Visst sjutton fullbordar Bäckis ett äkta hat trick.
Magi!
Sen blir det ändå VÄLDIGT spännande när Bolts gör två snabba i tredje och ligger på även för kvittering, men till slut sätter Fehr 4-2 i tom kasse.
Mer kommer!

Washington – Tampa 2-0 (Period 2)
* * *
Nicky B!
Han brinner som julbocken hemma i Gävle och frälser Washington med två kassar i mittperioden.
Det var väl det jag visste – han hade verkligen en Royal Flush gömd i den fladdrande skjortärmen.
Nu knyter vi ihop tomtesäcken med ett hat trick, tycker jag.
* * *
Jag ber rent allmänt att få utbrista:
Hej tomtegubbar!
Det blir äntligen lite liv i (adventskalender-)luckan i Verizon Center under den här perren.
Caps dödar ett två minuter långt tre-mot-fem-läge, får lika mycket energi som jättegranen vid Rockefeller Center på Manhattan och strax därpå prickar stjärngossen från Valbo in sitt första med en fantastisk julklapp till backhand.
Vi tindrar alla med ögonen.
* * *
Bolts, däremot, fortsätter se ut som pepparkaksdeg som inte gräddats tillräckligt länge.
Ja, Holtby spelar som jesusbarnet itself i kassen under delar av det långa mega-PP:t, men ändå.
Ett lag bestyckat med så många massförstörelsevapen ska inte kunna avlossa så många tomhylsor.
* * *
Tack vare BubbaBolt och Åsa i Memphis – och en snabb koll i online-ordboken – har vi kommit fram till att ”fjät” betyder steg
Makes sense.
Men då återstår ”stuva”.
Det enda ordboken har att föreslå i det fallet är ”göra stuvning” och tänk vad trevligt det vore, jag skulle till exempel gärna veva ihop en kantarellstuvning på hotellrummet ikväll, men – det passar inte riktigt i sångtexten, kan jag tycka.
* * *
Det är ett jädra tjafsande efter nästan varenda avblåsning.
Spela hockey, bonnjävlar.
* * *
Jodå, John J. Alice Cooper höll på med fladdermöss och höns och ormar och skit han också.
Kul kille, tyckte jag alltid.
* * *
Jag tycker förstås inte att några hockeyspelare är bonnjävlar.
Jag ville bara låta lika tuff som klackarna i Stockholm.
* * *
Nu ska jag ta några spänstiga fjät bort till mediapentryt och hälla upp lite mer kaffe.

Washington – Tampa 0-0 (Period 1)
* * *
”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva”, heter det i sången vi förknippar med den här dagen.
Ja, det gör Washington Capitals också.
Inte för att jag vet vad vare sig fjät eller stuva är för något, men Ovie & co rör sig verkligen lika sävligt som ett Lucia-tåg över isen i den här perren – framförallt i inledningen och under två finfina powerplay-lägen.
Jag som trodde de skulle glänsa över sjö och strand ikväll.
* * *
Lightning tänder inte tusen juleljus de heller.
De har snarare en stilla natt och får, som de värsta slöa stalledrängarna, bara iväg två skott på hela perioden.
Det vore roligt om fler började raska över isen i Verizon…
** *
När Stamkos mål döms bort ser Bolts-coachen Jon Cooper lika förgrymmad ut som sin namne Alice i begrepp att bita halsen av en fladdermus.
Och visst, Cally blir ju inknuffad i Holtby.
Men han kan ju prata med Tomas Holmström om det – domarna dömer så nuförtiden.
* * *
Fjät?
* * *
”No justice, no peace”, skrek demonstranterna nere på Pennsylvania Avenue tidigare idag.
Tom Wilson håller med när Brenden Morrow är dum och ger honom en duktig omgång stryk.
* * *
Och stuva?
* **
Määä, vilka dretpassningar Caps slår under sina inledande powerplay…
* * *
Noterar på inzoomningsbilder under värmningen att Herr Ovetjkin bestämt börjat få några grå hårstrån i kalufsen.
Ja, vem har inte det?
Men jag är 18 år äldre också – och har mycket mer stress i mitt arma liv.
Fast det är klart – Sotji…
* * *
Nu suger det här jävla Verizon-nätet som ett helt Edmonton Oilers igen.
Så ha tålamod och överseende.
Fördröjningarna beror inte på mig.
* * *
Apropå Oilers:
Såg ni Viktor Fasths utbrott monumentale på lagkamraterna under fiaskot mot Anaheim?
Props till Viktor!
Det förtjänade de slöa kretinerna.
* * *
Vad bra, Åsa.
Ett stick i armen står jag ut med.
Men du, Toronto…genomklappningen kommer förr eller senare, lika säkert som last call vid halv två på Beale Street-barerna i din hemstad.
Är du redo för det?
* * *
I torsdags en Golden Retriver på isen.
Ikväll – en Beagle.
Ah, förlåt.
* * *
Nationalsångsvokalisten i Verizon är best in the business.
Han håller samma tempo i verserna som Carl Hagelin håller på grillorna och är det nåt alla som går ofta på hockey uppskattar – för att nu inte tala om spelarna – är det när de river av den där trudelutten snabbt.
* * *
Jodu, Fundersam – vi sitter nästan uteslutande högst upp under takåsarna och i många arenor, den här inkluderad, skulle det behövas teleskop för att följa händelserna på isen.
* * *
Jag är på riktigt Wennerholm-humör och tycker att Caps-centern Michael Latta kan ta och latta upp pucken till Burra Junior nån gång.
* * *
Nu ska jag låtsas att pauskaffet är spetsat med glögg, så jag blir lite gladare.

Surprise – igen.
Yours truly Biff är alltså kvar i nationens huvudstad och ska se på hockey ikväll också.
Washington Capitals mot Tampa Bay Lightning.
Det låter, i alla på det så kallade papperet, som en betydligt mer sevärd tillställning än den mellan Caps och Jackets i torsdags.
Jag menar – Vigge för fan.
Och Strålle.
Och gammal rivalitet som dröjer kvar sen bägge lagen tillhörde den lätt sorglustiga Southeast-divisionen.
Så:
Ta nu och avnjut Lucia med bloggen.
* * *
Jag tror först det är en Bäckis-klack som är ute och röjer när jag kommer vaggande Chinatown under sena eftermiddagen.
Det låter ju som de skriker ”Vem är bäst? Bäckis!” medan de kloggar igen trafiken i korsningen 7th Street och F Street – och jag nickar förstås instämmande åt de visdomsorden.
Men det visar sig vara militanta utbrytare från ”Justice for all”-demonstrationen jag bevakade åt nyheterna tidigare idag och de skriker inte om maestro från Valbo.
De skriker ”Who’s streets? Our streets!”.
Right on, säger gamle radikalbiffen.
Bara de nu inte ställer till så att Nicky inte kan ta sig till garaget med fin-SUV:n – eller att Tampas buss blir stående i korsningen.
Det vore att ta missnöjesyttringarna väl långt, no?
* * *
Burra Junior is back.
Han ersätter Jason Chimera – som drog på sig Trotzens heliga vrede när han tog den fåniga övertidsutvisningen Columbus sedan kunde utnyttja till att avgöra torsdagens drabbning.
Och att han inte skulle få spela ikväll kunde vi räkna ut när bloggen – alltid ute i sanningens tjänst – frågade om det stämde att Caps tagit beslutet att inte släppa Andre till JVM.
Nej, muttrade Trotzen, något sånt beslut var inte taget – och tillade sedan surt:
– Men nu har jag en bra anledning att spela honom.
Tjena Chimera, tänkte vi alla då – och mycket riktigt.
* * *
Det är inga hundar på Verizon-isen timmarna före match idag – men väl en en gaffeltruck.
Jo, kolla.

Det har tydligen spelats college-basket tidigare under dagen och vaktmästarna får i en hast förvandla court till rink mellan evenemangen.
Den proceduren har jag bara sett hemma på Garden tidigare, men jag antar att effekten är densamma här:
Isen blir sämre än den jag hade i bourbon-glaset i hotellbaren igår kväll.
* * *
Bolts asså.
Det är ju fortfarande ett av de verkligen topplagen här i öst, men det känns som att de tappat lite sista omgångarna och inte riktigt spelat på den nivå en sån som Ekeliw förväntar sig.
Övertidsseger mot Carolina imponerar ju inte, inte 1-3-torsk mot Columbus heller.
Ikväll kan vara ett bra läge att trycka till på gasen igen, så inte ett till synes glödhett Montreal kommer ikapp och går om snart.
* * *
Who’s kaffe? Biffens kaffe!

* * *
Taggen, nu är du ute och slirar.
Försök hålla dina inlägg i kommentatorsspåret någotsånär anständiga, okej?
* * *
Om Panthers tar poäng mot Sabres i natt – och oddsen talar väl för det – halkar Boston Bruins ner under slutspelsstrecket.
Efter 30 spelade matcher.
Nånting är verkligen inte som det ska i Beantown i år.
* * *
Det hänger, sedan många år, en fin bild på Bengt-Åke Gustafsson i korridorerna bakom pressläktaren i Verizon och varje gång jag går förbi den tänker jag ”Määäh, vilken dretpassning!”.
Så sa han nämligen en gång, på bredast möjliga Karlskoga-mål, när vi hade platserna bredvid på Garden och jag tyckte, och tycker fortfarande, att det var väldigt festligt.
* * *
Jaha, även Crosby har fått påssjuka; han såg i alla fall ut som en halv Dizzy Gillespie på bilderna från Pittsburgh igår.
Om NHL tillåter DET att hända går ingen säker.
Nu påstod visserligen en mig närstående ex-bankkassörska – ja, mamma alltså – häromdagen att jag vaccinerades som barn, men jag tänker nog ändå göra en Roland i Torsk på Tallin och för säkerhets skull be att få en spruta till i ändalykten.
* * *
Om jag varit hemma i New York ikväll kan jag lova att jag satt mig bakom ratten och kört ut till Long Island.
Islanders-Blackhawks är en potentiell rumble in the jungle-klassiker.
Men tjänsten kallade, så – Nassau Coliseum får vänta.
* * *
Det var ett tag sedan Vigge Hedman pangade in en puck nu.
Jag tror torkan är över ikväll.
* * *
Nästan alltid i lurarna under introhamrande den här hösten:
Mando Diaos ”Love Lasts Forever” – om och om igen.
Jag blir, utan att riktigt förstå varför, alldeles mjuk i hjärtat och våt i ögonvrån – och samtidigt fulltankad med pepp inför match.
Mer kan man inte önska sig av en intro-låt.
* * *
Jag anar samtidigt att Nicky B har ett par ess gömda i tröjärmen just ikväll – kanske nog för hel royal flush.
Han, och hela Caps, gjorde säsongens match när de så sent som förra veckan klappade till just Lightning och nåt säger mig att de avser reprisera den insatsen i denna retur.
* * *
Det är mindre än två år sedan den här laptoppen var rookie och gjorde sina första, gloriösa matcher – om jag inte minns fel i just Nassau Coliseum när Isles mötte Penguins i playoff.
Tyvärr har det gått snabbt utför, han är redan lika illa tilltygad som Stephen Weiss ljumskar och måste förmodligen avbryta sin NHL-karriär inom kort.
Ersättare?
Well, Eken – min särskilde materialförvaltare – har kallats in för scouting i veckan.
* * *
Det blir ingen ”Road to Winter Classic” på HBO i år – men väl på den högst obskyra kanalen Epix.
Första avsnitten börjar filmas nu, här i Verizon Center, och såklart – bloggen gör allt för att komma med på ett hörn nånstans.
* * *
Jamen, let’s go då – och låt oss hoppas på några smaskiga lussekatter i form av bäckströmska soloräder och hedmanska vätebomber till slagskott.

Japp, det blir blogg från Washington ikväll med.
Capitals mot Lightning.
Kortare intro kommer runt ett

Ja, det här kan man kalla lång väntan på slutrapport…
Ah, sorry.
Jag hade så mycket annat att göra att jag helt enkelt glömde bort att jag lovat runda av här också.
Å andra sidan fanns det inte så mycket att berätta,
Caps borde ha avgjort i första perioden, men Bobrovsky var bra och sen tog Chimera en rent Poulliot-korkad utvisning i OT och sen var det över.
En sak bara.
Ni som inte trodde på uppgiften att det var en hund på isen innan matchen.
Bevis:

Så här borde det se ut oftare…

Caps hittar ett sätt att förlora, Jackets vinnaer med 18 sek kvar av OT.
Nån skvätt till kommer det nog innan nattens maratonpass i skrivgruvan tar vid..

Washington – Columbus 1-1 (Period 2)
* * *
Om det här är en Cameron Diaz-film så inte är det då ”There’s Something About Mary”.
Inte ”Vanilla Sky”, ”Being John Malkovich” eller ”The Counseler” heller.
Snarare nån av de senaste årens platta mainstream-komedier, som ”What Happens in Vegas”, ”Bad Teacher” eller ”Sex Tape”.
Hur var det nu jag i värsta fall befarade att jag skulle säga?
Vad fan gör jag här…
* * *
Caps har chansen att sätta sprätt på tillställningen när James Wiesniewski tar en obegåvad dubbel minor i slutet, men no enchilada.
De bombar duktigt mot Bobrovsky och får upp skottstatistiken mot svindlande nivåer igen – det är 28-10 nu – men den ryske målisen ser i praktiken allt som kommer mot honom och emellanåt kan man tycka att det blir lite enahanda, och lättläst, när Ovie hela tiden står med bössan laddad och bara väntar på passning.
* * *
Ja, Lappen, det Cameron-upplägget trodde jag också på, men hon tycks ha slarvat bort sin ackreditering…
* * *
Alex Steens replik på plötsliga trejdrykten är snabb och utan pardon:
Mål direkt på Islanders-Halak.
* * *
Lite fint är det ändå att delar av Verizon-publiken tagit upp den klassiska ryska ”Schaibo schaibo”-ramsan (som vanligt med reservation för stavning) när Caps har powerplay.
* * *
För tillfället har jag inget mer att säga.

Washington – Columbus 1-1 (Period 1)
* * *
Meh.
Capitals dominerar som ingen dominerat i Washington sedan Ronald Reagan vann varje delstat utom en – 49 av 50 – mot Walter Mondale i presidentvalet 1984 och har 13-1 i skott efter femton minuter.
Men så får Blue Jackets en enda chans – och kvitterar direkt.
Not good för ett hemmalag.
* * *
Blue Jackets vann många hjärtan med sin fighting spirit under slutspelet förra våren, men de orsaker fortfarande inte direkt tjurrusning mot biljettluckorna.
Jag har faktiskt aldrig sett så här lite folk i betongbunkern.
Ojvoj.
* * *
Tempot i passningsspelet under Caps långa fem-mot-tre-läge i början påminner om när min mormor la patiens åren efter sin 100-årsdag.
Å andra sidan fick hon alltid ut dem – och just som den förste av Columbus-fåglarna kommer in på isen gör ju Caps mål också.
* * *
Äh, skit på en sticka – Lill-Burra är scratchad
Var det ingen som berättade för Trotz att bloggen skulle hit just ikväll?
* * *
Däremot slår det fan blixtar om Capitals andra PP, fem mot fyra, ­ utan att det blir mål.
Fler såna lägen och det ska rimligen kunna bli angenämt att gå in i hemmakabyssen och prata med Bäckis efteråt.
* * *
Är det sant, Taddson? Kallas Burra Junior alltså för Burracuda?
Det är ju i så fall ett av de 20 bästa smeknamnen någonsin.
* * *
Åh, det här pressläktarkaffet.
Kontinentens bästa.
* * *
Jag har bara varit är en gång tidigare i år och det var just den där Detroit-matchen när Holtby föll av sig själv och domarna utdömde en av de mest skrattretande utvisningarna i hela NHL-historien.
Situationen när samma man faller i den här perren är verkligen inte lika flagrant, men den väcker minnen…
* * *
Men vem var det som kom på den befängda idén att mejeriprodukter hör hemma i kaffe?
Det är som att spruta senap i en dry martini.
* * *
Ah, vad coolt att den bastante Klas Dahlbeck pangar in sitt första NHL-mål – på Tuukka Rask och allt.
* * *
Taggen, den där rostiga patinan i Ohio har en särskild sorts lockelse – och Cincinnati är definitivt en cool stad.
* * *
Klas Dahlbeck är tydligen ett namn med fräsig klang i amerikanska öron.
Joshua Cooper från Puck Daddy twittrade just att det låter som en bad guy i ”Die Hard”.
Ha!
* * *
Nu säger Bob McKenzie tydligen att det är klart att Capitals inte släpper Burra till JVM.
Det får såklart undersökas här efter matchen.
* * *
Undrar var Cameron Diaz sitter nånstans….

Javisst – big suprise!
Bloggen sitter helt plötsligt i Verizon Center i Washingtons Chinatown och ska vara vittne när Capitals tar sig an Columbus Blue Jackets.
Ingen odödlig klassiker på papperet, precis.
Snarare tvärtom, skulle vän av sportslig ordning antagligen säga,
Men jag har andra ärenden i huvudstaden i helgen och tänkte liksom att…why not?
Bäckis är ju ändå på isen, liksom Mojo och Burra Junior – och kanske lill-X:et hos gästerna.
Jag gör mig inga föreställningar om julskyltningsträngsel i kommentatorsspåret, men det vore roligt om någon gjorde mig sällskap.
* * *
Ni får ursäkta om jag helt oförklarlig börjar nynna på Jonathan Richman-trudelutter från ”There’s Something About Mary” under kvällens gång.
För gissa vem som sitter i sätet intill, över gången, på Acela-tåget från New York?
Cameron Diaz.
I kid you not.
Det är fanimig Cameron Diaz som sitter där och ser fnissar med två väninnor.
– Ska du ner och kolla på Bäckis, har jag lust att fråga men vågar inte och det behövs ju inte heller.
Klart hon ska!
* * *
There’s Something about Marcus Johansson också.
Ni har väl sett det?
Efter topptrion Hästpolo-Gurra, Filip Forsberg och Bengan Hörnqvist är Mojo den svensk som gjort flest mål i NHL den här hösten
Nio stycken.
Det är ett mer än på hela förra säsongen.
– Jag skjuter mer, löd den lakoniska förklaringen när jag för någon vecka sedan frågade vad som hänt.
Svårare än så behöver det kanske inte vara.
Kul, hur som helst.
Johansson är en trevlig, chosefri filur – och har alltid känts lite underskattad hemma i Sverige
* * *
Jag är en hängiven stargazer och ska inte sitta här och försöka låtsas att jag inte blir alldeles till mig när jag får åka tåg i tre timmar med en sådan superstar .
Men jag är samtidigt väluppfostrad och har respekt för att människor av den sorten helst vill vara ifred i sin vardag, så jag sitter tyst och lugnt med hörlurar och lyssnar på War On Drugs och försöker låta bli att snegla mer än en gång i kvarten.
Medpassagerarna lider dock inte av sådana vanföreställningar om att diskretion kan vara en värdig kvalitet och ställer oavbrutet till med scener och ska ta selfies och prata strunt den stackars skådespelerskan omöjligen kan vara intresserad av.
Då kommer jag osökt att tänka på vad en celeber karaktär i bekantskapskretsen en gång sa:
– Jag kan inte tänka mig ett värre öde än att vara känd. Ja, det skulle vara att inte vara känd då…
* * *
Blue Jackets hade ju ett tag fler skador än ett genomsnittligt ”Grey’s Anatomy”-manus, men nu börjar de demolerade pjäserna läka och en efter en sluter upp i skyttegravarna.
Duby Duby Doo Dubinsky till exempel – och honom har den här bloggen ett gott öga till.
Det enda trista i ekvationen är att Alexander Wennberg, som jag inte sett live ännu, inte längre får plats utan lirar med Springfield i AHL.
Nu alltså.
Hans tid kommer ju såklart.
* * *
Ni tror mig inte, men när jag två och en halv timme före matchstart slår mig ner på pressläktaren – en kär gammal vän efter alla ljuvliga slutspelsdraman med Caps från 2008 och framåt – är det en hund på isen.
En sån Golden Retriver.
Det verkar vara en vakmästare – Washingtons egen Spol-Jansson – som har hand om honom.
Han kanske missuppfattade när någon kollega sa att det här med att spola isen är ett riktigt hundgöra…
* * *
Big Z gör comeback med Bruins mot Blackhawks ikväll.
Det kan behövas.
* * *
Hunden far lyckorusigt efter en boll DC:s Spol-Jansson kastar över isen.
Det påminner nästan om en rysk profil som brukar uppträda i samma rink.
Fast jycken jobbar lika hårt i bägge riktningarna, så jämförelsen spricker snabbt…
* * *
Trejdrykten får ju alltid snålvattnet att rinna – på oss bakom sargen alltså; för spelarna är det mindre kul – och nu är flera svenska namn föremål för intensivt surr.
Loui Eriksson, Patrik Berglund och Jhonas Enroth till exempel – och tanken på en chans till nytändning för Bulan i ny miljö känns inte alldeles oattraktiv, inte tanken på Enroth med ett riktigt bra lag framför sig heller.
Att Blues också skulle fundera på att trejda Alex Steen – vilket somliga dessutom påstår – tror jag dock inte på.
* * *
Som så många andra av lagen runt strecket i öst har Washington Capitals varit lite svårgreppat under grundseriens två inledande månader, men nu börjar det kännas som att Barry Trotz fått lite form på degen.
De har chansen att ta fjärde raka segern ikväll – och skulle då skaffa sig en lucka ner till närmaste divisionskonkurrenten under strecket, känd under namnet New York Rangers.
* * *
Ett mer orealistisk, men rätt kul, spekulation är att Arizona i ambitionen att trimma i lönelistorna kommer göra Oliver Ekman-Larsson tillgänglig för trejder.
Jag menar, tänk OEL i Detroit.
Då jävlar.
Men dream on, gamle Biff. Det kommer inte hända.
* * *
Apropå Arizona gör Filip Forsberg sitt första hat trick när Nashville gästar Gila River Arena i natt.
Jo, jag har en stark Saida-vibb.
* * *
En annan Blue Jacket-krigare som åter spinner på alla cylindrar är Boone Jenner.
Som man älskar det namnet
Boone Jenner.
Det låter ju som nån outlaw till trapper Zeb Macahan tvingades jaga över vidderna i Montana.
* * *
Som Julia påpekar i kommentatorsspåret är det får dråpligt att även B.Allen nu diagnostiserats med påssjuka.
Om den sätter sig i testiklarna på honom får alla verkligen ursäkta bloggens brist på anständighet – skämten kommer hagla.
* * *
De har sett grundligt jultema på saker och ting i Verizon – bland annat ”snöar” det i jumbotronen – och det är ju inte svårt när allting går i rött redan från början.
Men inte mig emot, jag är en riktig sucker för amerikansk julromantik och stämmer gärna upp i en ”Have Yourself a Very Merry Christmas” om det skulle behövas.
* * *
Papa Bäckis är, som vanligt, iskall utan hjälm på värmningen.
* * *
Jag är mäkta förvånad över att Taggen fortfarande inte avfyrat en enda kommentar om att jag är här och självfallet kommer att sitta med drink i näven på Old Ebbitt om några timmar.
Men låt mig förekomma alla spekulationer:
Det finns inga som helst öppningar för den sortens övningar ikväll.
Men helgen är ju lång.
* * *
Capitals-Blue Jackets.
Hm.
Det KAN ju finnas risk att jag om en period eller så undrar vad fan jag gör här, men jag tror inte det.
Ofta är det ju de mest oplanerade festerna som blir roligast.