Inlägg av Per Bjurman

Biffens lista 16/2, del 2

– Vi måste få en bra start i den här matchen, sa flera blåskjortor i lokalbladen idag.
Morsning korsning.
Det går alltså elva sekunder.
Sen ger Talbot pucken till Tavares och så ringer det.
* * *
Tobias Pettersson, puh.
Till slut dök du upp.
En sån här kväll vill man ju inte uppleva utan dig.
* * *
Stämningen i den skruttiga gamla ladan verkar helt sjövild.
Fan, bloggen måste verkligen ut dit snart.
Det kommer, jag loooovar.
* * *
Nu väntar vi bara på Björn Falk också.
Hur kan han motstå frestelsen att komma in här och dansa som Michael Madsen i öronscenen i ”Reservoir Dogs”?
Även dansen har ju gjort mål.
* * *
Martin St. Louis svacka börjar bli längre än vad han själv är, om ni förstår vad jag menar.
* * *
Jag tror matchen är över när Nielsen sätter tvåan, för fram till dess har det sett ut som i alla andra tidigare derbyn den här säsongen.
Det vill säga som att Islanders vet precis hur de ska spela mot Rangers – medan Rangers inte alls vet hur de ska bete sig mot Islanders.
Men sen kommer nyckelscenen som Pettersson beskriver, när Talbot räddar Cizikas friläge och McDonagh i anfallet därpå reducerar.
Då känns det som Rangers faktiskt kommer in i showen och nu är det en rätt kul med match, komplett med playoff-nerv och allt.

Biffens lista 16/2

Det är för kallt.
Det är för stökig trafik i halkan ute på Long Island Expressway.
Det är för mycket annat på mitt schema.
Whatever.
Jag har helt enkelt inte förmått mig att ratta ut till Coliseum och följer istället kvällens derby från the legendary korresoffa.
Men blogg blir det.
Och för att få upp pulsen i läsekretsen direkt slår vi till med veckans lista.

BIFFENS LISTA

1. Blockbuster-trejder.
– Det är lite trist att det, som så ofta på senare år, inte blir så mycket kvar till själva trade deadline. Men ändå, stora trejder är oavsett tidpunkt kittlande och de som iscensattes förra veckan sände regelrätta chockvågor genom den nordamerikanska hockeyvärlden. Mer, tack, mer!

2. Straffarna i United Center.
– Straffavgöranden är nästan aldrig nånting att ha, jag känner ingen som följer NHL närmare som inte suckar de gånger matcherna når den lotteriverksamheten, men Hawks och Pens bjöd på ett bländande undantag i söndags. Det var show från början till slut – och Kapten Toews variant hör till hela säsongens höjdpunkter.

3. Nashville Predators.
– De var som bekant förträffliga redan innan trejdkapen Franson och Santorelli. Nu ser Preds faktiskt ut som ett hot på riktigt.

4. Marian Hossa.
– ”He’s on fire”, som punggrepparen slovaken har till coach uttryckte det. Indeed. En gammal Biffen-favorit som aldrig blir gammal.

5. Patrick Kane.
– Och det är fler favoriter från Chi-Town som brinner. Sugar Kane har övertagit ledningen i poängligan och är på väg mot Awards-scenen i Las Vegas till sommaren.

6. Epix Road To The Stadium Series.
– Den pågående dokumentärserien om Kings och Sharks väg fram till utomhusmatchen i Silicon Valley är enligt mitt förmenande den bästa i grenen sedan HBO följde Rangers och Flyers.

7. Enroth i Texas.
– Så det började sådär. Big deal. Det kommer bli väldigt bra när den här begåvningen äntligen får spela med ett riktigt NHL-lag framför sig.

8. Ettan i assistligan.
– Ni har inte missat det va? Valbo’s finest, Nicky B, toppar assistligan i eget majestät nu. Sveriges bästa NHL-stjärna? Ja, det är han och Lundqvist nu.

9. Andre Burakovsky.
– Två mål mot Anaheim, bägge efter privat lekstuga med Ovetjkin. Fina rookie-takter, tycker jag. Bäst är att Lill-Burra inte låter sig knäckas av att Trotz aldrig ger honom något riktigt förtroende. Han bara fortsätter visa att det är fel när han får chansen.

10. New York-derby.
– Matcherna mellan Islanders och Rangers har en ny lyster den här säsongen. Så det här blir nåt, och jag räknar med fullt ställ i kommentatorsspåret.

BIFFENS BU

•Steve Montadors borgång.
– Det är en bedrövlig tragedi att ytterligare en före detta NHL-spelare vars karriär kantades av hjärnskakningar går bort i förtid. NHL bara måste börja ta den här problematiken på större allvar.

•Olli Jokinens öde.
– Den finländske veteranen var enligt uppgifter från Nashville ”mindre nöjd” när han mottog beskedet att han trejdats till Toronto. Duh. Det är ju som att lira med Rolling Stones och få veta att, nej, tyvärr, du ingår fortsättningsvis i Jonas Brothers.

•New Jersey Devils.
– Det är inte bra nu.

CITATET
– Jag visste inte att han skulle kasta sig över hela jävla isen som han gjorde ikväll. Det är genant.
Ryan Getzlaf om Alex Ovetjkin efter Ducks möte med Caps i Honda Center. Jag vet inte om det fanns fog för kritiken, men det är uppfriskande att höra någon som inte låter mediatränad varje sekund.

* * *
Synpunkter på detta?
Let it flow.
* * *
Nu släpper de snart pucken ute på Long Island.
Ni vet vad som gäller.
Islanders har haft Rangers nummer hela säsongen och gästerna från Manhattan vill slå tillbaka som de inte velat nånting annat sedan Stanley Cup-finalen i våras – samtidigt som hemmalaget förstås vill fortsätta terrorisera storebror.
Det här blir bra.

Back In The Korresoffa, del 6 – The End

Ojdå, San Jose.
De hade verkligen behövt bägge poängen ikväll, men uh-uh – man kan inte ge Caps någonting i år.
Och nu börjar racet kring strecket i väst verkligen utkristalliseras.
Det är Sharks, Canucks, Flames och i någon mån Jets som jagas – och det är Stars, Kings och Wild som jagar.
Värt att notera är ju att både Wils och Kings, liksom Canucks, har tre matcher färre spelade än just Sharks.
Det kan bli en spännande fortsättning på Epix-serien…
* * *
Jag pratade med Daniel och frågade om vad pappa Sedin har för nummer på tröjan, men tyvärr:
Han kunde inte komma den här gången, resan planerades för sent, så vi får inget svar.
– Men, skrockade Danne, jag skulle tro att han fått en specieltröja med både 22 och 33 på.
Hm.
* * *
Nu går jag på minisemester i tre dygn och har efter en period när det varit intensivt och stressigt så det börjat knaka i bröstkorgen lovat mig själv att skriva absolut ingenting.
Ja, inte ens titta åt datorn.
Så – bye-bye på en liten stund.
Vi hörs på söndag eller, som allra senast, i samband med New York-derbyt på Long Island på måndag.

Back In The Korresoffa, del 5

Sista i Consol var en präktig gäspning.
Men i gengäld blev det desto mer ramlama när jag zappade över till United Center och såg avslutningen mellan Hawks och Canucks.
Jävlar alltså, vilket drag. Ekeliw hade suttit uppe på korresoffans ryggstöd om han varit här.
Och tvillingarna kan än.
Det var ju klassisk Sedin-show när de satte punkt i sudden-perioden. Inte ens Yellbear kunde göra nåt åt Danne i det läget.
* * *
Ha ha, John J – en mycket bra fråga:
Vilken tröja bär pappa Sedin när det är det är sån här farsaresa?
Får jag tag i matchhjälten inom den närmaste timmen – vilket är planen – måste jag komma ihåg att fråga.
* * *
Nu är det väl nåt Sharks-fan som blir vredgat igen – Dahlgren, är du där? – men jag måste randa lite och får återkomma om matchen i Sharktank lite senare.
Kommentera på, dock. Jag har fingret på publiceringsknappen…

Back In The Korresoffa, del 4

Ojvoj, Penguins mosar ju.
4-1 nu.
Med mersmak, skulle jag vilja påstå.
Kanske ett wake up-call för alla som verkar ha slutat se dem som en seriös contender.
Och för Wings med, får man anta.
* * *
Jag hatar Fraud protection-reklamen, den sinnessjukt uttjatade, under hockeysändningarna med samma hetta som jag hatade blodpudding som barn.
Ville bara säga det.
* * *
Blackhawks får passa sig.
Jets kommer jagande precis i kölvattnet, har bara tre poäng upp och blir efter dagens trejd-bonanza bara bättre.
* * *
Red Wings har inte spelat sedan i lördags och borde inte kunna vara så här…letargiska
Då invänder kanske vän av att ordning att det är just därför, att de liksom legat av sig.
Well, Pittsburgh har inte heller spelat på lika länga och är just så pigga som man ska vara efter den sortens ledighet mitt i brutala februari, så det försvaret håller inte i rätten.
* * *
Jag menar, Jets topp 4-kvartett på D-sidan heter nu Enström, Byfuglien (som flyttar ner igen, Stafford tar hans forwardsplats), Myers och Trouba.
Det är inget att leka med.
* * *
Nu ska jag beställa…tja, en macka av nåt slag tror jag.

Back In The Korresoffa, del 3

Hittills har det inte funnits någon anledning att zappa sig vidare från Pittsburgh.
That’s where the action is, för att helt osökt knyta an till en svensk rockfestival.
Det är riktig playoff-nerv i Consol Energy Center.
Kul.
* * *
De som deppar över att de behöver byta klubb på grund av enstaka trejder kan ju alltid ägna en Mark Arcobello en tanke.
Den 26-årige amerikanen har haft en helt absurd säsong. Han började i Edmonton, trejdades till Nashville, skickades därifrån till Pittsburgh – och han nu har han plockats på waivers av Arizona.
Men får förstå om han inte bryr sig om att skicka flyttkort till ALLA polare….
* * *
Framförallt är det Penguins som driver upp intensiteten hemma i den kokande hallen.
Någon sa något om att de är i sladdrig form, men det fullkomligen ångar ju av hunger om dem.
Det här är en match dom vill vinna.
* * *
Det verkar som att Tim Murray är långtifrån klar.
Bland annat ryktas det att Chris Stewart kan komma att ingå i en trejd med Bruins.
* * *
Och Bengan…jisses.
Virket är lika potent som spången i afton.
* * *
Är det någon som följer händelserna i Chi-Town?
Verkar inte ha hänt så förfärligt mycket ännu.

Back In The Korresoffa, del 2

Tajm för uppryckning här nu.
Det har varit en tom känsla i casa Biffen sedan Youngblood Ekeliw i måndags packade sin lilla resväskan och flög hem till Brännkyrka socken igen.
Jag hann vänja mig vid att ha hans gränslösa, storögda entusiasm i min närhet och tyckte nästan det kändes helt poänglöst att sitta här ensam och se tisdagskvällens matcher.
När Vernon Fiddler gör ett mål på Niklas Svedberg vill man ju nu att det ska komma en febrigt upphetsad salva om Fiddlers corsi och uppväxt och allmänna karaktär från Korresoffans vänstra hörn.
Utan den dimensionen – bara tristess.
Men som sagt:
Nu tar vi nya tag.
Det är en fin onsdagkväll i National Hockey League.
Matcherna är få – men lovande.
Först har vi Penguins-Red Wings och Blackhawks-Canucks – och sedan framåt småtimmarna Sharks-Capitals.
Riktigt hur NBC lyckas klämma in den sistnämnda under sin Rivalry-rubrik kan man i och för sig undra, Sharks och Capitals möts bara med marginellt större frekvens än LUGI och Selånger, men ändå – det är två bra lag och de bör kunna bjuda upp till en svängig hambo.
Så häng med nu.
Hjälp bloggen att komma över sin Örby-abstinens.
* * *
Idag hände det grejor i NHL, för att uttrycka det med bo hanssonsk ovilja till känslosvall.
Buffalo Sabres ställde till med fire sale – tankning, vill somliga till och med kalla det – och skickade först Tyler Myers och Drew Stafford, plus prospects Joel Arimia och Brendan Lemieux samt ett förstaval (puh!), till Winnipeg i utbyte mot omtalade Evander Kane och Zach Bogosian.
Några timmar senare trejdades dessutom Jhonas Enroth till Dallas – mot Anders Lindbäck och ett tredjeval.
Ojvoj i kubik, faktiskt.
Min lilla analys – för vad den nu är värd; det finns andra med betydligt djupare insikter – är att den första trejden var rätt bra för bägge parter. För Jets framförallt på kort sikt, särskilt som Kane nu redan var förlorad, och för Sabres på längre sikt. Där har ju ledningen utan omsvep släppt den här säsongen och inriktar sig på att till hösten få para ihop Kane med det nästan garanterat magiska förstavalet från draften.
I trejd nummer två kändes det som att Sabres fick väldigt lite tillbaka, men det spelar kanske inte så stor roll om man nu bara ska rasera och bygga nytt.
* * *
Finalserierna 2008 och 2009 hör till det allra mest oförglömliga jag varit med om under mitt decennium i Amerika och pulsen stiger fortfarande varje gång Penguins och Red Wings går i clinch.
Mycket har förstås hunnit förändras sedan dess, i bägge lagen, och de spelar ikväll i en hall som inte ens fanns då.
Men samtidigt är stommarna i lagen hyggligt intakta, fansen minns fortfarande varandra med hatfylld förtjusning – och det är alltjämt två lag som spelar spektakulär puck possession-hockey.
Så jag ser fram emot det här.
* * *
Jag talade med Enroth här på kvällskvisten och han lät både lite sorgsen att behöva lämna ett Buffalo han blivit hemmastadd i efter några år – och peppad över att få komma till ett lag som ju faktiskt är med i slutspelsracet.
Sen var det förstås det här med klimatet…
På den punkten innebär flytten en uppgradering monumentale för den förre SSK-keepern.
– Ja, jag kollade nyss. I morgon ska det vara 80 grader Fahrenheit i Dallas. Här i Buffalo ska det vara 8. Så på det sättet blir det inte helt dumt att sätta sig på flyget imorrn, konstaterade han på telefon från norra New York.
* * *
Även relationen mellan Blackhawks och Canucks har blivit lite mindre hätsk med åren, men deras playoff-serier 2009, 2010 och 2011 är också högt upp på listan över de mest minnesvärda upplevelserna i mitt amerikanska liv.
Några matcher i United Center 10 och 11 var…sanslösa.
Så det är lika där – det hugger fortfarande till av förväntan när de går upp i ringen.
* * *
För Anders Lindbäck, som får byta Dallas mot Buffalo och Stars mot Sabres, är det gissningsvis mindre muntert just nu.
Nej, det har inte gått något vidare i Texas och rent objektivt finns det inget att invända mot att Stars gör den här trejden, men Limpan är en väldigt bra kille, så jag kan inte låta bli att att lida med honom.
Förhoppningsvis kan det, på något vis, hända något positivt i en klubb där ingen press alls existerar.
* * *
Det är förresten ett finfint, färskt podcast-avsnitt ute nu – i vilket Youngblood sammanfattar sitt besök hos farsan Baloo.
Missa på egen risk.
* * *
Det finns fortfarande en väldig massa potential i Evander Kane – ”han har alla vapen”, som Ekeliw gillar att uttrycka det – och Sabres går all in på att han ska mogna och gå att hantera i framtiden.
Den inställningen applåderar jag i och för sig. 23-åriga män har varit korkade förr – och likafullt blivit anständiga människor senare i livet.
En grej bara:
Det sägs att han hade svårt att trivas i Winnipeg som stad – för att den var så liten och tråkig.
Men jämfört med Buffalo är Winnipeg rena HongKong, så well…
* * *
Apropå korkade 23-åringar så orkar jag inte annat än sucka åt Tyler Seguins och Jamie Benns larviga Sedin-diss i det där radioprogrammet.
Henke Sedin sa det nog bäst:
– Det säger mer om dem än om oss.
Sannerligen.
* * *
Nu är det gametime.
Jag vet inte vilken av 20.00-matcherna jag kommer att följa mest ingående, men jag börjar med den i Pittsburgh och sedan får vi se vilken som är roligast.

Sista kvällen med Youngblood, del 5 – The End

NY RANGERS – DALLAS 2-3 (Slut, OT)
* * *
Jaha, se där
Youngbloods nordamerikanska hockeyturné slutar med att Alex Hemsky trycker in den avgörande pucken på Cammen.
– Vilken chock, säger den unge sångaren från Örby och låter nästan irriterad, en sinnesstämning jag inte trodde existerade i den här späda gestalten.
Men ändå.
Ett övertidsdrama känns som en värdig slutpunkt på det här oförglömliga gästspelet.
* * *
Jesper Fast blir borta två till tre veckor, meddelar en småsur Badtoffla på sin presskonferens.
Nu vet ni det.
* * *
Härmed kan uppgifterna i kommentatorsspåret bekräftas:
John Klingberg kallas ”Burger” av
– Det kommer bara av hur man säger ”Klingbörg” på engelska, berättar han.
Still, i den här bloggen har vi ju – till mångas avsmak, har jag förstått – viss förkärlek för smeknamn, så fortsättningsvis – Burger it is.
* * *
Det är lite för stressigt just nu, men i podcasten kommande vecka – som vi planerar att spela in på traditionellt vis på onsdag – kommer Younblood att lista sina tio favoritögonblick från den här resan.
Missa INTE.
* * *
Utvisningen Burger åkte ut för i slutet, när, var felaktig.
Pucken touchade plexit innan den seglade ut i publikhavet.
– Jag såg att den gjorde det redan då och har kollat video nu efteråt också. Tur att det slutade som det gjorde efter den grejen, säger han.
* * *
Ja, då var det slut på det här då.
Imorrn åker Youngblood Ekeliw hem igen.
Han ser lite vemodig ut – och det gör nog jag också.
Ni tycker jag kört med honom och det har jag förstås också, men det handlar ju bara om gammaldags schooling – utförd med med lots of love.
Tro mig, jag tycker mycket om den unge mannen, skulle inte ha öppnat min dörr för särskilt många andra – och hoppas att den här sortens gästspel blir en årlig tradition.
Ekan har själv en sista hälsning till er läsare innan han hastar hem till Örby:
– Drick mycket dry martini.
EKAN O ELVIS

Sida 824 av 1346