NY ISLANDERS – DETROIT 4-1 (Slut)
• • •
Just ja…slutrapport.
Glömde faktiskt alldeles bort det. Jag bara landade i soffan och somnade när jag äntligen kom hemtrampande från Grand Central Station, snöig och jävlig.
Nå, det finns inte så mycket berätta från efterspelet.
Rosa Pantern bara ruskade på huvudet när jag frågade om vad han tycker om sina nya fälgar.
– Inga kommentarer, hette det.
I samma stund promenerade Zäta dock förbi och sufflerade om att de stämmer in på hans personlighet, varpå Rosa Pantern upprepade samma fras med fånröst.
Lite kul.
Nu ska jag gå tillbaka soffan och slötitta mig genom Grammy-galan – och samtidigt hålla ett öga på vad som händer i Nashville.
Hörs på onsdag.

Isles har ledningen med 4-1 med drygt fyra minuter kvar, så det är över.
Jag tar mig till hissen och åker mot omklädningsrum.
En liten slutrapport kommer – nån gång.

NY ISLANDERS – DETROIT 3-0 (Period 2)
• • •
Islanders tar fram lien och dödar matchen.
För inte tusan vänder sega rödvingar detta – då lovar jag att gå i bara skjortärmarna tillbaka till Manhattan.
De skapar absolut inget framåt och har alla möjliga problem att freda sig i egen zon.
Bandymatchen mot Bruins för mindre än ett dygn sedan tycks ha kostat.
• • •
Dödläget bryts när Brook Nelson gör ett av säsongens mer psykedeliska mål.
Han vispar till pucken på lobby i luften mitt i offensiv zon. Jimmy Howard tar den men släpper retur och samma Nelson sveper in returen.
Egentligen går det väl inte att lasta Howard, men – nåt udda händer nästan alltid när han står.
• • •
Ha, de försöker hitta ”dagens skägg i publiken” i zambonin – och zoomar in tre hasidics.
Då vet man att man är i Brooklyn.
• • •
Annars är det ju faktiskt så att Detroit har en riktigt förstklassig målis för första gången sedan Chris Osgood.
Ja, jag vill rentav påstå att Petr Mrazek är bättre än Ozzy – 2008 vann de mer trots honom än tack vare – och kanske till och med ska kallas den bäste sedan Haseks första gästspel i The Joe.
Men han han stod i går och måste få vila nån gång, så Howard – utan vinst på två månader, eller hur var det? – är the man i Brooklyn.
• • •
Har sagt det förr, men det tål att upprepas att Islanders-fansen ”Yes-yes-yes”-hopp är bästa målfirarceremonin i hela ligan.
Idag reser sig till och med Gris-Olle, åtminstone efter Zidlickys 3-0-mål, upp och studsar lite tafatt.
Påminner starkt om det Claes Yngström i Sky High en gång beskrev som klosshoppet.
• • •
Den mäktige John Tavares gör inga av målen, men är ändå – som vanligt – en av matchens stora attraktioner.
I en sekvens fintar han bort både Glendening och Marchenko med några moves som torde göra intryck till och med på Pavel Datsyuk i båset.
• • •
Nu har jag inget mer att säga.

NY ISLANDERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Jag hade hoppats att vi denna bistra eftermiddag i the land of Woody Allen och Jay-Z skulle få se en av de absurda målfesterna som plötsligt blivit standard i NHL.
Men näe.
Rosa Pantern Nyquist har en rökare i stolpen och Isles utmanar Jimmy Howard i ett par kontringar/frilägen och det är det hela.
Pretty fucking far from målfest, det.
Men låt oss hoppas att det urartar när pojkarna åkt av sig morgonsegman.
• • •
Inte en enda svensk back på isen för Wings idag.
Det har, tror jag, inte hänt på två decennier och själv har jag aldrig sett det.
• • •
President’s Day, om någon undrar, är en av de mellanstora helgdagarna i The United States of America.
Inte en bjässe som Labor Day, Memorial Day eller, framförallt, Thanksgiving – men ändå såpass betydande att banker och myndigheter håller stängt och plötsligt blir trängseln i exempelvis New York hanterlig.
Då passar NHL också på att avfyra en eller två måndagsmatinéer.
Det uppskattas ju.
• • •
Brooklyns egen Gris-Olle – han som skrek ”California cunts” åt Anaheim för några månader sedan – har släpat sig upp i ottan och är här idag också.
Ännu har han bara fått ur sig några gutturala läten, omöjliga att dechiffrera, men det är ju tidigt för en brölande fyllskalle.
Hoppet om att få höra fler episka förolämpningar lever.
• • •
Sitter och tänker att den här DeKeyser verkligen får lära sig att ta stort ansvar i Kronwalls och Fabios frånvaro.
Just då gör han sig skyldig till en Sitting Bull med full fjäderskrud och krigsmålning i ansiktet och slår pucken rakt i famnen på den framstormande Kapten Tavares.
Det finns således fortfarande mycket annat han behöver lära sig också.
• • •
Just idag är det ändå fint att de, på slovakiskt sätt, har den där bilen på display bakom planket i ena sarghörnet.
Jag menar, så Hästpolo får veta hur en bil egentligen ska se ut….
• • •
Mitt i helgstiltjen avfyrar Steve Yzerman plötsligt ett dramatiskt statement från Tampa:
Steven Stamkos kommer INTE att trejdas innan deadline om två veckor.
Ojvoj.
Det betyder att Bolts antingen hittar ett sätt att skriva nytt kontrakt med sin största superstjärna under våren – eller så går han som Free Agent till sommaren.
Och stackars Stevie Wonders gamle lagkamrat Brendan Shanahan uppe i Toronto deppar.
Det var inte med den sortens nyhet han hade tänkt sig att han skulle fira presidentens dag.
• • •
Efter att ha irrat runt i halva Brooklyn några djupfrysta timmar hittar firma Bodin-Hugosson, till synbar lättnad, till pressläktaren precis innan nationalsångsframförandet.
Men det är inte så lätt.
Utöver allting annat konstigt i Barclay’s är personalen bara inhyrd temporärt och vet ingenting, så när det kommer en försynt nestor från Smedjebacken och frågar var pressingången ligger blir han skickad runt arenan åtminstone fem gånger.
• • •
Bloggen söker Youngblood Ekeliw för kommentar om GM Yzermans utspel och får ett kort SMS-svar:
– Läskigt. Ryser.
• • •
Här har vi den ståtlige Buffalo Bodin, vördnadsfullt rak i ryggen under nationalsången.

Jodå, som utlovat:
Bloggen plågar sig efter bara några få timmars sömn upp i ottan, åker till Brooklyn och ska här avnjuta en President’s Day-matiné mellan New York Islanders och Detroit Red Wings.
Jag kommer dock förhållandevis sent och har mycket lite nytt att berätta sedan vi satte punkt i slutrapporten för bara tolv timmar sedan (well, om ni verkligen vill veta kan jag förstås berätta att jag under den korta stunden hos John Blund drömde jag låg vid poolen hemma hos Victor Hedman med en läskande drink…).
Så istället för att hetsa fram ett långt intro som bara skulle bli krystat och forcerat – MER krystat och forcerat, kanske jag ska säga… – inleder vi mjukt och försiktigt med en favorit i pris till bild.

En av spelarna på isen idag åker – likt en solariebränd, gympumpad strandraggare från Borlänge 1988, med blonda slingor i vågigt hår – omkring i sin hemstad med de där pink panther-fälgarna.
I kid you not.
Det är något alla kan begrunda under inledningsperioden.
Sedan återkommer jag på traditionellt sätt med mer långrandig rappakalja i pauserna.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 3-1 (Slut)
• • •
I tidlösa ”The Boxer” sjunger Simon & Garfunkel att de önskar att de var borta, nånstans ”where the New York City winters aren’t bleeding me”.
Just så känner även jag när jag kliver ut i den djupfrysta natten på åttonde avenyn.
New York-vintern dränerar mig på blod.
Victor Hedman, hör du mig?
Jag är på väg, jag är på väg…
• • •
Nej, Henke är inte helt nöjd med att nollan sprack i slutet – igen.
– Det känns surt att det händer två hemmamatcher i rad, grymtar han.
Det var ju lika mot Devils i måndags, bara ännu mer snöpligt nu.
Och fatta – om inte de två målen gått in hade han suttit på tre raka nollor nu.
Men han kan, förutom seger, glädja sig åt att han åter spelar lika bra som i början av säsongen och faktiskt inte släppt in ett mål i spel fem-mot-fem på tre matcher.
– Jag ändrade en detalj nyligen och sedan dess har det känts bra, säger han.
Exakt vad det är för detalj får vi dock inte veta och det plågar ju en nyfiken.
Erik Granqvist, kan inte du presentera några avancerade gissningar?
• • •
Det är för härligt med The Ghost-hype ändå!
Underbar hockeyspelare att titta på – och oh yeah, poängsviten är nu tolv matcher lång.
• • •
Simmonds säger att han inte hade några problem med att McIlrath redan under uppvärmningen var framme och anmälde sitt intresse för fajt.
– Det är så det funkar i hockey, jag fattar det, svarar han när Philly-murvlarna hör sig för.
• • •
Vad var Niclas Viberg ikväll egentligen?
Det är inte Flyers-match på riktigt utan hans närvaro på Twitter.
• • •
När Mathias från Nettavisen står och intervjuar Zuke kan jag inte låta bli att gå fram och fråga om jag får titta i nacken och se om det inte är så att han har ett par ögon i nacken.
Det har han inte, påstår han.
Fan vet. De där två passningarna till Stepan…morsomt är det minsta man kan säga.
• • •
Åh, nu:
Pilotavsnittet av ”Vinyl” på HBO och därefter nya ”Billions”-episoden på Showtime.
Så ska en vecka sluta!
Vi hörs när President’s Day-matinén i Brooklyn börjar.

Ha, nio sekunder kvar, då spricker Henkes nolla – och min vinkel till nattligt referat.
Så går det när ni börjar prata om nollor i spåret, det är ju sen gammalt…
Nå, nu är det slut och Rangers vinner alltså med 3-1.
En liten kort slutrapport är att vänta om ett tag.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 1-0 (Period 2)
• • •
Det verkar som att de stökiga pojkarna från New York och grannmetropolen fick ur sig alla aggressioner under de inledande 20 minuterna.
För i mittperioden förvandlas vår R-rejtade actionthriller till familjevänlig Hallmark-pjäs.
Det var ju inte så vi hade tänkt oss.
Men förhoppningsvis samlar de sig sig bara för en riktigt svavelosande urladdning i tredje.
• • •
Jag har Henke precis nedanför mig den här perioden och det är slående hur säkert och lugnt han agerar när gästerna väl får iväg några puckar mot honom.
Det påminner lite om Keanu Reeves när han insett att han är The One i slutet av ”The Matrix”.
• • •
Den beryktade Gudas har inte gjort mycket väsen av sig ännu.
• • •
Jo, Taggen, Big Kjell är fortfarande ansvarig för development av Flyers back-prospects och åker man till Philly får man ofta skaka den mäktige smålänningens hand på pressläktaren.
• • •
– Det hände mer i första minuten än på hela matchen i Newark, säger en Buffalo Ulf uppspelt som en elvaåring på Gröna Lund i pausen.
Ja, well, det är Rangers och Flyers som spelar här.
Då händer det grejor.
• • •
Dagen till ära kör de förstås kiss-cam i jumbotronen och ett par som börjar grovhångla värre än Taggen med Miss Peru i pariserhjulet i London för några år sedan river ner dånande ovationer.
Tänk om de zoomat in mina dejter Hugosson och Bodin också.
Det hade blivit ännu större succé.
• • •
Plötsligt frågar en amerikansk kollega som alltid förundras över min kaffekonsumtion hur många liter av Gardens kaffe jag tror att jag bälgat i mig under de elva säsonger jag suttit här.
Det vill jag helst inte tänka på, men vi talar ju om kvantiteter motsvarande genomsnittliga simbassänger.
Och nu ska jag fylla på kvoten ytterligare.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 1-0 (Period 1)
• • •
Ja, det tar ju inte längre tid för den här romantiska Valentine’s-dejten att spåra ur än det skulle göra om Donald Trump och Jeb Bush möttes vid en bardisk i Charleston till helgen.
Efter 39 sekunder slåss McIlrath med man of the hour Simmonds och efter 59 sekunder går Tanner Glass upp mot Ryan White.
Allt medan publiken tjuter som på en Ultimate Fighting-gala.
Tonen är satt och jag hoppas inga barn tittar.
R-Rated hockey pågår.
• • •
Mitt under inledningsperioden ringer en skäggig tvåmålsskytt från Detroit.
Han hälsar att han hoppas på många Rosa Pantern-referenser i bloggen i morgon.
Well, det ska vi väl kunna hjälpa till med…
• • •
Simmonds har en beef-i-beefen med Rangers-fansen också
Dom buar för full hals så fort han kommer ut på isen och när han landar i utvisningsbåset går han i clinch med några Gris-Ollar på sektionen närmast.
Det är lite som Trump och åskådarna i Greenville igår kväll…
• • •
Steve Mason har varit mästerlig i alla möten med Rangers den här säsongen och är det ikväll också.
Men detsamma gäller modelejonet tvärs över rinken.
Henke börjar närma sig formen från den inledande grundseriemånaden igen.
• • •
Gah, när NBC sänder är det fan fler reklamavbrott än under filmvisning på TV4.
Hinner spelarna ens bli andfådda mellan alla pauser?
• • •
Vad du håller på, Taggen.
Mitt festligaste Valentine’s-minne är från Elaine’s när paret vid bordet intill först såg så puttenuttigt ut men efter tre vinflaskor började slåss och skrika värre saker än Tårtan under hans mest koleriska utbrott.
Ah, love…
• • •
New Yorks – och Philadelphias – hockeyfans har verkligen greppat att det här är en grundseriematch med mer potential än såna brukar ha.
Här är faktiskt fullt på riktigt idag – från start.
• • •
Nej, Fredde Söderhäll, dom bara har det vita stället ibland – och för mig fick de gärna ha det oftare.
Det är mycket roligare med variation på bortatröjorna.
• • •
I pausen får vi se konståkning.
Räcker det inte med The Ghost?
Själv ska jag gå och höra om Professor Hugosson vill bli matad med lite valentine’s-jordgubbar.

Ge mig rosor.
Ge mig champagne.
Ge mig Lady & Lufsen-middag i stearinljusets sken vid stans mest intima krogbord.
Och stoppa upp alltihop nånstans.
Min Valentine’s date är Gris-Olle på Madison Square Garden och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Det är ljudet av nyslipad skridsko i skrovlig is som får mina juicer att flöda, inte såsiga Lionel Richie-ballader. Det är brötiga närkamper i sarghörnen som höjer min puls, inte jordgubbar doppade i vit choklad. Det är dånande slagskott och riskabla finter på blålinjen jag älskar, inte presenter inslagna i hjärtformade kartonger.
Så yeah.
Jag har en en Valentine’s date på Garden och är så lycklig man kan vara.
• • •
Datumet till trots lär stämningen i den ärevördiga gamla ladan bli så lagom kärvänlig ikväll.
New York Rangers och Philadelphia Flyers har alltid svårt att stå ut med varann, men efter förra helgens rendez-vous i Wells Fargo Center är osämjan extra eftertrycklig.
Det var då Wayne Simmonds sänkte Ryan McDonagh med en omtalad sucker-punch. Den såg inte så farlig ut men Rangers-kaptenen åkte på en hjärnskakning och har inte synts till sedan dess. Och nu lovar hans lagkamrater att det är payback time.
– Simmonds kommer att få veta att sånt där inte tolereras. Han vet. Alla vet. Det kommer, sa Tanner Glass till New York Post i veckan.
Mm, det är bara det att Flyers har några pjäser som gärna firar Alla Hjärtans Dag med knytnävarna och inte lär tveka att replikera på eventuella hämndaktioner.
Radko Gudas comes to mind, till exempel.
Risken finns att vi innan kvällen är över får anledning att tänka på My Bloody Valentine, om någon minst det magnifika brittiska bandet
• • •
Baby, it’s cold outside, som det heter i sången.
Jag tror inte ens det är sant när jag efter ett dygns isolation i holken i Midtown kliver ut i förmiddagssolen.
Det gör ont –jo, fysiskt ont – i ansiktet, så satans jävla Ola Skinnarmo-kallt är det.
Frågan är given:
Varför, varför, varför, varför, varför, varför bor jag inte i Florida?
• • •
Efter gårdagskvällens republikanska gängbråk i South Carolina ska det dock vad gäller bråk och gruff mycket till för att jag ens ska reagera idag.
Vi ska inte fördjupa oss för mycket i politik, jag har en hel grannblogg förbehållen det ämnet, men det måste sägas:
Stökiga hockeyspelare har inget upp på republikanska politiker på en debattscen.
Det höll på att urarta i handgripligheter mellan Donald Trump och Jeb Bush i Greenville – och om någon på en NHL-is luftat förolämpningarna de utbytte hade Gary Bettman ingripit och dammat till med kännbara avstängningar.
Obetalbart.
• • •
Ja, nu läser jag på CNN – och blir inte det minsta förvånad:
Detta är kallaste Valentine’s Day i New York på över hundra år.
Victor Hedman, du får snart en korpulent mas med fäbless för dry martini och Aretha Franklin-dängor till granne.
• • •
Bingo för alla sportlovsfirande svenskar på besök i the greatest city on earth:
Henke Lundqvist är tillbaka i kassen ikväll.
Då slipper de, som i fredags, sitta här och se ut som att någon stulit reskassan av dem.
• • •
Världen är ond och rutten och hemsk, kan man ju inte låta bli att känna praktiskt taget varje dag.
Men ibland får man bevis på motsatsen också.
Vår vän Ira Podell, nyhetsbyrån AP:s man på Gardens pressläktare det senaste decenniet, diagnostiserades i våras med en hjärntumör och drabbades strax därefter också av en stroke.
Nu kämpar han heroiskt med mödosam rehabilitering och för ett par veckor sedan startade hans familj en online-insamling för att ha råd att vårda honom hemma.
Målsättningen var att få ihop 30 000 dollar, men redan efter en vecka har över 41 000 pumpats in på gofundme-kontot.
New York Rangers visade klass genom att hosta upp 5000 i veckan, spelarfacket NHLPA bidrog med 2000 – och praktiskt taget varenda medlem i PHWA har hissat lädret.
Ni kan läsa hela storyn i den här Pat Leonard-blänkaren
I sanning heartwarming
• • •
Radko Gudas, ja.
Det är en råbarkad och oborstad karaktär.
Många – med ”vår” Tobias Pettersson i spetsen – avskyr honom och rasar över att han inte är avstängd för jämnan och visst, när han sänkte Buffalo-rookien Catenacci med en uppenbar hit to the head och inte ens blev förhörd av till synes helt godtyckliga Department of player saftey var det ju svårt att inte utbrista:
Gudas skymning!.
Samtidigt kan jag inte låta bli att gilla honom lite, lite. Det är, tycker jag, nåt fascinerande med den sortens ogenerade bad guys, så fullständigt obekymrade om vad om omvärlden tycker och inte tycker.
NHL vore mindre kittlande om det inte fanns utrymme för några såna.
• • •
Inte nog med Buffalo Ulf Bodin.
Ikväll är professor Linus Hugosson från Pro Hockey här också.
Så man kanske säga att jag har traditionella valentine dates ändå.
Nu återstår bara att se vem av dem som vill äta chokladdoppade jordgubbar med Biffen.
• • •
En annan Flyers-back som det är omöjligt att inte slå en virvel på trumman för är ju The Ghost.
22-årige Shayne Gostisbehere skrev så sent som igår historia genom att producera poäng för elfte matchen i rad. Det är alla tiders rookie-rekord för backar det.
Bara en sån sak.
Men framförallt är The Ghost den typ av spelare alla med minsta smak för fine arts kan zooma in och bara sitta och njuta av en hel match.
Gudabenådad på skridskor, utrustad med fantastiska skills, oförvägen som en hel Erik Karlsson och så lycklig över att få lira i NHL att lusten lyser om honom i varje byte.
Han är lätt det bästa som hänt Flyers sedan Claude Giroux slog igenom.
• • •
CEO Sibner, som huserar på vanlig läktarplats, håller på Philadelphia och har hela dagen suttit och ”värmt” på lokal ute på byn – i brandgul Flyers-regalia.
Det är lika djärvt som det vore för en vitfotad hjort att kliva rakt in bland Deer Hunter-karaktärerna i centrala Rydaholm.
• • •
Åker hiss med Ron Hextall upp till pressläktaren.
Han är lång och tappar ivrigt på sin telefon.
• • •
Så Chuck Fletcher fick nog av Wilds evighetslånga svacka och visade Mike Yeo dörren.
Nu tränas Bacon Bodin & co istället av en John Torchetti.
That’s awfully close to John Tortorella, är det inte?
Klart spännande.
• • •
Rangers får även fortsättningsvis klara sig utan Big Rick Nash.
Det som ursprungligen beskrevs som bara lite ont i benet har visat sig vara så allvarligt att karln fortfarande, flera veckor senare, har svårt att gå.
Låter ju inget verkligen inget vidare.
• • •
Diskussionen om att det görs för lite mål i NHL har helt frapperande bara tagit slut av sig själv de senaste veckorna.
Kolla bara vad som hände i The Joe tidigare idag.
Detroit-Boston 6-5.
Såna resultat duggar tätt praktiskt taget varje kväll nu.
What the fuck liksom?
• • •
Plötsligt är det trångt som på Black Friday-rean på Wal-Mart på min pressläktarflank.
Då vet man att det är en speciell match som ska spelas.
• • •
Å andra sidan kommer Buffalo Ulf tillbaka från Newark och ser ut som att han tvingats titta på polsk 20-talsfilm baklänges hela eftermiddagen.
Matinén mellan Devils och Kings slutade ju 1-0 och var tydligen inte så kul.
– Nej, jag har aldrig haft tråkigare i hela mitt liv, säger han.
Och då är mannen alltså från Smedjebacken…
• • •
Nej, nu tar vi och låter den här dejten börja.
Håll i hatten.
Det kommer smälla på Garden ikväll.