Zach Trotman – som jag hade kunnat snubbla över på gatan utan att veta att han är NHL-spelare – avgör när det är mindre än tre minuter kvar.
Det skulle man satt ett par bucks på.
Men det är ju Mrazek som ger bort matchen.
Han får helt enkelt inte släppa in en så billig puck i det avgörande läget.
Det är inte värdigt ett proffs.
Och eftersom Wings inte har några målvakter – ja, det börjar nästan kännas som man måste beskriva det så – är läget snart riktigt akut.
Inte nog med att Bruins nu står på samma poäng och bara är kvar på wild card-position för att de har en match mer spelad:
Eftersom Patrick Wiercioch – en annan rätt skrällartad hjälte – avgjorde på övertid för Sens mot Lightning är Sens bara tre poäng efter.
På andra sidan strecket alltså.
Wow, ska Wings playoff-svit vara hotad sista veckan?
Vem hade anat…
* * *
JT Miller förtjänar att få göra ett stort mål för Rangers.
Först höll Big Buf alltså på att halshugga honom – sedan fick han Suters klubblad mitt i truten ikväll.
* * *
Det händer överhuvudtaget dramatiska saker i natt.
I och med att Capitals precis vann på straffar mot Montreal går de upp på tredjeplats i Metropolitan-divisionen – och föser ner Pittsburgh på wild card-plats.
Ojvoj.
* * *
Och Rangers – The Road Warriors – clinchar alltså divisionssegern med sin 3-2-vinst mot Minnesota.
Imponerande ändå.

Jag håller på att hamna i dajmkoma och får inte ur mig ett enda ord här i soffan.
Men plötsligt börjar det bli riktigt intressant i The Joe.
Först verkar det över när Weiss gör 2-0 till Wings, men plötsligt har Bruins kommit tillbaka och vem är det ännu en gång som kliver fram och gör ett Big Goal.
Loui Loui.
Han har under de senaste två månader blivit en lika vass sniper som han en gång var i Dallas.
Nu får vi tio grymma slutminuter.
* * *
Katterna vill tydligen fortfarande vara med.
Hygglig utläggning mot Skånske Jans lag.
* * *
Loui avgör också, vänta ska ni få se…

De får inte fjutt på sina påsksmällare.
Än.
Men Red Wings har insett att grabbarna dom möter ikväll faktiskt kan knuffa ner dem i wild card-träsket och agerar, som det heter, accordingly.
Det var länge sen jag såg dem så heta.
* * *
Det som hände hemma – därifrån jag kommer – tidigare idag vill jag inte allra prata om.
Vi håller oss till NHL här.
Men det var ingen rolig eftermiddag i östra Midtown…
* * *
Bruins däremot….hallå?
Fortsätter det så här blir det torsk ikväll och då kan Ottawa plötsligt vara ett reellt hot på nytt.
* * *
Jo, fyra matcher är bra lite för Big Bufs försök att bryta nacken av JT Miller.
Men jag hade inte räknat med mer, ligan törs ju inte längre slå till kännbara avstängningar – allra minst den här tiden på året.
* * *
Och jag hoppas ändå Jacob De La Rose får trösta sig med ett mål ikväll.
Apropå det där som hände hemmavid alltså…
* * *
Taskigt att nämna påskmust, Taggen.
Jag var och letade på Scandinavian House på Park Avenue idag, men icke.
Jag får nöja mig med några dubbla dajm jag hittade…
* * *
Angenämt för Henke att få starta utan att det blir några försmädliga mål precis i inledningen.
* * *
Imorrn planerar jag, helt oförhappandes, att åka ut till Newark och se Devils mot Canadiens.
Det hade ni inte räknat med, va?

Ikväll tror jag Hästpolo-Gustav kommer att ta några riktigt snygga skär på isen The Joe.
Det är ju – skärtorsdag.
Förlåt.
Det var bedrövligt.
Uselt.
Inte ens roligt på ett icke-roligt sätt.
Men jag kunde inte hålla mig…
Nåväl:
Vi kör en liten sittning i soffan i afton, tänkte jag.
Ni har väl ändå påsklov och borde kunna vara med hela natten lång, right?
Jag fokuserar inledningsvis på Detroit-Boston och Ottawa-Tampa och sen får vi se.
Kan bli en fin promenad in i påsken, får jag jag för mig.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-5 (Slut)
* * *
Caps får alltså sätta sista i tom kasse.
Och Ovie är – the horror! – inte på isen.
Som han ska hoppa jämfota av frustration.
Där hade han kunnat lätt som en plätt kunnat fullborda ett hat trick – och spränga 50-vallen i samma giv.
Men inte ens en virtuos med god on his side kan alltid få som han vill.
* * *
Jamen va fan, nu framkommer att den här Andre Deveaux – han som utförde övergreppet på Västerås-spelaren – spelade nio matcher med Rangers säsongen 2011-2012.
Det har jag inget som helst minne av.
Har någon annan?
* * *
Istället för Ovie var det Mojo Johansson som dunkade in empty net-målet.
Fast han hade lika gärna kunnat passa landsmannen Bäckström.
– Jo, flinar Nicky, men han tittade upp och såg mig och tänkte förmodligen ”jaha, är det bara Nicklas” och så sköt han själv. Det är nån Landskrona-grej, tror jag.
Ha!
* * *
Har vi en Tobias Pettersson och en Tobias Peterson i spåret?
Det har inte ens jag fattat.
* * *
Taddson, här är alla – även i gästkabyssen – överens om att Rangers var snäppet bättre i första, att det jämnade ut sig i andra och att Caps tog över helt i tredje.
Alla har sina åsikter.
* * *
Varpu är tuff hon.
Hon lämnar en snabb text.
Sen går hon ner till Penn Station i källaren under Garden, sätter sig på ett tåg och åker ut till Newark och klipper kvällsmatchen mellan Devils och Ducks också.
Det skulle även jag gjort.
Om det inte varit för att även reservströmmen nu är helt tömd.
* * *
Rangers har verkligen haft perioder under den här helgens matcher när det inte är det minsta konstigt att omvärlden ifrågasätter lagets defensiv.
Några herrar, med Yandle och Boyle i spetsen, har varit rena turnover-maskinerna och klarar de inte av att minimera den sortens misstag blir slutspelsresan kortare än en busstur mellan Skövde och Falköping.
* * *
Nu ska jag åka hem och lägga mig i soffan och kolla övriga matcher.
Godnatt.

Slutt, som de säger i Norge.
5-2 till Caps.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-2 (Period 2)
* * *
Som sagt:
The Great Eight.
Nu har han lite flyt, men ändå – avlossar man skott med samma kraft och samma frekvens som en Stalin-orgel går puckarna till slut in.
Det var för övrigt nummer 49 det där.
Spränger han 50-vallen redan ikväll?
Jag blir inte förvånad.
* * *
Det har känts som det är en massa animositet på isen som bara väntar på att explodera.
I spåret med – mellan Tobias Pettersson och den temperamentsfulle Taddson.
Men det händer inte riktigt, vare sig här eller där.
Antagligen brister alla fördämningar i tredje.
* * *
Ja, Deveauxs omtalade överfall hemma i Sverige trotsar ju nästan alla beskrivningar.
Det enda jämförbara jag sett var när Chris Simon klubbade ner Ryan Hollweg ute på Long Island.
Men även om det också var helt oförlåtligt skedde det i alla fall inte under värmningen.
Fan vet om det ens går att mäta hur länge tokdåren blivit avstängd i NHL.
* * *
Om jag var en I-phone – vilket vore rätt besynnerligt – skulle det stå två procent på den där lilla stolpen som anger hur mycket batteri som återstår,
Därför blir det något kortfattat i det här inlägget.
Men vi ska ta och missbruka lite kaffe nu i pausen så får vi se vad som händer.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Period 1)
* * *
The Great Eight i NYC indeed.
Vilken gud – ja, gud! – han är när han helt halsbrytande vräker sig ut i banan från sargen och bara fräser iväg ett skott som inte ens ljuset självt hunnit reagera på.
En mästare at work
* * *
När John Carlson vid Rangers kvittering här på slutet bara fumlar iväg pucken till en helt fristående Haysan Svejsan måste vi ju åter knyta an till Arne Hegerfors bevingade ord från VM 1994:
Oj då, Carlson….
* * *
Det är något gudomligt inblandat även när Zuke slår sin passning till Brassard vid ledningsmålet.
Den – passningen – kan de bära runt på Karl-Johan i Oslo på sjuttonde maj, tycker jag.
* * *
Det är den årliga kid’s day på Garden idag och eftersom nästan alla dessa kids har Rangers-jerseyn på sig kan man få för sig att man fått delirium och ser Zuccarello överallt.
* * *
Rangers har inte haft ett powerplay på två matcher.
Här dröjer det en halv minut – sedan sitter The Great Eight på fulbänken och ser sur ut.
Det verkar dock som att Blåskjortorna under sina PP-lösa framträdanden mot Senators och Bruins glömt hur man gör i numerära överlägen.
Nada händer.
* * *
Äh, den kanske var billig, den om korte Zuke.
Men lite skojig också…
* * *
Stort ändå, tycker jag, att Hagge mitt uppe i EDM-hetsen är inne på Elvis också.
Det är det bara en vis(s) sorts 26-åringar som är.
* * *
Fast i PP nummer två börjar Rangers faktiskt elda på rätt så duktigt mot Caps-kassen.
Men då är Holtby helt fenomenal.
Det är han som ska ha den tredje Vezina-nomineringen bakom Price och Rinne.
* * *
Det är bara i världens bästa kommentatorsspår Tore Öqvist plötsligt dyker upp som referens under en NHL-match.
* * *
Tim Robbins vinkar glatt i jumbotronen.
Men det har vi sett förut.
* * *
Att Ovie bryter sin korta lilla måltorka just här är absolut ingen tillfällighet
Han har alltid trivts i det skarpaste spotlight-ljuset.
Mer kommer.
* * *
Däremot har de som ansvarar för jumbon ännu inte uppmärksammat Garden på att Henke sitter i båset för första gången sedan andra februari.
Det jublet tycker jag de kan ge honom.
* * *
Det här var en rolig perre, full av häpnadsväckande lull-lull och grannlåt.
Så nu har sege Biffen piggnat till ordentligt.
Tack för det.

Idag kan det lite mer av en finblogg.
Mer kortfattad.
Mindre ambitiös.
Skyll i så fall på Burger Klingberg.
Så här:
Jag trodde jag var färdig med allt igår kväll, hade sagt åt redaktör Hagman hemma i Stockholm att han fick ta det sista i Vancouver själv ”såvida det inte händer något riktigt spektakulärt” för det hade blivit sent och jag behövde, tyckte jag, i alla fall fyra timmars sömn innan uppstigning.
Men naturligtvis hände det ”något riktigt spektakulärt”.
Burger Klingberg inte bara avgjorde för Stars på övertid.
Målet var ju hans elfte för säsongen – och därmed tangerade han Lidas svenska rekord för rookiebackar.
Det gick ju inte bara att strunta i. Tvärtom. Den sortens klang- och jubelnoteringar fodrar intervju och braskande rubriker.
Så till slut blev det bara två timmars sömn.
Knappt.
Jag gnäller inte, jag bara förklarar förutsättningarna för dagens övningar.
Det är inte mer än några procent kvar av Biffens batteri och jag har ingen möjlighet att recharga innan matchen börjar.
Burgers fel, som sagt.
Han är för bra
* * *
Washington i stan.
Det är alltid kul.
Dels har Rangers och Caps mycket historia efter alla playoffserier, dels finns det alltid glamorös lyskraft i ett lag med Alex Ovetjkin och Saturday Night Nicky B i uppställningen.
Så vänta bara.
När lagen väl kommer ut på isen sprakar det nog ändå till i den här gamla motorn.
* * *
Recharga var väl ett fint ord?
Förlåt, man blir dum i huvudet när man är här för länge.
* * *
Det är inte ofta jag har utbyte av att sitta på flygplan, men flighten ner längs the eastern seaboard idag, i gnistrande solsken, var riktigt angenäm.
Särskilt på slutet.
Då stävade vi först söderut längs Hudson River och fick se hela Manhattan från det hållet.
Sedan gjorde vi en U-turn över Staten Island och Verrazano Bridge, vände norrut över East River och tog vyn av den overkliga ön från den sidan också.
Fantastiskt, faktiskt.
Jag har haft just det panoramat i blickfånget genom flygplansfönster vid otaliga tillfällen, men synen blir aldrig gammal.
Det höll piloten uppenbarligen med om, för han blev alldeles till sig och förvandlades till tour guide och berättade upphetsat om allt vi kunde se.
– Ja, nu flyger vi in över Staten Island. Det är också fint, påstod han.
Nåja.
* * *
Sent eller inte, det var en lättnad att se att Klingberg till slut kunde damma in den där elfte kassen.
Jag trodde jag hade jinxat honom genom att ta upp det faktum att han var ett mål från Lidas rookie-rekord, för det var ju nästan två månader sedan – och han har inte hängt ett enda sedan dess.
Men the Biffen spell är till slut broken.
* * *
Man kan tydligen göra illa sig även när man bara står med händerna knäppta bakom ryggen och glor i gammgubbig trainspotting.
Jo, på något lyckades Hunny Boo Boo – den omtalade Matt Hunwick alltså – gå sönder igår.
Så nu har Rangers fått kalla upp Chris Summers från Hartford.
Han har 64 NHL-matcher med Coyotes på meritlistan, men gör sin debut för Rangers.
Kan inte gärna vara sämre än den han ersätter var igår, väl?
* * *
Bäckis har också ”tystnat” sedan vi började febra om att han var etta i poängligan.
Men det har inte med nån jinx att göra.
Han kom, gissar jag, bara på att en poängligaseger skulle generera en väldig massa uppmärksamhet och slog av på takten för Valbo’s Finest tycker lika mycket om uppmärksamhet som du tycker om nageltrång.
* * *
Fint, Rangers-spelarna berättar om musiksmak och dylikt i ett programbladsutdrag som ligger och skräpar i pressrummet.
Rick Nash om sin favoritmusik:
– Punk and country.
My man Rick!
* * *
Burracuda?
Inte här.
Han får dväljas i AHL-laget i chokladstan Hershey för tillfället.
Trotz är rent trotzig när det gäller den sortens unga talanger…
* * *
Han kanske inte är världens mest begåvade hockeyspelare, men Tanner Glass har helt uppenbart andra kvaliteter
Kolla bara här på svaren i programbladsenkäten.
Musik: Jack White.
Författare: Jack Kerouac.
Film: Big Lebowski.
TV-serie: The Wire.
Jag tror just jag blev lite Tanner Glass-fan, trots allt.
* * *
Ja, se.
Chicago.
De blev mycket riktigt passerade av rödglödgat stekheta Minnesota igår – och halkade ner på wild card-plats.
Som kapten Toews himself hamrar in idag:
Det är hög tid att favoriterna börjar spela slutspelshockey nu. Annars blir det här inte alls som det ska.
* * *
James Sheppard anger Neil Young som favoritartist.
Då får man också höga biffpoäng.
* * *
Mm, jag kunde gott ha åkt till Long Island och sett Detroits – sannolikt – sista match någonsin i Nassau Coliseum i eftermiddag också.
Då kanske jag hunnit ta en gubb-napnap hemma i korresoffan, rentav.
Men jag kom på det försent och fixade ingen ackreditering och nu är det som det är.
* * *
Har ni påsklov hemma i Sverige nu?
Det verkar vara exceptionellt mycket svenskar på plats idag och då är det i allmänhet nåt sånt som pågår där hemma.
* * *
Om Rangers vinner idag, samtidigt som Islanders inte tar poäng, har de säkrat hemmaplansfördel i första slutspelsomgången.
– Det är vårt nya mål, slår Badtofflan plats.
Alldeles oavsett tror jag det blir matchen vi ser idag i den omgången.
Rangers mot Caps.
Jo, det bara känns så.
* * *
Trotz jämför Bäckis och Ovie med – tidningskrönikörer
– Att de har en liten svacka just nu är inget konstigt. Sånt händer, det är ingen skillnad på att spela hockey och skriva krönikor i tidningen. Vissa veckor är ni fantastiska, andra…inte så bra.
Tell me about it, Barry.
Men det var väl det jag visste.
Att hålla på och jaga runt efter den där pucken är, egentligen, inte märkvärdigare än att sitta här och försöka komma på läsbara formuleringar…
* * *
Nu blir det hockeymatch.
Hoppas ni som är med mig och tittar får roligt.

BOSTON – NY RANGERS 4-2 (Slut)
* * *
Nä, det är inte direkt muntert i målvaktshörnet i gästernas omklädningsrum.
Jag står med i hopen av engelskspråkiga murvlar och när de är färdiga med sitt böjer jag mig, på känt manér, fram och frågar om han kan ta några frågor på svenska också.
– Ja, suckar han, om du inte längre förstår engelska så…
Ha!
Lundqvist är tillbaka – på riktigt.
* * *
Jag ser inte vad det är Glass gör, men Skånske Jan blir besviken.
Han får ingen avstängning alls.
Han får böter på fem tusen dollar nånting.
Det är, jämförelsevis, som en quarter eller två för Skånske Jan nere i North Carolina.
* * *
Henke var hundraprocentigt säker på att Lucics första mål skulle bli bortdömt.
– Om sedan bedömningen är riktig eller inte vet jag inte, men jag var övertygad om att de skulle döma bort det och stod och laddade om, berättar han.
Ja, om det inte blivit mål där…men om inte om fanns skulle jag äga ett eget NHL-lag så den retoriska funderingen kan jag ju stoppa upp nånstans.
* * *
Carl Söderberg kommer som en annan Johnny Cash ut i Bostons rum helt i svart – slipsen inkluderad – och ger intervjuer.
Stiligt.
Jag undrar om målet var hans första på Lundqvist, men inte alls.
– Jag tror jag hängt åtminstone två på honom nere på Madison Square Garden, säger han och ser nöjd ut.
Ah, Lundqvist-dödaren från Malmö.
– Nä, det är väl Loui som är det.
Åh, låt nu inte Hank få vet att Loui ses som en sådan i Boston.
Då blir han inte glad…
* * *
När jag säger att han inte direkt fick förstklassig hjälp under första halvan av matchen ler Lundqvist lite snett och svarar:
– Man hade kanske hoppats att det skulle vara lite lugnare när man återkom efter så lång tid.
Ja, man Matt Hunwick och kompani ville stå och beundra vyn idag och då får keepern finna sig i att det blir svettigt, comeback eller inte
* * *
Bortsett från i smågurglet på slutet tar Big Bad Bruins alltså inte en utvisning på hela matchen – och är i numerärt underläge vid exakt noll tillfällen.
Hur många gånger i världshistorien har DET hänt?
* * *
Talar med Hästpolo-Gustav just som Wings ska lyfta för flight mot New York och intill sitter Bacon och smaskar på vad som tydligen redan är en andra portion mat.
Han är alltså nya The Mule, konstaterar jag.
– Mule och Bacon befinner sig båda i en klass för sig när det gäller att äta, svarar Hästpolo.
– Men det får du fan inte skriva att jag sagt. Då kommer Mule att slå ihjäl mig.
Ja, nej, det ska jag förstås låta bli att nämna.
* * *
Bruins är tillbaka på rätt sida strecket.
I alla fall ett par timmar.
Men Sens har själva chansen att peta ner dem igen och eftersom de möter Maple Leafs vore det väl fan…
* * *
Jaha, nu är det slut på sötebrödsdagarna i kommentatorsspåret.
I natt går även ni över till sommartid.
Tjaskigt, men det var kul så länge det varade.
* * *
Snön faller alltjämt i Boston och jag stövlar hem till hotellet igen.
Tidigt imorrn går ett flyg tillbaka ner till New York.
Där är det ny efteriddagsmatiné, mellan Rangers och Capitals, och jag hoppas vi reconnectar då.