Ah, här kommer en späckad NHL-kväll till.
Jag har en hel del annat att ta hand om – framförallt förberedelser inför en ny holmgång i grannbloggen i morgon kväll – så det är inte säkert att jag hinner skriva så mycket.
Men spåret håller öppet och för att få upp temperaturen direkt ber jag att få avlossa Veckans Lista redan nu.
Best & Sämst of den senaste tiden – according to Bukta Biff.

VECKANS LISTA

1. Montreal Canadiens.
– Vem, vilka eller vad skulle annars toppa en NHL-lista av den här sorten just nu? De nio raka segrarna lyser som en bländande polstjärna över årets grundseriestart.
2. Benn & Seguin.
– Move over, Getzlaf och Perry. Det här är hockeyvärldens hetaste radarpar. Många kvällar är det som att coach Ruff håller en brinnande tändsticka över ett öppet bensinfat varje gång han skickar ut dem på isen.
3. Tårtans comeback.
– Det är fortfarande oklart om Kapten Ahab Tortorella verkligen är svaret på Columbus böner. Däremot är det inget snack om att vi som vill se mer underhållning i NHL får vårt lystmäte nu.
4. Connor McDavid.
– Jamen, se. Det kanske låg något i hypen ändå. The kid kan spela hockey…
5. Islanders svarta tröjor.
– Vissa konservativa fans som inte kan komma över säsongens alla nyheter och förmodligen helst skulle se att Bob Nystrom fortfarande ingick i truppen surar förstås. Men de här ställen är just så coola som nya adressen i New Yorks hippaste hood kräver.
6. The Mullet from Kladno.
– NHL-hockey är numer a young man’s game. Men det är det ingen som berättat för Jaromir Jagr, den ende äldre än 40 i hela ligan. Han bara fortsätter briljera som han alltid gjort.
7. New Jersey Devils.
– Coyotes, visst. En verkligt fin överraskning. Men att Devils ikväll kan ta femte raka segern är den största sensationen sedan Erik Åsbrink och Ylva Johansson blev kära.
8. Klas Dahlbeck.
– Sveriges målfarligaste back. Jo, faktiskt. Med två praktfulla kassar har Klas från Katrineholm gjort fler mål än både Erik Karlsson och Victor Hedman och OEL och Burger Klingberg. Den såg ni inte komma.
9. NHL-bibeln.
– Den var inte bara rolig att göra. Reaktionerna, inte minst på sociala medier, har varit fantastiska också. Vi laddar redan för nästa års version.
10. Stekt fläsk med löksås.
– Bucklan, bloggens privata kock, såg med en amerikansk version av denna paradrätt till att säkra bästa korresoffan-sessionen någonsin. Nu har han åkt vidare till Nashville och jag saknar honom som Anaheim saknar målskyttar.

BIFFENS BU

•Stekt anka.
– Herregud, vad är det som HÄNDER? Stanley Cup-favoriterna är de första sedan 1930 (!) som blivit nollade i fem av sina åtta första matcher.
•Ormen som bitit Rick Nash.
– Brukar det inte vara först framåt våren de giftiga reptilerna sätter huggtänderna i skyttekungen?
•Flames.
– Sophmore slump pågår.

CITATET

– Jag och Torts är som spagetti och köttbullar.
(Bob Hartley kommenterar gamle antagonisten Tårtans återkomst i ligan. En något besynnerlig metafor, men…okej)

NY RANGERS – CALGARY 4-1 (Slut)
• • •
Ameriante Brandelius sjöng fint, Rangers kom igång efter The Lindberg baby’s mål och Jonas Hiller var inget vidare.
Så mycket mer finns det inte att säga om det här.
Nu ska jag åka hem och se om inte Bucklan kan trumma ihop lite rester från igår.
Vi ses snart – med en färsk lista eller nåt sånt.

Matchen är över och Rangers vinner med 4-1.
Nån liten skvätt till kommer nog vad det lider

NY RANGERS – CALGARY 2-1 (Period 2)
• • •
Oscar från Skellefteå är den hetaste Lindberg som setts till i USA sedan Charles Lindbergh flög över Atlanten i Spirit of St Louis för 88 år sedan och bryter Rangers offensiva koma med just det som saknats i drygt en och en halv period:
Ett resolut avslut.
Med det är femte kassen för säsongen säkrad och Oscar delar plötsligt förstaplatsen i rookisarnas målliga med Connor McDavid och The Duke.
• • •
Fram till dess får vi mest se plockepinn-hockey i den här besynnerliga mittperioden.
Det är bara en enda low energy-röra av felpassningar, studsande puckar, klubbor som hakar i klubbor och grötiga scrums i Raantas målgård.
Tänd eld på den här skiten nu, pojkar.
• • •
Enda kändisen inzoomad i jumbotronen so far:
Komikern Gilbert Gottfried.
Inget att skriva hem om direkt.
• • •
Ja, otur att du skulle nämna Yandle just ikväll, Lillis.
Han har ju varit sitt allra värsta jag och spridit felpassningar som en sån där mackapär skyttar använder när de ska ska pricka lerduvor.
• • •
Men Bucklan har kul i alla fall.
”En mäktig upplevelse”, sms:ar han.
Så bra då – för det var så jag kände när han lagade mat i Midtown igår
• • •
Det är alltid konstiga matcher när Dan Girardi gör mål.
• • •
Enligt Wes Gilbertson, beat-reporter för Flames på Calgary Sun, har laget han följer fortfarande inte haft ledningen efter två perioder en enda gång under den här säsongen.
Det är ju lite weird.
• • •
Den Bussen jag nämnde i förra inlägget kallas för övrigt också Länsman och Bulltofta.

NY RANGERS – CALGARY 0-1 (Period 1)
• • •
Hyggligt underhållande förstaperiod.
Men inte mer.
Det får gärna bli lite mer action i fortsättningen, lite mer liv, lite mer temperament.
• • •
Johnny Gaudsreaus passning till Hudler vid 0-1-målet tydliggör varför han kallas Johnny Hockey.
Vilken macka.
Man skulle kunna tro att Bucklan bakat den.
• • •
Visst är det John Amirante som är här och sjunger nationalsångerna – i ny, ärtig toupé och allt.
Och han tas emot som vore han en gammal Stanley Cup-mästare återbördad till mammas gata.
Vackert.
• • •
Bucklans förhoppningar om att få se Henke grusas nog när Raanta avväpnar Backlund i short handed friläge.
Synd på fin referat-vinkel för mig bara.
• • •
Haysan-Svejsan ser mer än lovligt nonchalant ut när han missar öppen kasse i Rangers första PP.
Ungefär som Liam Gallagher – för att nu fortsätta med Oasis-parallellerna – när han går fram till bardisken för att beställa kvällens artonde pint.
• • •
Plötsligt lägger bildskärmen vid just min plats av och blir helt svart.
Misstänker att jag blivit strömförande av stöten i pressrummet och kortsluter alla elektriska system med minsta touch.
Vore nåt.
• • •
Nej, Wilmer, jag glömde förklara det där med ”Zuuuuuke” för Bucklan och risken är stor att han kommer fråga varför de buar åt norrmannen.
Vore tråkigt, för i så fall måste jag ju slänga ut honom.
• • •
Hiller gör alltså en räddning med nacken när Stoll skjuter – och på något sätt fastnar pucken sedan under masken på honom.
Inget man ser varje dag precis.
• • •
Nya, oväntade låtval när dom, av någon anledning, vevar Rangers halvchanser i jumbon.
Först Pink Floyds ”Another Brick In The Wall”, sedan Springsteens ”Tenth Avenue Freeze-Out” och så ”Stuck In The Middle With You”, ni vet den från ”Reservoir Dogs” när Michael Madsen skär örat av polisen.
Förklaring ges inte,
• • •
När ni nu lärt känna Bucklan kan jag ju upplysa om det i vårt gemensamma umgänge från tonåren i Borlänge också finns en Körven, en Bussen, en Älgen, en Wurten och en Leffe Blomma.
Lovar hålla er uppdaterade på när Körven kommer hit.

Så ska vi snart resa oss, sträcka på ryggarna och lyssna när de sjunger hockeysången i the wooooorld’s most famous arena.
Kanadensiska nationalhymnen alltså.
”O Canada”.
Förr om året skulle vi nog snarare sagt att den högstämda sovjetiska nationalsången var hockeyns verkliga anthem, för det var den som spelades när CCCP vann – och CCCP vann alltid.
Men idag är det, i alla fall för mig, ”O Canada” som utgör den blanka isens, de rungande slagskottens och de bedårande dragningarnas huvudsakliga soundtrack,
I och för sig hör jag, och alla andra hockeyåskådare som bor söder om 49:e breddgraden, ”Star-Spangled Banner” betydligt oftare, för det finns ju 23 amerikanska lag och bara sju kanadensiska, men den hör vi också i otaliga andra sammanhang.
”O Canada” är helt förbehållen hockey – som nu, när Calgary Flames för första och enda gången den här säsongen besöker Manhattan.
Till yttermera visso naglar den fast sig i hjärnan som Shea Weber-skott naglar sig fast nätmaskorna.
Jag vet precis hur det kommer bli sent i natt, när jag skrivit sista texterna och sett det färska ”Homeland”-avsnittet och ska försöka sova.
Precis när huvudet landat på kudden kommer den suggestiva melodislingan eka genom huvudet och jag mumla ”God keep our land, glorious and free” i det dunkla sovrumsmörkret.
Men inte mig emot.
Det är ju hockeysången.
• • •
Bucklan, min gamle bagarvän, är kvar i byn och ska ikväll uppleva sin första hockeymatch på Madison Square Garden.
Han sitter på sektion 212, ifall någon vill gå förbi och få klart för sig hur en som snor ihop världens bästa fläsk med löksås ser ut.
– Man vill ju någon gång ha sett Henrik Lundqvist spela hemmamatch, säger han när han efter visst dickederande lyckats säkra en biljett med mobilen.
Well, tyvärr blir det inget med det.
Det är rond två i en back-to-back-giv och eftersom herr kung spelade igår startar Antti Raanta ikväll.
– Jaha, suckar Bucklan och ser ut som om mjölet tagit slut när han ska baka gräddtårta, men…om han är dålig, då kommer väl Lundqvist in?
Jo, den möjligheten finns ju alltid…
• • •
Om jag inte hör alldeles fel under repetitionerna halvannan timme före första nedsläpp är det dessutom gamla John Amirante som ska sjunga nationalsångerna.
Oh yes, det är med det Harry Brandelius-besläktade darret i hans slitna stämband ”O Canada” blir som allra mest betagande.
• • •
Flames var som bekant som en av fjolårssäsongens största och roligaste överraskningar och vi var före grundseriestarten många som trodde att de stod i begrepp att ta ett avgörande steg framåt och bli en verklig contender.
Riktigt så har det nu inte sett ut i inledningen, snarare har de varit så bleka att Youngblood Ekeliw sett sig föranledd att prata om ”sophmore slump” i världens bästa podcast.
Men insatsen mot Red Wings hemma i Saddledome för några dygn sedan indikerar att de är på väg att hitta hem igen och jag tror fortfarande de kan bli ett av de stora hoten out west.
Jag tror tillika att Rangers, som rimligen är något tröttkörda just nu, riskerar att bränna sig svårt på dessa västkanadensiska eldsflammor ikväll.
• • •
Rangers vill inte gå så långt som att säga att Viktor Stålberg har en hjärnskakning, the official word är att han drabbats av ”en huvudskada”.
Han kan i vilket fall som helst inte spela ikväll och ersätts av Emerson Etem, en yngling som haft svårt att hitta in i det system som praktiseras av Rangers.
Vad gäller Gudas propp igår verkar den inte leda till något efterspel och Vigneault är nästan lika upprörd som Tobias Pettersson över detta.
Tja, säger bloggen – den var ju på gränsen och borde nog åtminstone renderat en utvisning, men min bild är inte att han prime-träffar Viktors huvud i den sekvensen.
Jag är dock beredd att medge att Viktor vet mer om det än vad jag gör…
• • •
Vi har en tv i pressrummet som alltid står på med hög volym och enda sättet att få tyst på fanskapet när vi ska försöka samla tankar för, exempelvis, ett bloggintro är att dra ur elsladden.
Det blir min uppgift idag och tjong i medaljongen, jag får mig en stöt så jag nästan sätter mig på arslet.
Det känns som ett omen av något slag.
• • •
Slutspelet är så avlägset att det knappt går att greppa, och tabellen har fortfarande inte fått konturer värda att ta på allvar.
Men en man får väl drömma och åtminstone ett par gånger i veckan går jag in och kollar vilka som skulle mötas i första playoff-omgången om det var sluttabellen jag tittade på.
Just nu skulle det bli dessa match-ups:

•Montreal-Detroit
•Washington-Philadelphia
•Tampa-Florida
•NY Rangers-NY Islanders
•Nashville-Chicago
•San Jose-St Louis
•Dallas-Minnesota
•Arizona-Vancouver
Nästan erotiskt att fantisera om, visst är det?
• • •
Calgarys wonderkid Sam Bennett tycker jag det ska bli riktigt roligt att få uppleva live.
Av det lilla jag hunnit se, till exempel i slutspelet i våras, har han exceptionellt gott om det Ekeliw brukar kalla ”drag i bakfickan”.
• • •
En nykter Tobias P återvänder till spåret ikväll. Det betyder inte nödvändigtvis att det blir lugnare. Något säger mig att tveksamma domslut och halvbakis Pettersson är en explosiv kombination…
• • •
Förkylning monumentale verkar gå i de new yorkska medialeden. Alla sitter här och nyser oavbrutet.
Tunnisar.
• • •
Det finns de som tycker att skillnaden i kvalitet mellan Dan Girardi ifjol och Dan Girardi i år är lika stor som mellan Oasis andra och tredje album.
Men nu ska vi väl inte vara SÅ elaka.
• • •
Såvitt jag förstår är det fortfarande ingen som frågat Bob Hartley, Flames-coachen, vad han tycker om att Tårtan Tortorella är tillbaka i NHL.
Man kanske skulle smyga sig ner och sträcka fram intervjubandspelaren i afton.
• • •
Värmningen har börjat och nånstans i mörkret bakom zamboni-åken står John Amirante och laddar för sitt framträdande.
Snart kommer hockeyns egen sång.

Snyggt slut i tre-mot-tre-dramat i Vancouver.
Mrazek ser att Hästpolo åker och stryker i mittzonen, får iväg rena Bäckis-passning och snipern från de skånska slottsskogarna kommer plötsligt fri och piskar in avgörande 3-2.
Vackert.
• • •
Bucklan har gått och lagt sig för länge sedan och jag är längtar verkligen efter att få trycka ner hjässan i kudden jag också.
Av femplus-gott fläsk med löksås och lika femplus-god äppelkaka med vaniljdito blir man tydligen lika trött som hockeyspelare efter tre övertidsperioder i en slutspelsmatch.
Jisses.
• • •
I nån mån hade jag ju ändå rätt i att Flipper skulle vara inblandad i avgörandet i Bridgestone. Det var ju honom Malkin tog bort ur ekvationen med en försynt och fräck liten tripping.
Några av er arga, noterar jag, men äh – det var ju framförallt klyftigt gjort i det läget.
• • •
The Tårtan effekt dröjde till match nummer två, men nu har Blue Jackets äntligen säsongens första seger.
Jag hoppas de går ut och firar den grundligt i Denver-natten.
• • •
Imorrn är det match på Garden igen och den börjar tack vare vintertidsupplägget vid midnatt er tid.
Jag räknar med stark månghövdad uppställning i spåret!

Puh, nu är vi så proppmätta i östra Midtown att jag knappt orkar trycka ner tangenterna på laptoppen.
Bucklans middag – stek fläsk med löksås och kokt potatis, sedan en äppelkaka med äkta vaniljsås – var så enastående att det bara inte gick att sluta äta.
Sorry…
• • •
Nä, det är sannerligen inte ofta man ser Lundqvist så grundligt uppsnurrad som han blev av Giroux.
Superb straff.
• • •
Vaniljsås alltså,
Det är ändå en av guds greatest hits.
• • •
Säger ju det, tre mot tre är det bästa som hänt NHL sedan skridskoskenan uppfanns.
Och nu ser det ut att bli samma show i Nashville.
Flipper avgör, jag lovar.

Usch, det är sällan mer obehagligt än under situationer som den med Raffl, när man ser att lagkamraterna är rädda och och skakade.
Fast vad hände?
Armbågen österrikaren fick i ansiktet av Stoll såg inte inte ut att ta så hårt, men han tuppade alltså av i båset?
Hoppas han ändå mår okej.
• • •
Tobias Petterssons frånvaro blir väldigt påtaglig när Stolls mål blir bortdömt och Toronto bekräftar bedömningen på isen efter Vigneaults challange.
Som han hade ryat…
• • •
Bucklan tar sig en öl – Blue Ribbon – medan han fixar middagen i Midtown.
Gör han rätt i.
Själv dricker jag Coke Zero, för jag måste ju hålla mig alert och anständig inför er.
• • •
Stålberg är verkligen nånting när han får upp farten och kommer stormande in mot kassen.
• • •
Ankornas oförmåga att göra mål är ett av de största mysterium jag stött på sedan jag började bevaka den här ligan.
Med all offensiv firepower i truppen…hur fan är det möjligt att de blir nollade kväll efter kväll?
• • •
Otippat att inte fler tycker det är anmärkningsvärt att jag spelat fotboll i ett lag med det illustra namnet Bukta BK.
• • •
Allra bäst med att ni nu ställer om klockan är att morgonredaktör Paulsson kommer in en timme senare än vanligt.
Det betyder att jag har ytterligare en timme på mig att skriva referat.
Om jag nu inte tänker fel, så det är tvärtom…
• • •
Nu du, Hällegerd. Slemkossan scorar. Är allt förlåtet?
• • •
Vad hände med Stålberg?
Såg inte så kul ut.
• • •
TP is back – efter en tango i sundsvallsnatten!
Vad som helst kan hända, känns det som.
• • •
Nu puttrar potatisen på spisen och doften av löksås börjar få snålvattnet att forsa runt hörntänderna.
Middag serveras snart!

Rätt bra match i Philly, men ännu så länge onödigt snäll.
Det ska ryka ur öronen på spelarna när Flyers och Rangers dansar.
• • •
Ja, visst är Bucklan ett femstjärnigt smeknamn?
Men det finns ingen särskilt uppseendeväckande historia bakom. Han kallades ursprungligen Björken – för han hette Björk i efternamn – och det utvecklades till Bjucken och sen blev det Bucklan för några år sedan.
Nu står han i mitt kök och har precis saltat vatten i kastrullen – jag visste knappt att jag hade en! – för att kunna koka potatis.
• • •
Surt, Buffalo-matchen är blockad i det vanliga NHL-utbudet i New York eftersom de möter Devils. Istället är det MSG som sänder, men eftersom både Rangers och Islanders spelar samtidigt är deras två huvudkanaler upptagna, så den visas istället på nån obskyr extrakanal jag inte hittar.
Så jag är helt beroende av era rapporter om Ullmark.
• • •
Bucklan har för övrigt ett eget smeknamn på mig också.
Bukta.
Det kommer kommer från det faktum att jag i tolvårsåldern gjorde en match, som mittfältare, för kvarterslaget Bukta BK och då råkade vi möta Tomtarnas IF – med Bucklan som mittlås.
Tomtarnas IF vann med 10-0 och Bucklan har aldrig glömt min mediokra insats.
Han ropade just från köket:
– Du, Bukta, har du kökshanddukar nånstans?
Detta hade ni inte aning om!
• • •
Allvarligt, vad är det för FEL på Anaheim?
Lille Fridolf hänger snart löst, det är ju bara så.
• • •
Nej, jag har inga kökshanddukar.
• • •
Det var min kompis Anders Ljung, lillebror till legendariske fotbollsmålvakten Bernt Ljung, som höll i det sorglustiga laget Bukta BK.
Dagen när de skulle möta Tomtarnas IF, nån gång sommaren 1979, var de kort om folk och Anders – idag förresten känd som Space Age Baby Jane och sångare i Casablanca – lyckades medelst mutor få mig, på tillfälligt besök ”nere på bruket”, att ställa upp.
Jag vägrade först, men plötsligt sa han att jag kunde få låna Bernts träningsoverallsbyxor.
Då bytte jag om.
• • •
Ja, Hento, jag undrar också:
Var är Tobias?
Har till och med sökt honom med privata meddelande, men to no prevail.
• • •
Kolla nu, Flipper Forsberg kommer hänga ett par på Flower i Bridgestone ikväll.