En händelse som ser ut som en tanke så här lagom till årets första match på Madison Square Garden:
Först börjar det snöa kraftigt i New York – och efter några timmar övergår snön i något slags vidrig slaskblandning, lika otrevlig att träffas av i ansiktet som, föreställer jag mig, den is motståndarforwards som tvärnitar vid hans målgård sprutar på Henke.
Det är som att själve gud så här två dygn efter Winter Classic-spektaklet i Washington vill påminna om att hockey ska spelas inomhus.
Titta, säger han, så här jävligt kan det bli om ni är ute i det fria och krånglar. Nu spelar det ingen roll alls, för ni har tak över huvudet och värme i elementen och kan sitta i bara skjortärmarna i bekväma stolar, flertalet belägna på perfekt avstånd från isen.
Jag instämmer helhjärtat och sätter mig härmed mycket förnöjsamt – utan extrastrumpor i skorna och löjlig mössa på huvudet – på den varma pressläktaren för att avnjuta en helt vanlig NHL-match mellan New York Rangers och Buffalo Sabres.
* * *
Den nyårsafton jag firade ett dygn för sent – efter friluftsdagen på Nationals Park – blev påfallande städad och värdig.
Jag tog en drajja före en solo-middag på Hamilton, följde upp med några glas i baren på Ebbitt och åkte sen tillbaka till hotellet och knöt mig.
Farbror är gammal och blir lätt trött, förstår ni.
* * *
Det hade varit kul ”göra” en morgonvärmning Sabres idag, framförallt som glade gotlänningen Johan Larsson ingår i truppen just nu. Han framstår allt tydligare som en sån som kan förse en blogg av det här slaget med högkaratigt material. En Fast Freddy Shoestring, en Andreas Lilja, en Douglas Murray.
Men tyvärr, de spelade även igår kväll.
Såna gånger skickas lagen på nattflighter till nästa stad direkt efter matchen och checkar in på hotell framåt småtimmarna och istället för att skejta får spelarna ligga sina garanterat bekväma sängar och dra sig hela förmiddagarna.
Latmaskar!
* * *
Att jag inte levde upp till kommentatorn Taggens förväntningar ens på min egen lilla nyårsafton hindrade mig inte från att dagen efter ställa till med scener värdiga Bradley Cooper när han och polarna vaknar med en tiger på hotellrummet i Vegas i första Hangover-filmen.
Först fem sekunder efter att jag klivit ur taxin vid Union Station kom jag på att jag hade en väska i bakluckan också – innehållande både snusstockar, ett par favoritkavajer och omistlig T-shirt med Curtis Mayfield-tryck – men då hade chauffören redan hunnit köra iväg.
Så jag älgade iväg efter honom över parkeringsplan, i så hög hastighet som en sån som jag överhuvudtaget får upp, viftande och skrikande om hjälp att ”Stop that cab!”.
Det var, att döma av de roade reaktionerna i omgivningarna, en mycket komisk syn.
Men jag fick verkligen stopp på fanskapet, precis innan han skulle försvinna iväg längs Massachusetts Avenue, och vad gör man inte för en Curtis Mayfield-tischa?
* * *
Exakt var på Manhattan ett lag som Sabres kvartar en sån här gång vet jag inte, men under slutspelsserien 2007 – när de var så bra och hade en sista chans på väldigt länge att gå hela vägen – vet jag att de använde tjusiga Ritz-Carlton i Battery Park som högkvarter.
– Helt grymt, sa Hanky Tank Tallinder den gången.
Men det var som sagt slutspel det – då ska grabbarna ha det extra lyxigt och allting uppgraderas. Nu gissar jag att de får nöja sig med, typ, Westin strax norr om Times Square.
* * *
Bruins, Bruins, Bruins…
Just när det känns som att de fått ordning på grejorna gör de en match som den idag och får spö mot divisions- och streckrivalen Ottawa.
Det blir mer och mer begripligt att Lillbjörn och Storbjörn, som det verkar, gått i ide.
* * *
Rangers beat-reportrar är lätt uppspelta idag.
För redan imorrn flyger de alla till Kalifornien, där laget de följer har tre matcher kommande vecka.
Med tanke på hur det ser utanför fönstren är upphetsningen lätt att förstå.
* * *
För bara några veckor sedan hade Sabres, som Kometen påpekade under ett av sina numer sorgligt sällsynta gästspel i kommentatorsspåret, blott fyra poäng upp till slutspelsstrecket.
Nu är det tretton igen.
Tretton!
Den stora vändningen kom milt uttryckt av sig och jag har svårt att frigöra mig från misstanken att väldigt många spelare blev darriga och vek ner sig så fort verkligt hopp, och därmd lite förväntningar, väcktes i norra New York.
Motargument på det?
* * *
Bli inte rädda om ni skulle råka se mig scvischa förbi i bakgrunden på några tv-bilder från The Wooooorld’s most famous ikväll.
Jag ser, egentligen, inte FULLT så här förfärlig ut.
Det har under mellandags- och Winter Classic-kaoset bara varit svårt att hitta en lucka för besök hos de ryska barberarna på St Marks Place, så tills på måndag sitter jag här med ett rent Zäta-artat (nåja) slutspelsskägg.
* * *
Men Kometen – ikväll är du väl med oss?
Att se på Buffalo utan din närvaro i spåret är som att fira jul utan tomten.
* * *
Det är oklart om Marc Staal kan spela i afton, meddelar Badtofflan på sin presskonferens.
Staal-klanens farfar avled nyligen och Marc återvände från begravning uppe i Kanada så sent som i morse.
Om inte har hemmalaget både Matt Hunwick och John Moore på isen.
Låt inte mig hindra några Rangers-fansen från att likafullt se fram emot den här matchen.
* * *
Prytz har, som siste favorit med mångårig stammisstatus i spåret, fortfarande inte upplyst oss om hemort.
Skandal.
Snart placerar jag honom i Tranås på ren trots.
* * *
Nu verkar det som att Sabres coach, Ted Nolan, fastnade med tomteskägget i knäckdegen under helgerna också.
Han berövar oss den blågula målvaktsmatchen och startar Neuvirth istället för Enroth – för andra kvällen i rad.
Vad är det för dumheter?
* * *
Nyårslöften börjar inte gälla förrän på måndag, va?
Bra, då kan jag ta en näve m&m:s ikväll också.
* * *
Det konstiga med Rangers är att de vunnit nio av sina tio senaste matcher – och ändå inte kommit nånstans.
De ligger kvar på sista Wild card-platsen, och kan vid minsta hicka ramla ner under strecket igen.
Det beror, förstås, på att även huvudkonkurrenterna – främst Washington, Florida och Toronto – vinner mest hela tiden.
– Så ser det ut. Det är fakta. Alla vinner. Och det betyder att vi måste fortsätta vinna. Hela tiden. Det kommer bli en utmaning bara att komma till slutspel i år, understryker Kung Lundqvist.
* * *
Här återgår vi, med stor entusiasm, till vardagen just på måndag, men det slår mig plötsligt:
Ni har ju trettondagsafton och trettondag också.
Ska det verkligen vara nödvändigt?
Let’s get on med ekorrhjulsracet igen.
* * *
Vi får se dagens, typ, hetaste NHL-stjärna på Garden isen ikväll:
Zemgus Girgensons.
Det har just blivit klart att han, tack vare röstningskampanjen hemma i Lettland, är uttagen i All Star-lagets förstafemma.
Med sig ut i det skarpaste strålkastarskenet i Columbus får han inte mindre än fem Blackhawks-profiler:
Duncan Keith, Brent Seabrook, Patrick Kane, Jonathan Toews och Corey Crafword.
Hallå.
Vad fånigt.
* * *
Det gläder mig att se att Viktor Stålberg efter alla satans motgångar är tillbaka i Preds-tröja – och omedelbart bidrar med en assist.
* * *
Fast den lettländska Girgensons-kampanjen är samtidigt väldigt uppmuntrande för oss i Zäta-till-All-Star-sällskapet.
Jag har redan börjat planera för en likartad mobilisering i Sverige nästa höst.
* * *
Det är verkligen en lättnad att inte behöva tänka på om det glänser för mycket i isen idag.
* * *
Fortsättningsvis borde de som står för Awards-omröstningarna få sköta även uttagningen av den där första All Star-femman.
Det vill säga jag och kollegorna i PHWA…
* * *
Hagge ser ut som en kinapuff på väg att detonera under värmningen.
Han gör två ikväll.
* * *
Vi får ju hoppas att NHL fyller på med lite blågul glans i de övriga All Star-femmorna de kommande dagarna.
Annars skippar jag helgen i Columbus och åker och jagar Zäta i Karibien istället.
* * *
Riktig hockey börjar spelas alldeles snart.
Vad kul det ska bli.
