Se hur burgarna haglar över isen…
Det låter inte riktigt så poetiskt som man kanske skulle önska, men skitsamma:
Sant är det
För Senators kommer ut och bara mörsar i tredje, vinner med 5-2 och är nu – mot precis alla odds – på slutspelsplats.
Och Bruins har halkat ner under strecket.
Ojvoj.
Eller:
OJVOJ.
* * *
Mighty Mika var burgarkvällens store stjärna och det hade ju varit för eländigt om han blivit allvarligt skadad när han tog det där hårda skottet på armen i slutet, men dessbättre:
Han meddelar själv från omklädningsrummet att det visserligen gjorde ont, men att han mår helt OK.
* * *
Men Sharks alltså…
Det här kommer inte gå.
De missar playoff i år.
* * *
Jo, Tobias – Devils skulle Kovy kunna spela för utan så mycket byråkratiskt tjafs.
Men det kommer gå att åka spårvagn till månen innan Old School Lou tar tillbaka den ryske svikaren.
Han ville aldrig ha honom där från början – det går inte att vara mindre Devil än vad Kovy var – och nu finns inte en chans.
* * *
Imorrn då, people.
Först är det första träningen med Kung Lundqvist – och sedan repris av Stanley Cup-final till kvällen.
Hörs då.

Ojvoj, nu är Ottawa-burgaren inte mycket roligare än en sån där mikrovärd gummisak man får på svenska mackar.
För Sharks – som plötsligt sprattlar lätt inspirerat med fenorna – har vänt och leder med 2-1.
Trodde man inte riktigt efter period 1.
* * *
Mja, Playoffwill, jag tycker om Duke’s – och inte bara för burgarna.
Det händer till och med att jag sitter där och hänger och kollar på baseboll om somrarna.
* * *
The Melkman hör till de hajar som hugger ivrigast efter senatorerna.
Nä, inga poäng ännu, men han har haft några riktigt saftiga chanser.
Tänk om han avgör.
Då kan The Melkman bli föremål för allmän flaggdag i Boston.
* * *
Imorrn är det en Morning skate på Garden som under inga som helst omständigheter går att missa.
För gissa vad som händer:
Kung Lundqvist gör äntligen sin förta träning – eller skate då – med hela laget.
Vilket media-zoo det kommer bli!
* * *
Hamburglar själv har inte sett så jättemärkvärdig ut i just den här tillställningen.
Coach Cameron får hälla ett tjockt lager grillkrydda över honom i pausen.
Det gjorde vi alltid i Borlänge när det var dålig stuns i burgarna…
* * *
Jaså, Maple Leafs ligger under.
Man häpnar.
* * *
20 minuter till playoff, Ottawa – eller besvikelse big time.

Ah, hela Senators fräser som en 150-grammare på stekhällen på Maximgrillen i Borlänge.
De håller ett sjudundrande tempo och anfaller tidvis med ett självförtroende man bara kan ha när man vunnit nästa allting under en hel månad.
Och till slut spräcker Zibanejad Niemis nolla. Visserligen med ett knä, men ändå.
Boston kommer halka ner i källaren ikväll.
* * *
Men nog är det konstigt att San Jose inte kan frammana mer desperation en sån här kväll.
De ligger minst sagt taskigt till de också, men påminner mer om rökta böcklingar än hajar i den här perren.
* * *
När jag ringde Zibanejad efter en seger förra veckan stod han och – diskade.
Hoppas han hittar ett roligare sätt att fira ikväll om det här står sig…
* * *
Håller med dig, Kometen.
Riktigt gubbtjurigt av Lindy att inte matcha Enroth när Sabres besöker Big D.
Hade varit kul att se – och prata med Jhonas om efteråt.
* * *
Devils verkar inte riktigt orka jävlas med rivalerna som gjorde allting så hemskt för tre somrar sedan.
Men nu har Scott Gomez i alla fall reducerat, så vem vet.
* * *
Sant, Anders B.
Jag tänkte också på att det är lite Moose-feeling över Hamburglar-storyn.
Undrar om han är lika förträfflig person som Hedbä också.
* * *
Apropå Devils surras det idag om att Kovaltjuk vill göra comeback i NHL igen.
Det kan, med anledning av att han officiellt gick i pension inför förra säsongen, i så fall ske först säsongen 2016-2017 – och det krävs att alla 30 lag ger sitt godkännande.
Jag vet ett som har mycket god skäl att inte göra det…
* * *
Jag har inte beställt min burgare ännu, 19.30 är väl tidigt för min smak, men nu börjar det fan bli läge snart.

Ikväll är det ingen diskussion om vad jag ska beställa hem från Duke’s borta på tredje avenyn.
Det blir givetvis en juicy burger
Ottawa spelar ju – ännu en gång – årets match hemma mot San Jose och numer, under Andrew Hammond-eran, firar Sens Nation allt stort med hamburgare.
Går det riktigt bra slänger de till och med in Big Macs och Quarter Pounders på isen.
Ni kan storyn, va?
Hammond – den 27-årige tredjemålisen som till allmän oro fick ta över i Senators-kassen när både Craig Anderson och Robin Lehner gick sönder och sedan lett laget i en rent sanslös renässans a’ 13-0-1 – kallas sedan länge Hamburglar efter en nordamerikansk McDonald’s-karaktär av samma sort som Ronald McDonald.
Detta snappade fansen i Canadien Tire Center såklart snabbt upp och efter en magnifik insats för halvannan vecka sedan slängde någon in en cheeseburger mot målgården just om slutsignalen ljöd.
Sedan har det fenomenet bara eskalerat och nu haglar burgarna som råttor i Florida back in the day.
Just i kväll finns det rekordpotential.
Om Sens – som för inte alls länge sedan hade fjorton poäng upp till strecket – vinner eller tar poäng mot Sharks häver de sig upp på sista wild card-platsen och petar helt sensationell bort Bruins från playoff.
Så yeah, burgare hitåt.
* * *
Inga fler drömmar om NHL-pungar den gångna natten, thank god.
Jag drömde att jag var med i filmen ”Killing Them SSoftly” istället och det var weird så det räckte, men ändå på mindre sinnessjuk nivå.
* * *
Bruins-fansen i kommenatorsspåret får inte missförstå och tro att jag sitter och gottar mig åt deras olycka medan jag smaskar på Duke’s Classic Cowboy Burger.
Jag har inget emot Boston-björnar – det är bara Sens-sagan som är så oemotståndligt häpnadsväckande.
Bruins öde är häpnadsväckande det också, men på ett mer deprimerande sätt.
Hur har det här kunnat hända?
Tittar man på laguppställningen är det bara…gåtfullt.
Men Rasken har uppenbarligen en mellansäsong, Chara börjar bli gammal på riktigt och – allvarligast av allt – coach Julien klara inte av att motivera gossarna fastän läget är så här prekärt.
– Men de kommer fixa det här, ser jag talking heads på NHL Network envisas med att påstå under eftermiddagen.
Det vetefan, faktiskt.
* * *
Kan meddela att Herr Biff nu äntligen hunnit ner till sina ryska barberare i East Village och är nyklippt och ansad i skägget.
Playoff närmar sig ju.
* * *
Kings har som bekant också sina bekymmer och måste slå Devils ute i The Rock ikväll.
Det kan nog bli en nog så besvärlig uppgift; Devils – som kan spela helt avslappnat – vill garanterat inget hellre än fucka upp saker och ting för den stygga finalrivalen från 2012.
GM Lombardi har dock varit lite smart och hämtat tillbaka Mike Richards från AHL.
Det borde kunna ge viss effekt, Richards måste ju vara helt besinningslöst angelägen om att få visa att han är en bona fide NHL:er och inget annat.
Och alldeles oavsett tror jag att regerande mästarna förr eller senare fixar den här biffen.
Det är med ryggen mot väggen de blir the Hollywood beast.
* * *
Ja, fram med dressingen nu då.
Det är hamburger night i NHL.

NY RANGERS – ANAHEIM 7-2 (Slut)
* * *
Det här blev The Quickie Weekend i Rangers-land.
Först gjorde han sitt konståkningsmove i Raleigh igår, sen följde han upp med den här köksvägen-fräckisen i the big genrep.
Och efteråt står den högljudde smålänningen förstås som en annan Zlatan mitt på omklädningsrumsgolvet och gormar ”who’s your daddy” till media.
Nä.
Inte riktigt.
Jesper är sitt vanliga stillsamma jag.
Men det är roligt att se hur mycket han tar för sig där ute på isen.
Där börjar det i alla fall bli liiiiite Zlatan.
* * *
– Var det inte, frågar Pär Mårts på väg till mediahissen, du som sa att det inte görs så mycket mål nuförtiden?
Touche.
* * *
Vad roligt att se att Markan fick ett W i protokollet med Canucks ikväll.
Det har han förtjänat efter all slit.
* * *
Fast egentligen var det här ingen 7-2-match – och ingen går ju och inbillar sig att de siffrorna egentligen speglar styrkeförhållandena de här lagen emellan.
Det bara blev så just ikväll, främst som Badtofflan säger för att Talbot hade en betydligt mer lyckad kväll än Ducks båda målisar.
* * *
Hagge är övertygad om att jag ska ute och rulla hatt på byn i kväll.
Nej, svarar jag helt uppriktigt, jag bara jobbar nuförtiden.
– Vad du ljuger, fnyser Södertälje-tarzan då.
Att missförstånden om min livshållning – numer rent lutersk – har kunnat växa sig så stora.
* * *
– Feels like a copule of pianos off my back, säger Derek Stepan om att han klippte av sin 14 matcher långa måltorka.
Bra citat.
* * *
Det verkar som att ingen har problem med pungen efteråt och det är ju bra.
Då behöver jag inte ha Ros febrande om det i luren imorrn.
* * *
Nu ska jag gå hem – och jag menar verkligen hem, vad Södertäljes representanter i Meat Packing District än tror.
Lite soffsittning med Åshöjden från Ottawa imorrn då, är ni med på den?

7-2.
Det hade man ju int riktigt räknat med.
Men så blev det.

NY RANGERS – ANAHEIM 5-2 (Period 2)
* * *
Rangers har flytet ikväll.
I den här perioden känns det som att ankorna är på väg att ta över, de etablerar tidvis ett grymt tryck nere hos Talbot.
Men det är hemmalaget som gör målen.
Så har det en tendens att bli i den här sporten.
* * *
På samma sätt som New York-folket här häpnar över Ducks storlek är de influgna kaliforniska reportrarna tagna av Rangers speed.
– Fan vad snabba de är, var det just en som sa.
Japp, där är – på motsvarande sätt – arketypen för ett illerkvickt östlag.
Och det är de två filosofierna som borde mätas i den stora uppgörelsen, no?
* * *
Som Niklas Holmgren skulle sagt om JT Millers skott:
Tjong i medaljongen!
Ojvoj.
* * *
Ducks är fortfarande Ducks och gör bra tredjeperioder.
Så jag skulle inte svära på att detta är avgjort.
Får Perry lite feeling igen och gör ett tidigt mål kan sista akten bli en svängig vals.
* * *
Keith Yandle får, med tre assist so far, sitt genombrott som Blåskjorta ikväll.
Och det kanske inte är så konstigt att det är just i den här tillställningen han hittar sitt groove.
Han har viss vana av att spela mot Ducks.
* * *
Beauchemin bjuder bestämt på lite gamla Toronto-takter när han spelar fram Stepan vid 5-2-målet.
Lille Fridolf kan inte vara helt belåten, han skulle ju vara omskolad vid det här laget…
* * *
Now, Ekenvi Kesker, vi brukar hålla det här kommentatorsspåret rent från invektiv som ”äckel”, så det kommer du bara undan med så här i entrén.
Fortsättningsvis blir synpunkterna starka men rumsrena, inte sant?
* * *
Oliver Ekman-Larsson alltså 20-målsvallen – och passerar EK65 i backarnas målliga.
Kan herrarna på pressläktarraden ovanför mig – Mårts och Grönborg och Poppe – få hem honom till Prag, då är i alla fall medalj säkrad.
* * *
Gris-Olle försöker nu kvacka när Anaheim har pucken.
Han låter inte klok.
Och det är han ju inte heller.
* * *
Erik J, var det inte du som hade sånt spel på Beauhemin när han lirade med Leafs.
Tur, i så fall, du inte håller på Ducks och såg fadäsen här…
* * *
Så det lossnar för Stepan.
Men Rick Nash har fortfarande fukt i krutlådan.
Vill han nå 40 är det hög tid att börja skjuta skarpt igen.
* * *
Nu:
Mer lakrits.

NY RANGERS – ANAHEIM 3-2 (Period 1)
* * *
Det verkar som att även spelarna fått för sig att det är en prolog till Stanley Cup-finalen de medverkar i.
För shit, vilken action.
Hastighetsgränserna överskreds redan i första bytet och sedan har tempot bara ökat, det är bett och fokus i varje enskilt skär och varje enskilt skott – och målen bara rasar in.
Tack och bock, så kul trodde jag inte veckan skulle sluta.
* * *
Corey Perry på sånt här humör – det är jämförbart med när Keith Richards får riktig feeling under en Stones-spelning.
* * *
Plötsligt:
Rangers PP börjar gnistra.
Då vet man att det är en special bella notte på Manhattan.
* * *
– Fan vad stora dom är…
Det är fler än en på pressläktaren som hunnit säga så om den sällan sedda gästen ikväll.
Japp, Ducks modell 2015 känns som själva arketypen för biffigt västlag.
* * *
Inte för att det är ovanligt att den ständigt grinige Kesler käftar mycket på isen, men det blir komiskt när han står och ska ha debatt med hela Rangers-bänken.
* * *
Nej, det blir inga pung-avslöjanden!
Fatta vad obehagligt det skulle vara för spelaren i fråga att få veta att jag drömmer om hans glockenspiel om nätterna….
* * *
Lite bistert för dansken att han blir utbytt efter Hagges Alexander Lukas-mål, men visst:
Då har tre av sju skott gått in och Lille Fridolf måste ju göra nåt.
* * *
Det är inte som att Maroon 5 direkt håller på att dräpa Girardi vid boarding-situationen.
Gris-Olles vådliga gapande här intill är mycket överdrivet.
* * *
Nu är det fan riktig kris i Boston, men jag har lösningen:
Bjud över Storbjörn och Lillbjörn.
De gamla vännerna från kommentatorsspåret – ja, de dyker i alla fall upp när ett visst lag går långt i playoff… – var på besök i Beantown för några veckor sedan och då gick Bruins som tåget.
Sedan åkte de hem – och allt brakade ihop igen.
* * *
Det känns som det är gammal surdeg som i forna tider jäste mellan Ducks och Sharks som skvätter till igen när Perry och Dan Boyle brakar ihop.
* * *
Min bänkgranne – känd bland annat som lakritsleverantör – brukade ha säsongens jobb-bonanza när ankorna letade sig ut på östkusten.
Ni vet, för henne att ha Teemu och Koivu i samma lag hade ju varit för oss svenska scribes som att ha Sudden och Foppa på samma adress.
Nu får hon nöja sig med Sami Vatanen.
Det är å andra sidan inte bara kattskit.
Han är en ljuvlig liten back att titta på och kommer bli en av de stora stjärnorna i den här ligan.
* * *
Nu var det länge sen Tim Peel dömde en match på de här breddgraderna.
Synd, tycker jag.
Med honom på isen hade det kunnat bli riktig fart på Tobias Pettersson och John J i kommentatorsspåret.
* * *
Nationalsångsframträdandena på Garden blir mer och mer lugubra.
Idag är trombonklassen – fjorton man stark, eller nåt sånt – här och blåser ”Star-Spangled Banner”.
Att det överhuvudtaget finns en sån klass…
* * *
Ah, såklart, jan.
Malmö.
Jag har inte varit där på ett decennium nu, men reste ofta dit som musikrecensent och tycker väldigt, väldigt mycket om Malmö och malmöiter.
* * *
Vad ska ni göra i pausen då?
Jag ska smaska på den finska lakrits som enligt gamla sedvänjor placerats vid min dator.

Och här är vi, inför Game 5 i Stanley Cup-finalen 2015.
Anaheim har som bekant ledningen med 3-1 i matcher och kan avgöra hela dramat på Garden denna heta, fuktiga junikväll på Manhattan…
Nej, vänta.
Nu har jag bläddrat för långt fram i manus.
Det är blott ett grundseriemöte mellan New York Rangers och Anaheim Ducks vi ska se nu.
Stanley Cup-bucklan gör de upp om först om tre månader.
Eller…?
Well:
Det finns rätt gott om bedömare – eller allmänna pratkvarnar om ni föredrar den inte helt inadekvata rubriceringen – som tror att detta faktiskt kan vara genrepet inför 2015 års Stanley Cup-final.
Jag har själv varit inne på den linjen ett par gånger de sista veckorna.
Både Ducks och Rangers har breda och djupa trupper som byggts på till synes rätt sätt och dessutom har de börjat stegra vid lämplig tid på året.
Nu blir det sällan, för att inte säga aldrig, som någon av oss tror, men ändå.
Blotta potentialen skänker den här fajten – utkämpad när knappt tre veckor återstår av grundserien – en extra liten kittlande touch.
Så jag rekommenderar den fina läsekretsen att dra tillbaka luggen och hänga med här.
* * *
Jag borde förmodligen inte berätta det här, men i natt drömde jag att det var nåt fel på en svenskNHL-stjärnas pung – och att jag skulle skriva om det.
Cheferna hemma i Stockholm var alldeles till sig och till och med Tomas Ros ringde och hetsade.
– Det här med pungen, sa han, det är riktigt stort. Kämpa!
Det är såna gånger man vaknar och tänker att ”nä, nu har det blivit lite för mycket NHL här…”.
* * *
Räkna inte med rubriken ”The King is back” i New York-pressen – eller den här bloggen, för den delen… – ännu på ett tag.
Henke har fortfarande inte kunnat träna med laget en enda gång med.
Han skulle ha gjort i fredags, men då hade lilla Juli – familjen Lundqvists andra dotter – tröttnat på att vänta och kom till världen.
”She did not get the memo of me returning to practice today, so we’ll try that again”, skojade Papa Hank på twitter.
I know the feeling.
Midsommarhelgen 1967 förstörde jag själv mina föräldrars planer.
Meningen var att jag skulle checka in – eller snarare ut – någon vecka senare, men jag hört att det skulle bli fest så jag kom redan på midsommarafton.
Frågan är nu NÄR The King Is Back-rubben kan komma till användning (och make no mistake, hur bra nu än Talbot varit kommer Rangers att matcha honom för allt vad tygen håller, givet att han inte helt glömt bort hur jobbet ska utföras och förvandlats till Ilia Bryzgalov under frånvaron; man investerar inte de pengarna i sin franchise-spelare och petar honom med mindre).
Någon av back-to-back-matcherna nästa helg känns som ett väldigt bra riktmärke.
Funkar inte det blir det roadtrippen till Winnipeg och Minnesota några dagar därpå – och i hemlighet hoppas jag lite på det.
Där väntar ju två arenor gamle Biffen inte besökt ännu…
* * *
Vems pung det var fel på?
Det tänker jag inte berätta…
* * *
Tre Kronors Three Amigos – Pär Mårts, Rikard Grönborg och Peter Popovic – är in the house ikväll.
De har varit på varsin tour över kontinenten och sett en jädra massa matcher och sammanstrålar nu på Garden för att knyta ihop sin scoutingsäck.
Här lär de inte hitta några alternativ till VM-truppen i Prag – det är ju finalligan som spelar, sa vi inte det? – men ändå.
Det är ju till New York alla vägar leder.
Och under veckan har de definitivt sett många potentiellt tillgängliga namn som borde höja pulsen på en förbundskapten.
Oliver Ekman-Larsson, John Klingberg, Patrik Nemeth, Jhonas Enroth, Anton Lander, Oscar Klefbom, The Melkman Karlsson, Gabriel Landeskog, Dennis Everberg, Johan Larsson, Joakim Lindström, Tim Erixon, Elias Lindholm, Victor Rask, Alexander Wennberg, Adam Larsson, Jacob Josefson, Grosse Grossmann, Loui Eriksson, Carl Söderberg, Niklas Svedberg…
Ur den bibban känns det som det finns en väldigt bra grund i en VM-trupp att vaska fram.
* * *
– Ah, till slut kommer Boston att fixa det här och ta sista wild card-platsen, säger alla och rycker så där inget-annat-annat-är-rimligt-nonchalant på axlarna.
Really?
Åshöjden från kanadensiska huvudstaden – det är ju som Max Lundgrens fantasilag från nordvästra Skåne Senators börjar framstå – har en fjuttig poäng upp nu.
Och i och med björnarnas magplask i Tampa – mot ett Lightning de brukar ha lätt för… – två matcher mindre spelade.
Jag börjar trappa tron på att det ska gå.
* * *
Hey, kolla, Skånske Jan har skaffat bild/avatar på Disqus.
Nu kan vad som helst hända!
* * *
Det finns samtidigt, ska vi inte glömma, en del som talar emot både Ducks och Rangers i slutspelet också.
Det är, till exempel, Lille Fridolf Boudreau som coachar Anaheim.
Han är en förträfflig grundserievirtuos, men playoff har genom åren varit för Lille Fridolf vad upploppen var för Sven Nylander.
Och även om de nu ser snabba och starka och självsäkra ut var det orimlig mycket som föll på plats för Rangers på vägen fram ifjol – och det kommer inte hända igen.
* * *
Om nu Senators är Åshöjden, vem är då Bagarn?
Det kan bara vara Alfie – och nästa år tar han över som spelande tränare.
Erik K?
Edward, såklart.
* * *
Nästan alla jag träffade i Toronto pratade om det NHL:s kommande expansion till Las Vegas och samtliga – bland dem med några med djupa försänkningar i ligans ledningsstab – var överens:
It’s a done deal.
Senaste indikationen är att general manager-karderns årliga sommarmöte flyttats från New York till Sin City i samband med Awards-showen.
– Då kommer de att kungöra att Las Vegas Black Aces kliver in i ligan från och med säsongen 2016-2017, bedyrade en källa i fredags.
Och yes:
I ett första steg kommer det bara bli ett nytt lag.
Seattle följer några år senare – när det finns en ny arena där.
* * *
Quckie Fasts snurrmål i Raleigh igår…jag skulle vilja påstå att det går in på topp 10-listan över svenska NHL-mål den här säsongen.
Har vi några invändningar – och/eller några motbud?
* * *
Plötsligt är det någon på andra sidan den skärm jag har framför mig i pressrummet som slår knytnäven i skrivbordet och skriker:
– Fucking piece of shit!
Jag behöver inte fråga vad som pågår.
Det är datorn som krånglar.
Reportrar på fältet har samma problem världen över – och reagerar på exakt samma sätt överallt.
* * *
Lille Fridolf Boudreau är alltid ett kärt återseende i the woooorld’s most famous.
Den där kvällen i slutspelsserien mellan Rangers och Capitals – vilken det nu var, dom möttes ju jämnt på den tiden – när han hade gått ut och sagt att fansen på trista Garden inte hördes och hela hallen förenades i en monstruöst öronbedövande ”Can you hhear us”-ramsa hör till de mest oförglömliga jag upplevt.
Aldrig har decibeltalen varit så förkrossande som just i den sekvensen – och BB blev rödare i plytet till och med än normalt.
* * *
Hampus Lindholm – som jag ska göra mitt bästa för att inte, som hänt några gånger, blanda ihop med Sportbladets morgonredaktör Hampus Hagman – kommer göra nåt spektakulärt i den här matchen.
Jag bara känner det på mig.
* * *
Skånske Jan…vilken del av Skåne är du från egentligen?
Jag gissar på Hässleholm.
* * *
När man satt och studerade spelschemat för några veckor sedan stod ”Ottawa-San Jose 23 mars” inte direkt ut som en omistlig punkt, men den matchen måste ju ses.
Så ni vet det.
Vi rockar i soffan imorrn.
* * *
Om där funnits några hårstrån hade jag luvat Boudreau för att han håller på och spelar Jakob Silfverberg i tredjekedjan när han, såklart, ska vara i andrakedjan med Kesler.
* * *
– Vårt powerplay behöver bli bättre, säger Badtofflan på sin presskonferens.
Duh
* * *
Nu hoppas jag alla på isen har ordning på pungarna, så det inte blir något fel jag behöver skriva om i natt.
Låt genrepet börja…

Jamen, god afton.
Bloggen är tillbaka i New York efter sin utflykt north of the border och gör sig redo för ännu en lördagkväll i den mytomspunna korresoffan.
Jag måste dock pilla lite med det andra jobbet jag gjorde där uppe – inom något dygn är din nyfikenhet stillad, Tobias Pettersson… – och är oklar över hur mycket jag hinner utgjuta mig härt
Men som vanligt:
Kommentatorsspåret är öppet – på vid gavel.
* * *
Den verkliga ojvoj-grejen ikväll:
Om Senators slår Leafs samtidigt som Bruins torskar mot Panthers, då går Sens förbi – och petar ner björnarna under strecket.
Det vore en rent seismisk händelse.
Så det är de två matcherna jag, i alla fall inledningsvis, tänker försäka följa.
Ni?