Inlägg av Per Bjurman

Elimination Game in Tampa, del 4 – The End

TAMPA – NY ISLANDERS 4-0 (Slut)
• • •
Jaha, första serien i andra omgången är avgjord och Tampa Bay Lightning klara för sin andra konferensfinal i rad.
Imponerande – i synnerhet med tanke på att de saknar både Stamkos och Anton Strålman.
Men som flera nämnt under eftermiddagen: Trots deras frånvaro ser Bolts fan bättre ut än ifjol.
När de kommer tillbaka…oh boy, Pittsburgh eller Washington kommer få nåt att bita i.
• • •
I New York är hockeysäsongen nu definitivt över.
Islanders gjorde det bra – bättre än nån annan i stan, framförallt – men såg riktigt bleka ut när allt drogs till sin spets idag.
• • •
Nu ska det bli angenämt med stillsam night off i soffan.
Men imorrn kväll kör vi igen: Två nya elimination-matcher ska avgöras.

Elimination Game in Tampa, del 3

TAMPA – NY ISLANDERS 3-0 (Period 2)
• • •
Victor Erik Olof Hedman!
Han klappar in en mörsare till och har nu chans att bli förste back att fullborda ett hat trick i en slutspelsmatch på 16 år.
Jag säger ju det:
Ju större matcher, ju mer som står på spel, ju närmare drömmen Tampa kommer – desto mer fantastisk är pansarkryssaren från Ångermanland.
• • •
Frustrationen Isles visar är förståelig – men kommer leda ingenstans.
• • •
Wow, Frallan – det var en oväntad hatattack!
Jag ber att få invända.
Bolts är den kanske mest sympatiska organisationen i hela ligan, nerlusad med förträffliga individer – både på och utanför isen.
• • •
Callahans smäll på Leddy var nog ren men träffade olyckligt och Isles-fansen hatar honom garanterat ändå, särskilt som han tidigare hade den dåliga smaken att spela för Rangers.
• • •
Tikibaren…det ska bli oerhört trevligt att sitta där om kvällarna igen.
Ses vi, David?

Elimination Game in Tampa, del 2

TAMPA – NY ISLANDERS 2-0 (Period 1)
• • •
Som David påpekade nyss händer det att Bolts planterar lökar när de har första matchbollen av flera – vi minns inte minst Game 6 mot Rangers i konferensfinalen förra året.
Men idag förefaller de väldigt angelägna om att utföra the kill och spelar riktigt bra, aggressiv, beslutsam hockey.
Snart ska de upp i andra raka konferensfinalen, verkar det som.
• • •
Vigge alltså.
Han är precis som ifjol.
Ju längre Tampa tränger i slutspelet, desto bättre blir han.
• • •
Passerar Wells Fargo Center – på väldigt långt håll – och Prudential Center med tåget från Washington och kommer ju slutligen till Madison Square Garden.
Alla tre arenorna kändes lite sorgliga, igenbommade för säsongen som de ju är, men framförallt The Rock.
Den påminde om grundserien och hur oerhört saggig grundserien ändå är i jämförelse med det som pågår nu.
• • •
Islanders har inte synts till så mycket alls i första.
Det kan ju bero på att Bolts håller dem i herrans tukt och förmaning, men det känns som det har en lite uppgiven utstrålning också, gör det inte?
• • •
Guy Boucher övertar alltså befälet i Ottawa.
Hm.
Jag gillade honom i Tampa, han var en utåtriktad och fascinerande nytänkare, men om han håller fast vid samma hockey-ideologi känns det inte som en ideal lösning för EK65 – lagets överlägset viktigaste spelare.
• • •
Jag kan känna de varma vindfläktarna på Tiki-baren nu.
För det är dit vi ska i östra konferensfinalen, det börjar som sagt kännas klart.

Elimination Game in Tampa

Åh, korresoffan.
Fina, fina korresoffan.
Efter en vecka på turné i Washington, Pittsburgh, Nashville och Washington igen är jag äntligen tillbaka hos denne pålitliga gamle vän i holken i Midtown.
Här, nersjunken i kuddar lika bekväma som eftermiddagsmolnen som stävar in över Manhattan, ska jag nu klippa Game 5 mellan Tampa och New York Islanders i Amalie Arena.
Ni känner förutsättningarna:
Bolts har slagläge och avgör hela matchserien med en seger idag – och Islanders måste krama ur sig allt de har för att tvinga fram en fortsättning i Brooklyn på tisdag.
Då brukar det bli bra.
Och mer intro än så blir det inte, för jag kom just med tåget från DC och hade alla möjliga problem att få tag i en taxi utanför Penn Station och nu börjar det.

The ghost of heartbreaks past, del 7 – The End

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-1 (Slut)
SAN JOSE – NASHVILLE 5-1 (Slut)

• • •
The Melkman svischar förbi kassen och sprätter in 5-1 här i slutet.
Annars är tredje mest en lång och tidvis väldigt infekterad transportsträcka.
Nu kan hajarna döda i Bridgestone på måndag.
Gör de det?
Om klasskillnaden är lika stor ikväll – utan problem.
Men jag tror det är Preds tur att replikera då.
• • •
Nu är jag trött som en bäver och segla iväg till John Blund.
Imorrn sitter jag i korresoffan igen, efter en dryg vecka on the road.
Jag hoppas alla – inklusive en John J – är med igen då.

The ghosts of heartbreaks past, del 6

SAN JOSE – NASHVILLE 4-1 (Period 2)
• • •
Det verkar inte direkt som att den dramatiska övertidsförlusten i förrgår direkt knäckte hajarna.
De är svinaktigt bra ikväll och det här är ju såklart avgjort.
• • •
Sure, HEK, geografin är tuff för somliga. Red Wings och Blue Jackets hade det ännu värre när de var i väst, Nashville tillhör åtminstone Central Time-Zone.
Men vad ska de göra? Alla lag kan inte ingå i East, nånstans måste gränsen dras.
• • •
Det ångar Conn Smythe-triumf om både Joe och Joe.
• • •
Men jag tror i alla fall det blir Game 7 även i den här serien – liksom mellan Blues och Stars.
Preds kommer vara gränslöst desperata och göra säsongen match på måndag – precis som de gjorde mot Anaheim.

The ghosts of heartbreaks past, del 5

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-1 (Slut)
SAN JOSE – NASHVILLE 2-1 (Period 1)

• • •
Är tillbaka på hotellrummet efter snabb after game-rush i Verizon och slår på tv:n just som Joe & Joe står för lite magi och gör 2-1 hemma i tanken.
Verkar bli en väldigt sevärd match där också.
Nu ska jag trumma ihop lite text åt redaktör Paulsson hemma i Stockholm, han kommer in om 40 minuter och vill ha material att jobba med direk, men vi hörs senare – och spåret är öppet.

The ghosts of heartbreaks past, del 3

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-1 (Period 2)
• • •
Nu börjar det släppa lite i Verizon.
Ångesten är inte lika kompakt, oron inte lika påtaglig.
För Caps står för en lysande period – kanske den bästa jag sett dem göra under så här pressande förhållanden – och går upp i ledning som borde garantera en Game 6 i Pittsburgh på tisdag.
• • •
Det är Alex Ovetjkin Show ikväll.
Han har uppenbarligen gett sig själva satan och Tsarens alla juveler på att det inte ska bli som vanligt i år.
Fantastiskt att se.
• • •
När till och med Buster-keepern Murray har en night off vet man att det är uppförslut för Pens.
• • •
Ett helt kompani skribenter kommer fram till mig i pausen och orerar om att Bäckis dödade Caps momentum med smällen på Letang i första.
Ah, ibland måste en Gävle-bo markera, så är det bara.
• • •
Holtby, däremot…man.
Det är tack vare räddningar som de han gör på slutet här, när Penguins ändå kommer i en push, han är nominerad för en Vezina.
• • •
Det brukade vara penalty kill-enheterna som regerade den här serien.
Nu blir det mål i nästan varje powerplay.
What gives?
• • •
Ska vi snacka onödiga utvisningar är ju inte heller den som Cole tar i den här perren – och som Caps använder för att skaffa sig ledning – direkt ”en för laget” den heller.
• • •
Nu blir jag nyfiken gul – var tog John J vägen?
Han kan väl inte ha tagit illa upp i en skämtsam debatt om…färg?
• • •
Mitt under brinnande duell kommer beskedet att Lille Fridolf bestämt sig och blir coach i Minnesota.
Grattis MN Johan, nu blir det åka av i X:et efter alla år med översta knappen knäppt.
• • •
Även om vi nu får en Game 6 – och det känner jag mig väldigt förvissad om – åker jag hem imorrn.
Längtar efter New York och korresoffan och vill gå upp på måndag och se tre filmer på Kip’s Bay-biografen.
Så ska vi ha det!
• • •
Men fortfarande undrar man:
Varför skjuter Caps så ofta som Kenneth Kennholt och missar kassen hela tiden?
• • •
Och ja, David Eriksson, i morrn ska vi klippa Tampa i korresoffan också.
• • •
Minns ni när Penguins hade ledningen med 3-1 mot Rangers 2014 – eller mot Tampa 2011?
Jag bara kastar in lite historia som diskussionsunderlag.
• • •
En kaffe, en snus och lite diskussioner med lämplig vän om den match som börjar i Sharktank om en timme.
Så kan man sammanfatta min paus.
Er?

The ghosts of heartbreaks past, del 2

WASHINGTON – PITTSBURGH 1-1 (Period 1)
• • •
Djävulen så Capitals står på från start.
Det är ursinne i varje skär, det är maximal mangling i varje tackling, det är som om livet hängde på varje skott.
Och redan i kvällens första powerplay – efter fyra minuter – dammar The Great Eight in sin patenterade monstermissil från vänstra tekningscirkeln.
Men de gamla sorgernas spöken slutar inte flina för det.
De vet att det snabbt kan komma motgångar och att de hotar att bli extra förödande just såna gånger och mycket riktigt:
Kunitz kvitterar på retur i Pens första powerplay och sen kommer den mest vildsinta forceringen av sig.
• • •
Men har ni förstått, Taddson fyller alltså år just nu.
31.
Då måste ni ju nästan alla hoppas att han får en Caps-seger i present.
I vilket fall – hela bloggen skanderar:
Hurra, hurra, hurra!
• • •
Nä, Ovie vill verkligen inte göra någon atlantflygning redan i morgon.
Han är en force of nature varje gång han kommer ut genom båsdörren.
• • •
Bäckis tar på sig uppgiften att göra upp räkenskaperna med Letang och golvar honom med en propp värdig lördagskön utanför O’Learys i Gävle
Den blågula kedjan består av ett band of brothers, tro inget annat.
Dessvärre åker han ut och det är i det PP som följer Kunitz kvitterar.
• • •
Be careful what you wish for.
Mina bänkgrannar är måttligt intresserade av hockey och pratar VÄLDIGT mycket om annat.
• • •
Att Pens leder skotten, med 12-4 no less, känns lite underligt efter den inledningen.
Men – visst missar Caps kassen med väldigt många skott?
• • •
Det var några här uppe som vann pengar på Nyquist.
Det har jag aldrig gjort, han har tvärtom bara kostat – i stress, telefonräkningar och skrattmuskelkramp.
• • •
Häng med nu, Söderhäll.
Kentucky Derby avgjordes precis innan den här matchen, jag skrev ju det!
• • • 
Weber är scratchad ikväll.
Inte så jätteförvånande kanske.
• • •
Har glömt att Caps-fansen vrålar på ”Red” i nationalsången och rycker till så dant att…well, låt oss säga att det var tur att det fanns Immodium på flygplatsen i Nashville…
• • • 
Vilken dröm, ett kommentatorsspår fullt av betraktare som inser att det finns olika nyanser av gult.
Känn dig kronwalled, John J!
• • •
Det är såklart ett sjusatans tryck i bunkern i kväll – och en hel uppsjö pennsylvanier som gjort den fyra timmar långa bilresan från Pittsburgh bidrar.
Men ännu har decibeltalen inte nått samma nivåer som i Game 2.

Det är för mycket nervfladder och ångest inblandat för det.
• • •
Om man skulle gå ut och plocka lite gula solrosor under pausen.
Jag tror det.

Sida 729 av 1346