen är över.
• • •
Leo Komarov tänker vara Leo Komarov ikväll också.
Underhållningsvärdet i detta faktum ska inte underskattas.
• • •
Sedin-Sedin-Eriksson….jo, den kedjan kommer vi prata en del om de kommande veckorna.
• • •
Abris och Rosen är av hårt virke, de ger sig ner för den jävla trappan i pausen.
Jag skulle aldrig komma på tanken.
Konsekvens: Inget kaffe.
Det får, på nåt sätt, gå ändå.

Brages Allsvenska debut på Ullevi 1980.
Konserterna med Bowie och Dylan och Stones och U2 och Whitney Houston och Soundtrack of Our Lives och Broder Daniel och Håkan.
Inspelningen av Sators debutalbum i Music-a-Matic-studion.
Gryningsräder på Brasseri Lipp och Park Lane och Nefertiti.
Ja, listan över oförglömliga tilldragelser i Göteborg är rätt lång.
Och ikväll kan den förlängas med ytterligare en liten pärla.
Hockeylandskamp mellan The Best of Sverige och The Best of Finland på Scandinavium.
För två dygn sedan lärde vi oss förvisso, i ett lätt avslaget Helsinki, att hockeymatcher inte nödvändigtvis är några fyrverkeri-shower så här ogudaktigt tidigt på säsongen, men ändå.
Stjärnorna har en match under bältet nu, det är Henke Lundqvists comeback i den västsvenska hockeykatedralen och lagen har en sista chans att sätta tonen inför den verkliga duellen i Toronto om lite drygt en vecka.
Så det kanske inte blir ”Can’t Help Falling In Love” andra kvällen på Ullevi 85, men väl ”I Still Haven’t Found What I’m Looking For” på Eriksbergsvarvet 87.
Enjoy!
• • •
I sina forsatta försök att tränga in i den blågula kulturen på djupet tog sig nordamerikanska vännerna Joey Mac och Dan Rosen igår till….nä, det blev ingen båttur i Göteborgs skärgård, inget besök på konstmuseet på Götaplatsen och ingen middag på fiskkrog i Haga.
De återvände till O’Leary’s på Avenyn ännu en gång.
Man måste ändå beundra hängivenheten…
• • •
Det ju inte direkt lyckat att Tre Kronor redan har två – av blott tretton – forwards satta ur stridbart skick.
Jo, två.
Kryckan Krüger åkte på en smäll redan i torsdag – men är förhoppningvis inte alltför illa tilltygad, för han har varit skadad så det räcker senaste åren – och bara en och en halv timme före kvällens returmöte avslöjar Ros och Abris, Sportbladets grandiosa skjutjärn, att inte heller Rocket Rakell kan spela.
Istället tvingas Sverige köra med sju backar i den här valsen.
Fan också, faktiskt.
• • •
Även bloggen tillbringade delar av sin fredagskväll på O’Learys – vad gör man inte som värd för amerikanska kollegor? – och fick därmed nöjet att träffa några av kommentatorsspårets stammisar.
Bland annat kom Anders Dahlgren, San Joses mångårige fanbärare i vår lilla värld, fram och hälsade lite blygt – och bakom disken stod självaste Daniel Johansson och hällde upp (några få…) öl åt Papa Biffen.
Var var ni andra?
Jag vill träffa er – ja, de flesta i alla fall… – också.
• • •
Han förärades omskakande hyllningar redan när han återvände med Rangers för fem år sedan.
Men jag hoppas Göteborg ger Henke Lundqvist ett ännu varmare välkomnande ikväll.
Detta kan ju de facto vara sista föreställningen i den gamla hemmaarenan.
En standing ovation av Börje Salming-snitt vore fantamme på plats.
• • •
Folk har svårt att hålla truten i alla pressrum i hela världen, men ingenstans är det respektlösa otyget förstås värre än i de goa gubbarnas Göteborg.
Det skulle vara lättare att skriva bloggintro i apburen på Bronx Zoo.
• • •
Lundqvist är inte den ende som har fina minnen från Scandinavium.
Även Henrik Sedin lyser upp när jag frågar om hur det känns att återvända hit.
– Här har man vunnit många fina slutspelsmatcher. Fråga Boustedt får du se, skrockar han.
• • •
Tuukka Rask startar i Finlands kasse ikväll – och han har framförallt en målsättning:
Loui Eriksson, den tidigare lagkamraten i Boston Bruins, ska inte få göra mål.
– Det vore väldigt jobbigt, säger han med ett snett leende när bloggen frågar hur det skulle kännas.
– Men man får vara vaken, han är jäkligt bra runt kassen. Målet han gjorde på Pekka i torsdags var väldigt typiskt Loui.
Känner jag ”King Louie” rätt vill han inget hellre att få göra om samma sak på Rasken.
– Han kan förstöra hela somrar med sitt tjat när han lyckats få in en puck, har kompisen Lundqvist berättat vid några tillfällen.
• • •
Mitt eget senaste besök i den här ärevördiga plåtlådan ägde rum i samband med en delfinal i Melodifestivalen 2004.
Jag minns inget mer än att E-Type i sin ”Paradise” – visste hette den väl så? – brände av ett pyro så han svedde av ögonbrynen på oss som satt på de första bänkraderna.
Det får Erik Karlsson & co gärna, bildligt talat, göra ikväll också.
• • •
Ni kanske sett hur brutalt Ryan Kesler smällde på Shea Weber i USA:s och Kanadas måttligt vänskapliga vänskapsmatch i natt.
Det har Keslers kedjekamrat i Anaheim
– Han är sig lik, säger han och ler snett.
– Men låt de där två lagen puckla på varann så de är slutkörda när turneringen börjar, det är bara bra.
Precis.
• • •
Året innan, 2003, var det också Melodifestival i Scandinavium och då tävlade Alcatraz med låten ”Not a Sinner, nor a Saint”.
Det låter som en bra beskrivning av Carl Hagelin.
• • •
Jag tyckte Jacke Silfverberg var Sveriges bästa forward i Hartwall.
Framförallt såg man mycket mer av honom än i matcherna i Sotji för två och ett halvt år sedan.
Han var mitt i the action hela tiden, tog för sig och uppträdde med en helt annan pondus än under OS.
Själv tycker han att det kändes att det var säsongens första match, att timingen tidvis saknades, men kroppen – som han utsatt för helt nya former av träning i sommar – svarade bra, och han håller med om att han vågade mer än senast vi såg honom i Tre Kronor-dress.
– Ja, jag har blivit äldre och känner killarna i gänget nu. Då får man självförtroende och vågar mer, säger han.
• • •
Trappan upp till Scandinaviums pressläktare, högst upp i taket, är inget för biffar som just haft go’ sommarsemester, det kan jag säga…
• • •
Det är tydligen magsjuka som drabbat Rocket Rakell.
Hoppas inte den sprider sig i spelartruppen – och ännu mindre i journalistleden.
• • •
Kan inte förstå att Mikael Backlund föll bort i dagens Bjurmania-text om Tre Kronor-spelarnas nordamerikanska smeknamn.
Sorry, ”Backsy”, ska det vara.
Här är hela listan, ifall ni missade den.
Henrik Lundqvist – Hank eller The King eller King Henrik
Jacob Markström – Marky eller The Alien
Jhonas Enroth – Enny
Niklas Hjalmarsson – Hammer
Oliver Ekman-Larsson – Harry eller O eller Ollie
Victor Hedman – Heddy
Anton Strålman – Stralsy
Erik Karlsson – King Karl eller The King
Mattas Ekholm – Eky
Hampus Lindholm – Lindy eller Hammer
Nicklas Bäckström – Nicky
Filip Forsberg – Flip eller Flipper eller Fil The Thrill
Patric Hörnqvist – Horny
Daniel Sedin – Danny eller Dank
Henrik Sedin – Hank
Loui Eriksson – King Louie
Gabriel Landeskog – Landy
Carl Soderberg – Soda
Rickard Rakell – Ricky eller Rocket
Jakob Silfverberg – Silfvy eller Silf eller Ooo Aah!
Marcus Kruger – Krugs
Carl Hagelin – Hags
Mikael Backlund – Backsy
• • •
Jonta Lindquist – känd som Pretty Boy från Ö-vik, sedan debuten i mediacirkusen under vårens Stanley Cup-final – dyker plötsligt upp och innan jag vet ordet av har jag, mitt under pågående hälso-drive, lurats äta en kokt med bröd i mediarummet.
Så typiskt.
• • •
Jodå, det ser ut att kunna bli en fin lördagkväll i Götet.
Det är fullt hus och fansen verkar ha värmt upp grundligt under eftermiddagen.
Nu kör vi.

FINLAND – SVERIGE 3-2 (Slut, OT)
• • •
Ja, det finns, som väntat, inte så mycket att säga om det här – bara att Tre Kronor fick gnugga penalty kill ordentligt.
Så vi tar och avslutar det korta finlandsbesöket med lite bildkavalkad.

• • •
En grej till: Kvällens absoluta höjdpunkt noterades när Jarkko beltade ut finska nationalsången på pressläktaren.
Jag glömmer aldrig.
En grej till 2: Vi noterar att många på twitter tycker att vi var väl snåla mot Rakell när vi delade ut spelarbetygen. Well, vi tyckte också att han gjorde en helt ok match, men tredje plustecknet försvann i sekvensen innan Finlands kvittering.
En grej till 3: Bastukulturen har lärt oss att Finland gillar värme, men temperaturen i Hartwall ikväll…det var att ta i.
En grej till 4: Imorrn åker vi tillbaka till Göteborg och jag återkommer här i bloggen innan lördagens returmöte på Scandinavium.

Det står kaxi-kaxi – alltså 2-2 – efter full tid, så det blir förlängning och där avgör Olli Määttä med 42 sekunder kvar.
Så kan det gå.
Mer kommer i en slutrapport från kvällen lite senare.

FINLAND – SVERIGE 1-1 (Period 2)
• • •
Den som vill kan ju hävda att det var en rätt karaktäristisk turnover EK65 bjöd på innan Barkovs 1-0-mål.
Men man kan ju också fråga sig vad han – precis som under hela matchen – gjorde inne i en penalty kill.
Så är det väl inte riktigt meningen att det ska fortsätta, då kommer han ju spela ihjäl sig.
• • •
Boork är rätt rolig när han på twittrar om att han förstår varför Håkan Södergren gillar den provocerande Komarov…
• • •
Det är ett rätt typiskt mål Pekka Rinne släpper in när Loui kvitterar köksvägen också.
• • •
Oliver Ekman-Larssons mål hade kanske godkänts i SHL, men Furuhatten dömer i NHL och där har det blivit väldigt – för att inte säga överdrivet – noga med att målvakterna inte får störas.
• • •
Sverige gör överhuvudtaget en klart bättre andra- än förstaperiod och särskilt gäller det kedjan med Sedin och Sedin och Eriksson.
Men gästerna fortsätter ta på tok för många onödiga utvisningar.
Det måste definitivt rättas till.
• • •
Enligt vårt sanningsvittne nere vid Sveriges bås – Jimmy Blixt heter han – åker Komarov Södergren fram och hånar Erik efter 1-0-målet.
Det är det många som sitter i samma bås som lägger på minnet inför fortsatta möten, gissar jag.
• • •
Min hype om att det skulle vara sånt oförglömligt ställ i Hartwall har ingen riktig täckning.
Förrän Barkov sätter ettan.
Då hörs det att vi är i ett land som älskar sin hockey – och sitt landslag.
• • •
Vi skulle kunna odla papaya på pressläktaren, så jävla hett är det faktiskt i den här perioden.
• • •
Sverige bytte alltså målvakter efter halva matchen och därmed kan vi redan nu konstatera att Markan verkligen inledde säsongen ypperligt.
• • •
Lite urladdning nu i tredje då, det vore väl skoj.

FINLAND – SVERIGE 0-0 (Period 1)
• • •
Jotack, nog märks det att det var tre-fyra månader sedan de här gossarna spelade match.
Det är mycket som är off i timing och feeling – och tempot når sällan över genomsnittligt försäsongssagg.
Men något annat var inte att vänta.
Det tar sin lilla tid att pumpa igång ett hockeyhjärta.
• • •
Träningsmatch må det vara – men inte vänskapsdito.
Mellan varven tjafsas och huggs och smälls det på rätt duktigt.
Mycket glädjande för oss som ser på.
• • •
Finland har haft mest av spelet, inte minst i kraft av ett antal powerplay – men Sverige har varit riktigt hyggliga i numerärt underläge och Markström övertygar i kassen.
Fast igen:

Det här ett test som inte säger särskilt mycket alls om hur det kommer se ut när det blir allvar.
• • •
Big Papa Wennerholm levererar Wild Cup-äventyrets första vits:
– Den där Erik från Minnesota är ju haul som en ål.
Oh.
• • •
Att NHL till och med flugit över egne domaren Furlatt – tidvis kallad Furuhatten i detta forum – indikerar att de verkligen är angelägna om att sätta sin prägel på allting som har med WC att göra.
• • •
Både Janne Andersson och hans amerikanska bundsförvant John Tortorella hade varit nöjda med de finländska åskådarna.
De sjunger med i nationalsången så det dånar.
Det gör vår Jarkko också, han tar helt vackert i som en hel Jussi Björling!
• • •
Jag är ju tillfällig gäst här och ska inte förolämpa någon, men discjockeyn som utför något slags sångnummer efter värmningen håller inte direkt Patrik Laine-klass…
• • •
Det är en ny upplevelse att sitta och blogga med ljusstyrkan på datorn nerdragen till nästan ingenting, men är det strömkris så är det.
• • •
Abris på stolen intill är impad av Jakob Silfverberg, Ros på andra sidan gillar Bäckis period och själv tycker jag Hjalmarsson varit påfallande stabil.
Några åsikter där ute?
• • •
Jag har aldrig varit i en ishall där det varit så varmt som det är i Hartwall ikväll.
Bloggens sidekick Eken – västra halvklotet mest frusne karaktär – hade njutit.
• • •
76 procent av strömmen i datorn kvar nu.
Jag slår ihop och väntar på ny perre.

Bloggen må ha varit på Stanley Cup-finaler och OS-diton och till och med sett Fast Freddy Shoestring skjuta slagskott.
Men hur mycket som än finns på CV:t är nog en svensk hockeyfantast egentligen bara halv tills hen upplevt en landskamp mellan Tre Kronor och de finska lejonen i en fullsatt Hartwall Arena i centrala Helsinki.
Nu, Ikväll, får jag äntligen fullborda mitt liv som rinkråtta med den klassikern.
Jojo, det är ”bara” en träningsmatch Finland och Sverige ska utkämpa – den första av två, dessutom – men ändå.
För första gången på tolv år har de sina största NHL-stjärnor på isen under en duell i Norden, de ska snart mötas i skarpt läge i tidernas turnering – och rivaliteten mellan de här två hockeynationerna är evig.
Det blir en rungande showdown.
På läktarna också.
De blåvita fansen – som överhuvudtaget tar sin hockey på största allvar och brinner för NHL på ett helt annat sätt än de flesta svenskar – har definitivt rustat för krig och tänker ge sina stroppiga grannar i väster ett välkomnande de inte glömmer.
Även om inget viktigt står på spel får Barkov, Koivu, Laine, Vatanen och de andra nationella monumenten under inga omständigheter tvingas ner på knä av såna som Erik Karlsson, bröderna Sedin och Nicklas Bäckström just här.
Så buckle up, Dorothy.
Semestern är över.
Nu börjar hockeysäsongen – med en en sjusatan till rivstart.
• • •
Av den utlovade Helsinki-balunsen igår kväll blev det inte så mycket, är jag rädd.
Det har varit för många tidiga morgnar senaste veckan, så jag blev sittande med några vesna Lapin Kulta i hotellbaren.
– Skandal, här hade man räknat med de mest färgstarka rapporter, gormar Niklas Holmgren när han sveper in i det provisoriska pressrummet halvannan timme innan match.
Ja, jag är ledsen – i likhet med Viasats legendariske skränfock är jag ingen spring chicken längre.
• • •
Trots att båda lagen som sagt ställer upp med det mest magnifika de har av hockeyglans hösten 2016 ska vi nog rent kvalitetsmässigt inte bespetsa oss på någon oförglömlig show.
Det är säsongens allra första fajt för två helt nykomponerade manskap och såväl individuell ringrost som kollektiv brist på kemi.
– Det ska bli spännande att se var man står och hur vi funkar som lag, det vet man liksom inte efter att bara ha tränat, säger Loui Eriksson till bloggen.
– Vi kommer nog känna oss för väldigt mycket och allt lär inte vara bra, men det är lika för alla.
På ungefär samma sätt uttrycker sig Kryckan Krüger, Carl Hagelin och Flipper Forsberg.
Så alla vet.
• • •
Igår fick han träffa historien i form av Teemu.
Idag går Jarkko – Sportbladets lejon – i clinch med framtiden.

Jo, det är 18-årige Zlatan-supportern Patrik Laine han talar med och jag ska inte påstå att han blir fullt lika tagen som 24 timmar tidigare.
Men långt ifrån är det inte.
– Laine, sucker lejonet när vi lämnar det som till vardags är Jokerits glada omklädningsrum, Laine…han kommer göra 50 mål i NHL inom bara något år.
Han är så lycklig att jag inte ids invända.
• • •
Hartwall Arena är, precis som utlovat, en tajt och fin hockeyarena av – snudd på – NHL-snitt.
Ett problem, bara.
Det finns ingen pressläktare.
De har byggt en provisorisk nu, uppe i ett hörn, men i vanliga fall får murvlarna sitta på vanliga stolar, mitt ute i publikhavet, med laptoppar i knäna.
Då kan det sluta illa för de som rest över Östersjön.
När en mig närstående mas – vi kan kalla honom Front 242-Åke – inte kunde låta bli att jubla under den där VM-kvarten när Sudden & co vände 1-5-underläge till 6-5-seger böjde sig en hemmasupporter fram, hällde en öl över honom och fräste ”svenskjävel”.
Det kan vara läge att hålla låg profil i afton…
• • •
Ah, vilket hackande det är om att NHL kreerat ett Europa-lag för World Cup.
För att travestera Sven-Ingvars:
Säg inte nej, säg Anze, Anze, Anze!
• • •
Kryckan Krüger dementerar kedjekamraten Hagelins uppgifter om att de två skippade VM-kvalfotbollen för Paradise Hotel-premiären i tisdags.
– Hagelin, suckar han, den mannen sprider bara oro.
Hagelin bara flinar.
– Förnekar Kryckan? Ja, då är det väl så då, kommenterar han helt kryptiskt.
Frågan är därmed fortfarande öppen, tycker jag.
• • •
For helt fräckt med osanning när jag i gårdagens inlägg påstod att jag bara varit i Finland två gånger.
Jag såg för fan Rolling Stones på Olympiastadion här i Helsingfors 2003 också och Mick Jagger pratade finska med fansen, så jag kan inte förstå hur jag kunde glömma det.
• • •
Pekka Rinne – som står för hemmalaget ikväll; Tuuka Rask får ta matchen i Göteborg på lördag – ler brett när bloggen frågar om det är han eller hårdskjutande Nashville-kompisen Flipper Forsberg som har fördel när de möts ikväll.
– Filip har ett fruktansvärt bra skott, men jag vet inte. Han är van vid att skjuta på mig men jag är van vid att stoppa honom också. Vi får se, säger han.
Min gissning:
Flipper går inte att stoppa, han blir det stora svenska utropstecknet i World Cup och inleder the onslaught redan ikväll.
• • •
Han blev känd som päronmannen när han bodde i New York, för han brukade – helt i strid med lokala sedvänjor – sitta och äta nyttig frukt på Madison Square Gardens pressläktaren under Rangers hemmamatcher.
Och vad om inte detta ser jag intill TT-reportern Anders Wallins laptop i pressrummet ikväll

Päronmannen forever.
• • •
Hur brutal den historiska rivaliteten mellan kvällens kombattanter nu än råkar vara är den, vad de inblandade spelarna belangar, begränsad till isen.
På andra sidan sargen är alla polare.
Kolla bara denna scen från förmiddagens matchvärmning i Hartwall.

Mitt i hopen av svenska legendarer, plus Garpen (nääää…den var taskig, förlåt!), står finsk hockeys allra största och konverserar.
Gulligt…
• • •
Senaste gången Erik Karlsson uppträdde i Hartwall – som Jokerit-spelare, under senaste NHL-lockouten – svarade han för ett mål och fyra assist.
Sveriges störste stjärna verkar med andra ord trivas rätt bra här.
• • •
En och en halv timme före matchstart börjar de servera varmkorv i det bastuheta pressrummet.
Det är målfoto på vem – Big Papa Wennerholm eller Front 242-Åke – som hinner först fram i kön.
• • •
Commendatore Grönborg gör intryck på de influgna kollegorna från Amerikat.
De tycker att han för sig som en tvättäkta NHL-coach.
Och visst:
När han, exempelvis, får frågan om han tänker matcha både Markström och Enroth i den här matchen svarar han, med ett milt leende:
– Vi har en plan.
Very Alain Vigneault.
• • •
Ganska precis när Tre Kronor tidigt under gårdagskvällen anlände till Crowne Plaza gick brandlarmet.
Inte på allvar, visade det sig – men jag utgick från att det skulle bli lika ont om nattsömn för oss som för Pittsburgh Penguins i Detroit under Stanley Cup-finalen 2008.
Då såg elaka Red Wings-fans medvetet till att larmet på deras hotell gick flera gånger varje natt och inget tyder på att finska fans är mindre förslagna.
Men faktiskt, såvida det inte är Lapin Kulta-dosen som får mig att sova genom alltihop förblir det lugnt.
• • •
Okej, provisorisk pressläktare med bord finnes.
Däremot inga eluttag.
Så vi får se hur länge datorbatteriet räcker.
Tills det tar slut bloggar jag som vanligt och för de läsare som inte känner till upplägget gäller detta:
Jag kommer med nya inlägg i pauserna, men håller kommentatorsspåret kokande under pågående action.
Den som vill ha kontinuerliga uppdateringar om vad som händer rekommenderas att gå in på sportbladet och följa Hans Abrahamssons respektive live-rapporterlive-rapporter.
• • •
Nu åker vi.
Stor match redan 8 september.
Det ska bli sanslöst skoj.

Hyvää päivää!
Efter en nätt – men på slutet onödigt skakig – flygresa från Landvetter är bloggen nu i Helsingfors.
Det var inte igår.
Jag har inte besökt Finlands stolta huvudstad sedan jag recenserade en Cardigans-konsert nån gång kring 1998 – och skamligt nog var det blott mitt andra gästspel på blåvit mark.
Jag bevakade Sex Pistols comeback på en milt uttryckt stökig punkfestival i Lahtis midsommarhelgen 1996 också – spottloskorna flög så Johnny Rotten blev ursinnig – men that’s it.
Skandal, jag håller med.
Nu har jag dock äntligen åkt hit för att göra det man SKA göra här.
Se hockey.
Imorrn kväll går ju The Best of Finland upp mot The Best of Sverige i en första träningsmatch inför World Cup – i klassiska Hartwall Arena.
Vi ska väl inte ta ut något i förskott, men jag har en bestämd känsla att det blir en happening just i den här bloggens smak.
Missa inte.
• • •
Så hårt som han kört under de tre inledande träningspassen törs jag garantera att det där ömmade revbenet inte är nåt som stör Henrik Lundqvist på allvar.
Att han inte står alla träningsmatcher beror förstås på att Commendatore Grönborg & co vill få igång även Marström och Enroth.
Däremot hade det kanske varit lämpligast att spela Henke i första och tredje fajten, och få upp tempen på ”Markan” i den mittemellan.
Men nu råkar ju den, träningsmatch nummer två, avgöras på Scandinavium och naturligtvis måste the local hero stå där.
Det är för att få se honom och Erik Karlsson göteborgspubliken köpt biljetter, ju.
• • •
Jag hinner inte mer än checka in i min lilla kabin till rum på Crowne Plaza i centrala Helsinki.
Sen knackar det – och in genom dörren kliver den här levande myten.

Det är Jarkko Päiväniemi, Sportbladets eget finska lejon, känd bland annat för att ha sparkat så hårt i en vägg när Sverige i ett VM vände mot hans pojkar att han bröt lilltån.
Han är med oss här i sitt ärade hemland och har idag träffat självaste Teemu Selänne.
Därav den saliga uppsynen. För Jarkko att få träffa Teemu…well, det är som det vore för Jonas Sjöstedt att få träffa Ho Chi Minh.
– Men jag var inte alls nervös. Det var ett mycket avslappnat samtal, försöker han slå i mig.
Ikväll ska Jarkko visa några av oss sitt Helsingfors.
Den programpunkten har alla förutsättningar att bli minnesvärd…
• • •
Jag har ännu inga säkra uppgifter på var i Göteborg deras lagkamrater såg gårdagens fotbollslandskamp medan Hagge och Kryckan avnjöt Paradise Hotel-premiären på spelarhotellet, men ledarstaben satt enligt mycket säkra källor på på de amerikanska World Cup-reportrarnas stamhak O’Leary’s på Avenyn.
Man kan förstås utgå från att inga påstrukna fotbollssupportrar ALLS besvärade Lidas, Sudden och Alfie med skrän och selfies…
• • •
Nu har Big Papa Wennerholm äntligen inställt sig för World Cup-tjänstgöring också.
Varning för underbart usla ordvitsar utfärdas är därmed utfärdad.
Som när han nyligen var på OS i Rio och en förkylningsepidemi utbröt i något lag.
Då utbrast Big Papa:
– Det här måste vi nog zika närmare på…
• • •
Det verkar råda viss förvirring om huruvida Wada får dopingtesta spelare i World Cup-trupperna eller inte.
Jag har ingen aning om vad som gäller, men man ska komma ihåg att NHL, precis som övriga proffsligor i Nordamerika, är en privat business som inte anser sig behöva följa alla regler andra organisationer stiftar och faktum är att man, också i det likhet med NBA och NFL och de andra ligorna, tillåter en hel del som Wada förbjudit – inklusive det Zyrtec D vi olyckligtvis fick lära oss om i Sotji för två och ett halvt år sedan.
Så det är upplagt för viss friktion när NHL på det här sättet arrangerar helt egna turneringar.
• • •
Han har inte spelat en endaste NHL-match ännu, men jag är med på hajpen och tror Patrik Laine blir en av de stora profilerna i World Cup.
Min gissning är att han gör ordentligt avtryck redan vid 19-tiden onsdag kväll.
• • •
Gott att några av er är så sugna på en tripp till bloggens New York att ni signade upp och utmanar mig med egna Dreamteam-lag.
Men vi ska ha med alla, så jag fortsätter tjata tills turneringen börjar.
Alltså, gå med i Bjurman-ligan, du kan vinna en resa till New York City – och får gå ut en runda med med gamle Biffen.
• • •
Nu ska jag dutta på mig lite lukta-gott, så jag blir värdig en night in Helsinki i Jarkko Päiväniemi-regi.
Imorrn blir det traditionellt bloggintro innan the showdown i Hartwall.
Vi ses då.

Bloggens hemstad, New York, är som bekant rätt schysst.
Eller mer korrekt:

New York är planetens mest happening metropol.
Och nu kan du – just du – vinna en resa för två till the stad där drömmarna, som Jay-Z konstaterar i sin stora New York-hymn, skapas.
Men inte nog med det:
Vinnaren får träffa mig också – och jag utlovar en rungande runda på byn.
Allt som krävs är att du tävlar mot yours truly med ett eget Dreamteam-lag i något vi kallar ”Bjurmanligan”.
Ni tar helt enkelt ut era egna World Cup-lag och tävlar mot det jag nominerade igår – och den som till slut står som vinnare efter den avgörande finalen i Air Canada Centre sitter snart på ett plan över Atlanten.
Generöst, va?
Ja, det är ju inte jag som pröjsar (hoppas jag, det är inte helt utrett nu när jag tänker på det…)
Det är Aftonbladet som är en storsint och härlig tidning.
Team Bjurre presenterades igår, men vi tar det igen.
Målvakt: Henrik Lundqvist (Sverige).
Backar: Erik Karlsson (Sverige)-Marc-Edouard Vlasic (Kanada).
Forwards: Patrick Kane (USA)-Patrice Bergeron (Kanada)-Aleksander Barkov (Finland).
Coach: Ralph Kruger (Team Europe)
Det är inte helt klockrent med sällsamme Kruger som coach, det inser jag, men man måste ju hantera lönetaksmatematiken också, och när jag kom så långt hade jag inte råd med någon i Mike Babcock-klassen, så det fick bli som det blev.
Mitt stora fynd är, tycker jag, Vlasic. Han är en av NHL:s allra främsta backar, placeringssäker som en hel Lidström och i allmänhet skyldig till färre misstag per match än blålinjerna, men går för reapriset fem miljoner dollar.
Ta nu själv och leta rätt på några såna kap i Dreamteam-uppställningarna.
De kan ta dig ända till New York – och Bjurre Biff!
• • •
Ett är säkert – ingen i Tre Kronor-truppen glider in i World Cup på en räkmacka.
För andra förmiddagen i rad kör de blågula stjärnorna ett tvåtimmarspass – inklusive paus för omspolning – på Scandinavium och det är inte bara för att det sitter 1500 åskådare på läktarna de trycker på i skridskoåkningen.
Det som pågår här är istället för de camper NHL-spelarna vanligtvis använder för att komma i matchduglig form i september.
– Ja, det är nästan ännu mer intensivt, säger en Vigge Hedman, vi har bara någon vecka på oss. Därefter ska vi spela stora matcher på en gång. Det är en speciell säsong det här.
Sen är det förstås några som gör några extra snygga grejor när det råkar vara publik i den gamla plåtlådan på Valhallagatan.
Inga namn, men det är fint i Landsbro i Småland…
• • •
Ambitionen var förstås att de skulle se något exotiskt och genuint svenskt när de nu tog sig hela vägen över Atlanten.
Men hittills har det på den punkten gått sådär för nordamerikanska mediarepresentanterna Joey Mac och Daniel Rosen.
Igår kväll hittades de återigen i den Boston-inspirerade Americana-orgien på på O’Leary’s på Avenyn.
– Det bara blev så. Vi skulle nån annanstans, men…well, sa Joey Mac urskuldande.
Amerikaner…
Den här gången hade de dock pengar med sig, så bloggen behövde åtminstone inte baila ut den eminenta duon.
• • •
Han från Landsbro – vi kan kalla honom Erik – är emellertid offret för tisdagsträningens snyggaste fint också.
– Vem var det som snurrade upp honom, febrar hela pressläktaren medan publiken jublar över uppvisningen.
Jo, det var fellow smålänningen Niklas Hjalmarsson.
Något otippat kanske, han är ju i förts hand som känd som ett omutligt defensivt klippblock.
Men det har alltid bott en oförlöst Patrick Kane i Yellbear.
• • •
Daniel Rosen bor på Gothia Towers och bloggen tipsar honom förstås om att han måste käka deras omsjungna räkmacka
Succén uteblir, om man säger så.
Som väluppfostrad och artig Jersey Boy vill han inte såga min rekommendation rakt av, men avsmaken går att läsa mellan raderna när han med lätt uppspärrade ögon konstaterar att det inte direkt var någon smörgås man kan hålla i händerna och att kreationen innefattade väldigt mycket majonäs.
– Jag gillar min mayo, men…
Igen:
Amerikaner…
• • •
Sitter under delar av förmiddagen på Scandinavium bakom De Två Vise männen Leif Boork och Szymon Szemberg.
Plötsligt vänder sig Boorken om, tittar på min telefon och frågar:
– Har du inspelningsknappen intryckt på den där nu?
Yes, Bjurre Biff – hockeyjournalistikens egen Janne Josefsson, ständigt snokande efter sensationella citat!
• • •
För den här bloggens mångåriga stammisar torde det här vara ett lika kärt återseende som det var för Whoopi Goldberg när hon till slut fick träffa sina barn i ”Purpurfärgen˝.

Javisst, det är Fast Freddy Shoestring – detta forums störste profil under några år när han frälste Madison Square Garden med hockeyvärldens mest bredbenta åkstil.
Med sig har han Anton Axelsson – i vida kretsar känd som ”Pebbens brorsa”.
Däremot lyser berömda Shoestring-kumpaner som Tjötröva, Sälen, Svinet och Babianen med sin frånvaro.
– Fast Tjötröva kommer till Toronto, meddelar Freddy.
Oh, no…
• • •
Ikväll ska de flesta av Tre Kronor-stjärnorna, förstås, samlas och se kollegorna i det andra folkkära landslaget sparka fotboll mot Holland.
Men inte alla.
– Nä, jag och Krüger ska kolla ”Paradise Hotel”. Det är ju säsongspremiär ikväll, säger Carl Hagelin.
Kom inte och säg att alla hockeyspelare är stöpta i samma form.
• • •
Leffe Boork har sina egna teorier om varför det är sån intensitet på träningen.
– Det är ingen som vill åka och glida när de där herrarna sitter och tittar, säger han och nickar mot Tre Kronors konsulter (detta säger han i öppen konversation, jag behöver inte spela in…).
Det kan ligga något i det.
De tre konsulterna – placerade på egen läktarsektion intill – heter Daniel Alfredsson, Nicklas Lidström och Mats Sundin.
Ojvoj
• • •
– Kan du, frågar Pebbens brorsa och pekar på Shoestring, fatta att han är Frölundas sportchef idag?
Nja, om någon föreslagit det 2008, under the heydays på Manhattan, hade jag nog spärrat upp ögonen på samma sätt som Dan Rosen när Gothia Towers-personalen ställer fram en räkmacka.
Men det kan bli seriösa och ansvarsfulla allvarsmän också av glada gamänger som ibland som äter för mycket pannkaka i Chicago.
Säger dom.
• • •
Det är många inblandade när Tre Kronor övar powerplay, men jag tror de kommer pumpa Erik K så mycket han orkar. Sen finns det några tänkbara alternativ ifall vår störste stjärna behöver vila.
Han spelar i praktiken hela tiden när Ottawa har numerärt överläge och coach Grönborg ser säkerligen ingen anledning att ge honom mindre tid nu.
• • •
Jag tyckte orkanen Sandy i New York för några år sedan var en pärs, men det var ju ingenting.
Här är det slut på Ettan lös i butiken intill hotellet.
Send lawyers, guns and money, som Warren Zevon sjunger.
Det här kan sluta hur som helst,
• • •
När han i våras fick beskedet att han tagits ut i World Cup-truppen pratade en lyrisk Filip Forsberg om hur otroligt coolt det skulle bli att få spela med hjältar han som liten knatte vid tv:n hemma i Åkerö såg vinna OS-guld i Turin.
Well, nu är han här – och den känslan har tydligen inte klingat av.
– Nej, nu när man kommit in i gänget och kört några träningspass har det där snarast förstärkts. Det är helt fantastiskt att få vara med om det här, säger han med euforisk eld i blicken.
Man ska ju komma ihåg det mitt i allt dividerande om kedjeformationer och PP-uppställningar och what not.
Framförallt handlar ett äventyr av den här sorten om drömmar som brunnit i unga hjärtan i decennier.
• • •
Det är svårt att inte få lite andnöd när rapporterna ramlar in från Ottawa om hur Babcock formerat Kanadas linor.
Så här har det tydligen sett ut under första träningspassen i Canadien Tire Center:
Marchand-Crosby-Bergeron.
Couture-Toews-Seguin.
Tavares-Getzlaf-Stamkos.
Duchene-Girous-Thornton.
(Perry)
Visst, det ser lite konstigt ut eftersom nästan varenda jävel egentligen är center.
Men framförallt:
Det där är rätt bra hockeyspelare…
• • •
Nu ska vi titta på fotboll.
Men först – några bilder

World Cup – en succé direkt.
Ja, i alla fall för bloggen.
Tack vare ”tidernas turnering” kapas ju den olidliga off season-depressionen med en hel månad.
Den här tiden på året brukar det kännas som att det var så länge sedan man såg hockey att Moses 40-åriga vandring genom öknen framstår som en tipspromenad på Skansen i jämförelse – och nästa säsong tar så lång tid på sig att anlända att Zdeno Chara skulle hinna genom två hela zoner under tiden.
Men redan nu, en solig förmiddag i början av september, kan jag och några glada kollegor trampa in på Scandinavium och se det allra mest överväldigande och guldgnistrande Sverige har av hockeytalang på en föredömligt nerdimensionerad isplätt.
Vigge Hedman stävar majestätiskt ner i en rundel, Flipper Forsberg träffar stolpen med ett skott så hårt att det ekar i hela hallen, Henrik Sedin snitslar sig kattlikt förbi ett par backar under en powerplay-övning, Henrik Lundqvist klipper med plockhandsken, Erik Karlsson utför några konstverk till finter på rödlinjen, Bäckis bökar och stökas med Yellbear Hjalmarsson i ena målgården…
Det är så exalterande att stå på andra sidan sargen och ta in de scenerna att jag skulle vilja dansa i en musikal.
Hockey is back indeed!

Därmed känns det också synnerligen lägligt att, efter tre månaders stiltje, sparka igång den här bloggen på allvar för säsongen.
Nu åker vi – så det ryker om det.
• • •
En gång för några år sedan när jag, i min mångåriga roll som ambulerande musikrecensent åt den här publikationen, landade på Landvetter i sedvanlig storm frågade jag taxichaffisen på väg in till stan hur länge det hade regnat nu då.
– Sedan 1973, svarade han surt.
Mannens leda gick, och går, att förstå.
Göteborg är ju, vanligen, ett Buffalo med mer fisk.
Men nu är Tre Kronor – i sin sällsynta Best-of-version – alltså här för ett veckolångt träningsläger inför World Cup i Toronto och som sagt:
Septembersolen bränner från en knallblå himmel över Scandinavium.
Så brukar det bli när Bruce Springsteen dyker upp för sina omhuldade spelningar på Ullevi också.
GBG spar helt enkelt sitt solsken till de allra största.
• • •
Det där med ” det allra mest överväldigande och guldgnistrande Sverige har av hockeytalang” är en sanning med liten, liten modifikation.
Niklas Kronwall, Alex Steen, Robin Lehner och Kapten Zäta har ju tvingats tacka nej på grund av skador och saknas när Grönborg blåser igång första passet.
Jag tycker det känns lite trist.
Det är verkligen inga fel på ersättarna – Richard Rakell och Hampus Lindholm tror jag kommer bli stora aha-upplevelser för de som inte sett så mycket av dem här hemma – men med framförallt Zäta försvann lite stjärnglans och glamour.
Jag ville bara ha det sagt – och nu går vi vidare.
• • •
Det blir lite kallt i tunna gympadojor på den is man tvingas stå på om man vill följa the action nere vid sargen, men det är en liten uppoffring för att få se en rink med NHL-mått i Sverige.
De har alltså flyttat in Scandinavium-planket X antal decimeter – därav den överblivna SHL-isen vi kan stå på – för i World Cup är det NHL-style som gäller, även under förberedelserna, och jag tycker det är fem plus.
Riktig hockey spelas på liten rink, punkt och slut.
Henke Lundqvist håller med.
– Det är framförallt skönt att få komma in på liten rink efter att ha tränat på stor under sommaren, säger han.
– Det är det här jag är van vid, vinklarna och perspektiven blir mer normala för mig.
Det är lika för en biff på andra sidan sargen.

• • •
Initialt verkar det klart att coach Grönborg och hans medarbetare tänker formera laget så här (vilket våra skjutjärn Rosen och Abris kunde avslöja efter att under tågresan ner från Stockholm igår kväll ha studerat bilder från söndagens träning):
Backpar: Erik Karlsson-Mattias Ekholm, Victor Hedman-Anton Strålman, Niklas Hjalmarsson-Oliver Ekman Larsson plus Hampus Lindholm som sjundeback.,
Kedjor: Filip Forsberg-Nicklas Bäckström-Patric Hörnqvist, Daniel Sedin-Henrik Sedin-Loui Eriksson, Gabriel Landeskog-Carl Söderberg-Richard Rakell, Carl Hagelin-Marcus Krüger-Jakob Silfverberg plus Mikael Backlund som trettonde forward.
Det finns inget särskilt att invända mot det; när Zäta försvann var det väl till exempel givet att flytta upp Bengan och ge honom samma roll som i Pittsburgh, med Bäckis som ställföreträdande Crosby och Flipper Forsberg som svaret på Conor Sheary.
Sedan kan man kanske tycka att det är slöseri att ha Hampus Lindholm som sjundeback – han är VÄLDIGT bra – men eftersom han kom in som ersättare på sluttampen känns det ändå logiskt att han får börja så.
• • •
Det är inte bara bloggen som är uppspelt över att World Cup-äventyret börjat nu.
Kolla legendariske materialaren Pudding Weiderstål.
Han blir under det inledande träningspasset så till sig att han slår en liten piruett på Scandinavium-parketten

• • •
En annan effekt av att NHL-regler råder även här är att media får en helt annan tillgång till spelarna än när förbunden håller i trådarna.
Någon har av oklara skäl ändå upprättat en sån där förhatlig ”mixad zon” i environgerna bakom spelarentrén, men den kommer aldrig till användning.
Influgna NHL-bossar vinkar efter avslutad träning in oss i omklädningsrummet.
Det är vardag för mig, så går det alltid till i Nordamerika, det är till och med inskrivet i reglementet, men jag gläds åt mina Sverige-baserade kollegor.
De brukar får stå och hänga vid de fåniga avspärrningarna, även i SHL, och lever upp när civilisation plötsligt utbryter.
• • •
Man vet inget om fenomenet ”pepp” förrän man åkt på hockeyturnering med Sportbladets Tomas Ros – kallad både Rossi, Rosen och ibland också Front 242-Åke, eftersom han, kanske något otippat, är en hängiven gammal goth- och industrirockare.
• • •
Senast jag såg honom stod han och flämtade med jag-kan-inte-tro-att-det-här-är-sant-blick på isen i det allmänna kaoset på isen i SAP Center i San Jose.
Nu sitter färske Stanley Cup-mästaren Bengan Hörnqvist på en bänk intill Jakob Silfverberg i ett torftigt omklädningsrum i Göteborg.
– Då var det kul, konstaterar han.
Varmed Silfverberg tittar upp och utbrister:
– Ja, vad man unnade Hagelin det där.
Jaha, men inte bänkgrannen från Sollentuna?
Jacke kommer på sig och stammar generat att jojo, såklart, det också…
En underhållande liten scen.
• • •
Det var inte igår man såg Garpen med skridskor på fötterna, men han ingår ju i Tre Kronors nya ledarstab och är med på isen under träningen.
Han har, såvitt jag kan bedöma, fortfarande bra klipp i steget.
Men framförallt imponerar solbrännan!
• • •
Inte nog med alla hockeystjärnor.
Det är internationell klass på mediauppbådet i Götet också.
Både Dan Rosen från NHL.com och Joe McDonald från ESPN – känd som Joey Mac, förstås – har åkt över Atlanten för Tre Kronors träningscamp och kommer att följa laget genom hela turneringen.
Joey Mac har aldrig varit i Sverige tidigare, men känner sig, som Massachusetts-bördig, right at home på en gång.
För han råkar direkt ramla in på O’Leary’s på Avenyn och den första låt han hör spelas är Dropkick Murphys ”I’m Shipping Up to Boston” och rakt framför ögonen har han Pebbens inramade Bruins-jersey.
– Just like in Baastan, konstaterar han glatt.

• • •
Det finns, som alla påpekat, gott om ledargestalter i den här upplagan av Tre Kronor, men det är självklart att Henrik Sedin utses till ny kapten i Zätas frånvaro.
Han är äldst och har varit med längst och har mest respekt med sig hos domare – alla verksamma i NHL – och motståndare.
• • •
Själv får jag baila ut både Mac och Rosen från just O’Leary’s min första kväll i stan.
Deras kort fungerar inte och jag är den ende som har kontanter på fickan.
Att jag kan på den enkla…
• • •
Hörrni, ta nu och var med och ta ut ett Dreamteam på Aftonbladet.
Det gör man här
Mitt lag – Team Bjurre – blev det här.
Målvakt: Henrik Lundqvist
Backar: Erik Karlsson-Marc Edouard Vlasic
Forwards: Patrick Kane-Patrice Bergeron-Aleksander Barkov
Coach: Ralph Kruger
Jag ville väl egentligen inte ha Kruger, men det fanns inga pengar kvar – trots att Vlasic gick att knyta till sig till ett sådant fyndpris!
• • •
Tre Kronor-truppen bor förstås på ett förstklassigt hotell mitt i stan, men det finns ju några gossar med lokal anknytning och ett par bilar som står parkerade utanför backstage-entrén vid Scandinavium indikerar att åtminstone några väljer att bo hemma.
För något säger mig att det inte är ismaskinisten som kört till jobbet i exempelvis den här kärran…

• • •
Här tar för övrigt Bäckis ut sitt Dreamteam-lag – under överinseende av Front 242-Åke.

Laget får ni kolla på sportbladet.se, men jag kan i alla fall avslöja att tvåbarnspappan från Valbo – ja, han fick en ny knatte alldeles nyligen – inte tog ut sig själv.
– Jag kostade för mycket, flinar han.
• • •
Imorrn – 10.00 – är Tre Kronors träning öppen.
Ses vi på Scandinavium?
Jag hoppas det.