En och en halv kvar, 4-1 står det fortfarande och jag går mot hissen.
Mer kommer sen.

BOSTON – NY RANGERS 4-1 (Period 2)
* * *
Han är såklart inte i närheten av normalt slag, men lagkamraterna verkar tycka att det är bäst att Henke får jobba sig i form.
De svarar för en av sina minst inspirerade insatser på hela säsonger och låter hans majestät stå där – hur är det dom säger i Gudfadern nu igen? – with just his dick in his hands.
Det vore förståeligt om han slängde plockhandsken på backarna nu i pausen.
* * *
Det är inte ofta Bruins längre lyckas etablera det där rent monstruöst tunga trycket i anfallszonen, det som var som rent kryptonit för Roberto Luongo i Stanley Cup-finalen 2011.
Men idag ser vi några gånger något som i alla fall påminner.
* * *
Rick Nash spränger, slutligen, 40-vallen.
Vem vet, det det löser kanske upp nån mental knut hos den känslige mannen.
* * *
Det är den andra svenske målvakten i huset som får byta.
Fast tvärtom.
Niklas Svedberg kommer hastigt och lustigt in när Tuukka Rask av högst oklara skäl bara lämnar isen tio sekunder in i mittperioden.
Mycket lugubert.
* * *
Henke får i alla fall visa lite klass när han robbar Campbell med en kvick plockhanske precis i inledningen.
Likaså när Marchand får komma i friläge strax därpå.
Och tja, det är väl bara att äta den här skitmackan och få upp matchtempot och komma tillbaka i Winnipeg på tisdag.
* * *
När han kom från Nashville förra säsongen kunde i alla fall jag aldrig tro att Kevin Klein kunde bli en som Rangers under perioder skulle sakna som de som drömmer om ett återförenat Beatles saknar John Lennon och George Harrison, men när den här odågan Hunwick vid 4-0-målet står och tittar som en gubbe i Tranås som spanar på tåg är det just så det framstår.
* * *
Lätt grinig ton i spåret i dag.
Lugna och fina nu – och inga onödiga personangrepp från Hallandshållet…
* * *
Loui går bom i sitt friläge.
Alltid nåt för Lundqvist….
* * *
Galic, förstår att du trivs.
Boston ligger på topptio-listan över amerikanska städer, strax efter Dallas/Fort Worth och Nashville.
Men det är väldigt mycket trevligare när temperaturen stiger och all den här jädra snön försvinner.
* * *
Svedberg står för några fina ingripanden han också, tycker jag.
* * *
Senators-fansen får trösta sig med att deras killar har en match mindre spelad och fortfarande bestämmer själva.
* * *
Bakelserna får vara, tror jag, men en kaffe ska vi ha nu.

BOSTON – NY RANGERS 3-0 (Period 1)
* * *
Morsning korsning.
Redan efter 1.41 vinklar Lucic in en retur med skridskon och inte för att jag – eller domarna på isen – förstår hur det där inte var en medveten sparkrörelse, men videogranskarna i Toronto säger att det är ok så det smäller helt enkelt direkt.
Sen stänker samma Lucic in ett desto mer klockrent skott från vänsterkanten i mitten av perren.
Och därefter:
Carl Söderberg stångar sig fram i friläge och viker elegant in trean.
Det där med att jag saknat den arga lämna-mig-ifred-blicken efter tunga förluster tar jag härmed tillbaka…
* * *
B’s är överhuvudtaget vassare laget i den här inledande perioden.
Hungrigare, mer distinkta, mer noggranna.
Inte så konstigt kanske, de spelar som sagt för själva livhanken.
Men det är ju synd för han svensken som gör sin första match på ett tag…
* *
Dom har så många hjältar i Bruins med bokstaven ”U” i namnet – Lucic, Krug och Tuukka – att det låter som att fansen i Gaaaaden sitter och buar hela tiden.
* * *
Jag har bara fått ett argt mail i ämnet ännu, men hos New York-kollegorna smattrar det som jag förstår desto mer.
”In med Talbot”.
”Talbot är bättre”.
”Trejda Lundqvist”.
Tålamod är inte vad som i första hand kännetecknar new yorkska sportfans…
* * *
Gamle domaren Bill McCreary, han med porrfilmsmustaschen, sitter strax till vänster om bloggen.
Så ifall Tobias Pettersson har fler synpunkter på domsluten – något annat är ju svårt att tänka sig! – kan jag luta mig över och be om förklaring.
* * *
Henkes Ingripande när Yandle slår den typ av indianare rakt ut i slottet som får Brian Burke att nicka i vad-var-det-jag-sa-förstämning är riktigt bra.
Men…jag misstänker att det inte är mycket till tröst.
* * *
Fullsatt vore det magstarkt att påstå att det är i Gaaaaden idag, men med tanke på hur tjabbigt – ja, jämförelsevis – deras hjältar uppträtt i år får man ändå säga att Bruins-fansen visar imponerande lojalitet.
* * *
Får lite armsvett när jag, helt ensam, möter Cam Neely i korridorren bakom pressläktaren.
Han är verkligen en stor människa.
Och med Uffe Samuelsson i hallen blir den redan i vanliga fall bistra uppsynen snudd på mordisk.
* * *
Söderberg ser bra mäktig ut när han kommer loss i sitt friläge – och den lilla finten är ju galant.
* * *
Nu, Skånske Jan och andra, är diskussioner om bränder i New York och annat meningslöst avslutade.
Låt oss i stället ha god stämning och prata om domare och sånt trevligt…
* * *
Får vi se Henke i andra?
Vet ej, det är gissningsvis upp till honom själv.
Men det kanske är skonsammast att låta Talbot ta resten.

Åtta veckors väntan är över.
Idag, när snön yr i ett kallt och blåsigt Boston, gör Henrik Lundqvist comeback.
Det gick att sluta sig till redan av uttalanden på sociala medier igår – ”happy to be back”, som han själv, inte helt hemlighetsfullt hojtade – och bekräftades bestämt av coach Badtofflan vid ett litet pressmöte här i TD Gaaaaaden för två timmar sedan.
– Hank’s in, sa han och smackade belåtet.
Hade jag en flaggstång med mig skulle jag hissa fanan i topp, men det vore bra konstigt om jag trampade omkring med en sån – i synnerhet i den här blåsten… – så jag får nöja mig med en glad liten busvissling här i bloggen.
Det är inte bara för Henke jag befinner mig på den här kontinenten , men han är den jag följt närmast, och under längst tid, och det har helt ärligt känts tomt utan honom där ute på isen, in the action.
Ja, det är nästan så jag saknat till och med att smyga fram till honom i omklädningsrummet efter tunga förluster och få den där arga lämna-mig-ifred-blicken.
Även den obehagliga proceduren har liksom blivit en del av tillvaron – som påmint bloggaren om att han lever…
Just idag vore det dock skönt att slippa det.
Mannen de kallar kung får förhoppningsvis uppleva en jublande comeback.
* * *
Man kunde tycka att just Boston skulle ha få sitt vad gäller snö, för här har vintern varit som en enda lång utdragen scen i ”The Day After Tomorrow
Men nejdå.
Även sista lördagen i mars yr blöta, vassa flingor i den byiga vinden så till och med en Ola Skinnarmo hade protesterat under den korta promenaden från taxiparkeringen vid Legends Way till Gaaaaadens media-entré.
Kanske vill vädergudarna visa sitt missnöje med Milan Lucic…
* * *
Men det är förstås tung press på Lundqvist också – inte minst med tanke på hur bra Kammen från Caledonia spelat under hans frånvaro
Klubben kommer ha tålamod – man har det med franchise-spelare man investerat så oerhört mycket i – men inte fansen och inte media.
Är han ringrostig – vilket inte vore helt obegripligt när han inte spelat en match sedan andra februari – och släpper in några enkla vet vi hur det kommer låta
In med Talbot, trejda Lundqvist, det här kommer gå åt helvete i slutspelet…
* * *
Det kändes som hypen kring Connor McDavid svalnade lite när han igår fick frågan om vilken nuvarande NHL-spelare han jämför sig själv med och svarade ”Tyler Bozak”.
Say what?
Det är som att en rockstjärna i vardande skulle få en fråga på samma tema och svara Nick Borgen.
* * *
Att Lundqvist är på gång tillbaka har spridit sig även i Boston. Till och med valet-killen utanför hotellet, som vet att jag är från Sverige och bevakar hockey, frågar oroligt:
– Spelar Lundqvist?
Jo, svarar jag, det verkar så.
Då ruskar han bekymrat på huvudet.
– We don’t need that…
* * *
Nåt är definitivt inte som det ska med Chicago Blackhawks.
Snart blir de passerade av Minnesota Wild och hamnar på wild card-plats.
Och just Minnesota…shit, jag förstår den bekanting som nyligen uttryckte sin belåtenheten över att han före säsongen tippade Wild som finallag.
* * *
Extra press på Lunkan:
MacKenzie Skapski, ni vet tredjemålisen med uppsynen hos rådjuret i strålkastarskenet, höll nollan i sin comeback med Hartford Wolf Pack igår…
* * *
Kollegorna från New York är roade över att jag åkt hit utan att vara helt hundra på att Henke verkligen ska göra comeback.
– Hörde du, skrockar en, att Hank slog tån i en tröskel på hotellet och inte kan spela. Nu blir dina chefer i Stockholm inte glada…
Humor.
När det sedan är klart att han faktiskt startar kommer en annan fram och säger:
– Jaha, då är det bara att kasta din feature om Jesper då.
Roligt nästan jämnt, är det.
* * *
Ni som har möjlighet bör spana lite på den ännu tidigare matchen mellan Washington och Nashville också.
Är det någon gång Flipper Forsberg verkligen vill visa vad han går för är det i Verizon Center, mot det lag som mot allt förnuft trejdade bort honom mot Martin Erat.
Jag säger det igen:
Mot Martin Erat.
Det kommer aldrig riktigt sjunka in…
* * *
Boston-kollegorna är mer dystopiska i sina kommenterar om Lundqvists återkomst.
– Ja, muttrar en, är det mot någon en matchotränad målis ska göra comeback är det förstås mot Bruins….
Det finns en uppgivenhet här jag inte känner igen – men det är kanske inte så konstigt.
De är vana vid att se en av de mest obevekliga lagmaskinerna i hela hockeyvärlden i denna passionerade sportstad.
Nu får de försöka greppa att björnarna sitt gastkramande läge till trots tycks ha svårt att engagera sig.
* * *
Aj, den här pressläktaren med dess livsfarliga utbud av bakelser och snask.
Men vadå, en gammal biff måste väl få sitt lördagsgodis?
* * *
I en helt annan del av världen – ja, västra Pennsylvania är inte så avlägset, men ändå – gör Bengan Hörnqvist comeback också.
Det är fint det med.
* * *
Tampa-Minnesota.
Är det Stanley Cup-finalen?
Jag fick plötsligt en sån vibb.
* * *
De är goda vänner och umgås intensivt om somrarna, så om Rangers mött någon annan hade Loui Eriksson antagligen önskat Henke all lycka i återkomsten.
Nu vill han förstås inget hellre än att förvandla den till en veritabel mardröm.
För nu handlar det inte bara om möjligheter att få retas i sommar – något Loui enligt uppgift är väldigt bra på.
Det handlar om att säsongen inte ska ta slut om – exakt – två veckor.
* * *
Någon måste lära mig att spela det här East Hockey Manager.
Det verkar väldigt skoj, men farbror är inte så high på sånt där modernt, förstår ni.
* * *
Varför har Brandh och andra Pittsburgh-fans börjat oroa sig för att Pens ska missa slutspel?
Won’t happen.
De får möta Islanders i första omgången och det kommer bli en lysande holmgång.
* * *
Claude Julien, Bruins-coachen, är en annan som givetvis hoppas att det går alldeles åt helvete för Henke idag.
Missar Boston slutspel blir han nästan garanterat av med jobbet.
Det är, med rätta, höga krav i den här organisationen.
* * *
För säkerhets påpekar jag härmed att man aldrig vet med nätet i TD Gaaaaden.
Det fungerar vanligtvis helt godtyckligt.
Så alla vet om det plötsligt blir oväntade sändningsuppehåll.
* * *
Några ölstinna ”Lets Go, Rangers” ekar under takåsarna strax innan värmningen.
De är enkelt att ta sig hit från Gotham….
* * *
Okej, Badtofflan säger att kungen är ”Good to go”.
Vi får se.
Må bara inte första skottet gå in…

Det blir er show ikväll.
Jag hinner inte skriva så mycket, andra uppdrag kräver min totala uppmärksamhet, men kommentatorsspåret – det bästa i världen, som en bekant jag träffade igår kallade det – är öppet och jag ska se till att era inlägg publiceras snabbt.
John J, Tobias P, Chall, Skånske jan, Zanoj, Lappen, Lillis, Frallan, Eric, Galic, Kronbä, GoalieRanford, Frankenstein, Brandh, PalyoffWill, Kometen, BostonMolle, MN Johan, yzz86 och Lundh – scenen är er!

NY RANGERS – LA KINGS 2-4 (Slut)
* * *
Bloggen åker hiss med Rob Blake och Luc Robitaille efter slutsignalen.
De är mycket nöjda och fnissar rentav lite över den förträffliga start deras Kings fått på roadtrippen som måhända avgör hela säsongen.
Och något mer än så finns det inte att berätta om efterspelet här.
Gästerna var som sagt hungrigare och mer angelägna om att vinna och därför blev det så.
Nu ska jag gå hem och hälla upp en stor bourbon och se ett avsnitt av Netflix-serien Bloodline.
Vi hörs när vi hörs – och det är förmodligen på torsdag kväll, det.

LA Kings, vinner med 4-2 – och gör det välförtjänt.
Liten slutskvätt kommer väl här vad det lider.

NY RANGERS – LA KINGS 1-2(Period 2)
* * *
Det här känns bekant…
Rangers tar ledningen, men kackerlackorna från La La Land kommer tillbaka och vänder.
Men den här gången handlar det inte om…ja, vad det nu handlade om ifjol.
Kings vill mer, är hungrigare, har gett sig fan på att de ska hänga på i racet.
Då hämtar lag av dylik kaliber in underlägen.
* * *
Cammen gör som Tobias Pettersson förklarat att han inte ska göra:
Stajlar för mycket med sin klubbteknik bakom kassen, blir rånad av Justin Williams och sen kan firma Kopitar-Gaborik klapp-klappa in ledningsmålet.
* * *
Det är en kvinnlig Gris-Olle som tagit över showen här uppe på balkongen.
– Fuck this, shit, brölar hon flera gånger efter gästernas ledningsmål.
Ojvoj
* * *
Rick Nash gör inte fler mål än han brukar mot Kings…
Seriously:
Hur kan en som varit så het plötsligt bli så kall?
Han hängde säsongens 39:e i sista derbyt mot Islanders 10 mars och har sedan gått och väntat på nummer 40 i två långa veckor.
Hallå.
* * *
Garden vädrar sitt missnöje med hemmaspelarnas powerplay och piper högljutt.
* * *
Man kan faktiskt bara älska Anze Kopitar.
Vilken hockeykonstnär.
* * *
Blev ett kort inlägg, det här.
Men så är lakritsen slut också…

NY RANGERS – LA KINGS 1-1 (Period 1)
* * *
Lite konstigt det här.
Rangers är en svetslåga i pannan på Kings så fort de kommer upp i anfallszon och får sån där jävla fart passningsspelet.
Men när spelet vänder blir det tvärtom.
Hungriga och tunga LA-kungar stressar hemmaspelarna till turnovers och misstag och får det tidvis att se ut som backstage-området på en rockfestival framför Talbot.
Men oavgjort är väl logiskt såna gånger.
* * *
Ha! Efter 50 sekunder piper Garden så det rister i de gamla takpanelerna.
Zuke hugger ju till direkt och gör en – null!
* * *
Bjuds på finsk lakrits i kväll också.
Men – sedan är det slut.
Drottningen har, berättar hon, tömts sin stash.
John J, vad ska jag göra nu? Jag har ju blivit tillvand igen och känner redan hur abstinensens kallsvett bryter fram i nacken…
* * *
Hayes gör sig skyldig till den grövsta indianaren på den här sidan Sitting Bull – och Cammen får sopa upp efter honom som mamman till en tonåring som haft föräldrafri fest.
Men ärligt:
Inte hade ett Kings i normalt slutet-på-säsongen-slag underlåtit att utnyttja en sån bjudning?
* * *
Jesus, dagens nationalsång går så långsamt att Hal Gill hade kunnat varva den.
Delay of game om jag nånsin varit med om en.
* * *
Strax efter att han räddat kvällen åt Hayes släpper Cammen dock en softie.
Pucken styrs på Yandle, men ändå.
Det ser ut som att han står och tänker att ”Hur kan det vara så självklart att Hank ska stå på en gång när jag är så här bra…”.
* * *
Ännu en gång:
Forrest Gump i huset
Men den här gången verkar det som att han – Tom Hanks alltså – som den Hollywood-bo han är har sina sympatier hos gästerna.
En son som sitter på stolen intill börjar i alla fall under jumbotron-inzoomningen göra LA-tecken med fingrarna – och ser därmed till att pappa blir utbuad
Eller utpipt, som vi numer säger…
* * *
Inte en enda utvisning på hela perren.
Det är en besvikelse.
Lite surdeg borde fortfarande jäsa sedan finalen, kan man tycka
* * *
Fan nu då, Kron Wall of Pain missar Wings hemmamatch mot Coyotes på grund av ”lower body injury”.
Det känns som det var länge sedan han tvingades sitta på pressläktaren – men är det mot någon förstebacken ska saknas är det förstås mot Yotes.
* * *
Kändistätt monumentale i afton.
Sarah Jessica Parker är här också.
Och hennes son poserar i Rangers-jersey, så Garden Faithful är mer nöjda med henne än med Hanks.
* * *
För sista gången på ett tag då:
En överdos finsk lakrits.

Rangers förmiddagsvärmning börjar officiellt halv elva, men redan när jag vid tio sätter mig tillrätta i det övriga ödsliga Madison Square Garden med en kopp rykande färskt USA-blask är Björn Henrik Lundqvist från Åre i Jämtland – sedermera Göteborg – ute på isen och svettas.
Han och kollegan Cam Talbot håller under ledning av målvaktscoachen Benoit Allaire på med lugubra övningar på södra kortsidan och far tidvis som vindrutetorkare i något slags hetsiga sidledsförflyttningar genom målgården.
Det är sju och en halv vecka sedan han senast befann isen och synen känns…exalterande.
Det är jag inte ensam om att tycka.
Det största mediauppbådet sedan förra gångens kvällens gäster var här – alltså i Stanley Cup-finalen 2014 – följer kungens återkomst och sarghörnet närmast målgården där han och Cammen från Caledonia jobbar är nerlustat av reportrar som följer varje rörele.
Givetvis är det rena rama zoo:t i omklädningsrummet efteråt också.
Ett berg av mediafläsk växer sig så väldigt runt keeperns lilla bås att PR -staben får gripa in och se till att han håller presskonferens vid stora tv-skärmen istället,.
The kings is not back.
Yet.
Men snart…
* * *
Ja, Kings ja.
Förutsättningarna är något annorlunda än senast de spelade match i den här hallen.
Då – onsdag 11 juni 2014 – hade de 3-0-övertag i Stanley Cup-finalen och drev Rangers till den yttersta desperationens gräns.
Nu sliter de själva i ren förtvivlan för att överhuvudtaget nå playoff.
Vi vet alla att de till sist kommer lyckas med det, regerande mästarna förvandlas till ett monster med skarpslipad knivsegg mot strupen, men ändå.
Det känns lite intressant att se dem live i den här situationen.
* * *
På Badtofflan – som faktiskt inte bär badtofflor på dagens presskonferens, men väl shorts – låter det plötsligt som att Henke i princip skulle kunna göra comeback redan mot Ottawa på torsdag.
– Jag har haft ett ingående samtal med Benoit och han har förklarat att det kommer gå fort för Hank att komma i form, heter det.
Jaha, så man ska alltså behöva åka till The Great White North den här veckan också?
– Njae, invänder Henke själv, torsdag kan nog vara lite tidigt. Jag åker med upp, men skulle nog tro att jag spelar match först till helgen.
Så The king is back antigen mot Boston i TD Gaaaaden på lördag – eller på den här Garden på söndag.
* * *
Kings spelade i Newark igår, så de håller ingen regelrätt morning skate, men jag Mike Richards sparkar i alla fall lite fotboll bakom en zamboni under förmiddagen.
Han ser glad ut.
* * *
Trots att han är helt återställd och enligt eniga läkare kan stoppa alla sorters skott tvekar några av blåskjortorna att ladda höga puckar mot Kungen.
Jag kan fatta, det är lite som när man fått sin finaste ägodel lagad och inte riktigt vågar hålla på och greja med den för mycket, för man vill ju inte utmana ödet.
Mister Hagelin är dock inte ansatt av dylika betänkligheter.
Han dammar glatt in några pärlor strax under ribban.
– Jag satte några straffar här på slutet också, flinar han.
Det låter ju oroande…
– Ha ha. Nä, jag brukar vara på straffar mot Henke, så se det inte som att han inte är sig själv…
* * *
De här heldagarna på Garden brukar jag få inta ensam-lunch på Nick’s Steakhouse vägg i vägg med pressingången, men idag följer Marie Lehmann med.
Vi äter hummersoppa, pratar om Cam Neely och kommer fram till att de nya, självsäkra svenskarna som håller på att bli stjärnor i NHL är alldeles underbara.
Det är så trevligt som nånting kan bli.
* * *
Quicke Fast sitter intill Hagge – ja, mitt emellan honom och Zuke; det är coola raden i Rangers omklädningsrum; som sätet längst bak i skolbussen – så jag frågar om även han gjorde mål på Henke på denna första skate.
– Nä, muttrar han, det har jag svårt att tänka mig.
Låter kanske inte så märkvärdigt så här i skrift, men you should have been there.
Det är riktigt skoj.
* * *
Har så förbluffande problem att få till slipsknuten under eftermiddagen att jag nästan känner mig som en Sharks-back.
Hur då?
Ja, de kan plötsligt inte längre göra något så självklart som att slå en rak passning ur zon – och jag kan, lika plötsligt, inte knyta slipsen.
* * *
MacKenzie Skapski – ni vet tredjemålisen som är så försynt att han får Quickie Fast att framstå som en brittisk popsångare – tog inte direkt plats i omklädningsrummet tidigare heller.
Med Henke tillbaka i the spotlight sjunker han dock så djupt in i bakgrunden att han nästan försvinner.
Den unge mannen får flytta från platsen intill Talbot – den som alltid varit själva kungatronen – och sitter nu tvärs över rummet, inklämd i ett litet reservhörn, och bokstavligen hukar.
Det är så man vill ha gå fram och ge honom en liten klapp på axeln.
Men tänk vilka stories han kommer kunna dra när han återvänder till Hartford nästa vecka!
* * *
Vad minns man egentligen av det nämnda Game 4-dramat här, det som avgjordes 11 juni?
Ja, det är ju framförallt snöhögen som hindrade Gaborik – för det var väl han? – att kvittera i slutminuten och ta Kings till ny övertid och god chans att svepa blåskjortorna.
Den snöhögen hade kunnat bli en legend i New York – om inte hela finalserien tagit slut i Los Angeles två dygn senare.
* * *
New York-skribenterna är om sig och kring sig och ägnar eftermiddagen åt att, för säkerhets skull, boka rum i både Boston, Ottawa och Washington på tänkbara datum för Rangers första slutspelsvända.
Den som vill täcka alla baser bör blocka ett rum på Renaissance i Detroit också, ber jag att få påpeka.
Med Senators i den här tjurrusningsformen finns en chans – liten, men ändå – att de stormar ända upp till tredjeplatsen i Atlantic-divisionen.
Och vid min gud, en playoff-serie mellan Rangers och Wings…den skulle jag ge en hörntand för att få uppleva.
* * *
När Zuke får höra att ”Zuccas uke” – den eminenta spalt jag ett tag skrev åt norska VG – lagts ner blir han med rätta gramse som en hel Ibsen-karaktär.
– Är det sant? Nu ska jag bojkotta VG, rasar han.
Yes, jag har länge velat vara indragen i en sån där Zlatan-kontrovers!
* * *
Det finns, ber jag härmed att slå fast, få hockeyspelare det är så roligt att titta på som Drew Doughty
Så den här kvällen har potential.
* * *
Så inte norska läsare börjar ringa branschpress och orsakar storm bland fjordarna:
Zuke skojar om det där med VG-bojkott…
* * *
Quickie Fast har en målsvit a två matcher going här.
Den måste han ju se till att förlänga nu, så vi i blågul media har något att skriva om efter den här matchen också.
* * *
Jag tror man kan säga att jag hatar lukten av te.
Där, nu var det sagt.
* * *
Jag har vant mig vid att nästan varje vecka få förklara för svenskar varför Rangers- buar åt Zuccarello – det gör dom inte, dom skriker Zuuuuuke, som Springsteen-fansen skriker Bruuuuce (ja, ni stammisar här i bloggen vet ju, men frågan kommer ständigt).
Däremot är jag inte helt beredd när en bekant från vårt grannland i väst kommer fram och frågar:
– Varför piper dom åt Mats?
Piper!
well, på norska är ”bua” och ”pipa” tydligen samma sak.
Oerhört roligt, om ni frågar mig.
* * *
Nej, let’s get this finalrepris rolling nu.