Nu höjer vi insatserna ytterligare några hisnande hack.
Alla åtta serier i den sedvanligt turbulenta och vilda förstarundan har nått, och i några fall till och med passerat, Game 3.
Det betyder att de – serierna – fått karaktär och personlighet och att flertaliga storylines, den ena mer kittlande än den andra, utvecklats runt dem.
Det betyder också att förutsättningarna för de inblandade lagen blivit glasklara.
Några måste ovillkorligen vinna för att att inte tvingas ner i hopplöshetens brygga, andra har en rent berusande chans att skaffa sig slagläge. Några känner medgångens hoppfulla brand i bröstkorgen, andra är desperata. Somliga vill bara fortsätta som tidigare, andra försöker tänka ut nya gameplans för för att överraska och ändra ”the narrative”.
Resultatet är ännu intressantare, roligare och mer emotionellt sprängladdade matcher.
Ni såg ju själva igår.
Satan så det det smällde när ett Detroit som hade samlat sig till säsongens insats slog tillbaka.
Helvete vad långt Chicago och St Louis pressade varandra.
Jisses vilka gnistor det slog om duellen i Brooklyn.
Och nu kommer mer.
Flyers och Wild måste till varje pris vinna sina första hemmamatcher – och Kings sin första bortamatch.
Annars?
Avgrunden öppnar sig.
• • •
Det är bara några veckor sedan vi, med höjda glas och tårfyllda tal, tog farväl av honom.
Men gissa vem som redan är tillbaka?
Eken.
Och han är inte blott i New York.
Han ska bo här hos mig i Midtown några dagar och sitter just nu i korresoffan och ser, med tanke på att han just flugit över Atlanten, oförskämt glad ut.
Perfekt – jag behöver inte ens resa mig för att gå till köket och hämta kaffe själv.
Det blir hans uppgift – hela Stanley Cup-kvällen lång.
På nåt sätt måste ju en gäst göra rätt för sig, inte sant?
• • •
Matchen i Wells Fargo är den första sedan Ed Sniders bortgång, så pre game-ceremonierna lär bli känslomässiga och högtidliga.
Och det vore väl fan om inte Flyers kunde använda sorgen som extra motivation, knyta den kollektiva näven så den vitnar och hedra sin fallne ledare med en seger.
De måste.
Tåget går ikväll.
Motståndaren må ha haft sina problem att stänga serier genom åren, men blir det 3-0 till Caps är det alltihop över.
• • •
När jag nämnda begreppet ”skräll” under telefonsamtalet efter slutsignalen igår kväll lät Mattias Ekholm nästan förnärmad.
Predators har, gjorde han klart, hela tiden sett sig som jämbördiga med Ducks och tycker inte att det är särskilt märkvärdigt att de vunnit de två inledande matcherna.
Okej.
Men ändå.
Det är i 2-0-överläge efter två bortamatcher och har effektivt klippt vingarna av de hyllade ankorna i bägge mötena.
Lite skräll är det.
• • •
Ikväll är ambitionen att bloggen ska vara med även under Sharks och Kings nattmangling – om inte annat så för den lojale men ständigt besvikne kommentatorn Anders Dahlgrens skull.
Kan hajarna hugga även på hemmaplan och om inte – varför i hela friden har det blivit så?
Att vissa lag är sämre borta än hemma är inte så konstigt, men motsatsen gör mig förvirrad.
• • •
Jag har en känsla av att Burger Klingberg gör sitt första slutspelsmål ikväll.
• • •
Detta blev ett något kortfattat intro – och ni kan skylla på sommaren.
Den slog plötsligt till med ursinnig kraft i New York idag och det gick bara inte att sitta inne och hulka över datorn.
Men nu är vi – Biffen och The Oak Man – på plats i korresoffan och överger inte förrän allt är sagt och gjort.
