NY RANGERS – DETROIT 3-2 (Slut)
BOSTON – OTTAWA 1-6 (Slut)
PHILADELPHIA – PITTSBURGH 3-1 (Slut)
• • •
There you have it.
På något sätt slutar matcherna, bortsett möjligen från den i Philly, tvärtemot hur jag hade föreställt mig – och ändå blir resultatet precis det jag gissade.
Red Wings och Flyers är inne – och Bruins får packa trunken och åka hem.
Synnerligen märkligt.
Men härligt.
Pulsen ska rusa i sista grundserieomgången, annars är det inte på riktigt.
• • •
Klara serier i detta nu:
Washington-Philadelphia
Tampa-Detroit.
Men mer än så vet vi inte.
Om Islanders tar sammanlagt tre poäng, eller mer, i sina två återstående matcher är det fortfarande dom som får ta sig an Pittsburgh – och om inte är det Rangers.
Och i väst är inte en enda match-up spikad ännu.
• • •
Men Boston alltså…
Vilket generalfiasko.
Det går inte att beskriva 1-6, i säsongens viktigaste match, mot ett sedan länge avsågat Ottawa, på annat sätt.
Ska inte kunna hända, helt enkelt – inte med den truppen.
• • •
Det hade jag alldeles glömt, men när han jublar i korresoffan över Bellemares spiken-i-kistan-balja i tom kasse slår det mig:
Niklas var ju draftad av Flyers.
– Ja, det är mitt lag, bekräftar han.
Sen kommer följande förutsägelse:
– De kommer slå ut Caps. Jag bara vet det.
• • •
Står trekvart efter slutsignalen och bluddrar med trion Zetterberg, Kronwall och Lilja vid zamboni-parkeringen.
Då ringer Erik Karlsson – för att jag sökt honom förstås; han ringer inte spontant – från Boston.
Det slutar med att jag får räcka över luren till Zäta.
Han har några tack att framföra, gissar jag.
• • •
Claude Julien har på goda grunder hög status som coach och lär få ett nytt jobb snabbt, men samtidigt är det hans ansvar att se till att spelarna är redo för strid i de allra största matcherna och nu har han misslyckats på den punkten två år i rad, så det är ändå logiskt att Bruins sparkar honom.
• • •
Under det lilla samkvämet i zamboni-garaget råkar Zäta avslöja Kronwalls nya smeknamn:
Lieutenant Dan.
Det är inte meningen att jag ska höra – tror jag – men det gör jag så nu är #55 i Red Wings Lt. Dan i fortsättningen.
• • •
Om nu även Matt Murray är skadad och Penguins tvingas gå in i playoff med tredjemålisen, då kanske de ändå inte är fullt lika skräckinjagande som de framstod för några timmar sedan.
• • •
Men om nu Kronwall är Lt. Dan, vem är då Forrest Gump himself?
Det måste ju vara Hästpolo-Gustav.
Och Bacon Andersson är förstås Bubba.
• • •
Stackars Monstret.
Fy satan vilken match att behöva stå.
• • •
Springer på självaste The Mule i Garden-environgerna också.
Han har följt med till New York för att se polarna runda av grundserien.
– Fast jag såg inte så mycket, jag var ute och gick i regnet. Jag var så nervös. Sen såg jag på en tv i en bar att det stod 4-1 i Boston och trodde allt var kört. Tills jag insåg att…åh fan, det är Ottawa som leder, berättar han.
Ha ha.
• • •
Leafs irriterar sina fans genom att – återigen – vara för bra.
Som det stod på Toronto Sun-sajten efter den oväntade segern mot Flyers:
”Leafs fail to clinch last place”.
De ska ju komma sist för att få bäst chans på Auston Matthews i draften, men nu leder de återigen med 1-0 – mot Devils.
• • •
Bacon Andersson grimaserar när det bortdömda målet kommer på tal:
– Ja, det blir så där när man är så snabb som jag…
• • •
Törs man ens fråga hur det är med vänner som Bostonmolle och Storbjörn och Lillbjörn?
Ni har mina sympatier.
• • •
Här tittar vi nu på Oliver Kylingtons debut med Flames, men ska växla över till Dallas-Nashville och/eller St. Louis-Washington om 20 minuter.
Jag är extremt utpumpad efter den här utdragna urladdningen, så det kanske inte blir några superlånga inlägg resten av kvällen, men spåret är öppet.
Fire at will, amigos.

Slut, Rangers vinner med 3-2.
Men just nu ser det ut som att Wings ändå går till slutspel – eftersom Boston ligger under med 5-1.
Och Rangers får gå upp mot Pittsburgh utan Ryan McDonagh och kanske Eric Staal.
Nu kommer jag som sagt skriva referat ett tag, men framåt kvällen blir det mer.

NY RANGERS – DETROIT 1-1 (Period 2)
• • •
Wings gör en bättre andraperiod, får upp den kollektiva energin på mer acceptabla nivåer, och lyckas helt rättvist kriga sig till kvittering.
Men med tanke på vad som händer i Boston verkar det inte spela så stor roll om de vinner eller förlorar här.
Otippad utveckling på dagen.
• • •
Uh, ser inte alls bra ut när Eric Staal blir liggande – länge – på isen.
Dyr eftermiddag för Rangers om han är satt ur stridbart skick.
• • •
Konstigt att Rangers försvar plötsligt ska vara så svårt att tråckla sig igenom.
Så har det inte sett ut när andra lag varit här tidigare under säsongen.
• • •
Badtofflans offside-utmaning i första alltså.
Den kan han få komma och sitta och tugga på när Penguins svept Rangers i början av nästa vecka…
• • •
Jaha, Chris Neil – av alla – blandar sig i upplösningen av grundserien och kvitterar Bostons ledning i Gaaaaden.
Sen gör Zack Smith 2-1 till Ottawa också – och Matt Puempel pumpar (förlåt…) in trean och så kommer fyran från Mika.
Oh boy.
• • •
Mike Green sitter man inte och blir jätteimponerad av längre.
• • •
Och Erik Karlsson är med i förarbetet till Smiths mål.
Därmed har han också, med målgivande passning nummer 66, tangerat Börje Salmings assistrekord för svenska backar från säsongen 76-77.
Norris, baby, Norris.
• • •
Tydligen tar Claude Julien en timeout i TD Garden – och säger sen ingenting till laget.
Därmed säger han, ändå, mer än vad vilken ramsa som helst skulle kunna rymma.
• • •
Hemmafansen som sitter och hejar och tjuter i sedvanligt upphetsad förväntan så fort Rangers får minsta läge…är de inte införstådda med hur mycket bättre det blir för dem om favoriterna förlorar?
• • •
Idrottslagen i Boston kan verkligen konsten att krossa hjärtat på sin fans.
• • •
Idag blir det inge slutrapport per se.
Jag ska skriva grejor till tidningen när det här är klart – och fortsätter sedan blogga under kvällen.
Riktig punkt sätter vi efter matcherna imorrn – när alla serier är satta och, vad ljuvligt att tänka på, spelschemat för första slutspelsomgången offentliggjorts.

NY RANGERS – DETROIT 1-0 (Period 1)
• • •
Morsning korsning slutspelssvit.
Nu hänger den på en tråd skörare än sömmarna i John Candys alldeles för trånga byxor i ”Planes, Trains and Automobiles”.
Trots att coach Niklas under värmningen hade intrycket att de var lugna och samlade verkar de nu rätt tagna av det som brukar kallas stundens allvar och vispar mest nervöst omkring på isen.
• • •
Badtofflan är…oförutsägbar.
Ska han han ta Rangers till Pittsburgh-möte på en challange?
Fast det var ju offside.
Synd för fina Bacon Andersson.
Han har precis hämtats tillbaka från AHL och scorar alltså direkt – men ändå inte.
Och lite känns det som att det är efter den kallduschen gästerna kommer av sig
De är desperata och vill och vill och vill – men kommer inte riktigt nånstans mot en motståndare som snarare än ointresserad verkar avslappnad och kan spela ut.
• • •
Det är något dämpad stämning idag.
Inte ens Gris-Olle hinner tanka sig i tillbörlig form till 12.30 – inte när Rangers inte har nåt att spela för.
• • •
Det verkar överhuvudtaget vara offside-målens förmiddag.
Det är ju förmodligen det på palsternackans 1-0-mål i Boston också, men det är svårare att slå fast med hundraprocentig säkerhet på bilderna, så det godkänns.
• • •
Å andra sidan torde det vara skönt för Bruins- och Flyers-fans att se att Rangers är så dumma/renhåriga att de inte tänker lägga sig och till och med ser till att få Red Wings mål bortdömda.
• • •
Hygglig chock att Monstret står i den viktigaste match Boston har spelat på hela säsongen.
Tuukka var med på värmningen, men är är sjuk.
Ojvoj.
• • •
Roar mig efter värmningen med att lista de svenskar som spelat alla matcher den här säsongen.
Det är en särskild bedrift, värd särskilda applåder, och här är de kungliga:
Erik Karlsson, Loui Eriksson, Filip Forsberg, Daniel Sedin, Patric Hörnqvist, Carl Söderberg, Henrik Zetterberg, Mikael Backlund, Gustav Nyquist, Jakob Silfverberg, Elias Lindholm, Mattias Ekholm, Niklas Hjalmarsson, Johnny Oduya och Adam Larsson.
• • •
Plötsligt ringer det i luren:
Lilja!
Han är här som guide för en grupp på NHL-resa och en bättre lucky charm kunde Wings inte tänka sig.
På hans tid gick det alltid bra.
• • •
Men just när jag satte ihop listan ovan meddelas att Yellbear förmodligen inte spelar Hawks grundserieavslutning mot Jackets.
Äh.
• • •
Oväntad kändis-inzoomning i jumbon:
Chad Smith, Red Hot Chili Peppers trummis.
Han är från St Paul i Minnesota och borde strunta rätt mycket i det här, no?
• • •
Now, den där grillade korven…

Det har gått drygt sex månader sedan NHL-säsongen 2015-2016 startade.
81 omgångar är avgjorda och 1213 matcher spelade.
Men likafullt:
Först nu, först när vi denna råa och kalla helg i början av april sätter slutpunkt, blir ekvationen löst.
De sista 17 matcherna – av sammanlagt 1230, alltså – måste spelas för att serien ska avgöras och tabellen fullbordas.
Och några av dem betyder…allt.
För Boston Bruins, Detroit Red Wings och Philadelphia Flyers ligger hela säsongen bokstavligen i potten idag och – för Flyers del – i morgon.
Antingen belönas ett halvår av slit, uppoffringar, plågor och anspänning efter de sista 60 minuterna med en resa till himlen – eller så var allt förgäves och de får vandra in i den tysta off season-natten med sänkta huvuden.
Det är så dramatiskt.
Så vackert.
Så upprymmande.
Bloggen är med från första pucken släpps i New York i arla förmiddagsstunden tills slutsignalen ljuder i Washington i morgon kväll – och jag hoppas på ert eminenta sällskap under resans magiska gång.
• • •
Själv befinner jag mig, förstås, på Madison Square Garden.
Här avgörs just Detroits öde under en all-or-nothing-matiné.
De måste med all säkerhet slå Rangers – eljest klipps den nordamerikanska proffsidrottens mest grandiosa slutspelssvit, 24 säsonger lång, av.
Infernaliskt.
Men de ska inte kunna misslyckas, tycker jag.
Det är ju inte bara det att Rangers inte har något att spela för – vad de än säger är det bäst för dem att förlora och få Florida istället för Pittsburgh i första slutspelsomgången.
Helt följdriktigt skickar Badtofflan Vigneault ut ett halvt B-lag på isen.
Henke vilar, Zuccarello vilar, Stålberg vilar – och McDonagh och Girardi är skadade.
Vinner rödvingarna inte under de förutsättningarna förtjänar de, frankt uttryckt, inte att vara med i något playoff.
• • •
Det är mycket svenskar i stan just nu.
När jag korsade ett övergångsställe på södra Broadway igår eftermiddag – på väg till Hugo Boss-butiken, slutspelet närmar sig ju och en bloggare måste vara fin! – mötte jag blicken hos en som såg ut som en landsman och plötsligt utbrast han, på klockren östgötska:
– Hoppas det blir bättre på Garden i morrn, du.
Klassiskt.
• • •
Det enda som talar mot Wings är det faktum att måste-matchen börjar på så okristlig tid.
Jag känner ju själv hur svårt det är att få hockeyjuicerna flöda när jag redan under förmiddagen sitter här och hamrar intro.
Adrenalinpumpen hackar, jag får ingen svikt i steget i formuleringarna.
Hur svårt ska det då inte vara att, på kommando, spela sin bästa hockey för säsongen.
Men de måste.
Det bara är så.
• • •
Vi – jag och herrarna Eriksson, mina celebra gäster från Leksand – åt en tidig middag på Smith & Wollensky igår kväll och då fick jag mig en ny, underbar Abris till livs.
När de bar in min drajja berättade Niklas att att Christer Abris första gången han träffade Oliver Ekman-Larsson uttalade Oliver som man uttalar den oliv som låg i mitt immiga glas.
Det är svårt att återge det fantastiskt roliga i den anekdoten i skrift, men ni hajar – jag skrattade så det det skvätte vermouth över hela bordet.
• • •
Bruins spelar också nu, 12.30 lokal tid, mot Senators hemma i TD Garden.
Även de måste ovillkorligen vinna – men i Boston-björnarnas fall är det inte säkert att ens det hjälper.
Flyers måste samtidigt förlora åtminstone en av sina två kvarvarande matcher.
Men det är inte hundra att B’s fixar det in the first place.
När jag talade med rekord-Erik i förrgår – ni vet Karlsson, han som DEFINITIVT ska ha sin tredje Norris Trophy efter den här historiska säsongen – frågade han om det verkligen var så att de kunde spela bort divisionsrivalen från Massachusetts och när jag svarade att så var fallet sa han:
– Jamen, då ska vi förstås göra det.
• • •
Men ni kan vara lugna, det var tidigt igår och jag drack bara en drajja  – och en enda orsaker inte ens armsvett så här dagen efter.
När det ska spelas stora hockeymatcher är Biffen seriös som en revisor på finansinspektionen.
• • •
För Rangers är det för övrigt, har jag just fattat, inte helt säkert att det räcker att förlora för att säkra den åtrådda wild card-platsen.
Att Islanders just nu innehar den högre tabellplaceringen beror på att de har en match mindre spelad. Rangers har egentligen bättre ROW, så om de står på samma poäng när krutröken lagt sig – det vill säga om Isles förlorar både mot Buffalo idag och mot Flyers i morrn – är det lik förbannat Rangers som får ta sig an Penguins.
Att man ska behöva vara kvantfysiker för att förstå en NHL-tabell…
• • •
Jag har inte burit slips sedan Lidas blev invald i Hall of Fame i november, men nu når grundserien vägs ände.
Så en lila och gräddvit är knuten under dubbelhakan.
Det ska kännas att det är högtidligt och stort.
• • •
Vad gäller upplägget i västra konferensen ber jag att få återkomma ikväll, men vi kan ju redan nu slå fast följande:
Dallas och St Louis slåss inte primärt om förstaplatsen i Central.
De slåss om att slippa Chicago i första rundan.
• • •
Glömmer att äta frukost, så exalterad är jag inför den här upplösningen, men en grillad med bröd – är inte det ett OK substitut?
Jo, det får det vara.
• • •
Zuke och Stålberg uppges vara skadade day-to-day, men var så jäkla säker:
Om Rangers verkligen behövt dem idag, då hade de spelat.
Lagledningen måste dock låtsas att man har respekt för sporten och för konkurrenter som fortfarande är in the race och sätter dem därför officiellt på skadelistan.
• • •
Nån som har börjat fundera på vilka av redan utslagna svenskar Pär Mårts kan få hem till VM?
Erik K och tvillingarna Sedin har redan tackat nej och mycket lite tyder på att någon som är uttagen till World Cup dyker upp i Moskva, så räkna bort Landeskog och oliven från Arizona med.
Men det finns ju några stycken som är med och slåss om de återstående platserna i WC-truppen och kan tjäna på att visa upp sig, så Mikael Backlund, Carl Söderberg, Adam Larsson, Alexander Wennberg, Wild Bill Karlsson, Elias Lindholm och Viktor Rask – det är givna förstärkningar som mycket väl kan svara ja om Pelle ringer.
• • •
Mess från Eken:
Nästa vecka kommer jag till New York igen.
Så mycket för den tårfyllda avskedsfesten, men…så härligt ändå!
• • •
För mig började årets grundserie när Islanders tog emot Chicago i urpremiären i Barclays Center i Brooklyn 9 oktober.
Jag kan inte riktigt fatta att det gått ett halvår sedan dess – det känns som att det var högst två månader sedan – men det har det och nu knyter vi alltså ihop den säck som öppnades då.
En sista gång alltså, i grundserien 2015-2016:
Bloggen goes live i the wooooorld’s most famous arena.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 1-4 (Slut)
• • •
För andra matchen i rad:
Er bloggbiff smiter i förväg och sitter i en taxi på väg norrut längs åttonde avenyn när slútsignalen går på Garden.
Sorry, men det fanns inget jag behövde fråga nån efter Det Lugubra Derbyt – men desto mer att reda ut vid datorn här i sena kvällen.
På lördag går jag ingenstans förrän allt är sagt och gjort, det kan jag försäkra…
• • •
Ok, låt oss se nu, vad som hände – och hur intrikat ekvationen ser ut inför lördag och söndag.
Bruins smiskade upp Detroit med 5-2, men eftersom Detroit har bättre ROW är de kvar på tredjeplatsen och kan säkra genom att slå Rangers på lördag, men Bruins tog sig i alla fall över strecket då Flyers fick stryk på övertid mot Toronto. De, björnarna, kan skaffa sig bra läge med ny seger mot Ottawa på lördag eftermiddag – men Flyers har fortfarande två matcher kvar och vinner de båda är de inne.
Rangers ramlade ner på wild card-platsen och ingen satt i omklädningsrummet efteråt och stirrade med dödsblick för det, det kan jag garantera. Nu blir det ju med all säkerhet Florida istället för Pittsburgh.
Samtidigt säkrade Tampa andraplatsen i Atlantic och Pittsburgh diton i Metropolitan.
I väst ser det ut som att Dallas, som har 3-0 på Colorado medan St Louis ligger under mot Chicago, clinchar förstaplatsen i Central (och västra konferensen). I så fall blir det Minnesota för deras del i första omgången – medan St Louis får gå upp mot Chicago igen.
Hängde ni med?
Glasklart ju…
• • •
Men vilken skitutvisning det är Flyers åker på i OT-perioden – och till på köpet är avgörande målet tveksamt.
Om jag var domaren skulle jag inte gå ut och promenera i South Philly ikväll…
• • •
– Det är alltid härligt att slå Rangers, säger kapten Tavares efteråt och vi ska ju inte ta ifrån Brooklyn-krigarna någonting bara för att det kanske var mer gynnsamt att förlora ikväll.
De sveper Manhattan-laget den här säsongen och det är en triumf.
• • •
Nu börjar Pacific-finalen.
På läktaren i Staples Center:
Jonathan Youngblood Ekeliw.
• • •
Tror nån att Pens tänker försöker spela bort Flyers på lördag?
Oh, my.
• • •
I morrn är det bara en match – den inte helt glödheta uppgörelsen mellan Buffalo och Columbus – och den tänker jag ta mig friheten att skita alldeles blankt i.
Men vid min gud, på lördag hörs vi igen!

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-3 (Period 2)
• • •
Jublet ekar på Garden.
Men det är – som brukligt i New York-derbyn, numer – bortafansen som står för ljudkulissen.
Islanders fortsätter äga Rangers, går upp i 3-0-ledning och hemmaspelarna kan börja hamstra sololja inför stundande vistelse i Fort Lauderdale.
• • •
Det är The Prince – Shane – som gör första på The King.
Den poängen kan man inte missa…
• • •
Thomas Greiss gör ju ingenting mindre än en av säsongens räddningar när Miller – kvällens Mister Bom – har öppet mål.
Satan vilken akrobatik.
• • •
Jimmy Fallon – som ju på något sätt alltid är överallt hela tiden – renderas kvällens jubel när han iförd Rangers-hoodie drar sin Mick Jagger-imitation i jumbon, till ”Start Me Up”.
• • •
Isles förlorar Anders Lee för resten av matchen, lower-body heter det i statement.
Ingen bra nyhet med mindre än en vecka kvar till slutspelsstarten.
• • •
Förmodligen ska Fallon ha en Ranger som gäst i ”The Tonight Show” igen, lagom till playoff, och det vet vi ju vem det blir i så fall.
Numret är 30, namnet Björn Henrik.
• • •
Fint att DJ:n spelar Beastie Boys.
Men vet han inte att dom ÄR så mycket Brooklyn man kan bli?
• • •
3-1 till Penguins efter mål av Matt Cullen.
Mm, den cullen blir något för Caps att klättra upp för om några veckor…
• • •
Sms från Niklas E nere sektion 105:
– Det är många Gris-Olle på läktaren.
Ha ha, ja, tell me about it.
• • •
Vi har ett nytt svenskt poängrekord för backar.

Erik Karlsson får en assist på Mika Zibanejads 1-0-mål i Sens hemmafajt mot Panthers, nämligen, och därmed passerar han Nicklas Lidströms 80-poängsnotering från 2006.
Så grandiost.
• • •
Vi har en Islanders-variant av Gris-Olle alldeles intill pressläktaren också.
– Shoot high on the queen, shoot high on the queen, bräker han oavbrutet när gästerna trycker på mot Henke i slutet av perren.
En sån rackare, som Bengt Grive skulle sagt.
• • •
Om det ändå var som för några veckor sedan och vi stod inför en Subways Series mellan de här lagen…vilket världskrig till förspel vi hade haft här ikväll då.
Nu ska så oerhört mycket till för att de ska mötas – i så fall i konferensfinal – att det är töntigt att ens tänka på.
• • •
Jag erkänner, jag tittar just nu mer på vad som händer när jag uppdaterar score-sidan på svenska nhl.com än på vad som sker på Garden-isen.
Och några resultat…förbryllar.
• • •
Den här matchen gick in i väggen under första halvan av mittperioden – men kom ut på andra sidan igen efter Islanders första mål.
Det var bra drag på slutet.
Nu är den dock avgjord och tredje lär bli en transportsträcka.
Så min kompass är riktad mot korresoffan och Pacific-finalen.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-0 (Period 1)
• • •
Det verkar inte vara någon som upplyst rivalerna om att det vore bäst att torska ikväll.
De kör som vanligt – ja, Rangers känns 40 miljoner gånger skarpare än i förstaperren mot Tampa i tisdags – och ställer till med ett rätt så typiskt derby.
Kul för oss som tittar på.
Men…lite konstigt ändå.
• • •
Återigen får Zuke, såklart, ta emot Steven McDonald Extra Effort Award – priset Steve McDonald, polis som sedan han blev skjuten i tjänsten sitter i rullstol, varje år delar ut till den Blåskjorta som stått för just extra effort.
Norrmannen fick utmärkelsen redan för två år sedan och därmed är han en av blott sju som McDonald belönat två eller fler gånger:
Adam Graves, Ryan Callahan, Jan Erixon – minsann – Mark Messier, Sandy McCarthy och Jed Ortmeyer är de andra.
• • •
Snart bombar Johnny Boom Boom in en karamell, det har stått klart ända sedan vi satt och beundrade honom i förmiddags.
• • •
Om det stämmer att detta är första gången i karriären Jimmy Howard startar back-to-back – men kan det verkligen stämma? – så kan man ju konstatera att de som hindrat honom tidigare tycks ha vetat vad de gjorde.
0-2 efter 2.44 i en så betydelsefull match är…inte så bra.
• • •
Känner mig kanske inte som Tony Soprano för att jag, i strid med nya lagar, sitter här och snusar.
Men nästan…
• • •
Å andra sidan hette det i rapporterna från förmiddagens skate i TD Garden att Bruins aldrig sett mer taggade ut.
De har alltså slutligen bestämt sig för att vinna och då går ingen säker, trots allt.
• • •
Men Flyers…
Tvåmålsunderläge.
Hemma.
Mot – dra mig i brasan – Toronto.
Det ska ju inte kunna hända när säsongen ligger i vågskålen, för fan.
• • •
Capuano vilar Matt Martin.
Då vet man att Isles trots allt inte är för att kriga.
• • •
Fast ni såg väl mitt tips igår?
Wings kommer, slog jag som en annan Mike Milbur fast, förlora mot Bruins – och sedan säkra här på Garden på lördag.
Vi ska ju ha en anledning att gå hit då också.
• • •
Det är JT Miller fel att vi inte sett några mål ännu.
Han missar när det inte går att missa.
Förmodligen får han en klapp på axeln av Badtofflan som tack.
• • •
Ah, mer av samma i fortsättningen, tack.
Det var roligt att titta på.

Välkommen till det sista slaget om New York för säsongen – och det mest egenartade.
Rangers och Islanders har sedan snart fem decennier tillbaka en beef av snudd på Israel-Palestina-artad kaliber going och i vanliga fall skulle en direkt duell om tredjeplatsen i divisionen fyra dagar före grundseriens slut bli ett episkt sjöslag.
Men:
Det är lite speciellt den här gången.
Båda två skulle helt frankt må bäst av att förlora, säkra andra wild card-platsen och få möta Florida i första slutspelsomgången.
Naturligtvis säger alla inblandade de rätta sakerna om att man inte kan tänka så, att man vill alla matcher och att man måste kunna slå alla om man vill gå långt i playoff.
Bla bla bla faktiskt.
De vet ju också, innerst inne:
Pittsburgh Penguins är hela ligans hetaste lag och skulle det mot all förmodan gå att slå ut dem väntar förmodligen överlägsna seriesegrarna Washington Capitals i omgången därpå.
Det blir ingen lätt resa i Atlantic-divisionen heller, såklart – men lättare.
Så det är som i en gammal Dylan-sång i the woooooorld’s most famous arena ikväll:
The winner is the loser and the loser is the winner
• • •
Jag har – via Uffe Samuelssons försorg; han vet hur man tar hand om hjältar från gamla hemstaden Leksand – med mig Eriksson Family på morgonvärmningen.
Ingen av dem har varit på Garden tidigare och det finns nästan inget som slår blicken hos människor som kliver in under det klassiskt välvda taket i den ikoniska hallen på sjunde avenyn för första gången.
Det lyser – särskilt hos så hockeyfrälsta som de här två herrarna.
En träning är dock en träning oavsett om den äger rum på Manhattan eller i skogsdungen bakom Tegera så far och son sitter låter som vanligt under studierna av Rangers skate.
– Kolla, vad djupt ner centern går. Det ser man sällan hemma, påpekar till exempel Niklas när första PP-uppställningen gnuggar lite varianter.
Nu vet ni det.
• • •
Dylan har förstås aldrig skrivit raden ”The winner is the loser and the loser is the winner”.
Men han skulle ha kunnat – om han var lite sämre än han i själva verket är…
• • •
Henke insisterar dock på att han verkligen inte är fokuserad på något annat än att vinna mot lede fi från andra sidan East River.
– Det sitter djupt, när man spelar vill man bara vinna. Det blir bara fel om man försöker ändra på det.
Dessutom, påpekar han, finns det pros and cons i både Atlantic och Metropolitan.
– Penguins har utan tvekan varit hetast i ligan sista månaden, men dem vet vi ändå var vi har. Vi möter dem så ofta, känner dem. Med Panthers är det lurigare…man vet aldrig riktigt vad man har att vänta från dem.
Okej.
Det finns poänger där.
• • •
App, app, app…idag kom det fin försändelse i mailen.
Röstsedeln för Awards.
Högtidligt, erkänner jag härmed att det känns.
Som vanligt får jag – som stolt medlem i PHWA – rösta i klasserna Hart, Norris, Calder, Selke och Lady Byng samt om All Star-laget och rookie All Star (Vezina tar GM:s hand om, och Jack Adams är radiopratarnas klass).
Jag får förstås inte låta mig påverkas av råskinn som er – och jag har ändå rätt klart för mig hur jag tänker rösta – men ni kan ju alltid berätta vid ni tycker…
• • •
Det avgörs andra Big Time kanonmatcher ikväll också, betydligt viktigare än den här.
Framförallt skulle ju Boston-Detroit och Philadelphia-Toronto kunna beskrivas som – håll i dig, Erik! – Årets Matcher.
Dom ber jag eder att referera mer frekvent i kommentatorsspåret än ni refererat några andra matcher i historien, jag vill veta allt!
• • •
Islanders-spelaren som gör starkast intryck på far och son Eriksson under förmiddagen är ju given.
Johnny Boom Boom.
Det är lika självklart som att min kockkompis Bullen blev tagen av de den finaste ryska kaviaren på Daniel häromsisten.
Fast när vi i slutet av skajten står nere vid sargen blir de impade av Kyle Okposo också.
– Det är en köttig bit, konstaterar Almtuna-coachen.
• • •
Apropå priser tillkännages idag att Henke – för åttonde gången – utsetts till Rangers MVP av PHWA:s illustra lokalavdelning.
Mer anmärkningsvärt och roligt är att Player’s Player Award – ett pris Rangers-spelarna själva ger till den de tycker bäst exemplifierar vad det betyder att vara en lagkamrat – går till Jesper Fast!
Snacka om hedersamt.
Och jag utgår från att John J – Quickies största fan i världen, tillika levande legend i bloggens kommentatorsspår – tar fram champagnen och sprutar ner hela lägenheten!
• • •
Östfinalen mellan Washington och Pittsburgh – måhända genrep inför en kommande slutspelsserie som Tobias Pettersson kommer bli vansinnig för att vi kallar ”moralisk konferensfinal…” – vill jag också höra allt om i spåret.
Däremot räknar jag med att hinna hem till den blytunga Pacific-finalen mellan Kings och Ducks och åh, vad den ska bli rolig att se ihop med mina inbitna experter till gäster.
• • •
Just ja, väderrapporten:
Det regnar idag.
Får väl ses som ett framsteg, antar jag.
• • •
För en gångs skull kommer det åtminstone OK nyheter från Tampa-land.
Vigge Hedman ska visserligen inte spela mot Devils ikväll heller, men han var med på morgonvärmningen och är enligt coach Cooper tillbaka på lördag.
Gott så.
Samtidigt tvingas Yzerman dock krypa till korset – vad ÄR det för ordstäv, egentligen? – och kalla upp Drouin, strulputte monumentale, från AHL.
Som Ekeliw kved för några dagar sedan:
– Att hålla på Tampa i år….det har bara varit drama!
• • •
Står i korridoren utanför Rangers omklädningsrum och väntar på att släppas in när Viktor Stålberg kommer trampande.
– Vad nu då, börjar han ropa på göteborgska, är du här på morgonen? Det ser man inte ofta, jag trodde du låg och sov den här tiden på dygnet.
Det värsta! Jag är ju en morning skate machine, det går att ställa klockan – 10.30, varje gång – efter mig (ja, jag ljuger lite nu, men det får man göra när man ska driva hem viktiga poöng)
Om Lerums Larionov några fler gånger satt kvar i omklädningsrummet längre än det tar ett knyta upp ett skosnöre skulle han få njuta av min närvaro betydligt oftare…
• • •
Ännu är det ingen som, i dessa nya förbudstider, haft några synpunkter på att jag snusar.
Men vi får se.

Från och med nu är det uttryckligen otillåtet att ”dippa”, som de ociviliserade busarna kallar det, i alla idrottsarenor i New York och jag tar inga chanser.
Smyg-eran börjar härmed.
• • •
Islanders har ägt Rangers i år och vunnit samtliga tre möten.
Det är hoppingivande statistik.
För Rangers-fansen alltså.
Det är ju bäst att förlora ikväll, right?
• • •
En kille jag tror jag känner men inte sett på länge promenerar genom pressrummet och jag tittar glatt upp och ropar ”hey, good to see you again” och så är det förstås inte alls den killen.
Såna gånger blir man lite röd om kinderna.
• • •
Hur var det, visst skrockade ni yngre lymlar om att mina aversioner mot nya NHL-sajten bara berodde på att jag är en gammal konservativ gubbstrutt och att jag skulle komma att vänja mig och uppskatta dess moderna anslag med tiden?
Well, let me tell you – nu har det gått några månader och jag hatar den fortfarande, med hetta.
Mitt arbetsredskap är och förblir svenska NHL-sajten, utformad på old school-viset, och när de ändrar även den kommer jag gå ut i strejk.
• • •
Player’s Player-Jesper ser mest frågande ut när jag tar upp scenariot om att det förmodligen är bäst att förlora det här derbyt.
– Nja, vadå, Penguins har svårt program kvar. Vi ska gå om dom, säger han.
Ja, fast Fast – ja, den går inte att undvika – bortser då från att det nog till och med är mer fördelaktigt att möta Florida borta än att ha hemmaplansfördel mot gamle kompisen Hagelin och hans nya lagkamrater.
• • •
Visste ni att MSG:s kommentatorer – Sam Rosen och Joe Micheletti – oftast står upp i sin luxuösa hytt när de refererar matcherna på Garden?
Well, det gör dom.
• • •
En väldigt fin bonus med svenska NHL-sajten är att man får läsa den förträfflige Janne Bengtssons texter.
Don’t miss.
• • •
Ok, nu börjar det – derbyt som ingen, egentligen, vill vinna.
Mycket nöje.

DETROIT – PHILADELPHIA 3-0 (Slut)
• • •
Wings nollar alltså Flyers i årets viktigaste match.
Det hade jag inte räknat med.
Men de ville mer, var hungrigare och mer desperata, och det avgjorde.
Nu behöver de en seger till, sen är de inne och den magnifika slutspelssviten får fylla 25.
Mitt tips:
De torskar mot Boston imorrn – men vinner här i New York på lördag eftermiddag.
• • •
Nicke och Kalle – mina ärade gäster från Siljans södra strand – är duktigt zonkade efter en lång resa över Atlanten, via London, och har dragit sig tillbaka och snarkar gott bakom den stängda sovrumsdörren.
Själv är jag pigg och klar med referat betydligt tidigare än vanligt och ska unna mig ett stort glas av den Mackmyra de hade vänligheten att kånka med sig från Leksand.
Sämre kan man ha det.
• • •
Flyers slog ett slag i luften ikväll, OK, men fansen behöver inte vara så nerslagna som de verkar.
Broad Street-hjältarna har som sagt tre matcher kvar och de kommer spela sig in playoff, om inte annat så i extramatchen mot Islanders på söndag – den som ställdes in på grund av new yorkskt snökaos i vintras och istället avgörs den sista söndagen.
Sent jubel är bästa jublet, som ordspråket – uppfunnet i detta nu – lyder.
• • •
Att 16-åringen som ligger och sover i min Manhattan-holk skulle bli en hockeytalang av särskilt snitt – för det har han blivit – stod klart tidigt.
Första gången jag träffade honom var han två och ett halvt år och blev utropad i hallen i huset på Movägen för att hälsa på gamle Biffen.
Han tittade på mig med uppspärrade ögon i två sekunder, innan han utbrast:
– Hockey!
Sen sprang han iväg in på sitt rum för att leka igen.
Vad skulle det kunna bli annat än hockeystjärna av en sådan krabat?
Jag räknar ner till draften om två år….
• • •
Så frapperande ofta det fortfarande händer att man som hockeyåskådare kan säga ”Det tror jag aldrig sett/varit med om tidigare” – trots ett helt liv i ishallar, på pressläktare och i tv-soffor.
Kvällens fajt i The Joe rymde just en sådan detalj.
Jimmy Howard, Detroits målis, var den ende på isen som noterades för en assist och – nä, det tror jag aldrig jag sett tidigare.
Märkligt.
• • •
Imorrn ska vi gå på sista slaget om New York för säsongen, allesamman.
Slut upp ni med, kommenatorsspårsvänner.