NY RANGERS – FLORIDA 3-3 (Period 2)
* * *
Mer mål bli’re.
Men slafsigt och hafsigt och slappt och sloppy är det ändå,
Framförallt från Rangers sida – och efter Pirris kvittering här i slutet blir sista 20…ja, pirriga.
* * *
Haysan svejsan i målprotokollet.
Kevin gör 2-1-målet för Rangers, i PP, och har nu bragging rights på nästa familjemiddag.
* * *
Jesper Fast kan vara hemmalagets bäste forward ikväll.
Jag säger ju det.
Snart spelar han i förstalinan.
* * *
Oscar-akademin håller just nu på och röstar om vem som ska får statyetterna vid galan om en månad och om de bara sett när Zuuuuke säljer utvisningen innan Hayes ledningsmål hade de gjort korrigeringar röstsedlarna…
* * *
Välgörenhetsgalan Toast of Hockeytown pågår i Joe Louis i Detroit och det värmer ju att få se en vattenkammad Kron Wall of Pain posera på selfies med storögda Wings-fans.
* * *
Skånske Jan, seriöst och genomtänkt inlägg.
Det uppskattar vi!
* * *
Imorrn börjar Epix, slår det mig nu när det inte finns så mycket annat fundera på, sända nästa ”24/7”-dokumentär – den här gången om Kings och Sharks väg fram till utomhus-matchen i Silicon Valley om några veckor.
Den tror jag mycket på.
Dels blir det annorlunda med förföriska Kalifornien-miljöer, dels är ju Darryl Sutter med.
* * *
Nu i pausen är det ett det par som kombinerar tävlingsdans och trolleri på isen
Festligaste som hänt hittills.

NY RANGERS – FLORIDA 1-1 (Period 1)
* * *
Om det här är Groundhog-dagen jag får uppleva om och om igen till tidens ände är det väldigt synd om mig.
Det blir visserligen ett par mål – mer än man törs hoppas på när professor Hugosson är ute och åker! – men det är en hoplöst seg match en hopplöst seg kväll, utan nerv på isen och utan minsta antydan till stämning på läktarna.
Väckarklockan är ställd på 21.40
Då, ungefär, får vi gå hem igen.
* * *
– Amirante, skriker Gris-Olle grinigt när en ung, näpen liten kör framför nationalsången.
Ingen går säker här…
* * *
Professorn är ändå beundransvärt peppad mitt i tristessen.
– Titta, lite passningsspel ändå, säger han plötsligt och låter genuint glad.
* * *
Man kan ju tycka att Ronald McDonald – eller Ryan McDonagh, som han också är känd som – ska vara för rutinerad för att mitt under en en här match bli välgörenhetsaktivist och bara ge bort pucken.
Men vad vet jag.
* * *
Att Aaron Ekblad spelar så här stort och vuxet backspel redan vid arton års ålder är ungefär som att Bob Dylan skulle ha spelat in album som ”Highway 61 Revisited” och ”Blonde on Blonde” som 24-åring.
Vänta…han var visst bara 24 då.
Men just det.
* * *
Big Rick Nash är ju iskall när han, i numerärt underläge, kommer loss i karaktäristisk soloräd och viker in 30:e kassen för säsongen på Luongo.
Men periodens läckerhet är det ju Zuuuuke som står för när han gör en halv nyquistare och åker halva Formel 1-varvet genom zonen.
* * *
Har ni något att tillägga?
Det har inte jag.

Idag är det Groundhog Day.
Ni vet dagen då Bill Murray i filmen med samma namn – eller ”Måndag hela veckan”, som den hette på svenska – åker till Punxsutawney i Pennsylvania för att se vad murveldjuret Punxsutawney Phil har att säga om hur länge vintern ska pågå, blir kvar på grund av snöstorm och sedan för uppleva samma dag om och om igen.
Vem vet, det kanske har hänt mig med och här sitter jag nu i pressrummet på Garden och hamrar på just detta bloggintro för 700:e gången.
Hu.
Det vore verkligen trist om jag tvingades leva om just den här måndagen gång på gång.
Manhattar hukar i isigt slaskblask, jag är lätt ankommen efter gårdagens Super Bowl-party och New York Rangers ska spela mot Florida Panthers.
Panthers är för all del roligare, och bättre, än sitt rykte i år.
Men ändå.
Att se Rangers mot Panthers, mitt i serielunken, varje kväll i all evighet…
Vilket öde.
Ännu har jag dock inte vaknat till Sonny & Chers ”I Got You, Babe” och fått se snön vräka ner över andra avenyn, mer än en gång och tills det händer säger jag:
Happy Groundhog Day!
* * *
Det blev en förträfflig fest i Midtown igår, med förtjusande gäster i korresoffan och alldeles suverän match på tv:n.
Men jag fattade verkligen inte slutet.
Så lugubert det såg ut.
Seahawks var, what, en halvmeter från linjen och hade tre försök att ge han Lynch, kallad ligans bäste running back, bollen så han kunde springa in den till touchdown – plus en timeout kvar.
Då försökte de istället passa – så att den fantastiske Patriots-rookien kunde sno bollen och avgöra hela Super Bowl.
Jag är verkligen inte särskilt hemma på amerikansk fotboll, men det kändes som att ett hockeylag skulle ta ut målvakten i sista minuten – vid ledning.
* * *
Min gissning är att slutspelslagen i östra konferensen redan är satta – bedrövligt nog, kan ju den tycka som föredrar spänning i sport.
Men om Panthers vinner ikväll har de ”bara” sex poäng upp till Rangers och ser åtminstone UT som att de, typ, är med i racet.
Så anstränger man sig riktigt ordentligt går det att hitta en liten, liten kittling i det här.
* * *
Angenäm syn när jag kliver in i pressrummet på Garden i eftermiddagsdunklet:
Linus Hugosson, professorn från Pro Hockey-redaktionen i Örebro, sitter i ett bås och hamrar på en Adam Larsson-text.
Han befinner sig mitt upp i ett eget USA-race under vilket han ser sju matcher på lika många dygn – och spetsar med några morgonvärmningar också – och borde se aningen stukad ut vid det här laget, men istället lyser han av oförfalskad hänförelse i en stilig, mörkgrå kostym.
– Lite utmattad är jag, men framförallt är det roligt, säger han.
Professorn rockar, tycker jag.
* * *
Nu meddelas det att murveldjuret i Punxsutawney såg sin egen skugga när de plockade fram honom under den säregna ceremonin Billy Murray tvingades genomleva forever.
Det betyder att det blir vinter i ytterligare sex veckor.
Fuck Punxsutawney Phil!
* * *
Henke är tillbaka i kassen redan i afton.
Vi får väl hoppas att han inte behöver göra alltför halsbrytande räddningar den här gången.
Too soon?
OK, förlåt…
* * *
Strålande nyheter från norr om gränsen:
Jacob De La Rose hämtas upp av Montreal – och kan komma att göra NHL-debut mot Buffalo i morrn.
Fler svenskar i Habs, det är ett evigt stridsrop.
* * *
Bröderna Hayes möts här i afton.
Kevin spela ju med Rangers och underskattade Jimmy med Panthers.
Haysan svejsan, säger jag om det.
* * *
Kommer att ha Professor Hugosson som bänkgranne i afton också.
Mycket lite i jordelivet är trevligare.
Erfarenheten säger dock att vi babblar så mycket att det inte blir särskilt mycket bloggat.
Ni är härmed förvarnade.
* * *
Kings var, i egenskap av regerande Stanley Cup-mästare, på besök i Vita huset idag – för andra gången på tre år.
– Det här känns som Groundhog Day, sa Obama mycket fyndigt.
Sen sa han också att han beundrar Darryl Sutters one-liners och funderar på att använda likadana under sina presskonferensen.
Det vore nåt!
Riktigt på samma humornivåer som George Bush när Anaheim Ducks gästade efter titeln 2007 rörde sig Obama dock inte.
Det var bara månader efter att vicepresidenten Dick Cheney av misstag skjutit en vän i ansiktet under ankjakt, så Bush inledde ceremonin med mästarna med en liten varning:
– Ni kanske noterar att vi har extra security här. Det beror på att Dick Cheney hör att vi har Ducks här idag.
Väldigt skoj.
* * *
Det såg ut som att Badtofflan Vigneault ruskade liv i Blåskjortorna, som varit lite halvmediokra runt All Star-breaket, med Tortorella-besläktade omstuvningar i kedjorna senast.
Well, why not.
Tårtan var lite väl trigger-happy på den punkten – kemi fick aldrig tid att uppstå överhuvudtaget – men när formationerna går i stå ska man förstås blanda i leken.
Jag ser fram emot att få se Quckie Fast ihop med Big Rick Nash innan allt satt sig på nytt!
* * *
John Klingberg – rookie of the month.
Så coolt.
Och så välförtjänt.
* * *
Ser Jussi Jokinen kicka fotboll vid zamboni-ekpiagen med Aaron Ekblad en timme innan matchstart.
De ser allvarliga ut.
* * *
Nu vill professorn ställa några officiella frågor till sin podd, så jag får ta och harkla mig och försöka bli lite seriös.
Vi hörs, traditionsenligt, i första paus.

Nu börjar det dra ihop sig här, och jag måste sopa bort de sista dammtussarna innan Eken – en neat man, ungefär som Jerry Seinfeld – och övriga kommer.
Så jag stänger ner för idag.
Tack för idag, det var en jävla fin match vi fick se i Verizon – och Coyotes vändning i Bell Centre är ju inget annat än en chock.
Garden i morrn, då kör vi igen.
Sen kommer Ekeliw hit och ska bo i Korresoffan några dygn, innan vi åker…nånstans!
Ni som ska vara uppe:
Ha en suverän Super Bowl!

Steen, Ovetjkin, Steen, Ovetjkin…
Det här är ju fan som den klassiska playoff-matchen i samma arena när både The Great Eight och Sidney Crosby gjorde hat trick.
Vem blir först idag?
* * *
Det är är fascinerande att Pierre lyckas låta som att han raggar vid tveksam bardisk kvart i tre på morgonen när han pratar om en icing-puck.
* * *
Självfallet ska David Backes ha matchstraff.
Han ser Alzners nummer tydligt och klart – och ändå drämmer han in honom i sargen, utan att bry sig om konsekvenserna.
Arsle.
* * *
NBC inledde sin Pre Game-sändning klockan ett idag.
Fem och en halv timme innan Super Bowl 49 börjar.
Det kallar jag satsning.
* * *
Att lag som spelar i varsin konferens, och möter varann så sällan, kan tycka så här illa om varann är lite märkligt.
Men kanske kommer det, som Hitchcock påstår i en intervju med bardisk-raggaren, från coacherna.
– Jag och Varry…Vi älskar varann och vi hatar varann, skrockar han.
* * *
Inte bra alls för Blues att Shattenkirk kliver av.
Han har varit rena Norris Trophy-kandidaten den här säsongen.
* * *
Men se, Yotes håller helt tätt i en period i Bell Centre.
Malone behöver inte söka vård under kvällen.
* * *
Nu ska jag hasta ut och inhandla proviant till Super Bowl-partyt.
Eken kommer ju, sa jag inte det?
Då kan ni tänka er hur fullt det måste vara i kylskåpet.

– Vi har några alfahannar ute på isen, säger Barry Trotz i en under-matchen-intervju med Pierre.
Ha ha, word!.
Det är något klart barnförbjudet över den här matinén.
Så fysiskt och frenetiskt och vildögt aggressivt ska hockey inte kunna spelas så tidigt på dagen
Men by all means:
Det är rätt underbart att se.
* * *
Redan igår, i Ottawa, satt Coyotes GM Don Maloney och såg ut så här.
Idag får han göra sin bästa imitation av matadoren i ”Tjuren Ferdinand”.
Fan vad hemska de är, ökenråttorna.
* * *
Jag upphör aldrig att fascineras av det.
Alla vet vad som ska hända i Capitals PP.
Alla har läst situationen innan den ens inträffat.
Alla är förberedda på att Bäckis, på något klyftigt sätt, kommer få pucken till Ovetjkin ute i vänstra tekningscirkeln och att han i sin tur kommer att bomba iväg ett ohyggligt slagskott.
Men det går inte att göra något år.
Det blir mål i alla fall.
Fantastiskt.
* * *
Det bara slår mig plötsligt:
Vi har tagit oss genom januari!
Den värsta är över och förbi.
Och aldrig kommer just januari 2015 – en provokation på så många sätt – tillbaka.
Februari är ingenting för morsgrisar det heller, sant – men den är kortare. Och om en månad är det 1 mars. För en månad sedan var det 1 februari en månad senare.
Va?
Det går framåt, är vad jag försöker säga.
* * *
Det bästa med det här är att Professor Hugossons måltorka över.
Han – Pro Hockey-redaktören – hade innan dagens besök i The District suttit igenom tre gravt sömniga och målsnåla matcher på lika många dygn.
Nu har han desto roligare, gissar jag.
* * *
Jag tror mitt hjärta stannade en minut när Henke låg och sparkade i isen efter skottet på strupen igår kväll.
Det såg riktigt otäckt ut – och tanken på hur illa det hade kunnat gå går inte ens att tänka.
Tack och lov gick inget sönder – och efter att han fått igång normal andning igen fortsatte kungen spela som en, eh, kung.
* * *
Om lite drygt en månad går vi över till sommartid igen också.
Då blir det bra NHL-tider för er i Europa i över tre veckor.
Hurra!
* * *
Lite oroande för Taddson och andra Caps torde det dock vara att Justin Peters står idag.
Han är ingen Holtby, för att uttrycka det försiktigt.
* * *
Skånske Jan, glömde ju svara på dina frågor om mina preferenser på stekhus.
Jag föredrar en sirloin eller liknande, om de inte rekommenderar något annat specifikt – som en T-bone eller en filet mignon.
En laddad bakad potatis går bra, men allra bäst är det om de gör en god hash (inte hasch, era skojare – hash är, typ, stekt potatis).
Viktigast av allt:
En bra blandad dry martini som aptitretare. Straight up. Med tre oliver.
* * *
Det är säsongens bästa matiné som pågår och det ska bli rasande skoj att följa fortsättningen.

Idag utgör hockey blott en afterthought.
Det är är ju Super Bowl Sunday och vi går alla och bara väntar på avspark borta i Arizona.
Dock:
Vi har ändå några NHL-matinéer som aptitretare och jag tänkte vi skulle ta en liten korresoffa-sittning till dem, innan mina gäster – bland dem givetvis Eken! – anländer för Rolling Rock & Chicken wing-partyt.
Som intro – och underlag för diskussioner i kommentatorsspåret – avlossar jag veckans lista.

BIFFENS LISTA

1. Carey Price.
– Två nollor i rad och inte ens Maple Leafs-fans kan beskriva dem som tillfälligheter. Habs-keepern befinner sig just nu på en helt egen hisnande nivå och går helt enkelt inte att göra mål på.
2. John Klingberg.
– De enda svenska backar som gjort fler poäng än den bäste göteborgaren i Texas efter den här sensationella veckan är Erik Karlsson och Niklas Kronwall. Och de har spelat 15 respektive 13 matcher fler. Överraskning monumentale.
3. San Jose Sharks.
– För första gången på flera år biter hajarna från The Bay Area som monstren i ”Sharknado”. Tre raka segrar mot i tur och ordning Kings, Ducks och Hawks i veckan. Till och Kapten Quint skulle vara impad.
4. Alex Ovetjkin.
– The Great Eight tyckte tydligen att han behövde backa upp All Star-showen i Columbus. Så nu har han gjort fler mål än alla andra, sånär som på Big Rick Nash. Slut, var det nån som sa så?
5. Anton Lander.
– Det är mycket lite som värmer hockeyhjärtat mer än när en sån här tapper gladiator, som bitit ihop i AHL i tre långa år, plötsligt får ett rejält genombrott och avgör en prestigematch som den Oilers spelade mot Sabres i torsdags. Så går det för de som inte ger upp.
6. Jumbotronen i Tampa.
– Även om Bolts inte var en av ligans läckraste attraktioner skulle det vara en upplevelse att gå på hockey i Forum, tack vare monstret till bildskärm som hänger ovanför isen. Den är ett underverk av samma dignitet som Babylons hängande trädgårdar och Fyrtornet på Faros.
7. Detroit Red Wings.
– Ja, de var lökiga när bloggen såg dem i västra Florida. Men de kom tillbaka och var desto furstligare mot Islanders ett och ett halt dygn senare. Det är den sortens förmåga till bounceback som utmärker klass.
8. Tuukka Rask.
– Sent omsider har Vezina-björnen klivit ur sitt ide, ruskat av sig tröttman och börjat klippa motståndare med sin finländska jätteram igen. Och plötsligt är Bruins ett hot mot alla.
9. AHL i Kalifornien.
– Det är inte bara logiskt att västlagen får sina farmarlag på rimligt avstånd. Jag gillar tanken på hockey i Bakersfield och San Diego som ren princip.
10. The Melkman.
– ”Det här glömmer vi inte”, muttrade Hawks-kaptenen Jonathan Toews efter nollningen i San Jose i går. Framförallt glömmer de nog inte The Melkman Karlsson. Det var han som sänkte ex-mästarna från Illinois.

BIFFENS BU

•Mike Richards till AHL.
– Kings agerande är inte alldeles oförståeligt, men ändå. Det hela känns brutalt och ovärdigt.
•All Star-matchen.
– Man mindes vagt att jippot inte brukade vara så värst mycket att se. Men herregud, SÅ horribelt kass hade jag glömt att själva matchen kunde bli.
•Toronto Maple Leafs.
– Here we go again. Ännu en säsong är på väg att förvandlas till rena rama kataklysmen.

CITATET

– Alex Ovetjkins lever har inte synts till under förmiddagens värmning…
(Roberto Luongo, på twitter, dagen efter den All Star-”draft” då somliga tycktes ta det där med vikten av vätskeersättning alldeles oerhört bokstavligt…)
* * *
Först Caps-Blues, sedan Pens-Preds.
Det är mitt schema här runt söndagslunchen.
Häng med!

Ja, hör ni inte det?
Vissel vissel vissel.
Äh.
Jag har nyss kommit hem från Florida, hinner inte till Garden för Carolina-matchen och är inte på nåt vidare blogghumör.
Men Spåret är uppe, så gå ni loss där som vanligt.

TAMPA – DETROIT 5-1 (Slut)
* * *
Det är mörkt och tyst i downtown Tampa, men den svala luften vibrerar ändå av försiktig upprymdhet, för hey – efter den här uppvisningen mot DTW är Bolts etta i östra konferensen.
Våren kan komma att bli mycket rolig här.
I så fall återvänder jag.
Men nu ska jag ha en stillsam day off i solen och sen tackar vi Florida för showen för den här gången.
Nya tag här antigen lördag kväll – eller under matcherna som får agera uppvärmning åt Super Bowl på söndag.

Två kvar och Tampa leder fortfarande med 5-1.
Tror ni det varit en kul tredjeperiod?
Well, tack för kaffet, säger jag och tar mig mot omklädningsrummen.