Gruset i ögonen under den stillsamma frukosten och det lätt främmande i att baxa på sig kostym medan ”Meet The Press” med Chuck Todd rullar på tv:n
Stiltjen på Manhattans gator under morgonpromenaden mot Penn Station.
Gäspningarna och försöken att sparka liv i stela leder i en tyst hall som fortfarande inte riktigt vaknat.
Doften av alldeles nybryggt kaffe i pressloungen.
Den trevande, lite reserverade stämningen när läktarna sakta fylls av åskådare som inte hunnit ladda upp på samma sätt som inför vanliga kvällsmatcher.
De stora ögonen hos knattarna som för en gångs skull får följa med mamma och pappa på hockey…
Allt känns igen när vi sätter oss tillrätta för säsongens första söndagsmatiné.
Och det är ljuvligt.
• • •
Att påstå att New Jersey Devils inget har att förlora i ett Battle of Hudson River känns helt orimligt – klubben UPPSTOD i praktiken i konflikt med New York Rangers.
Men faktiskt:
När de idag stormar genom Holland Tunnel för årets första möte med den hatade rivalen på Manhattan är det just så.
De befinner sig i en grundlig rebuild, ska inte kunna konkurrera med en uttalad contender och kan slappna av, förvissade om att en förlust inte betyder så mycket.
Blueshirts, däremot, måste vinna.
Det står till och med i Post idag:
”Inget lag som ser sig som bra har råd med, eller kan rationalisera, en förlust mot den här upplagan av Devils”.
Den enes press är den andres avkoppling, eller hur är det man säger?
• • •
Ni får visa bloggaren lite nåd idag.
Inte nog med att jag sovit för lite och mitt i förtjusningen över kaffedoft och barnens storögdhet är väldigt trött.
Jag live-debuterar med ny dator också – och knattrar, efter påtryckningar från Eken, i ett helt främmande skrivprogram.
Jag har alltid jobbat i word-dokument som just Eken – en privat supportavdelning på två ben – på något sätt lyckats installera i mina macbooks, men nu tyckte Gävles egen Steve Jobs att det var dags att kliva in i 21:a århundradet så här sitter jag med…eh, Pages heter det.
Det kommer bli bra, funktionerna verkar smidiga och lättbegripliga, men just idag känns det lika ovant som det känns för Carl Hagelin att åka in ett par nya skridskor.
Den gamla laptoppen?
Nu ska ni få höra….
Jag lämnade den i Vegas i i torsdags. På skrivbordet på rummet på Caesars Palace.
Jovisst, jag packade ner allting annat – inklusive elsladd – och hängde dataväskan över axeln och slog igen dörren och tog hissen ner till lobbyn och hoppade obekymrat in i en taxi.
Först i securityn på McCarran, när jag skulle ta upp fanskapet och lägga i en sån plastbehållare för x-ray-kontroll, upptäckte jag katastrofen.
Känslan i maggropen i just det ögonblicket…jag skulle hellre vara Henke Lundqvist när Martinez avgör Stanley Cup-finalen 2014 än vara med om den igen.
Allting är under kontroll nu, det gamla skrället har hittats av personalen på Caesars och budas till Midtown as we speak och redan samma kväll var Eken med på Apple-butiken på femte avenyn och hjälpte mig att skaffa en ny dator jag ändå behövde.
Men likafullt.
När blev jag sån lallare?
• • •
Det var tänkt att Antti Raanta äntligen skulle få göra sin debut som Rangers-keeper idag, men i sista stund bestämde sig coach Vigneault för att starta Henke för sjätte matchen i rad.
Det har, tror de flesta, att göra med att man inte FÅR förlora mot Devils den här hösten…
• • •
Jag upprepar för tionde gången på en vecka att det som händer så här tidigt på säsongen inte nödvändigtvis betyder något, men nog känns det som att det är nåt väldigt speciellt med Habs.
Carey Price har som vanligt varit lysande, men de har inte vunnit sina sex raka bara därför. Hela laget har spunnit på alla cylindrar.
Varning.
• • •
Flera Devils-spelare värmer utan hjälm.
Oerhört att se.
Det är verkligen en brand new world i New Jersey.
• • •
Raanta sa tidigare i veckan att han hade hoppats att få spela en match eller två vid det här laget och när han nu dissas igen finns risken att han börjar – häpp! – ranta på samma sätt som när Blackhawks gjorde honom till tredjemålis i höstas…
• • •
Det såg ut som att det lossnade för McDavid igår.
Därmed började nog en av de stora NHL-karriärerna.
• • •
Detta blev ett förhållandevis kortfattat intro.
Jag skyller på den tidiga timmen och Pages och hoppas att juicerna börjar flöda med mer intensitet när pucken nu släpps i årets första Garden-matiné.

Åh, här kommer en fullmatad lördagkväll i National Hockey League.
Bäckis gör comeback med Capitals (om jag förstått det lite tidigare i veckan hade den här kvällen slutat med en sittning på Old Ebbitt…), obesegrade Montreal tar emot Detroit, Erik Karlsson möter Filip Forsberg, Chicago försöker förlänga Columbus svidande förlustsvit och första slaget om Alberta står i Calgary.
Till exempel.
Jag ämnar spara bränsle så bloggtanken är full till matinén på Garden i morgon, men spåret är vidöppet och man vet aldrig – händer det exalterande saker kan det komma fler inlägg.
I huvudsak dock:
Scenen är er.

Holy macaroni, såg ni Big Bufs avgörande soloräd när han satte 2-1 på Karri Rämö med en och en halv kvar i MTS Centre?
Att en sådan bjässe är i stånd att utföra såna dansvirvlar…man häpnar.
Kvällens behållning.
* * *
Nu säger jag godnatt.
Är ni snälla kan det bli en kommentatorsspårssvängom i moron.
Sedan hörs vi live från matinén på Garden på söndag.

Det känns som att Red Wings kanske har tankarna på den mer glamorösa – och på papperet betydligt svårare – duellen i Bell Centre i morgon kväll.
Och det går ju inte. Då får man definitivt stryk – mot alla.
* * *
Gelinas är bra, Viktor – men inte bäst i PP i hela NHL.
Shea Weber, Drew Doughty, Erik Karlsson, PK Subban…man får vara bra enögd om man menar att han skulle straffa den sortens superstars.
* * *
Jag tycker fortfarande det känns rätt konstigt att se Brad Richards och Mike Green i Wings-tröjor.
Och de verkar dela den känslan.
* * *
Märkligt nog hade Eric Staal under sin långa karriär aldrig gjort mål på Red Wings.
Tills ikväll.
* * *
Kära nån, ska Blue Jacket få stryk av Leafs också?
Då ryker väl Todd Richards – och så kan han Guy Boucher som var i Tampa få jobb igen.
Jag saknar honom lite.
* * *
Det är för jävla ledsamt med The Mule och visst, ni har såklart rätt, han ska inte riskera hälsan.
Samtidigt är det lätt för oss att säga. Han har slitit som ett djur för att kunna komma tillbaka och få göra det han älskar mest – och dessutom känner han sig själv bättre och vet om det är värt att försöka en gång till eller inte.
* * *
Jaha, se här nu då…Hästpolo stänker in säsongens andra och en dryg minut senare gör även Sheahan mål och plötsligt har vi oss en hockeymatch i The Joe.
* * *
Det är ju i alla fall inte som att Sharks krossar Devils.
* * *
Har fru skåning kommit tillrätta nere i North Carolina?
Man blir ju orolig

Det ser onekligen ut som att DeBoers glupska hajar tänker göra med Devils som Steven Spielbergs monster gjorde med Captain Quint i ”Jaws”.
De har inte haft sånt här klipp i sina käftar sen de jagade upp motståndarna i (det frusna…) strandbrynet runt 2010 och 2011.
* * *
Förlåt, gamle Dahlgren – det blev fel i inledningen.
The Rock får vänta till tisdag, men inte du.
Redan på måndag kommer dina firrar, med sina nyvässade huggtänder, till Garden och då sitter jag på min vanliga stol.
Kul va?
* * *
Jag kan fatta om Devils-fansen misströstar, det luktar ju nästan lite Buffalo 2014 om starten på den här säsongen.
Men det är viktigt med tålamod i det lägret. Om Shero får jobba i lugn och ro och de unga spelarna slipper onödiga förväntningar de inte kan leva upp till kommer det här bli bra.
Om några år alltså…
* * *
Där klev Skånske Jan in i matchen och fredagkvällen är räddad!
* * *
Lätt underlig kavalkad av före detta Devils-coacher i The Rock.
Pete DeBoer står i bortabåset – och hans föregångare John MacLean i kommentatorskyffet mellan bänkarna.
Var är Jaques Lemaire?
* * *
Tyvärr är det, sedan flera veckor, nåt knas med MSG-kanalen på Warner Cable.
Det spelar ingen roll hur jag än rebootar och står i, de två kanalerna som visar lokal NHL-hockey i New York bara fryser och hackar hela tiden.
Så jag kan inte se mer av matchen i The Rock och flyttar nu fokus till det dramat mellan Wings och Canes i The Joe.
Där det börjar med att debutanten Brock McGinn för mål efter 55 sekunder.
Ojvoj.

Nu blir det grinigt på sina håll igen, framförallt hos den lojale Dahlgren, men tyvärr.
Utlovat besök i Newark blir inte av denna fredagkväll.
Det har kört ihop sig med annat och dessutom är jag mitt upp i ett, för mig, omvälvande datorbyte så The Rock – och Dahlgren – får vänta tills på tisdag.
Som tröst tar vi, tycker jag, och fyrar av säsongens första lista.
Den kommer, som alla som varit med här ett tag vet inte dyka fullt så frekvent som begreppet ”veckans” måhända indikerar, men ibland. Då och då. När det känns motiverat.
Nå, here goes. Best of the best och sämst of the sämst de inledande tio dygnen NHL-säsongen 2015-2016.

VECKANS LISTA

1. Les Habitants.
– Med fem raka segrar har de svarat för ingenting mindre än bästa starten i organisationens historia. Och när det gäller just Canadiens är ju det jämförbart med att en ny Dylan-skiva skulle innehålla bästa öppningsspåren någonsin.
2. The Duke & Domi.
– ”Kan ännu inte ges meningsfullt ansvar”, var det en förnumstig bloggare som skrev om Coyotes wonder kids i sin season-preview. Hrmf. I själva verket har Anthony Duclair och Max Domi varit grundseriestartens två största attraktioner och mer eller mindre på egen hand förvandlat den förmodade slagpåsen från Arizona-öknen till chockerande smash hit.
3. Zäta.
– Att kapten Z skulle få ett lyft när Babsan lämnade Hockeytown gick att förutspå. Men att han seglar upp i poängligans topp efter tre omgångar är likafullt sensationellt. Han får passa sig. Fortsätter det så här är han given i första All Star-femman i Nashville i januari.
4. San Joses hajar.
– ”Det här var ett statement från vår sida. San Jose är tillbaka och vi är på riktigt”, sa coach DeBoer kaxigt efter segern mot Anaheim. Hittills är det ingen som tvingat honom käka upp de orden.
5. New Kids on The Block.
–The Duke och Domi är inte de enda rookies som fått oss att göra honnör framför tv-skärmarna. Dylan Larkin har varit en uppenbarelse i Detroit, Jack Eichel sprakar i Buffalo, Panarin är Chicagos nye rockstar och Ehlers pojk bidrar till Winnipegs succé. För att nu inte tala om blågula nykomlingarna Oscar Lindberg och Mattias Janmark. Det är bara Messias i Edmonton som varit lite som…ja, som hypade kids i Edmonton brukar vara.
6.Kung Lundqvists start.
– Han är som regel en slow starter. Men i år – jisses, kungakronan skiner redan som under slutspelens eriksgator. Är det den här nivån han tänker hålla hela säsongen är en femte Vezina-nominering säkrad.
7. Tre mot tre.
– Det nya övertidsformatet är den bästa beordrade förändringen sedan regelskärpningen efter stora lockout-säsongen. Showen mellan Lightning och Flyers första veckan borde nomineras för en Emmy i klassen ”mest halsbrytande underhållningen”.
8. Winnipeg.
– Man lär sig aldrig. De SKA ju inte kunna vara så bra med det spelarmaterialet. Men Paul Maurice benhårda kollektiv är omutligt i sin alla-för-en-dedikation.
9. Coach’s Challenge.
– En mer kontroversiell nyhet, men jag gillar den med. Ju mer som kan bli rätt, desto bättre.
10. Överraskningar.
– Det är tidigt ännu och man ska inte dra för hårda växlar på det som händer första veckorna, det borde historien lärt oss. Men ändå. Det är väldigt roligt att så mycket inte gått som väntat här i starten.

VECKANS BU

•Connor McDavids start.
– Trycke e för mycke, sjöng saliga Dag Vag och stackars Connor verkar hålla med.
•LA Kings.
– Hur länge dröjer det innan Sutter börjar sitta löst? Jag är övertygad om att katastrofstarten bottnar i hans kollapsade relation med lagets nyckelspelare.
•Columbus backar.
– Dem tog vi oss uppenbarligen friheten att överskatta något alldeles enormt.
* * *
En gammal kamrat som heter CeeJay är i stan och har hotat komma på besök under kvällen och då får vi allt se hur mycket bloggande som hinns med.
Men fram tills dess försöker jag hålla grytan kokande – och spåret är öppet för de som har något att säga.

PHILADELPHIA – CHICAGO 3-0 (Slut)
* * *
Javisst, Flyers nollar regerande mästarna – och spelar stabilare än jag sett dem göra på länge.
Det kan bli en intressant säsong på Broad Street.
* * *
Här sitter jag och sover och godkänner alla kommentarer och Skånske Jan får in precis vilket tok som helst.
Sån ska vi inte ha det här, min gode vän….
* * *
Men hörde jag rätt från NBC-studion, har Hawks inte vunnit en grundseriematch i Philly sedan 1995?
Då kanske det här inte var så anmärkningsvärt ändå då.
* * *
Nu slår jag igen bloggen och går till en alldeles vanlig sportsbook på Bellagio.
Imorrn sitter jag på en flight tillbaka till New York när östmatcherna spelas, så då lär det bli mörkt här.
Men jag är i Newark och ser Devils spela mot Sharks på fredag kväll.
Hörs och ses då, hoppas jag.

PHILADELPHIA – CHICAGO 2-0 (Period 2)
* * *
Ja, för fan.
Det här är definitivt ett annat Philadelphia än det vi såg förra säsongen.
* * *
Nja du, Playoffwill – en gång i tiden fanns det ju de among oss som kunde få sådana beställningar uppsatta som ”rikssamtal” på hotellräkningen.
Men det är andra tider nu, allt har blivit mer ordentligt – och tråkigare.
* * *
Det verkar dumt att ta så många utvisningar som Chicago gör.
* * *
Jag borde förstått att oflytet från roulette- och crapsborden i natt skulle hålla i sig när jag försökte tippa målskyttar här…
* * *
För att göra sig skyldig till en high sticking på Viktor Svedberg måste man fan vara högt upp i tropssfären och vifta med klubban.
* * *
Det känns nästan absurt att skriva, men Flyers har inte bara en förstklassig förstemålis nu – Neuvirth är en utomordentlig backup också.
* * *
Svedberg, ja.
Under premiären i Brooklyn i fredags, var det inte nån i spåret som påstod att han skulle bli skickad till AHL i expressfart?
Men inte alls. Den nye Kjell Samuelsson spelar även ikväll – och gör det helt OK.
* * *
Fyra poäng av Erik Karlsson i Columbus.
Det betyder att det är han och Zäta som delar förstaplatsen i poängligan nu.

PHILADELPHIA – CHICAGO 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, men vi har ju i alla fall Hento, Playoffwill, Eric, Lappen och Oscar Jansson med oss.
Så lite finblogg blir det väl då.
* * *
Skonsamt kort, men ändå väldigt värdig, ceremoni för Kimmo Timonen.
* * *
Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att befinna mig i den här tidszonen under hockeysäsongen.
När 19-matcherna börjar på östkusten är den ju bara fyra på eftermiddagen här och så tidigt vill rätt sorts känsla helt enkelt inte riktigt infinna sig.
* * *
Finns det någon, nånstans, som inte gillar Kimmo Timonen?
Det har jag svårt att tro.
* * *
Det verkar inte som att Patrick Kane är direkt älskad i Philadelphia heller.
Kan bli en lång säsong för honom det här.
* * *
När jag nu är just här, i Vegas, hade ju det mest angenäma förstås varit att sitta i en sportsbook och se kvällens matcher på storskärm – med en liten jamare i handen.
Men jag kan ju inte svika er…
* * *
Ingen jätterolig match det här – men nog känns det som att Flyers som kollektiv har mer mer svikt i steget den här säsongen.
Om vi nu bara kunde få svar på varför det gick som det gick under besöket i Florida.
* * *
Man vet inte säkert, men detta kan mycket väl vara första gången i historien någon sitter och bloggar om hockey på klassiska Caesar’s Palace.
* * *
Zäta etta i poängligan.
Hm, nu kan det bli svårt att undvika All Star-festen i Nashville i slutet av januari.
* * *
Jag tror Panarin gör första målet i andra perren, men Wayne Simmonds kommer svara snabbt.

Som ett band jag – i alla fall ibland – gillar mer än vad världen tror skaldade en gång:
Is there anybody out there?
Jag är kvar i Vegas, men har flyttat tillbaka in i den här mer hemvana bloggen och tänkte kanske vi skulle ta och klippa kvällens duell mellan Flyers och Blackhawks.
Den visas på NBC:s sportkanal och mot alla odds återfinns den i kanalutbudet här på hotellet.
Men det bygger på att någon där ute vill vara med, så svara nu på Pink Floyd-frågan:
Är det nån där ute?