NY RANGERS – COLUMBUS 4-3 (Slut, övertid)
* * *
När Derek Stepan kommer hem till sin säkerligen luxuösa våning på Upper West Side kan man nog utgå från att han lutar sig tillbaka i vardagsrumssoffan och sänker en Heineken eller två rakt upp och ner.
Det borde man ha rätt att unna sig när man kvitterar med 28 sekunder kvar av ordinarie matchtid – och sedan avgör när det återstår 50 sekunder av övertiden.
Nä, matchen hade ingen jättebetydelse, men segern innebär att Rangers redan i Jersey imorrn kan clincha konferenssegern (en poäng krävs för det) och President’s Trophy (vid vinst).
Så…må Heineken-klunkarna svalka i den stepanska strupen.
* * *
Det mest anmärkningsvärda som händer i Rangers-rummet efteråt är att Mister Dolan himself kommer rusande och vill prata med Zuke.
Det visar sig att den stormrike Rangers-ägaren, som också fuskar som musiker vid sidan om, fått en spelning med sitt hobbyband på en norsk festival i sommar och vill att Oslos Joe Pesci ska komma och kolla.
Att min norske kollega Mathias står intill tar den vanligtvis mediaskygge Dolan inget extra för.
Han kollar bara namnet på ackrediteringsbrickan – sedan bjuder han in honom också!
* * *
– Are you kidding me, gick det tydligt att se att Dan Girardi sa när Bobrosvky stoppade hans frilägesmål i slutminuterna.
Med all rätt.
Den räddningen var lätt – lätt – en av årets mest spektakulära.
* * *
Fina, tunga Jets.
Jobba på nu.
* * *
Henke muttrar lite när Dubys mål kommer på tal.
– Han missade egentligen skottet. Jag svär på att han försökte sätta den högt, menar han.
Jaja.
Tur för oss som ska prata med honom att det inte blev matchavgörande ändå…
* * *
Och Canucks…gasa!
* * *
Devils tänker förstås göra allt de kan – igen – för att hindra att Rangers säkrar vare sig det ena eller andra i säsongsavslutningen i The Rock imorrn.
Men det får de göra mot Steven McDonald Trophy-vinnaren, för yup:
Talbot står då.
Själv sitter jag samtidigt i korresoffan och följer the showdown mellan Senators och Penguins.
Var med då, folks.

Hygglig kväll för Derek Stepan.
Först kvitterar han med 30 sekunder kvar – och sen avgör karln på övertid.
4-3, således.
Mer kommer – men först när jag är hemma.

NY RANGERS – COLUMBUS 2-2 (Period 2)
* * *
Han som sitter bredvid har hela matchen sagt:
– Ikväll blir det straffar.
Kanske det.
Jämnt är det ju,
Och i så fall….ja, jag vet inte, jag har ingen kommentar alls till den sortens avslutning.
* * *
Storartat förarbete av Wennberg när Marko Dano kvitterar.
Det kommer bli nåt av den klyftige pojken.
* * *
De blir väldigt till sig här inne när Henke stoppar friläget efter Rangers första PP.
Men vad trodde de, han tänker ju inte låta nån som heter Goloubef göra mål.
* * *
Jag längtar efter att att åka hem, sätta mig i korresoffan och se Canucks-Kings.
En rumble in the jungle i västra Kanada så här när påsken går mot sitt slut.
* * *
Goloubef?
* * *
Limpan Lindbäck har snart gjort sig förtjänt av ett samtal från Mårts och Poppe och Grönborg.
* * *
Även jag blir dock rätt impad när Henke i ett friläge i PP:t därpå – hallå? – klipper ett skott med plocken,
För då är det inte en karaktär från ”Sagan om Ringen” som kommer störtande.
Det är Ryan Johansen himself.
* * *
Slår en liten virvel med fingrarna på skrivbordet när Winnipeg tar ledningen över Minnesota.
Jag vill verkligen att Toby Enström ska få lira playoff-hockey för första gången i NHL-karriären.
Ja, det vore överhuvudtaget väldigt fint om Jets lyckades hävda sig upp på tåget.
Nytt är kul.
* * *
Att Jackets får komma i två frilägen – plus ett halvt till – vittnar om att hemmalaget inte riktigt är så skärpt som det behöver vara inom en dryg vecka.
Turnovers i slutspelet – då kan man lika gärna äta flugsvamp.
* * *
Var är Skånske Jan?
Jag saknar honom.
* * *
He he, så oerhört tarv Duby är på att få att göra mål på sin kompis..
* * *
Nu blir det en snus till – och ytterligare några reflexioner över livet.

NY RANGERS – COLUMBUS 1-1 (Period 1)
* * *
Tja.
Jo.
Okej ändå.
Det börjar väldigt tamt och tandlöst, men sista tio får showen lite udd.
Ranger vill clincha konferens och vinna President’s Trophy och Jackets är uppenbarligen väldigt angelägna om att hålla sin segersvit levande.
Det är fan lite grinigt där ute, rentav.
Tråkigare annandagar har jag genomlevt.
* * *
Om Blue Jackets inte varit lika skadedrabbade som Charlie Sheens pluton i slutet av ”Plutonen” de första grundseriemånaderna, då hade de garanterat varit ett slutspelslag nu – och utgjort ett allvarligt hot mot alla.
Well, there’s always next year.
* * *
Det är kvällen när Steven McDonald, polisen som förlamades efter en skottskada i tjänsten 1986, delar ut sitt årliga pris till den Blueshirt som stått för ”extra effort” under säsongen och det går till:
Cam Talbot.
Inget dumt val.
Om inte han steppat upp när det verkligen behövdes hade säsongen gått åt helvitte för Rangers.
* * *
Lite flytmål av St. Louis.
Men man ska ju vara på rätt ställe också.
* * *
Fint att Steven McDonald förärar Duby Duby Doo en hälsning under sin ceremoni.
Garden svarar med ett hjärtligt ”Duuuuuuuby”.
Ja, han är den typ av karaktär fansen här alltid kommer att se som sin, var han än tar vägen.
* * *
Jag vill minnas att det nyligen var läsare med rötter i södra Sverige som inte kände sig helt tillfreds med tanken på att Erik Karlsson kan få en ny Norris Trophy.
Brace yourself, Skånske Jan.
Som framgår av Bob McKenzies lilla gallup bland NHL:s coacher är det den kortväxte smålänningen som får priset igen.
Men hey, vad vet NHL-coacher om hockey…
* * *
Det är opening night i Major League Baseball och både Yankees och Mets är, eller har varit, in action så det lokala intresset för den här mindre betydelsefulla uppgörelsen.
Så ni vet innan ni börjar stånka om dålig stämning.
* * *
Herregud, vad håller jag på med?
Att fråga Tobias Pettersson om han har en favoritdomare är ju som att fråga Tony Soprano om han har en favoritpolis.
* * *
Jag fikade med leksandslegendaren Christer Olsson – leksandslegendar som numer coachar österrikiska Innsbruck – tidigare idag och kan meddela att han efter matchen här i förrgår uppfattar Hagelin som ”varje tränares dröm”.
* * *
Den ryske domaren på isen ikväll heter Romasko.
Då kommer jag att tänka på Raskolnikov och det passar ju utmärkt för det är åt brott och straff även denne karaktär från Mother Russia ägnar sig.
* * *
Tänk att så många orkar ägna sig åt konspirationsteorier om vad NHL vill och inte vill med slutspel och draftlotterier och what not.
Jag säger igen:
Varför tror ni någon skulle vilja vara ägare – och pumpa in miljoner och åter miljoner – åt lag som tillhör en liga utan hundraprocentigt vattentät integritet?
Det är ju fullständig galenskap att tro att Gary Bettman sitter på sitt kontor på sjätte avenyn och försöker påverka det sportsliga så mycket som en millimeter.
* * *
Begåvad, han Wennberg.
Det ser man tydligt.
* * *
Nä, nu tar vi en snus och tänker på livet en stund.

Man kan fråga sig:
Varför gå på en match som den mellan Rangers och Columbus Blue Jackets ikväll?
Den är i det närmaste helt meningslös.
Svar:
Jo, jag vet.
Springtime in New York är det ute också.
Men jag har liksom inget annat för mig, så jag kan lika gärna sitta här och låta annandagen gå.
Däremot har jag inte så mycket att säga inför säsongens näst sista grundserieövning på Garden.
Så istället passar jag på och fyrar av en lista.
Var ju ett tag sen.
Så – the best & the sämst of senaste tiden i NHL, helt subjektivt och personligt.

BIFFENS LISTA

1. Sista grundserieveckan.
– Det skulle vara andlöst spännande även utan streckdraman. Bara att vänta på att alla slutspelets match-ups ska bli spikade får ju varje sann NHL-nörd att bita sönder nagelbanden. Men vi har dessutom regelrätta slag om de sista biljetterna till festen att njuta av. I väst kan fortfarande väldigt mycket hända och mäktar Ottawa bara med att knocka Pittsburgh imorrn blir det spänning som i en bra Lee Child-roman här ute på östkusten också.

2. Alex Ovetjkin.
– Det går egentligen inte längre att göra 50 mål. Spelet har blivit för tajt, backarna täcker bort för många skott och målvakterna är för bra. Men ”The Great Eight” gör det i alla fall. För sjätte gången i karriären. För att han är så beyond allting annat. Min Hart Trophy-vinnare, fantamme.

3. New York Rangers.
– Jag har varit här i ett decennium och under den tiden har Blueshirts, törs jag nog slå fast, aldrig sett bättre ut än just nu, aldrig haft liknande bredd, aldrig gett ett mer komplett intryck. Ska det någonsin ske – och ni vet mycket väl vad för ”det” jag åsyftar – medan Kung Henrik sitter på sin tron är det nu.

4. Domare Devorski.
– Det är en ikon som går i pension. En portalgestalt. Ett lejon. Ja, vi har såklart ryat och varit galna när Devoriski dömt också: jag vill till exempel minnas att jag hade stora problem med honom i finalserierna mellan Wings och Pens 08 och 09. Men ändå. Det har hela tiden funnits något värdigt, coolt och old school-tufft över ”Devo” och det är fint att se spelarna i de sista matcherna ta farväl av honom med sådan varm innerlighet.

5. Minnesota Wild.
– I praktiken känns alla tänkbara matchserier vi har framför oss sällsynt ovissa. Men jag avundas verkligen inte det lag som tvingas gå upp mot Wild direkt. Det kommer göra väldigt ont, bli väldigt svårt och riskerar att sluta i väldig besvikelse.

6. Nassau Coliseum.
– På lördag spelas sista grundseriematchen någonsin i plåtlådan ute på Long Island. Sedan följer i och för sig X antal slutspelsmatcher också, troligen mot Capitals, men likafullt. Det är en vacker och klassisk era som når sin slutpunkt.

7. Columbus late run.
– Det är too little, too late, men kvällens gäster i the wooooorld’s most famous har onekligen samlat sig till en stilfull säsongsavslutning. Nio raka and counting. Då ska man, framförallt som avsågad, ha en applåd.

8. Kanada.
– Om gudarna vill får The Great White North in fem lag i playoff-partyt. Av sju. Det vore ett facit hockeyns hemland senaste decenniet bara kunnat drömma om. We stand on guard for thee, eh?

9. Oliver Ekman-skyttekung.
– 23 mål. Av en back. I ett lag som varit en tragedi hela säsongen. Jo, vi kan slå fast att OEL är det finaste som kommit från Småland sedan Alice Babs.

10. Nästa onsdag.
– Då börjar det. Ingenting är större, ingenting är roligare, ingenting får mitt hjärta att slå lika euforiskt.

BIFFENS BU

•Pittsburgh mot Flyers.
– Åtta raka förluster – inklusive i samtliga möten den HÄR säsongen, när ärkerivalen suger philly cheese steak-lök. Då har man ju råkat ut för en mental blockering monumentale och borde gå till psykologen.

•Tankningsracet.
– Det är ovärdigt en professionell liga att ha ett upplägg som kan generera den här sortens bottenrace.

•San Jose Sharks.
– Ikväll tror jag att det är över. Hajarna simmar åt helvete, sjunker mot botten och missar slutspelet för första gången på ett decennium. Det är ett praktfiasko.

CITATET

– Jag känner mig som Henrik Lundqvist
(Henrik Lundqvist om hur han känner sig…)
* * *
I morgon hade det, rent allmänt, varit småtrevligt att ta tåget till Newark och avnjuta säsongens sista match i The Rock.
Men nej.
Det måste bli korresoffa-blogg om dramat i Ottawa – och, beroende på hur allt utvecklas, det i The Joe.
Ingen har några problem med det, va?
If so, talk now – or forever hold your peace!
* * *
Duby Duby Doo återvänder hem – och då menar jag bokstavligen hem.
Blue Jackets hotell är inrymt i den fastighet där han som Blåskjorta hade en lägenhet på 42:a våningen.
Anmärkningsvärt, får man väl kalla det.
* * *
Apropå Paul Devorski har jag faktiskt pratat med honom en gång – på telefon.
Det var när svenske domherren Marcus Vinnerborg hade begått sin NHL-debut, i Dallas 2010. Vi hade avtalat om att jag kunde ringa efteråt och när jag gjorde det satt han i bilen på väg till flygplatsen med just ”Devo” och plötsligt hade jag honom i luren.
Han lät som Big Pussy i Sopranos ungefär – och hyllade sin nye svenske kollega för allt vad tygen höll.
* * *
Duby Duby Doo säger för övrigt att han tycker väldigt mycket om att slå Rangers på Garden.
Det finns det fler i Blue Jackets som gör – inte minst den ystre Scott Hartnell, trots att han till skillnad från Duby inte varit Blåskjorta – och det skänker i alla fall lite hopp om den här tillställningen.
* * *
Diskuterar tänkbara slutspelsscenarion med Pat Leonard i hissen upp till pressrummet och när vi kommer fram ropar han:
– Guys, jag har hittat den ende av oss som verkligen hoppas på en serie mellan Rangers och Red Wings.
He he, ingen annan vill åka till Detroit i onödan, men va fan – ur svensk synvinkel vore det ju en Mega Millions-jackpot.
Bring it on, snälla hockeygudar.
* * *
Tidig publicering här nu.
Tänkte, en så avslappnad kväll och allt, ta mig friheten att käka lite innan match.
Vi hörs i pauserna, på sedvanligt sätt.

NY RANGERS – NEW JERSEY 6-1 (Slut)
* * *
Dörren står öppen in till Rangers gym och där har alla spelare som inte stannat för att prata med murvelskocken samlats runt en tv-skärm för att se avgörandet i St. Paul.
När Darren Helm, i femtonde straffomgången, avgör för Red Wings ropar någon högt:
– Yeah, there it is!
Såpass…
* * *
I och med att Ottawa, Boston och Detroit nu alla vann – samtliga efter draman som måste orsakat hjärtsnörp hos fansen – är läget lite status quo.
Fast med Pittsburgh indraget i infernot
Den sista grundserieveckan blir sannerligen en kunglig thriller.
* * *
Henke blev som sagt bestulen på nollan av Ruutu i slutet, men han ser ändå lika glad ut som själva påskharen när han efteråt sitter och bänder av sig benskydden.
Undra på det.
Ögonblicket efter det där försmädliga målet ställde sig hela Garden upp och förenades i brakande ”HEN-RIK”-ramsor en gång till.
Välkommen hem, liksom.
– Ja, det var roligt att spela inför fansen igen. Det var ett tag sedan, säger han.
* * *
Oliver Ekman-Larsson prickar in mål nummer 22.
Och för hundrade gången tänker vi:
Tänk om han, som gör mer mål än någon annan back i hela ligan, spelade i ett bra lag…
* * *
Badtofflan flinar brett när han får frågan om han tycker det ser ut som att Henke skakat av sig rosten.
– Vi hjälper honom onekligen på traven genom att tillåta 36 skott en sån här kväll…
* * *
Vancouver-Calgary.
Jag har inte riktigt tänkt på det förrän nu, men vilken drömserie det skulle kunna bli.
* * *
I Devils-lägret mumlas det en del om att det är returmöte i Newark på tisdag.
Med andra ord:
Då ska de ha revansch.
* * *
Det är, för att uttrycka det stillsamt, en del sevärt att se imorrn också.
Först Flyers mot Penguins i arla morgonstunden, sedan Detroit-Washington och därefter Toronto Ottawa.
Kära nån.
* * *
Granvista försöker locka ut gamle Biffen, i sina alldeles för utsvängda byxor och klapprande dojor, på lokal.
Det är han inte ensam om.
Men det är en no-no.
För mycket att göra just nu – och så väntar ju allt det där i morrn.
Vi hörs då.

Ah, nollan fick Lundqvist inte hålla.
Men ändå.
Han hade en ypperlig påskafton och Rangers vinner alltså med 6-1.
Mer sen.

NY RANGERS – NEW JERSEY 4-0 (Period 2)
* * *
Det ser inte ut som det ska bli några fler mål, för både Henke och unge Keith Kincaid – som fick komma in när Rangers jagade Schneider av isen i första – har spelat kungligt.
Men när Devils får ett PP precis här i slutet störtar Derek Stepan upp och vinklar in fyran.
Så kan det gå.
* * *
Det var Hästpolo, nästan på egen hand, som bar dem till playoff ifjol.
Så det känns inte mer än logiskt att det är han som även nu gör målet som kan – säger kan – rädda den längsta slutspelssviten i nordamerikanska proffsidrott åt Red Wings.
* * *
När Henke rånar Elias i början av den här perren…där känns det som att de där som tyckte att Rangers borde gå all in på Talbot i det kommande slutspelet slutligen tystnar.
Helt.
* * *
Men Bruins, Bruins…vad gör ni?
* * *
Quickie Fast har riktigt småländsk otur – sån som bönderna i Vilhelm Moberg-romaner brukade ha – när han träffar ribban.
* * *
Det är taskigt av jumbotronpersonalen att zooma in Knicks-spelare som letat sig hit.
De blir ju alldeles självklart utbuade efter sin horribelt usla säsong.
* * *
Lite högtidligt är det ju att vi har två kommentatorsspårslegender som Granvista och Sunny Jim på plats – live – i the wooorld’s most famous arena.
Jag hoppas de njuter som om de badat i påskmust.
* * *
Ha ha, situationen när Oslos Joe Pesci – så oerhört mycket kaxigare än vad hans storlek egentligen tillåter – ger Cammalleri en liten jävel i bröstkorgen är underhållning på ren
Särskilt som fellow knatten flyger som om han träffats av ett Shea Weber-skott och helt följdriktigt får två för filmning.
* * *
Andra legendarer på plats i afton:
Förre leksandsikonen Christer Olsson och ”Trevlig folk”-regissören Anders Helgesson.
Det har inte varit så många coola svenskar samtidigt på en show i New York sedan The Hives spelade på Irving Plaza.
* * *
Med sitt 1-0-mål mot Dallas är Flipper Forsberg uppe i 60 poäng.
Därmed är han officiellt poängbäste svenske rookien sedan Nicklas Bäckström säsongen 2007-2008.
Det var han i och för sig redan innan, men…ja, hur tänkte jag här nu då…ja, men det är fint att nå milstolpen 60.
* * *
Bobby Baccala – också känd som Steven Schirripa – vinkar även han i jumbon.
– To the victor belong the spoils, sa han en gång.
Då svarade Tony:
– Get the fuck out of here before i shove your quotations book up your fat fucking ass.
Slog det mig bara plötsligt.
* * *
Kaffe hitåt!

NEW YORK RANGERS – NEW JERSEY 3-0 (Period 1)
* * *
För första gången på drygt två månader ekar den klassiska ramsan under Gardens välvda takpaneler:
– HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK!
Han har gjort sig förtjänt av den också.
För även om Rangers pulvriserar rivalen från Paulie Walnuts-land offensivt är det fortfarande några backar som sprider puckar omkring sig i egen zon som blackjack-dealers i Vegas sprider kort över borden och hade den blågule kungen längst bak inte var på tåspetsarna första tio skulle det här icke varit den påskdans det är.
* * *
Erkänner härmed:
Jag sitter mest och tittar på twitter och scores-sajten på nhl.com denna ystra afton.
För även om det är kul med mycket mål känns det som händer på andra arenor så väldigt mycket mer kittlande.
Och vad kul att Senators gått på knock hemma i bildäckshallen.
Nu blir det riktigt drama kring strecket – och pressen på Red Wings att vinna i St. Paul är plötsligt riktigt tung, för det finns ändå inte en chans att Bruins torskar mot Leafs.
* * *
Zuke assisterar till Nashs 42:a mål och ryck mig i mina utsvängda brallor, med så många svenska besökare i hallen kommer det förstås i mailen direkt:
– Du, varför buar dom åt Zuccarello?
Jag blir så trött…
* * *
Ingen Peel ikväll heller.
Han har fan bara varit här med sin felkonstruerade pipa en enda gång i år.
När man har krutdurkar som Tobias Pettersson i kommentatorsspåret känns det väldigt synd…
* * *
Med tanke på hur mycket bättre deras backar regelmässigt spelar på bortaplan kan man ju fråga sig varför rangers ansträngt sig så hårt för att få hemmaplansfördel i slutspelet.
* * *
Det är fint att se vilket hjärtligt mottagande gamle Amirante får – och hur rörd han själv blir.
Liten farbror är populär.
* * *
Jag har aldrig nånsin sett så få Devils-fans på Garden under ett Hudson River-battle.
Men det är klart, vad ska de hit och göra under rådande omständigheter?
Det är väl dom – omständigheterna – som förklarar varför Hällegerd håller sig undan också…
* * *
Den passning han slår till Dominic Moores 3-0-mål kan vara en av höjdpunkterna i Tanner Glass karriär.
* * *
Kul för alla lediga svenskar som letat sig hit att det blivit så här, för nu är det verkligen påskfest på Garden.
* * *
Nu ska jag gå och klappra lite med mina nya sulor.

Så imorrn var dagen när Jesus återuppstod?
Än sen ?
Ikväll återvänder kungen av New York till sitt hov för första gången på över två månader.
Jovisst.
Efter tre starter på bortais gör Henrik Lundqvist comeback på Garden – i ett derby mot New Jersey Devils.
DET är nåt att högtidlighålla det…
Följet – Rangers-fansen – kommer ta emot honom med ovationer som överträffar alla världens påsksmällare och hörs ända till Blåkulla.
Så jag råder er att lägga undan de där äggen ni håller på och målar och riktar blickarna mot New York City.
* * *
Till sist har det, påsken till ära, blivit kristliga temperaturer också på de här breddgraderna och igår hängde jag in den tunga vinterrocken i garderoben.
För gott.
Vid händelse av fler bakslag kommer jag parera kylan med tröjor och tjocka kavajer.
Basta!
* * *
Under höstarna har det ju på senare år tagit Henke nån månad att hitta rätt rytm och lugn, så jag var lite fundersam på hur lång tid han skulle behöva för att nå normal standard efter åtta veckors frånvaro.
Den oron fanns det ingen som helst grund för.
Redan andra matchen, mot Winnipeg, hade han höjt sig 20 klasser jämfört med i den skakiga comebacken förra lördagen – och i St. Paul i förrgår…well, som han själv sa – med ett brett flin – när Larry Brooks frågade om han ”kände sig som Henrik Lundqvist igen”:
– Ja, jag kände mig som Henrik Lundqvist!
* * *
Som de som ansvarar för spelschemat gnuggade händerna när de i somras satte den här matchen – och returen på tisdag.
Ett slag om Hudson River när blott en vecka återstår av grundserien – och så ett till bara att par dagar senare.
Det fanns vulkanutbrottspotential i det upplägget.
Men sorry, boys.
Sällan har några Hudson-slag känts mindre angelägna.
Devils är borta sedan länge och kan inte ens sabba särskilt mycket för lede fi, eftersom Rangers redan clinchat både playoffplats och divisionsseger.
Men tanken var god.
* * *
Jag har inte hunnit till skräddarn på länge så de nya kostymbrallor jag bär ikväll är alldeles för vida runt anklarna.
Som jag hatar det.
Det känns som när jag var liten och blev påtvingad kläder som stod i bjärt kontrast till allt mina fellow nioåringar tyckte var coolt och riktigt och anständigt – och sen fick jag gå där på Lena Långs födelsedagskalas och skämmas.
* * *
I andra arenor avgörs desto intressantare dueller under aftonen.
Ja, några har redan avgjorts under eftermiddagen.
Det var till exempel rätt pikant att Pittsburgh lyckades förlora mot Columbus. Nu kan de få svårt att komma upp ur wild card-geggan. Och Winnipeg såg med sin seger över Vancouver – bärgad utan avstängde Big Buf; det finns fan motståndskraft i den där truppen – till att det hårdnar monumentale i streckracet i väst.
De matcher vars utgång kan få mest dramatiska konsekvenser under kvällen – och som jag räknar med ständiga uppdateringar om från er sida – är de här:
•Toronto-Boston
•Ottawa-Washington
•Minnesota-Detroit
•NY Islanders-Buffalo
•Florida-Tampa.
•Calgary-Edmonton
•Los Angeles-Colorado
En brasklapp:
Florida-Tampa är minst intressant av östmatcherna. För att katterna ska klösa sig in i the action på allvar krävs inte bara att de vinner ikväll – Boston, Ottawa och/eller Detroit måste förlora också.
Fast det är klart, Jonatan Ekeliw-publiken vill att Bolts ska komma ikapp Habs också…
* * *
Däremot har skomakarn fixat nya sulor på skorna jag knutit på mig ikväll och det var ju bra, men de låter väldigt mycket när jag går på det hårda underlaget i korridoren utanför pressloungen.
En säkerhetsvakt i 60-årsåldern vänder sig förväntansfullt om och tror han ska få se en vurping i högklackat, men det är bara en biff – i för utsvängda kostymbyxor.
Besvikelsen i den blicken…
* * *
Och vilken kraft Lee Stempniak blivit för Jets.
Honom gjorde sig Rangers av med.
Och behöll Tanner Glass.
* * *
Kan vi hoppas att en sådan som Viktor Hällegerd ger sig tillkänna i spåret ikväll?
Det har varit för lite av honom den här säsongen, så det vore trevligt.
Då kan vi få en liten diskussion om vad som hänt med Devils i år – igen.
Det blev bättre när DeBoer försvann, men inte tillräckligt bra och frågan är – varför?
De missar playoff för tredje året i rad och det är inte alls kul.
Vi vill ha bra lag, och mördande konkurrens, här i The Metropolitan Area.
* * *
Inte bara Henke återvänder till Garden ikväll.
Under eftermiddagens repetitioner hör vi John Amirante sjunga nationalsången också.
Det var så länge sedan att jag befarade att han coolat vippen, men här är han igen.
Kommer få ett fint mottagande han också.
* * *
Nu är det verkligen påsklov i Sverige, för herregud vad många landsmän som ska på den här matchen.
Får några amerikaner ens plats?
Ha så kul, säger jag.
* * *
Eller så har Amirante den klausulen inskriven i sitt nationalsångskontrakt:
– Jag sjunger bara när Kung Lundqvist spelar!
* * *
Jag får en känsla av att jag kommer behöva vara i Raleigh om en vecka, när Red Wings möter Hurricanes i sista omgången.
Då blir det utgång med Skånske Jan!
* * *
Efter matinén i Nationwide är det någon som säger till Brandon Dubinsky:
Tänk om det är de här två poängen som får Penguins att missa slutspel?
Duby flinar:
– I’ll be pretty happy about it.
Men inte fan.
De får visserligen stryk mot Flyers imorrn igen, som vanligt, och sen blir det superdrama i Ottawa på tisdag och därefter väntar Islanders…well, nu när jag tittar närmare på det börjar jag ändå förstå att Pens-fansen är lite oroliga…
* * *
Eller så blir det ett sista besök i Philly på lördag, när Sens har grundserieavslutning mot Flyers.
Tänk så mycket det är vi vet om en vecka som vi inte vet nu….
* * *
Devils-pojkarna verkar ändå taggade när de 75 minuter före Ameriantes sång sparkar lite fotboll i zamboni-hangaren.
För en Jersey-djävul är Rangers alltid Rangers och mer motivation behövs inte.
Ser det ut som.
* * *
Om en och en halv vecka spelas det playoff-hockey här.
Det är ju helt mindblowing att tänka på.
* * *
Nu fjuttar vi på stubinen och låter den här påsksmällaren explodera.
Happy easter på er, hedningar!