Det vore lögnaktigt att påstå att stämningen i Madison Square Garden står i samklang med laddningen i den hockeymatch som ska avgöras i den ärevördiga gamla arenan ikväll.
Hemmalaget har ju ingenting att spela för.
Hemmalaget har vunnit serien redan, kan vare sig förbättra eller försämra sitt utgångsläge och befinner sig i tanken redan i det slutspel som börjar om en vecka
Så såväl media som fans intar en tillbakalutad ryggsim-i-gräddsås-hållning inför grundserieavslutningen.
Men New Yorks engagemang förutan:
Det ÄR en av säsongens mest rafflande matcher vi ska titta på den här råkalla aprilkvällen.
För det är ett gästande lag på plats också.
Det laget heter Ottawa Senators och är i år en saga, en Buster-story, en Hollywood-fantasi.
I början av februari befann de sig fjorton poäng efter de sista slutspelslagen och hade inte hopp om något annat än fint golfväder framåt våren.
Drygt två månader senare, när bara två dagar och två matcher återstår av grundserien, har de täppt till hela gapet och är på samma poäng som Boston, en efter Pittsburgh, två efter Detroit och tre efter Islanders.
Om de vinner ikväll är de på god väg att fullborda sin Åshöjden-bragd och skriva historia – och ser samtidigt till att slutklämmen i det östra racet blir rent djävulsk.
Förlorar de kan alltsamman istället vara över.
Så den osynliga potten där är ute är lika hög som när ett tungt pokerparti på Bellagio i Las Vegas når sin kulmen framåt halv fyra på morgonen.
Jag är väldigt glad över att få vara med när den vinns – eller förloras.
* * *
Exakt hur lätt Rangers tar på uppgiften bevisas av att Badtofflan Vigneault vilar Rick Nash, Mats Zuccarello och Marc Staal mot Ottawa.
– Jag vilar ingen, de som inte spelar ikväll är day-to-day, försöker han på sin presskonferens under förmiddagen.
Ah, snacka skit.
Om matchen gällt det allra minsta hade alla tre utan tvekan varit på isen.
Bland fans i Pittsburgh, Boston, Detroit och – inte minst… – ute på Long Island är upprördheten stor.
Det går att förstå.
Men det går att förstå Badtofflan också.
Varför ska han inte utnyttja möjligheten spara på krutet när han kan?
* * *
Man kunde tro att det skulle vara lite nervigt i Senators omklädningsrum efter morgonvärmningen.
Lite sammanbitet.
Lite bistert.
De unga män som sitter där ska ju om bara några timmar spela en av sina livs största matcher.
Men i själva verket är det avslappnat, glatt och skämtsamt.
– Vi, säger Mika Zibanejad och skruvar ner en baseboll-kepa över sin vildvuxna kalufs, har inte spelat annat än stora matcher sedan mitten av februari. Så vi är vana.
Den 21-åriga stockholmaren menar dessutom att Sens faktiskt inte har så mycket att förlora.
– Det är mycket hårdare press på såna som Bruins och Pens. Dom får ju inte missa playoff. Vi bara kör. Det är fruktansvärt roligt att spela nu, det här den bästa typen av matcher som finns.
Bara den sortens uttalanden, och den allmänna buzzen runt Mika och hans kamrater, lovar gott när allt nu dras till sin spets.
* * *
Det här är, som ni alla vet, inte den enda matchen av vikt i afton.
Det här är nog som helhet tvärtom den fetaste kvällens på hela satans säsongen.
Låt oss ta en titt på spelschemat.
•Florida-Boston.
– Boston måste, måste, måste, måste, måste, måste vinna. Så är det bara.
•Montreal-Detroit.
– Detroit måste, måste, måste inte vinna lika mycket som Boston i Florida. Men nästan. Torskar de i Bell Centre samtidigt som Sens slår Rangers kan det bli ohyggligt i Raleigh på lördag.
•St Louis-Chicago.
– Final i den hårdaste divisionen av dem alla. Men mer än så en blytung statement-match inför en eventuell showdown i slutspelet.
•Colorado-Winnipeg.
– Jets clinchar vid seger.
Och till sist, 21.00 amerikansk östkusttid, det här.
•Calgary – LA Kings.
– Den största match som spelats i Alberta-metropolen sedan finalerna 2004. Vinner Flames säkrar de slutspelsplatsen, och eliminerar samtidigt regerande mästarna.
Ojvoj monumentale.
Jag kommer springa (nåja…) härifrån för att hinna se så mycket som möjligt av den klassikern.
* * *
Hagge Hagelin försäkrar att de blåskjortor som spelar i alla fall är på arbetsplatsen för att vinna.
– Absolut. Vi kommer köra för fullt. Om man inte gör det tror jag man riskerar att bli skadad, säger han.
Ja, det är som när man går på krogen och får för sig att man ”ska ta det lugnt”.
Det är alltid då det blir trubbel.
* * *
Någon Erik Karlsson syns inte till på isen under Senators morgonvärmning – och inte efter heller.
– Nej, han glider omkring som han vill ha, flinar Mika.
– Sen kommer han till matcherna och gör det han ska.
Onekligen.
Och om det nu passar en nyckelspelare bäst att inte vara med på såna där övningar, då är ju det bäst för laget också.
Den fyrkantiga tanken att det alltid ska vara lika för alla är ofta kontraproduktiv.
* * *
Man vet ingenting om att känna sig fånig förrän man, i ambitionen att säkra bra klipp åt Tomas Ros ”Hockeystudion”, gått omkring i en hockeyhall och filmat med I-phone och samtidigt försökt referera i micken.
”Usch Per”, säger min inre röst ”folk tittar på dig!”.
Jag vet.
Det är för jävla jobbigt.
* * *
NHL-proffs kollar sällan själva på hockey på fritiden, de får så det räcker ändå, men den här tiden kan inte ens de låta bli att fastna framför sina dyrbara tv-skärmar.
– Nä, jag kollade på Washington-Boston igår. Bra match av Washington. Otroligt att Bruins inte gjort ett enda mål på dem i år, säger Hagge.
Quickie Fast, på sätet intill, har dock lyckats arbeta upp något intresse för dramatiken.
– Va? Nej, jag ser ingenting, mumlar han och ler.
Smålänningar…
* * *
Men fatta Islanders alltså.
De gör den här fantastiska säsongen – och så är slutspelsplatsen ändå inte kirrad torsdagen före sista grundserieomgången.
Med flest poäng av alla inblandade i rallyt kan det se ut som att de har bäst utgångsläge och går bara några resultat deras väg ikväll är det riktigt, men om inte måste de ordna det själva och det kan bli nog så svårt.
Först ska de spela mot ett lika desperat Pittsburgh imorrn kväll och i sista dansen på lördag tar de emot ett Columbus som gjort till sin livsuppgift att knacka favoriter under slutspurten.
Men det får inte gå fel.
Slutar Nassau Coliseum-eran på det sättet är det bara…för jävligt.
* * *
Det är en sån dag jag blir kvar på Garden hela dagen och när jag vid ett tillfälle går ut i entréhallen för att sträcka på mina gamla leder kommer en guidad tur stävande i min riktning; de har såna för nyfikna turister varje dag, om jag förstått saken rätt.
– Här, säger guiden och nickar leende mot mig, ligger pressrummet och han som står där är en typisk journalist.
Per, 47, har blivit en turistattraktion i New York.
Jag visste att den nån gång skulle hända…
* * *
Uppe i Montreal ljuger Mike Babcock om att livet är härligt just nu.
– Om någon före säsongen hade sagt att vi skulle vara i den här situationen när två matcher återstår hade jag hjulat nerför gatan. Inte för att jag kan hjula, men ändå,
Det där ”Om någon sagt”…när NHL-snubbar tar fram den brottar-klichén vet man att de hamnat i trubbel och försöker låtsas som att de inte gjort det.
Fan, Wings var ett säkert slutspelslag så sent som för två veckor sedan.
Att de inte är det nu är givetvis skitjobbigt för Babs.
* * *
Bill Daly, NHL:s vicekommissionär, är här och ska dela ut President’s Trophy före första nedsläpp.
Ingen kommer att ta i den bucklan, förstås.
Men de kanske borde.
Ingen tog i Prince of Wales-trofén efter segern i konferensfinalen för ett år sedan och se hur det gick.
* * *
De nya dojorna är på ikväll.
Hala – men stiliga som dragpspelsslingan i en Mink DeVille-serenad.
Lundqvist har inget på en gammal luffare från nedre Tjärna i Borlänge ikväll.
* * *
Magnus Johansson lägger av och hyllas som sig bör av hockeytyckarna där hemma.
Själv träffade jag honom när han spelade med Florida 08 och minns honom som alldeles osedvanligt trevlig.
* * *
Jag kan inte veta säkert, men jag tycker mig känna igen den bekymrade minen i Chris Neils ansikte när han efter morgonvärmningen sitter och inspekterar en fot.
Mannen har nageltrång.
Det har han i så fall fått för sina synder och ett grötmyndigt ”det kan han gott ha” är helt på sin plats.
* * *
– Kings kommer inte greja det här, säger alla jag pratar med under förmiddagen.
Well, det är när ”alla” säger så kackerlackorna från La La Land brukar vara som bäst.
Läget är som sagt besvärligare till och med än när dom låg under med 3-0 mot Sharks i slutspelet förra året, men jag har varit på för många rodeos för att någonsin räkna bort dom där solbrända bohemerna.
* * *
Kevin Klein spelar inte ikväll och inte i Washington på lördag heller.
– Men jag räknar med att han är fit for fight när slutspelet börjar, säger Badtofflan.
Goda nyheter för the Tobias Petterssons of the world.
* * *
– Du, VM…hur ställer du dig till det?
Det känns som det kommer ta några dagar innan man kan ställa den klassiska frågan till svenskarna i det lag det slutligen skiter sig för…
* * *
Cameron, Senators-coachen, är en badtoffla han också.
Bara ännu värre.
Han kommer till sin presskonferens, i en provisorisk intervjuhörna utanför omklädningsrummet, i svettig t-shirt, shorts och just badtofflor.
Och så försöker han vara Tortorella-tuff.
När någon frågar vad Sens gjort för att få till denna fantastiska stegring svarar han:
– Spelat bra.
Och så blänger han lite.
Ha ha, vilken härlig tönt.
* * *
Det är fantastiskt, det som pågår nu, men slitigt också, det blir inte många timmar sömn per natt.
Så lite längtar jag efter söndag också.j
Då är bord bokat på Peter Luger i Brooklyn och grundserien 14-15 ska firas av å det grundligaste.
* * *
Dom blastar ”Born to Run” på hög volym inne hos Senators innan media får komma in.
Även det indikerar att dom kommer göra nåt riktigt bra ikväll.
* * *
Directly from Gramercy Park:
Eken!
Jo, han kommer ikväll.
Då vet man att det är happening i görningen.
* * *
Går förbi och försöker se snajdig ut i mina Mink DeVille-pjucks när Senators har fotbollsvärmning vid zamboni-parkeringen, men olyckligtvis råkar någon snedsparka bollen i min riktning och – än mer – olyckligtvis försöker jag passa tillbaka med något slags stelopererad klack.
Ögonblicket senare fnissas det gott bland ismaskinerna – som det brukade fnissas åt tjocka Berta på skolgympan.
Hrmf, dom kan gott missa slutspelet, dom jävla college-jockarna…
* * *
Bra race i toppen av poängligan nu de sista skälvande dygnen också.
Jag tror Tavares tar det.
För att hoppas att Bäckis ska ta in sex poäng med en match kvar är kanske lite väl optimistiskt…?
* * *
De där fnissarna från Ottawa ska veta att jag är med och röstar om NHL Awards och….well, där kan kampen om vissa utmärkelser ha avgjorts!
* * *
Drömmen består.
Rangers mot Red Wings i första omgången.
Det vore som…vaniljglass.
Med kolasås på.
* * *
För säkerhets skull:
Jag skojar om sårade känslor och Awards-röster.
De hade goda skäl att fnissa.
* * *
Blev ett långt intro, det här.
Som sig bör.
Men nu släpper vi sargen och åker.
Legendarisk kväll, pojkar och flickor, legendarisk kväll.

Jaha, det där blev ju inte mycket till thriller.
Caps var för bra – och Bruins för impotenta i avslutningarna.
Men spänningen består – för att uttrycka det försiktigt.
Boston står kvar på 95 poäng, precis som Ottawa på andra sidan strecket.
Tänk nu om Sens slår Rangers och B’s tappar poäng mot Florida. Samtidigt torskar Detroit mot Montreal – och så får Pittsburgh stryk mot Islanders på fredag kväll.
Då blir lördagen en klassiker av sällan skådade mått.
Ska vi hoppas på det?
* * *
Mja, gode John J, jag ska nog ha matchen i Anaheim på i bakgrunden medan jag jobbar.
Nåt mer bloggat blir det inte.
Men för de som vill fortsätta in i gryningen är kommentatorsspåret givetvis öppet.
Och sedan är det mangrann uppställning i morgon kväll, hör ni det?

Det brukar vara roligt, avkopplande och allmänt behagligt att åka till Florida.
Men för Bostons biffiga björnar kommer det vara en ren mara att flyga ner och vara i den där förbannade solen det här veckoslutet.
Ja, jag säger det ikväll igen:
Det här är över.
Gästerna spottar ju upp sig och har några riktigt fina lägen, men precis när hoppet tänts tittar Mojo upp och petar in 3-0.
Efter såna kallduschar är det svårt att resa sig.
The Florida nightmare väntar på er, pojkar.
* * *
Visst är det Loui Loui, kvällen till ära i Errol Flynn-mustasch, som är framme och kreerar de giftigaste chanserna.
Men Holtby alltså, denne Holtby…han har Bostons nummer.
* * *
Att plötsligt få för sig saker och mitt i en så här stor match börjar mixtra med färg och ljus på tv:n…hur kan en 47-åring som tillbringat större delen av sitt liv en soffa, framför en tv, vara så orutinerad?
* * *
Det där med tryggheten och stabiliteten Chara skulle bidra med var en chimär.
Han är uppenbart illa tilltygad och därmed en non-factor.
* * *
Håll ut, Åsa och andra Leafs-fans.
Efter kvällens förödmjukelse är det bara en enda match kvar.
Sen kan ni glömma säsongen 2014-2015 – forever.
* * *
Titta här, nu kom det en tjomme och knackade på dörren och när jag öppnade räckte han över en laddning chicken wings.
Dinner time!

Hårda Washington och mjuka Boston.
För ett år sedan hade det varit rent löjeväckande att skriva så.
Men just nu är det ju en helt korrekt beskrivning.
Det är Washington – i ledning med 2-0 – som har pondusen och beslutsamheten och det som kallas the swagger.
Bruins ser ut som vilket lag i klungan som helst och verkar lätt taget av allvaret.
Galet.
* * *
John J är tillbaka!
Efter det bästa game time decision sedan Lidas klev in i konferensfinalen mot Chicago 2009 trots att han hade ont i…ja, pungen.
Jag blir så glad när jag ser signaturen på admin-sidan slänger en soffkudde i väggen.
Sant.
* * *
Jo, Holtby har varit förträfflig och belönas nog med Vezina-nominering – den som finns kvar när Price och Rinne fått sina – för de här 72 starterna.
Men Caps är lika beroende av honom som eld är av syre.
Skulle något hända är dom, för att uttrycka det frankt, fucked
Backup-Peters har fått spela så lite av en anledning – han är antagligen ligans svagaste andremålis.
* * *
Som om det inte vore laddat som det är i Verizon:
Storchen – Bäckis senior – visar sig vara på plats också.
Då svarar Caps alltid för sina mest spektakulära insatser, det är sen gammalt.
* * *
Nej, vi ska inte snöa in på pungar igen.
Det var bara en snabb passage.
* * *
Naturligtvis står Nicky för två assist med storebrorsan på läkaren också.
* * *
Om exakt en vecka, ikväll, spelas de första slutspelsmatcherna.
Ville bara nämna det.
För det är…ja, magiskt.
* * *
Lill-X:et är tillbaka i Nationwide Arena ikväll,
Där har han spelat i tre olika tröjor den här säsongen.
Först Blue Jackets, sedan Blackhawks och nu då Maple Leafs.
Måste vara lätt förvirrande.
* * *
Nä, jag ska inte upprepa gårdagskvällens misstag och slå fast att det här är klart.
Rätt vad det är dyker väl Loui – de stora målens man as of lately – upp och reducerar.
Men jag har förståelse om Bruins-fansen i spåret – och annorstädes – känner sig uppgivna efter de här inledande 20 minuterna.
* * *
Nu ska jag lyssna på UFO.
Fattar ingeting av sånt bröl, men det är en ren hyllning till nån…

Ännu en aprilkväll – ännu ett NHL-drama.
Det känns kanske inte fullt lika omtumlande som igår, särskilt som bara tre matcher spelas.
Men Boston Bruins går upp mot Washington Capitals i Verizon Center och det är ändå en duell laddad med högexplosivt dynamit.
Bruins måste inte ovillkorlig vinna – men helst. Annars är de istället troligen piskade att ta båda bortamatcherna i Florida och då blir det ångestfyllt…
Washington är å sin sida ytterligt angelägna om att säkra andraplatsen i divisionen och kommer att spela så hårt de kan och nuförtiden betyder det en del.
Så björnarna från Beantown behöver göra säsongens match, punkt och slut.
* * *
Se, John J, vilken publikfavorit du är.
Det är inte bara jag som ropar efter dig.
Stammisar tillägnar dig rockklassiker, Julia ger dig understöd och U-båtar sticker upp periskopen i förtvivlad spaning efter dina fyndigheter.
Hur mycket ska vi behöva truga?
Jag ber om ursäkt, det var ett misstag som uppstod – och du kan inte avbryta din karriär som kommentatorsspårslegendar på grund av ett sådant.
NHL-bloggen är inte samma sak utan sin tvåfaldige Trophy Winner från Halland.
* * *
Han börjar bli gammal och är inte tillnärmelsevis samma kraft som för några år sedan.
Men ändå.
Att Chara spelar skänker en stadga, trygghet och pondus som det hade varit väldigt tungt för B’s att vara utan i det här ögonblicket.
* * *
Idag har jag köpt nya skor och ny kostym – som traditionen bjuder inför varje slutspel.
Snajdigt som satan i bägge fallen, om jag får säga det själv.
Ett problem bara:
De italienska pjucksen är så hala att jag kommer slå vurpor som en Hal Gill i korridorerna på Garden i morgon.
Var köper man såna halkskydd pensionärer brukar sätta på fötterna?
* * *
Caps saknar bland andra Beagle, Fehr och Wilson och det är rätt tunga namn att undvara.
Men istället får vi se Burracuda.
Kul.
Sån nytta han kommer ha av att få känna på den här sortens hetluft.
* * *
Man vet att det börjar dra ihop sig är Tobias Pettersson är med oss i spåret – fast inte Rangers spelar!
* * *
I den här lilla stänkaren spånar ESPN:s hockeyskribenter lite kring vad det framtida expansion-laget i Las Vegas ska heta och hur loggan bör se ut – och jag gissar att vår Eric J blir stort Pierre LeBrun-fan nu.
* * *
Jamen, let’s go igen då.
Caps mot Bruins.
Må det smälla i sargerna.

Madon’, som Paulie Walnuts i Sopranos skulle sagt.
Vilken natt.
Det hände ju saker med rent seismiska konsekvenser.
Jag sa att det var helt omöjligt, men Kings lyckas alltså får spö av Oilers.
Samtidigt som Jets, Wild och Flames alla vann.
Nu är regerande mästarna exceptionellt illa ute.
Om de inte vinner mot Calgary på torsdag – i en match som får till och med thrilla’ in Canadien Tire Center i natt att blekna – missar de playoff, rakt av
Men det är långt ifrån säkert att det ens räcker med vinst där.
Eftersom Flames har bättre ROW-statistik måste de också även vinna sista matchen mot ett San Jose som efter sin egen miss kommer att se ett sabotage i Staples Center som a mission from God – samtidigt som Flames förlorar mot Winnipeg.
Ja, jo, de är legendariska kackerlackor och vi vet att de aldrig går att räkna ut helt.
Men det härläget är ännu korvigare än när de låg under med 3-0 i första omgången ifjol…
* * *
– Jag gjorde inget märkvärdigt, jag bara hittade en ”lane”, säger Erik Karlsson på telefon från Ottawa.
Jojo.
Det är bara det att väldigt få i världen klarar av att hitta en sån ”lane” i det läget.
* * *
Canucks blev klara för slutspel – i kostym.
De spelade ju inte, men i och med att Kings torskade är saken klar.
Som när Tre Kronor fick guldet i Wien 87, fast inte riktigt lika stort…
* * *
Bruins har tre matcher på sig att fixa det här.
Men det blir inte lätt i alla fall.
Först ska de vinna mot ett blytungt Washington som krigar för andraplatsen i Metropolitan-divisionen i morrn. Sedan får man väl anta att de slår Florida utan några större problem. Men till sist väntar Tampa, som inte gillar att spela mot Boston och därför kommer ge allt, no matter what i övrigt.
Tänk om det bara blir en seger – samtidigt som Ottawa vinner båda sina återstående.
Då kan det vara godnatt i Beantown.
* * *
Rangers President’s Trophy säkrad i Jersey alltså – efter blott 80 omgångar.
Impoenerande.
* * *
Jag febrar redan över att få på morgonvärmning med Senators på Garden på torsdag.
Vilken fest att de kommer hit för – ännu en – monstermatch.
* * *
Aktuell lista på namn jag vill se i kommentatorsspåret i morgon.
1. John J.
2. John J.
3. John J.
4. John J.
5. John J.
* * *
Och tänk nu, bara rent hypotetiskt, att Senators slår Rangers på torsdag och att Pittsburgh får problem med Islanders på fredag – vilket inte alls är otänkbart.
Då kan det vara upp till Flyers, som möter Sens i sista omgången på lördag, om de ska hjälpa Penguins eller inte.
Nån som tror att Claude och Jakub och Steve gör allt de kan då…?
* * *
Vi gratulerar MN Johan också.
Wild har clinchat.
Vackert.
* * *
Tack för i natt.
Vilken show.
Jag hoppas vi hörs när Washington och Boston börjar imorrn.

Förstummande.
Inget annat än förstummande.
Senators kommer tillbaka, kvitterar med tom kasse mindre än två minuter före slutet – och avgör på övertid.
Och goddamned, dramat i öst lever vidare!
* * *
Suck, osämja i spåret igen.,,
Jag missar att ett inlägg är ett onödigt påhopp, steker den, ehum, färgstarka repliken – och så försvinner en tvåfaldig ”Årets kommentator” utan vidare.
Ibland känns det som att man skulle vara utbildad dagisföreståndare för att klara av att administrera det här forumet.
Please, sugar on the top, försök vara låta bli att vara taskiga mot varann helt i onödan.
Och John J – kom tillbaka. Vi klarar oss inte utan dig.
* * *
Jo, jag sa att matchen var över efter första och det borde den ha varit också.
Men Penguins klarade inte av att spela som man måste i den sortens lägen.
* * *
Till slut snöt Red Wings till sig och det var allt tur det.
Det avgörande 3-2-mål Pavel smackar in – efter förnämligt förarbete av kapten Zäta – kan, nu när Ottawa vann, vara det viktigaste han gjort för Detroit.
* * *
Kolla Rexall Place nu då.
1-0.
Till Oilers.
Ojvoj.
* * *
Nog var det Norris Trophy-kvalitet på passningen Erik slog till Mark Stone vid avgörandet.
* * *
Nej, nu är det 1-1 i Edmonton.
Och 1-1 i Calgary.
What’s going on?
* * *
Nu är det en del att jobba med här, men jag återkommer med en sista utandning när allt är sagt och gjort – och tills dess är kommentatorsspåret självfallet öppet för alla eventuella nattuvar.
Särkilt dig, John J.
Kom igen nu!

Jesus, Red Wings
Dom ligger under mot Canes nu.
Med 2-1.
Ska jag verkligen behöva resa ner till Skånske Jan-trakterna på lördag och följa ett in-i-grundseriekaklet-drama?
* * *
Här jinxas ingenting.
Jag vill visserligen att spänningen lever så länge som möjligt, men sanningen kan man aldrig dribbla bort.
Pens befann sig nära sin högstanivå i första och när de gör det kommer skakiga kids som inte andats så mycket hetluft tidigare sällan åt dem.
Dessutom har Fluery, kommentatorsspåret mest baktalade, faktiskt varit lysande.
Dock:
Nu har matchen ändå lite, lite liv.
Pageaus reducering är stor – och det faktum att de dödar två svinjobbiga utvisningar på slutet i andra ännu större.
Ett hemmamål till i början av tredje…då jävlar blir det raffel monumentale igen.
* * *
Returen Jimmy Howard släpper när Chris Terry gör 2-1 i The Joe är helt enkelt inte acceptabel.
Slutspelssviter blir väldigt svåra att upprätthålla om målvakterna uppför sig så amatörmässigt.
* * *
Förstår dig, Laving.
Men den feta damen har inte sjungit ännu.
Detroit och Boston kommer fortfarande känna het senatorflås i nacken – även om ”ni” torskar ikväll.
* * *
Ah, kolla, Zäta ändå.
Det var ett tag sen senast.
Men inte så länge sen att Canes kunde dra slutsatsen att han helt förlorat scoring-förmågan och därför lämnade honom så ren framför kassen att hunnit gå ut och tanka bilen, kommit tillbaka och skjutit.
* * *
John J, vad var det DÄR?
Jag tror inte inlägget du svarade på var menat som något påhopp.
* * *
Slår över till MSG och ser Bernier reducera mot Rangers och att döma av reaktionerna i The Rock skulle det – nästan – rädda hela säsongen åt Devils om de fick knacka President-trofén ur händerna på ärkerivalen.
* * *
Jets håller sannerligen på att göra sig förtjänta av en slutspelsplats.
Grymt starkt att göra det här borta mot Blues.
* * *
Nu har jag inga fler glassar.
Men väl lite kaffe.
Det får duga.

Hur stod det nu i introt?
”Vinner dom är slutspelsplatsen säkrad – punkt och slut. Då är det väl bara att gå ut och göra det, no?”.
Jo, svarade Penguins, det är det.
3-0 efter första och säsongens hittills största match är såklart över.
Så kan det gå.
* * *
Nån som kollar på Red Wings?
0-0 efter en period, mot Canes, känns inte så övertygande.
Dom ska ha klart för sig att de har Montreal på torsdag och sen Carolina igen på bortaplan på lördag.
Det är en väldigt, väldigt, väldigt bra idé att vinna ikväll.
* * *
Kanske är siffrorna aningen för stora, men det är fullkomligt logiskt att Penguins leder.
De har varit överlägset bästa laget på isen.
Hos Sens är det för många som inte pallar trycket och fått mjukost i knäna när temperaturen stigit på riktigt.
* * *
Det tar tio sekunder.
Sen har Crosby hällt en hink vatten över huvudet på den kanadensiska huvudstaden – och på spänningen.
Han avlossar något så sällsynt som ett slagskott och morsning korsning Hammond-orgel.
* * *
Bob McKenzie, på plats i TSN-studion nu i pausen, konstaterar att den här perioden kan ha kostat EK65 en Norris Trophy-nominering.
Ja, var inte de mest lyckade 20 minuterna i smålänningens karriär, det kan vi ju slå fast.
* * *
Att inte alla som möter Penguins bara gör som Flyers
Der verkar ju så lätt..
* * *
Bengan Hörnqvist kan man lita på när det börjar blåsa hårt runt knutarna.
Ett mål och en assist en sån här avgörande kväll är mäktigt.
* * *
Inser, medan jag kollat inledningsperioden från Newark, att jag kan lägga undan säsongsackrediteringen till The Rock.
Blir ju inga fler matcher där i år.
Och det blev, för min del, inte så många överhuvudtaget den här säsongen.
Färre än någonsin, faktiskt – jag har inte sett Devils så lite sedan de flyttade från Meadowlands.
Men det har inte funnits särskilt tungt vägande skäl att åka ut och titta på dem heller.
De har varit mediokra och spelat tråkigt och skapat ingen stämning alls i hallen.
Det är tråkigt, jag vill att alla lag häromkirng ska vara konkurrenskraftiga och lockande att se.
Nåt får gärna hända innan nästa sässe.
* * *
Youngblood Adam Larsson kommer från Västerbotten.
Då är man grinig ibland och hugger lite med armbågarna, det går inte att göra så mycket åt.
* * *
Ah, sorry Fundersam, att du gått och fått tillbaka jobbet.
Vilket öde…
* * *
Jag har en liten glass i frysen.
Ska jag unna mig den nu?
Ja, det ska jag.

En stor kväll är här – och det är bra konstigt.
Eller snarare:
En stor kväll är här – och anledningen till att den är så stor förbryllar.
Att det det spelas viktiga matcher sista tisdagen i grundserien kan ju inte beskrivas som en avvikelse.
Men att den mest infernaliska uppgörelsen står mellan Ottawa Senators och Pittsburgh Penguins…det känns lika osannolikt som att Zeb Macahan skulle förlora en armbrytningduell mot brorsonen Josh.
För bara ett par veckor sedan framstod Pens som ett helt bergsäkert slutspelslag och för bara en dryg månad sedan kunde inte ens Sens mest optimistiska fans drömma om att de skulle pusha mot playoff sjunde april.
Men Pittsburgh har halkat utför som, passande nog, pingviner på en isig klipphäll i Antarktis sista veckorna – och Ottawa har ägnat slutet av februari och hela mars åt att bara vinna och och vinna och vinna.
Så här är vi nu.
Pittsburgh, strax ovanför strecket, har 95 poäng och Ottawa, strax under, har 93.
Vinner Ottawa blir det gastkramning monumentale under grundseriens sista dagar heliga.
Synd bara, för hjältarna från kanadensiska huvudstaden, att de kan slå alla utom miserabla Leafs.
Om de inte slarvat bort extrapoängen i ACC i förrgår hade de ju till och med gått om vid seger ikväll.
Nu måste mer än så hända.
Men likafullt:
Det är en av säsongens matcher vi ska se nu.
* * *
Det blev en del att skriva efter hemkomst från Garden igår, så jag hann egentligen bara se sista perioden mellan Canucks och Kings.
Men det räckte ju rätt långt.
Det där sedinska shownumret…jag står fast vid att det mycket väl kan vara ett av de tio snyggaste mål de gjort.
En jag gillar rätt skarpt – känd för sina varma känslor för nåt om heter Wexnet… – tyckte det var höjden av överdrift och hype, men nej.
Just att Henrik nästan passerat Quick och praktiskt taget befinner sig bakom kassen och sedan, utan att titta, hittar Daniel så långt ut som i bortre delen av tekningscirkeln med sin backhand – det är ett mästerverk.
Bara delfiner kan, egentligen, kommunicera på det sättet.
* * *
För Penguins är förutsättningarna desto enklare inför dramat i däckhallen utanför Ottawa.
Vinner dom är slutspelsplatsen säkrad – punkt och slut.
Då är det väl bara att gå ut och göra det, no?
* * *
Det här är lite lågt – och lite roligt också.
Norrmannen Patrick Thoresen driver en smula med sin kompis Mats Zuccarello…
* * *
Även Red Wings kan clincha ikväll – om de slår Carolina hemma i The Joe samtidigt som Senators förlorar mot Penguins.
Men de kan ställa till det också.
Om de förlorar samtidigt som Senators vinner är det riktigt five-alarm krisläge i Hockyeytowm.
Men inte fan kan de förlora mot Hurricanes, det ber jag härmed att få slå fast.
* * *
Apropå Zuke står han över Rangers första matchboll på President’s Trophy ute i Newark.
”Allmänt mörbultad” lyder den officiella förklaringen.
Därmed ökar Devils chanser att få kröna säsongens sista hemmamatch med en liten käpp i Rangers hjul.
* * *
Presidentvalsnatten 2008 var jag utsänd på John McCains valvaka i Phoenix (schyssta tidningen…det var enda platsen i hela USA som inte vibrerade i extas den natten) och aldrig har jag ett en fest dö lika snabbt som när de första prognoserna kom och det stod klart att Obama skulle vinna.
Det måste rimligen ha varit något liknande i The Sharktank igår, när Sharks och Dallas gjorde sig redo för envig och de strax innan matchstart fick veta att Winnipeg slagit Minnesota, varmed bägge var rökta i slutspelsracet.
Ajöss och gonatt, liksom.
För framförallt Sharks – som inte missat på tio år – är ju det rungande fiasko.
Utrensning borde ha skett redan för några år sedan.
Nu finns inget annat.
* * *
Om jag är säker på att Red Wings slår Carolina vet jag inte hur övertygad jag är om att Kings sopar banan i Rexall Place.
Inte ens om Oilers samlar sig till säsongens insats för att få nöjet att sabba för regerande mästarna finns en möjlighet att de nyper poäng.
Samtidigt kör Flames självfallet över Coyotes och sen är det upplagt för ny atombomb till fajt mellan Flames och Kings på torsdag.
* * *
Hur mår en sån som Brandh just?
Jag bara undrar.
* * *
Viktigt, för dramaturgin, är också att Jets tar poäng borta mot Blues ikväll.
Svårt – särskilt som det bara är ett dygn sedan de manglade mot Wild.
Men inte omöjligt.
* * *
För den gode Björn Falks skull ska i också nämna att även Islanders med all sannolikhet clinchar ikväll.
* * *
Nu doftar det av nybryggt kaffe från köket, en alldeles färsk dosa Ettan jag fick av min vän Anders Helgeson på en finfin lunch på Les Halles tidigare idag ligger på vardagsrumsbordet och Sam Rosen ryar på tv:n om att det snart är nedsläpp i Newark.
Hög tid, således, att sjunka ner i korresoffan.
Jag värmer med lite Hudson River-slag från Newark, glider därefter över i The Main Attraction – och återkommer här i första pausen i Canadien Tire Center.