Ny Rangers – Tampa 3-6 (Slut).
* * *
Om det här varit en riktig Broadway-show hade Vigge Ropats in åtminstone ett par gånger och fått buga djupt för publiken.
Tre assist, tre plus, flera ljuvligt svepande passningar över nästan hela banan och närmare 25 minuters istid – i andra matchen på sex veckor.
Pretty amazing.
– Jo, redan efter en period i comebacken mot Ottawa kände jag att jag kom in i mitt spel igen och det försökte jag bara bygga vidare på ikväll, säger han.
* * *
I förrgår skrek hånfulla Rangers-fans ”You cant beat us” åt Flyers.
De kunde ha vänt på det ikväll och skrikit ”We can’t beat you” år Lightning.
Detta var ju Bolts tredje raka mot Blueshirts, inom loppet av två veckor – och därmed fullbordar de en grundserie-sweep.
Lagen kommer inte mötas mer i år – förrän i ett eventuellt slutspel.
– Det ska bli skönt att slippa dem i fortsättningen, men det här kan dom ha. Jag är väldigt glad över att vi vunnit alla tre matcherna, flinar Strålle bekvämt tillbakalutad på omklädningsrumsbänken.
* * *
Henke håller i stort med er belackare i spåret.
Han måste vara bättre än ikväll.
– Dom är bra och skapar kvalitetschanser, jag såg nästan alla puckarna för sent. Men jag måste kriga mer för att skaffa bättre sikt när de skymmer, konstaterar han med låg stämma.
* * *
När Big Ben Bishop hör att vi börjar prata utrikiska med Vigge avbryter han omedelbart och flikar in den enda fras han verkar kunna på ”svenska”.
– Jag elsker dig, säger han flera gånger.
Så trevligt.
* * *
Bloggen vill nog påstå att Hagge Hagelin, med the eye of the tiger, var Rangers bäste spelare ikväll.
Frågor på det?
* * *
Yrkeschaufförer som inte kan köra bil är det inte alldeles lätt att älska, hinner jag tänka under taxiresan hem till östra Midtown.
Jisses.
* * *
Om en World Cup-trupp skulle tas ut idag, som någon var inne på i spåret, hade Vigge och Strålle rimligen varit ett helt givet backpar.
Sedan skulle jag satsat på Erik Karlsson, Oliver Ekman-Larsson, Niklas Kronwall, Niklas Hjalmarsson, Hampus Lindholm och John Klingberg.
Frågor på DET?
* * *
Det verkar som att Edmonton Oilers bara kan utmana på bortaplan.
Nu är de hemma igen – och gör praktfiasko direkt.
* * *
Glen Sather – Stealth-flygaren i den här bloggen – kan tugga i sig hela sin cigarrstump om han vill.
Det var ett misstag att inte skriva nytt kontrakt med Anton Strålman, punkt och slut.
Han är idag bättre än Marc Staal och han är bättre än Dan Girardi och bättre än alla andra Rangers-backar utom möjligen Ryan McDonagh när han kommer upp i varv.
* * *
Tack för i natt.
Nu dröjer det en hel vecka tills det är live-match i New York-området jag kan vara på, men vi kommer definitivt ha sittningar ihop i soffan de kommande dygnen.
Sätt er tillrätta så dyker jag upp snart.

Slut i rutan – och 5-3 till..nej, 6-3 till Tampa.
En slutskvätt kommer vad det lider.

Ny Rangers – Tampa 3-3 (Period 2).
* * *
Tampa tappar det ju lite i den här perren, slutar spela och låter Rangers ha karneval runt Bishop.
Men sen får de det långa fem-mot-tre-läget och inte för att det blir mål då men precis efter och vad är mer psykologiskt knäckande för motståndarna än just det?
Nu skulle det förvåna rätt mycket om de inte får ett fastare grepp om avtryckarhanen i tredje och börjar smatterbandsbomba Lunkan.
* * *
För andra kvällen i rad:
Quickie hugger in en jävel!
Han har blivit rena Brett Hull från Småland.
Fast det var inte så svårt efter kompisen Brassards Harlem Globetrotters- uppvisning i momentet innan.
Ramalama ding dong.
* * *
Vigge är kanske inte Broadway-succé av ”Jersey Boys”-kaliber i mittakten , men han får fram en passning till Stamkos i det långa PP:t som man bara kan slå om gud försett en med alldeles särskilda gåvor.
* * *
Naturligtvis prickar St Louis in ett mål också.
Det stod i manus att han skulle göra det.
* * *
Jaha, nu frontar Springsteen åt U2 på Times Square – i den skadade Bonos frånvaro.
Lite ballt ändå.
* * *
Eken åt en korv i första pausen.
* * *
Ballt?
När fick jag för mig att man kunde använda det uttrycket med värdigheten i behåll år 2014?
Jag ber om ursäkt.
* * *
Det låter väldigt lugubert när Rangers-publiken skanderar ”Marty Marty Marty”.
Den ramsan brukade vara riktad mot en levande legend från across the river – och ha en påtagligt hånfull ton.
* * *
Big Ben Bishops räddning när Big Rick Nash – mycket ”big” ska det vara! – bara har att fläska in sjuttonde målet för säsongen är inget annat än ett mästerverk det heller.
* * *
Bara så Martin St Louis inte ska bli FÖR stor på sig zoomar de in Gretzky i jumbon i en reklampaus.
Han renderas tillbörliga megaovationer.
* * *
Det är, noterar ni förstås, hårdrockaren från Tibro som utnyttjar Dominic Moores klumpiga misstag och ser till att pucken blir kvar i Rangers-zonen innan Carles kvittering.
Så går det när man laddar med surskallar från Sockerbit.
* * *
Eken gör den något originella iakttagelsen att Brian Boyle ser mindre ut i Tampa än när han var i New York och – det stämmer fan.
* * *
För att utkämpas mellan två lag som mötts tre gånger på två veckor är den här matchen nästan provocerande snäll.
Den får gärna få lite mer nerv innan ridån går ner.

NY Rangers – Tampa 1-2 (Period 1)
* * *
Ja, det är ju inget fel alls på Vigge Hedmans Broadway-föreställning.
Han har assist på båda Tampa-målen – och kryddar showen med en hisnande kalaspassning till Kucherov rakt över hela banan.
Bravo, som de skriker i teatersalongerna några kvarter norr om den här scenen.
* * *
Rangers försöker ikväll, ingen kan påstå något annat – och när de väl får fast pucken nere i gästernas zon och skruvar upp speeden i passningsspelet ser det rätt lovande ut.
Men de har problem med Tampas blixtrande omställningar och begår emellanåt slarviga misstag – måhända stressade över tanken på att de under inga omständigheter får hamna i utvisningsbåset.
Så det blir svårt i alla fall.
* * *
Det verkar som att Hagge blev inspirerad av mötet med tigrarna i Bronx igår.
Han är själva rena Shere Kahn – ni vet katten i Djungelboken – när han först krigar till sig pucken bakom Big Ben Bishops kasse och sen slår den helt överrumplande – för att inte säga geniala – passningen till Hayes vid kvitteringen .
* * *
Lightning har verkligen blivit ett sånt där lag det bara inte GÅR att göra misstag mot.
Man får betala direkt – dyrt.
Som när Kevin Klein bara slafsar iväg pucken ut i mittzonen efter sex och en halv minut.
Då tackar boltarna för kaffet och så säger det pang och pang och sen står det 0-1.
* * *
Kvällen inleds med en lång och, som alltid i dylika sammanhang, brakande sentimental ceremoni till Martin St Louis ära – med anledning av att han nådde milstolpen 1000 poäng mot Flyers.
Han får present av Steven Stamkos och en klubba i guld av de nuvarande lagkamraterna och det är ju , men finast av allt:
Fredrik Modin dyker upp med en hälsning i jumbotronen!
* * *
Strax efter matchvärmningen kommer Eken in på pressläktaren i en knivskarp Hugo Boss-kavaj, säger ”tjenare” och sätter sig och gör reseräkningar.
Det kallar jag stil.
* * *
John J, du gillar den där Filip Forsberg-filmen…publicerad tre gånger nu. Ambitiöst!
* * *
Vem är det som varit här och hällt kallt vatten på new yorkarna?
Det var tyst och gäspigt redan innan Bolts tog ledningen. Nu är det stumfilm – utan musik.
* * *
Stamkos och Callahan har varit rätt tysta so far, men då är det istället kedjan med Tyler Johnson och den bedårande Ondrej Palat fram istället.
Så fungerar det hos riktiga topplag.
* * *
Messier sitter, remarkabelt nog, hos oss på pressläktaren ikväll också, men det kan vara sista gången för nu har Gris-Olle upptäckt honom och står och brölar som just en gris i pausen.
– Mess! Mess! Look here! Mess!
Det måste vara lite tröttsamt…
* * *
Är det Serielunkan i serielunken vi ser när Connolly som en annan Ragnar Skanåker ställer sig och siktar och en prickskjuter in 2-1 – eller är han bara väldigt skymd?
You tell me.
* * *
Vigge gör ett mål ikväll också.
Det är en officiell profetia.

Det är tidig eftermiddag längst ner vid sargen på Madison Square Garden och trots att vaktmästar-Frank vridit ner temperaturen mot rent arktiska mardrömsnivåer kan jag omöjligen stänga av det breda flin jag känner att jag har klistrat rakt över plytet.
För ute på den knöliga isen – så sent som igår kväll gömd under baskettjommarnas varma golv och som underlag betraktat nu ungefär i Novemberkåsan-klass – gör självaste Vigge Hedman hastiga piruetter genom tekningscirklarna.
A sight for sore hockey-eyes, tro mig.
Det inte bara lyser av hunger om den reslige ångermanlänningen – rätt så självklart när han fick den Norris Trophy-artade starten på säsongen förstörd av ett pajat jävla finger och inte kunnat återuppta jakten på ära och berömmelse förrän nu.
Det finns samtidigt en överväldigande pondus i sättet på vilket han rör sig över isen.
Auktoritet, liksom.
Värdighet – av ett slag så unga män egentligen inte ska ha hunnit utveckla.
Men så har det alltid varit med Vigge – både på och utanför isen.
Jag träffade honom första gången i Pittsburgh våren 2009, under finalserien mellan Penguins och Red Wings. Han hörde till den lilla klunga top-prospects som alltid bjuds in till finalerna, fick träffa etablerade stjärnor och hälsa på media och jag slogs redan då över hur sällsamt moget han uppträdde och över vilket klokt, vuxet intryck han gjorde.
Grabben var ju vid det laget ändå fortfarande så ung att han inte fick vara med när pappa Olle senare på kvällen tog några öl ihop med journalisterna på ärevördiga William Penn Hotel…
Redan hösten därpå, när Lightning hade plockat honom som nummer två i draften, flög jag ner till Tampa och var några dagar med för att göra rookie-reportage.
Samma egenskaper stod ut då också – men det blev på samma gång tydligt att de kompletteras med charm, humor, vänlighet och en väldigt klurig uttrycksförmåga.
Ja, och så klev han ju omedelbart ut och var smärre gigant på isen också.
Sedan dess har Victor Hedman varit en av de stora Biffen-favoriterna.
Så ni får ursäkta om jag är till mig ikväll.
Jag ska ju få se honom spela hockey för första gången i år.
* * *
Det slår gnistor även om Rangers under förmiddagens värmning.
De har blivit pissade på av Bolts vid två tillfällen inom loppet av tio dagar – och de vill under inga omständigheter bli det en tredje gång.
– Nej, nu får det vara nog, klargör Hagelin.
– Vi måste göra en riktigt bra match, ta dom hårt och se till att de inte får så många powerplay. Då är de för jävliga.
Särskilt viktigt är det, som Blåskjortorna ser saken, att gamle kaptenen Ryan Callahan inte får göra några fler mål.
Han har hängt fyra stycken i de här två matcherna – vilket innebär att mer än 50 procent av hela säsongens målskörd för hans del kommit mot de forna lagkamraterna.
– Mm, muttrar Hagge, Cally ska ha haft sitt roliga nu…
* * *
Vigges finger, det han bröt och sedan tvingades operera, är fortfarande svullet och missfärgat.
Ja, det ser nästan ut som en gång när jag blev stungen av en geting och långfingret efter en timme helt häpnadsväckande började påminna om en blå Piggelin.
Men han påstår att han inte har ont – och inte heller tänker på det försmädliga i att den sensationella seriestarten fick ett så abrupt slut.
– Jag lärde mig av Stamkos förra året. Han bröt ju benet och missade nästa hela säsongen, men var ändå positiv hela tiden, för lagets skull. Så har jag också försökt vara, säger han.
Mogen, sa jag inte nåt om det?
* * *
Strålle Strålman dödar snabbt alla Hagelins eventuella förhoppningar om att the ex-Rangers i Tampa är nöjda med de två inledande segrarna och lutar sig tillbaka idag.
– Jag är lika peppad som inför de tidigare matcherna. Nu ska vi sätta kniven i ryggen på dem och vrida om, säger västgöten och fyrar av ett flin som harmonierar perfekt med den brutala dödsmetall han brukar lyssna på.
* * *
Jag har kört en så kallad Total Biffen idag.
Alltså:
Jag var här på morgonvärmningarna och stannade sedan kvar i Garden hela dagen, med avbrott enkom för en magnifik lunch på stekhuset Nick & Steff vägg i vägg med mediaentrén.
Det var ett tag sen det upplägget var möjligt och jag blir så glad.
SÅ ska NHL-matcher avnjutas!
* * *
Lightning kom till New York redan i går eftermiddag och Vigge och Strålle hann äta en enklare middag med Zuke under kvällen.
– Han var lika kaxig som vanligt. Käften går på den lille mannen. Han sa till exempel att han var glad att jag är tillbaka så han har någon att runda igen, suckar Vigge.
Hi hi.
* * *
Det kommer ju inte som någon stor överraskning att NHL utser Filip Forsberg till Månadens rookie.
Men det är förstås stort ändå.
Åkerö forever.
* * *
Strålle hann givetvis också med ett besök på Sockerbit i West Village igår.
Där säljer dom svenskt lösgodis och så länge han tillhörde Rangers hade dödsmetallrockaren från Tibro egna special-leveranser ut till villan i Westchester.
– Han tog en väldigt stor påse, säger hans lätt förundrade backpartner.
Hoppas några surskallar ingick.
Dom är godast.
* * *
Förnyelseprocessen fortsätter på andra sidan Hudson River.
Nu har Lou Lamoriello signat Scott Gomez…
Låt inte mig hindra någon från att tycka att det känns rimligt.
* * *
Rangers-spelarna var helt lediga igår, som belöning för dubbelsmockan mot Philly, och då passade mintrion Hagge, Zuke och Brassard på att gå på Bronx zoo.
– Jag blev framförallt imponerad av tigern. Vilket vackert djur, säger Hagge.
Jag som trodde han var inne på geparder.
* * *
Som framgick hade jag för kul i lördags kväll och orkade inte blogga från strömavbrottsmötet mellan Red Wings och Canucks i The Joe.
Men jag tittade och vill härmed säga att Detroit åtminstone tidvis spelar sin bästa hockey sen 2010.
Jodå.
* * *
Zuke, å sin sida, ville enligt kompisen Hagelin krama en gorilla i Bronx.
– Men det fick han inte. Gorillan låg och sov.
Ja, vi gorillor är lite sömniga så här års.
* * *
Messar en enkel liten bild från Tampas morgonvärmning till Ekeliw.
Inom 30 sekunder kommer svaret.
”Hur. Stort. Som. Helst!!!”.
Det ska bli kul att, någon gång, fixa en ackreditering åt Örby-Elvis och ta med honom backstage…
* * *
Lagkompisarna har ju hunnit spela mot honom två gånger, men för Vigge blir detta första mötet med mentorn Martin St. Louis.
– Jag är väldigt glad att jag hann tillbaka så jag fick den chansen. Marty är en fantastisk människa som betytt oerhört mycket både hockeymässigt och för hur jag blivit som person här borta. Men ikväll är han motståndare så hamnar vi en sån situation kommer jag smälla på honom, det ska han veta…
* * *
Om det nu är som några av er var inne på i kommentatorsspåret i förrgår, att Lunkan likt en enmansversion av LA Kings bara går på 80 procent under serielunken och börjar spela sin stora hockey först i slutspelet, kan vi då kalla honom – Serielunkan?
* * *
Vigneault – som kommer till sin presskonferens i badtofflor idag också, visst – gör en rätt obehaglig grimas när han får frågan om Tanner Glass, som fortfarande ligger däckad i påssjuka, är day to day.
– Att döma av de bilder jag såg på honom från sjuksängen idag dröjer det väldigt länge innan han återvänder.
Med andra ord:
Han är uppsvälld som Elefantmannen av den förbannade påssjukan
Om vi inte snart får sån skyddsdräkt som Dustin Hoffman bär i ”Outbreak” innan vi går in i omklädningsrummen slutar jag med det här!
* * *
Wayne Gretzky är här ikväll, meddelas det.
Ja, han hörde väl att Vigge skulle spela.
* * *
Just nu kan då ingen säga något annat än att NHL lyckats i ambitionen att skärpa konkurrensen i den här ligan.
När kvällens matcher startar är det sex lag som delar förstaplatsen, samtliga på 34 poäng – och tre som delar andraplatsen på 33.
Tabellen är kort sagt jämnare än greenen på en bättre golfbana.
* * *
Under eftermiddagen kommer nyheten att U2, Bruce Springsteen och Coldplay – hyggligt populära akter – gör en gratiskonsert på Times Square ikväll.
Hoppas vi inte har några landsmän som bor på hotellen i de kvarteren, ska hit och kommer iväg försent.
Det kommer vara svårare att ta sig fram än i Devils försvarszon i slutet av 90-talet.
* * *
Det är synd om professor Hugosson idag.
Han hinner vara med på morgonvärmningen, men måste under eftermiddagen lämna Garden för att hinna med flyget hem till det gamla landet och sorgen i ögonen när han precis i entrén till pressrummet vänder sig om och säger hejdå är bedövande.
Flytta hit, Linus.
* * *
Och ikväll ligger plötsligt tung doft av timotej-schampo, sånt vi använde i våra kalufser innan vi gick på disco på Kongresshallen i Borlänge 1982, äver pressläktaren.
Trevligt – men framförallt väldigt oväntat.
* * *
Nä, Dan Boyle kan inte spela ikväll heller.
Det är dåligt för Rangers.
* * *
Bloggen suckar alldeles för högt – ja, det till och med att jag viskar ett ”fuck” alldeles för högt – när amerikanen som stått och babblat med Vigge alldeles för länge ställer ytterligare en meningslös fråga och således snor mer av min dyrbara tid md favoriten.
Mannen vänder sig i alla fall om och ger mig en mycket skeptisk blick.
Såna gånger känner man sig något fånig.
* * *
Jamen fan, nu börjar det här snart.
Vigge på Garden – mot ett Rangers som vill visa att dubbelstöten mot Flyers inte var någon tillfällighet och att de kan komma åt även de riktigt bra lagen.
Jag tror det blir skoj.

NY Rangers – Philadelphia 5-2 (Slut)
* * *
– You can’t beat us, skanderar Garden-publiken hånfullt åt Flyers under slutminuterna.
Och det verkar verkligen inte så.
Det här var inte bara andra förlusten mot Rangers på ett dygn.
Det var den tionde torsken i rad på Garden.
Nåt har blivit fel under Berubes regim – inte bara i förhållande till Rangers, men framförallt i det förhållandet.
* * *
Henke är rigoröst vaccinerad mot påssjuka, visar det sig.
Först som barn – och sedan inför resan till Sotji i februari.
– Det var väldigt viktigt att man fick den vaccinationen innan man åkte dit, förklarar han.
Jaha, det var det ingen som berättade för mig…
* * *
Det är inte som att Flyers spelschema precis blir en picknick framöver heller.
På tisdags inleds Kalifornien-sväng alla en gång tyckte var så angenäm, men nu fruktar som glassätande turister fruktar Smögens fiskmåsar.
Först väntar Sharks, sedan Ducks och slutligen Kings.
Morsning korsning.
* * *
Quickie Fast är första gången föremål för en riktig media-scrum; fyrdubbla led av murvlar vill höra hur det kändes att smaska in NHL-karriärens första balja.
Och lite senare vill Badtofflan Vigneault veta vad han sa.
– Quicke är en tystlåten ung man. Han säger ingenting till mig. Han säger ingenting till nån, konstaterar coachen med ett flin.
Lite roligt.
Men för ordningens skull ska det påpekas att han också säger att Jesper är ”a good kid” som alltid jobbar hårt, har varit utmärkt sen han kom tillbaka från Hartford och förtjänar varje minut han får på isen just nu.
* * *
Underbara nyheter från The Sunshine State:
Vigge Hedman gör, förmodligen, comeback i kväll.
Allra bäst med det beskedet:
Han kommer att spela här på Garden på måndag.
Jag går nästan ner i sån där spagat Henke förevisade vid sin finaste räddning i tredje perioden – med skillnaden att jag inte alls gör det, för då skulle jag behöva läggas in på akuten.
* * *
Henke är inte förvånad över att Quickie fick på ett så briljant skott.
– Nej, det har jag ju märkt på träning. Han har fina händer och ett bra skott. Men han brukar sätta dem på plocksidan, säger Kungen.
Det känner Jesper själv inte till.
– Nja…det vet jag inte. På Henke gör jag i alla fall inga såna mål, säger han och ler försynt.
* * *
I teorin låter förstås kvällens drabbning mellan Blackhawks och Kings som något man inte får missa.
Men ni vet ju hur det är med Kings.
De har inte ens börjat fundera på att spela den typ av hockey de tänker spela i april.
* * *
Berube kan om några år vara ett namn vi bara minns lite vagt.
* * *
Nu går bonanzan mot sitt slut.
Det kan bli ett uppsamlingsheat i korresoffann i morrn eftermiddag, när Red Wings tar emot Canucks, men jag ska förmodligen ut på byn ikväll och törs inte lova att jag är i bloggform när Henke Sedin och Zäta ställer upp sig för nedsläpp…

Stempniak sätter 5-2 i tom kasse, det är över.
Vi hörs om ett tag.

NY Rangers – Philadelphia 2-2 (Period 2)
* * *
Åh, det är dagen när de oväntade svenska målen haglar.
Först tar Grosse fram stora släggan och vad händer nu:
Jesper Quicke Fast åker en liten båge i slottet och skickar in NHL-karriärens första balja med ett alldeles lysande skott.
Snart solar Henke in en puck också.
* * *
Dessförinnan är mittperioden rätt tillknäppt och händelsefattig – främst för att Flyers äntligen får något slags ordning på sitt defensiva spel, tajtar till det hela, vinner några närkamper och slutar ge bort pucken i parti och minut.
Under tiden hinner Voracek, i ett PP, också göra det där målet man ju nästan förstod skulle komma någon gång.
Men hemmalaget får en rent Bugs Bunny-artad boost av Quickes kvittering, börjar snurra som Formel 1-bilar i Flyers-zonen och bara en grym Ray Emery förhindrar att gästerna tappar det.
* * *
Henke släpper två på tio skott och ja – Gris-Olle är inte sen att påminna honom om att Talbot höll nollan två Flyers-matcher i rad.
Det är för all del en korrekt iakttagelse och jag vill inte fungera som Henkes Leif Silbersky – inte utan procent på lönen i alla fall! – men Flyers-skotten kommer inte tätare än Duran Duran-hits efter 1986 och hur många gånger har vi inte hört Arne och Ankan berätta hur svårt det är för en målvakt att stå sysslolös så långa perioder..
* * *
Zuke tar en äkta Poulliot-utvisning tar när Flyers får powerplay och går upp i ledning..
* * *
Svart tulipan, om någon undrar, är en mytomspunnen sjukdom äldre vänner försökte skrämma mig med när jag var tonåring.
Sjukdomsförloppet är kort och mycket otrevligt.
Först blir pillesnuppen helt svart, sen ramlar den av.
Sa dom.
Det skulle inte alls förvåna om även den åkomman börjar gå i det här ohygienska fattighuset till liga.
* * *
Ja, Lindahl, det går så snabbt ibland. En dubbel major hade varit nåt.
* * *
Cuba Gooding Jr zoomas in i jumbon och det är i och för sig inte så ovanligt, men jag blir glad ändå för ”Boyz n the Hood” är en av mina stora favoritfilmer.
* * *
Thanksgiving-bonanzan stegrar nu in på upploppet.
Ni hänger väl med ända in till mållinjen?

NY Rangers – Philadelphia 1-1 (Period 1)
* * *
Nej, det är inte Voracek som spräcker back-to-back-nollan på Henke.
Det är – Grosse!
Nicklas Grossman!
Han har tidigare under sin 10 år långa NHL-karriär bara gjort sex mål, men här kliver giganten från Tjockhult fram och dammar in världens jävla rökare i krysset bakom sin landsman.
Oj fucking voj.
* * *
Flyers får väl annars inte direkt den start Ron Hextall och Berube har predikat att de måste få, för att uttrycka det med maximal varsamhet.
Giroux åker på en dubbel major för hög klubba i offensiv zon, efter en minut, och Brassard pangar in 1-0 på Emery.
Just då är det så man kan känna hur hela One Liberty Place-skrapan nere i Philly börjar svaja.
* * *
Gris-Olle, i grymtande tonläge, när Flyers jublat färdigt efter kvitteringen:
– Where is Talbot?
Tålamodet i New York…
* * *
Min vän Ashley gjorde samma resa som bloggen igår, är här idag också – men kommer toppa mig genom att direkt efter den här dansen åka ut till Long Island och klippa derbyt Islanders-Devils också.
Hm, det upplägget borde man man kanske ha tänkt på.
Då hade det blivit bonanza monumentale.
* * *
Det är, vad jag kan minnas, andra gången jag ser Grosse göra mål live.
Första gången var i konferensfinalen mellan Stars och Red Wings i Dallas 2008.
Jag minns det framförallt för att han under måljublet på blålinjen exponerade ett warface värdigt Tom Berenger i ”Plutonen”.
Och:
Det är fortfarande karriärens enda slutspelsbalja.
* * *
Det ligger definitivt något i dina Henke-teorier, Lillis.
Riktigt överjävlig blir han först när the going gets tough.
* * *
Å andra sidan tänkte jag avrunda helgen med Red Wings-Canucks i korresoffan i morgon.
Det är också värdigt en bonanza-helg.
* * *
Uh-uh, nu avslöjas det att även Rangers-spelare som Glass och just Boyle drabbats av mumps – det vill säga barnsjukdomen påssjuka.
Vad fan, ska man behöva vaccinera sig innan man går på NHL-hockey 2014?
* * *
Professor Hugosson blir mycket storögd när han ser att Mark Messier, i egen hög person, slår sig ner några stolar till höger om oss i pressboxen.
Själv försöker jag låtsas som att det är en del av min glamorösa vardag, men faktum är att The Captain aldrig tidigare suttit här med oss.
Så jag trummar lite med skosulorna i parketten jag också, när Hugosson inte ser.
* * *
Anton Larson, du leker med elden i kommentatorsspåret.
En kommentar till om Brynäs – som inte har att göra med Bäckis, Jakob Silfverberg, Anders Lindbäck, Eddie Läck, Jakob Markström, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok, Elias Lindholm eller Johan Larsson – blir stekt.
* * *
Håller med er, det känns förryckt att Bellemare är petad.
Men vem vet, han kanske har påssjuka.
Eller mässlingen.
Eller Svar tulipan.
NHL är ju en enda stor smitthärd nuförtiden.
* * *
Nu går jag och sätter på mig skyddsdräkt.
Vi ska ju snart in i omklädningsrummen

Jaha, nu har vi sovit några timmar.
Då är det bara att sätta Zeb Macahan- hatten på skallen, dra upp stövelskaften och kasta sig upp i sadeln igen.
Det är dags för tredje matchen – och tredje livebloggen – på ett dygn.
Kort sagt:
Bonanzan bara fortsätter.
Livet är underbart, inte sant?
* * *
Det blir dock inte mycket till megaintro idag.
Dels har har det inte hunnit hända så väldigt mycket sedan jag satte punkt för gårdagens aktiviteter för…ja, det är ju typ tolv timmar sedan.
Dels måste jag erkänna att jag försov mig i morse. Eller vad man ska kalla det. När det ringde tittade jag upp, röt ”nej, jag måste ha en timme till” och somnade om.
Bound to happen en sån här helg .
* * *
Nej, Badtofflan – coach Vigneault, kallad så för att han envisas med att komma i badtofflor till sina presskonferenser – utlöser ingen målvaktskontrovers på Broadway.
Det gick ju igår rykten om att han skulle ändra den ursprungliga planen och låta Cam Talbot stå även idag. Inte så dramatiskt, kan man tycka, när han hållit nollan mot Flyers två gånger i rad – men i lokal media hade tyckarna ställt sig med händerna som figuren i Edvard Munchs ”Skriet” och ylat om konflikt.
Men Henke står alltså.
Som planerat
Bara det nu inte börjar med att Voracek sätter en puck på honom direkt…
* * *
På grund av en liten glitch i leveranserna från Sverige har jag de senaste dagarna fått hålla tillgodo med General, inköpt i cigarrdimmorna på Rex Barclay på 42:a andra gatan.
Men idag fanns äntligen ett paket från snustillverkarna att hämta hos vaktmästaren i källaren och jag kan proppa Ljunglöfs Ettan under överläppen igen.
Ah.
Det är som att sätta sig bakom ratten i Lundqvists Lamborgini efter att ha kört en skruttig Hyundai några dygn…
* * *
Det är tryck på gästerna i the woooorld’s most famous arena idag.
De KAN bara inte vara lika platta och letargiska och slarviga ytterligare en matiné.
Då kommer Hextall obönhörligen agera.
Men det är press på Blueshirts med.
De måste, fortfarande, bevisa att de kan vara bra flera matcher i rad – och Lundqvist måste, nota bene, försvara sin position som självklar förstekeeper.
Summa summarum:
Detta kan bli nåt.
* * *
Den här tiden på året är det lätt att förlora sin normala kärlek till människosläktet (well…) och under resor längs 34:e gatan börja tänka väldigt mörka tankar om de turister som hopas kring Macy’s monstruösa varuhus.
Usch, faktiskt.
* * *
Det är nåt fel på Dan Boyle igen.
Han utgår – och den dubiöse John Moore kliver in i laguppställningen.
Ett litet slag för Rangers, det.
Boyle var en av de bästa igår.
* * *
Nu har dom väl fixat sändningarna i Sverige så Svenska Fans-Viberg är med på riktigt?
Det dånade för lite från Växjö-hållet igår.
* * *
Flyers-stjärnorna har, säger dom, förståelse för att fansen buade igår.
– We’re playing like crap. They deserve to boo us. We deserve to get booed, säger Wayne Simmonds.
Dion Phaneuf kan ringa och få sig en lektion i hur man förhåller sig till sin publik.
* * *
Jag har professor Hugosson vid min sida idag också.
Det är en fest.
* * *
När just de här två lagen träffar varandra för andra gången på ett dygn tror jag mig kunna garantera att känslorna inte direkt är kärvänliga.
Det kan bli en barnförbjuden matiné på Broadway.
* * *
Jag rättar till den Buckliga Zeb-hatten och gör mig beredd.
Bonanzan fortsätter.