Ja, det slutar självklart med gurgel i Bell Centre.
Så kommer det fortsätta på fredag också.
Det var en klassisk slutspelsserie som inleddes i den ljuvliga Quebec-metropolen ikväll
* * *
Än slank han in och än slank han ut och än slank han in i omklädningsrummet.
Sällan har nån med ont i en hand försökt komma tillbaka så många gånger i en och samma match.
Vi får väl hoppas att han mår okej.
Det får PK också.
Är Ottawas bäste målskytt skadad kommer det kosta honom en match eller två, jag känner mig tämligen övertygad om det.
* * *
Mmm, slutspelshetta i spåret också.
Det är som det ska vara.
Men försök låta bli att få alldeles Kapten Haddock på varandra nu…
* * *
Jag ber att få travestera en viss Ekeliw på twitter:
Corey Crawford och Hamburglar-Hammond förvandlades till Jason LaBarbera och Alex Auld ikväll.
Ouch.
* * *
Den här Gallagher alltså.
Det är en underskattade hockeyspelare.
* * *
Just att Hammond höll LaBarbera-klass var, hävdar jag, huvudskälet till att Habs vann den här första ronden.
Men hamburgaren har, mot allt förnuft, kommit tillbaka starkt förr.
Det är nog ett måste om inte Ottawas saga ska få ett snabbt slut.
* * *
Det blir inte som Barry Trotz föreställer sig alla gånger…
Häromdagen såg jag om Road to Winter Classic på Epix och det hade jag ju glömt, men efter förlusten på Garden precis innan jul konstaterade han, lätt arrogant.
– This is a team we’ll pass. I’m telling you right now, we’re gonna pass them. No doubt.
Kanske inte ändå….
Och inte blev öppningen mot Islanders, hemma i Verizon, heller som han tycktes rätt säker på att den skulle bli.
Taddson, jag vill ha en av dina grundliga analyser!
* * *
Av det jag såg, i slutet av första perren, såg det ut som att Predators bara körde – och att Hawks inte var redo överhuvudtaget.
Men tydligen har de kommit på att just ja, det är ju slutspel och plötsligt är den där elake storebrodern som just sluppit ur fängelse i Bridgestone och så står det 3-3.
* * *
Nu:
Ett till kanadensiskt derby.
Det finns ingen anledning att misstänka att det blir mindre fantastiskt än det vi just såg.

Jag hinner tänka ”Mja, nu har det lugnat ner sig lite i den här matchen”
Morsning korsning.
I just det ögonblicket bryter själva helvetet lös.
Habs gör två snabba i en sån där svit när det känns som att Cameron måste ta timeout, men han hinner aldrig för sen är det buttends och avslagna armar och matchstraff och fem-mot-tre-lägen och kvittering och nytt mål för Habs i numerärt underläge och kvittering igen och innan det är över blir det fanimig 4-3 också.
Jävlar i min lilla låda vilken vilda västern-show!
* * *
Ja, hur var det nu med Subbans matchstraff?
Den ena säger si och den andra säger så, som Dag Vag diktade en gång i tiden.
Jag tyckte först det såg ut som att han slog handleden av Stone med en brutal yxhuggarslashing och i det perspektivet föreföll straffet mycket lämpligt.
Men Stone är tillbaka och verkar må bra, så det kanske inte var så hemskt som det såg ut.
Kanske har Subban rentav en poäng när han, i blotta understället, står i spelargången och – som man förstår – rasar om att det måste ha varit filmning…
* * *
Vad var det Hagge sa idag?
Man får färre målchanser än vanligt, men de man får brukar vara mycket mer öppna.
Eller håller med när han kommer glidande som en långfärdsskrinnare och kan snurra in tredje målet på hamburgaren.
* * *
Ni kan inte begära så mycket av en gammal bloggare som sitter och håller andan för att det är sån halsbrytande non stop-action hela tiden.
Dom zoomade in Mika efter Markos lilla klavertramp och då trodde jag det var han som skrevs in i protokollet.
Han kan få ett samtal i alla fall, för sakens skull.
* * *
Titta noga i kommentatorsspåret.
Tobias Pettersson berömmer domarna.
Helt unikt.
Och det kommer inte upprepas när lavinen går borta på västra Manhattan i morgon…
* * *
Och givetvis:
Nu har Mika säkrat telefonsamtal.
* * *
Markov fumlar med pucken som Dupond och Dupont i början av den här perioden också.
Är han på lyset?
* * *
Som tidigare nämnde Friedman slår fast på twitter.
Santorelli, Franson och Vermette trejdades alla mot förstaval vid trade deadline.
Nu inleder samtliga slutspelsserien mellan Nashville och Chicago som healthy scratches.
Mm, när marknaden är renons på riktig stjärnglans blir andrahandssorteringen lätt gravt överskattad.
* * *
Dansk skalle, vet man ju var det där.
Men dansk butt-end?
Det kan kan Eller inte riktigt ha menat.
* * *
RobinsonRobban, efter så här många år måste du ju veta att du inte får såna där utbrott publicerade?
* * *
Ojdå, Washington.
Så här var det inte meningen att det skulle börja i år?
* * *
Nä, mycket till målvaktsmatch ser vi ju inte längre.
Det är mer kylskåpskall julkorv än fräsande burger över Hammond i den här perren.
* * *
Nu har det kört ihop sig här, när Nashville och Chicago börjat också.
Men vi slår över nu i pausen, förstås.
* * *
Det kommer bli nästan lika underhållande att höra kommentarerna i Bell Centre i natt.
Tänk Therrien..
Ett världskrig har utbrutit I Quebec.

Herregud.
Öppningen i Bell Centre är helt besinningslös.
Det känns som jag inte ens hinner andas under all oavbruten action och nu sitter jag bara här och flämtar.
Och så här fortsätter det nu.
I match efter match efter match.
I två månader.
* * *
Första målet i Stanley Cup-slutspelet 2015 görs alltså av Brock Nelson, för New York Islanders mot Washington Capitals i Verzion Center
Karriärens överlägsna höjdpunkt so far, gissar jag.
* * *
Sen gör Markov kvällens första mål i Bell Centre.
Mellan benen.
På sin egen målis och polare Price.
Ojvoj.
Fin start på slutspelet.
Men det är Mika som får målet och han kan därför räkna med ett se Biffens nummer i telefon-displayen om några timmar.
* * *
Habs-fansen hoppas, har jag förstått, att Hamburglar Hammond ska vakna ur sin hypnos och bli sitt vanliga AHL-jag när temperaturen nu skruvas upp mot galenskapens kokpunkt.
Men det är inte riktigt så det ser ut när Mitchell kommer fri och blir blåst på konfekten.
The Hamburglar Magic är intakt.
* * *
Vi har alltså första svenska målet i Stanley Cup-slutspelet också, signerat Mojo Johansson.
Vackert.
* * *
Ja, jag säger som Eric och John J:
Var är Julia?
Snälla kommentatorsspårsdrottning, hedra oss med din närvaro när dina eviga hjältar dansar.
* * *
Price har hunnit spänna imponerande målvakts-bbiceps han också.
När de egna backarna vinklar in skott på honom kan han ju inte göra så mycket.
* * *
Och just när jag skrev det dök hon upp, drottning Julia.
Har du börjat städa än?
* * *
Ha ha, javisst – Castafiore är tillbaka i Bell Centre.
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, påstod Thåström.
Ingen sjunger kanadensiska nationalsången som Madame Ginette Reno, ber jag att få replikera.
* * *
Ska Erik Karlsson spela så här mycket i varenda slutspelsmatch slår han världsrekord.
Många byten har det fan inte varit när han INTE varit på isen.
* * *
Det är tragiskt att det finns äggskallar som inte kan hålla käften under ceremonier som den Habs har den goda smaken att hålla för avlidne Ottawa-coachen Reed.
Man jag gissar att den sortens förolämpningar fungerar som extrabränsle i Sens brasa.
* * *
Hur blev Subbans höga klubba inte utvisning här i slutet?
Jag menar…what?
* * *
Jag har inte sett mer av matchen i Verizon Center än det som flimra förbi när det varit reklampauser i Montreal, så jag vet inte så mycket mer än att det står 1-1.
Kan någon berätta mer om hur det sett ut?
Jag får en känsla av att det inte varit fullt lika galet som i Bell Centre.
* * *
Andas, Biffen, andas.

Det är nästan så jag som en annan hammarbyare vill utbrista i gamla Kenta-dängor.
För jag har verkligen väntat så länge på just denna dag.
Sedan fjortonde juni förra året, åtminstone.
Då stod jag, strax efter lunch, i lobbyn på JW Marriott i downton Los Angeles och suckade djupt. Stanley Cup-finalen mellan Kings och Rangers hade avgjorts kvällen innan, vänner och kollegor spreds i rask takt för vinden och allt var tomt och vemodigt.
Framförallt bet den här tanken i själen:
Det dröjer så fruktansvärt länge innan det blir slutspel igen. Nästa års playoff är sanslöst avlägset. Jag kommer inte få känna den euforiska high som blivit vårarnas särskilda klimax förrän vi sett en hel sommar, en hel höst och en hel vinter.
Men här är vi nu – nästan exakt tio månader senare. Sommaren har passerat, hösten har passerat och vintern har passerat.
Längtan är över.
Och det känns precis som det ska.
Det sjuder av upprymdhet i bröstkorgen.
Det kittlar i solar plexus.
Det buzzar i hela skallen.
Åh, Stanley Cup Playoffs 2015.
Jag har väntat så länge på just denna dag.
* * *
Det börjar, för bloggens del, traditionsenligt i korresoffan.
Ja, det har förstås sin oöverträffade tjusning att vara på plats, live, i en hall där det spelas playoff-hockey och en yngre upplaga av den här just nu lätt överkokta biffen hade säkerligen störtat ner till Washington ikväll bara för att.
Men erfarenheten har lärt mig att det finns en poäng i att ta det lite piano ut ur startblocken.
Ser man en live-match direkt första kvällen, och hugger en till redan kvällen därpå, bränner man inte bara mycket krut och blir trött som en Phil Kessel på höstens första training camp-pass.
Man missar övriga matcher som spelas och kommer inte in i första rundan på rätt sätt.
Det gör man från korresoffan.
Så här sitter jag, med färskt snus på bordet och nybryggt kaffe i kannan och putsad dator i famnen och sprittande lyckorus i hjärtat.
* * *
Sånt vi – eller åtminstone inte jag – tänkt på att vi får se nu:
Stanley Cup-loggan på isen.
Skäggen som växer sig långa och yviga och väldiga.
Riktig övertid – som kan på i flera perioder.
De vita handdukarna.
”We Want The Cup”-ramsorna
Och spelet i sig, goddammit:
Hårdare, tajtare, snabbare, elakare, präglat av hundraprocentig satsning i varje skär.
Det är som att vara på fest hos en någon med resurser som plötsligt föser undan de alldagliga cognac-sorterna och ställer fram en flaska Delamain de Voyage på bordet.
* * *
Blir under dagens skjutsad till Rangers träningsanläggning i Tarrytown och gissa vem som kör?
Eken.
Det är första gången.
Vi har tusentals gemensamma hyrbilsmil under bältet – mellan Pittsburgh och Detroit 08 och 09, över kontinenten i somras, fram och tillbaka till Raleigh på All Star-match etc etc – men min sidekick från Sätra i den dubiösa staden Gävle har inte suttit vid ratten under en enda av dem.
Nu blir det bara så och det visar sig att The Royal Oak är en utmärkt bilförare.
Lite tung med foten på gasen, men jag sa ju att han är från Gävle.
Annars:
Smooth, följsamt, säkert, lagom aggressivt.
My man Eken.
* * *
Frågan är vilka matcher som förtjänar ens huvudsakliga koncentration här i porten till himmelriket.
Det kan, som bekant, bli lite uppfuckat med för ivrigt zappande.
Men jag tror jag i alla fall ska försöka tvinga mig att fokusera på matchen i Bell Centre.
Det är ändå just Bell Centre – hockeyns St. Peterskyrka.
Och där lirar laget som det är allra mest feber kring när starten går.
Ottawa Senators.
Det börjar nästan kännas som när allt märkligt hände New York Rangers ifjol.
De fullbordade det där miraklet i sista omgången. Sedan gick assisterande coachen Mark Reed bort och självfallet är det ingen som inte hellre sett att han tillfrisknat och levt vidare, men nu har de fått enorm extra-motivation och spelar för honom – liksom för svårt cancersjuke general managern Bryan Murray.
Underlig divine Intervention, liknar det.
* * *
Eken hämnas dock för åratal av Dylan-, Aretha Franklin- och My Morning Jacket-tortyr genom att plugga mainstream-hip hop hela vägen fram och tillbaka.
Men det får man ha överseende med.
Gävle, sa vi inte så?
* * *
Fast jag vet inte, det har blivit lite konstigt med uppfattningarna kring serien mellan Habs och Sens.
Så många tror att Ottawa ska skrälla att det nästan är en skräll om de inte skräller.
Come on, får jag lov att säga åt mig själv.
Canadiens vann divisionen, har Carey Price i målet och lärde vi oss något ifjol var det väl att PK Subban är en playoff-artist av ädlaste märke.
Dom är fortfarande favoriter.
* * *
När kanadensiska CBC i går hade Stanley Cup-special tippade panelen de här finalligan.
Nick Kypreos: NY Rangers – Winnipeg Jets (!).
Elliotte Friedman: NY Rangers – Chicago Blackhawks.
Damien Cox: Tampa Bay Lightning – Minnesota Wild.
Doug MacLean: Tampa Bay Lightning – Chicago Blackhawks.
David Miller: NY Rangers – Chicago Blackhawks.
So there you go.
* * *
När Pär Mårts, Peter Popovic och Rikard Grönborg var här förra månaden vill jag minnas att de sa att man inte får plats i VM-truppen bara för att man spelar i NHL.
Men, öh, tillåt mig klia mig i hjässan:
Det är väl i praktiken ingen NHL-svensk som inte ska spela slutspel som inte blivit erbjuden en resa till Prag?
Men inte mig emot, jag är av åsikten att de bästa spelar här och innebär förstärkningar, allihop.
* * *
Om Rangers träning ska vi inte orda så mycket, till det laget återkommer vi imorrn, men Carl Hagelin sa något intressant.
– Man får färre målchanser i slutspelsmatcher. Men de man får är i allmänhet klarare än unde grundserien. Alla spelar så bra nu så om det blir en målchans har oftast något grovt misstag begåtts och plötsligt är man ren.
Sällsamt.
* * *
Bruins sparkar GM Chiarelli.
Så kan det gå.
En Stanley Cup-titel och ytterligare final…jo, men här kommer man ingenstans på gamla meriter.
Vad, undrar ju jag, tycker Lillbjörn och Storbjörn?
* * *
Nej, självfallet – jag kommer inte kunna hålla mig från att zappa över till matchen mellan Capitals och Islanders när tillfälle ges.
Det blir oerhört intressant att se hur det mötet artar sig och vad som händer i denna första match.
* * *
Vilket grymt tryck i kommentatorsspåret – redan innan vi börjat.
* * *
Och sedan fortsätter det med Nashville-Chicago och Vancouver-Calgary.
Heliga guds mamma, det är fantastiska dueller det med.
* * *
Ingen Hamonic i Islanders och ingen Pacioretty i Montreal.
De kommer båda lämna betydande hål efter sig.
* * *
Okej, mina vänner.
Lord Stanleys tid har börjat.
Det är det här som är livet.

Jag är förtjust i det uttrycket, oavsett inför vilka happenings det används.
On the eve of the presidential election
On the eve of Thanksgiving.
On the eve of the new Soprano season…
Det betyder kvällen innan, eller precis på tröskeln till.,..ja, det som ska hända och jag tycker det är laddat med så mycket hopp, förväntan och allmän högtidskänsla att jag alltid ryser.
Och aldrig mer så än just den här kvällen, när Stanley Cup-slutspelet precis ska börja och de första duellerna avgörs inom mindre än ett dygn.
Det är, i brist på bättre uttryck, en helig afton.
Självfallet ska den krönas med bloggens tips – eller first round predictions, om ni vill svänga er med såna uttryck.
Jag har haft dem publicerade i tidningen tidigare, och därefter – till indignation för Skåne-bördiga skränfockar från North Carolina – bakom plusväggen på nätet.
Men här kommer förstås helt nya texter, enkom för bloggen.
Är vi On the eve of The Stanley Cup Playoffs så är vi.

ÖST

•Montreal – Ottawa.
– Det börjar se ut som att stjärnorna i ett ödesbestämt drag formerat sig på precis rätt sätt på himlavalvet ovanför Ottawa. De lyckades fullborda sin sanslösa comeback i allra sista omgången och stormar in i playoff i en medvind som skulle få meteorologerna på tv att varna för kategori 5-orkan om de mätte upp den. Två dagar senare gick älskade assisterande coachen Mark Reed bort – efter att i sista mötet med spelarna för två veckor sedan ha bett dem att ”win it all”. Som om det inte vore nog kämpar även general managern Bryan Murray mot obotlig cancersjukdom och en hel landsända brinner för att han ska få fira något riktigt stort innan det är för sent. Det är sådant som kan få NHL-lag att utföra mirakel. Vad det gäller den här inledande serien är det dessutom så att Sens tycker väldigt mycket om att spela mot storebror Montreal. De brukar vinna de matcherna. Dn stora utmaningen består i att göra mål på Carey Price. Han är världens bäste målvakt, just nu på en helt annan nivå än alla andra. Men med sådana som Erik Karlsson och sensationella rookie-duon Mark Stone och Mike Hoffman på väg mot mästarform tror jag de klarar det. Det blir 2013 all over again.
Tips: 3-4.

•Tampa – Detroit
– Jag tycker det var alldeles nyss vi, eller åtminstone jag, satt och gafflade om att Wings ser ut som en bona fide contender för första gången sedan finalåren 2008 och 2009. Men då visste vi inte att målvaktsduon Jimmy Howard och Petr Mrazek knappast ens skulle hålla allsvensk klass ”down the stretch”. Men det gjorde dom – och absolut ingeting talar för att de plötsligt blivit gossar att hålla i handen under det korta uppehållet sedan grundserien slutade i lördags. Så nu tror jag inte det hjälper att Henrik Zetterberg är i sitt bästa fysiska skick inför ett slutspel på många år, att fler backar än Niklas Kronwall och Jonathan Ericsson går att använda eller att truppen rymmer mer kollektiv kunskap om hur playoff-hockey spelas än Tampas dito. De kommer få mycket svårt mot det välbalanserade, djupa, stora och skickliga lagbygge gamle Red Wings-ikonen Steve Yzerman byggt i västra Florida. Det omfattar också en väldigt bra målvakt i Big Ben Bishop…
Tips: 4-2.

•NY Rangers – Pittsburgh
– Det låter konstigt när motståndaren kommer till spel med Sidney Crosby och Evgeni Malkin, två av världens absolut bästa hockeyspelare. Men det enda som kan stoppa Rangers i den här serien är eventuell oförmåga att hantera press och favoritskap. Det brukar vara tvärtom, det är Pens som SKA vinna tvekamperna mot Rangers under vårarna. Men i år är det Blueshirts tur att smaka på den sizzling fajitan. De inte FÅR åka ur direkt. Efter President’s Trophy-triumf och all-in-trejder vore det praktfiasko. Om denna verklighet fuckar med det kollektiva nervsystemet kan det bli besvärligt. Annars ska ”Blueshirts” helt enkelt inte ha några problem. De är just nu flera klasser bättre än Penguins – i synnerhet som Penguins får klara sig utan tre toppbackarna Kris Letang, Christian Erhoff och Olli Määttä.
Tips: 4-1.

•Washington – NY Islanders
– För två år sedan var det sexton Islanders-spelare som gjorde karriärens första slutspelsmatch i Game 1 mot Pittsburgh. Ändå lyckades de skaka ”battle-tested” pingviner rätt ordentligt i ett par matcher i den serien. Nu går de till strid med en helt annan erfarenhet – och Johnny Boychuk och Nick Leddy, två backar med Stanley Cup-ringar på fingrarna, som nya vapenbröder. Så den allra sista dansen i Nassau Coliseum kan bli yster. Caps är med Barry Trotz som coach å sin sida betydligt bättre rustade för playoff-hockey än under alla de där åren som slutade i penibla magplask. De har blivit tunga och hårda och, inte minst, tajtare i defensiven. Och så har de alltjämt världens bäste målskytt i frontlinjerna. Honom har just Isles, som Caps-fanatikern Taddson oroligt påminde om i spåret nyligen, i och för sig varit bättre på neutralisera än de flesta andra. Men ändå. När pojkarna ska skiljas från männen blir Ovetjkins skott, och Braden Holtbys spel i kassen, utslagsgivande
Tips: 4-3.

VÄST

•St. Louis – Minnesota
– Hoppas de bunkrat med gips och plåster och värktabletter i omklädningsrummen i Scottrade och Excel. Det kommer behövas när de här bestarna till lag brakar samman i en serie som jag nästan kan garantera kommer pågå i sju matcher. Ojvoj vilken kraftmätning. Vem som fortfarande står upp när krutröken slutligen lagt sig kan ingen annat än gissa. Det borde någon gång vara dags för Blues. Ett lag med så mycket djup, med en så komplett backuppsättning, med så mycket firepower och en så slug coach som Ken Hitchcock i båset ska inte gå att stoppa för evigt. Men Wild har långsamt vuxit och blivit bättre och mer svårslagna för varje säsong och kommer bli en alldeles formidabel motståndare . Jag tror det är en nyckelserie. Den som vinner här för möta Chicago i nästa omgång och den som tar den serien vinner alltihop. Jag säger St Louis, för nåt måste jag ju säga, men är helt på det klara med det att lika gärna kan bli Minnesota.
Tips: 4-3.

•Nashville – Chicago
– Ni kan det gamla favoritcitatet: Slutspelet är grundseriens elake storebror som precis släppts ur fängelse och är ute och letar efter trubbel. Det korrekta i det gamla ordstävet kommer ungdomarna i Nashville bli varse nu. De har gjort det strålande i grundserien, mycket bättre än någon nånsin föreställt sig, men nu tar sagan slut. Inte nog med att de inte haft med den här illvillige storebrorsan förut. De får se honom i uppförstorad version i form av Chicago Blackhawks – ett av de bästa slutspelslag som existerat. De har inte imponerat lika mycket som vanligt i serielunken, men som LA Kings visat vid upprepade tillfällen behövs inte det heller. Nu sätter de på raketmotorn. Och får tillbaka Patrick Kane redan i första matchen. Jag är snäll som ger Preds matcher två matcher, tror jag…
Tips: 2-4.

•Anaheim – Winnipeg
– En alldeles för minnesgod twittrare påminde mig för någon dag sedan om att jag lovat åka till Manitoba-prärien om Jets mot alla odds skulle nå slutspelet. Jag och mina enfaldiga löften…Men det vore tveklöst en oförglömlig upplevelse. Winnipeg kommer att skälva i seismiska konvulsioner – och stämningen i MTS Centre vara hela slutspelets mest orgiastiska. Det är ett av skälen till att jag tror att Jets, trots sin orutin, kan se till att konferensettan Anaheim får tallriken full. Det blir inte lätt att vara bortalag när Jets Nation får vara med om slutspel för första gången på nästan 20 år . Ett annat är den metamorfos coachen Paul Maurice iscensatt. Ett av ligans snällaste och minst hotfulla lag har på bara ett år blivit ett av de tyngsta och tuffaste. Och det kommer säkerligen väl till pass i just playoff. Men i slutändan tycker jag ändå att Ducks ska de ta det här. Det är ändå ett elitlag av den sort som kan ha en femstjärnig pjäs som Ryan Kesler som andrecenter. Och så har de hemmaplansfördel i Game 7. Det kan vara viktigast av allt…
Tips: 4-3.

•Vancouver – Calgary
– På det så kallade papperet är Canucks bättre än Flames på nästan alla punkter. Därvidlag är inte minst så kallade fancy stats obönhörliga. Flames har så lite puck under matcherna att de skulle kunna demonstrera mot orättvis fördelningspolitik utanför parlamentet i Ottawa. Ändå blir denna västkanadensiska derbyklassiker – som Leksand mot Mora på engelska – ingalunda någon blowout. För Bob Hartleys Calgary har andra egenskaper. Moral. Uthållighet. En förbluffande alla-för-en-attityd. Och det har räckt väldigt, väldigt långt tidigare under säsongen. Det känns ibland som att de inte går att bli av med, vad som än händer. Så Canucks kommer att behöva spinna på alla cylindrar. Men i sista matchen tar bröderna Sedin, tillbaka i rena 2011-slaget under andra halvan av årets grundserie, hem baconet åt den passionerade metropolen längst där borta på västkusten.
Tips: 4-3

Fortsättningen?
Konferensfinal i öst: NY Rangers-Tampa.
Konferensfinal i väst: Anaheim-Chicago.
Final: Tampa-Chicago.
Stanley Cup-mästare: Chicago.

Där har ni en del att idissla – och, utgår jag från, skrika om i kommentatorsspåret.
Jag återkommer när The Eve övergått i puck drop i Montreal och Washington.
Så ohyggligt kul det här ska bli…

Ja, jag sitter, precis som jag förutspådde i pressboxen på Wells Fargo för tolv timmar sedan, vid datorn och stånkar över att NHL aldrig för spelschemat för första omgången till torgs.
Att det ska behöva ta sån tid…
Nå, vad vi vet är att vi har de här fantastiska, kittlande, oerhörda, sanslöst spännande serierna.

ÖST
•Montreal Canadiens – Ottawa Senators
•Tampa Bay Ligthning – Detroit Red Wings
•New York Rangers – Pittsburgh Penguins
•Washington Capitals – New York Islanders

VÄST
•St Louis Blues – Minnesota Wild
•Nashville Predators – Chicago Blackhawks
•Anaheim Ducks – Winnipeg Jets
•Vancouver Canucks – Calgary Flames

Satan alltså.
Satan!
Jag ska, har jag bestämt mig för, återkomma med grundligt tips till måndagstidningen – och först då fyrar jag av dem här också.
Men jag kan säga att jag redan identifierat minst en skräll, och så tror jag att jag kommit fram till att Tampa spelar final – mot antigen Chicago eller segraren i serien St Louis-Minnesota.
Ha!
* * *
För första gången sedan jag började med det här för tio år sedan är vi i år garanterade svensk representation i Stanley Cup-finalen.
Endast ett lag är helt renons på blågula inslag – och eftersom det laget är New York Islanders tror jag vi kan vara rätt säkra på att det kommer finnas svenska hjältar i båda lagen den här gången.
Förlåt, Björn…
* * *
Jag klagade själv på ”om-någon-sagt”-klichén för några dagar sedan, men om någon i höstas sagt att Boston Bruins skulle missa playoff hade en väldig massa analytiker slagit fast att den personen var en komplett idiot.
Nu skulle samma person framstå som ett geni.
Jag?
Jag sa att de skulle spela final…
* * *
Det brukar vara lite trögt att få fram VM-besked så här direkt efter de sista matcherna, men Oliver Ekman-Larsson vilar inte på hanen när jag får tag i honom.
Han ska spela VM i Prag och så är det med det.
Wow, jag hoppas Pär Mårts gör en high five med sig själv hemma i Västerås.
Det är den back som gjort mest mål i hela NHL som sätter sig på ett plan och flyger hem.
Snacka om förstärkning.
* * *
Med Ottawas fullbordade mirakel står det också klart att Kanada har fem slag i slutspel.
Av sju.
Det är bästa facit på….ja, för jävla länge.
Sen blir det förstås final mellan Ottawa och Winnipeg.
Då kommer Gary Bettman springa nerför sjätte avenyn med uppsliten skjorta och vråla i vredesmod.
* * *
Jamie Benns spurt mot guldplatsen i poängligan är värd en egen historiebok.
Ha, vilken show.
Vi konstaterar samtidigt att Bäckis vann assistligan – liksom svenska poängligan.
Bäste svenske målskytt: Hästpolo-Gustav.
Och Flipper Forsberg kom till slut trea i rookie-ligan, bakom Stone och Johnny Hockey.
* * *
Nu är det 21 timmar sedan jag steg upp och åkte till Philadelphia, så nu tänkte jag nog ta och gå och knyta mig här.
Det kommer inte bli så mycket sömn närmaste veckorna – första rundan brukar vara ett helt sanslöst monster – så det kan behövas.
Vi hörs inom ko…vänta.
Nu kom programmet. I sin helhet. Det ligger ute på sportbladet.se – med svenska tider – men vi kan väl ta det här också.

•Torsdag 16/4: NY Rangers – Pittsburgh (01.00).
•Lördag 18/4: NY Rangers – Pittsburgh (02.00).
•Måndag 20/4: Pittsburgh – NY Rangers (01.00).
•Onsdag 22/4: Pittsburgh – NY Rangers (01.00).
•Fredag 22/4: NY Rangers – Pittsburgh (TBA)
•Söndag 26/4: Pittsburgh – NY Rangers (TBA)
•Tisdag 28/4: NY Rangers – Pittsburgh (TBA)

•Onsdag 15/4: Washington – NY Islanders (01.00)
•Fredag 17/4: Washington – NY Islanders (01.00).
•Söndag 19/4: NY Islanders – Washington (18.00).
•Tisdag 21/4: NY Islanders – Washington (01.30).
•Torsdag 23/4: Washington – Islanders (TBA).
•Lördag 25/4: NY Islanders – Washington (TBA).
•Måndag 27/4: Washington – NY Islanders (TBA).

•Onsdag 15/4: Montreal – Ottawa (01.00).
•Fredag 17/4: Montreal – Ottawa (01.00).
•Söndag 19/4: Ottawa – Montreal (01.00).
•Onsdag 22/4: Ottawa – Montreal (01.00).
•Fredag 24/4: Montreal – Ottawa (TBA).
•Söndag 26/4: Ottawa – Montreal (TBA).
•Tisdag 28/4: Montreal – Ottawa (TBA)

•Torsdag 16/4: Tampa – Detroit (01.30).
•Lördag 18/4: Tampa – Detroit (21.00).
•Tisdag 21/4: Detroit – Tampa (01.00)
•Torsdag 23/4: Detroit – Tampa (01.00)
•Lördag 25/4: Tampa – Detroit (TBA).
•Måndag 27/4: Detroit – Tampa (TBA).
•Onsdag 29/4: Tampa – Detroit (TBA)

•Torsdag 16/4: Anaheim – Winnipeg (04.30).
•Lördag 18/4: Anaheim – Winnipeg (04.30).
•Måndag 20/4: Winnipeg – Anaheim (03.00).
•Onsdag 22/4: Winnipeg – Anaheim (03.30).
•Fredag 24/4: Anaheim – Winnipeg (TBA).
•Söndag 26/4: Winnipeg – Anaheim (TBA).
•Tisdag 28/4: Anaheim – Winnipeg (TBA)

•Onsdag 15/4: Vancouver – Calgary (04.00).
•Fredag 17/4: Vancouver – Calgary (04.00).
•Söndag 19/4: Calgary – Vancouver (04.00).
•Tisdag 21/4: Calgary – Vancouver (04.00).
•Torsdag 23/4: Vancouver – Calgary (TBA):
•Lördag 25/4: Calgary – Vancouver (TBA).
•Måndag 27/4: Vancouver – Calgary (TBA).

•Torsdag 16/4: St. Louis – Minnesota (03.30).
•Lördag 18/4: St Louis – Minnesota (21.00).
•Måndag 20/4: Minnesota – St. Louis (02.00).
•Onsdag 22/4: Minnesota – St. Louis (03.30).
•Fredag 24/4: St. Louis – Minnesota (TBA).
•Söndag 26/4: Minnesota – St. Louis (TBA).
•Onsdag 29/4: St. Louis – Minnesota (TBA).

•Onsdag 15/4: Nashville – Chicago (02.30).
•Fredag 17/4: Nashville – Chicago (03.30).
•Söndag 19/4: Chicago – Nashville (21.00).
•Tisdag 21/4: Chicago – Nashville (03.30).
•Torsdag 23/4: Nashville – Chicago (TBA).
•Lördag 25/4: Chicago – Nashville (TBA).
•Måndag 27/4: Nashville – Chicago (TBA).

Bye, bye Boston-björnar.
För första gången på sju år får de gå i ide redan i början av april.
Det verkar som de gjort en OK match i Tampa, men det hjälper inte för som väntat vinner Penguins – till slut – i Buffalo.
Så vi får ett slutspel utan regerande mästarna LA Kings, fjolårets President’s Trophy-vinnare Boston Bruins och mångåriga playoff-institutionen San Jose Sharks.
Ojvoj paradigmskifte.
* * *
Red Wings vilar Zäta, Kronwall och Pavel – och ställer Mrazek i kassen.
Ändå lyckas Hurricanes bli nollade i säsongsavslutningen inför hemmapubliken – och jag berövas min drömserie.
Må dom överdosera på BBQ-sås allihop.
* * *
Det blir Rangers mot Penguins i första omgången istället.
Ska väl gå att titta på det med.
* * *
Ja, Tobias, det var en lektion för framtida övningar när det gäller att komma hem från Philly i tid.
Tåg it is.
* * *
Apropå det faktum att alla Detroit-stjärnorna står Brendan Smith för ett av årets uttalanden.
Han får också sitta och titta ikväll – men det är som bestraffning för att han fuckade upp så grovt i Montreal i torsdags.
– Allt som händer är en reflektion av vad man gör i livet, säger Babcock och förklarar därmed att han var tvungen att markera.
Men Smith ser det inte så. Han säger till Helene St James att han inget hört från Babs och så utbrister han:
– Kanske sparar han mig på samma sätt som han sparar ”Kronner”.
Ha ha ha!
Det är det grövsta exemplet på bristande självkritik jag stött på sedan Michael Bolton började sjunga opera under en konsert på Globen.
* * *
Jag undrar, lätt vemodigt:
Vad gör Storbjörn och Lillbjörn i natt?
Hur mår de?
Hur lång tid tar det innan de kan börja njuta av den vår som kommer nu?
Sorry, boys.
* * *
I och med att Habs tar minst en poäng mot Toronto står det klart att de vinner Atlantic Division.
Så alla serier i öst är spikade
•Montreal – Ottawa.
•Tampa – Detroit
•NY Rangers – Pittsburgh
•Washington – NY Islanders.
Vilken fest!
* * *
Jag återkommer med tips och analys och annat smått och gott när även väst är klart.
Då lär det vara morgon i Sverige, men ändå.
Spåret är förstås öppet fram till dess.

Nu, men först nu, sitter jag i soffan igen.
Sorry.
Men det var köer från helvetet på vägen hit.
Inte så farligt på turnpiken, men in till Holland Tunnel och inne på Manhattan…monstruöst.
Det tog längre tid från tunneln hit till östra Midtown än från Philly till tunneln.
Vilket vansinne.
Djävulen må ta alla Jersey-bor som tar bilen till Manhattan på lördagkvällar…
Men nu knyter vi ihop detta.
Let me know, vad har hänt?

Ottawa Senators vinner med 3-1 – och har säkrat sin slutspelsplats.
En oerhörd bedrift.
Åttonde och sista playoff-laget i östra konferensen heter Boston eller Pittsburgh.
Det avgörs om ett antal timmar.
Vi hörs då, när jag är hemma i NYC igen

PHILADELPHIA – OTTAWA 1-2 (Period 2)
* * *
Dom får resa en staty av Steve Mason i den kanadensiska huvudstaden om Sens clinchar här.
För det är i så fall han som stått för de avgörande insatserna.
Gästerna är uppenbart darriga och skapar i princip ingenting i den här perren, men Flyers-keepern ser mycket generöst till att ge pucken till Pageau precis framför målgården – och så har Ottawa ena skridskon inne i playoff igen.
* * *
Dessförinnan har Matt Read dock kvitterat.
Och vad ska han göra på dylikt läge?
Det var som när min buddy Niklas Eriksson sköt upp Mora i Elitserien 2004.
Det hade han – Mister Leksand himself – absolut inget som helst intresse av, han mådde tvärtom illa av blotta tanken, men han fick öppet mål mot ett skälvande Skellefteå och det stred för mycket mot hela hans natur att missa, så han gjorde mål och Mora gick upp.
Så kan det gå.
Så Read vet…
* * *
Jag har sagt liknande saker förr, men det tål att upprepas:
Att se Erik Karlsson när han får upp fart i sina rusher över hela isen är som att höra John Coltrane i ett intrikat, helt oförutsägbart, andlöst vackert solo.
* * *
Faktum är att Ottawa påminner rätt mycket om Skellefteå i den där kvalserieepilogen i gamla Isstadion för tio år sedan.
De skulle ”bara” åka ner och slå avsågade Leksand för att säkra avancemanget till Elitserien, men fick överkokta snabbmakaroner i knäna och floppade totalt.
Så ser Sens ut just nu också.
De är spaka och rädda och skapar absolut ingenting framåt. Istället får de försvara sig i lätt panik mot ett Flyers som trycker på inte för att de vill utan för att de får och nu känns skottstatistiken (30-13!) inte längre som ett bakfyllemisstag i Alvesta.
Igen: Det här är som det heter Ottawas match ”to lose”.
* * *
När det här är slut ska jag sitta kvar i Wells Fargo och skriva ett tag, är det tänkt.
Sedan kör jag turnpiken norrut igen.
Så under matcherna som börjar 15.00 är det sändningsuppehåll i bloggen.
Men framåt aftonen ämnar jag vara med igen – från Korresoffan.
* * *
Det verkar inte heller så smart av gästerna utsätta hemmaspelarna för vårdslösa tacklingar och ge sig in i onödiga gurgel.
Då riskerar man ju väcka en motivation som inte fanns där från början.
* * *
I Calgary och Winnipeg har partyt enligt uppgift pågått oavbrutet sedan Flames respektive Jets blev klara i torsdags.
Fortsättningen kan följa i Ottawa i afton – och inte heller där när någon sluta förrän på tisdag om det här håller.
* * *
Fan, blev för sugen när jag nämnde honom, så nu ska jag ta på mig lurar och spisa ”A Love Supreme”.
Tills hockeyns Coltrane kommer tillbaka ut på isen.