Bloggen är i DC ikväll och ser matchen Capitals-Blue Jackets.
Intro ute runt 01.00.
Häng med!

Nu har det slutat regna och Manhattan ligger rätt stilla där ute.
Själv har jag just skickat hem ett snack med den fenomenale Enroth (”Det låter kanske konstigt, men det var en rätt lätt match för mig”, sa han) och väntar nu på att nå Åkerös Mike Bossy i Denver.
Sen så. Sen ska jag lägga mig tillrätta för att se sista Sons of Anarchy-avsnittet i historien.
Må Jax få någon form av redemption till slut.
Tack för i natt, vi hörs igen natten till fredag – som allra senast.

Nä, det var lite för tråkigt i Denver.
Jag hamnade i St. Paul istället – där Wild, måhända på ren ilska efter dum-Martins brutala tackling, vände 0-3- och 1-4-underläge till 5-4-seger under ett sjundundrande rock ’n’ roll-rally i tredje perioden.
Ojvoj.
* * *
Väldigt avslöjande bilder på Duncan Keith i Konsertpianistens klipp.
That’s Duncan Keith for you.
Jag minns ju också när han satte en armbåge i huvudet på Daniel Sedin – och när han stod och var nedlåtande mot en kvinnlig tv-reporter.
Tönt.
* * *
Suck, Brad Meier och kollega Brad Watson lyckas inte heller utdöma mer än en tvåminutersutvisning när Scandella slashar Tavares över vaderna som om var ute i skogen och försökte hugga ner en tall med yxa
Scandel, skulle en lustigkurre kunna säga…
* * *
Yeah, Jhonas Enroth är the man.
Sveriges bästa NHL-målvakt den här hösten.
* * *
Nå, men nu tar vi lite Filip Forsberg-show i Klippiga bergen i alla fall.

Äh, nu är det ju lite synd om Devils – och Kincaid.
Dom, och han, gör det ju riktigt, riktigt bra i mötet med ligans bästa jävla lag, men får till slut stryk på straffar
Likafullt:
En sån här insats, mot dylikt motstånd en back-to-back-kväll, måste väcka tillförsikt bland fansen.
Eller?
* * *
Matt Martin, det minst sympatiska inslaget i den finfina 2014-upplagan av Islanders, håller på att bryta ryggen av Minnesotas Keith Ballard med en hänsynslös tackling – och intill står den oduglige domaren Brad Meier och gör ingenting.
När Safety-kontoret straffar syndande spelare med mer eller mindre kännbara avstängningar, kan de då inte också stänga av domarna som missat övergreppen?
* * *
Toews straff är ju rent sick.
* * *
Filpan från Åkerö trycker alltså in en balja redan efter två och en halv minut.
Då finns det marginal för en multimål-kväll – i synnerhet mot ett svagt och just nu svårt skadedrabbat Colorado.
* * *
Lite onödigt av Duncan Keith att gestikulera hånfullt åt The Rock-publiken efter kvitteringen.
Men han har ju ociviliserade tendenser mitt i all helylle-image ibland.
* * *
Nu ska jag klippa en chicken korma – och se slutet av vad som verkar vara en härligt temperamentsfull fajt mellan Bolts och Caps.
Sen glider jag nog över till just Nashville-Colorado och återkommer när andra perioden är över där.

Blackhawks växlar upp och tåget är på väg att gå, men ynglingen Kinciaid ställer sig som en annan Superman mitt på spåret – så det kommer aldrig riktigt iväg.
Han är faktiskt helt sensationell emellanåt.
Som när han plockar en solofräsande Patrick Kanes vassa skott med en plock snabbare än en beamning i Star Trek.
Fogerty-klass indeed.
* * *
Look who’s talking liksom, men ändå – det gläder mig att se att gamle Johnny MacLean, på plats i Devils studio i pausen, skaffat sig lite trivselvikt och till och med fått ut antydningar till extra haka.
Så tycker vi som bor i den här lägenheten, alltså jag, att det ska se ut!
* * *
Var inte Devils penalty kill ett aber i början av säsongen?
Nu dödar de fyra raka minuter mot ett av världens mest dödliga powerplay.
* * *
Senare ikväll får vi här i Amerika veta hur den fantastiska sagan om Jax Teller och hans håriga vänner i fiktiva Charming slutar.
”Sons of Anarchy” har nått vägs ände och klingar ut i en två timmar lång Series Finale.
Det är såklart en av decenniets tv-händelser och jag skulle inte missa den ens för Zätas All Star-debut, men för er skull, för att vi ska få en värdig kväll i korresoffan, väntar jag till reprisen 01.00…
* * *
Det är Yayo som lätt oturligt orsakar den fyra minuter långa utvisningen, men har också varit framme och huggit hos Darling flera gånger igen.
Det börjar slå lite gnistor om den gode stockholmaren.
* * *
Nu börjar tankarna vandra mot krubb också.
Nåt ska beställas hit.
Vad tror ni om lite indiskt?

Ja, det är väl inte så jag sitter och slår knytnävarna i mina mondäna soffkuddar över att jag missar det här, men det är en helt okej match.
Framförallt ser Devils betydligt piggare ut än jag hade trott efter den tajta matchen i North Carolina igår och 1-0-ledningen känns inte alldeles ologisk.
* * *
Ceremonin i Bell Centre är mycket riktigt helt omtumlande.
Det är, förstår man så tydligt, inte bara en stor idrottsman som gått ur tiden.
Det är en av stadens, och nationens, största kulturbärare.
Och bilderna av den gråtande änkan, intill en tom stol draperad i en jersey med nummer fyra, sliter ju i hjärtat.
* * *
Keith Kincaid är ju nästan lika bra som Dave Kincaid.
Ni vet inte vet det är?
Åh, han frontade ett enastående rockband som hette The Brandos och sjöng som en hel John Fogerty.
Keith målvaktsspel skulle nästan kunna beskrivas likadant – och finare beröm kan jag ju knappt ge.
* * *
Coolt att Dahlbeck åker omkring med 44 på ryggen.
Det är en Hard Eight – min särskilda favorit – på craps-borden i Vegas.
* * *
Yayo Josefson är ju bara ett hårstrå i en genomsnittlig movember-mustasch från att vinkla in en puck i powerplay.
Men Oh, my darling – Blackhawks tredjemålis är excellent i det ögonblicket.
Surt för Yayo.
Han är god vän med Kryckan Krüger och skulle nog väldigt, väldigt gärna hänga en kass i just den här matchen.
* * *
Nej, Hällegerd och Herr Konsertpianist, jag tror inte heller Old School Lou är särskilt lockad av den idén.
Men det finns en poäng i att truppen just nu är märkligt obalanserad och att det skulle kunna bli bra om man rensade lite för att på sikt bygga ett nytt, framgångsrikt New Jersey anfört av Henrique och Schneider.
* * *
Man hade gärna varit med på mötet när NBC:s hockeyredaktion bestämde att ”jo, tisdag den 9:e, då kör vi Buffalo-LA Kings som match för nationella publiken”.
Morsning korsning.
* * *
Macke, Oscar Lindberg har producerat frekvent i AHL i år också, men han hade en motig försäsong med Rangers, så Vigneault verkar inte vara särskilt angelägen om att ge honom någon chans i de fina salongerna.
* * *
Nu ska jag ringa dinern på hörnet.
En period till utan kaffe klarar jag inte.

Det är förstås lite bortskämt, bekvämt och slappt.
Men nej.
Hur kul det än skulle vara att se Chicago Blackhawks – antagligen världens bästa hockeylag i december nådens år 2014 – pallar jag inte ta mig ut till Newark ikväll.
För det regnar, det blåser och det är kallt – och blotta tanken på den bökiga resan längs kaotiska 34:e gatan till Penn Station, den vämjeliga doften av fuktiga täckjackor på det fullsatta tåget genom tunnlarna under Hudson River, den trista promenaden till The Rock och, framförallt, den hopplösa väntan på Newark-perrongen sent ikväll när Transit-tåget aldrig kommer får varje fiber i mitt väsen att resa ragg.
Så:
Jag bli kvar kvar i den soffa där jag, ombonat och komfortabelt, tillbringat hela dagen medan stormen rasat utanför fönstren och gamla Seinfeld-avsnitt rullat på tv:n
Men hav förtröstan.
Jag ämnar blogga härifrån och lovar se till att vi får en fin kväll/natt ihop i alla fall.
* * *
Det kan nog bli en jobbig dans för Devils i afton.
Dels är Blackhawks som sagt ett fruktansvärt bra hockeylag, som får tillbaka blytunga pjäsen Patrick Sharp just i den här matchen – dels spelade de själva mot Hurricanes i Raleigh så sent som igår kväll.
Men det kanske inte gör något om hockeykrigarna i Springsteen-land torskar ytterligare några matcher och hakas av helt i slutspelsracet.
Larry Brooks publicerade i söndags en intressant teori om att Devils med en trupp sällsamt befolkad av åldringar på väg utför och unga talanger som inte blommat ut ännu befinner sig i perfekt läge för en grundlig rebuild och därför borde ”tanka” i år, trejda såna som Jagr och Elias och Zidlicky mot allt de kan få av framtid och sedan gå all in på draften i Fort Lauderdale i sommar.
Hela idén strider, som Brooksie också påpekar, mot Lou Lamoriellos natur, men Posts hockeyankare har faktiskt fått positivt gensvar från åtskilliga Devils-fans.
Hela texten finns här och det vore kul att höra vad ”våra” Jersey-profiler i kommentatorsspåret, till exempel Hällegerd, tycker.
* * *
Jag ljög lite i inledningen, jag gick ut i det kalla regnet och åt en snabb brunch i förmiddags – och passade förstås också, som en sanna fluktare, på att spana in huset där det brann igår.Det såg inte så muntert ut.
Men i övrigt har jag verkligen bara legat och kurat i soffan och kollat på Seinfeld-klassiker.
Som ”Soup Nazi”.
Scenen när Elaine kommer in till den John Tortorella-artade soppkokaren och drar sin dåliga Al Pacino-imitation är det roligaste jag vet – vid sidan av stunder i Detroits omklädningsrum när Zäta driver hårt med Hästpolo, förstås.
* * *
Blackhawks skulle, som ett annat Red Wings modell 2009, kunna spela med fyra svenska backar ikväll.
Men såvitt jag förstår sitter David Rundblad på läktaren, så vi får nöja oss med Yellbear Hjalmarsson, Johnny O och Klas Dahlbeck, – som efter två år med Rockford i AHL plockades upp förra veckan, fick debutera mot Nashville i helgen och stod för en sån stabil insats att punggrepparn Quenneville inte tvekar att slänga in honom igen.
Det är å andra sidan inte kattskit med tre blågula D-men heller.
* * *
När jag häromveckan sa till professor Hugosson att Detroit Red Wings – som han, professorn, har väldigt varma känslor för – spelar sin bästa hockey sedan 2009 rynkade han på näsan.
Men nu får jag medhåll av självaste Bobby Ewing, alltså coachen Mike Babcock.
– Så här bra har vi inte varit sedan 2009, säger han till Helene St James.
Disco!
* * *
Corey Schneider har, helt absurt, stått 27 av de 28 matcher Devils hittills spelat i grundserien, men ikväll får han äntligen – vad jag antar är välbehövlig – vila.
Istället slänger DeBoer in debutanten Keith Kinkaid och rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men visst har Hällegerd ropat efter honom rätt länge?
* * *
Ser tv-bilder från Boca Raton, där det årliga Board of Governor’s-mötet just avslutats, och det är så jag kan känna doften av cigarrerna Glen Sather rökte i natt, höra ekot av skrattsalvorna när Ed Snider drog skabrösa skrönor för Jeremy Jacobs och förnimma smaken av sambuccan Ottawa-Melnyk svepte i sig som sängfösare framåt småtimmarna.
Det är en illuster samling patriarker som för befälet i den nordamerikanska hockeyvärlden…
* * *
Mitt fokus kommer i alla fall inledningsvis att ligga på matchen i Jersey, men det går inte att missa introt i Montreal, där de officiellt tar farväl av Jean Beliveau innan matchen mot Canucks börjar.
Det kommer vara som en regelrätt statsbegravning.
* * *
Ah, ni kan ju försöka komma med regeringskris och vinterstormar i Skåne.
Här är kaffet slut.
Det kallar jag kritisk situation.
Men även sånt går, dessbättre, att beställa hem i New York, så det här ska ändå kunna bli en angenäm sittning.

NY Rangers – Pittsburgh 4-3 (Slut, OT)
* * *
Till slut visade Malkin ändå att tomten är far till alla barnen.
Det var ju han som, tämligen fri framför Henke, tryckte in det första målet under gästernas upphämtning och därmed såg till att de fick med sig åtminstone en poäng hem till västra Pennsylvania.
Jag har sett många som kommit till New York för julshopping och lämnat stan med betydligt beskedligare skörd…
* * *
Ojvoj, det är major drama när jag kommer hem till östra Midtown.
En storbrand har utbrutit i ett hyreshus mitt emot och vådliga flammor slickar fasaden, ser jag från min holk från 48:e våningen.
Brandkåren är dock snabbt på plats – med en hel armada av utryckningsfordon – och det ser nu ut som att de lyckas släcka i alla fall det värsta.
Hoppas verkligen, verkligen ingen kom till skada, men risken finns för de har rest stegar mot flera fönster och även ambulanser är på plats.
* * *
Det är alltså Kevin Klein som mörsar in den avgörande sudden-pucken från blålinjen.
Henke är inte förvånad.
– Han har klart bästa skottet i vårt lag. Utan tvekan, säger han
Hade man inte riktigt trott, men kungen insisterar.
– Det är inte särskilt kul på träning, för det gör ont om han träffar en med pucken. Men jag uppskattar det när vi spelar match.
Hm.
Då kan man ju fråga sig varför han inte ingår i någon PP-uppställning?
* * *
”Man 2-alarm. Fire on 1st floor”, står det på FDNY:s twitter.
Vad nu det betyder.
När man bor på just 48:e våningen är brand inget man vill tänka på överhuvudtaget…
* * *
Klein vet nu också, nästan, hur polisen som Mister Blonde gick loss på i ”Reservoir Dogs” kände sig.
En bit av örat slets tydligen av när Zach Sill helt oturligt var uppe och vevade med sin höga klubba i första perioden.
Stealers Wheels ”Stuck In The Middle With You” borde dåna i högtalarna nästa gång han kliver in i omklädningsrummet.
* * *
Tänk om det här varit Vegas nu, och det börjat dra sig mot midnatt efter en 19.00-match.
En utsänd bloggare sugen på ett järn eller två hade inte behövt stressa i alla fall.
För i Sin City har alla ju barer självfallet öppet dygnet runt.
Vilka roadtrips det kommer bli, vilka after game-sittningar som väntar…
* * *
Imorrn planerade jag en tripp till Jersey för att se Devils ta sig an självaste Chicago Blackhawks, men nu varnas det för att en saftig Nor’easter-storm är under insegling och om den blir så kaotisk som de säger lär det bli en sittning i korresoffan istället.
I vilket fall hörs vi här, i bloggen, framåt natten.

Rangers vinner, efter väldig möda, efter Klein-bomb på Övertid.
4-3 alltså.
Mer kommer

NY Rangers – Pittsburgh 2-1 (Period 2)
* * *
I början av mittperioden är jag på väg att slå fast att detta officiellt är den tråkigaste matchen mellan Rangers och Penguins på över ett decennium och den går ju fortfarande inte att nämna ens under samma dag som exempelvis slutspelsbataljerna i våras.
Men efter J.T Millers kvittering får vi faktiskt lite glittrigare glim, krimsigare krams, fetare fläsk från grisen och raskare räv över isen.
Kort sagt:
Tillställningen har lite liv.
* * *
Malkin?
Nä, han är just nu inte mer lyckad som tomte än Bobby Baccalieri i samma Sopranos-avsnitt som det då Paulie sa ”Fuck Santa Claus”.
Jag noterar en fin diagonalpassning till Comeau, i övrigt märks han inte alls.
Dags för en pepparkaka nu i paus kanske.
Eller en skvätt glögg.
* * *
Som sig bör hyllas Jean Beliveau i jumbon under en reklampaus på Harden, men fatta hur det är uppe i Montreal.
Mannen ligger alltså, som stora statsmän och kungligheter, på lit de parade i Bell Centre.
Behövs fler bevis för att hockey är regelrätt religion i Kanada?
* * *
John J, inte ens om Blomman varit den köttätande azalean i ”Little Shop of Horrors” hade han hunnit med när Miller efter St Louis överrumplande macka hade öppet mål.
* * *
Gris-Olle brölar upprört, men det är svårt att snacka bort Hayes delay-of-game-utvisning.
Han greppar pucken med fastare handlag än någon av Yankees shortstops visade prov på under hela baseboll- säsongen.
* * *
Pens PP är inte samma monster med Letang, Kunitz och Tonic Hörnqvist på skadelistan, men Kung Lundqvist tvingas ändå briljera för att hålla dem stången när de väl får chansen.
* * *
Matthew Broderick vinkar lite avmätt i jumbon.
Det har vi sett förr, så vem bryr sig?
* * *
Rangers PP, däremot…vad har hänt? Det har varit förbluffande bra hela säsongen, men skar sig som motorn i en gammal PV i Detroit i lördags och det hackar fortfarande betänkligt.
* * *
I Raleigh har Jagr just noterats för sin 1772:a poäng och passerar därmed Marcel Dionne på All Time-listan och är nu femma.
Man får ju lyfta på den imaginära hatten.