TAMPA – DETROIT 2-0 (Slut)
* * *
Jaha, det var det.
Red Wings svarade för en heroisk insats utan sin bäste back och sin tredje bäste back, men i längden går det inte när så viktiga pjäser försvinner.
Man får stryk.
Så Tampa är vidare och får chansen att revanschera sig mot Montreal.
Då behöver de bli skarpare än i ikväll – och få igång No Show Steven.
* * *
Strålle slår in sista spiken i Detroits säsong med en en lång svepande puck i tom kasse.
Men herregud, varför kunde inte det han gjorde strax innan ha fått räknas istället?
Det hade ju varit det snyggaste i den stentuffe hårdrockarens liv.
* * *
Att ingen hakade på Marla-spåret.
Jag finner det chockerande.
* * *
– They went to church. We must have missed mass, säger Mike Babcock under vad som kan ha varit hans sista presskonferens som Wings-coach.
Nästa säsongen för tränar han troligen Maple Leafs. Eller Flyers. Eller…Penguins.
Och så tar McLellan över i Hockeytown.
Det vore antagligen bäst för alla inblandade.
* * *
Förlåt, Tobias.
Du förespråkade ju mycket riktigt en korma.
Men jag blandar ihop er allihop ibland, som en dagisfröken blandar ihop sina favoritbarn!
* * *
Nu ska jag gå igenom, och tippa, de fyra serier som väntar på oss i andra rundan.
New York Rangers – Washington
Montreal – Tampa
Anaheim – Calgary
Chicago – Minnesota
Har vi några läsaridéer?

TAMPA – DETROIT 0-0 (Period 2)
* * *
Ja, det borde man fattat.
Det blir inga mål alls.
Det blir 0-0 och sedan övertid i tre perioder.
Och därefter kan vi börja snacka om att första målet är rätt viktigt…
* * *
Fast det är ju inte som att det saknats chanser.
Men pucken har studsat underligt i några avgörande lägen, förmodligen för att isen inte lär vara fem plus i Florida-värmen, och det är säkert nåt helt bisarrt som avgör alltihop till sist.
* * *
Mitt sätt att organisera strumpbeståndet ser ut så här:
Jag parar ihop dem. Sedan stoppar jag in den ena, till hälften, i den andra och slänger sedan knytet i byrålådan.
Några vikningsövningar har jag aldrig haft tålamod till.
* * *
I Game 7-draman har jag ett bestämt minne av att domarna brukar svälja piporna och låta allt hända.
Not so much ikväll.
* * *
När vi diskuterar så här stora frågor, om hur man gör med sina strumpor, önskar jag att Marla Penny var här.
Ja, ni vet – hon i Seinfeld som jobbade som ”closet organizer”.
Hon skulle kunna avgöra hela debatten.
* * *
När Big Ben Bishop var ute och simmade på isen som en fyllskalle när det är halt på Medborgaplatsen skulle man velat haft en mätning på Ekeliws puls.
Eller inte.
* * *
Att jag vill ha hit Marla betyder dock inte att jag tänker ställa upp i någon Contest…
* * *
Millers indianare när Vigge Hedman får brakande fint skottläge hade kunnat bli en episk klassiker.
* * *
Ska bara sträcka mig efter mobilen för att be om en ny pausrapport från Örby – det kommer ingen, han verkar ha svimmat – och slår armbågen i bordet så det går om en blixt från Tampas mörkaste himlar genom hela armen.
Helvete, varför ska det göra så ont?
Vad finns det för evolutionär poäng med det?
* * *
Där kom maten och jag lyssnade på Pettersson och MN Johan till sist.
Det blev sushi.
Nu ska här blandas wasabi och soja.

TAMPA – DETROIT 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det vore ju magstarkt att påstå att Ligthning dominerar som Brasilien mot Sverige utan Thern och Gud på Rose Bowl i Pasadena för 21 år sedan.
Men efter en till synes stissig inledning, när det märks att en och annan i truppen aldrig varit i närheten av så här stora matcher, jämnar de ut och skapar några gånger rejält tryck – medan det känns som att Wings under andra halvan av perren ofta kommer på egen hand när de väl kommer.
Några mål blir det dock inte.
– Och det första kommer vara extremt viktigt. Jag skulle ge allt för att vi ska få det, kvider the kid från Örby..
* * *
Jag trodde inte NBC vågade flyga ner gamle Doc till den ångande vårvärmen på Floridas västkust och hade bespetsat mig på att få lyssna på Kenny ikväll.
Men nä.
Det är den den nordamerikanska hockeyns Bengt Grive som sitter vid micken – och med sig, i det lilla utrymmet mellan båsen, har han Agne Jälevik McGuire.
* * *
No Show Stammer är framme och hugger några gånger, det ska vi inte ta ifrån honom, men den där nollan i målprotokollet verkar tynga honom.
* * *
Det var några toner som skar sig rätt grovt i nationalsången.
Inte värdigt.
* * *
Milbury hyllar Zäta i NBC-studion.
– Otrolig förstaperiod. Han gör alla de små saker rätt och är suverän i försvarsarbetet. Han kommer vara inblandad när Detroit gör mål, menar han.
* * *
For the record:
Jag älskar AC/DC.
Framförallt är det ett av de mest underhållande liveband jag någonsin sett.
* * *
Brendan Smith får väl se till att bevisa sin tes om att han, egentligen, är lika bra och viktig för Wings som Kronwall.
Han gick ju till torgs med den underhållande yxskaft-teorin när Babs vilade Kronwall, Zäta och Pavel i sista grundserie-matchen i Raleigh – och han inte fattade att han själv satt på sidan för att han hade tagit en idiotisk utvisning i matchen innan.
– Nej vadå, sa han till Helene St James på Free Press, han kanske vill spara på mig som han spar på ”Kronner”.
Säsongens citat!
* * *
Det är sant, Pettersson var ganska lugn och accepterade att Rangers-backen John Moore blev avstängd för sin galna armbåge i plytet på Weise fjol.
Men hur var det när Carbomb började veva mot en domare?
Det kan han ju, i princip, inte haft något emot?’
* * *
Sms från Örby:
’Detroit spelar precis som förväntat. Vi får EN enda kontring i hela perioden, och den var i och för sig MVP-Stamkos nära att förvalta. Detroit backar hem, vi blir lite ivriga och tar med backar i anfallsförsöken, tappar puck – och Detroit får farliga omställningar Ändå hyfsat nöjd med förstaperren, men väldigt, väldigt nervös ännu…”.
* * *
Sushi, ja.
Det här kan mycket väl vara en sushi-kväll…
* * *
Undrar var Kron Wall of Pain ser matchen?
Inte på pressläktaren, den vill han knappast komma i närheten av en sån här kväll.
Så förmodligen inne i omklädningsrummet.
Och nu håller han ett rykande coach Taylor-tal för polarna…
* * *
Första målet.
Första målet.
Första målet.
Så.
Nu har vi understrukit hur viktigt det blir.

Allt eller inget.
Do or die.
Triumf – eller Game Over.
Där är vi nu.
Till den spetsen har första Stanley Cup-omgången dragits.
På den knivseggen dansar Tampa Bay Lightning och Detroit Red Wings ikväll.
Kort sagt:
En magnifik Game 7 ska avgöras i Amalie Arena.
I normala fall hade jag varit på plats en sån här kväll, och bloggat live, men det har kommit så mycket annat än hockey emellan just nu, så det fanns ingen möjligt att störta iväg till Florida på kort varsel.
Så vi rundar av inledningsrundan i möblernas motsvarighet till Bell Centre-katedralen:
Korresoffan.
* * *
Som den lugubra serien mellan Bolts och Wings artat sig hittills hade jag under normala omständigheter tippat på bortaseger i kväll.
Inget av lagen har ju hittills vunnit två matcher i rad, och inget har heller vunnit när det känns som att det tagit kommande över serien – och dessutom har Wings betydligt mer kollektiv erfarenhet av den här sortens definierande ögonblick.
Men nu är det ju inte riktigt normala omständigheter.
Niklas Kronwall är avstängd – och Marek Zidlicky dessutom borta med hjärnskakning.
Det är, för Wings vidkommande, som när Jonas Thern fick rött kort i VM-semin 1994 när Stefan Schwarz redan satt avstängd – fast nu är både Thern och Gud (Kronwall representerar bägge två…) liksom ute ur bilden redan före matchstart.
Vi snackar förstebacken, den som loggar mest istid, är överlägset viktigast i defensiven och dessutom utgör ankare i powerplay.
Han är borta.
Och så Ziddy också.
Därmed tror jag att det är kört för Detroit Red Wings för den här gången.
Det blir Montreal-Tampa i nästa omgång,
* * *
Tacklingen, och avstängningen, har inte helt oväntat – något annat hade varit mer anmärkningsvärt än om solen började gå upp i väst och ner i öst – blivit föremål för viss debatt.
Somliga, som vår egen Tobias Pettersson, är tvärsäkra i bedömningen att det var en smutsig smäll mot huvudet, utförd med armbåge i fejset och dessutom efter ett tydligt hopp, och att avstängningen egentligen borde vara mycket längre.
Andra, som yours truly, svävar aningen mer på målet men har – i alla fall i mitt fall – svårt att förneka att det är en smäll med tveksamma inslag.
Och så finns det Detroit-fans som är galna, rasar om att betydligt värre saker passerat obestraffat – som Subbans försök att slå handlederna av Stone och Palats mangling av Glendening i den pågående serien – och tror att NHL vill se Detroit förlora.
Men det är okej.
Vi är alla människor och lurar oss själva om vi tror något annat än att vi styrs av känslor såna här gånger. Jag blir självklart påverkad att jag känner och gillar förövaren och tycker det känns olustigt att han hamnat i den här situationen.
Om det varit en Raffi Torres som brakat in i Filip Forsbergs hade jag säkert varit lika hård i tonen som Pettersson – och om det varit Dan Girardi som utfört en lika tung smäll är det lika säkert att Petterssons ton varit mjukare (även om han försökt förneka det när vi diskuterat saken i andra kanaler…)
* * *
Kvällens outfit:
Slitna blåjeans och en svart T-shirt – med tryck av en katt vilande på en beatbox, i mössa och brillor.
Är det Game 7 så är det, liksom…
* * *
Vissa Detroit-fans har börjat gräva sig bakåt i historien och är bittra över sånt som att Weber inte blev avstängd när han dunkade Zätas huvud i plexit i slutspelet 2012 – eller att Malkin inte blev det när han startade slagsmål mot samma Zäta i finalen 2009.
Det känns som rätt onödiga incidenter att sitta och hacka om nu, kan man tycka…
* * *
Det ska bli intressant att se om Joe Thornton kan svara för åtminstone en anständig insats i den här rundan.
Nej, förlåt.
Steven Stamkos menar jag…
Tampas store stjärna har verkligen varit helt iskall mot Wings och mest tagit korkade utvisningar och fortsätter det så här – alltså med att förträffliga grundserieframträdanden följs av big time choke i playoff – kommer han snart att vara östra konferensens egen No Show Joe.
* * *
Kronwall själv är chockad och besviken och delar inte DoPS-männens uppfattning om vad som hände, men som den stand up Järfälla-kung han är tar han också på sig ansvaret för att ha satt The Department – inklusive Chris Pronger… – i en situation där ett dylikt beslut kunde tas och säger således att det är hans eget fel.
Går att se honom sammanfatta sina känslor här.
* * *
Läget i Örby?
Lätt hysteriskt.
”Jag försöker ägna mig att saker som jag aldrig gör annars. Jag diskar och viker strumpor och sånt. Får inte vara mentalt dränerad innan det börjar”, heter det i ett sms från min unge poddpartner.
Viker strumpor?
Gör man det?
* * *
Bolts själva har skött hela Kronwall-affären extremt classy, tycker jag.
När Kucherov själv fick frågor om smällen efter förra matchen svarade han att inte tänkte sitta och gråta över att han åkt på en tackling, Strålle sa till mig att han inte tyckte det var så mycket att tjafsa om och coach Cooper har låtit bli att kommentera överhuvudtaget.
Helt riktigt.
Inget gnäll, fokus på rätt saker, blicken framåt och bara kör.
Det är så man ska uppföra sig i playoff.
Som Tårtan alltid sa:
We’ll go about our business.
Sedan gjorde han i och för sig allt annat än bara went about his business, men ändå.
* * *
Skulle ni nu ändå vara sån som tycker illa om Department of Player Safety och tror att de som sitter där – Pronger, som sagt… – har dolda agendor är det här en rolig liten sajt.

* * *
Nu kom Hart Trophy-finalisterna:
Carey Price, Alex Ovetjkin och John Tavares.
Mycket väntat.
Och korrekt.
Price vinner.
* * *
Sen lunch på en solkig deli idag, från en sån buffet de har på dylika ställen, så jag har inte ens börjat fundera på delivery-alternativ för kvällen, men vad tror ni om indiskt eller vietnamesiskt? Chicken Korma eller eller Satay Chicken?
Det känns som hetaste alternativen så här på förhand.
* * *
Är Tyler Johnson lika dominant ikväll, och hjälper Tampa förbi Wings, då börjar det bli lite bäring i Ekeliws åsikter om vem som är hetaste kandidaten för ”tidig Conn Smythe”.
* * *
Senare ikväll ska nästa omgång tippas, och jag är redan till mig.
Ni får ju gärna meddela vad ni tror om de tre serier som redan är satta.
* * *
Red Wings stora chans är att de i känslan av att de känner sig orättvist behandlade samlar sig till en sån knuten-näve-insats och överträffar sig själva – och att Tampa samtidigt blir lite skakiga av det faktum att de blir utskrattade om de inte vinner en Game 7 på hemmaplan mot den backbesättning Detroit måste ställa på fötterna.
Själv ska jag nu fixa lite grejor – dock inte vika strumporna – sista halvtimmen innan puckdrop.
Sen åker vi.
En Game 7 i Stanley Cup-slutspelet.
Det blir inte större.

DETROIT – TAMPA 2-5 (Slut)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 2-1 (Slut)
* * *
Caps jagar iväg Game 7-spöket, vinner serien – och stänger Nassau Coliseum.
Med det här avgörandet i Verizon Center står det ju klart att matchen i söndags verkligen blev den sista någonsin på Long Island.
Ledsamt för fansen som, i alla fall de senaste åren, gjort varje kväll där ute till en så magnifik upplevelse.
Men den avgörande matchen förlorade de, kändes det som, på grund av bristen på erfarenhet från den här sortens stora ögonblick.
De fick inte fram fler än elva skott mot Holtby och det var ett beslutsamt och obönhörligt Washington – som ju lärt sig den hårda vägen hur man måste spela såna här kvällar – som såg till att det blev på det sättet.
Med överhängande risk för att hamna i Björn Falks svarta bok ber jag härmed att få slå fast att Isles ändå kan vara stolta över hur de avslutade Coliseum-eran.
Den här säsongen var en språngbräda mot något nytt och, tror jag, stort i downtown Brooklyn.
* * *
Serien mellan Tampa och Detroit är ju bara konstig.
Varje gång man tror att ena laget tagit kommandot blir det precis tvärtemot hur logiken säger att det borde bli.
När Bolts var helt överlägsna i första matchen vann Wings. När Wings svarade upp med en betydligt starkare insats i andra matchen vann Bolts. När Wings hade hade tagit strypgrepp och efter en första hemmaseger var i 2-0-ledning med fem minuter kvar av fjärde matchen vände Bolts och vann. När det kändes som att Bolts därmed tagit över och skulle vinna på hemmaplan åkte Wings ner till Florida och nollade dem. Och när man ikväll trodde att Wings skulle ta jättechansen att avgöra på hemmaplan vann Bolts.
Så – hur går det i Game 7 på onsdag?
Säg det du.
Nu tror man ju att Bolts har övertaget, och därför vinner väl Wings då.
Man blir yr.
* * *
Rangers och Capitals går i clinch i nästa runda alltså.
Den matchserien känns bekant…
Det blir fjärde gången på sex år de stöter på varandra i första eller andra omgången.
Varje tidigare serie har varit knallhård – och nu blir det förmodligen ännu värre.
I spåret också.
Som ni redan varit inne på får vi Tobias Pettersson vs Taddson i sju ronder, i skarpt läge, med högsta tänkbara insatser.
Vinnerborg har fått inloggningsuppgifterna i mailen…
* * *
Pratade just med Strålle Strålman och frågade förstås vad han tyckte om Kronwalls tackling.
– Det var en jävla rejäl tackling, men….ah. Han får upp armen lite där, men jag tycker ändå den var okej, sa han.
Efter att ha sett Petterssons repris är jag dock benägen att hålla med om att den var ful – ursprungligen satt jag mig bara upp i soffan och såg att det smällde och gladdes åt det – och om jag inte känt förövaren så bra hade jag säkert också gapat efter avstängning…
Nu får vi se.
Han har aldrig varit avstängd förut och jag tror inte NHL vågar ta bort Detroits förste back i en Game 7…
* * *
John Carlson tog verkligen en för laget när han var tvungen att smaska Islanders i ansiktet som hämnd för tackling.
Not…
* * *
Kors i både tak och golv:
I Morgon ÄR det ingen hockey.
Det är första gången sedan slutspelet började för två veckor sedan.
Jag ser fram emot det välbehövliga uppehållet och hoppas på förträfflig uppslutning på onsdag.
Då avslutar vi första slutspelsrundan med Game 7 mellan Tampa och Detroit.

DETROIT – TAMPA 1-3 (Period 2)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 0-0 (Mitten av period 2)
* * *
Ekeliw kanske har en poäng.
Tar sig Tampa vidare från den här serien – och sedan fortsätter lika långt som jag förutspått – ÄR han nog en Conn Smythe-kandidat.
Sex mål nu.
Det är det inte många som klarat av att göra under en slutspelsserie mot Detroit Red Wings.
* * *
Det är räddningarnas svar på Bob Dylans ”Highway 61 Revisited” Petr Mrazek skriver in sig i slutspelshistorien med.
Oerhört, faktiskt.
* * *
Jodå, Kron Wall of Pain kan fortfarande själv också.
Kucherov blir duktigt Kronwalled här i slutet.
Det gillar dom i The Joe och börjar omedelbart skandera:
– You been kronwalled, you been kronwalled.
Det händer så sällan nuförtiden att även jag blir alldeles till mig.
* * *
Av vad jag hört är det fler som inte tycker det är särskilt underhållande att sitta och vänta på besked från Tre Kronor-ledningen.
* * *
I Verizon Center känns det låst, avvaktande och oroligt.
De där gamla Game 7-spökena uppe i takåsarna rör obekvämt på sig…
* *
Jo, Dahlgren jag skulle faktiskt föredra Doc i en så här match.
MSG:s Isles-pojkar är duktiga och låter trevliga, men dels har de på något underligt sätt vridit ner publikjudet från Washington och dessutom blir de väl enögda såna är gånger.
Islanders gör aldrig fel och Caps aldrig rätt…
* * *
Det behöver bli ett mål, åt endera hållet, i Game 7-rysaren.
Och Detroit behöver få en snabb reducering i början av tredje.
Då kan det bli riktigt crazy kommande timmen.

DETROIT – TAMPA 0-2 (Period 1)
* * *
Ja, det ser ut som det dröjer innan Mårts får ringa sina tilltänkta förstärkningar – om han nu ska vänta tills förstarundan är fullbordad.
För Ligtning har tagit tag i det här, spelar med hunger och svetslågefokus och leder med 2-0 efter första.
Det är dags att börja förbereda Amalie Arena för en Game 7 på onsdag.
* * *
Det är vår gamle vän Abdelfucker som delar ut Kronwall-propparna nuförtiden.
Paquette förlorar ett par bokstäver och blir paket – ett platt, sånt man tavlor i på julafton – efter den monstertacklingen.
* * *
”Conn Smythe till Tyler Johnson!”
Nej, det är inte jag som säger det.
Det är min nu mycket exalterade podcast-partner från Örby.
* * *
Ha ha, det är bra att du har femåringen vid din sida, Taddson.
Då måste det gå din väg.
* * *
Ben Bishop ser ut att ha bestämt sig för att göra en riktigt stor slutspelsmatch , till slut.
* * *
Jag förstås Bengan, John J.
Varför ska han – efter att ha blivit ratad i OS, mind you – sitta och vänta och se om dom möjligen vill ha honom om vissa andra spelare fortsätter spela?
Det är ju inget att tveka om, ta hem honom och Filip på stört – dom är självklara förstärkningar.
* * *
Nu får jag sitta och nöja mig den lokala MSG-sändningen från Verizon Center.
NBC:s Hockey Night, som jag ju helst vill följa, är blackoutad i New York.
Bummer.

•2008// 22 April. Första omgången. Mot Philadelphia Flyers i Verizon Center.
Förlust 3-2 på övertid (målskytt Joffrel Lupul).
•2009// 13 maj. Andra omgången. Mot Pittsburgh Penguins i Verizon Center.
Förlust 6-2.
•2010// 28 april. Första omgången. Mot Montreal Canadiens i Verizon Center.
Förlust 2-1.
•2012// 12 maj. Andra omgången. Mot New York Rangers på Madison Square Garden.
Förlust 2-1.
•2013// 13 maj. Första omgången. Mot New York Rangers i Verizon Center.
Förlust 5-0.
Det där är sviten som får Washington Capitals och deras fans att kippa efter andan inför nattens monsterdrama i Washingtons Chinatown.
För den visar hur det – oftast – gått när huvudstadslaget spelat i Game 7 under Ovtejkin-Bäckström-eran.
Fullständigt käpprätt.
Det har på något sätt knutit sig, blivit fel och slutat i hjärtskärande förluster.
Värst var det 2010, mot Habs.
Då hade de vunnit serien, sågs som stor Stanley Cup-favorit och skulle bara stöka undan ett Montreal som inte alls hade samma muskler som idag.
Men en viss Jaroslav Halak knäckte dem.
Ett nederlag i kväll skulle vara extremt tungt, det också.
Caps tycker att de har sällsynt bra slutspelsbygge i år och mestadels varit bästa laget i den infekterade serien mot Islanders och SKA gå vidare.
Men gamla spöken går genom Verizon och ångesten sjuder precis under ytan.
Och i motståndarkassen står samma Halak som för fem år sedan…
* * *
Joho, igår kväll steppade jag ut på byn en sväng, träffade goda vänner på en bar i Harlem och känner mig något darrig idag.
Men systemen är urrensade och det behöver de bli ibland.
* * *
Även i Örby sjuder ångesten.
Men inte under ytan.
Den ligger helt öppen när Youngblood Ekeliw sms:ar om hur Bolts måste hitta ett motmedel mot Babcocks smarta strategi.
– Fortsätter vi så här förlorar vi, flämtar han.
Och då är det över även i den serien ikväll.
Jag har en känsla av att det blir så.
Just på grund av det Ekan oroar sig för:
Babs har sopat isen med coach Cooper och har säkerligen en överraskning på lut ikväll med.
* * *
Det bör också påpekas att Capitals faktiskt vunnit två tunga Game 7 under Ovie-eran också.
Mot Rangers i Verizon Center 09 – när Fedorov avgjorde, om jag inte minns fel – och inte minst mot regerande mästarna Boston Bruins i TD Garden 2012.
Så dom kan ju – och bör förstås försöka fokusera på de minnena istället.
* * *
Tre Kronor-ledningens taktik att vänta hela första omgångens fullbordan innan utslagna NHL-proffs blir inbjudna verkar fungera sådär.
Idag meddelade Bengan, sms-ledes, att han meddelat att han är tillgänglig, inte fått något riktigt svar och därför struntar i det.
Vilket misstag av Mårts & co.
* * *
Förra gången Capitals och Islanders möttes i en Game 7 – 1987 – avgjorde ikonen Pat LaFontaine för Isles på övertid.
Men det tog ett tag.
Först i början av fjärde övertidsperioden satte han det avgörande 3-2-målet i en match som gått till historien om Eastern Epic.
Dom får gärna bli klara lite snabbare i afton…
* * *
Hästpolo kommer ha sin största slutspelskväll hittills, tycker jag det känns som.
* * *
Nu kom just beskedet att Erik Karlsson, som väntat är nominerad för Norris Trophy.
Han och Subban och Drew Doughty.
Coolt.
* * *
Okej, nu dras allting till sin yttersta spets.
Do or die.
Det finns, vad mig anbelangar, ingenting i hela världen som är lika infernaliskt.

MONTREAL – OTTAWA 2-0 (Slut)
* * *
Jaha, sagan är slut.
Det blev inget mer mirakel i Ottawa.
Taskigt att det ska vara ett felaktigt bortdömt mål som sabbar säsongens sista kväll, men ändå:
Vilken fantastiska uppvisning Senators stått för de här senaste tre månaderna.
Hatten av – och fem rungande plus i protokollet,
* * *
Habs vinner den här sjätte matchen som Habs vunnit hela säsongen.
De gör ett tidigt mål – sedan får den oerhörde Carey Price ta hand om showen och så sitter tvåan till sist i tom kasse.
Imponerande det med.
Next stop: Tampa eller Detroit.
* * *
Hur tippade bloggen innan förstarundan började?
Låt oss titta
•NY Rangers – Pittsburgh Penguins.
Tips: 4-1.
– Ja, det blev ju klockrent.
•Washington Capitals – NY Islanders.
Tips: 4-3.
– Well, den kan sitta om ett dygn.
•Montreal Canadiens – Ottawa Senators.
Tips: 3-4.
– Fel, fel, fel. Men inte fullt så fel som det kändes efter tre matcher…
•Anaheim Ducks – Winnipeg Jets.
Tips: 4-3.
– Blev ju rätt lag i alla fall…men väldigt felaktiga siffror.
•Vancouver Canucks – Calgary Flames.
Tips: 4-3.
– No cigar för Biffen.
•St Louis Blues – Minnesota Wild.
Tips: 4-3.
– Helt uppåt de så kallade väggarna.
•Nashville Predators – Chicago Blackhawks
Tips: 2-4.
– Bingo!
* * *
Nu är det, om jag får hem lite citat i hyfsad tid, färdigjobbat i rätt kritslig tid.
Och Manhattan glittrar förföriskt i kvällsskrud utanför fönstren.
Jag tror bestämt jag ska steppa ut en liten sväng…
* * *
Imorrn blir det mer fokuserad blogg.
Det kan vara första rundans sista kväll,
Upp till Bolts, det.
Om de i vinner i The Joe tvingar de fram en Game 7 på onsdag.
Annars gissar jag att Round 2 börjar samma kväll.
Nå, vi hörs när det drar ihop sig.
Och Eric:
Jag kommer sova ett tag imorrn med, så bli inte vredgad om det dröjer innan inlägg blir publicerade…

MINNESOTA – ST LOUIS 1-4 (Slut)
OTTAWA – MONTREAL 0-1 (Slutet av Period 2)
* * *
Jag får inleda precis som i förra inlägget:
Förlåt, förlåt, förlåt…
Men Jag har inte legat och trynat nu.
Jag har – och blunda nu, Playoffwill – hållit på med VM-frågor med utslagna bluesmän och intervjuat Bacon Brodin.
Nu är jag hör igen – och tycker det är lätt upprörande domare Pochmara blåser för tidigt nör Sens kvitterar.
Fan, vi vill ju ha en episk Game 7 i Bell Centre…
* * *
Det blir en tidig vår för Blues – igen.
Bittert.
Dom är byggda för en Stanley Cup run, men snubblar alltid på väg ut ur startblocken.
Kanske är det som min vän Schaub påpekade en gång, att vinnarmentaliteten helt enkelt inte finns i klubbens DNA.
Men konkurrensen är verkligen benhård också.
Hur mycket bättre de än blir för varje säsong – och Stastny kändes ju som den typ av pusselbit som kan förändra allting – blir rivalerna i Centra ännu bättre.
Framförallt i ämnet slutspelshockey.
Tänk om Hitchcock fått leda det här laget genom östra konferensen istället.
Då hade det åtminstone blivit konferensfinal.
Kanske…
* * *
Det här är första gången i hela serien Montreal gjort första målet.
Jag tror det betyder nånting.
De är en sann plåga att spela mot när de har ledningen.
Wild har, å sin sida, gjort det enastående.
* * *
De börjar se ut som ett riktigt slutspelslag.
Som Yellbear sa igår:
– De har en annan bredd nu, framförallt på backsidan. Det känns som det inte bara handlar om Suter och Brodin längre.
Frågan är:
Räcker det för att det ska bli tredje gång gillt mot just Yellbears lag?
Infernalisk serie väntar.
* * *
Senators har inte genomfört särskilt många byten utan att Erik Karlsson varit på isen.
Jisses vad han spelar.
* * *
Ett så egenartat konststycke som det vid 1-0-målet har ingen som heter Gallagher gjort sedan Noel skrev ”Champagne Supernova”
* * *
– Sens in Seven, råmar de i Canadien Tire Center.
Ja, det är ju det som gäller om Ottawa-fansen ska få se nån mer hockey den här speciella säsongen.
Låter rätt coolt, dock.
* * *
Price, ja.
Hygglig målis.
* * *
Men du, PlayofWill, vilka tror du vinner VM då?