Hinner bara till hörnet andra avenyn och 40:e gatan.
Sedan har jag fått nog och vänder på klacken och går hem igen.
Målet var egentligen tunnelbanestationen vid Grand Central för färd mot Brooklyn, där Red Wings gästar Islanders ikväll.
Men tyvärr.
New York är fortfarande en enda snö- och slaskmess efter den rungande stormen i lördags och jag halkar redan här på Manhattan runt i drivorna som en skadeskjuten clownen Manne.
Hur det skulle bli i Brooklyn, som myndigheterna tar hand om först när de fått ordning på den här ön, vill jag inte ens tänka på.
Jaja, jag är en patetisk representant för vikingarna, en skam för mitt vintriga hemland, en hopplöst bekväm wussy som vänder hem till vardagsrumsvärmen bara för att det blir lite blött i skorna.
Men nu blir det här och som kompensation bloggar jag hela kvällen från korresoffan.
Får jag sällskap av någon?
• • •
Nu tog fan bofinken.
Badtofflan Vigneault, som brukar upprätthålla samma lätt sardoniska lugn vad som än händer, blev ursinnig efter Rangers ynkliga insats i Ottawa igår eftermiddag.
– Utöver Hank och Quickie Fast hade vi så många som var ”off their game” att det var otroligt, sa han och stormade sedan ut mitt under pågående presskonferens, rädd för att göra en Tårtan och säga nåt han skulle få ångra senare.
Jag förstår honom, men det där är ju inget nytt.
Att så många så ofta, och inte sällan samtidigt, är ”off their game” är ett mycket större problem än halvdana possession-siffror och hur backarna formeras.
Det är också mer oacceptabelt.
Hur kan motivation, skärpa och vilja vara annat än hundraprocentig?
• • •
Det hör nu till saken att jag som en annan Woody Allen går i vanliga lågskor även när dessa veritabla sjöar av smältvatten och slask bildas i Manhattans korsningar.
Då får man kanske skylla sig själv.
Men 1: Jag går inte på officiellt uppdrag i NHL i annat än kostym och därtill hörande skodon. Och 2: Jag äger inga kängor/stövlar/boots/pjäxor…
• • •
Wings kommer bara till spel med tre svenskar mot Islanders: Zäta, Lille Skutt Nyquist och Big E.
Sån beskedlig blågul representation kan jag inte ens erinra mig senast jag såg hos ”svensklaget” från Michigan.
Men The Mule är ju fortfarande satt ur stridbart skick, Kronwall återhämtar sig efter en lättre knäoperation och vår gamle vän Bacon Andersson blev uppsatt på waivers för ett par dygn sedan.
Det senare var förstås väldigt tråkigt, Bacon är en sällsynt vänlig ung man, och det förvånar mig något att ingen annan plockade upp honom, han kan definitivt bidra i en shutdown-roll, men den här branschen är osentimental.
• • •
Helt riktigt, Eric LK 13, jag måste definitivt åka tillbaka till Texas och testa en Klingburger.
Den ser nästan lika juicy ut som de Samfood-klassiker Marton Varro brukade steka på Hamburgerhuset i Borlänge på tidiga 80-talet och finare betyg kan en burgare inte få.
• • •
Vad gäller Rangers – som har Buffalo hemma ikväll, men jag missar den matchen också; är man för bekväm för att ta sig till Brooklyn för att det är slaskiblask där ute får man inte gå på Garden heller, det är sen gammalt! – läser jag att Sjöberg på Expressen pratat med Joel Lundqvist i ämnet och han säger exakt som jag tycker: Rangers är bra när de är noggranna med alla detaljer och jobbar stenhårt och när de inte gör det och är det så går det nästan utan undantag åt helvitte.
• • •
Om jag vore Rene Borque skulle jag begära en trejd från Columbus.
Det var ju han som på Blue Jackets utomhusträning för några dagar sedan krockade så illa med sin coach att coachen bröt två revben och nu inte kan stå i båset på ett par matcher.
Problemet:
Coachen i fråga heter John Tortorella.
Olyckshändelse eller inte, att vara i samma värld som Tårtan efter en sådan incident känns ungefär som att bo i New Jersey och veta med sig att man råkat köra över Tony Sopranos hund – eller haft ihjäl hans häst, för gå på Ralphie Cifaretto-spåret…
• • •
Jag har hela mitt liv blandat ihop namnen Daniel och David och för några dagar sedan blev fine läsaren David Eriksson senaste offret för denna dyslektiska mini-åkomma.
Jag ber om ursäkt, DAVID.
Men really, vi får vara glada så länge jag inte skriver David Sedin och Daniel Rundblad.
• • •
Bilderna på Foppa, Sudden och Lidas från Idrottsgalan i Stockholm…man ryser ju.
Det är fantastiskt bara att tänka på när de var här, alla tre…
• • •
För flera av lagen som är in action ikväll – inklusive Islanders, Red Wings och Rangers – spelar sin sista match innan det nästan veckolånga All Star-breaket, så var försäkrad:
Redan i natt sitter flera av medlemmarna i respektive trupp på privat-flighter mot värmen.
Men var också säker på detta:
Alla lag vill gå in i ledigheten med en skön känsla, så det kan bli lite urladdning nu.
Därför har vi förmodligen en trevlig kväll framför oss.
Den börjar nu.

Jag har en del annat att skriva, så jag vet inte hur mycket bloggande jag kommer hinna med, men det är ju riktigt fin NHL-kväll – med laddat Pennsylvania-derby och repris av senaste Stanley Cup-finalen, till exempel – så spåret är öppet.
Fire at will!

NY RANGERS – VANCOUVER 3-2 (Slut, OT)
• • •
Finaste scenen i Rangers omklädningsrum denna vindpinade natt mitt i den amerikanska vargavintern:
Eken och Lunkan tar i hand och gratulerar varandra.
Nej, nej, det har inget med hemmalagets övertidsseger att göra.
Alla som heter Henrik råkar bara ha namnsdag!
• • •
Ja, jisses.
I kväll ramlade Montreal Canadiens – så fruktansvärt överlägsna de där tio första omgångarna – ner under strecket.
Man kliar sig i skulten.
• • •
Rangers avfyrade 49 skott ikväll.
Det är säsongsbästa det.
– Men det handlade inte bara om skott. Vi hade otroligt många bra chanser också. Hur många stolpskott blev det? Fem. Ja, jag tycker verkligen vi förtjänade att vinna ikväll, säger Henke.
– Och det är starkt av killarna att inte bli frustrerade fast Miller var så grym. De bara fortsatte pumpa.
• • •
Skulten, det är alltså hjässan det. Så inte Taggen – var har Alvesta-monstret tagit vägen? – eller andra läsare med livlig fantasi får för sig något annat.
• • •
– Vår svenska kedja var riktigt bra, deklarerar Badtofflan.
Ja, det är svårt att säga emot.
Framförallt gjorde nog Stålberg sin hittills bästa match som blåskjorta; satan så många lägen han hade.
• • •
Eken tycker jag ska följa med honom på Wollensky’s Grill och fira Henrik-dagen, men det finns det inte tid till för en NHL-bevakare med tajt deadline.
Han får väl ta med sig sin namne från Åreskutan.
• • •
Det där med att Canucks spelade habil bortahockey var en sanning med modifikation, visar det sig.
De uttrycker efteråt stort frustration över att de tillbringade så mycket tid i egen zon – och hade så svårt att ta sig ur den på önskat sätt när de väl fick chansen.
– Passningarna är inte rena och uppspelen är inte rena. Det är tröttsamt, säger Daniel.
Och nu ska de upp till favoritarenan i Boston…
• • •
Jamen just, som Daniel Eriksson påpekar i spåret:
Samtliga sju kanadensiska lag befinner under strecket efter kvällens omgång.
Ojvoj.
• • •
Beklagar mig för Bäckis att han inte fullbordade ett hat trick så jag fått riktigt bra rubrikmaterial till morgonlämningen.
– Mja, då var det ju bra att jag inte gjorde det då, skrockar han.
Det är inte alla som spelar hockey för att få befinna sig i strålkastarskenet
• • • 
Jaha, då ska vi ute i den bistra verkligheten igen då.
Fy satan.
Men prisa gud, snart är det hockey igen!

Rangers vinner på övertid, JT Miller sätter 3-2.
Mer kommer lite senare.

NY RANGERS – VANCOUVER 1-2 (Period 2)
• • •
Nämen, titta.
Kevin Klein lämnar Burrows ensam vid Henkes ena stolpe och så kan han, på passning från självaste Etem, fösa in ett mål till.
Rangers-backarnas förlamning runt egna målgården tycks ha blivit ett kroniskt handikapp.
• • •
Dessförinnan är det Miller Time i andra änden av isen.
Rangers fortsätter rada upp chanser som bartendern på Manitoba’s häller upp Stella när Eken är på besök – och glödhete Miller stoppar allt.
Till slut hittar dock Derek Stepan lite lös växel och lyckas trycka in en kvittering.
Men – till ingen nytta
• • •
Canucks spelar rak och enkel bortahockey och tar vara på de givmilda motståndarnas bjudningar.
De har definitivt inget att be om ursäkt för.
• • •
Henke slår av klubban mot isen efter Burrows ledningsmål – den beryktade pratkvarnens första på 25 matcher, tydligen.
Det går att förstå.
• • •
Zuuuuke stretar just nu i en motvind svårare än den på fjället Galdhöppigen under höstens stormar.
– Horseshit, sa han till exempel själv om sin insats i Philadelphia i lördags.
Det skulle således inte skada den norska hockeysn självkänsla om den lille tuffingen fick hänga in en åtminstone en skräppuck snart.
• • •
Det står en konstig man med sotarmössa bakom mig när jag skriver det här.
• • •
I pausen föräras Glenn Frey en lång videohyllning på jumbotronen – och tackas ”för allt” av MSG.
Det är ju så, alla de här stora som lämnar oss…är det någonstans de gjort oförglömliga framträdanden så är det i den här hallen.
• • •
Zack Kassian har gjort mål.
Snart kan de blinda se och de lama gå.
• • •
Klart Bäckis fullbordat ett hat trick i Nationwide, jag bara vet det – och ska nu fira det med mer kaffe.

NY RANGERS – VANCOUVER 0-1 (Period 1)
• • •
Rangers har första fem minuter chanser så det räcker till ett helt saft- och bullkalas.
Yandle sätter en stolpen, Nash – som är ute på en rent Scott Gomezk ökenvandring – missar från nära håll och Stålberg missar från ännu närmare håll.
Men no banana – och sen blir det som vanligt. Motståndare ren framför Henke får pucken och så säger det pang där.
Tur TP sover…
• • •
Succé för Tagen Anzeigers utsände.
Det är ju Sven Baertschi (inget namn man bara dunkar ur sig utan att kolla stavningen, nej) som prickar in ettan – på en briljant passning från Bo Horvat, det ska också sägas.
Nu kan redaktören i Bern som godkände den här resan inte klaga.
• • •
Annan sak som ska sägas:
Ryan Miller är väldigt, väldigt bra i Canucks kasse.
Sånt här spel trodde man väl inte att han hade i sig längre.
• • •
Korrigering, yrkad från tillförlitligast tänkbara håll:
Bröderna Sedin är från Gullänget, ingen annanstans.
Domsjö är tydligen wrong side of the tracks, befolkat enbart av lugubra skojare.
• • •
Det är snart så jag måste bjuda hit Tobias, fixa en ackreditering och se till att han i direkt konfrontation får reda ut det här med Badtofflan och hans backar
Skulle kunna bli en minnesvärd presskonferens…
• • •
Nja, herr signaturen NYR, Canucks ledde inte någon Stanley Cup-final med 3-0. Då hade de behövt vinna en match i Boston också och det var aldrig aktuellt. Däremot hade de 2-0- och 3-2-övertag innan allt gick åt helvete..
• • •
DJ:n är med ikväll också, vi får en skvätt Eagles.
• • •
Badtofflan har förstås rätt i att Daniel Sedin är en storartad hockeyspelare in his own right.
Men nog går en dimension förlorad när han inte kan telepati-snurra med brorsan hela tiden.
• • •
Att en grånande Tim Robbins vinkar i jumbon är inte särskilt sensationellt, han är här ungefär lika ofta som zamboni-Frank.
Men jag blir väldigt glad av att se J.B Smoove – den obetalbare Leon i ”Curb Your Enthusiasm”.
• • •
Hey, Youngblood Adam Larsson har klappat in en puck på andra sidan Hudson River.
• • •
Gissa vem som är här ikväll?
Eken.
DET är sensationellt.
Nu ska vi dricka kaffe och reda ut vilka kändisar han såg på Craig’s i LA förra veckan.

God bless serielunken.
Bloggen hjärta serielunken, till och med.
Och varför inte:
Serielunken forever.
Nej, jag är inte ironisk och har inte fått en puck i skallen.
Här har vi, jag är medveten om det, klagat magsurt och bortskämt om den långa transportsträckan mellan den inledande grundseriemånadens sprittande nyhetsbehag och det exalterande race som börjar på allvar efter All Star-breaket och den – the grind! – KAN vara en seg pärs.
Men nu är det januari och i januari fryser New York i både fysisk och mental mening till is; hela stan är plötsligt som slagen i rostig, köldskadad kätting, mördande vindar sveper längs avenyerna och mörkret trycker oss ner mot den smutsiga asfalten
Och vi vet att vi är stuck för överskådlig framtid. Våren känns lika avlägsen som Dan Girardis första Norris Trophy-nominering.
Då är hockey räddningen.
Hoppet.
Ljuset.
Frälsningen de fromma sjunger om i sina psalmer.
Jag får alltid grav januariblues – som inte blir bättre av att liemannen går fram som en slåttermaskin bland gamla hjältar; vad är det som pågår!?! – och vet faktiskt inte hur det skulle gå om jag inte hade det här strået av underhållning och flash och exalterande raffel att hålla mig i.
Så det är med tacksamhet i hela bröstkorgen jag ikväll, 19 januari 2016, hastar in i värmen i Madison Square Garden, hänger av mig rock och mössa och vantar i det oansenliga mediarummet och tar hissen upp till den välbekanta pressläktaren för att se en alldeles vanlig, ordinär, antagligen lättglömd grundseriematch mellan New York Rangers och Vancouver Canucks.
Verkligen:
God bless serielunken.
• • •
Canucks ser vi sällan på de här longituderna – ja, en gång om året, är det ju bara – och när de väl kommer hit blir i alla fall vi i den blågula pressfalangen till oss.
Vi får ju se världens bästa svenska tvillingar, the gingers från Domsjö, och mycket lite är festligare.
Eftersom Mikhail Grabovski hade den osedvanligt dåliga smaken att tackla sönder Henrik i Brooklyn i söndags får vi visserligen bara 50 procent av upplevelsen den här gången, men också en halv Sedin-show är värd entréslanten (för den som nu betalar sån…).
– Ja, inpräntar Badtofflan under förmiddagens rendez-vous med media, den som tror att Danny bara är en bra hockeyspelare tillsammans med sin bror är in for a big suprise.
• • •
Först Lemmy, sedan Bowie – och igår gick även Glenn Frey, den gudabenådade låtskrivaren och sångaren i Eagles bort.
Hur mycket ska vi behöva stå ut med?
Jag räknar kallt med att Gardens beramade DJ hyllar även honom.
Det finns många användbara Eagles-klassiker:
”Heartache Tonight” (det kommer det bli för ena laget), ”Lyin’ Eyes” (när Badtofflan säger att alla hans backar är bra), ”Wasted Time” (alla Tanner Glass byten…nä, förlåt), ”New Kid in Town” (när Prins Oscar gör sitt tolfte mål), ”Peaceful Easy Feeling” (för Ryan Miller när han står och väntar på motståndarna någon gång ska ta sig in i offensiv zon) och ”Take it Easy” (för koleriska själar i den här bloggens kommentatorsspår…)
• • •
Man får vara glad för det lilla.
Ingen av Canucks stjärnor deltar i morgonvärmningen, men när jag efteråt står och väntar på coach Desjardins presskonferens kommer Daniel och Alex Edler fram och tar i hand och frågar hur det är och säger sen:
– Nu ska vi gå till bussen. Vi ses ikväll.
Alltid nåt…
• • •
Mitt engagemang i frågan om huruvida John Scott – NHL:s, eller snarare AHL:s, svar på The Thing i ”Fantastic Four” – ska vara med i All Star-jippot eller inte kunde verkligen inte vara mindre.
Who cares, liksom.
Men nu har det alltså slutat att han ska det och det är väl, när allt är sagt och gjort, det enda rätta.
Fansen röstade ju in honom.
Vill NHL undvika likadana fiaskon i framtiden får de avveckla demokratin och ta ut sina lag för egen hand.
Får folk chansen att driva med överheten – och ligaledningen betraktas på goda grunder som överhet av fansen – så tar folk den chansen, det kan Gary Bettman vara alldeles förvissad om.
• • •
Rangers må spela bättre än i december, men marscherar fortfarande i samma ett-steg-framåt-ett-steg-bakåt-takt och idag åker de på säsongens, för att inte säga senaste halvdecenniets, sågning av Larry Brooks i New York Post.
Han slår frankt fast att Blueshirts är ”done” och inte kommer att klara att iscensätta någon ny Stanley Cup Run.
För många spelare har tappat för mycket – med Girardi och Staal som särskilt dramatiska exempel – och en Badtoffla helt ovillig att förklara nånting för omvärlden inte tillräckligt flexibel för att göra nödvändiga korrigeringar i sina laguppställningar.
Well, Stanley Cup Run…om det fortsätter som nu kommer New York Rangers få svårt att ens kvalificera sig för playoff.
Flera lag i kön under strecket – Senators, Penguins, Flyers, ja till och med Hurricanes – känns de facto hetare..
• • •
Argumentet att John Scott stjäl en All Star-spot för någon stackare som förtjänar den mer och nu missar once-in-a-lifetime-upplevelsen ber jag att få skratta rått åt.
Även om ingen, mer än möjligen en och annan skäggig medelpading, skulle erkänna det finns det inte en endaste NHL-spelare utöver Scott-pajasen som hellre har en veckas välbehövlig semester i Karibien än deltar i det meningslösa spektaklet.
• • •
Rangers kör en helsvensk kedja ikväll, som det verkar.
Quckie Fast, Prins Oscar och Viktor Stålberg
Det är en first på Manhattan, visst är det?
• • •
Jag kände själv hur jag bleknade om nosen när Alex Steen under ett telefonsamtal igår kväll berättade om sin söndertrasade trut.
Vet inte om ni såg texten, men det var en fasansfull horror story om en läpp som bara satt fast i ”det där högst upp”, om en gom som behövde lappas ihop och tandrester som opererades bort under nedsövning.
Men Alex har, medan detta trauma pågått, spelat vidare.
Utan ansiktsskydd.
Och igår gjorde han mål.
– Sånt här händer, man får köra på smärtstillande, förklarade han för skärrad biff.
Hockeyspelare är fan tuffare än hela Motörhead-låtar.
• • •
Det enda som är bra med att bara en Sedin spelar den här matchen är att jag vet vem av dem jag har med att göra när vi ses.
Förmodligen har det med bristande intelligens att göra, men jag kan fortfarande inte skilja tvillingarna åt och tvingas allt som oftast generat fråga:
– Vem är det jag pratar med?
• • •
Det går inget vidare för Montreal heller. En tabell-i-tabellen, publicerad av professor Hugosson igår, visar att de är klart sämst i ligan sedan första december.
Tydligen finns det nu en stark opinion för att Michel Therrien – kungarnas kung under den inledande segersviten i oktober – ska sparkas.
Otåligheten i den här branschen tenderar tidvis det parodiska.
• • •
Fast Henrik – Sedin alltså – är fortfarande med Canucks i New York, trots gårdagens besked om att han skulle skickas hem till Vancouver.
Bloggen, alltid med där de stora scoopen bärgas, ser honom ligga och jobba med hantlar på golvet i ett hörn utanför omklädningsrummet under förmiddagen.
Det verkar onödigt påfrestande.
• • •
Det går en isande vind genom pressrummet när nyheten kommer att Post Media i Kanada – som bland annat äger Sun-koncernen – sparkar 90 journalister, inklusive flera som skriver hockey.
Bistert.
• • •
Rangers svenskar tänker också åka till värmen under All Star-breaket – och får en alldeles särskild lyster i blicken när de talar om det.
Utom Jesper Fast.
Han funderar på att åka hem till Sverige.
– Vi har ju nästan en hel veckas ledigt den här gången, så det känns lite lockande…å andra sidan, när det är så här kallt här kanske det vore skönare med Karibien, säger han.
Ja, att byta permafrost på Manhattan mot minus elva i Nässjö…a no-no, skulle jag säga.
• • •
Det var bara här om veckan Emerson Etem trejdades från Rangers till Vancouver – och ikväll är han tillbaka på Garden.
– Men jag känner absolut ingen bitterhet visavi Rangers, påstår han.
Tror jag som jag vill på.
Alla som blir bortbytta vill ge förra arbetsgivaren fingret med ett mål eller två.
• • •
Det är faktiskt inte bara med hockey Garden hjälper till att döda januaridepressionen.
På söndag ska jag hit och se en viss Bruce Springsteen med ett visst E Street Band också.
Sorry, hockeyfans, men det kan bli ännu mer uppiggande än serielunk…
• • •
Ojdå, doktorn har satt kniven i Kronwalls knä och nu blir han borta i uppemot en månad.
Det var väl inte riktigt vad Detroit behövde just nu.
• • •
Stolta Schweiziska publikationen Tagen Anzeiger har sin Big Papa Wennerholm på plats i pressboxen i afton och skam vore det nästan annars.
Med tre schweizare i laguppställningen – Sbisa, Weber och Baertschi – är Canucks alplandets eget Detroit Red Wings modell 2008.
• • •
Rykten gör gällande att vulkanen från Sundsvall, Tobias Pettersson, inte tänker hedra oss med sin närvaro ikväll.
Han är, uppger bloggens källor, för trött.
Skandal monumentale.
Men då får ni andra kompensera med desto mer energi och iver, deal?
• • •
OK, då ägnar vi ytterligare några timmar åt att besvärja januarimörkret då.
God bless serielunken.

Ja, det där blev ju en finfin inledning på Hagges liv som pingvin.
Han gjorde ju inget jättemärkvärdigt, men hade några fina lägen och fick framförallt börja med 5-0-seger.
Såna har det inte blivit så många av i Anaheim under hösten och vintern.
Nu ska jag jag göra mig redo för debatt, så fortsättningen av kvällen får ni klara på egen hand – men spåret är öppet, så shoot away.

3-0 till Pens – efter sent fotbollsmål signerat Crosby i slutminuten och Kessels framspelning är ingenting annat än vaniljsås.
• • •
Oops, Hags tar utvisning, för hooking, när Pens redan befinner sig i numerärt underläge och plötsligt får Canes alltså spela fem mot tre i 40 sekunder.
Då sitter geparden från Nykvarn förmodligen i utvisningsbåset och känner sig rätt olustig, men till hans lättnad händer just ingenting.
• • •
Roots-kommentatorerna är roade av Taco-Eddies spelstil, om man säger så.
• • •
Man kanske inte ska räkna med att Sullivan använder Hagge i numerära överlägen i första taget.
Dels har Pens redan en rätt bra arsenal av powerplay-specialister, dels var Sully assisterande åt Tårtan när han – Tårtan – till allmän häpnad och irritation (bland spelarna) slog fast att svensken ”sucks” i PP.
Å andra sidan berättade Hagge på telefon igår kväll, just som han hade landat på den där otrevliga flygplatsen i skogarna utanför den nya hemstaden, att coachen gjort klart att han verkligen ville ha honom och var den som pushade för den här trejden.
Så vem vet.
• • •
Nu har Islanders och Canucks börjat lira ute i Brooklyn också. Den matchen hade ju bloggen under normala omständigheter ”sänt” live, men det hinns inte med. Jag har den stora duellen mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders på schemat om några timmar.
Beklagar, it’s election year…
• • •
Som varande lallande lekman har man ju svårt att greppa hur det går till när en spelare byter klubb och plötsligt, out of the blue, utvecklar starka känslor för ett lag som tidigare varit en hatad rival, men Henke förklarade en gång att det inte alls är svårt.
– Man tittar de man har omkring sig i omklädningsrummet i ögonen och tänker, ”nu ska vi göra det här tillsammans”.
Inte för att han bytt klubb så ofta, men han har sannerligen sett lagkamrater komma och gå.
• • •
Ser rapporter om att Grabovski boardat Henrik Sedin brutalt ute i Barclay’s.
Nån som sett och kan berättade vad som hände?
• • •
Nu kom det en khmer-sausage-macka från den förträffliga kambodjanska restaurangen på 40:e gatan.
Hurra!

Ja, nog känns det lite absurt att se Hagge med pingvin på tröjbröstet.
Penguins var ett lag han gick en lång räcka bittra ronder mot under sina säsonger i New York – och så sent som för nio månader sedan skickade ut ur playoff med sitt övertidsmål i Game 5 på Garden.
Men Consol jublar generöst när han glider ut på isen för sitt första byte med Malkin och Kessel och om inte förr är det sannolikt i exakt det ögonblicket han blir Pittsburgh-spelare på riktigt.
• • •
Pens leder med 2-0 efter en fin förstaperre.
Det vore magstarkt att påstå att Hagge har jättemycket med saken att göra – han ägnar sig rimligen mest åt att hamna någotsånär rätt i ett helt nytt system – men han är i alla fall på isen när Olli Määttä steppar in i slottet och mycket snyggt spräcker Taco-Eddies nolla.
• • •
Okej, nu har Tobias och Stoffe – fellow Rangers-fans involverade i big time kommentatorsspårsbeef – förolämpat varandra nog.
Den diskussionen är nu över, ber administrationen härmed att få meddela.
• • •
Fint att Hagge fått tillbaka nummer 62.
Den där 26:an i Anaheim kändes aldrig som hans, inte på riktigt.
• • •
Hurricanes har ju chockat alla, tidvis spelat förträfflig hockey och har mot alla odds häng på en slutspelsplats efter halva serien.
Men idag ser det – hittills – taffligt ut. Jisses så många misstag…
• • •
Crosby försöker få Elias Lindholm, som han tydligen inte gillar alls, att kasta handskarna men misslyckas och det ska han vara glad för.
Gävlebor är inte att leka med i såna sammanhang.
• • •
Goddamned, det har börjat snöa i New York.
Det är första gången i vinter.
• • •
Det har inte inte undgått mig att Hagge nu representerat båda lagen jag före säsongen trodde skulle spela final – och sedan fått se underprestera grovt under grundseriens första halva.
Men det kan fortfarande bli så och nu vore ju det förstås extra kittlande.
• • •
Den här snön…vilken missräkning.
Jag hoppades verkligen vi skulle slippa i år, för New York slutar fungera så fort en endaste flinga singlar ner mot den buckliga asfalten.
Men vi får väl vara nöjda med att det dröjde först till mitten av januari innan vi behövde uppleva eländet.