Rangers har det där flytet nu – det man för det mesta har när det gått bra under längre tid.
Hajarna attackerar som hade de upptäckt en badvik där en hel busslast turister skurit sig på klipporna, ser med ursinnig forecheck och tungt tryck i anfallen till att de snabba östkustgästerna ser långsamma ut och skapar i alla fall inledningsvis ett koppel svettiga chanser framför Kung H..
Men:
Det är Rangers om gör målen.
Två stycken också.
Jisses.
* * *
Ja, skånske Jan – du har missat frågan om jag får komma ner och sitta på din veranda och dricka moonshine om jag skippar All Star-spektaklet i Ohio.
* * *
Man ska vara åtminstone liiiite ringrostig när man gått skadad i över två månader, men inte Mickis Backlund.
Han har gjort mål i varenda match han spelat sedan comebacken och prickar alltså in ett – direkt – på Eddie Läck nu också.
Inte sedan de började odla gurka har nån från Västerås varit hetare.
* * *
Det ser rätt festligt ut när The Melkman ger sig på Rick Nash och Rangers-veteranen, med viss emfas, inskärper att en rookie som bara spelat 14 matcher inte får göra så mot honom.
* * *
Ha ha, så Kings unnar sig en slow start igen…
* * *
Fint att Dan Boyle föräras en jumbotron-hyllning i hajtanken.
Men matchen han beskrivit som ”väldigt betydelsefull” håller på att ta slut redan när han efter bara nån minut får näsan söndertryckt av San Jose-armbåge.
Dessbättre kommer backveteranen tillbaka snabbt.
* * *
Antti Niemi…nja.

Nä, det blir inget mer i Chinatown.
Caps stänger helt enkelt ner Wings i tredje, ger dem ingenting, och Bäckis kan lugnt åka hem och lägga sig i soffan och koppla av med ett nytt Sons of Anarchy-avsnitt.
* * *
Wow, Ullbrand, vad är det här?
Normalt hade det ju varit morsning och goodbye när Blues kommer tillbaka och kvitterar inom loppet av en sketen minut.
Men Riley Nash skaffar alltså Canes ny ledning.
Om det håller hela vägen in i kaklet är det ju årets bragd av dina pojkar.
* * *
Todd McLellan fick efter morgonvärmningen idag frågan vad han ska göra för att sänka Dan Boyles hastighet.
– Jag har aldrig tänkt så. När han var här funderade vi mest på motsatsen, svarade han med ett snett leende.
Lite kul.
Men nu får vi se.
Kan Rangers ta en trippel i Kalifornien?
Då har de anledning att vara lite kaxiga i ett dygn eller två.
* * *
Det rapporteras att Jimmy Howard har fruktansvärt ont – och är fruktansvärt arg på backen som inte upplyste honom om att Brouwer kom störtande mot honom i det där läget.
Om jag inte ser fel är det Danny DeKeyser begår denna dödssynd.
Man kan bara föreställa sig klumpen av obehag i mellangärdet under flighten hem till Motown i natt.
* * *
Titta här då, en påse krubb från Duke’s Roadhouse anländer lagom till starten i San Jose.
Perfa.

Babcock kan bara säga som kollegan punggrepparen nu:
– Fuck me.
Matchen i Verizon är över, Caps modell 2015 släpper aldrig en sån här ledning.
* * *
Jo, jag vet, Frankie, min vän – precis allt går att beställa.
Men jag är lite picky med just kaffe och det har blivit fel förr, trots utförliga instruktioner, så det blev en snabb språngmarsch (nåja) i kylan.
* * *
Fast Fabios mål precis där i slutet satt kanske inte helt fel för Wings ändå…
Mister Ullbrand, hur chockad är du?
3-1-ledning borta mot Blues efter en period.
Ojvoj.
Själv är jag mest imponerade av unge Rask.
Han fortsätter peta in mål han med ojämna mellanrum.
Det sjätte kom alltså nu.
* * *
Now, det intressanta är ju alla lag ovillkorligen SKA vara representerade i All Star-spektaklet och om nu Howard inte kan åka – vilket han med 99 procents säkerhet inte kan och inte heller får för klubben – måste ju någon annan ersätta.
Jag har några intressanta förslag…
* * *
Det jobbiga för lag som Capitals och Rangers är ju att de trots alla segrar aldrig riktigt får fast slutspelsmylla under skenorna, för alla runtomkring dem envisas också med att vinna så vid minsta slip a två-tre matcher kan de lik förbannat ramla ner under strecket.
Fast Blåskjortorna kan i alla fall hämta lite tillförsikt i det faktum att de har färre matcher spelade än alla andra.
* * *
Mmm, nu kommer det små doftstråk av alldeles nybryggt kaffe från köket…

Howard har tydligen dragit sönder en ljumske.
Å det grövsta.
Då är det helt givet att han inte kan vara med i Columbus.
Henke eller Big Ben Bishop borde stå på tur – om de nu inte tackat nej, det kan ju mycket väl vara så också.
Fast NHL tar säkert och kallar in Mike Smith istället.
* * *
Jag håller helt med Stopcomplainining:
I ett renodlat jippo, som bara handlar om skoj, borde de största artisterna vara med.
Som EK65, som Subban, som…eh, Zäta!
Men det är som det är.
* * *
Vad har Wings att kalla in när nu både Howard och Monstret är satta ur stridbart skick.
Jo, olyckan Mrazek kommer ju stå, men ska backas upp också.
Tom McCollum i Grand Rapids, är han nåt att hålla i handen när åskan går?
* * *
Vad säger du, Skånske Jan? Får jag sitta på din North Carolina-veranda och prata skit över några starka moonshine-drinkar om jag skippar Columbus?
* * *
Max Pacioretty är en bra hockeyspelare.
* * *
Kaffet är fanimig slut, så nu måste jag gå ut lik förbannat.
Don’t worry, snart tillbaka.

Stackars Zäta.
Nä, vi börjar om:
Stackars, stackars, stackars, stackars Zäta!
Han blev inte uttagen i All Star-laget i år heller.
Istället tvingas han nu ha ledigt och får i värsta fall ligga i en solstol på en beach vid nån alldeles för lyxig resort på karibisk dröm-ö i flera dagar.
Bli inte förvånade om han inte alls klarar av att prestera mot Saturday Night Nicky i kväll…
* * *
Nä, i själva verket är det mig det är synd om.
Det visade sig ju att en enda blågul pjäs blev uttagen:
OEL.
Skoj för honom, och välförtjänt.
Sen har vi förstås Forsberg från Åkerö i rookie-laget också.
Men i praktiken innebär det här nog ändå att jag får ta mig till Ohio på eget bevåg och sen inte har så mycket att ordbajja om.
Eller så kanske jag också skiter i alltihop och tar en semester i solen jag med.
På Skånske Jans veranda i North Carolina kanske…
* * *
Jimmy Howard är uttagen – men inte Henke Lundqvist.
Ha ha ha.
Det var ett roligt skämt.
* * *
Ja se, nu har Brouwer redan gjort 1-0 för Caps.
* * *
Det kan förstås vara så att Henke tackat nej också.
Han har ju visst sinne för stil och ville väl inte visa sig i de rent hiskeliga All Star-tröjorna.
* * *
Fast Howard verkar ha gjort sig väldigt illa vid målet och rullas de facto ut på bår.
Så, sorry Henke.
Du kan få lov att dra på dig de en sån där hiskelig All Star-tröja i alla fall…
* * *
Gustav Nyquist kan andas ut.
Han har en Mexiko-resa bokad i slutet av månaden, uppger en uppgiftslämnare i hästpolofantastens närhet.
Samma uppgiftslämnare gör emellertid också gällande att ”Gus” har avbokningsskydd.
Utifall…
* * *
Nä, nu tar vi och tittar på lite matcher igen.

Nä, Forsberg har en rätt tyst eftermiddag.
Men istället tar Calle Järnkrok till orda och avgör skräpmatchen i X:et.
Brynäsare kan också.
Ibland….
* * *
Men…Matt Cooke är ju ”reformerad”, no?
Så när vi ser att han crosscheckar Shea Weber rakt i ansiktet ser vi förstås fel, på något annat vis kan det ju inte vara.
* * *
Sluta hacka på John J – tvåfaldig ”Årets kommentator” och allt.
Han får skriva hur mycket han vill och den som vill bland a upp degen är välkommen att kontra.
* * *
Skånske Jan blir plötsligt lite, ehum, upprörd…
* * *
Nu blir det paus fram till kväll, för jag ska producera lite artiklar och hinner inte hänga med i tredjeperren i Denver.
Men häng på igen under natten.
Red Wings får passa sig för Nicky B.
Det är ju lördagkväll!

Forsberg från Åkerö fräser precis i inledningen iväg ett skott som Bäckström håller på att tappa in bakom ryggen.
Annars händer inte mer i den här perioden än det vanligen gör i Tranås en tisdagkväll i februari.
Stentrist är vad det är.
Och jag som ett tag hade planer att begå min Xcel Energy-debut just idag.
Vilken oändlig tur att den resan inte gick att genomföra.
* * *
Nej, Pastrnak avgör inte med sitt första NHL-mål.
Han avgör med sitt andra.
Ha, så festligt!
* * *
Det är först idag det slår mig att Mike Yeo, Wild-coachen, är påfallande lik Svenskans redaktionschef Martin Jönsson.
Nu är frågan om Yeo också har bra musiksmak och gillar exempelvis cajun-kungen Johnny Allen.
* * *
Att den förre SSK-tjecken gör sådan succé ursäktar inte det oerhört långsökta rubben på nhl.com:
”Blast from the pastrnak”.
Herregud.
* * *
Nej, Confuse, till vardags är jag av åsikten att bara barn ska dricka mjölk, men jag fick i förmiddags plötsligt för mig att köpa en liten flaska till frukostmackan och det var förbryllande gott.
I kaffe ska det definitivt inte vara några mejeriprodukter.
Det tycker jag är som att ha rödbetor i julmusten.
* * *
Christian Folin blir intervjuad i pausen och låter som att han aldrig gjort något annat än pratat engelska.
* * *
Forsberg i tredje.
Believe!

Niklas Bäckström suger.
Ja, Niklas alltså – målisen i Minnesota.
Inte Nicklas – Saturday Night Fever från Valbo,
Minnesota, som krisat big time på slutet, inleder i ursinnig forcering och pepprar Rinne med skott. Sen får Predators en ströchans och gör billigt mål direkt.
It’s undermining, som Tony Soprano skulle muttrat.
* * *
Det är sex svenskar på isen i X:et, Confuse. Forsberg, Ekholm, Järnkrok och Stålberg för Preds – och Folin och Brodin för Wild.
Så du kan vifta ännu ivrigare med den imaginära fanan!
* * *
Värst för Wild är att den andre keepern under första halvan av grundserien, gamle Ekeliw-favoriten Darcy Kuemper, varit ännu kassare.
Ja, rentav så kass att det för fansen nästan torde kännas som en lättnad att han nu är skadad och ersatts av gamle journeymannen John Curry på bänken.
* * *
Med tanke på att Mason gick sönder redan i början av matchen är det helt okej av Flyers att bara ligga under med 1-0 mot Bruins.
* * *
Nu har ju Wild stagat upp det här hyggligt ändå och om Vanek skjutit istället för att slå en löjlig backhand-passning i slutet hade de rentav kunnat ha ledningen.
Men jag är skeptisk.
När Predators vaknar och börjar spela som de brukar kommer Bäckström att svika kompisarna igen.
* * *
Ja, det är förstås fritt fram att ha synpunkter på listan – och komma med egna förslag.
Bara vi är överens om att det som vanligt ändå är bloggen som har rätt!
* * *
Det är inte alls omöjligt att det inte blir några fel mål i Wells Fargo – och i så fall har ju David Pastrnak avgjort en match med sitt första NHL-mål.
Coolt.
* * *
Är det någon som har ETA gällande All Star-trupperna? Jag vill veta nu!
* * *
Charlie Coyle är en liten favorit i Wild. Så heter ju egentligen bara skäggiga sångare i sädigt svängiga och bourbon-ångande rockband från södern.
* * *
Nu ska jag dricka – mjölk.

Ja, kontinuiteten i bloggens lista visade sig ju gå om intet lika snabbt som en ledning efter första perioden i Rexall Place i Edmonton.
Jag hade tänkt att den skulle återkomma varje vecka, men till det har det funnits vare sig tid eller – för att nu vara helt ärlig – lust.
Det blir så mycket NHL med livebloggar, referat om nätterna, vanliga texter till tidningen, Zuccarello-krönikor, podcast och videoinslag åt Front 242-Åkes Hockeystudion att det helt enkelt inte funnits något bränsle kvar för att göra en sån här lista någorlunda rolig.
Men just idag, lördag 10 januari, når NHL:s grundserie officiellt halvvägsmarkeringen och jag tänkte att det kunde vara på sin plats med en bäst & sämst of de här första tre månaderna.
Så here we go!

BIFFENS LISTA

1. Chicago Blackhawks.
– Andra lag har mer poäng, det är bekant, men Blackhawks har under faser när de nått full kapacitet spelat bästa hockeyn. Såna gånger finns det inget bättre lag. Någonstans. Alltjämt bloggens Stanley Cup-kandidat.
2. Tyler Seguin.
– Han tillhör ett Dallas som vinglar värre än en genomsnittlig NHL-bloggare efter två dry martini på Smith & Wollensky. Ändå gör han fler mål än någon annan. Det är en riktigt bländande bedrift.
3. Nashville Predators.
– Peter Lavoilette kan boka rum i Vegas till midsommar redan nu, för han kommer få Jack Adams Awards. Det är självklart när han gjort en regelrätt contender av ett lag som före säsongen bara såg ut som ett mischmasch av leftovers. Mest imponerande: Inte en enda gång har de förlorat två matcher i rad. Det vill säga: Varje gång de förlorat har de kommit tillbaka och vunnit matchen därpå. Music City har inte sett sådan mental hårdhet sedan Merle Haggard var ung.
4. Tarasenko & Hästpolo-Gustav Nyquist.
– De två ynglingarna får dela på utmärkelsen ”Årets mål”. Tarasenko gjorde Maradona-varianten här på Garden och Hästpolo åkte som en racerbil på Indianapolis Speedway genom Ottawas zon innan han, efter 28 sekunder med pucken på klubbbladet, tyckte att det var dags att stänka in den bakom Craig Anderson.
5. GM Snow.
– Att Garth Snow någonsin skulle slå sig in bland Biffens heta framstod så sent som för ett år sedan som en omöjlig utopi, men goddamned it: Han dribblade kalsongerna av alla kollegor när han precis före seriestarten trejdade till sig både Johnny Boom Boom och Nick Leddy och gjorde Long Island till en verklig hockey-destination för första gången på flera decennier. Höstens chef.
6. Anaheim Ducks.
– Vi kan ju inte bara förbigå ankflocken när den häckat på förstaplatsen i tabellen längst av alla. Ducks är bra. Ducks är väldigt, väldigt bra, till och med. Och i år finns det nånting i framtoningen, en ny sorts pondus, som indikerar att det här kan vara året när ett Bruce Boudreau-lag inte bara svänger i grundserien.
7. Mark Giordano.
– Oväntad, men rätt odiskutabel, Norris Trophy-vinnare. Efter halva säsongen alltså. Nu ska Calgary-flammorna brinna med samma glöd under den långa galärslavs-grinden under andra halvan också. Det blir den verkliga utmaningen.
8. Pekka Rinne.
– En mer väntad, och lika odiskutabel, Vezina Trophy-vinnare. Man får ju inte glömma det när man snackar om Nashvilles succé. De har Pekka längst bak. Det har ingen annan.
9. Filip ”Calder Trophy” Forsberg.
– Årets rookie kommer från Åkerö i Leksand. Det är den roligaste svenska överraskningen sedan Henrik blev Kung Henrik.
10. One-Two Punch & Sophmore Slump.
– Det är Ekeliw som sjunger, Viktor Norén från Sugarplum Fairy och Viktor & The Blood som mixar och yours truly som sufflerar i bakgrunden. Resultatet hörs i Sportbladets NHL-podcast nästan varje vecka och kan inte beskrivas som något mindre än det svenska musikundret 2.0.

BIFFENS BU

•Buffalo, Edmonton och Carolina.
– Det gick att förutspå att det skulle bli ett plura jonssonskt hundår till för den här trojkan, men hallå. De har ju, när det varit som värst, sett ut som regelrätta AHL-lag. Inte okej.
•Mike Smith.
– Han är inte enda problemet i Arizona, men han är det största. En av ligans bästa förstamålvakter har plötsligt blivit den klart sämsta.
•Domarnivån.
– Här brukar vi inte ödsla energi på att klaga på domare, men i år har NHL-zebrornas standard understundom varit på rena Edmonton-nivå. Priset togs när Detroits Glendening åkte ut för goaltender interference för att Washingtons Braden Holtby ramlade omkull, utan att Glendening ens var i närheten.

CITATET

– Fuck me!
Joel ”Punggrepparen” Quenneville vid otaliga tillfällen i båset under ”Road to Winter Classic” och jag fann det lika slå-på-knäna-underhållande varje gång. Han ser, och låter, så rasande rolig ut när han blir arg.
* * *
Det här inlägget ska, vill jag också påpeka, ses som intro inför en lång blogglördag i korresoffan.
Vi har ju till att börja med tre fina matinéer – av vilka jag framförallt tänker fokusera på Minnesota-Nashville – och sedan en lång kväll med kittlande match-ups som Montreal-Pittsburgh, Washington-Detroit, Vancouver-Calgary och San Jose-NY Rangers.
Gå ut?
Äh, det är ändå för kallt i New York just nu.
* * *
Det är även denna lördag NHL ämnar offentliggöra resten av All Star-trupperna.
Spelarna i hela ligan håller andan.
Nej, inte för att de vill vara med under spektaklet i Columbus. Tvärtom, de håller alla tummar de har för att de ska kunna dra till Florida eller Karibien några dagar…
Jag missunnar förstås inte mina landsmän i ligan lite holiday in the sun, men hoppas att åtminstone några av dem – en Lundqvist, en Sedin eller två, kanske en Forsberg och en Bäckström – blir uttagna.
Annars väntar bara en massa partajande för bloggen i Ohio i slutet av månaden…
* * *
De mest positiva överraskningarna utöver Nashville är Islanders, Winnipeg, Calgary, Washington, Vancouver och Florida.
Jo, jag vet att jag varnade lite för Florida redan i Stora Tipset inför säsongen, men det var ju bara för att göra mig märkvärdig.
* * *
Zäta till All Star?
Ja, det är ju en livslång dröm – för mig såväl som för honom – men ryktet säger att han blir ratad i år också.
Jag ska snart ringa och göra en snyftig ”Hur känns det”-intervju med den stackaren…
* * *
De mest negativa överraskningarna är Boston, Dallas, Colorado, Minnesota, Columbus och i någon mån New Jersey.
* * *
Jag hade gärna haft med John Tavares på Biffens Lista också, men han får ses som inkluderad i Garth Snow-hyllningen.
Avgörandet i natt, när han bara tog pucken av stackars Adam Larsson – ouch.
Det var den grövsta street mugging som genomförts i de här trakterna sedan innan Giuliani blev borgmästare.
Men Old School Lou är snäll och konstaterar bara att backar så unga som Youngblood måste gå igenom slikt för att lära sig.
Sant.
* * *
Jag brukar verkligen inte vara långsint, men blev så heligt förbannad på EA Sports under en ”Stanley Cup-final”i våras – när datorn plötsligt bara tog över i Game 7…. – att jag inte spelat nåt mer och inte heller köpt NHL 15.
Men nu har jag blivit lite sugen igen, fuskat i några matcher på 14-versionen och vill härmed fråga:
Är NHL 15 nåt att ha?
* * *
Coyotes svajar värre än svenska dollarkursen, men Oliver Ekman-Larsson står – för att nu fullfölja den i sig själv rätt haltande metaforen – för egen del stadig som schweizerfrancen mitt i blåsten.
Han delar inte bara förstaplatsen i backarnas målliga med Brent Burns och Erik Johnson – han är, som jag fick påpekat av vaken läsare på twitter, den som gjort flest game winning-goals av alla också.
Åh, tänk om den gode smålänningen spelade i ett bra lag…
* * *
Lär mig av Norrans Hockeyblogg att Melker Karlsson – som helt sensationellt gjort mål i fyra matcher i rad nu – inte alls ska kallas Farbror Melker utan Melkman, eftersom han ”always delivers”.
Genialt.
* * *
Både Lille Fridolf Boudreau och Darryl Sutter strösslade beröm över Rangers – framförallt för deras speed – efter dubbelsegrarna i La La Land och det ska man kanske ta med ett par fingermått salt från den Pacific Ocean de har utanför sina fönster, coacher uttrycker sällan sitt hjärtas mening när de pratar om andra lag, men nog fan är det nånting med Blueshirts just nu.
Dubbelseger i södra Kalifornien, tolv vinster på de tretton senaste matcherna – och så kommer statistiker och berättar att de är det första östlag som slagit Canucks, Ducks, Flames, Kings och Oilers on the road under en och samma säsong sedan Bruins och Habs gjorde just det 1997-1998.
Det finns hygglig chans för en ny oförglömlig hockeyvår i New York City.
* * *
Jamen, hörrni.
Nu börjar den här långa, fina hockeylördagen snart.
Gå gärna loss i kommentatorsspåret.
Jag dyker upp med del 2 efter första perioden i St. Paul.

4-1-seger mot serieledarna.
I Disneyland.
Well, det är nog dags att börja ta Rangers på verkligt allvar igen.
När de är så här noggranna med alla detaljer, håller ihop lagdelarna så här bra och får upp sån här fart – då är de inte lätta att slå.
* * *
– That’s why Zuccarello should shoot more often, hojtar Joe Micheletti upphetsat när Zuuuuke dammar in ett slagskott och man kan ju bara hålla med.
Den bössan använder han på tok för sällan.
* * *
NYR, du vet att det var du som spräckte nollan med din jinx, eller hur?
* * *
Jag tycker Sami Vatanen gjorde väldigt fint intryck.
Har han spelat med sån här pondus hela säsongen?
* * *
Nu ska jag vrida upp värmefläkten på max så det går att sova i det som nyheterna nu kallas en ”deep freeze” i New York.
God natt, vänner.