NEW JERSEY – DETROIT 0-1 (Slut)
• • •
”Overnight – bitterly cold”, står det på väderleksrapporten som fladdrar förbi på en display på tåget tillbaka till Manhattan.
Tell me about it.
Jag känner mig som Amundsen på Svalbard under den korta promenaden från The Rock till Newarks Penn Station.
Det kan verkligen inte vara meningen att homo sapiens ska vistas i den här sortens klimat.
• • •
Hästpolo-Gustav förnekar å det mest bestämda att hans frånvaro i morse berodde på avsaknaden av tillräckligt bekväma Uber-bilar.
– Nej. Nej. Nej. Så var det inte. Den som påstår det ljuger, säger han.
Well, jag bara återger information vanligtvis tillförlitliga källor levererar…
• • •
Det blev ingen målfest precis.
Men jag klagar ändå inte.
Det enda målet ju ett av säsongens tio snyggaste – och det spelades hygglig hockey även i övrigt.
• • •
Uppgifterna att han har sämre värden än Bacon viftar unge Nyquist bort med en fnysning.
– Det där beror jag ju endast på att Bacon bara äter sallad nuförtiden. Han har fått för sig nåt, heter det.
Ha!
• • •
Vid min gud, bilderna på Daniel Sedin när han öppnar truten efter att ha fått en puck mitt i garnityret borde vara barnförbjudna.
Eller åtminstone förbjudna för oss med tandläkarfobier.
• • •
Zäta, med en fin tvättbjörnsring runt ena ögat, håller med om att målet höll viss klass.
– Den där passningen ser man inte ofta i NHL nuförtiden, konstaterar han.
Nä.
• • •
Någon moteld kommer inte från Hästpolo – trots uppgifter om att somliga skrattat sig skelögda på bussen till flygplats efter matchen.
– Nej, hälsar han, jag är en bättre människa än så…
Ha igen!
• • •
Nu – kort vila.
Men imorrn brassar vi på igen.
Rangers och Stars på Garden.
Alla ska med i spåret, ok?

Wings håller undan och vinner med det enda mål Larkin gör i första.
Så kan det gå.
Jag ber att få återkomma – efter hemkomst till Manhattan.

NEW JERSEY – DETROIT 0-1 (Period 2)
• • •
Joho, nog får Hynes ner några skvättar glykol i maskineriet.
Devils kommer närmare och närmare närmare.
Men so far:
Ingen guacamole.
• • •
När jag i pausen går och hämtar kaffe kommer det fram en scout från Arizona och säger att ena skonsnöret är oknutet.
Så omtänksamt.
• • •
Wings gör som, det brukar heta, en riktigt bra bortamatch och släpper trots motståndarnas tilltagande iver inte till särskilt mycket.
Men de har haft en olycksalig förmåga att tappa ledningar senaste veckorna, så coach Blashill skulle inte ha något emot om Hästpolo fick fart på buggarna och hängde ett försäkringsmål när tredje börjar.
• • •
Ojvoj, Stefan Matteau kliver upp sänker Big E med rena rama Kronwall-proppen.
Då blir dom glada i The Rock.
• • •
Det känns som det blir skarpt läge nästan varje gång Per-Erik Larkin befinner sig inne i Devils zon.
Där har Red Wings verkligen en superstar i vardande.
• • •
Det vore, på alla sätt, väldigt fint med en bra svensk i Florida.
Kan vi få några förslag på blågula pjäser som skulle kunna bli trejdade till solen?
• • •
Ännu gladare blir hemmafansen när någon drar den klassiska visselsaluten för då får dom, ännu en gång, skrika:
– Rangers suck!
• • •
Det har överhuvudtaget varit skandalöst få svenska hockeystars som haft Fort Lauderdale som hemadress under mina år på denna kontinent,.
Magnus Johansson var där ett år och Niclas Bergfors likaså. Sen kom Micke Samuelsson och gjorde några säsonger och så var det Markan som aldrig riktigt etablerade sig.
Vad är dealen med det?
• • •
Oscar, tyvärr – det verkar inte så hoppfullt för The Mule.
Han kände sig ju bra inför den här säsongen och spelade de två första matcherna, men hjärnskakningssymptomen kom tillbaka och nu är det väl tveksamt om det ur ren hälsoaspekt är så värst klokt med fler comeback-försök.
Istället får han, som exempelvis Mattias Öhlund i Tampa, sitta av kontraktet.
För jäkligt är det.
I love The Mule.
• • •
Jag har redan börjat samla mig för den isande promenaden tillbaka till Penn Station om en knapp timme.
Fy fan, det kommer bli säsongens prövning.
Men först ska vi ha ett slutresultat.

NEW JERSEY – DETROIT 0-1 (Period 1)
• • •
I en halv period händer ingenting i The Rock.
Sen sitter vi plötsligt och nickar som trimmade bobbleheads allihop.
Det går inte att reagera på annat sätt när Brad Richards friställer Dylan Larkin med överjordiskt snygg passning över hela banan och den excellente super-rookien vänder bort Schneider med värsta Per-Erik Eklund-movsen.
Bästa shownumret på den här adressen sen Mick Taylor gästade Stones i ”Midnight Rambler” för två år sedan.
• • •
Hästpolo ser vi inte mycket av – förrän han i sista minuten träffar Schneiders gavel med några lösa skott.
Så går det när man ligger och finsover efter room service-frukosten på morgnarna!
• • •
Håller med om att Youngblood Adam uppträtt med särdeles fin pondus hittills.
Annars känns det som det hackar lite i Devils motor ännu så länge.
Men Hynes vet nog hur man rengör den kollektiva förgasaren och får upp speeden till andra.
• • •
Dom har – som vanligt utan att föräras tillbörlig uppmärksamhet – fått till en satan så läcker pre game-show i The Rock.
Fan vet om ens is-projiceringarna i Bell Centre varje gång är så snygga.
• • •
Ja, Tobias, jag bloggar hjärtans gärna mer om Wings.
Säg till mina chefer, är du snäll.
Bara jag inte måste flytta till Detroit…
• • •
Däremot är mistluren The Rock använder som målsignal – och testkör oavbrutet under eftermiddagstimmarna – en av ligans allra fulaste.
• • •
Konsertpianisten hann först och kan se fram emot Bobblehead-docka – om jag får någon; ännu har inga mutor distribuerats på den här pressläktarflanken.
Bra det, portot till Princeton är billigt…
• • •
Ha ha, är det sant, Johan W – har ”Bacon” alltså en brorsa som kallas ”Bearnaise”?
Fem plus-information!
• • •
Nu är det så kallt också här inne att vi får slå åkarbrasor och blåsa på stelfrusna fingrar.
Florida…see you very soon!
• • •
Domarna var inte ens i närheten av att blåsa för regelbrott under första 20.
Det säger något om temperamentet – eller snarare bristen därpå.
Men nu tar matchen fyr, säger vi.

Det är fjärde januari 2016.
39 grundserieomgångar har förts till handlingarna.
Racet börjar snart på allvar.
Vid det här laget skulle det New Jersey Devils vi ikväll sökt oss till downtown Newark för att se i duell mot Detroit Red Wings för länge sedan vara historia.
Finito.
Fastnitade i tabellens bottengyttja.
”Lou Lamoriello lämnar ett påfallande ihåligt och taskigt balanserat lag efter sig, utan utsikter att lyckas med…tja, nånting alls”, var det till exempel en självbelåten bloggare som i sin oändliga vishet slog fast dagarna innan seriestarten.
Som Shakespeare uttryckte det:
Upp flyga orden, tanken stilla stå…
I själva verket har den nya upplagan av Devils, Post-Lou-inkarnationen, spelat den bästa hockey The Garden State sett på flera år och ligger inte bara på slutspelsplats.
Om de vinner ikväll går de förbi dödsfienden Rangers, upp på top 3 i Metropolitan Division,
Förbannat bra gjort det, med förutsättningar som de facto inte varit de bästa – och roligt.
Inget är som lag som provar expertisen wrong, för att nu tala lite ekeliwska.
Det känns som ett privilegium att vara här och få följa fortsättningen.
• • •
Eftersom det tar sin lilla tid att få tag i Anaheim-ankor det måste skrivas om när de för första gången sedan grundserien lyckats kravla sig över strecket får jag bara sova några få timmar, men när klockan ringer biter jag ändå ihop och går upp så jag hinner till The Rock i tid för morgonövningarna.
Och for what?
Red Wings visar sig ha en optional skate och alla svenskar utom benhårde Bacon Andersson ligger kvar på hotellet och trynar.
– Ja, suckar Bacon med ett snett leende, dom är såna. Lata divor.
I’d say!
• • •
– Vad var det jag sa, säger Youngblood Adam Larsson inte när jag springer på honom utanför hemmaskrubben efter Devils värmning.
Men han skulle kunna göra.
Redan i höstas upplyste han ju bloggen om att hans squad skulle komma att bli mycket bättre än de flesta anade.
– Jo, ler han ändå när jag påminner om det uttalandet, det har hållit i sig ett tag också…
I sanning.
• • •
Att ärrade gamla krigare som Zäta, Järfälla-mangeln och Fabio Ericsson kan behöva en sovmorgon då och då går kanske att förstå, men att Hästpolo-Gustav – jämförelsevis alltjämt rookie – redan tar sig sådana friheter är lite frapperande.
– Well, säger en anonym källa till bloggen, tydligen fanns det bara Uber X tillgängligt i morse och Hästpolo åker inte sämre än Uber XL Black.
Ni hör ju…
• • •
Mycket av Devils oväntade succé bottnar enligt samstämmiga röster i det faktum att John Hynes är en jävligt bra coach.
Under hans ledning tränar de hårdare än någonsin tidigare, är mer engagerade i varandra – och lär sig mer om sporten de håller på med.
Som John Moore, backen, sa till Mike Morreale på nhl.com häromdagen (tack, Konsertpianisten, för research):
– Lärdomarna den här coach-staben delar med sig av liknar ingenting jag tidigare upplevt på NHL-nivå.
• • •
Igår hade Red Wings stora tester och då visade det sig – enligt samma källor som ovan – att Hästpolo hade högre procent kroppsfett än självaste Bacon Andersson.
Now, just DET ämnet aktar sig den här bloggen att skoja så mycket om – man ska inte kasta cheeseburgare i glashus – men med tanke på hur mycket den skånska societetens representant i NHL brukar tracka just Bacon för, ja, ehum, bacon-intaget, är det ju rätt…underhållande.
• • •
Spenderar hela dagen i centrala Newark och får åter bekräftat att det inte finns så jättemycket att göra här – åtminstone inte för oss som inte deltar aktivt i konflikten mellan Crips och Bloods.
Men jag äter i alla fall en hygglig catfish på BBQ-haket runt hörnet från The Rock.
Servitrisen överdriver dock NÅGOT när hon hävdar att New Jersey har ”BBQ som hör till landets bästa”.
Det är som att påstå att den bästa reggaen spelas in i Österrike.
• • •
Mer Hästpolo:
Han har fått tillbaka bildäcken som i början av december stals och ersattes med gröna skönheter.
Fast – bara tre av dem!
– Ja, vi får se om han får också det tredje. Det beror på hur han beter sig, säger en annan bloggen närstående källa.
Hi hi!
• • •
Vi har inte sett en snöflinga i den här delen av världen ännu och är mycket tacksamma för det.
Men goddamned, nu har kylan kommit.
Till och med Ola Skinnarmo hade svurit några förbannelser i den svidande vinden som sveper längs Market Street under morgonpromenaden från tågstationen.
• • •
Det är kanske bäst att påpeka att jag tycker väldigt mycket om Hästpolo och inte avser att mobba honom (bara lite…)
När jag publicerar uppgiftslämnarnas upplysningar om honom brukar det dock – ofelbart – sluta med att han anlägger moteld och då blir det bra blogg…
• • •
Det är Bobblehead Night i The Rock, vilket innebär att vi alla får varsin Cory Schneider-docka.
Jag älskar visserligen bobbleheads och har en försvarlig samling, men det är Elvis, Joey Ramone, Homer Simpson, Vincent Vega, Debbie Harry, Vito Corleone, James Brown och såna som står och noddar på min American Shrine-hylla – inte Devils-målisar.
Så om jag får med mig mitt ex kanske det finns några NJ-fans – till exempel Konsertpianisten – i läsekretsen som skulle vilja ha ett paket på posten?
• • •
Surt med JVM-semin, men tänk på Bacon – han hade det garanterat värre än de flesta av er.
Han såg matchen i omklädningsrummet före morgonvärmningen – på Teemu Pulkkinens padda.
– Det var för jävligt, suckar gormanden från Munkedal.
• • •
Att Devils kan gå om Rangers ikväll är inget som undgått de som tillhör klubben, om man säger så.
Adam lyser upp i hela ansiktet när jag tar upp ämnet.
– Det vore ju för jäkla gött, säger han.
Aversionerna visavi Rangers behöver man inte spela så jättelänge i Devils för att få i blodomloppet.
• • •
De tycks ha slutat med glass i mediapentryt i pressboxen i The Rock nu.
Antagligen tyckte de att procenten kroppsfett hos oss murvlar, på Nyquist-sättet, blev för alarmerande…
• • •
Yayo Josefson får vi tyvärr inte se i afton.
Han är skadad – men av allt att döma dessbättre inte fullt så allvarligt som man befarade häromdagen när han hoppade omkring med gips om ena fossingen.
– Ännu har de inte hittat något som är brutet så förhoppningsvis är inget det heller, säger en med insyn.
Nej, let’s hope.
• • •
Lätt kinkigt sms under sena eftermiddagar, efter några, hm, ja påstötningar:
– Dina uppgifter brukar ju vara så fantastiskt trovärdiga!
Ni får gissa avsändare…
• • •
Prudential Centers eget svar på Konsertpianisten är ovanligt inspirerad när han en timme före puckdrop drar ett par Bon Jovi-dängor i hisstappning.
• • •
På onsdag presenterar ligan de 40 spelare som ska göra Ovetjkin, Jagr, Kane och – hm – John Scott sällskap till Nashville på All Star-festen.
Så räkna med en taggad Zäta i den här fajten.
Det är hans sista chans att spela sig till en plats och förverkliga drömmen om att få visa sina färdigheter i ett så underhållande sammanhang…
• • •
Att Panthers är så här bra samtidigt som det börjar bli svinkallt i New York-området är en händelse som ser ut som en tanke.
Det är dags att åka dit och titta lite.
• • •
Inför varje match har PR-personalen i The Rock guidad tur i hallen för utvalda åskådare och en timme innan första nedsläpp passerar de alltid mitt hörn av pressläktaren.
Då får jag sitta här som en apa på zoo och representera den obskyra arten ”hockeyskribent”.
Jag är glad så länge ingen kommer fram och försöker mata mig.
• • •
Jamen, nämen – hockeytime, folks.
Bästa laget i New York-området mot Hästpolo-Gustav och hans kompisar.
Jag tror det kan bli nåt att se.

NY ISLANDERS – DALLAS 6-5 (Slut)
• • •
Känslan när The Q Train rasslar ut på Manhattan Bridge och hela ön, i sin overkliga kvällsskepnad, plötsligt fyller hela blickfånget…det är som att vara inne i en Velvet Underground-låt.
Så tack ändå, Islanders, för att ni flyttade till Brooklyn.
De här resorna till och från Barclay’s ger livet ännu mer skimmer.
• • •
Sicken konstig match.
När hemmalaget har 5-2 efter två perioder ska det vara slut – och samtidigt måste ett bortalag som gör fem mål ovillkorligen vinna.
– Precis som senast kommer vi tillbaka och det är styrka, att vi aldrig ger upp, säger Burger medan han sitter och fingrar på ett plåster på hakan efteråt.
– Men vi släpper tyvärr in alldeles för enkla mål igen.
• • •
Vad sa vi om statyer till Jagrs ära?
Han gör ett till och sänker Wild på egen hand.
Vilken Golden God!
• • •
Burger håller med om att Stars tog lite väl mycket utvisningar, men tycker att att de kunde fått några fler med sig också.
– För den här till exempel, säger han och pekar på plåstret på hakan, det var också en hög klubba
• • •
Hur än eländig första halvan av Anaheims säsong varit – vinner de ikväll, och det verkar de ju göra, går de upp på slutspelsplats.
Som Lille Fridolf själv säger när detta smått häpnadsväckande faktum kommer på tal:
– Go figure.
• • •
Lindy Ruff babblar om att Clutterback har ”a history of diving”.
Det kanske han har – men idag stod han ju för alla ostar i Frankrike på knä redan när Demers brakade in i honom.
• • •
Just när man tror att det äntligen ska bli vardag och folk hemma i Sverige möjliga att få tag i igen – då ska ni ha trettondagshelg också.
Är inte det lite…overkill?
• • •
Nu ska vi alla hoppas att jag somnar i tid ikväll och kommer upp och kan vara med på morgonvärmning i Newark.
Då blir det en kul blogg i morgon kväll.

Ja, det blev ju riktig nerv i det här till slut, men Isles håller undan och vinner med – 6-5.
Återkommer med liten slutrapport när jag är hemma igen.

NY ISLANDERS – DALLAS 5-2 (Period 2)
• • •
Stars håller på att slarva bort säsongens enda besök i Brooklyn – huvudsakligen för att de inte har mer disciplin än jag hade som elev på Maserskolan i Borlänge på 80-talet.
Problemen kulminerar när Demers drar på sig matchstraff för den förfärliga boardingen på Clutterbuck.
Där känns det som att golvet bara går ur – och sen kan Islanders göra som de vill.
• • •
Nu är det inte längre särskilt sömnigt i Barclay’s.
Yes-yes-yes-hoppen efter de två senaste målen håller rena rama Nassau Coliseum-klassen.
• • •
Yzerman har just kommenterat Drouins begäran om trejd och oh boy, han är lika kall som Tony Soprano när Gene Pontecorvo vill gå i pension och flytta till Florida.
Hoppas bara Drouin inte reagerar som Gene…
• • •
Clutterbuck får sin hämnd på Demers med det fina 5-2-målet.
Så svarar man.
• • •
Nja, John.
Florida leder Atlantic-divisionen men inte konferensen. Det är fortfarande över tio poäng upp till Washington.
Men ändå.
De är en ljuvlig liten sensation – och Jagr borde stå staty utanför varje NHL-arena.
• • •
Demers kommer rimligen få ett samtal från Saftey Department imorrn.
Clutterbuckar’n stod för tusen på knä när han dammade in honom i sargen.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Nu ska jag leta på en kopp kaffe, har inte fått i mig en skvätt på hela dagen och känner hur det börjar rycka i hela hårfästet.

NY ISLANDERS – DALLAS 2-2 (Period 1)
• • •
Om den första live-matchen 2016 säger något om hur resten av året kommer se ut får en gammal bloggbiff ändå vara nöjd.
Vare sig Isles eller Stars spelar kanske som coacherna hade tänkt sig, men det händer saker och det har blivit mycket mål.

Och hey, får jag se fler situationer som den när Okposo kastar sig fram och piskar in kvitteringen en och en halv minut före periodslutet…då blir det att simma ryggsim i vaniljsås hela våren.
• • •
Det börjar med en rivstart också.
Jamie Benn bryter sig fram i friläge efter fem sekunder – och blir utvisad för holding efter 32.
• • •
Ett av Islanders problem blottläggs brutalt när Vernon Fiddler fäpplar in första målet.
Halak är skadad och Greiss står…
• • •
Gris-Olle som skrek ”California cunts” åt Anaheim Ducks är inte här idag.
Jag saknar honom.
• • •
När de ställt upp på blålinjen för nationalsång böjer sig Burger över till Goligoski, nickar neråt hemmalaget kortsida och säger något.
Jag är övertygad om att han pratar om bilen i sarghörnet.
– Varför har dom en sån där?
Ingen vet, John.
• • •
Men den fradgatuggande skogshuggartyp som sitter en sektion till höger duger som kompensation.
Han lyckas få varje ”Let’s go, Islanders” att låta som ett dödshot.
• • •
Cajonas, jag är lite förvånad över att Rundblad inte riktigt lyckats – och att Quenneville till och med föredrar den stelkrampsopererade Scuderi.
Men som allting artat sig känns väl utlåning till Schweiz som vettigt alternativ.
• • •
Annars är det rent publikt en rätt däven eftermiddag i Brooklyn.
Jag har ju hört att det kan vara så, men det är första gången jag upplevt det själv.
Jag får trösta mig med att jag ska till The Rock imorgon…ho ho!
• • •
Stars har haft back-to-back-matcher sedan de kom hit och således inte kunnat njuta så mycket av det faktum att de befinner sig i världens bästa stad, men efter den här eftermiddagsshowen får de antagligen en ledig kväll och kan steppa ut i Manhattan-natten.
Bara det inte blir som den gången då Sean Avery kom tillbaka med just Dallas och bestämde sig för att visa yngre lagkamrater hur man roar sig i New York City.
Då vinner Rangers lätt på tisdag…
• • •
I period nummer två gör Burger Klingberg nåt anmärkningsvärt, jag vill bara förvarna.

En gyllene regel för krönikörer och kåsörer lyder:
Skriv aldrig om svårigheterna att komma på ett ämne, en vinkel, något att säga. Det intresserar inte läsaren – det minsta.
Samma riktlinjer borde rimligen gälla för bloggare, men denna kalla, blåsiga söndageftermiddag i Brooklyn tvingas jag bryta mot det påbudet.
För:
I got nothing.
Det är tomt.
Jag blir på klassiskt skrivkramp-vis bara provocerad, stressad och frustrerad av det tomma arket som blinkar obönhörligt på laptoppen.
Så, inledningsvis får vi helt enkelt nöja oss med detta kortta konstaterande:
Det är dags för årets första liveblogg. Den äger rum i Barclay’s Center i Brooklyn, där New York Islanders tar emot Dallas Stars.
Okej?
• • •
Jaha, Jonathan Drouin begär alltså, offentligen, att få bli trejdad från Ekeliw-land.
Ojvoj.
Man kan tycka att det är lika bra när coach Cooper uppenbarligen inte är så förtjust och inte vill ge honom en ärlig chans – men man kan också tycka att en 20-åring borde kunna bita ihop, borra ner huvudet och visa dom jävlarna…
Man vinner inte respekten hos sina ”peers” med den sortens drag i så unga år.
• • •
Av de lag jag sett live den här säsongen finns det inga som imponerat mer, eller varit roligare att titta på, än Stars i de två matcherna i Big D i slutet av oktober.
De verkar inte ställa till med samma slags shower längre – det går inte att upprätthålla den sprakande intensiteten på kontinuerlig basis så här långt in i the grind – men ändå:
Jag väntar med febrig förväntan på gästernas första PP, när pucken börjar studsa som en jävla flipperkula mellan Burger Klingberg, Seguin, Benn, Sharp och Spezza.
• • •
Inte blir det lättare att fokusera på introproduktion att när det är slutomgång i NFL och Jets spelar – och förlorar och missar slutspelet – på tv-skärmarna i pressrummet.
För då kacklar murvlarna som en hel lågstadieklass som fått fribiljetter till nya Star Wars-filmen.
Såna gånger vill jag slåss.
• • •
Enligt tabellen är Islanders bästa laget i New York-området just nu, men det är dom inte.
Rangers?
Verkligen inte.
Det är, helt sensationellt, New Jersey Devils som regerar den lokala hockeyscenen när grundserien närmar sig halvtid.
Get this – om Isles förlorar idag och Devils slår Red Wings imorgon, då går Youngblood Larsson & co om rivalerna.
Den utvecklingen trodde inte ens Victor Hällegerd på.
• • •
Efter fyra besök här ute börjar det, nästan, bli vardag att vistas i Barclay’s Center också.
Jag vet i alla fall var jag ska gå hela tiden – och hur det kommer att se ut när jag kommer fram.
Lite synd, kan jag tycka.
Inget är som nyhetens behag – och det betyder att resor till Calgary, Edmonton, Winnipeg och Minnesota återfinns högt upp på min bucket list.
• • •
Ja, det här blev inte helt oväntat lite kort.
Sa ju det.
I got nothing…
Men nu åker vi.
Årets första liveblogg.