Slut, Pens vinner stormatchen med 4-3.
Mer sen.

WASHINGTON – PITTSBURGH 1-3 (Period 2)
* * *
Vilken show.
Det går inte att släppa isen med blicken en endaste sekund, inte luta sig tillbaka ett ögonblick, inte andas ut ens när det är speluppehåll.
Det smäller ju precis hela tiden – även efter avblåsningarna.
Idén att åka hit var verkligen inte dum…
* * *
Nu är det Caps som tar utvisningar som pojkarna i ”Trainspotting” tar droger.
Det är, när Pens står för motståndet, ungefär lika rekommendabelt som att hångla med giftormar, åka på badsemester i Nordkorea och gå in på Bada-Bing och ge Paulie Walnuts fuck-fingret.
* * *
Flowers plock när Ward kommer fri i numerära underläget här på slutet – katschonk.
Den är lika tv-mässig som en solnedgång i Grand Canyon.
* * *
Ojvoj, The Two-Headed Monster vrider på halsen några gånger och sprutar eld över Washington.
Först åker Malkin slalom genom Caps-zonen – ungefär som när han vickade bort Strålle & co i slutspelet i våras – och i momentet senare landar pucken ute hos Crosby och han skickar in den bakom Holtby med karaktäristiskt kirurgisk stringens.
* * *
Det gossarna på den här isen utsätter varann för kan inte kallas tacklingar.
Det handlar mer om…överfall.
Eller Ultimate Fightning-varianter.
Hoppas materialarna har många ispåsar på lager.
* * *
Bill Guerin står och nästan frustar lite i korridoren bakom kommentatorshytterna i pausen.
Det är som att han vill ner på isen och ta för sig.
Och det kan man ju förstå.
* * *
Ja, zebrorna Sutherland och St Pierre är lite väl trigger-happy med sina pipor,
Blev det inte mer än några tvår för det som såg ut som midsommar i Rättvik på 70-talet i första perioden ska de inte behöva ta så här jävla mycket när det spelas hockey.
* * *
Pens har gett sig djävulen på att Ovie inte ska få göra några mål på den där eviga PP-varianten när han står i vänstra tekningscirkeln och väntar på passning från Nicky B.
Men vi vet ju hur det är med den.
Alla är införstådda med vad som ska hända och emellanåt går det inte att göra något åt ändå.
* * *
Nu skulle man nästan behöva en drink, men vi får nöja oss med mer av det som vanligt förträffliga Verizon-kaffet.

WASHINGTON – PTTSBURGH 1-2 (Period 1)
* * *
Som Svennis skulle sagt:
Javesst!
Det här är dynamit.
Tonen sätts redan när Kunitz i första minuten plötsligt står fri framför Caps-kassen och blir rånad av en Holtby som Lucky Luke-klipper med plocken.
Sedan gör Bengan ett rasande snyggt mål.
Därefter utbryter rena saloon-slagsmålet – i Penguins bås.
Caps bränner vidare tre powerplay – och Sutter kan till och med kontra in ett shorthanded.
Och så får John Carlson, precis i slutet, in en reducering.
Vid inget tillfälle hinner vi som tittar luta oss tillbaka och ens andas, så sprakande frenetiskt känns det som pågår.
Vad sa Trotz förra veckan?
– Det är många alfahannar på isen.
Sannerligen.
* * *
Det är en härlig dragare Bengan stoppar in nätmaskorna.
Ser ut som ett gin & tonic-mål, jag håller med – men det är Malkin som står för det galanta förarbetet.
Då handlar det om vodka och tranbärsjuice.
* * *
Penguins inleder verkligen i ursinnigt attack-mode och har ju nästan allt första åtta-nio, men efter kalabaliken i Pens-båset får även hemmalaget igång adrenalinpumpen och börjar spela slutspelshockey.
* * *
Tom Wilson gjorde en Sean Avery och var på Malkin och hackade redan under värmningen, rapporteras det.
Så det var ju inte så konstigt att det brakade snabbt.
* * *
– What the fuck, ser man väldigt tydligt att Crosby säger när han, som tredje pingvin på raken, blir utvisad.
Lite hårt känns det onekligen.
Men gästerna håller Caps stången i tre raka powerplay – och dessutom får in ett shorthanded i slutet – kan visa sig mycket nyttigt.
* * *
Alltså, synen när linjedomare och Caps-spelare och what not kravlar sig upp ur pingvinbåset just som krutröken lagt sig är ju faktiskt helt underbar.
Och ingen får mer än en tvåa.
I SHL känns det som att en sån incident slutat i domstol.
* * *
Så snygga passningar som vid 2-0-målet slog Matt Niskanen aldrig till några pingviner när han själv tillhörde laget.
Herregud…
* * *
Tråkiga nyheter från Gävle
Keb Eriksson, legendarisk hockeypenna på Gefle Dagblad, har gått borta.
So long, champ.
Jag tittar på Bäckis – en av Brynäs största genom alla tider – för din skull ikväll.
* * *
Var du verkligen här för 2002 år sedan, Erik Norin?
He he, då kan du inte ha varit så gammal…
* * *
Det är inget riktigt tryck här inne, tänker jag.
Sen kommer jag på att jag fortfarande har hörlurar i öronen.
Morsning korsning disträ.
* * *
Well, de har i alla fall hunnit få in Daniel Winnik som scratch i officiella laguppställningen.
* * *
Utan hörlurar kan jag konstatera att Washington förstått precis vad det är för sorts match som spelas.
Det dånar och rockar som under de hetaste playoff-kvällarna här inne.
* * *
Ingen politik här, Skånske Jan.
Det får du ta i andra bloggar.
* * *
Gott om Pens-fans är det här också.
Jublet vid de två bortamålen är mäktigt
* * *
De har installerat väldans platt-tv-skärmar rakt framför nosen på oss i Verizon-boxen
Diskret applåd från mitt hörn.
* * *
Att jämföra det här med matchen igår….det är två olika universum.
* * *
Vilken skräll, Hällegerd gör plötsligt helt oannonserad comeback i spåret.
Var har du varit?
* * *
Ett ord har, som ni kanske noterat, fallit bort i rubriken.
Det är ingen tillfällighet.
Vi ser ingen potentiell klassiker.
Vi ser en klassiker – punkt.

Det spelas sammanlagt 1230 matcher under NHL:s grundserie.
En förkrossande majoritet av dem – låt oss säga tusen – är ordinära. Alldagliga. Två och ett halvt plus.
Sedan har vi ungefär hundra så genomuselt stentrista som den på Madison Square Garden igår – och runt hundra som höjer sig högt över genomsnittet, med högt och odiskutabelt underhållningsvärde.
Återstår gör 30 klassiker.
30 grundseriematcher som håller regelrätt playoff-klass.
30 holmgångar så skälvande intensiva, så frustande fysiska, så passionerade och händelserika och dramatiska att vi aldrig glömmer dem.
Och make no mistake:
Uppgörelsen här i nationens huvudstad ikväll, mellan Washington Capitals och Pittsburgh Penguins, har alla förutsättningar att bli just en sådan match.
En oförglömlig greatest hit.
En av årets 30 höjdpunkter.
Det hade man inte riktigt föreställt sig före säsongen.
Caps och Pens hatade varann med hettan hos zombisarna i ”World War Z” för sex-sju år sedan, visst, men känslorna har ju svalnat avsevärt under 10-talet.
Plötsligt kokar dock det onda blodet i relationen mellan klubbarna igen.
Vi vet inte riktigt varför – kanske är det för att båda lagen är bra samtidigt igen, kanske har Ovetjkin och Crosby blivit påminda om att världen fortfarande vill ha svar på frågan om vem av dem som egentligen är NHL:s största stjärna , kanske handlar det om att mångåriga pingvinerna Matt Niskanen och Brooks Orpik bytt sida – men nåt har definitivt hänt.
Det senaste matchen, i Consol Energy förra veckan, var som ett bättre Sopranos-avsnitt.
Jag satt helt förhäxad i korresoffan och bara gapade.
Nu blir det rimligen ännu roligare, för…
1. Det är som sagt bara en dryg vecka sedan senaste mötet och allt som hände då – inklusive megagurglen i sista perioden – är fortfarande färska minnen för alla inblandade.
2. De slåss, rakt och direkt, om tredjeplatsen i Metropolitan-divisionen.
3. Capitals har vunnit samtliga tre tidigare möten under säsongen och kan fullborda en season-sweep. Det är de såklart oerhört angelägna om att få utsätta sin lede fi för – och Pens är minst lika angelägna om att undvika den förödmjukelsen.
Oh yeah – jag är så pepp(r)ad som en biff bara kan bli.
* * *
Ovoj, här sätter man sig i allsköns ro och smådåsar på tåget ner genom Jersey-spenaten och Pennsylvania och Maryland – och när man kliver av på vackra Union Station har trejdlavinen gått.
Igen.
Just Penguins får Daniel Winnik från Toronto i utbyte mot Zach Sill och några draftval, Andrej Sekera – en omhuldad back många var intresserade av – hamnar hos Kings och Hurricanes får ett förstaval och samma Hurricanes skickar samtidigt Jiri Tlusty till Winnipeg för ytterligare draftval.
Spontant tycker jag att det, i alla fall på kort sikt, känns väldigt bra för mästarna.
Priset är dyrt men de får den armering av D-uppsättningen som är nödvändig i Voynovs frånvaro.
* * *
– Idag jävlar…
Mitt förhandssnack med Bäckis inför den här matchen inskränker sig till den enda meningen.
Jag har inte fått ur honom något mer än just det.
– Idag jävlar…
Men de orden säger å andra sidan allt man behöver veta.
Det här är, låter han förstå, ingen dussinmatch.
* * *
Förra gången jag tog Acela-tåget ner för Verizon Center-match satt Cameron Diaz på sätet tvärs över gången.
Idag är det bara sura gubbar i grå kostymer i hela vagnen.
Klar besvikelse.
* * *
Bengan Hörnqvist skruvade upp temperaturen redan på telefon efter Pens seger mot Panthers i söndags,.
– Det är klart du måste åka till Washington. Det kommer bli en jäkla match. De kan svepa oss och vi tänker inte tillåta att det händer, sa han med ett järnmalm i stämbanden jag aldrig hört förr.
Det va då jag bokade den här resan.
* * *
Rättstavningsprogrammet vill plötsligt ändra Orpik till – Skorpig.
Ja, inte för att jag egentligen vet vad det är, men visst – det har alltid varit nåt skorpigt över honom.
* * *
Jaha, från Chicago rapporterats att Sugar Kane tvingats operera en fraktur i axeln och blir borta i tolv veckor.
Det innebär slutet av maj det – och en av ligans allra största attraktioner kan således spela först i en eventuell konferensfinal.
Vilket piss.
* * *
Samma rättstavningsprogram vill ändra Tlusty till – lustig.
Det va ju…just det; lustigt!
* * *
Jag som hade sett fram emot Zach Sill ikväll.
Närå, skoja bara.
Däremot är det synd att Winnik – väl? – inte hinner hit för att debutera med sitt nya lag.
Det hade skänkt ännu mer edge åt allting.
* * *
Men kanske går Hawks nu, som det plötsligt spekuleras vilt om på twitter, efter Jagr med allt vad de har.
Det vore väldigt häftigt.
* * *
Signaturen ”mrolpe” får en liten guldstjärna redan innan vi inlett kvällens övningar.
Jag finner det mycket underhållande att man bli så glad över svenska skidframgångar i Falun att man går in i kommentatorsspåret i en NHL-blogg och bara utbrister:
”Johan Olsson!”.
* * *
I Washington Post är Bäckis lite mer utförlig när han får frågor om vad det är som fått honom och radarpartnern Ovetjkin att gå i spinn den här säsongen.
– Jag tror det är hunger. Vi hungrar efter att få vinna Stanley Cup. Det är vad det handlar om för oss nu. Det är det som återstår. Ja, vi vi är hungriga, säger han.
Det låter ju lovande.
Hunger är en av de mest närande egenskaper som finns , för unga rockband såväl som för Wall Street-rookies – och hockeyspelare.
* * *
Åh, kul nyhet:
Arizona har kallat upp Henrik Samuelsson och av allt att döma får han göra debut på Garden i morrn – med pappa Uffe i motståndarbåset.
Plötsligt känns det betydligt roligare att åka tillbaka till New York och se den matchen.
* * *
Skulle det vara så att ni någon gång befinner i centrala Washington och vill äta en god lunch ber jag härmed att få rekommendera köttfärslimpan på jättelika schabraket Hamilton, vägg i vägg med omskrivna (ja, i den här bloggen i alla fall…) Old Ebbitt Grill.
Sanslöst god, faktiskt.
* * *
Min buddy Niklas Eriksson – Movägens Tichonov, som han kallas i en trängre krets – är fan mer omskriven än Carola den här vintern.
Först skulle han ta över i Leksand, sedan i Brynäs – och nu avslöjar grymme Abris att han kan vara på gång till Djurgården nästa säsong.
Då kommer jag, kan jag härmed avslöja, att utveckla mycket starka sympatier för järnkaminerna…
* * *
Vaktmästarna släpper inte ut några hundar på isen timmarna innan matchvärmningen idag.
Synd.
Jag trodde det var en hemlig liten tradition här.
* * *
Dagens scout-rapport:
Chicago, Colorado, Dallas, LA och Toronto har ögon i Verizon.
Lågt antal klubbar, jämfört med de femton på Garden igår – men det är intressanta namn.
* * *
Burracuda är, rapporterar Washington Post, tillbaka ”in the penthouse”.
Det betyder inte att han flyttat in i porrigaste rummet hemma hos sina värdar Wilson och Latta.
Det betyder att han lirar med Bäckis och Ovie igen.
Så trevligt.
Jag får en stark känsla av att han kommer hänga en kasse, troligen redan i förstaperren.
* * *
Vi skulle ha spelat in ny podcast idag, men Youngblood är en busy man och hann inte.
Nytt avsnitt ser nu ut att komma ut först på fredag kväll.
Skyll inte på mig, jag satt beredd på hotellet i eftermiddags, med löjlig liten mikrofon påslagen och allt.
* * *
Det låter som att Christian Erhoff kan göra comeback för Penguins i afton också.
I så fall får de spela med ordinarie backuppställning för första gången på…ja, ett jävla tag.
* * *
De hade helt lugubert placerat mig på en helt ny del av pressläktaren idag, på den ”fina” sektionen närmast pentryt, men sånt stör en vanemänniska som gamle Biffen så jag har smugit bort till mitt vanliga Verizon-hörn och ockuperat en stol ingen särskild enligt schemat ska ha.
Vi får se om jag kan sitta kvar eller tvingas byta perspektiv…då kan det en bedrövlig liveblogg.
* * *
Taddsson och Brandh, är ni med ikväll?
Vore perfekt om ni ledde valsen i kommentatorsspåret.
* * *
Senast jag satt här, precis efter Lucia, såg Bäckis till att fullborda ett hat trick.
Jag vill bara ha det fört till protokollet.
* * *
– Fuck me, var det just en scout som fräste när han passerade bakom bloggens rygg.
Han måste vara från Chicago, så pratar dom ju där – och nu finns det verkligen fog för den sortens kraftuttryck.
* * *
Okej, vad sa vi nu?
1230 matcher – och den här potential att bli en av de 30 vi minns.
Let’s go.

NEW YORK RANGERS – CALGARY 1-0 (Slut)
* * *
Just som bloggen ska kliva fram och ställa några frågor om NHL-debuten tränger sig själve stealth-flygaren – GM Sather – förbi och tar Oscar i hand.
En handshake med chefen himself.
Inte dumt.
Men nu får den lycklige rookien snällt sätta sig i bilen och köra tillbaka till Hartford.
Rangers kan av lönetaksmatematiska skäl inte ha kvar honom här uppe, så back to AHL it is.
Lite flisigt.
Men han har ett minne för livet tillbaka upp längs I-95.
* * *
Jävligt bedrövligt om Sugar Kane är allvarligt skadad och tyvärr låter det så på rapporterna; han häll sig om axeln som man håller sig där när det är tjall på nyckelbenet.
Då berövas vi en av ligans verkliga attraktioner.
Enda ljusglimten:
Bäckis kan få fritt fram i poängligan…
* * *
Hagge säger att han är glad för Oscars skull, att den unge landsmannen förtjänade chansen och att han fått just ett minne för livet.
Men han konstaterar också att Lindberg förmodligen är den ende som kommer att komma ihåg den här matchen.
– Det är nog den tråkigaste match jag spelat sedan jag kom till ligan, säger Södertälje-geparden.
Skönt att höra, då var det inte bara jag som satt på läktaren och inbillade mig att det var rätt kväll att bli Håkan Serners Rönn.
* * *
Mattias från norsk avis står och pratar med Zuke efteråt och jag kan förstås inte låta bli att gå förbi och fråga om de talar om skidåkning.
Jag får mutter och mörka blickar till svar.
Underbart.
* * *
Nä, nu ska jag gå hem och se Kings mot Wings och sen sova några timmar och gå upp och åka till Washington.
Vi hörs från Verizon Center.
Blir en grym holmgång mellan Caps och Pens.

Slut, Rangers vinner snarkmatchen med 1-0.
Mer sen.

NY RANGERS – CALGARY 0-0 (Period 2)
* * *
Har ni sett Bo Widerbergs klassiska ”Mannen på taket”?
I så fall minns ni Håkan Serners makalösa gestaltning av den ständigt trötte och lakoniske Rönn.
Well, när jag ser såna här matcher känner jag mig lika likgiltig inför sporten ishockey som han gjorde inför brottsbekämpningen i 70-talets Stockholm.
Jag känner att jag har samma tomma blick, rör mig lika sävligt -­ och jag svarar bara ”jo” vad folk än frågar mig.
Det är verkligen säsongens snoozer som pågår på Garden.
Det.
Händer.
Ingenting.
* * *
Bra där, Kothbauer.
Jag tyckte dock att trumpetmannen här ikväll mest påminda om punkrockare Trindeman Lindeman!
* * *
Det hade jag missat – Blues och Maple Leafs har till och med sina general managers på plats, Armstrong och Nonis.
En riktigt saft trejdstek kokar i grytan…
* * *
Jo.
* * *
Efter några goa år i Florida – först på västkusten och sedan nere i Fort Lauderdale – får Sean Bergenheim alltså flytta till MN Johans bistra hemtrakter.
Men det blir nog bra, den vänlige finländaren – som förresten pratar flytande svenska, ifall MN Johan vill diskutera nåt – kommer till ett hockeylag på uppgång.
* * *
Kanadas ex-ambassadör i Iran, Ken Taylor – han som porträtteras i ”Argo” – är här och får sig en rungande standing ovation som tack för att han räddade livet på de amerikanska diplomaterna i 80-talets gryning.
* * *
Det finns flera svenska brödrapar som mötts i NHL tidigare.
Patrik och Peter Sundström, till exempel. Henrik och Joel Lundqvist. Niklas och Staffan Kronwall. Och nämnda Jörgen och Kenny Jönsson.
* * *
Ska jag hämta mer kaffe nu?
Jo.

NY RANGERS – CALGARY 0-0 (Period 1)
* * *
Mja, hittills är det här inte mycket till Oscar Night.
Inte för att debutant Lindberg på något sätt gjort bort sig, han hänger med bra fast han spelar med killar – Hagge, främst – som åker skridskor lika snabbt som namnen Charles flög flygplan.
Men matchen i sig har inte riktigt den glamorösa elegans och glittriga magi man förväntar sig av en Oscar-gala.
Det känns snarare som att hela tillställning har norsk valla under laggarna och halkar svårt i motluten.
Usch.
Men det är ju två perioder kvar och det kan rimligen bara bli roligare.
* * *
Karri Rämös räddning när Miller bara ska plaska in pucken i öppen bur – den kommer ingå när ”Årets räddningar” ska sammanfattas på NHL Network framåt sommaren.
Holy shit, faktiskt.
* * *
Flames är också lätt åderlåtet, då både Mason Raymond och Matt Stajan är hemma i Calgary och blir pappor.
Kul för dem, men NHL-lagen får ta och schemalägga jufsandet i truppen så såna krockar inte uppstår!
* * *
Visste inte att Matt Hunwick kallas Hunny Boo Boo, men det är ju enastående.
Tror ni bloggen tänker lägga det smeknamnet på minnet?
Då tror ni alldeles rätt.
* * *
En Jens Lindemann är här och blåser (!) nationalsångerna i trumpet.
Är han möjligen son till Valfrid Lindeman?
Ah, den förstår ni bara om ni är inne på gamla Hasse & Tage-sketcher och det är ni nog inte.
* * *
Tänk att man kan spela i NHL och ha så obefintligt spelsinne som Tanner Glass.
Man häpnar ju.
* * *
Nu förstår jag inte riktigt, Eric. Carolina har ju varit i två finaler och vunnit en cup och följs av en påfallande lojal skara fans.
Nu har de ju en riktig skitsäsong och jag kan tänka mig att stämningen blir lite gäspig, men i vanliga fall är det finfint att besöka den där arenan.
Expandera mera, säger jag.
Och Vegas forever!
* * *
Mark Messier tränger sig efter halva perioden in på pressläktaren och slår sig ner tre platser bort.
Det är alltid en mäktig syn – och en cool känsla.
* * *
Och Skånske Jan har en poäng med Hartford också, det är en riktigt sunkig håla det.
* * *
Nu ska jag bestämt gå och hämta en pappmugg kaffe.

Äh, vad fan.
Jag hade världens ingång planerad om att Rangers är framme vid februari månads sista hemmamatch och att den symboliserar ett glödande hopp om att den här monstruösa vintern snart faktiskt kan ta slut.
Men det stämmer ju inte.
Dom ska spela spela mot Arizona på torsdag också
Bummer.
Nu vet jag inte hur jag leda er in i den här dansen (ja, jag är fullt medveten om att det sista en krönikör ska göra är att krönikera om svårigheten att komma på ett ämne, men det här är en blogg och jag gör precis hur jag vill, sådeså!)
Vi får nöja oss med att konstatera att det är match mellan New York Rangers och Calgary Flames och det enligt gamla traditioner blir blogg här.
* * *
Hey, kul nyhet:
Oscar Lindberg – som varit rena killern i Hartford sista veckorna – har kallats upp och kan få göra sin NHL-debut i natt.
I så fall blir han elfte svensk att uppträda i Rangers-tröja under mina tio år på Garden.
De övriga?
Henrik Lundqvist.
Michael Nylander.
Christian Bäckman.
Fredrik Shoestring Sjöström.
Tim Erixon
Anders Eriksson.
Markus Näslund.
Carl Hagelin.
Anton Strålman.
Jesper Fast.
* * *
Bestämde mig efter avslutat skift vid datorn igår kväll att unna mig en sen supé och åkte till Wollensky’s Grill på tredje och 49:e – en rejäl biff till midnatt gör alltid susen för, eh, Biffen.
Och vad hittade jag till min stora förvåning där, vid det grymma bordet precis vid entrén, om inte De Fyra Gäng – Marie Lehmann från SVT, Göran Sundberg från TT, Malin Fransson från DN och Janne Bengtsson, tidigare Svenskan.
Det blev mycket trevligt och jag erkänner härmed att styrfarten är aningen låg idag.
* * *
Hela lista på svenskar som lirat för Rangers genom åren ser ut så här:
Ulf Sterner, Juha Widing, Anders Hedberg, Ulf Nilsson, Peter Wallin, Kent-Erik Andersson, Peter Sundström, Jan Erixon, Tomas Sandström, Kjell Samuelsson, Ulf Dahlén, Pär Djoos, Peter Andersson, Mattias Norström, Ulf Samuelsson, Hardy Åström, Johan Holmqvist, Niklas Sundström, Johan Lindbom, Ronnie Sundin, Jan Mertzig, Peter Popovic, Johan Witehall, Kim Johnsson, Bert Robertsson, Andreas Johansson, Henrik Lundqvist, Michael Nylander, Christian Bäckman, Fredrik Shoestring Sjöström, Tim Erixon, Anders Eriksson, Markus Näslund, Carl Hagelin, Anton Strålman, Jesper Fast (ja, jag fick fuska på nätet med vissa namn här – Lindbom och Robertsson hade jag inte ”satt” på rak arm)
Så sammanlaget blir Oscar, om han nu får spela, 38:e bågula blåskjortan.
* * *
Kan berätta redan nu:
I morrn är jag i DC.
Den matchen går inte att missa.
* * *
Calgary Flames var för bara några år sedan ett sånt där lag det kändes som man kunde både ha och missa, det fanns inget som direkt lockade, men mot all förmodan har de under gamla praktröven Bob Hartley blivit ett både kvickt, spelande och – framförallt – stenhårt jobbande lag.
Sedan har de några riktigt kittlande profiler i Johnny Gaudreau, Norris Trophy-kandidaten Mark Giordano, Markus Granlund och – inte minst – Mikael Backlund.
Så det här ska bli lite kul.
* * *
Oscar Lindberg har som sagt varit i sprakande form på slutet – bland annat har han avgjort två matcher i rad här på slutet – och förtjänar verkligen den här chansen, men nu gäller det att ta den också.
Det är hela hemligheten med livet i NHL.
Chansen, när den kommer, måste ovillkorligen utnyttjas, för det finns inga som helst garantier att det kommer en ny.
Så nu jävlar, Lindberg, nu kör vi!
* * *
Efter nästan två fulla säsonger händer det:
Varpu har blivit av med sin plats, alltid bredvid gamle Biffen, på Gardens pressläktare.
Så sorgligt.
Inte för att hon varit här, men ändå – det har ändå känts fint att ha något av min gamla kompis närvarande (och så har det varit rätt gött med lite extra space också…)
* * *
Dan Boyle borde fortfarande ha ett par gäss oplockade med Calgary.
Visserligen vann han – och Martin St Louis – Stanley Cup-finalen med Tampa mot Calgary för elva år sedan, men mitt under serien råkade hans hus i västra Florida brinna upp och då kunde lokalpressen i Calgary inte hålla sig.
Rubriken i Sun dagen efter löd:
Boyle’s house up in Flames.
Storartat, om ni frågar mig…
* * *
Det är visst hallå här om att Rangers vid seger ikväll kan gå upp på förstaplatsen i Metropolitan-divisionen.
Men det bygger på att Islanders samtidigt förlorar mot Coyotes ute på Long Island och hur många tror att det skulle kunna hända?
* * *
Så förargligt, slår det mig plötsligt, att jag brände rubriken ”Oscar night” redan i söndags.
Oscar night är ju nu!
Men det får väl funka med varianten ovan också.
* * *
Hälften av de 30 NHL-lagen har scouter på plats i the woooorld’s most famous för kvällens dans.
Hälften.
Det kommer snart att hända häftiga grejor.
* * *
Ser Johnny Hockey – Gaudreau alltså, han har ju fått det coola smeknamnet – lattja med fotboll vid zamboni-garaget och ja, han ser nästan lika förskrämd ut som under All Star-draften i Columbus förra månaden.
Men deer-caught-in-the-headlights-looken verkar ju vara det nya svarta i NHL.
Han, Quckie, Skapski…trenden är tydlig!
* * *
7000 Las Vegas-bor har under den pågående kampanjen out west signat upp och lovat köpa säsongskort om stan får ett NHL-lag.
Tre tusen till behövs för att Bettman & co ens ska börja fundera på att placera en organisation i Sin City.
Kom igen nu, Vegas.
Gå all in.
Är det någon stad som vet hur det går till är det du…
* * *
Henke var tydligen på is igår och motade till och med lite skott – men hans lagkamrater hade order att bara skjuta efter isen och comebacken är fortfarande långt bort, enligt Vigneault.
Tråkigt.
* * *
Trade deadline, baby.
Den ser man ju alltid fram emot, men jag är särskilt till mig i brallan i år ty för första gången sen jag kom hit är det match på Garden samma kväll – Nashville är i stan – och jag får vara med och se värmningar när de, kanske, kommer ut och hämtar killar som blir trejdade.
Sen får jag sitta här och följa sändning på tv:n i pressloungen hela dan.
En dröm, ju!
* * *
Jovisst, Oscar Lindberg – i nummer 48 – är på isen för värmning.
Det blir debut.
Fan så kul.
* * *
Jag har säkerligen sagt det förr, men upprepar gärna att Calgarys vita ställ hör till mina favoriter i ligan.
* * *
Däremot saknas Rick Nash på värmningen och det var nåt om att det går förkylning i Rangers-lägret.
* * *
Nu åker vi
It’s Oscar night – igen.

Nacken är bättre men inte bra, så jag stannar hemma i soffan och tittar på Oscar-galan ikväll.
Mycket hockey blir det ändå framöver.
Men hey, är ni snälla ska jag hålla igång kommentatorsspåret.
Och by the way:
Vad pysslar Blackhawks med?