Dag fyra i Tampa…
Smooth talkin’ coach Cooper kliver upp på podiet i det trånga, dåligt ventilerade intervjurummet i Amalie Arena och tittar roat på den lätt medtagna församling som sitter och flämtar i bänkraderna.
Sen säger han:
– Det luktar annorlunda här idag. Var ni ute nånstans igår? Naughty, naughty.
Ha, det är nästan like roligt som när Barry Trotz en likadan förmiddag i Nashville för några år sedan begrundade samma slags sorglustiga uppställning murvlar och utbrast:
– You know, guys, it gets even better closer to the weekend…
Och precis som kollega Trotz under slutspelet 2011 har Cooper all anledning att håna oss.
Det blev en lång kväll igår.
Och yster.
Men hey, det är varmt här.
Då måste man vara noga med vätskeersättningen!
* * *
Tålamodet hos spelarna när de står i omklädningsrummet efter träningar och våg efter våg av journalister ständigt kommer med samma frågor är imponerande.
Precis när den ene är klar sticker näste – som just varit del av en annan scrum – fram mikrofonen:
– Niklas Hjalmarsson, blir inte ni fyra backar som spelar så mycket för Blackhawks trötta?
Just den spelaren får dock idag nog av just den frågan, gör timeout-tecknet och går.
Jag har verkligen, verkligen full förståelse.
* * *
Båda lagen kör långa, gedigna träningspass idag och nu vet ju coacherna vad det är som måste gnuggas extra.
Som Cooper sa redan i tisdags: De kan titta på video tills de blir blåa i ansiktet om de vill – usch vad otäckt DET vore – men det är först när de spelat första matchen de på allvar förstår vad som kommer att hända i en sån här serie.
Nu vet de – och adjustar accordingly, för att tala Ekeliw-svengelska
* * *
Mycket av gårdagskvällen gick åt till att gratulera, och skåla med, Bob McKenzie.
Han fick ju just igår veta att han vunnit Elmer Ferguson Award – det årliga priset till Nordamerikas bästa hockeyjournalist.
Och inte sedan Marlon Brando fick en Oscar för sin gestaltning av Vito Corleone har världen sett en värdigare vinnare av ett pris.
* * *
Coach Q får höra att Bickell ska ha påstått att han åtminstone klarat ett första hjärnskakningstest, men det går den gamle punggrepparen inte på.
– Han har klarat ett första hjärnskakningstest för att han inte genomgått något sådant test, skrockar han.
Kort sagt:
Försök inte få Q att yppa ett ord om vad det är eventuella skador hans spelare lider av under slutspelet.
* * *
Frågan ”Blir ni inte att trötta av att spela för mycket” har blivit för Yellbear och Oduya och Keith och Seabrook vad ”Varför buar dom åt Zuccarello” är för mig.
* * *
Från New York kommer det rapporter om att Glen Sather överväger att sluta – åtminstone som general manager.
Ja, det är nog dags att han lutar sig tillbaka i en solstol på sin veranda utanför kåken i La Quinta utanför Palm Springs, tänder en cigarr och njuter av det som återstår – vilket torde vara lätt när man har 20-25 miljoner dollar på banken…
* * *
Det är verkligen svensktätt inne hos Chicago.
Inte nog med Hjalmarsson, Oduya, Krüger, Rundblad och Nordström.
Viktor Svedberg reser med som reserv och har ett eget bås i rummet också.
Och let me tell you:
Han är en jätte.
Hoppas killen snart är redo för NHL, det känns som vi får en stor attraktion att följa då.
* * *
Det har regnat i Tampa idag.
Inte okej.
* * *
Rundblad, ja.
Han skiner upp när Ken Campbell från The Hockey News promenerar förbi, för vad har Kenny på sig om inte en Skellefteå AIK-T-shirt.
– Väldigt vackert, säger David.
* * *
Ikväll blir det betydligt lugnare. Jag och Eken ska gå och se ”Entourage” – för det är ju en populär syssla i de här trakterna, har vi hört – och sen blir det inget mer, för imorrn är det match och då vill gamle Biffen vakna som en torped.
Hörs då.
Sist bara, en bild från gårdagen.
Eken är törstig och går till baren och ber att få ett järn…

Har du blivit biten nån gång?
Joel Quenneville ser av förklarliga skäl något perplex ut när han under sin presskonferens i Amalie Arena dagen efter första finalen får den originella frågan.
– Eh, no, svarar han och tittar sig förvirrat omkring.
Sedan står han tyst en stund medan nästan reporter formulerar en ny fråga, men utbrister plötsligt.
– Nor have I ever bitten anyone..
Det är mycket möjligt att det är ett väldigt typiskt ”you-should-have-been-there”-ögonblick, för jag medger att det inte ser särskilt roligt ut så här i skrift men IRL är det hilarious – förmodligen på grund av det oväntade i frågan.
* * *
Frågar Eken vad han tyckte om första finalbloggen.
– Det stod för lite om mig, svarar han.
Så ni ser.
Det är inte som att jag plågar min sidekick när jag låter honom dansa i de här inläggen.
* * *
Det är förstås Andrew Shaws påstådda bett i Victor Hedmans bröstkorg som föranleder frågan till Blackhawks-coachen, men den incidenten verkar inte få några påföljder.
NHL har tittat på video, men inte kunnat avgöra om Shaw verkligen sätter gaddarna rakt i skrovet på pansarkryssaren från Ångermanland.
Vi är dock många – fler än vanligt, kanske man ska säga… – som vill se Vigge i bar överkropp nu, så vi får veta.
* * *
I övrigt händer det inte så mycket så det stör här nere i solen dagen efter första urladdningen.
Båda lagen har möten i Amalie och valda spelare, plus coacherna, kommer till podiet och pratar lite.
Kontentan:
Bolts tycker att de spelade bra i två perioder men blev för försiktiga och rentav rädda i tredje – och det ska det bli ändring på på lördag.
Hawks tycker att de spelade dåligt fram till de sista sex-sju minuterna – och det ska det bli ändring på på lördag.
Fine.
Bara de spelar roligare hockey än under de avslutande 40 minuterna får vad som helst hända, tycker jag.
* * *
Newsflash:
Champions har blivit utkonkurrerat som after game-hangout i Tampa-natten.
Jovisst,
När sådana som jag avslutat vårt värv går vi istället till ett etablissemang som kort och kallas tikibaren och ligger helt öppet i en park precis utanför Marriott-hotellet.
Också där stänger de 02.00, men grejen är att man i samband med last call kan köpa hela hinkar med med öl och sedan får sitta kvar under bar himmel och stoja hur länge man vill.
Mycket sympatiskt, tycker vi.
Kommande natt kan därvidlag bli en sann klassiker.
För inte nog med att vi har en night off här och först ska på en media reception på en restaurang som heter Ulele – det är ingen match imorrn heller.
Det betyder att en betydande samling hockeyjournalister som stressat hårt i två månader kan gå ut utan att vara alltför bekymrade om hur de mår när de vaknar.
Så watch out, Tampa.
Det kommer bli…kul.
Och medan jag deltar i de ystra övningarna kan ni ta och titta på lite bilder från de inledande dagarna under finalcirkusen.

TAMPA – CHICAGO 1-2 (Slut)
* * *
Jag trodde jag skulle slippa se fler 2-1-matcher i det här slutspelet, men uh-uh.
Även den första finalmatchen slutar med det klassiska Olle Nordin-resultatet.
Det var väl själva fan…
Tyvärr speglar siffrorna matchen rätt så bra också.
Tampa ställde till med stor show första tio, men sedan blev de New Jersey Devils 1995 och det straffade sig givetvis.
Det är en sak att försöka spela på resultat mot New York Rangers, en helt annan mot Chicago Blackhawks.
Men ungdomarna i Bolts har varit bra på att dra snabba lärdomar tidigare under slutspelet och gör det säkert nu också.
* * *
Får nordamerikanska kollegor att dra efter andan när jag visar Marie Lehmanns twitter-bilder från ett hem i Ångermanland där Victor Hedmans bror Oscar sitter och följer matchen på tv – i fullt dagsljus klockan tre på natten.
Vi är ett exotiskt folkslag från ett exotiskt land.
* * *
Jo, det verkar som att Andrew Shaw faktiskt gjorde en Alex Burrows och bet Hedman i bröstkorgen (!) när det var gurgel bakom Biskopsgården i andra.
– Det kändes så och det ser så ut, säger Vigge när jag träffar honom efteråt.
Fler kommentarer har han inte.
Dels svider förlusten mer än Shaws taggiga tänder, dels ska man inte fokusera på onödiga saker i en final.
* * *
Det är kanske inte fullt lika ljust som i Ångermanland, men tv-apparaterna står på även i den småländska sommarnatten.
– Ja, jag kan inte tänka mig något annat, flinar Yellbear.
Däremot tror han inte att korna hemma i Russnäs är målade i Blackhawks-färger ännu.
– Det är lite tidigt för det. Vi har tagit ett steg i rätt riktning, men en final är ett maraton och vi har väldigt, väldigt långt kvar.
* * *
Stackars min kompis Juha från Sanomat.
Ifjol hade han inga finländare alls på isen och kunde avnjuta hela finalen utan överdrivna stresspåslag.
Nu inte bara deltar blåvita stjärnor. De går, som den förträfflige Teräväinen ikväll, och avgör matcherna också.
– Det är skandal, jag måste jobba på riktigt, muttrar han.
Hi hi.
* * *
Det blir tvärstopp i trafiken när jag till slut kommit ner med presshissen och försöker hasta mot omklädningsrummen.
Orsak:
Gary Bettman och Don Cherry har sprungit på varandra och måste stanna och kramas lite.
Det känns som en scen som skulle kunna få rätt många svenska hockeyfans att stoppa fingrarna i halsen…
* * *
Mot Sherwood-skogen, höll jag på ett säga.
Men inte riktigt.
Mot baren.
Nu är det två matchfria dagar, men det händer saker i alla fall och jag räknar kallt med att vi har nåt att säga varandra här även under torsdagskvällen.

Bolts blir FÖR defensiva och tappar första finalen.
2-1 till Chicago.
En lektion för Cooper och hans unga begåvningar, man kan inte spela på resultat med 1-0-ledning mot ett lag som Blackhawks
Kör istället…
Mer kommer.

TAMPA – CHICAGO 1-0 (Period 2)
* * *
Inte samma blitz till period som första och inga fler mål
Men det beror allra mest på att finalen plötsligt tar formen av en målvaktsduell monumentale.
Både Crawford och Bishop briljerar – gång på gång.
Jag trodde vi var överens om att de skulle vara sina respektive lags svaga länkar…
* * *
Showtime, tycker Kane och försöker sig på sin klassiska spin-o-rama precis innanför blålinjen.
Men Tampa har läst på och låter sig icke förödmjukas.
Nästan lite synd, det finns mycket lite i världen – alla kategorier – som är vackrare än det konstnumret.
* * *
Jo, ja, det ser aningen absurt ut när Versteeg blir intryckt i stolpen – och åker ut.
Men han hinner åka in i Bishop på vägen och enligt samtida bedömningsfilosofi ska man inte befinna sig i den typ av situationer dör dylikt kan inträffa och de blåser ju alltid i det läget
* * *
Jovisst, Hawks har alltid månghövdat bortafölje, så givetvis är det gott om fans på läktarna när de lirar final igen – trots Lightnings försök att stoppa bortasupportrar genom att kräva fast Florida-adress av alla som vill köpa biljett.
Det funkade sådär även mot Red Wings, Habs och Rangers och inte ens Bettman himself tycker att det är så mycket att orda om.
– Det är väl fint att Tampa blivit sådan hockeymarknad att Lightning tycker sig ha råd att neka människor att köpa biljett, sa han med illa dold ironi under sin presskonferens i eftermiddags.
– Men, fortsatte han, om Blackhawks-fans verkligen vill se matcher här nere vet de hur de ska göra. Så svårt är det inte.
Svartabörs-Gary slår till!
* * *
Min bild är att Hawks forwards måste söka sig närmare Bishops målgård.
Det vill säga – Biskopsgården.
Hej häpp Arne Hegerfors!
* * *
När jag tidigare i eftermiddags satt och var nostalgisk över tidigare års finalbloggar såg jag att jag efter bloggens allra första, i Pittsburgh 2008, tackade en räcka kommentatorer som hade varit med och förgyllt de sex magiska kvällarna den gången.
En enda av de signaturerna är fortfarande aktiv sju år senare:
MN Johan.
Kanske har andra bytt ”nick”, kanske glömde jag några där i den glada kvällen när Lidas hade lyft bucklan, men det känns ändå fastlagt:
Du är the original stammis, MN Johan.
* * *
Det finns nog skönare saker i världen att täcka skoningslösa Steven Stamkos-skott med ryggen och den som vill höra mer om det kan ju fråga Yellbear Hjalmarsson senare ikväll.
Ouch.
* * *
Eken har förstås hittat en egen, ledig bänkrad, utan skrivbord framför, och sitter där med gamle södermalmspunkaren Axel Öberg och ser ut att ha det skönast i hela hallen.
Men det förtjänar han för i eftermiddags intervjuade han yours truly om Toews och Stamkos till ett inslag ni någon kväll får avnjuta hemma i den svenska sommarnatten.
Fint va?
* * *
Uffe Bodin sätter medelst en mitt-i-natten-tweet tummen mitt i en sanning vi alla borde ha identifierat vid det här laget:
Det är lite Justin Williams-vibbar över Killer Killorn.
* * *
Jag gissar att nån snabbt drar proppen ur den här matchen i början av slutperioden.
I så fall:
Orkanvarning i Florida.

TAMPA – CHICAGO 1-0 (Period 1)
* * *
Alltså, känslan här….
Känslan när Stanley Cup-finalen 2015 brakar igång och rinken nedanför oss lyser som en nypolerad scen på Broadway en stor premiärkväll och arton tusen i absolut fullknökade bänkrader på läktarna vrålar rakt ut i lust och extas och hopp…den är helt overklig.
Som ett rus.
Som en high.
Som religiös hänryckning.
Gud, vad jag älskar att få vara med om detta.
* * *
Var det nån som glömde upplysa Bolts om att det här inte är fortsättningen på en Game 7 och att sudden inte pågår?
De öppnar ju som om världens själva överlevnad hängde på ett snabbt hemmamål.
Och sedan fortsätter det i ungefär samma ursinniga stil resten av perren.
Sån ljuvlig action.
* * *
Killer Killorns styrning – på volley – på det första målet årets final är ju rena Harlem Globetrotter-numret.
Som flera redan påpekat i spåret:
Så inleder man sin finalkarriär.
* * *
Hawks ser ut att vara steget efter när motståndarna inledningsvis vrider adrenalinkranarna i botten och bara kör, men de har som bekant varit med förr och vet ju:
Om vi bara håller emot tills finaldebutanten åkt av sig den här euforin blir det bättre – och mycket riktigt.
I slutet steppar de upp och visar, framför allt i PP:t, att det är två bra lag som möts i årets showdown….
* * *
Matchintrot, på världens fetaste jumbotron, höll världsklass, redan under konferensfinalerna.
När det nu ackompanjeras av dånande Star Wars-bombasmer och 18 000 små lampor som blinkar i blått ute på läktarsektionerna känns det som ett av de mäktigare någonsin.
Go, Amalie.
* * *
Nu är det, måste vi nog ändå säga, löjeväckande trångt på den här provisoriska pressläktaren.
Men jag har flyttat ut på gaveln på skrivbordet och om jag bara viker ihop hela mig som en strykbräda går det jättebra att sitta och blogga…
* * *
Örby-sonen läser om Palats bara överkropp och messar direkt:
– Jag hade gått fram och kramat honom, gråtandes, och blivit utslängd.
Det är förmodligen helt sant också…
* * *
Intrycket av den ångermanländska Pansarkryssaren från i förmiddags består.
Vigge är inte det minsta tagen av det enorma ögonblicket.
Han bara älskar varje sekund.
* * *
Nu steker vi politiken i spåret.
Enough!
* * *
Men Vigge är inte direkt ute efter att ställa sig in hos Hawks-fansen när han ger självaste Kane en liten jävel i huvudet bakom kassen här på slutet.
Det finns dom som är heliga Chicago – och sen finns det Patrick Kane.
* * *
Jag har Mike Zeisberger från Toronto Sun som bänkgranne så jag är kompenserad för trängseln.
Han är en mycket underhållande herre.
Olyckligtvis har han dock kollat upp mig på Wikipedia och kan nu inte sluta prata om Pink Floyd….
* * *
Det är inget fel på Biskopens första finalingripande heller.
Den tv-plocken kommer den veva på de lokala sändningarna i några dagar.
* * *
Vi är en period in i äventyret och det känns fortfarande likadant:
Det här blir nog den bästa finalserie jag sett live.

Det var exalterande när grundserien brakade igång för åtta månader sedan – för bloggens del i Scottrade Center i ett grått och kallt St Louis.
Hjärtat slog hårt under streckstridsracet i början av april
Febertopparna avlöste varandra i första slutspelsomgången.
Och kvällarna förra veckan då det drog ihop sig i några av decenniets största avgöranden kunde vi ju knappt andas.
Likafullt:
Först nu kulminerar NHL-säsongen 2014-2015.
Först nu knyts allt vi våndats över och jublat åt sedan början av oktober ihop i ett definitivt klimax.
Först nu är vi framme vid det mål som ändå varit meningen med vår färd.
Tampa Bay Lightning och Chicago Blackhawks, the last two standning, – gör upp i det ultimata hockeydramat – större, finare och mer ärofullt än allting annat en utövare av den här sportens kan vara med om.
Välkommen till Stanley Cup-finalen.
Det är här historia skrivs, legender skapas och heliga drömmar besannas.
* * *
Det här är min nionde final i rad – den åttonde med bloggen – och jag har en väldigt bestämd känsla av att det kan bli den allra bästa.
Jo, vad gäller ren hockeyunderhållning tror jag att den här duellen till och med kommer överträffa dubbelmackan med Detroit och Pittsburgh 08 och 09.
Bolts och Hawks är båda lag som spelar enastående offensiv, kvick, tekniskt driven och sexig hockey – och båda har laguppställningarna fullsprängda av showmän och konstnärer.
So, buckle up, Dorothy – you’re not in Kings- and Bruins-land anymore…
* * *
Victor Hedman har drömt om, och längtat efter, den här dagen så länge han kan minnas.
Ändå verkar han inte alls särskilt tagen när han på förmiddagen före första Stanley Cup-finalen i livet kommer utlommande från omklädningsrummet i hoodie, shorts, badtofflor och som pricken över beachbum-i:et en baseboll-kepa nertryck över långa, blöta hårtester.
– Nej, jag kan inte påstå att jag är nervös. Däremot är jag väldigt exalterad. Det ska bli så otroligt kul att få vara med om det här, säger han och samtidigt lyser det så intensivt i de där vänliga ögonen att man förstår:
Det är alldeles lugnt med Vigge.
Han kan, sina blott 24 år på jorden, hantera det här.
Han blir bara gladare, och mer spelsugen, ju mer atmosfären kring matcherna trappas upp.
Så känner man igen superstars i vardande.
* * *
Tampa, ja.
Fint att vara tillbaka – så snabbt.
Här var stämningen, som bloggen rapporterade med ivrig frekvens, uppspelt och febrig redan under konferensfinalen mot New York Rangers.
Nu har alla fördämningar brustit.
Mig skulle det inte förvåna ens om alligatorerna i den lilla slänten mot kanalen bakom Marriott-hotellet är engagerade och jublar över trillingkedjans otroliga speed, så upptrissad känns den allmänna andan.
Och vare sig de – alligatorerna – vill eller inte lär de bli varse vad som händer ikväll, för de lokala myndigheterna har smällt upp storbildskärmar över hela stan så att även de som inte lyckats få tag i the hottest ticket in town sedan 2004 kan samlas och följa matcherna tillsammans.
* * *
Yellbear Hjalmarsson svarade med ett förskräckt ”nej, nej…” redan när jag efter Game 7-triumfen i Southern California frågade om han tänkt på att han kan bli en av de stora svenska Stanley Cup-legenderna med en tredje ring och han blir inte mycket mer förtjust när jag åter tar upp ämnet under den så kallade Media Day som traditionsenligt äger rum i Amalie dagen före första finalen.
– Det där känns läskigt att tala om…vi är fortfarande så långt därifrån, säger han.
Jaja.
Men jag tänker i alla fall ta mig friheten att febra över det coola i att den besjälade smålänningen faktiskt kan få sitt namn inristat och snart är lika stor som Nicklas Lidström, Tomas Holmström, Stefan Persson och Anders Kallur.
Det är egentligen en omöjlig prestation under lönetakseran, men han spelar i Chicago Blackhawks och då kan vad som helst hända.
* * *
Det var ju förträffligt att så många verkade uppskatta Stora Finaltipset i år också.
Det är ett jädra plock – särskilt när mail ska klistras in i nytt dokument; varför har så många så lugubra mailprogram, med blå text och what not? – och det tar sin tid men jag tycker det blir jäkligt fint när det är färdigt.
Roligast i år, om ni frågar mig:
Erik Niva.
Så typiskt honom att han lyckas vara ett världens främsta uppslagsverk om fotboll – och samtidigt ha sån nördkoll på gammal NHL-trivia att han tar upp Mikael Anderssons flytt från Hartford till Tampa sommaren 1992…
* * *
Strålle Strålman ska spela sin andra Stanley Cup-final – på lika många år.
Han var ju med Rangers uppe på den stora scenen ifjol också.
Och inte för att han precis föreföll hysterisk som han som är expert på avlyssning i ”Ocean’s Eleven” då heller, men han säger själv att allt är lite lättare när han vet hur allt fungerar i finalcirkusen.
– Det är lika med allt man tar sig till i livet. Tapetserar man väggarna så är det enklare andra gången man försöker, filosoferar han under ett kort litet möte med bloggen i omklädningsrumsentrén.
Personligen skulle jag vilja påstå att det är VISS skillnad på att tapetsera väggar och spela Stanley Cup-final, men okej.
Vi fattar poängen.
* * *
Plötsligt går Scotty Bowman, i mycket långsamt mak, förbi i katakomberna i det nu väldigt spatiösa pressrum de byggt åt oss i Amalie.
Det känns som jag föreställer mig att det skulle vara att befinna sig på Mulberry Street i Little Italy och se Don Corleone.
Ojvoj, liksom.
* * *
När alla, som Strålle, pratar om att det är bra att ha känt på finalatmosfären och veta vad som väntar sprider de inte bara luftpastejer omkring sig.
Det är förtätad stämning även under tidiga slutspelsrundor, men allting trissas upp ytterligare några hisnande snäpp när det är dags för the ultimate showdown.
Medias bevakning är ännu mer intensiv och ivrig och utförs av ännu talrikare skaror, fansen får stora superfrossan och luften blir liksom alldeles tjock av förväntan.
Så här en och en halv timme före första nedsläpp får allting bakom kulisserna i den här mäktiga hallen liksom ett helt nytt skimmer – nervöst, högtidligt och glamoröst.
Ah, det är som vanligt väldigt svårt att beskriva men jag tror faktiskt ni känner det genom tv-apparaterna också.
* * *
Min bild är att de fyra Chicago-backarna börjar bli mer trötta på frågorna om hur mycket de spelar än av själva speltiden.
Men precis som landsmannen Hjalmarsson försöker Johnny Oduya använda det eviga tjatet om att de inte ska orka som tändvätska.
– Jo, man är ju lite så. När någon säger att man inte kommer att klara något, då blir man dum i huvudet och måste bevisa att man visst klarar det, säger han och kliar sig i sitt sensationellt täta slutspelsskägg.
* * *
Det är inget jag tar upp med honom, riktigt så okänslig är jag inte, men medan Yellbear har chans att bärga sin tredje titel kan Tibros stolte representant i Stanley Cup-finalen nå en annan, mindre rolig milstolpe.
Om Tampa förlorar är Strålle den ende svensk i historien som förlorat två Stanley Cup-finaler – utan att också ha vunnit.
Även Nicklas Lidström och Kjell Samuelsson har varit med och torskat två gånger, men de har kompenserat genom att vinna andra år.
Så här ser hela listan, uppdaterad över svenskar som förlorat i Stanley Cup-finalen ut.

Anders Hedberg (NY Rangers, 1979), Ulf Nilson (Ny Rangers, 1979), Kent-Erik Andersson (Minnesota North Stars, 1981), Thomas Gradin (Vancouver Canucks, 1982), Lars Molin (Vancouver Canucks, 1982), Lars Lindgren (Vancouver Canucks, 1982), Peo Brasar (Vancouver Canucks, 1982), Anders Eldebrink (Vancouver Canucks, 1982), Willy Lindström (Edmonton Oilers, 1983), Anders Kallur (NY Islanders, 1984), Stefan Persson (NY Islanders, 1984), Tomas Jonsson (NY Islanders, 1984), Mats Hallin (NY Islanders, 1984), Pelle Lindbergh (Philadelphia Flyers, 1985), Thomas Eriksson (Philadelphia Flyers, 1985), Håkan Loob (Calgary Flames, 1986), Per-Erik Eklund (Philadelphia Flyers, 1987), Kjell Samuelsson (Philadelphia Flyers, 1987 och 1997), Michael Thelvén (Boston Bruins, 1988), Mats Näslund (Montreal Canadiens, 1989), Ulf Dahlén (Minnsota North Stars, 1991), Tomas Sandström (LA Kings, 1993), Nicklas Lidström (Detroit Red Wings , 1995), Johan Garpenlöv (Florida Panthers, 1996), Mikael Renberg (Philadelphia Flyers, 1997), Calle Johansson (Washington Capitals 1998), Niclas Wallin (Carolina Hurricanes, 2001), Tommy Westlund (Carolina Hurricanes, 2002), Niclas Hävelid (Anaheim Ducks, 2003), Samuel Påhlsson (Anaheim Dukcs, 2003), Patric Kjellberg (Aneheim Ducks, 2003), Fredrik Olausson (Anaheim Ducks, 2003), Marcus Nilson (Calgary Flames 2004), Daniel Alfredsson (Ottawa Senators, 2007), Nicklas Lidström (Detroit Red Wings 2009), Tomas Holmström (Detroit Red Wings 2009), Henrik Zetterberg (Detroit Red Wings 2009), Niklas Kronwall (Detroit Red Wings 2009), Mikael Samuelsson (Detroit Red Wings 2009), Johan Franzén (Detroit Red Wings 2009), Andreas Lilja (Detroit Red Wings 2009), Jonathan Ericsson (Detroit Red Wings 2009), Daniel Sedin (Vancouver Canucks, 2011), Henrik Sedin (Vancouver Canucks, 2011), Alex Edler (Vancouver Canucks, 2011), Henrik Tallinder (New Jersey Devils, 2012), Johan Hedberg (New Jersey Devils 2012), Jacob Josefson (New Jersey Devils 2012), Adam Larsson (New Jersey Devils 2012), Carl Söderberg (Boston Bruins, 2013), Henrik Lundqvist (New York Rangers, 2014), Carl Hagelin (New York Rangers, 2014), Anton Strålman (New York Rangers, 2014).
Det kan tyckas taskigt att trycka den, men jag menar tvärtom.
Alla vet exakt vilka som vunnit, jag tycker även de här gossarna förtjänar att veta att de är ihågkomna.
De spelade ändå Stanley Cup-final. Det är mer än vad du och jag gjort.
* * *
Det räcker att David Rundblad spelar en endast sekund i en av finalerna för att han ska få ring och namn på bucklan och det är ju bra, för så mycket mer speltid – okej, LITE mer… – verkar coach Q inte vilja ge honom.
Då är det inte alldeles lätt att spela hockey, Yellbear sa häromdagen att han mycket hellre har 28-29 minuters speltid än 6-7, för när man spelar så lite hinner man bli stel när man sitter i båset och får sen mjölksyra efter 30 sekunder när man väl kastas ut i the action.
”Rundy”, som de kallar David här, nickar instämmande.
– Man vet aldrig när man ska spela heller, så man kan bara sitta och försöka hålla sig alert. Det är lite svårt. Men jag tar det, lätt. Det är en stor ynnest bara att få vara med här. Och när jag kommer in försöker jag bara spela enkelt, så jag inte ställer till nåt.
Klokt.
Men framförallt viktigt att komma ihåg:
En en enda sekund räcker för att namnet Rundblad ska bli evigt..
* * *
Den reguljära pressboxen i Amalie är rätt liten – ingen hade förväntat sig att det skulle spelas några finaler här… – så när det nu blir tungt mediatryck har de fått bygga en så kallade auxillery-box och i den sitter jag.
Bökigt och trångt och Gris-Ollar överallt, men jag har suttit på likadana provisorium förr – gamla igloon i Pittsburgh var en utmaning – och vet att det går ändå.
* * *
Strålle värmer upp med samma obönhörligt stenhårda metal som vanligt – och bänkgrannen i omklädningsrummet, Hedman, ber garanterat inte att få låna en hörlur.
– Nej, aldrig. Jag vet vad Anton lyssnar på och skulle inte komma på tanken att få ta del av det, säger han med en lätt rysning.
Så nu vet vi det:
Man kan vara radarpar utan att dela musiksmak.
* * *
Den första finalen kräver alltid samma outfit.
Svart kostym, vit skjorta, svart slips.
Det är allvar nu.
* * *
Kryckan Krüger går omkring och bara ser stenhård ut hela tiden.
Han ska ha sin andra ring.
Det bara är så.
* * *
Tur inte Ekeliw är här (ännu i alla fall, jag har två sängar på mitt rum och har erbjudit honom en av dem, free of charge….)
För när jag står och hänger utanför Tampas omklädningsrum går Ondrej Palat plötsligt förbi i bar överkropp – en väldig atletisk en – och jag är inte säker på att Youngblood klarat den synen.
Så tur, som sagt, att han istället är hemma i Örby och, som han säger, gör sig beredd att åter få några ångestattacker efter att ha gått och varit lycklig ”över att vi är i fucking final” i några dygn.
* * *
Nu så, folks.
Vi har väntat i ett år, meh nu är Stanley Cup-finalen 2015 är här.
Den blir magisk.

Vi är on the eve of Stanley Cup-finalen 2015 och som traditionen bjuder ber NHL-bloggen härmed att få fyra av årets version av Stora Finaltipset.
Det var tajt om tid i år också – kan vi få en veckas startsträcka nästa säsong, Gary? – så det har krävt en del av envishet och stekt sömn för att leva upp till tidigare års fina statistik.
Men med hjälp av samtal, sms, mail, twitter och Facebook lyckades jag nästan nå alla jag sökte (det är bara två väldigt viktiga jag numer har lika svårt att få tag i som Buffalo har att vinna en titel…ni får försöka lista ut vilka…) och 150 mer eller mindre ingående analyser av den förhoppningsvis klassiska fest som nu väntar får väl ses som en rätt hygglig Stanley Cup Finals Bonanza.
Och ja – mannen som blivit något av ett facit i den här genomgången ligger sist, med samma ambitiösa typ av utläggning som vanligt…
Nå, here we go.
Tampa Bay Lightning mot Chicago Blackhawks.
Så här går det enligt bloggens 150 gäster.

– 4-2 till Tampa. Det ska bli kul att se två lag med bra fart och offensiv skicklighet.
Nicklas Lidström.

– Jag kör på samma som förra året! Tampa vinner med 4-2 och Viktor ”Tack för allt” Hedman får Conn Smythe.
Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings.

– Chicago.
Danijela Rundqvist.

– 4-3 i matcher till Tampa. Bishop håller nollan i sjunde.
Daniel Alfredsson.

– Tampa vinner med 4-2. Viktor gör 2 mål och 4 assist i serien!
Henrik Sedin, Vancouver Canucks.

– Hoppas Viktor får vinna. Men det blir jämnt. 4-3 till Tampa.
Daniel Sedin, Vancouver Canucks.

– Jag tror nog ändå att Chicago tar det. De har så många killar som varit i den här situationen, vunnit förr och inte verkar bli mätta. De vill dit om och om igen. Det är en enorm styrka.
Henrik Lundqvist, New York Rangers.

– Finalserien har alla förutsättningar att bli episk. Den går till sju matcher – sedan är det bara att singla slant om vinnaren. Mitt mynt föll på Chicago.
Marie Lehmann, SVT.

– Jag tror Chicago vinner med 4-2 i matcher. Blir stentufft dock.
Filip Forsberg, Nashville Predators.

– 4-2 till Chicago.
Nicklas Bäckström, Washington Capitals.

– Tampa vinner med 4-2 i matcher. Jag baserar mitt tips på vad jag såg i de två semifinalerna. Båda lagen imponerade, men Tampa såg sylvassa ut när de var som bäst. Jonathan Toews och Patrick Kane fick Chicago att lyfta mot Ducks, men jag tyckte Tampa nådde ännu högre höjder mot Rangers. Jag har aldrig sett Victor Hedman bättre. Jag har sett få svenska backar nå den nivå han hållit i slutspelet.  Det har varit absolut världsklass och fortsätter han så här nästa säsong och får vara skadefri, är han en given kandidat till Norris Trophy.  Tampas unge ryss Nikita Kutjerov har också varit briljant, en artist som kan avgöra allt. Ett spelgeni som är fantastiskt rolig att titta på. Han har varit Tampas vassaste vapen framåt tillsammans med kedjekompisen Tyler Johnson.  Dessutom ser jag målvakten Ben Bishop som snäppet bättre än Chicagos Corey Crawford. Och i slutändan är det alltid målvakterna som betyder mest i ett slutspel. Men vilken fantastisk final som väntar. Två offensiva lag och jag räknar med massor av mål och svängiga matcher. Jag räknar också med några sömnlösa sommarnätter, men gratulerar  gänget som följer finalmatcherna på plats. Att flyga Chicago-Tampa tur och retur är rena barnleken jämfört med om det blivit Anaheim-NY Rangers.
Mats Wennerholm, Aftonbladet.

– Jag tippar att Chicago vinner med 4-3. Det var väl vågat? Tampa gjorde det väldigt bra mot Rangers, och de har ju väldigt fin spets och ett bra svenskt backpar. Men Chicago har ett starkare försvar som helhet och dessutom mer erfarenhet av de stora matcherna.
Tommy Boustedt.

– Tror på Chicago i 6. Önskar att Strålman och Hedman fick vinna i år, men tror Chicago är för starka och har för många matchvinnare som varit med tidigare.
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings.

– Jag tror Chicago tar det. Med 4-2. Dom är starkare, såna som Toews och Kane och Keith har varit där massvis med gånger. Enda chansen att Tampa ska kunna vinna är att målvakten står på huvudet. Men nej, jag säger Chicago.
Kenta Nilsson

– Det kommer bli en tuff serie som kommer avgöras i i 7 matcher, tror jag. Chicago kommer vinna eftersom dom har mer rutin i att vara i finalen och dom har Kane och Toews som är bäst när gäller. Som dom visade senast i Game 7 i conference final.
Denise Altman, Linköping.

– Jag tycker Tampa sett jävligt bra ut. Chicago är ju alltid starka, men…nja, magkänslan säger Tampa. De har en bra målvakt också, så de tar det i sjätte matchen.
Börje Salming.

– Jag tycker det känns jävligt svårt i år. Men jag säger nog Chicago. Tampa-spelarna är väldigt rappa, men Chicago har den större rutinen och känns väldigt starka. Så det blir Hjalmarsson som får ta hem bucklan till Russnäs, heter det inte så? De där smålänningarna kommer ju alla från kufiska orter man aldrig hört talas om…
Anders ”Pudding” Wiederstål.

– Jag tror ju att Tampa tar hem det här, de har luft under vingarna efter att ha slagit ut Rangers i mäktiga Madison Square Garden. Palat-Johnson-Kutjerov-kedjan har varit extremt målpålitlig under hela slutspelet och verkar ha formtoppat ytterligare i semifinalen. Dessutom gör ju Tibro-sonen Anton Strålman ett strålande (sorry) jobb bakåt och är det stoltaste min hemmaregion har att skylta med just nu i idrottsvärlden.
Johanna Frändén, Aftonbladet.

– Nu när mitt tips sprack går jag med Chicago. De ser riktigt starka ut och jag tror att Tampa kommer få svårt att att hantera Toews och Kane. Chicago vinner med 4 – 2 i matcher.
Johan Garpenlöv.

– Hallå-hallå-hallå-hallå! Självklart måste jag tippa på mina pojkar från blixtarnas huvudstad.  Först och främst – tack Jeff Vinnik för att du köpte och satsade på klubben, tack Steve Yzerman för att du lämnade Detroit, tack Al Murray för ditt makalösa draftande och tack Jon Cooper för självsäkert coachande. Nu skördar vi frukten med en Stanley Cup-titel också!  Big Ben håller tätt, firma Hedman/Strålman fortsätter att dominera, trillingarna har lekstuga och Steven Stamkos får Conn Smythe efter sju mål i finalserien. 
Tipset? 4-2.
Jonathan Ekeliw, Aftonbladet.

– Chicago vinner, tror jag. För att de har fler riktigt starka forwards. De överglänser Tampa på den punkten. Niklas Hjalmarsson kan få och en tredje ring och är snart ikapp oss med fyra säger du? Ha ha, ja, men det vore väl roligt för honom.
Anders Kallur.

– 4-2 till Chicago.
Kristian Huselius.

– Tampas unga och offensiva lag har kreerat mycket väsen i hockeyvärlden. Och de förtjänar det. Det är ett storartat lag med en ljus framtid. Men Blackhawks har 25 SC-ringar i sitt omklädningsrum och kan stoppa dem i öronen och stänga ute Tampas väsen. De är den enda riktiga dynastin i 21:a århundradet. Det här ännu inte riktigt Hedmans och Stamkos år, det är Kanes, Toews, Hossas och Keiths år. Ändå en slantsingling. Chicago i sju.
Juha Hitelä, Sanomat.

– Jag var rätt säker på att Tampa skulle gå till final. Rangers är för beroende av Henke. Är han superbra vinner de, om inte så förlorar de. Men nu tror jag på Chicago. De vinner på poäng. De har större finalrutin och det krävs att man varit där några gånger för att veta vad som krävs. Om det sedan blir 4-2 eller 4-3 vet jag inte, men de vinner sista matchen.
Anders ”Ankan” Parmström.

– Bucklan ska till Ö-vik, så jag säger Tampa.
Samuel Påhlsson.

– Jag hoppas och tror på Tampa. Det var en knepig konferensfinal eftersom jag har känslor både Tampa och Rangers, men nu är det Tampa som gäller. Det vore fantastiskt häftigt om de kunde vinna. Men jag tror som sagt på dem också. De har successivt byggt upp något riktigt bra där nere. Victor Hedman har blivit bättre för varje år, en sådan som Stamkos är ju helt suverän och de har andra som tagit otroligt stora kliv på kort tid. Vi har inte varit tillbaka sedan jag spelade där, men jag saknar livet i Tampa och tänker på det varje dag. Man kanske skulle försöka åka dit nu i finalerna…det skulle vara väldigt kul.
Johan ”Honken” Holmqvist.

– Jag tippar på Chicago som vanligt, ha ha. Tror det blir 4-2. Deras rutin kommer avgöra.
Patric Hörnqvist, Pittsburgh Penguins.

– 4-1 till Chicago. Deras rutin blir tungan på vågen. Tror de blir svårslagna på hemmaplan.
Claes Elefalk, agent.

– Jag tror att Chicago vinner, såsmåningom. Det finns en vinnarkultur i den klubben, de har varit med och vunnit förr. Dessutom har de toppspelare som ofta avgör de stora matcherna. Som i sista konferensfinalen. Tampa är mer ett jämlikt lag. Så jag säger 4-2 den här gången.
Pär Mårts.

– Blackhawks siktar på historia och försöker bli första laget att vinna tre Stanley Cup under lönetakseran. Kan du säga ”dynasti”?. Lightning må ha det bästa förrådet av ung talang i hela hockeyvärlden, och deras tid kommer. För Hawks, däremot, är tiden nu. För övrigt, hur skulle man kunna betta emot Jonathan Toews och Patrick Kane?
Mike Zeisberger, Toronto Sun.

– Jag tror det blir Chicago som tar det. 4-2 i matcher.
Jonas ”Monstret” Gustafsson.

– Jag tänker inte ljuga, jag har fallit hårt för unga Lightning, en så kittlande samling ynglingar omgivna av högkvalitativa veteraner. De är så roliga att beskåda, men det handlar också om sättet de uppför sig på. Deras bring-it-on-attityd när de skulle spela Game 7 på MSG och i praktiken ruskade på sina kollektiva axlar åt Rangers Game 7-historik, jag älskar den kaxigheten hos ett ungt lag. Bolts kommer att vara i final fler än en gång de kommande åren. Huruvida de redan är redo att fälla en minidynasti till lag som siktar på sin tredje Cup på sex säsonger, well, det kan bli en tuff uppgift. Jag står fast vid mitt tips från i september och även i april innan slutspelet: Blackhawks. Men var så säker: Tampa kommer göra det svårare för dem än många tror och jag skulle inte bli chockad om de vann. Men för september-tipsets skull: Blackhawks i 7, i Tampa, i tredje övertidsperioden…
Pierre LeBrun, ESPN

– Två riktigt bra lag. Båda kan vinna. 7 matcher.
Alex Edler, Vancouver Canucks.

– Jag har ju framförallt följt Frederik Andersen, så Anaheim var lite mitt lag. Men nu säger jag Chicago. De har en bra blandning av lirare och några kloka svenska backar. Och vinner man mot Anaheim på bortaplan i en sjunde avgörande, då är man svårslagen. 4-2 till Chicago.
Pelle Bäckman.

– Tampa vinner med 4-1 i matcher.
Anders Lindbäck, Buffalo Sabres.

– Tampa har bäst målvakt och har sett sjukt starka ut. Men hjärtat säger Chicago och med tanke på att många där, bland andra Krüger, verkligen vet vad som krävs för att vinna så tror jag Chicago tar det efter stentuffa 4-3 i matcher.
Marie Hallman, TT och Viasat.

– Först och främst kommer det här att bli en sjukt rolig finalserie mellan två lag så jämnstarka att det kan sluta hur som helst. Ingen blir favorit på förhand. Hossa, Sharp, Toews och Kane går upp emot Stamkos, Johnson, Palat och Kucherov i två forwardsbesättningar som knappt går att skiljas åt. Måste jag ge någon överhanden så blir det Chicago tack vare ett starkare djup. På backsidan har Chicago lite mer spets än Tampa, men vi alla vet att Chicago bara har fyra backar som coach Quenneville litar på, vilket har utvecklats till den stora akilleshälen i Chicagos annars nästintill perfekta lag. Tampa har ett annat djup och är inte lika beroende av sina bästa backar. På målvaktssidan har vi Ben Bishop mot Corey Crawford. Två jämnstarka målvakter där ingen tillhör ligans toppskikt men ändå är fullt dugliga förstamålvakter. Bishop gör sitt första slutspel, Crawford har varit med förr, har vunnit förr, därför ger jag Chicago överhanden på målvaktssidan. Av samma anledning ger jag det lilla övertaget till Chicago i hela serien, Chicagos stomme har inte vunnit bara en gång, utan två. De har varit med förr och vet vad som krävs, och tar därför det här efter sju matcher.
Robin Fredriksson, Svenska Fans.

– Ja, normalt hade jag nog sagt Chicago, men jag tycker inte de ser riktigt lika starka ut i år. Det verkar vara bra ”go” i grabbarna från Tampa. Så jag säger Tampa.
Percy Nilsson.

– Chicago i 6.
Kevin Allen, USA Today.

– Jag tror det blir 4-3 till Chicago. Väldigt svårtippat dock.
Carl Hagelin, New York Rangers.

– CHI är favoriter för mig med sin erfarenhet av vad som krävs för gå hela vägen med Toews/Kane/Hossa/Keith i spetsen, men jag tror TBL kan överraska tack vare bästa backparet Hedman/Strålman, den magnifika ”Trillingkedjan” och den sagolikt sympatiska & smarta coachen Jon Cooper. Spännande & svårtippat men Chicago får min röst.
Erik Granqvist, målvaktsguru.

– Chicago i 7.
Dan Rosen, nhl.com

– Jag tror att Chicago tar hem kalaset efter 4-2  i matcher, och bevisar att grundbultarna som hängt kvar från 2013 (och 2010, för allt i världen) är framgångsmaskiner. För Tampa är vinst i de två inledande matcherna i Amalie Arena det enda som gäller, men det sker ju knappast som på beställning. Jag tror de kniper varsin seger i Florida, och att Chicago sedan plockar dubbla vinster på hemmaplan. Tampa gör en kraftansträngning och tar hem femte mötet, för att sedan tvingas se Quennevilles mannar lyfta bucklan framför tusentals hemmafans medan guldkonfettin singlar ner över isen. Snipp snapp snut, så var denna detaljerade beskrivning slut.
Isabel Boltenstern.

– Jag har inte litat på Tampa Bay sedan de snodde Micke Andersson från Hartford Whalers. 4-1 till Chicago.
Erik Niva, Aftonbladet.

– Min gamle polare Johnny Oduya gör naturligtvis sitt enda mål för säsongen och Chicago vinner med 4-3 i matcher.
Leif Boork.

– Sjukt svårt men jag trodde på Tampa inför slutspelet så vore ju dumt att byta nu.
John Klingberg, Dallas Stars.

– Jag hade Rangers mot St. Louis i mitt ursprungliga tips. Det gick det ju alldeles åt skogen med. Nu tror jag det blir en hård serie. Båda har fått kämpa hårt för att komma hit. Men jag säger Chicago, om inte annat så för min gode vän Bobby Hulls skull. Han är ju ambassadör åt Blackhawks. 4-2 blir det.
Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilson.

– Jag tippar 4-2 i matcher till Chicago.
Peter Popovic.

– Blackhawks i sex.
James Mirtle, Globe And Mail.

– Chicago är definitivt favorit i serien, som jag ser det. Deras ”core” är riktigt, riktigt bra. De har två suveräna superstars i Kane och Toews och väldigt skickliga komplement och så de där fyra backarna. Jag säger inte att det nödvändigtvis blir ojämnt, men Chicago vinner med 4-2.
Douglas Murray.

– Tampa vinner.
Tommy Salo.

– Nyopererat knä kan vara positivt ibland. Svårt att sova på nätterna betyder NHL-hockey. Men jävlar vad svårt att tippa. Chicago är grymt bra balanserade och med en fältherre i Toews. Men jag tror att rappa, skickliga Tampa ändå vinner. Bishop är något vassare än Crawford, det avgör. 4-2 Tampa.
Niklas Wikegård.

– Jag tror Tampa. 4-2 i matcher.
Rikard Grönborg.

– CHI-TBL 4-2. Om Crawford kan fortsätta i samma stil och om 2, 4, 7 och 27 orkar spela lika mycket.
Calle Johansson.

– 4-2 till Tampa. Dom känns starka.
Jhonas Enroth, Dallas Stars.

– Jag har sådan dålig framgång som tippare att det har fötts ett fenomen på sociala medier. På Twitter pratas det om ”Linus-jinxen” varje gång jag försöker sia om framtiden. Det har gått så långt att fans brukar höra av sig inför en ny playoffrunda och ber mig tippa seger för deras motståndare. En har erbjudit mig pengar för det…Detta är inte helt ogrundat, får jag ju erkänna. Jag är vanligtvis en ganska usel tippare. Den här våren kämpar dock Linus-jinxen hårt för överlevnad. Att Chicago och Tampa Bay skulle mötas i Stanley Cup-final 2015 tippade jag nämligen redan förra sommaren. Då trodde jag på 4-2-seger för Chicago, och det är lika bra att hålla fast vid det nu. Men för att spetsa till det hela kommer lite extratips här: Chicago vinner alltså med 4-2, det skjuts 36 mål i finalserien, Hjalmarsson och Oduya täcker sammanlagt 34 skott och Duncan Keith vinner Conn Smythe Trophy.
Linus Hugosson, PRO Hockey.

– Chicago 4-2 i matcher. The Mule sitter här bredvid. Hans mobil är ”sönder”, men han säger samma sak som jag.
Joakim Andersson, Detroit Red Wings.

– Chicago 4-2 i matcher.
Johan ”The Mule” Franzén, Detroit Red Wings.

– Tampa Bay är kanske det lag som har imponerat mest på mig i slutspelet, men Chicago har en lustig förmåga att hela tiden kunna göra precis vad som krävs för att vinna. Det har vi sett såväl under några år som under det här slutspelet. Chicagos core har dessutom varit i den här situationen tidigare, medan man aldrig vet hur ett ungt och orutinerat Tampa hanterar all uppståndelse kring en final – det är trots allt ett spektakel utan dess like. Varken Chicago eller Tampa är tokberoende av att en storstjärna måste leverera, och man kan hantera en formsvacka på vem som helst förutom målvakterna. Lagen matcher alltså upp rätt så jämnt mot varandra. Jag ser en tight finalserie, där Chicagos erfarenhet så småningom visar sig vinnande efter sex matcher. 
Niclas Viberg, Svenska Fans.

– Jag har aldrig känt mig mindre pepp inför en finalserie. Jag önskar alla svenskar brydde sig som NBA-finalen istället. Där finns det lite episka dimensioner. Men, Chicago vinner väl med 4-1 i matcher.
Filip Hammar.

– Tampa i 7. Tyler Johnson vinner Conn Smythe. Det tar människor för lång tid att känna igen verklig storhet…
Chris Johnston, Sportsnet.

– Det är ingen alls kvar i Tampa sedan jag spelade där, varken i laget eller organisationen, så jag kan inte påstå att jag har några känslor kvar för klubben. Men det vore roligt om de vann. Det är ett lag som vågar spela nuförtiden. Det hänger på om backarna, som i vissa fall är lite stela, hänger med Chicagos kvicka forwards.
Andreas ”Pastorn” Karlsson.

– Vilken härlig final det kan bli mellan slutspelets två roligaste, speedigaste och mest kreativa lag. Snabbhet och skicklighet har vunnit över tyngd och defensivt spel i årets Stanley Cup och 20-talets hockey är redan här, dom skickligaste spelarna jobbar stenhårt i backchecken och gör ett fantastiskt jobb i skottlinjen. Ett bra exempel på detta är Tampas trillingkedja, Palat-Johnson-Kucherov. Detta kommer dock inte räcka för Tampa då Chicagos supertrio Kane-Toews-Keith spelar sitt livs hockey och ser så fokuserade och sugna ut på sin tredje titel på 10-talet att ingenting kan stoppa dom. Denna gång kommer erfarenhet att slå ut ungdomlig entusiasm och fart, men framtiden tillhör Tampa, som kan bli en contender till Stanley Cup många år framöver. Mitt tips: 4-2 till Chicago.
Niklas Eriksson, Leksandslegendar och coach i Almtuna.

– Nästan hälften av spelarna i Chicago var med och vann Stanley Cup 12/13. Även fast Tampa har spelat en fartfylld och underhållande hockey så vinner det finalrutinerade Chicago med 4-3 i matcher.
Kalle Eriksson, framtida top prospect.

– Final? Who cares när Rangers har rykt? Men okej då. Jag håller på Chicago bara för att jag inte unnar Boyle, Strålman och Callahan en titel. 4-1 till Blackhawks. Ett tips mer med hjärtat än hjärnan.
Johan Esk, DN.

– Tampa i 7.
Scott Burnside, ESPN.

– Chicago i sex matcher.
Kevin Dupont, Boston Globe.

– Båda lagen känns relativt jämbördiga sett till pappret. Men som alla vet ljuger det i många fall, så jag förväntar mig egentligen att allt kommer att hända här. Tampa känns som ett spännande lag som har fått en snabbare utveckling än vad som förutspåddes, och Chicago är som vi alla vet – bäst när de gäller. Så mitt tips blir att erfarenhet och spets väger tyngst. Chicago plockar det efter 6 matcher.
Philip Bjuresäter, Chicago-skribent, Svenska Fans.

– Tippade med hjärtat innan playoffs att Tampa skulle ta hem alltihop, och det är väl ingen idé att ändra på det nu? Lightning har blixtrat till med riktigt bra spel till och från, men det känns ändå lite som att det bästa finns kvar att ge ännu. Avgör med starkt bortaspel och vinner därför med 4-2 i matcher!
Nicklas Mether, Tampa-skribent Svenska Fans.

– Tampa vinner, 4-2. Tja, något ska de väl ha att jubla åt i Liverpools styrelserum också, och Jeff Vinnicks totalrenovering av både klubb och område förtjänar en pokal. Rent sportsligt tror jag ju att Big Ben Bishop är finalseriens bäste skottstoppare och att Chicago kommer få problem med Tampas trillingar. Frågetecken också för hur länge Duncan Keith egentligen ska palla den hårda belastningen i ett backpressat Blackhawks. Nej, det här blir en slutbild med Yzerman och bucklan, och det är ju finfint för oss vintage fans.
Simon Bank, Aftonbladet.

– Jag har misslyckats med alla mina tips så här långt så nu säger jag 4-2 till Chicago. Det borde hjälpa Tampa som jag hoppas tar hem det.
Johan Hedberg.

– 4-2 Chicago. Bra lag plus att deras bästa spelare levererar. Starkt att slå ut Nashville, Anaheim och framförallt förstås Minnesota! West is still best.
Ricard Persson, scout, Minnesota Wild.

– Chicago i 6.
Bruce Garrioch, Ottawa Sun.

– Jag tror på en grym finalserie som kan sluta hur som helst. Hoppas att Tampa vinner men tror faktiskt att finalrutinen hos Chicago gör att dom vinner.
Jacob Markström, Vancouver Canucks.

– Mitt tips, som inte är särskilt kontroversiellt, är Chicago 4-2. Vet inte helt säkert varför jag tror att Tampa vinner två matcher, men det måste vara för att de har så otroligt mycket talang offensivt, med Palat, Johnson, Kucherov, Stamkos och inte minst Victor Hedman, som står på +11 i +/- (tror jag) och måste vara en av ligans fyra-fem bästa backar. Problemet för Tampa är att Chicago har två backar som är ännu bättre offensivt (och defensivt) än Strålman/Hedman: Keith och Seabrook. Och världens bäste forward i maj/juni: Jonathan Toews. Plus plus plus Patrick Kane. Och Sharp och Saad…Och så säger det ju en del om Chicago som lagmaskin att Brad Richards, Rangers svagaste länk i finalen i fjol, är bra med Hossa nu. Målvaktsduellen: Fördel Crawford pga erfarenheten. Alltså: Närmare 4-1 i matcher än 4-2.
Öystein Jarlsbo, VG.

– Är mycket imponerad av Tampa. De borde ha vunnit klarare mot Rangers. Satt i alla fall fint att jag la in 100 pund på Tampa-seger i sjunde matchen, trots att jag höll på Rangers. Har inte sett lika mycket av Blackhawks, men jag litar på att Hedman o Strålle fortsätter i samma stil. Säger väl 4-2 till Tampa, då.
Peter Wennman, Aftonbladet.

– Ruggigt svårtippat i år. Men mer finalrutin avgör. Chicago vinner med 4-2 i matcher.
Niklas Persson, Linköping.

– Tampa har imponerat på mig men jag litar inte riktigt på deras målvaktsspel, som jag tycker såg darrigt ut mot Rangers i semin. Chicago har ett mer komplett lag, enligt mig. Med Jonathan Toews i spetsen tror jag att de vinner med 4-2 i matcher.
Valentina Lizana Wallner.

– Rangers är moraliska segrare. Som alltid. Chicago tar detta. 4-2 i matcher.
Daniel Breitholtz.

– Chicago i sex. De har en bättre, djupare samling forwards och en målvakt med mer Stanley Cup-rutin.
Steve Zipay, Newsday.

– Chicago 4-2. Avgör i Madhouse on Madison.
Mike Helber, Linköping.

– 4-3 till Chicago är mitt tips. Men Tampa är läskiga!
Leif ”Strumpan” Strömberg.

– Tror på svarthökarna. 4-3 i matcher.
Carl Gunnarsson, St Louis Blues.

– Jag tippar Chicago. De har vinnarkultur och är fortfarande hungriga.
Curre Lundmark

– Chicago i Game 7. Båda lagen är ruggigt bra och spelade ett par grymma matcher i grundserien mot varandra. Två lag som osar skill med toppspelare av absolut världsklass. Toews klev fram rejält för Blackhawks mot Ducks och på andra sidan har Stamkos vuxit för varje match. Tampas Triplets-kedja kan bli jobbig att möta men Duncan Keith har varit ett monster i försvaret och Corey Crawford har sett bra ut på slutet..
Sebastian Norén, Svenska Fans.

– 4-3 till Tampa. Hoppas jag. Som hjärnan bakom fenomenet One Two Punch vill jag hålla Ekeliw i skönsjungande högform, och med Lord Stanley till Bolts kommer han aldrig sluta sjunga.
Viktor Norén, Viktor & The Blood och musikproducent i NHL-podcasten…

– De tre senaste åren har jag välsignats med en magkänsla som har lett mig i rätt riktning och hjälpt mig att pricka in rätt Stanley Cup-vinnare. I år uppför sig samma mage som om jag hade tagit med den ut på en kulinarisk resa på den indiska landsbygden. Därför tänker jag helt frångå min princip och lägga ett tips med hjärtat. Det är nämligen fullt av kärlek för Anton Strålman och den fantastiska resa han har befunnit sig på de senaste åren. Efter att ha kämpat sig igenom en hagelskur av sjukdomar, ovissa tryout-kontrakt och dålig matchning har han äntligen fått allt att falla på plats i Tampa Bay Lightning. Jag unnar Anton den här framgången och tror att hans historia kan inspirera många andra spelare som upplever uppförsbacke i sina karriärer. Lord Stanley till Tibro! 
4-2 i matcher till Anton
Uffe Bodin, Hockeysverige.se

– Chicago har Toews och Kane. Men Bolts har nutidens svar på Stoltzan och Lasse Björn – Hedman och Strålman. Talar för 4-3 till Tampa.
Gunnar Svensson, agent.

– Chicago vinner med 4-2, ångvälten går inte att stoppa. Finns finalrutin i massor och Jonathan Toews är en utomjording i de här sammanhangen.
Hans Abrahamsson, Aftonbladet.

– Eftersom jag har en stor förkärlek för dem som troget väntar på bättre tider hade jag velat tippa Tampa. Men jag tror tyvärr inte väntan är över än. Chicago vinner med 4-2. Avgörande blir just det faktum att Chicago har finalrutinen och naturligtvis att de har spelare som Kane och Toews. Och så har de småländsk envishet i laget. Det ska aldrig underskattas.
Malin Fransson, DN.

– Blackhawks vinner Stanley Cup på bortaplan. 4-3 till Chicago i en målrik serie.
Pontus Höök, fotograf Aftonbladet.

– Blackhawks tar Lightning i sex.
Andrew Gross, Bergen Record.

– Chicago ser starka ut, men jag hoppas på Tampa. 7 matcher.
Fredrik Modin.

– Chicago vinner. Seabrook, Keith, Hjalmarsson, och Oduya verkar vara outtröttliga bakom en hel del forwards som kan avgöra matcher.
Per-Ragnar Bergqvist, målvaktslegendar.

– Finaltipset var Rangers-Chicago, så min bracket som ett tag var så fin och såg ut att ge alla rätt kukade ju ur rejält här när Tampa gick vidare. Det kan jag inte smälta riktigt, men kul för dem. Jag älskar ju Florida. Men nu är det som det är och vi får ju faktiskt en riktigt skön uppgörelse mellan två helsvenska backpar – kan inte minnas när det hände i Stanley Cup-sammanhang senast men det borde vara länge sen, va? Med Anton Strålman i egna laget hade Rangers vunnit den här serien och troligen även finalen, det måste svida en del hos Sather att inse det. Nåväl. Chicago kan det här med att vinna, de har många spelare som varit med och spelat de stora matcherna och det fällde också avgörandet mot Anaheim till slut. Tror det blir samma här. Blåshålet spöar gulfkusten i sex matcher.
Peter Sibner, Hockeysverige.se

– Efter en stenhård serie mot Rangers tror jag inte Tampa har särskilt mycket mer att kräma ut ur laget. Det kanske nyper någon match mot Chicago, men har inte bredden att vinna över sju matcher. Chicago tar det här relativt enkelt. 4–1 i matcher.
Linus Norberg, Aftonbladet.

– Chicago in 6.
Larry Brooks, New York Post.

– Blackhawks vinner sjunde matchen 5-3. Sista målet i öppen kasse.
Dregen.

– Chicago i sex matcher. Man ska inte underskatta Tampa, men jag tror att Chicagos större erfarenhet, framförallt i de främre leden, blir utslagsgivande.
Ken Campbell, The Hockey News.

– Tippar en jämn final, men väljer efter moget övervägande Tampa. Tyler Johnson, Steve Stamkos och Victor Hedman är superheta, och jag tycker att det finns mer snabbhet och finess i Tampa än i Blackhawks. Tampa tar Stanley Cup efter sex matcher.
Janne Bengtsson, frilansande hockeyskribent.

– Tampa i sju matcher.
Arpon Basu, nhl.com

– Tampa-Chicago 1-4. Tampa har en grym kedja i Kucherov, Palat och Johnson. Och en Stamkos som man aldrig kan glömma bort på kanten. Men Chicago har slagit ut tuffare motstånd på vägen och har en kvalité rakt över laget som kommer ge effekt i finalen. Mvp? #19 Toews.
Tomas Ros, Aftonbladet.

– Jag tror på Chicago.
Patrik Berglund, St Louis Blues.

– 4-3 i matcher Chicago. Erfarenhet avgör denna gång.
Henrik Tallinder.

– Chicago i 6 matcher. Toews MVP.
Håkan Södergren.

– Jag tror på Chicago, de har ju Toews.
William Karlsson, Columbus Blue Jackets.

– Chicago avgör hemma. 4-2 i matcher.
Magnus Pääjärvi, St Louis Blues

– Hjärtat säger Victor Hedman, hjärnan säger hockeyvärldens snyggaste logga. Tampa är the young ones, Chicago det smarta, rutinerade kollektivet med extra allt. Som världens bästa back, Duncan Keith. Ska Stanley till Nötbolandet i sommar måste Hedman och Strålman stänga ned dynamiska duon Kane och Toews samt att Bishop måste vinna målvaktsmatchen.
Facit: Blackhawks i sju.
Pelle Hägglund, krönikör Allehanda.se

– Tar Chicago då. Jag tippade Ducks redan i hösta i något sammanhang och Chicago impade på mig genom att slå ut dem.
Christer Rockström, scout, Montreal Canadiens.

– Blackhawks i sex matcher. Jag litar på att veteranerna i Chicago levererar och att de klurar ut ett sätt att sakta ner Tampa.
Greg ”Puck Daddy” Wyshynski, Yahoo Sports.

– Jag tror Tampa tar det. Och eftersom jag tror det tippar jag 4-2 till Chicago. Jag brukar nämligen alltid tro fel.
Henrik Ek, Viasat.

– Kommer bli jämnt men tippar att Chicagos final rutin blir avgörande och dom tar det med 4-3 i matcher. Skulle vara otroligt roligt om min vän Mats Hallin får sin fjärde ring det förtjänar han.
Anders ”Masken” Carlsson.

– Jag tror Tampa vinner. 4-2.
Tomas Forslund.

– Jag tror det blir seger för Chicago. Dom har sett starkare ut för varje omgång. 4-1.
Jonathan Ericsson, Detroit Red Wings.

– 4-2 Chicago.
Kjell Samuelsson.

– Jag hoppas och tror att Chicago vinner med 4-3 i matcher. Dels för att jag och alla andra hockeyälskare får njuta av 7 st härliga matcher, men också för att The Cup hamnar hos ett av de ”Original Six”.
Sticky Bomb.

– När Robin Söderling haft sviter av sin körtelfeber i snart fem år och Victoria Helgesson lagt rören på hyllan … så vore det roligt om Tibro kunde få besök av Mike Bolt i sommar. Ni vet, the keeper of the cup. Lite ära och berömmelse i sportens namn. Och visst slår blixten ner – för så bra som Anton Strålmans Tampa Bay Lightning lirade i semin mot New York Rangers har jag svårt att se Chicago Blackhawks hålla emot under en hel finalserie.
Jag säger 4-2 till Tampa.
Johan Rylander, Göteborgs-Posten.

– Jag har Chicago som vinnare i sex matcher.
Chris Kuc, Chicago Tribune.

– Jag satsar på Lightning. De har slagit ut tre väldigt bra motståndare för att nå så här långt, så även om Chicago har mer erfarenhet av att gå på den stora balen är Lightning min Askungen!
Helene St James, Detroit Free Press.

– Jag säger Chi-town. Tavern on Rush!
Fredrik ”Fast Freddy Shoestring” Sjöström.

– Jag tror Chicago vinner med 4-2.
Gustav Nyquist, Detroit Red Wings.

– Chicago!
Patrik Nemeth, Dallas Stars.

– Lozo säger Chicago i 6.
Dave Lozo, Bleacher Report.

– Känns lite som att det är NHL:s två mest sevärda lag som drabbar samman. Garanterade målfester. Tror Chicago finalrutin avgör.
4-3.
Niklas Jihde, Viasat.

– 4-2 till Chicago. Chicago har de kreativa toppar Rangers saknade för att luckra upp Tampas väl utförda taktik.
Björn Nord.

– Chicago 4-2. Rutinen fäller avgörandet. Moraliska finalen spelades mot Anaheim.
Niklas Holmgren, Viasat.

– Tampa 4-3 i matcher.
Anton Lander, Edmonton Oilers.

– Tampa vinner i bäst av sju. Bucklan ska till Örnsköldsvik.
Christina Börlin, Ö-viks Allehanda.

– Det blir en ovanligt offensiv final där Tampa skräller och tar det med 4-2 i matcher. Hawks backar orkar inte hålla koll på alla forwards.
Simon Strömberg, Svenska Fans.

– Blackhawks i 6.
Pat Leonard, Daily News.

– En suverän offensiv, en smart coach och en grym moral gör att Chicago vinner med 4-2 i matcher. Trots att Tampa har bättre målvakt och bättre försvar.
Petter Rönnqvist.

– Vilken ära att få vara med i ditt klassiska finaltips!  Jag har alltför dåligt med tid att sitta och bevaka NHL på nätterna och ha den där nördkollen, ska väl sägas. Men jag tror att det blir Chicago. Här snackar vi rutin i stora mängder från slutspel. Och att gå långt i slutspel, dessutom. Framförallt så har man Toews och Kane som verkar ha en helt sanslös förmåga att vara bäst när det gäller. Dessutom har man betydligt fler matchvinnare än vad jag anser att Tampa har.Matchserien är enormt svår att tippa känns det som. Skulle inte förvåna mig om vi sitter och glor hockey så långt in som 17 juni, dvs att det går till sju matcher. Vi kör på det. Båda lagen gick till sju i semifinalerna, och det är mycket som pekar på att det kan bli så nu också. 4-3 till Chicago, som avgör borta!
Johan ”Mr Madhawk” Svensson

– Jag sitter på en regnig veranda i Nashville och är helt säker på att Chicago tyvärr slår Tampa med 4-2. Tampa vinner nästa år, när Viktor har finalerfarenhet.
Tony Johansson, Viasat.

– De flesta lag behöver få stryk i en final för att förstå vad som krävs för att vinna en. Hedman och Strålman är skickliga backar, men de har inte i slutspelssammanhang mött en galet övertygad Toews, en Kane som vill ha pucken till varje pris och en Sharp på målhumör. Hawks-Bolts 4-2.
Niclas Schaub, Schaub Media.

– Huddinges stolthet Markus Krüger mot min gamle lärljunge Anton Strålman gör att jag inte kan tippa med hjärtat. Tampa känns starkare och vinner med 4-3 i matcher.
Sanny Lindström.

– 4-2 i matcher till Tampa. Men jag köpte just sommarens första jordgubbar på Vikbolandet och har kopplat bort vinteridrotterna.
Robert Perlskog.

– Chicago. 4-1 i matcher.
Jacob De La Rose, Montreal Canadiens.

– Chicago vinner med 4-2 i matcher tack vare större bredd i sin trupp. Dessutom är toppspelarna med Toews i spetsen i form.
Chris Härenstam, SVT

– 4-2 Tampa. Hedman/Strålman bästa backparet i NHL denna säsong!
Mattias Öhlund.

– 4-2 Chicago. Rutin avgör.
Dennis Everberg, Colorado Avalanche.

– GM Steve Yzerman har hunnit forma sitt lag nu, redo att vinna Stanley Cup som den vinnare han är. 4-3 till Tampa.
Jonas Bergqvist.

– Oj fan, har det gått ett år igen? Chicago! Givetvis Chicago. 7-2. Eller 5-2, funkar det? Äh. Blues har alltid varit strån vassare än blåhåriga tanter.
Fredrik Virtanen.

– Jag tycker det vore roligt om Tampa vann och tror också att de kan ta det i 6 matcher.
Mikael Backlund, Calgary Flames.

– Jag tror stenhårt på Chicago. Dom är en fröjd att se.
Dick Axelsson.

– 4-3 Tampa. Bästa två lagen jag spelat mot i år, så det kommer bli en grym serie att kolla på.
Eddie Läck, Vancouver Canucks.

– Kimmo ska ha en cup och hjärtat säger följaktligen Hawks i sex matcher. Conn Smythe hamnar hos ”Captain Clutch”.
Pontus Wernbloom.

– Ja du…oj, vad svårt. Men Chicago ser ju väldigt starka ut. Så fyra backar får spela mycket…det spelar ingen roll när man ska spela final. Då känner man inte efter. Det är som när vi var i slutspel med Hartford och spelade åtta perioder i Houston. Efter sex perioder kom dom in med pizza i omklädningsrummet och egentligen var man ju så trött att ögonen höll på att ploppa ur skallen. Men vi bara körde på. Så jag säger Chicago ändå.
Christer Abris.

– Va? Ja, det blir väl 7-5 till Chicago. Tampas fyrbackslinje är för ihålig.
Axel Öberg, fotograf Viasat (och måttligt hockeyintresserad…)

– Jag vill hålla på Tampa för Yzermans skull, jag känner ju honom. Men jag har sagt Chicago ända sedan i vintras och får väl stå fast vid det. Jag tror de är för svåra att slå. 4-2.
Håkan Andersson, scout, Detroit Red Wings.

– Hur ska Tampa, en ort som mest är känd för att hysa pensionärer ens ha en chans mot en förstafemma med Al Capone, Mavis Staples, Raymond Chandler, Barack Obama och Kanye West? Det är också lätt att tro att Chicago bara spelade in smörballader men då kan jag rekommendera låtarna ”25 or 6 to 4” och ”Does anybody really know what time it is”. Det kommer att vara avgjort efter fem matcher.
Niklas Strömstedt.

– Chic4g0! Och ett s4g0likt slut för en 40-årig b4ckik0n. Att kämpen Kimmo kanske inte spelat en minut i finalerna har sekundär betydelse i det magiska ögonblicket. Bonus: The next generation – Teuvo Teräväinen, 21 – får sin första ring.
J4rkk0 Päiväniemi, Aftonbladet.

– Chicago kommer att stå som slutsegrare. Blackhawks har ett bättre lag både sett till spets och bredd. Lagets forwardsuppsättning är imponerande med Jonathan Toews, Patrick Kane, Marian Hossa och Patrick Sharp i spetsen. Jag är också mycket förtjust i backen Duncan Keith. I Tampa måste lagkapten Steven Stamkos producera ännu mer framåt. Risken är stor att motståndarnas tunga försvarspjäser neutraliserar honom i finalserien.4-2 till Blackhawks.
Carl Johan Goth, Dalarnas Tidningar.

– Trots att jag är väldigt charmad av Tampa så tror jag på Chicago som segrare med 4-2 i matcher. Känns som lagets rutin från finaler och segerfirande de senaste åren kan bli avgörande. Väldigt imponerande också att krångla sig vidare mot Anaheim trots 2-3-underläge i den matchserien. Men det blir nog en jämnare och mer svängig finalbatalj än fjolårets. Här vimlar det ju av offensiv spetskompetens i båda lagen så det kan bli en riktig höjdarserie och sedan känns det ju också kittlande med en blågul backkamp med Hedman/Strålman mot Hjalmarsson/Oduya.
Göran Sundberg, TT

– Att tippa Stanley Cup finalen i år är lika svårt som vanligt!
Jag har dock försökt mig på ett researcharbete som ger mig följande:
Väldigt lika lag med liknande playoff statistik:
PP: 22% för Tampa och 20% för Chicago
PK: 81% Tampa ,75% Chicago
Gjorda mål: Tampa 55 ,Chicago 56
Insläppta: Tampa 49 ,Chicago 50
Målvakter: Ben Bishop, Tampa GA 2.15 Proc.92%
                  Corey Crowford, Chicago 2.56, 91.9%
Jag tror att Tampas bortaspel + boxplay och Ben Bishop avgör efter 6 matcher.

Tampa-Chicago 4-2
Tampa-Chicago 2-3
Chicago-Tampa 3-4
Chicago-Tampa 2-1
Tampa-Chicago 5-2
Chicago-Tampa 2-3

Tampa-Chicago
         4-2
MVP: Steve Stamkos
Håkan Loob

ANAHEIM – CHICAGO 3-5 (Slut)
* * *
Det är dags att måla korna i Russnäs röda och svarta igen.
Bygdens store son – Niklas ”Yellbear” Hjalmarsson – ska ännu en gång spela Stanley Cup-final och då brukar det ju vara stödet från nötkreaturen hemma på småländska höglandet som innebär det avgörande lyftet över sista hindret….
Lyckas det en gång till bärgar Niklas tredje titeln och skulle då vara blott femte svensken i historien med så många inristningar i världens finaste idrottspokal.
Bara Anders Kallur, Stefan Persson, Nicklas Lidström och Tomas Holmström har fler.
Men det vill han inte ens tänka på, visar det sig när jag når honom på telefon i den varma Kalifornien-kvällen.
Istället får jag ett klassiskt Yellbear-citat:
– Det återstår sju matcher och de måste vi spela som om de vore de sista i livet. Det är ”all in nu”. I varje match, varje period och varje byte.
Yellbear, man.
The best.
* * *
Trista rapporter från Ducks omklädningsrum.
Ryan Getzlaf och Corey Perry vägrar komma ut och prata med media efter förlusten som släcker lyset.
Så dåligt.
Är det någon gång riktiga ledare ställer sig framför sitt lag och svarar på frågor är det just efter de riktigt brutala nederlagen.
Som Lidas och Zäta i Detroit 2009, som bröderna Sedin i Vancouver 2011, som Zdeno Chara i Boston efter 0-3-tappet 2010, som Chris Pronger 2010, som Henrik Lundqvist jämnt och ständigt.
De gör det inte för att vara snälla mot media – utan för att skydda yngre lagkamrater.
* * *
Fint att Skånske Jan och MN Johan, i skön Minnesota-Carolina-förening, har sådana bekymmer över hur jag ska fördriva tiden i västra Florida.
Don’t worry, boys.
Är det någon gång det finns saker att göra är det när hockeymedia samlas för Stanley Cup-final.
* * *
Stryk i första omgången för två år sedan, stryk i andra omgången ifjol och stryk i konferensfinalen i natt.
Och så alla floppar i Washington.
Bruce Boudreaus Game 7-facit är rena skräcksagan och ingen kan protestera mot att Milbury och Jones sitter i NBC-studion och pratar om huruvida han ska få sparken eller inte.
För som Milbury konstaterar:
Ankorna inte bara förlorar en så stor match för tredje året i följd – de ser för tredje året i följd bleka, platta och handlingsförlamade ut när det verkligen gäller.
Det är BB:s ansvar att se till att de är redo.
* * *
Conn Smythe till General Patton Toews.
Det är vad jag tror.
* * *
Sms från Ekeliw:
”Om jag fruktar Chicago? Det kan man nog lugnt konstatera. Huva, ruskiga i såna här matcher. Är det inte Toews så är det Kane, är det inte Kane så är det Hossa, är det inte Hossa så är det Keith och så vidare. Och så får vi ju hemmaplansfördel nu. Inte bra..”.
* * *
Well, folks. Nu ska jag ägna några dygn åt att försöka få ihop Stora Stanley Cup-tipset.
Håkan Loob är redan kontaktad, till exempel….
Under tiden blir det tyst här.
Men sedan, framåt onsdag, hörs vi från det här rymdskeppet i downtown Tampa…

Slut
Chicago vinner med 5-3 och kommer spela Stanley Cup-final mot Tampa.
Det låter som en ljuvlig serie att få följa.
Jag återkommer med kort slutrapport senare.