En våldsam storm väckte västra Pennsylvania i natt.
Åskan dånade mellan bergen, hagel smattrade mot rutorna och vindar värdiga en tropisk storm i Mexikanska Golfen ven runt knutarna.
Det kändes som ett förebud.
Ett omen.
En varning om vad som väntar när Stanley Cup-serien mellan Pittsburgh Penguins och Washington Capitals fortsätter i Consol Energy Center med ett tredje möte ikväll.
Den – matchserien – har hittills varit renons på verklig passion och riktig glöd, men nu står den i begrepp att detonera som blixtarna som för 16 timmar sedan lyste upp den gamla kullen där legendariska gamla Igloon en gång tornade.
Det går att känna i atmosfären i hallen redan under morgonvärmningen.
Det går att se i den bistra blicken på spelarna i omklädningsrummen – framförallt gästernas.
Det går att höra när Barry Trotz under sin presskonferens mer eller mindre öppet anklagar NHL för att favorisera Penguins.
Temperaturen har stigit, känslorna svallar, de hotfulla molnen driver åter in över centrala Pittsburgh.
Så håll hårt i kepsen.
Det kommer bli nasty ikväll
Emotionellt.
Stormigt…
• • •
Själv vaknade jag vid halv fem av att hagel stora som golfbollar kulsprutesmattrade mot hotellrumsfönstret.
Jag förstod inte först var jag var eller vad som hände och blev för några ögonblick riktigt rädd.
Så var det för de flesta av de närmare 2.5 miljoner som låg och sov i trakterna kring Steel City i vargtimmen – inklusive spelarna som ska utkämpa Game 3 i The Metropolitan Division Finals.
– Ja, fan, säger Bäckis med stora ögon.
– Jag trodde på fullt allvar att det var någon som stod och kastade snöbollar på fönstret.
Nej, det var bara gudarna som bjöd på en preview inför en playoff-duell…
• • •
Det är den tre matcher långa avstängning Department of Player Safety igår drämde till med mot Brooks Orpik som motiverar Barry Trotz att gå off the reservation.
– Jag är besviken över längden på avstängningen, men inte förvånad, med tanke på vem vi spelar mot, säger han under den lilla pratstunden med oss murvlar under förmiddagen.
När Pierre LeBrun ber honom förtydliga den kommentaren svarar han kort:
– Ta den hur du vill
Ojvoj, det är den sortens uttalande som brukar få Stanley Cup-slutspelet att fatta eld.
Andemeningen går ju inte att missförstå:
NHL favoriserar Penguins, Capitals blir förfördelade och världen måste få upp ögonen för denna orättvisa.
Repliken från Mike Sullivan – ingen boyscout precis – lär blir dräpande.
• • •
Carl Hagelin hörde inget hagel(in…) ute i sin luxuösa förortsvilla under natten, men väl åskans kanonader.
– Däremot har jag en fågel som vid samma tidpunkt varje dag flyger in i fönstren, berättar han.
Det måste påminna Hagge om en gammal lagkamrat i New York.
Jag menar, en dum liten varelse som oavbrutet åker in i saker han borde undvika…det är ju fåglarnas Chris Kreider som bosatt sig i Nykvarn-gepardens trädgård!
• • •
Now, coach Trotz tror förstås inte på banala konspirationer och den som vill kan ju lätt slå hål på världsbilden han försöker lansera.
Om nu ligan medvetet motarbetar Capitals, varför stängdes inte Wilson av för sin flagranta knätackling – och varför fick Flyers Brayden Shenn tre matchers avstängning för överfallet på TJ Oshie?
Snacka skit, liksom.
Däremot tror den durkdrivne gamle räven på provokationer och idén att man ska tillvarata alla tillfällen att störa sin motståndare.
Allt som rör Penguins gosiga relation med ligan är känsligt här; man kan fortfarande få upp det lokala blodtrycket genom att påminna om Tortorellas utbrott om ”the most arrogant organization in the league” och deras ”two whining stars”.
Så den knappen trycker ju alla som vill jävlas på så fort det går.
Fast Mannen utan Hals spelar samtidigt ett högt spel.
Om han väcker starka reaktioner kan han gotta sig åt att ha fått fienden ur balans, absolut.
Men om Pingvinerna bara låter det passera är det snarare han som ger intrycket av att fokusera på fel saker.
Fortsättningen i den ”debatten” blir därför högeligen intressant att följa.
• • •
Gårdagskvällen?
Jotack, vi var på en sportbar kallad Red Beard – och det var spelarna i basbollaget Chicago Cubs också.
De värmde upp inför dagens möte med Pirates och låt mig bara säga att jag inte blir särskilt förvånad om Pirates vinner…
• • •
Oscar Sundqvist har en prominent plats i Penguins omklädningsrum.
Han sitter bredvid Sidney Crosby.
Sämre grannar går att tänka sig för en yngling som nu i det här läget i första hand är med för att se och lära.
– Jo, säger han på sin sjungande norrländska, det är ju bara det att jag inte får plats när media kommer hit och ska prata med honom. Jag får flytta fyra platser bort hela tiden.
Aha, det är därför rookisarna får sitta där…
• • •
När de är bra – till exempel hela tiden i powerplay – är Sharks verkligen besinningslöst bra.
Det var några sekvenser vi såg på bildskärmarna på Red Beard igår när jag – eller kanske de kalla Yuengling jag hade innanför västen – bara ropade ”Oj oj oj” rakt ut.
Samtidigt….igen säger jag eder:
Mattias Ekholm!
Vilken general han håller på att bli.
• • •
Brooks Orpik håller presskonferens själv också och låter mest ledsen över att han tog ett så korkat beslut när han golvade kompisen Olli Määttä.
– Jag har inget att invända mot avstängningen, tacklingen var verkligen sen. Vi tar blixtsnabba beslut och ibland blir det bara fel, säger han med minen hos en Disney-valp som någon glömt ute i regnet.
Jag tycker nästan synd om honom.
• • •
Oscar ser slutspelsmatcherna från läktarplats – och blir gruvligt nervös, så trygg och stabil Boden-pöjk han är
– Ja, senast i Washington tror jag att jag drack tio koppar kaffe. Sen drack jag två till efteråt för att komma ner i varv, berättar han.
Välkommen till klubben.
• • •
Pratar lite med Bäckis om Holtby och får veta att målvaktsstjärnan älskar musik och ofta sitter och knäpper på en gitarr om kvällarna.
Jaha, säger jag, vad är han inne på för musik då?
Bäckis flinar:
– Sånt där som du tycker om. Gammalt…
Touché.
• • •
Jag har inte brytt mig om engelsk fotboll på 30 år så mig kvittar det vad som händer i den där ligan men jag har vänner som hållit på Leicester i hela sina liv – framförallt min gamle vän, kollega och mentor på Borlänge Tidning, Carl-Johan Goth – och det går ju inte att låta bli att vara genuint glad för deras skull ikväll.
• • •
Bengan har fortfarande platsen intill Malkin och när vi efter morgonen står och pratar svenska – om att han borde spelat konferensfinal redan 2012, när Predators klantade till det mot Coyotes i andra SC-omgången – tittar ryssen som så ofta upp, flinar och ruskar lätt på huvudet.
Som om hans spatisiba-lingo var så mycket mindre lustig!
• • •
RC Cola forever!
• • •
Det går att påstå att kedjan med Burra, Mike Richards och Chimera var Washingtons bästa i förrgår – eller i alla fall den som skapade mest – och Burra tror på fortsatt succé.
– Ja, det känns riktigt bra nu. Vi kompletterar varandra riktigt fint och får till mycket chanser. Nu är det dags att jag hänger en också. Jag ska försöka ikväll, säger han.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Naturligtvis försöker Trotz – som en annan Paul MacLean on the dark side – provocera också när han förringar Määttäs skada och säger nåt om att han förmodligen gjorde sig illa redan mot Rangers.
Avgör själv om ni tycker det är renhårigt, men han lär reta pingviner i alla fall.
• • •
Jag har hyggligt prominenta grannar i den spatiösa pressboxen i afton:
Kimmo Timonen och Saku Koivu, utsända av finländska förbundet för World Cup-spaning.
Jag kammar det lilla jag har att kamma och skickar upprymda sms till vännen Jarkko.
Frågan är bara vem de ska spana på nu när Olli – som väntat – inte kan spela.
• • •
De ser alltid glamorösa och cool ut på tv, men låt mig berätta – efter träningarna luktar NHL-stjärnorna – ja, hela karlarna – ibland som botten på en trunk där det legat fuktiga underställ i två månader.
• • •
Idag flög Eken hem till Stockholm, så ha förståelse om stråk av vemod letar sig in i bloggen ikväll.
Det går egentligen inte att vara och verka och fungera i Amerika utan att Eken är här.
• • •
Fansen i Consol kör det gula temat även mot Washington, kan jag meddela.
Inte mig emot, hur det än såg ut i era TV-apparater var det häftigt och effektivt in real life.
• • •
Vad gäller slutspelsskägg är Nick Bonio en underskattad contender.
• • •
Nu kom Calder-kandidaterna:
Artemi Panarin, Shayne Gostisbehere och – jodå – Connor McDavid.
Heja The Ghost, säger bloggen.
• • •
Ooops, vem kommer ut på isen för värmning om inte Marc-Andre Fleury.
Den har Sullivan smugit bra med.
Murray kommer tydligen starta ändå, men Flower är back-up och hans blotta närvaro indikerar ju att han snart kliver in i slutspelet.
• • •
Okej, folks.
Som det stod på varningsramsorna på de lokala tv-sändningarna igår:
Severe storm incoming.
Nu smäller det.

DALLAS – ST LOUIS 3-4 (Slut, OT)
• • •
Ja, Backes förstås.
Han har blivit Blues sudden-kung.
Kul för honom, han har ju fått rykte om sig att tvärtom vara choker.
Nu vet vi ett, alldeles säkert:
Serien mellan Blues och Stars blir lång och oviss och härlig.
• • •
Ja, Per – ämnet amerikanska hotell skulle nog vi kunna ha en rätt uttömmande situation om.
Jätteliten text på de små schampo- och tvålflaskorna är en annan klassisk källa till frustration.
• • •
Nu har även Sharks och Preds börjat spela och Sharks PP ser helt sinnessjukt bra ut , men nu ska ni få höra – resten av den den här förträffliga matchen tänker jag gå ut i den kyliga Pittsburgh-kvällen och se med några kollegor vid lämplig bardisk.
Vi hörs när det brakar loss här i Consol Energy i morgon.

DALLAS – ST LOUIS 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Nu går åskan över Pittsburgh – och borta i The Lone Star State har Stars, tammetusan, gått ikapp och tvingat fram övertid.
Jag trodde det skulle bli svårt, men Stars tog ju över och hade allt momentum i tredje – medan Blues bara verkade vänta på att det skulle ta slut.
Nu måste de börja spela som i första igen och det är knappast något man bara gör.
• • •
Slöa batterier i fjärrkontroller på hotellrum är en styggelse.
• • •
Jana – Mattias Janmark – är en förträfflig hockeyspelare som aldrig tycks bli det minsta skärrad, vilka situationer han än hamnar i – han bara kör på som vanligt.
Sånt gillar jag.
• • •
En hotellstyggelse till, när vi nu är på gång:
Föräldrar som låter sin ungar ränna omkring och korridorerna och skrika.
• • •
Såg ni American Airlines Center nu då?

Det blev ju tryck monumentale så fort Stars kom in i matchen.
• • • 
Tarasenko och Benn är givna namn att plocka fram nu, men jag säger Klingberg och Bouwmeester istället.
Det brukar bli backar, så där har ni mina hjältar.

DALLAS – ST LOUIS 1-3 (Period 2)
• • •
Dom spelar bra hockey i Dallas, tycker jag det ser ut som.
Men Klingberg & co hade behövt utdelning på några av chanserna de pumpade fram.
Det finns fortfarande en öppning här i början av tredje.
Får de in en puck då blir det åka av resten av eftermiddagen.
• • •
Kan ni någon förklara varför Ruff envisas med att starta Lehtonen när Niemi finns?
Ja, även han är ojämn, men inte SÅ ojämn.
Väl?
• • •
Det är alltid blues när det är söndag, Taggen
• • •
Ken Hitchcock har en självdistans man sällan ser hos NHL-coacher.
När Pierre McGuire är inne i båset och frågar vad Blues behöver göra för att hålla ett desperat Dallas stången svarar han flinande att det skulle gå att räkna ut ”bara vi hade en smartare coach”.
• • •
Fabbri och Parayko är inte bara två fina rookies i största allmänhet.
De har ju gett Blues ny swagger och finess och eldkraft.
• • •
Att köra bil genom spenaten i Maryland och Pennsylvania med trasig hyrbilsradio är begränsat underhållande, kan jag meddela.
• • •
Det kan vara sjudundrande tryck på hockey i Texas – men det krävs att Stars är i ledning eller jagar kvittering.
Eljest blir det så här tyst.
• • •
När ni tar upp det vill jag ha sagt att det som hände i Borlänge idag var djupt sorgligt and that’s all I have to say about that, som Forrest Gump skulle uttryckt det.
• • •
Nu började det tjuta i tvn:n.
”Severe storm incoming”, står det på banners som sveper förbi under hakan på Mike Milbury.
Typiskt, då brukar parabol-sändningarna på Marriott-hotellen lägga av.

Nu är bloggen framme i Pittsburg, sitter på hotellrummet och ska se de sista perioderna i Dallas på tv:n.
Är ni med?

WASHINGTON – PITTSBURGH 1-2 (Slut)
• • •
Inte blir det nån Old Ebbitt-sittning i kväll.
Det tar för lång tid innan jag är klar med allting – och titelmatchen Eken skriver om tog just slut.
Samtidigt konstaterar jag att room service på det mindre happening hotellet stängde ungefär när Eric Fehr avgjorde match i Verizon.
Ibland inskränker sig glamouren till en vakuumförpackad kycklingmacka och en ljummen Pepsi.
Men skål…
• • •
Fehr, ja.
En gammal Caps-krigare avgör för Penguins.
Och samtidigt är det en gammal pingvin – Brooks Orpik – som hjälper Caps, om man nu ska se det så, genom att knocka viktiga motståndare med fula tacklingar.
Klyschan ”släkten är värst” äger sin riktighet.
• • •
Att det tar så lång tid för mig att bli klar beror på att det inte går att hitta Hagelin efteråt.
Det visar sig bero att han är ute i båset och gör sån Arena Cam-intervju åt NHL Network, men det vet inte Bengan när han, iförd bara handduk, far runt i alla skrymslen för att leta rätt på landsmannen åt mig.
Han har en framtid i mediastaben när hockeykarriären nån gång är över, det kan vi slå fast.
• • •
Orpiks Määttä är verkligen talk of the town efter Game 2.
– Den var sen och han siktade på huvudet. Det är just sånt vi ska ha bort, grymtar coach Sullivan.
– Men det var inte avsikten, Brooks trodde att pucken skulle komma tillbaka till backen och fullföljde tacklingen därför, menar kollegan Trotz.
Tänk att det alltid finns ursäkter.
Vad Brooks själv anser får vi inte veta för i strid med alla regler får media inte tala med honom.
Hallå.
• • •
Imorgon fortsätter bloggens resa till Pittsburgh.
Jag hoppas hinna fram till västmötet mellan Dallas och St Louis och kör i så fall om det från hotellrummet, men jag kan inte lova.

Pens vinner, 2-1 .
Mer kommer vad det lider – litegrann i alla fall.

WASHINGTON – PITTSBURGH 0-1 (Period 2)
• • •
Nu vetifan om de ens behöver spola i zonen framför Matthew Murray.
Det är ju spel mot ett mål – och skottstatistiken skrivs till…få se…14-5 igen.
Ojvoj.
Caps måste måla om matchbilden helt och hållet.
Eljest är det oavgjort när de kommer till Consol på måndag.
• • •
Caps faller i sömn i egen zon för några ögonblick – och vaknar först när Hagge, out of thin air, plötsligt befinner sig mitt i slottet pch med kobrans dödliga spänst hugger in 1-0.
• • •
Enda gången det verkligen händer något nere hos Murray är situationen när Kuznetsov gör mål och sedan får det bortdömt och hela helvetet brakar loss i Verizon, men när man ramlar rakt över målisen blir det aldrig mål, vad som än hänt innan.
Fråga Tomas Holmström, han kan berätta en del om det.
• • •
Det är folk som står upp i pressboxen, med kavajerna hängda på stolsryggen och skjortärmarna uppkavlade, och bara flämtar.
Sånt brukar inte hända förrän i andra övertidsperioden i Stanley Cup-finaler.
Men intensiteten är sådan i Chinatown-bunkern ikväll.
• • •
Trotz brukar kunna keep his cool vad som än händer, men shit – han är nästan på väg att tumla ut på isen av upprördhet efter det bortdömda målet.
• • •
Åh, Taddson poppar upp i spåret – en kväll när Pettersson är på tårna.
Jag plockar fram popcornen.
• • •
Chorneys brytning när Rust kommer ångande i friläge – that’s what we in i Sweden call hockeyporr.
• • •
Det går ju fort och så, men att spelare – och lag – på den här nivå så ofta klantar till det med too many men…det tycker jag är rätt förbluffande.
• • •
Jag sitter på den övre pressläktarraden ikväll, så arga tanten – hon som helt obegripligt brukar ge mig onda ögat i Verizon – har inte lyckats lokalisera mig.
Men jag har sett hur hon i några reklampauser stått upp och spanat efter sitt gamla hatobjekt…
• • •
Det kommer jobbiga rapporter från New York om att Håkan ställer till med ännu galnare extas på Gramercy Theatre ikväll.
”Heeeeeeeeeeeelt sjukt”, sms-febrar min hyresgäst Kiruna-Hitler.
Fuck…
• • •
Penguins borde ha avgjort det här redan, särskilt som de också fått spela i numerärt överläge så frekvent.
Nu kan de få ångra att de låtit Caps hänga kvar i matchen.
Vi får se under en tredjeperiod som har potential att nå samma febertoppar som Håkans ”Ramlar”…

WASHINGTON – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Mja, inte vet jag om det är så mycket mer struktur i valsen i kväll.
Det känns som ett stormande sjöslag igen.
Och det är taggade, sammanbitna pingviner som rule the waves.
De biter sig fast i hemmazonen under evighetslånga sekvenser och har ett tag 12-1 i skott.
Men de spräcker inte zen-mästarens nolla, för han är en svetslåga av inspiration i sin kasse – och dessutom blir chanserna i Caps åtsmitande defensiv bara undantagsvis riktigt farliga.
Skoj.
Och ännu roligare blir det när något av lagen får in en pärla.
• • •
Herregud…Verizon.
Här har varit drag och hålligång förr, men trycket ikväll liknar ingenting.

Det är som att sitta inne i en jet-motor under start på Dulles-flygplatsen.
Rent omtumlande – och otroligt häftigt.
• • •
Draftlotteriet får vi – jag och kanadensiska journalister som är mer uppjagade över Bill Dalys skyltar än några konster vi får se på isen ikväll – följa på en liten tv-skärm i en korridor bakom pressläktaren.
När Oilers är out of contention så tidigt – för att vara dom alltså – är det några som drar efter andan så syret försvinner i hela korridoren, när det till slut står mellan Leafs och Jets skriker någon rätt ut.
Man får vara med om så mycket…
• • •
Olli Määttä är mer otursförföljd än Kalle Anka när han ska försöka mäta sig med Alexander Lukas i Ankeborg.
Den finländske backstjärnan lär missa minst ett par matcher efter Orpiks fula tackling.
Bedrövligt.
• • •
När lotteriet är över måste vi skriva nåt om spektaklet också, och får uppleva inledningen av Vårsymfonin med splittrat fokus.
Det är därför det här inlägget blir lite kort också, sorry.
• • •
De flesta pingviner känner Orpik mycket väl, han var ju lagkamrat under många år, men de tycker av lätt förklarliga skäl inte om att spela mot honom.
– Det är obehagligt när han är inne, suckade Malkin igår, man måste verkligen ha huvudet uppe hela tiden. Annars kommer det en smäll.
Mmm, och det är inte alltid de renhårigaste smällarna som kommer heller.
• • •
Vad gäller övriga analyser av draften ber jag att få återkomma i typ slutrapporten.
• • •
Bengan skäller som en hel Tortorella när han tycker att domaren blåst av för snabbt.
Kolla klipp på nätet, det ser riktigt roligt ut.
Det är ett ”No” med eftertryck han får ur sig.
• • •
Det gör fortfarande ont i gommen.
• • •
Justin Williams sänkte Holtby med en puck i axelhöjd under värmningen, men det verkar ju inte ha påverkat särskilt mycket,
• • •
Sjöslag monumentale fortsätter inom kort.
Var hälsad, våren!

Ah, att åka till Washington och se på slutspelshockey…
För mig är det den mest centrala av vårens ritualer.
Jag har kommit varje år sedan 2008, när Nicky Bäckström begick sin playoff-debut, och tycker nuförtiden inte att knoppningens och ljusets tid börjat på riktigt förrän jag känt det lätta doftstråket av körsbärsblommor på de myllrande gatorna runt Verizon Center.

Just den här gången är det visserligen kallare, gråare och mer regnsjukt än det egentligen är tänkt – det brukar ju, som de skulle sagt i Borlänge, vara ”rena Mallis” i huvudstaden i det här månadsskiftet – men det gör inte så mycket.

Det doftar ändå, den väldiga Capitolium-kupolen får ett filmiskt skimmer under de mörka molnen och vårens löften lyser i ögon i vimlet.
Men framförallt:
Det kommer med all säkerhet spelas oförglömlig på-liv-och-död hockey här i den gamla bunkern i Chinatown.
Serien mellan Capitals och Pens antog klassikernas skepnad redan under första första mötet i förrgår och det finns inga som helst skäl att tro något annat än att den bara bli bättre ju längre den pågår.
So here we go.
Våren börjar nu.
I Washington DC.
• • •
När jag – efter på tok för få timmars sömn – vaknade i morse var jag ändå väldigt sugen på att ställa in hela den här trippen och stanna hemma i New York.
Han som uppträdde Gramercy Theatre på 23:e gatan i går gör nämligen om det ikväll och let me tell you – Håkans New York-debut var overkligt bra.
Så fruktansvärt roligt har jag bara haft under några få konserter i mitt liv – och jag har varit på tusentals – och det känns nästan som att begå övergrepp på sig själv att inte se till att få uppleva det igen.
Men sen slår det mig:
Med lite tur kan här två hockeylagen piska upp samma slags eufori, samma lyckorus, samma känsla av att vi är med om något som trotsar själva verklighetsuppfattningen
Så kom igen nu, boys.
Visa mig den maximala hastigheten, vart ni vill, så fort ni kan.
Jag behöver det igen…
• • •
Ikväll arrangeras också Vita husets årliga Correpondent-middag här i stan och därför är det extra kändistätt på Acela-tåget ner från Penn Station i New York.
Med mig i min vagn har jag Ed Burns, Christy Turlington, omtalade Fox News-ankaret Megyn Kelly, några CNN-reportrar och – för fjärde eller femte gången; han verkar inte göra annat än åka tåg – Alan Alda.
Inte lika fränt som när Cameron Diaz satt tvärs över gången under en av fjolårets Acela-resor, nej, men ändå lite fett för en gammal stargazer från Nedre Tjärna.
• • •
Henke Lundqvist var på Håkan-showen igår – och förärades en ramsa när fansen framme vid scenkanten kvarten innan showtime upptäckte honom på en liten VIP-läktare till vänster om estraden.
I vimlet syntes också nyblivne Lady Byng-kandidaten Loui Eriksson och Viktor Stålberg.
It’s a Göteborg thing, you know.
• • •
När jag pratade med honom i torsdags kväll hotade Bäckis dock med att det kan bli mer strukturerat spel under återstoden av denna episka showdown.
– Jag tror vi var lite exalterade över att få komma igång, därför blev det lite så att alla bara körde…så tror jag inte vi kan fortsätta hela tiden, menade han.
Oroande.
Men jag tror att det där är sånt som bara händer av sig själv och inte riktigt går att kontrollera.
Mer besinningslös vilda västern-show för folket, det är ju så kravet ser ut.
• • •
Annat klassiskt ögonblick på 23:e gatan igår kväll:
En ung herre kom fram, sträckte fram näven, flinade och sa:
– Det är jag som är Playoffwill!
Ha!
Det är – tror jag – första gången jag träffat en av stammisarna i det här spåret in real life och fått ett ansikte till ett namn.
Nu väntar jag på er Tobias, Erik, John J, Granvista, Hento, David, Julia och Chall.
• • •
När jag fick tag i honom i förrgår visade det sig att Bäckis satt i Burracudas bil och blev hemkörd av sin unge lagkamrat efter matchen.
Det gillar jag, när yngre kollegor visar old timers den respekten.
Som när Eken hämtar kaffe åt mig ungefär…
• • •
Nej, fel.
Jag har ju träffat Konsertpianisten i New York och Chall på Legends Corner i Nashville.
Fast det var planerat och därmed inte lika omtumlande som när Playoffwill dansade fram under the marquee igår.
• • •
Ja, jag tycker också det var bortitok att Wilson bara fick böter för sin smutsiga bentackling.
Det gör säkerligen alla i Penguins med – men de har låtit bli att ens kommentera ärendet.
Därmed visar de att de fattat hur man tar hand om the business under slutspel.
De som börjar gnöla och klaga och fokusera på saker de inte kan kontrollera går det alltid åt skogen för.
• • •
Draftlotteriet ska som bekant avgöras ikväll också – som pre-show inför den här fajten.
Det betyder att vår puck drop skjutits fram ända till 20.25 – det vill säga 02.25 för er.
Det gör ingen större skillnad för mig, men de kollegor som har deadlines stönar frustrerat och ber böner om att det inte blir övertidsdrama igen.
• • •
I skrivande stund står zen-mästare Braden Holtby i hemmabåset och utför sina outgrundliga pre game-ritualer.
Huvudet wobblar som på ett sån bobble-head när han stirrar mot ”sin” målgård.
Så märkligt.
• • •
Eken är i Washington han också.
Men – inte på hockey.
Han bevakar sluggern Jack Badous titelmatch mot Lucian Bute i DC Armory och hinner inte komma hit och visa fellow Gävle-legendarn Bäckis sitt stöd.
Men planen är förstås att vi ska sammanstråla på Old Ebbitt framåt småtimmarna.
• • •
Det var i match 2 under den legendariska matchserien 2009 som Ovetjkin och Crosby frälste oss med varsitt hat trick.
Repris nu?
Det är att begära mycket, men det är dags att de i alla fall sätter sina avtryck på duellen.
• • •
Akta er för pizza i Washington. Här tycker de tydligen att slajsarna ska ha samma temperatur som flytande stål för att kunna ätas.
Jag gör misstaget att slafsa i mig en på ett ruffigt hak mitt emot Verizon under eftermiddagen och bränner mig så förbannat i gommen att jag tre timmar senare fortfarande sitter och grimaserar.
Fuckers!
• • •
Det må vara sju år sedan Penguins och Caps senast möttes i ett slutspel, men för Hagge är det business as usual.
Han spelade ju fyra år med New York Rangers innan han, via connection i Anaheim, landade i Pittsburgh och gjorde knappt annat än spelade mot Washington i heta playoff-drabbningar.
Så han vet vad Pens behöver göra efter förlusten i första matchen.
– Inget major. Vi behöver korrigera några små detaljer, det är allt, säger han.
• • •
Draftlotteriet, ja.
Vad tror ni?
Jag har en bestämd känsla av att Oilers vinner igen och kommer i så fall skratta mycket högt.
• • •
De har byggt om och gjort det snyggt i environgerna i Verizon, men hissmysteriet består.

• • •
Doc är in the house och sitter strax innan värmningen i NBC-studion och blir sminkad, kan vi se på backstage-monitorerna.
Det är en syn.
• • •
TJ Oshie gjorde ju milt uttryckt succé senast och enligt en färsk blänkare i Washington Post är främsta skälet till att det börjat gå så bra lagom till playoff att han slutligen lärt sig spela med Bäckis och Ovie.
Framförallt har han förstått att han inte måste söka passning till Ovie i varje läge.
– Ja, det är en svaghet jag har. Jag passar för ofta. I första matchen mot Penguins försökte jag verkligen tänka på att skjuta mer och det verkar ha varit en bra idé.
Onekligen.
• • •
Nu tänds lyktorna, som han på Gramercy Theatre sjöng igår.
Våren är här och Washington ska spela playoff-hockey mot Pittsburgh.
Let’s do this!