Bright lights keep on shining – ett tag till.
Men snart kan den mest glamorösa och mytomspunna av NHL:s scener go dark.
Som Jesper Fast – inte de långrandiga utläggningarnas man, men när han väl tar till orda brukar han vara spot-on – säger på sin mildaste småländska:
– Det känns som en måste-match ikväll.
Japp, om Rangers förlorar även Game 4 och hamnar i 1-3-underläge mot Penguins inför fortsättningen i Steel City på lördag…då skramlar det till i kulisserna och ridån börjar sakta vevas ner.
Broadway Blueshirts har de senaste åren förvisso haft en imponerande förmåga att spela sin bästa hockey när de stirrat ner i avgrunden och sprattlat sig ur både Washingtons och just Pittsburghs dödsgrepp.
Men mot den här uppsättningen pingviner, i det gula havet i ett elektrifierat Consol Energy i en Elimination-match, framstår det som att bestiga Mount Everest barfota.
Så Jespers ”måste” klingar mycket sant.
Det är mer än bara det vanliga som står på spel nu.
Det är hoppet om överlevnad.
Det är säsongen.
Det är the bright lights i the big city.
• • •
Förmiddagen har just övergått i lunchtid och mumlet om var dagens lunch lämpligen bör intas börja fortplantas genom Gardens fullknökade pressrum.
Då kommer det chockerande beskedet att Prince gått bort hemma i Paisley Park i Minneapolis.
Någon på andra sidan skrivbordsskranket, där beat-reportrarna sitter, skriker rakt ut och jag har god lust att göra likadant.
Vad är 2016 för år?
Ska alla verkliga musikikoner som fortfarande är vid liv lämna oss?
Så fruktansvärt dystert.
• • •
I Pittsburgs omsorgsfullt dekorerade omklädningsrum kan den som lyssnar höra hur en enveten ton av tillförsikt och självsäkerhet liksom brusar under gapandet och garvandet.
Pingvinerna vet ju också:
Om de skaffar sig 3-1-övertag, då har de ena fenan inne i nästa runda.
– Det känns som att det kommer att bli tajtare och tajtare ju längre den här serien fortsätter och de lär göra sin bästa match ikväll men det ska vi också göra och vinner vi ser det ju väldigt trevligt ut, säger Hagge och fyrar av leendet han bara använder när han känner sig väldigt förvissad om någonting.
• • •
Eken kom hem redan vid midnatt igår kväll och då hade skonsamme redaktör Paulsson hemma i Stockholm meddelat att jag kunde ta resten av kvällen off, så vi vred korkarna av några kalla öl och tömde det sista av en flaska Mackmyra – gåva från Almtuna IS tränare – till det förträffliga slaget i Sharktank.
Eken beskrev Big Joe Thornton som en lite större Stefan Canderyd – ja, det var Mackmyran som talade – och jag påtalade Drew Doughtys otvetydiga likheter med Sigge Svensson.
På det hela taget mycket trivsamt.
• • •
Viktor Stålberg tillbringade större delen av onsdagen hos tandläkaren och har nu tre temporära tänder där det satt tre riktiga innan Kris Letang i tisdags kväll lappade till honom över truten med klubbladet.
– De gjorde ett bra jobb. Han är fortfarande lika fin, flinar bänkgrannen Quickie Fast.
Viktigast av allt:
Solbrännan är fortfarande intakt.
– Ja, fortsätter Jesper, den lyckas han hålla lika jämn och djup hela säsongen, vad som än händer. Ingen vet hur han gör.
• • •
Själv tycker jag Joe Thornton är mer av en Jan-Erik Lyck, om vi nu ska prata gamla Brynäs-legender.
• • •
Den där slashingen i solbrände Viktors tryne, och det faktum att den inte resulterade i minsta reaktion från ligan, får fortfarande blodet att koka i Rangersland.
Inte har det blivit bättre av att Letang påstått att han bett svensken om ursäkt.
– Ursäkt? Han har hört inte av sig till mig och inte bett om ursäkt, klargör Viktor.
Ojvoj.
• • •
Som Eric Clapton svarade när han fick frågan hur det känns att vara världens bäste gitarrist:
– Ingen aning. Fråga Prince.
• • •
Hagelin är dock hundraprocentigt säker på att hans lagkamrat inte drog till Stålberg med avsikt.
– ”Tanger” gör inte sånt. Han spelar hårt, men inte fult, säger han.
Geparden från Nykvarn tillägger dock att han inte sett den omtalade videon.
Klart han inte har.
Ingen har nånsin sett något som en lagkamrat anklagas för att ha gjort…
• • •
Garden DJ:n måste naturligtvis plugga Prince så ofta han får tillfälle ikväll.
”Dirty Mind”, ”When Doves Cry”, ”Grand Slam”, ”Cream”, ”Sexy MF” och ”Sometime it Snows in April” borde alla kunna gå att koppla till olika matchsituationer.
• • •
Vi har tvenne Elimination games på schemat under kvällen; en i Tampa och en i St Louis.
Några gissningar från läsekretsen?
Jag vill jinxa ingen, men tror att både Bolts och Blues fixar’t.
Erfarenheten borde i och för sig ha lärt mig att aldrig nånsin räkna bort Blackhawks, men det är något som inte riktigt känns som det ska med regerande mästarna den här gången.
Det sa jag å andra sidan även när de låg under med 3-1 mot Detroit 2013 och look what happened.
• • •
Bloggen står länge hos Hagge under förmiddagen – så länge att han börjar fingra på ackrediteringen och frågar om jag inte ska skaffa kort hår igen, vilket jag ska, är alldeles för mycket 80-talstant just nu – och får ur honom att han trots allt ser det som en liten fördel att han känner motståndarna i den här serien så väl.
– Mentalt är det kanske ett litet plus. Jag vet vad som händer i deras rum, hur vissa spelare agerar i såna här situationer och hur andra inte agerar. Det är något jag kan använda.
Får de höra om det, menar du?
– Nej, jag brukar inte prata så mycket på isen. Jag bara kör.
Jaha.
– Och om jag säger nånting stannar det på isen…
• • •
Hur är det man säger…desperat times calls for desperate measures.
Så Rangers har kallat in John Amirante för nationalsångsframförandet.
Han kanske kan dra ”Sexy MF” han också – som hyllning till den bortgångne kollegan.
• • •
Eftersom han är på mig om min frisyr måste ju jag replikera att Hagelins slutspelsskägg inte heller är så mycket att skryta med.
– Nej, flinar han och krafsar sig om hakan, de här fjunen är inte så fagra. Men det är bara som det är med det.
I know the feeling.
• • •
Ser på video att ett kompani Rangers-fans under eftermiddagen skjutsats runt Manhattan på ett öppet bussflak och bland annat fick HEN-RIK-ramsan att eka över Times Square i rusningen.
Hoppas inte vår kommentator Playoffwill passerade på vägen hem från jobbet, han hade ju fått blodstörtning.
• • •
Vi får utomordentligt fint besök i pressboxen ikväll.
Lidas är här med Rikard Grönborg för att kolla presumtiva World Cup-spelare – i första hand Fast, Hagge och Bengan, får man väl anta.
Perfekt.
Är det någon gång nordamerikanska kollegor blir impade är det när Lidas kommer fram och hälsar…
• • •
Man vet inget om mikro-irritation förrän man suttit i pressrummet i Garden och varit med om att fotografer med packning som äventyrare på väg till Sydpolen drar förbi och stöter i ens stol med sina monstruösa väskor.
• • •
Den är rätt fantastisk, historien kommentatorsspårsstammisen Hento återgav från minnesstunden för Ed Snider tidigare idag, om hur Philadelphia-patriarken en gång slängde ut Donald Trump från lyxsviten i Wells Fargo för att han inte kunde låta bli att prata under pågående match.
Om jag vetat att Snider delade åsikten att folk ska hålla fan på sig när det spelas hockey hade jag bjudit inom till min pressläktarflank på Garden för lite rensing.
• • •
Ikväll får åskådarna på Garden varken handdukar eller armband. Det hänger i alla fall ingenting på stolarna en kvart innan dörrarna öppnas för biljettinnehavare.
Snåla Dolan…
• • •
Det är lätt löjeväckande att vi fortfarande inte vet vilken tid matchen i Pittsburgh på lördag börjar, men det hänger tydligen på om det blir ytterligare en duell mellan St Louis och Chicago eller inte.
Om det blir det börjar den 15.00 och Penguins-Rangers 20.00 – och om inte är det istället den senare som avgörs på matinétid.
NBC bestämmer.
• • •
Eken fick för övrigt med sig ett armband hem från matchen i tisdags och det fortsatte blinka i nästan ett dygn.
– Jag gillar det inte, fräste han flera gånger.
• • •
Hinner – eller snarare tvingas – spela in ett nytt podcast-avsnitt med ungblodet från Örby under eftermiddagen också, direkt från Garden.
Jag får sitta i en skrubb där radioreportrarna vanligen håller till och är så stressad att jag knappt vet vad jag säger, men det verkar som det blev ungefär samma svammel som vanligt.
• • •
Sullivan fortsätter antyda att Flower när som helst kan vara aktuell för spel, men han har inte ens varit på is de senaste dagarna så det verkar inte troligt att han överhuvudtaget kommer vara aktuell i den här serien – hur lång den än blir.
Ikväll är det hur som helst Murray som startar igen och det behöver ingen som håller på P-burgh vara ledsen för, han är en förstklassig målis.
• • •
Pressloungen chockar idag med köttbullar och potatismos, en rätt de under elva års tid serverat exakt noll gånger.
Det måste vara för att de hört att Lidas ska hit.
Eken får något religiöst i blicken och slickar sig om sina gästrikiska läppar.
– Är det här sant?
Det är sant, Eken.
• • •
Apropå målisar glider Henke Lundqvist med den här starten förbi Patrick Roy på listan över målvakter som spelat flest slutspelsmatcher för en och samma klubb och är nu ensam fyra.
Pretty mäktigt.
• • •
Tyvärr föll inte heller köttbullarna i god jord.
– För jävla äckliga. Det kan du citera mig på, sms:ar min buddy upprört upp till pressboxen.
• • •
Undrar om Rick Mangold, Jets-stjärnan, är här ikväll också.
Det yviga fotbollsmonstret satt under förra matchen, i Rangers-jersey, bakom bortabåset och var som en annan Gris-Olle flera gånger framme och gormade otidigheter åt Crosby & co.
En karaktär, to say the least.
• • •
Det kan vara säsongens sista match som börjar i the wooooorld’s most famous arena nu.
Vinner Pittsburgh släcker de nog the bright lights på Manhattan.
För att knyta an till tisdagens introtema ytterligare en gång:
It’s up to you, New York.

PHILADELPHIA – WASHINGTON 2-1 (Slut)
• • •
Nu kan jag garantera att Caps kommer avlossa ytterligare en klassisk playoff-klyscha:
– Vi hade aldrig trott att vi skulle vinna fyra raka.
Nej, men de har sagt att de slutligen lärt sig att stänga serier när de har chansen.
Det blev ju lite mer desperation i agerandet i tredje, men inte tillräckligt mycket och alldeles för sent.
Nu bara MÅSTE seriesegrarna vinna hemma i Chinatown-bunkern på fredag.
Annars är de inne i samma destruktiva lunk som alltid..
• • •
Nu är tv:n inrattad på matchen i MN Johan-land och även om den bara pågått en halv period och inga mål gjorts ännu tycker jag det ser ut som Wild är kvar i den trans den plötsligt klev in i när de kvitterade i slutet av första perioden i förra matchen.
Ikväll gör Burger mål, dock.

PHILADELPHIA – WASHINGTON 2-0 (Period 2)
• • •
Flyers räddar ju om inte annat äran ikväll.
De tänker, signalerar de, inte gå tysta in i off season-natten och gör allt för att slippa bli svepta.
Det hedrar dem.
• • •
Inga besked om Laughton ännu.
Det skulle vara en stor lättnad att få höra att han är okej.
• • •
Den allra viktigaste lärdomen Flyers dragit av av de tre första matcherna är att Capitals inte ska spela i powerplay.
När just dessa rader skrivs – i mitten av andra – har de inte dragit på sig en enda utvisning.
• • •
Ekens musiksmak lämnar som några av er känner till en del i övrigt att önska, men The Hives har han av oklara skäl fastnat hårt för och när han står här på parketten, all dolled-up inför sin krogvända på stan, utbrister han plötsligt:
– Hör du? Fan vad coolt.
Det är spelavbrott i Wells Fargo och visst, jag hör – de pumpar ”I Hate To Say I Told You So”.
Eken noddar lite, slår ihop händerna, säger ”hej då, vi hörs sen då” och går ut.
• • •
Till slut gör sig Sam Gagner ändå skyldig till interference men då visar det sig att Flyers skärpt till sin penalty kill också – om det nu inte bara är Caps oskärpa och brist på frenesi som kommer till uttryck även då.

PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-0 (Period 1)
• • •
Vad ser det här ut som om inte samma gamla Elimination Game Capitals, oförmögna att mobilisera tillbörlig sisu när de verkligen ska avgöra.
Det är Flyers som har bettet, energin och attityden.
Suck.
Jag har under dagen skrivit en hel krönika om att det är ett helt annat Washington, utrustat med riktig killer-instinkt, vi ser i det här slutspelet.
Not so much, eh.
• • •
Usch, Laughton-incidenten är riktigt obehaglig.
Han ligger verkligen helt orörlig på isen innan de, med största försiktighet, får upp honom på båren.
Hoppas innerligt att han mår bättre än det såg ut.
• • •
Varför i hela friden begärde Trotz ens granskning vid 1-0-målet?
Det inte ens påminde om goaltender interference – och nu har han inga challenges kvar till mer intrikata situationer.
Osmart.
• • •
Oavsett om Carlson gjorde fel eller inte lär han inte må särskilt bra just nu.
Såna där skador vill man inte orsaka under några omständigheter.
• • •
Det är Flyers egna kommentatorer vi får hålla tillgodo med på NBCSN ikväll och gud vad blodfattig de är.
Låter det alltid likadant? Som att två vänner som känner varann alldeles för bra pratar väder över ett fikabord där de sitter varje eftermiddag?
• • •
The Ghost klappar in karriärens första slutspelsbalja.
Many, many more will follow.
• • •
Man behöver kanske inte uttrycka sig fullt så svepande och provokativt som Skånske Jan, men i sak har han helt rätt.
Konspirationsteorierna om Gary Bettman är lika dumma som de är tröttsamma.
Ligan ägs och utgörs av de 30 klubbarnas ägare. De anlitar en kommissionär och han och hans medarbetare jobbar för dem.
Blotta tanken att majoriteten av dem – efter att ha investerat miljoners miljoner – skulle acceptera att mannen de betalar för att sköta verksamheten försökte gynna några få klubbar är helt befängd.
• • •
Eken ska ut på byn om en timme och värmer med några kalla Rolling Rock i soffan.
– Bäckis är bäst, säger han.
Ja, men både han och hans lagkamrater måste kamma till sig ordentligt om de vill fullborda sin sweep.

Idag är det en vecka sedan Stanley Cup-slutspelet startade – och redan nu kan det vara över för one of the sixteen.
Åker Flyers på spö mot det skoningslösa Washington även ikväll blir de, som ni ju vet, svepta och sommaren tar vid på Broad Street.
Klyschan – under vårarna upprepad lika ofta som människor kisar mot solen – lyder:
Fjärde segern är alltid den svåraste att bärga.
Men…mja, jag tror Caps tar den redan nu.
Kunde Flyers inte samla sig till en mer inspirerad insats efter Ed Snider-ceremonin i måndags kan de inte nu heller.
Vi vet snart.
• • •
Så mycket till intro blir det inte idag, för jag satt från tidiga förmiddagen till bortåt tre och hamrade på tröga texter till tidningen och sedan var jag bara tvungen att gå ut och gå i den gudomliga sommareftermiddagen, jag också.
Den här lilla ingången får rafsas ihop på en knapp halvtimme och så är det bara med det.
• • •
Dagens två så kallade snackisar:
Shaw blir avstängd en match för sitt homofobiska utbrott i United Center i går – men Kris Letang kallas inte ens till förhör för vad som på repriserna onekligen ser ut som en slashing rakt i truten på Viktor Stålberg.
Korrekt bedömning i ena fallet, mer förbryllande i det andra, skulle jag säga.
Let’s not kid ourselves, det sägs grövre o vidrigare saker på isen än skiten Shaw kläckte ur sig, därom kan nog Pierre McGuires och andra rinkreportrar vittna. Men Chicago-provokatören var, inför rullande kamera och allt, så demonstrativ i sin sårande vulgaritet att ligan omöjligen kunde låta incidenten passera.
Att Letangs slashing var så grov uppfattade jag aldrig igår, men Stålberg fick alltså tre tänder utslagna – tre riktiga, mind you – och på reprisen ser det tammefan ut som att Pittsburgh-backen avsiktligt drar till svensken med klubbladet.
Så har NHL:s saftety department – knappast den mest hyllade nordamerikanska institutionen senaste veckan – inte uppfattat situationen och, well, nog är det lite underligt.
• • •
Ja, även Hakstol hoppar på the Neuwirth bandwagon och ställer Masons back-up i kassen ikväll.
Why not?
Det finns inget att förlora.
• • •
Eken sitter i korresoffan och äter en stuvning han plockat ihop i en deli på första avenyn och nu säger han, mellan tuggorna, att han vi måste slå på tv:n.
– Bäckis ska spela hockey.
Så då gör vi väl det.

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-3 (Slut)
DETROIT – TAMPA 2-3 (Slut)
NASHVILLE – ANAHEIM 0-3 (Slut)
CHICAGO – ST LOUIS 3-4 (Slut)
• • •
Budskapet från Chicago ekar i natten:
Mayday, Mayday…
Regerande mästarna ligger under med 3-1 efter andra matchen i United och nu vetifan om ens Jonathan Toews kan inspirera trupperna till det som behövs för en comeback.
Det är nåt med den här upplagan av Blues – nåt både mentalt och fysiskt – som får en sådan att framstå som väldigt osannolik den här gången.
• • •
I New York är stämningen moloken efter den märkliga tredjeperioden.
Rangers hade spets och tyngd i attackerna i de två inledande akterna, men när de väl skulle jaga ikapp i tredje var allt borta.
De skapade igenting.
– Det är svårt att sätta fingret exakt på vad som förändrades, men…vi ställde oss i vägen lite oftare, säger Bengan.
Svårare behöver det kanske inte vara…
• • •
Nähä, det hjälpte inte ens att Hästpolo sköt skarpt.
Nu står Red Wings på tröskeln till ännu ett tidigt sommarlov.
Det är inte vad de slitit för i Hockeytown i 82 grundserieomgångar och Kronwalls frustration när han står i The Joe och pratar om att vinna på torsdag eller åka hem…den går fram, för att uttrycka det försiktigt.
• • •
Zuke vill inte berätta vad han sa åt sin bäste polare, men vidhåller att han tycker att Hagge filmade vid den sena utvisningen i andra.
Hagge själv ler milt.
– Nej, det var en klockren utvisning. Staal hakade mig. Vad Mats sa hörde jag inte.
Eller hur…
• • •
Eken sticker tidigare från Garden än jag och sitter här i soffan och knackar på sin laptop när jag kommer hem och ni kan inte ana vilken trivsam syn det är.
Fan, om inte hans Emma hunnit emellan…jag kanske borde kanske blivit sambo med Eken?
• • •
Hett i spåret ikväll.
Det var länge sedan jag behövde steka så många inlägg…
• • •
Jag trodde Predators skulle steka anka hemma i Bridgestone, men – not so fast.
Anaheim kan fortfarande spela hockey och gjorde det med rätt sorts desperation
• • •
Tanken var att bloggen skulle befinna sig i Philly imorgon, men det ser inte ut som att jag hinner dit.
Men i så fall blir det i alla fall live-rapporter från soffan, det lovar jag.

Penguins tar bort Rangers offensiv i tredje och Letang sätter just trean i tom kasse.
Mer kommer senare.

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-1 (Period 2)
• • •
And the show goes on.
Den är bländande.
Men ändå kan det mycket väl vara så att vi ain’t seen nothing yet.
Själva avgörandet återstår ju fortfarande och krigarna där nere kommer upphäva naturlagarna för att vara på rätt sida om det avgörandet.
• • •
Nu blommar löken, Rick Nash gör mål på ett av sina frilägen – shorthanded.
I Rangers-kretsar ser de honom, rätt eller fel, som streaky, så nu bör det ju bli åka av då.
• • •
Ha ha, de som sköter jumbon har under gurgel och bråk börjat visa Seinfeld-scenen där Frank Costanza – Georges oförliknelige pappa – vrålar ”You wanna piece of me!?!” till Elaine.
Den är givetvis perfekt för ändamålet.
• • •
Som Eken – något missnöjd med en trist kyckling i pressloungen – konstaterar:
När publiken på Garden börjar bry sig, då är det vår.
Här är rungande liv i luckan och när Nash spräcker Murrays nolla gungar faktiskt hela pressläktarbalkongen.
Det har bara hänt några få gånger under de år den funnits.
• • •
När Henke under en avvaktande utvisning är på väg till båset och får pucken…där borde han ju sticka på friläge!
 • •
Den av Tobias Pettersson våldsamt hyllade Brian Leetch är här och ser när Stepan slår hans rekord.
Även inzoomningen av honom resulterar i öronbedövande ovationer.
• • •
Både Henke och – framförallt – Zuke är förgrymmade på polaren Hagge när de tycker att han filmar till sig utvisningen under vilken Pens kvitterar i andraperiodens slutminut.
Där har de något att debattera på den kommande sommarens groggverandor…
• • •
Se, någon har viskat till Nyquist:
Run, Gustav, run!
Och där kom islossningen.
• • •
Eken har en profetia:
Det blir övertid – och Hagge avgör.
En storyline att drömma om.
• • •
Men först ska vi ha en tredjeperiod som kan bli en av de stora den här hallen, och den här stan, sett.

NY RANGERS – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Jo, nog är det här en show värdig The Big Lights.
Det är överlägset bästa perioden i hela serien.
Utan godkända mål – men med non-stop action.
New York vickar nöjt på hatten.
• • •
The spring of coach’s challenge fortsätter.
Men ingen kan ju säga något om att Kreider får sitt mål bortdömt, den i Penguins bås som identifierade offsiden i momentet innan behövde inte fundera länge på om han skulle säga åt Sullivan att begära granskning.
• • •
Det är så här, när jag sitter på min välbekanta gamla stol och följer matchen ur precis samma perspektiv som vanligt, jag verkligen förstår hur otroligt mycket fortare allting går i slutspelet, hur mycket hårdare alla satsar i varje byte, hur infernaliskt uppskruvat varenda enskilt moment är.
Otroligt coolt, faktiskt.
• • •
Nä, Sullivan bluffade inte.
Det är Matthew Murray som står.
Bra för Pens, förstås; han har varit lika grym som under de avslutande grundserieveckor då man ju gott och väl kan säga att han slog igenom – man jag saknar den lätt förskrämde Tristan Jarry på bänken!
• • •
Armbanden blinkar verkligen spektakulärt i pre game-mörkret, även den jag har framför mig på skrivbordet.
Och tänk – inte ett enda har slängts in på isen ännu.
• • •
Ah, vad fan – dom buar åt Hagge.
Vad har han gjort för ont?
Han ville ju inget annat än att stanna här, men blev bortbytt.
• • •
Även här är det några sorgliga luspudlar som måste bröla rakt ut när det hålls a moment of silence för Ed Snider.
• • •
Steve Buscemi är in the house.
Ja, även standarden på kändisarna i jumbotronen höjs under slutspelet.
• • •
Ursäkta mig, de HAR ju handdukar – också.
Vad sitter jag och gnäller för?
• • •
TV-mannen – som han är, inte tech-kille – jag har till vänster är komplett ointresserad av hockeyn och sitter oavbrutet och sms:ar på sin telefon, även när känslovågorna svallar så det gungar i hela hallen.
Och när han gör det skjuter han armbågen i sidan på eran biff.
Kan ni säga åt honom att sluta med det?
• • •
En annan stjärna som lyser glamoröst på läktarsektionen ovanför hemmabåset:
John McEnroe.
• • •
Jag tycker domarna varit bra, jag.
Det måste vara fruktansvärt svårt att döma en så här furiös storm till match.
• • •
Följer nu ytterligare två perioder av samma sort – då kan både Jay-Z och Sinatra bocka och buga.
Då har kvalar showen in till och med bland deras största framträdanden i drömdjungeln.

These streets will make you feel brand new, big lights will inspire you…
Det lovar Jay-Z i ”Empire State of Mind” – det samtida New Yorks nationalsång.
20 hockeyspelare i New York Rangers och lika många i Pittsburgh Penguins hoppas han har rätt.
För nu är manegen för första gången i årets Stanley Cup-slutspel krattad även i drömmarnas betongdjungel och den som ska uppträda här måste ha vad som krävs.
På Manhattan är strålkastarskenet alltid lite skarpare, förväntningarna lite högre och pressen lite hårdare.
De som tar sig an the beast reagerar antingen genom att krympa och förlora i slagkraft – eller så blir det som i Jigga-klassikern:
De växer, blir inspirerade, känner sig pånyttfödda och gör sina livs framträdanden.
Då är hela kungariket deras, för som det heter i en annan, äldre New York-hymn:
If you can make it here, you’ll make it anywhere.
Så, it’s up to you, blåskjortor och pingviner.
Now you’re in New York.
• • •
Den jetlaggade Eken är uppe och studsar redan i bagarväckningstid, men med på morgonvärmning på Garden går det ändå inte att få honom.
Det är nämligen sprakande sommar även idag, blott några få tunna molnstråk drar över en annars knallblå himmel, och Gävles egen Jigga vill ut och promenera i sin gamla hemstad.
– Sedan ska jag äta något riktigt gott, säger han trots att han inte ens hunnit få bort resterna av frukostfrallan ur mungiporna.
Såklart.
Själv tar jag mig dock över hela ön och får beskedet att båda lagen tänker ha ”optional skate” och plötsligt framstår beslutet att lämna korresoffans mjuka värme i förtid som direkt korkat.
Det visar sig dock att nästan alla – framförallt i Pittsburgh– tar chansen att få köra igång i buggarna.
Som sagt, New York…
Den här scenen kliver man den här tiden på året inte bara på in på utan ha känt sig för lite först.
• • •
Dagens hetaste frågor:
Kommer Ryan McDonagh göra comeback för Rangers – och står Matthew Murray eller Jeff Zatkoff för Penguins?
– Mac ska genomgå en ordentlig läkarkontroll under eftermiddagen. Först efter den vet jag om han kan spela, säger Badtofflan under säsongens hittills mest välbesökta presskonferens på Garden.
– Hur jag formerar backparen om han inte spelar? Jag svarar inte på några frågor om laguppställningen nu.
Nähä.
Vad gäller målvaktssituationen hos gästerna gör Sullivan klart att Flower fortfarande inte är redo för spel, men den likaledes skadade Murray kan alltså vara på G igen.
– Han är ett alternativ, säger Tårtans gamle kompis och ser nöjd ut.
Zatkoff är dock först av isen efter morning skate, så Murray-utspelet kan mycket väl vara ytterligare ett försök att blanda bort korten och förvirra motståndarna.
• • •
Som så ofta när Rangers är inblandade har det varit dålig rytm i schemat i den här serien.
De spelade en dag och var lediga två, de spelade ytterligare en och var lediga två igen.
Först nu, nästan en vecka efter slutspelet startade, är det dags för Game 3.
Det är NBC:s fel.
Där vill de ha så många prime time- och helgmatcher som möjligt med Rangers. Inte för att cheferna håller på Rangers – även om det säkert är en konspirationsteori med fin spridning – utan för att laget råkar vara från nationens största stad och således också har den största, mest lukrativa tv-marknaden.
Men för spelarna är det lätt frustrerande.
– Ja, det blir för långa uppehåll, säger Bengan Hörnqvist när han efter en mediascrum i omklädningsrummet äntligen får slå sig ner på sin bänk och knyta upp skridskosnörena.
– Kommer in i det gör man väl ändå, men man går ju bara och väntar på att få spela hela tiden. Från och med nu blir det dock match varannan dag. Så vill jag ha det.
Jag med.
Då blir tempot högre, karaktären tydligare och de infekterade känslorna håller i sig från gång till gång.
• • •
Äter, på en busy diner ett kvarter från Garden, lunch med en New York Post-krönikör som till och från citeras flitigt i den här bloggen.
Vi talar om World Cup 96 och dagens primärval i New York.
Det är trevligt.
• • •
MSG har placerat vad om inte blinkande armband på varje säte inför aftonens drama.
Det blir effektfullt och snyggt, men efter skandalscenerna i Philly igår vet jag ändå inte om det känns som en så lysande idé.
Fansen i City of Brotherly Love må vara de stökigaste i hela landet – i alla sporter – men ingen ska inbilla sig att The Garden Faithful utgör en så mycket mer sofistikerad församling.
Blir det lika stökigt i den här matchen kommer även Crosby och Lundqvist och de andra att få vet heta hur det känns att få armband kastade i hjälmarna.
• • •
Vill att Hagge ska svara ”jag har aldrig gillat dem” när jag frågar om han börjat tycka illa om sina gamla kompisar i Rangers ännu.
Men det gör han inte.
– Då hade du gottat dig va, flinar han.
Japp.
– Den här serien har inte varit så fysisk och elak ännu, så direkt hat känner man ju inte. Men det är klart, när man möter samma lag flera gånger i rad blir det heta känslor. Sedan får motståndarna vara hur mycket kompisar som helst. Vänskapen får man återuppta när sista matchen är spelad.
• • •
Från Washington rapporteras att Brooks Orpik är day-to-day och inte spelar matchen imorrn kväll.
Nej, det tror fan.
Han såg snarare ut som year-to-year när han leddes av isen efter Whites monstersmäll.
• • •
Det är som vanligt när Penguins reser under slutspelet.
De skapar en egen liten enklav i bortahallen genom att klistra omklädningsrummet fullt med klubbmärken och visdomsord – ”Own your attitude!, ”Together we can achive more!”, Tthe journey starts here! – skrivna i de egna färgerna.
– Töntigt, fnyser en kanadensisk kollega.
Jag tycker det känns rätt hemtrevligt jag.
• • •
Octopus Al lär få att göra i The Joe ikväll, för det är ju ny på-liv-och-död-match för Red Wings; hamnar de i 1-3-underläge mot Bolts kan slutspelsäventyret vara över redan på torsdag.
Såna gångar brukar bläckfiskarna regna in på den blanka isen med extraordinär frekvens.
Jag säger för övrigt som vanligt vad gäller Red Wings chanser att komma nånstans:
Det hänger på om Forrest Gump Nyquist kan veva igång målproduktionen igen.
Gör han det är det bad news för Tampa.
• • •
När man står längst ner vid sargen i zamboni-kurvan med sin lilla morgonkaffe och Geno Malkin sveper förbi på andra sidan plexit blir man inte avundsjuk på de motståndare som måste försöka hänga honom i hasorna under matcherna.
På nära håll, när han har skridskor på fötterna, är den ryske superstjärnan en veritabel jätte.
Till och med kaffet i pappmuggen bleknar lite.
• • •
Det är alltså primärval i New York idag, det mest betydande delstaten hållit på flera decennier, och egentligen borde jag kanske bränna mitt krut i den andra bloggen.
Men vi har ett förträffligt team från Stockholm på plats och det är ändå första matchen i årets slutspel på Garden, så jag jag inleder åtminstone kvällen här.
Tyvärr finns det lite mycket att rapportera om hur hockeykrigarna i Rangers röstat.
Bara några stycken – Kreider, Stepan, McDonagh, Hayes, Miller, Skjei och Yandle – är amerikaner och troligen är de skrivna i sina respektive hemstater och röstar där, om de nu alls gör det.
Fast Tuffe Uffe är ju amerikan också och lär ha sin hemadress i New York och mja, nog framstår väl han som en republikan?
Kanske har Trump en hockeyvän där…
• • •
Han har haft många chanser på sig nu, både med Anaheim och Penguins, men ännu har Hagge inte lyckats göra mål på kompisen Henke.
– Nej, säger han och gnider sig lite i sitt glesa slutspelsskägg, visst börjar det bli dag för det nu?
Well, det skulle vara en bra vinkel för mig.
• • •
Den som till äventyrs trodde att de kanadensiska hockeyjournalisterna gått på semester bara för att de egna lagen missat slutspelet kan sluta tro det.
De fokuserar på alla landsmän i de amerikanska lagen istället och är ute och åker lika mycket som vanligt
Den bevakningen kräver dock inte samma dygnet-runt-fokus som när Habs eller – de få gånger nu DET skett på den här sidan Järnåldern – Maple Leafs är med i dansen och därför kan de ägna ännu mer energi åt avslappningsövningarna efter matcher och träningar.
Det är mycket bra för den amerikanska bryggerinäringen, om man säger så.
• • •
Apropå det skulle det vara obeskrivligt trevligt att gå ut och ta en jamare en sån här sommarkväll, i synnerhet när The Royal Oak befinner sig i stan.
Men vi har ju Hawks-Blues och Preds-Ducks att ta hand om framåt sena kvällen också.
Så det får i så fall bli ett par sängfösare i korresoffan.
• • •
Det som hände efter att speakern i Wells Fargo i går kväll vädjat till publiken påminde om när jag för 20 år sedan var något slags informell hejarklacksledare för Serik Fans – Brages stolta klack! – under en match på Strömvallen i Gävle och en lokal poliskonstapel i pausen kom fram och meddelade att jag måste få mina fellow supportrar att sluta slänga tomma ölburkar på löparbanan, annars skulle jag få svara för det.
Jag vände mig fåfängt om och upplyste fyllskallarna från Tunaslätten hur det låg till, att jag kunde bli gripen om de fortsatte kasta burkar – och de svarade förstås med ett regn av burkar.
Konstapeln uppskattade dock ansatsen och lät mig vara, men jag borde ha sagt som den desillusionerade Philadelphia-speakern:
– Way to go…
• • •
För Magnus Hellberg var det en liten blessing in disguise att Staal petade Lundqvist i ögat med klubban i Game 1.
För det betydde att han blev uppkallad från Hartford och sedan har han fått vara kvar, trots att det ju – thank god – inte visade sig vara någon fara med Henke.
Jag pratade med honomom i Pittsburgh och han var helt lyrisk.
– Det är otroligt häftigt att få vara med om det här, sa Almtuna-Tretjak och såg ut som en kristen som just hade nått The Promised Land.
• • •
Här är ett av de beramade armbanden – vars blink-funktion för övrigt styrs centralt, så effekten blir verkligen spektakulär.,

Jag lovar att inte kasta det på isen, vad som än händer.
• • •
Bellemare får bara en matchs avstängning för Orlov-tacklingen.
Lite lite, det.
Fast det är klart, i praktiken lär det ju innebära resten av säsongen…
• • •
Rangers mediaavdelning har stuvat om i pressläktaruppställningen som vore de små Vigneault-epigoner.
Jag sitter på min vanliga plats, men har två norrmän till höger och en underlig tech-kille till vänster – medan mina vanliga bänkgrannar Lozo och Hartnett flyttats ut på obskyra flanker.
Vad är det för tok?
• • •
Hur coolt det än är med blinkande armband föredrar jag kvällar när fansen får små handdukar att vifta med.
Det ÄR slutspel.
• • •
Pingvinerna var, av förklarliga skäl, missnöjda med sin insats i Consol i lördags och tänker bjuda betydligt tuffare motstånd i Game 2.
– Vi kan inte bara ha en kille som forecheckar. Då blir det för enkelt för dem att komma ur egen zon. Det kommer det definitivt bli ändring på nu, klargör Bengan.
Oj, titta nu blev det nästan lite seriöst hockeytugg mitt i allt blajande…
• • •
Okej, New York är redo.
Är det som ska uppträda i The Big Lights?
It’s up to them.