Philadelphia – NY Rangers 0-3 (Slut)
New Jersey – Detroit 4-5 (Slut, straffar)
* * *
Vid halv åtta i morse styrde jag ut den fula lilla Hyundai-kojan i solskenet på Jersey Turnpike.
Nu, närapå arton timmar och två NHL-matcher senare, sitter jag äntligen vid mitt skrivbord igen, ser nattens Manhattan glittra där ute och ska äntligen runda av den längsta dagen i hockeykonstens tjänst.
Well, är det bonanza så är det.
* * *
Såklart:
Det är väldigt starkt av Red Wings att vända 1-4-underläge till seger – på bortaplan.
Men lika klart:
Det är ännu svagare av Devils att tappa 4-1-ledning och förlora – på hemmaplan.
Hällegerd har nog en poäng, DeBoer kan sitta löst nu.
* * *
Hästpolo-Gustav fnyser förnärmat när tvåan för embellishment kommer på tal.
– Jag filmar aldrig, slår han fast.
Just då går The Mule förbi och flikar in:
– Nej, inte så nära sargen i alla fall. Det skulle du aldrig våga.
* * *
Old School Lou måste ju vara fysiskt illamående såna här kvällar.
Under 20 år fanns det inte en chans i helvete att hans Devils skulle tappa en 4-1-ledning – allra minst på hemmais.
Nu detta.
Ojvoj…
* * *
Stackars Hästpolo försöker ge igen genom att outa det faktum att The Mule var på väg att avstå morgonvärmningen på grund av en liten skråma i ansiktet.
Den skånske hallänningen – eller om det nu ska vara den halländske skåningen – får välja sina offer med större omsorg och försiktighet.
Repliken från den oberört skrockande The Mule är en hel, obönhörlig om sketch om hur det såg ut när nummer 14 trodde att han förlorat alla tänder och – enligt The Mules version alltså – teatraliskt grimaserande sprang rakt ut i omklädningsrummet och så visade det sig att inte en enda tand hade lossnat.
You should have been there…
* * *
Kapten Zäta får förbi med en ispåse tryckt mot en armbåge.
Då vet man.
All Star-omröstningen har börjat.
* * *
Ouellet, Ouellet, Ouellet!
Ja, förlåt, jag ville bara köra den igen.
* * *
Jag hoppas ni noterade den här den här tweeten från Hugossson under övertidsperioden:
”Jag tror Zäta avgör, Bjurman säger Nyquist”.
Oraklet från Slingergatan i Nedre Tjärna slår till igen.
* * *
The Mule om att han inte direkt svarar i telefonen med samma iver som Fröken Ur:
– Det står inget i mitt kontrakt om att jag ska svara när du ringer.
Touché!
* * *
Nu ska jag sova några timmar och sen gå upp och…ja, se en hockeymatch till.
Ni hör ju
Man behöver inte vara sinnessvag för att vara NHL-bloggare, men det underlättar.

Slut, Wings fullbordar vändning och vinner på straffar.
Mer kommer – fast först ska jag hem till Manhattan.

New Jersey – Detroit 4-3 (Period 2)
* * *
Det känns som att matchen är klappad och klar och avgjord när Cammalleri gör ytterligare ett typiskt Cammalleri-mål 28 sekunder in i mittakten,
Men det kommer snabb replik från Ouellet och sen får rödvingarna åter lite luft under…vingarna.
Så det är fortfarande nerv – och därmed kul – här.
* * *
Ja, John J, jag vill hemskans gärna åka till Texas och träffa John K.
Ska terra ansvariga chefer i veckan.
* * *
Ouellet ska, om jag och Hugosson förstår saken rätt, uttalas ungefär som…ja, olé.
Så:
Ouellet Ouellet!
* * *
Det spelar ingen roll vad de försöker sälja in för målhymner i den här hallen:
Devils-fansen får in sitt rungande ”You suck!” no matter what.
Man kan fundera över det angelägna att få go negative just när de egna hjältarna hängt en kasse, men så är det nu här och ingen ska inbilla sig att det går att göra något åt.
* * *
Kron Wall of Pain nickar antagligen gillande när de i en reklampaus visar klassiska gamla Scott Steven-tacklingar på jumbon.
Han, Kron Wall of Pain, har ju berättat han har en greatest hits-video med den verklige Open Ice-mästaren och brukar kolla på den när han vill komma upp i varv.
Själv kan jag ju inte låta bli att undra över hur ofta Stevens skulle varit avstängd i dagens mer, eh, finpolerade NHL.
Då och då, va?
* * *
Man saknar ju Bryce Salvador nu när Hällegerd är med live och allt…
* * *
Det är inga avgörande fel på Zätas passning till Abdelfuckers mål.
Ojvoj, som vi brukar säga i Nedre Tjärna i Borlänge.
* * *
Jag har inga riktiga NHL-nördar i min umgängeskrets, så de fåtaliga kvällar när jag, som nu, får sitta och gagga med Hugosson är rena julafton.
Eken?
Ni känner inte honom, hör jag.
* * *
Sen är det meningen att Zäta ska göra mål också, men då visar Youngblood Adam Larsson att han är extramålis av samma kaliber som Strålle Strålman.
Den räddningen är mer avancerade än samtliga – av överhuvudtaget väldigt få… – den här Mrazek gjort ikväll.
* * *
Tredjeperren som kommer nu…den tror jag fan kan bli nåt vi pratar om ett tag.

New Jersey – Detroit 3-1 (Period 1)
* * *
Först eftermiddagsmatch som aptitretare, sedan kvällsdrama som huvudrätt..
Det är lite OS-giv över det här upplägget.
I Sotji behövde jag visserligen inte köra skruttig bli mellan hallarna, men ändå.
Överflödet av hockey påminner – och som Liberace sa:
För mycket av det goda är underbart.
* * *
Det här är, so far, en bättre match än den i eftermiddags.
Jämnare.
Utförd i högre tempo.
Inte fullt lika späckad med dygnsgammal kalkonfyllning i midjan.
Kul.
* * *
Att eftersläntare sedan per definition är lallare, och att det känns lika fel att komma in på läktaren när en match starta som att börja titta tio minuter in i en film, får vi försöka bortse från i afton.
Det här var ju ändå ett specialfall.
* * *
Old School Lou kan sträcka sig på.
Han plockade hit Mike Cammalleri just för att han skulle göra som när han kobrahugger in 2-1 i powerplay.
* * *
Påståendet att den här matchen är jämn klämde jag ur mig när det stod 1-1.
Sedan upptäckte Devils att det inte längre är Dominik Hasek som vaktar Red Wings kasse, om man säger så.
Jämnare än i Philly är det å andra sidan alltjämt.
Ingen i de respektive backuppsättningar som uppträder i The Rock är tillnärmelsevis lika givmilda som Michael Del Skrotto & co var i Wells Fargo.
* * *
Det blev lite hets där ute i mörkret på the Turnpike, så nu måste jag stilla nerverna med en stor kopp New Jersey-kaffe.

Framme!
Ja, matchen har hunnit pågå två minuter när jag slår mig ner berdvid Linus Hugosson i det internationella pressläktarhörnet i The Rock och det skulle kunna tolkas som att bloggens magiska tajming gått förlorad, men jag hade fan hunnit till nationalsången om det inte varit för alla trafikljus i downtown Newark.
Well, här har det redan hunnit hända grejor.
Kron Wall of Pain pangade just in 1-1 i powerplay och mer kommer snart, känns det som.
Hörs igen i pausen då.

OK, Bonanzan fortsätter.
Mot Newark.
Vi hörs, hoppas jag, därifrån.

Flyers bjuder helt generöst på ett mål i tredje också, så det blir 0-3 .
Mer sen

Philadelphia – NY Rangers 0-2 (Period 2)
* * *
Det känns nästan som att det sitter 18 000 Niclas Viberg i Wells Fargo just nu.
Missnöjet är, för att uttrycka det försiktigt, stort.
Och det med all rätt.
Flyers uppträder tidvis så lamt och tafatt i egen zon att det är direkt oförskämt – och Rangers behöver inte ens anstränga sig för att utöka ledningen.
Man häpnar.
* * *
Martin St. Louis når, med 2-0-målet, milstolpen 1000 poäng.
Det är stort det – i synnerhet för en så liten man.
* * *
Aha, det är fredagsunderhållning på svenska statstelevisionen?
Det förklarar paustonen i spåret.
* * *
Nej, det är ju inte som att hemmalaget briljerar i offensiven heller
De får två PP-chanser i den här perren och man förväntar sig ju att ett lag bestyckat med Giroux och Voracek ska gå för the kill hela tiden, men absolut ingenting händer.
Vad fan?
* * *
Cam Talbot har chansen på sin andra raka nolla mot Flyers nu.
Så typiskt.
Då lyckas Giroux förstås sätta några på Henke i morgon och så kommer det heta att Cammen är mycket bättre…
* * *
Jag har fått så mycket utlagt på mig av de goda redaktörerna i Stockholm att planen på Newark-besök är hotat.
Men jag lovar att försöka skriva som Hagge åker skridskor.
Då kan de gå.
* * *
Fast Pontus Wernbloom duger som Viberg-substitut på twitter idag, kan jag säga…
* * *
– En minut kvar av perioden, meddelar speakern.
En tiondels sekund senare reser sig en monumental vägg av burop från läktarplats.
Hur länge kommer ägaren Ed Snider, inte precis berömd för sitt stora tålamod, acceptera detta?
* * *
Nu ska jag äta popcorn med Big Kjell.

Philadelphia – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Första halvan av perioden är det Rangers som kör bussen och andra halvan är det Flyers.
Men Rangers lyckas utnyttja sitt övertag och Flyers gör det inte.
Så mycket mer finns inte att säga.
Det känns som att matchen åt för mycket kalkon igår och har lite förstoppning.
Men det kan, för att vara lite explicit, lossna när som helst…
* * *
Dan Boyle – från hotande praktflopp till succé på tre sekunder.
Han håller under Rangers inledande powerplay på att begå säsongens indianare, men lyckas rädda situationen och momentet senare stänker han in 1-0 med ett sylvasst skott efter isen.
* * *
Big Kjell, en älskvärd institution på den här spa-liknande pressläktaren, kommer fram och tar i hand och tro mig – att ta Big Kjell i hand är som att ta ett helt bergsmassiv i hand.
Det visar sig för övrigt att även han, numer anlitad för att utveckla Flyers back-talanger, har en bonanza planerad idag.
Först klipper han den här matchen, sen åker han till Atlantic City och ser Phantoms mot Albany Devils.
Den skulle man haft koll på.
En Black Friday bland spelborden på Caesar’s…hm.
* * *
Det är ingen direkt smart utvisning Rinaldo tar när Rangers gör målet…
* * *
Ja se, Hagge börjar veva framför Talbot redan i sitt första byte.
Flyers lyckas få blodet att koka till och med hos en så genuint genomsnäll sörmlänning.
* * *
Vi sitter på en underlig del av pressläktaren där de också sålt biljetter till vanliga fans.
Det låter som ett vanskligt äventyr just i Philly, men de som sitter närmast ser förhållandevis snälla ut.
Det var värre under finalerna 2010.
Då satt vi utländska murvlar mitt ute i det vanliga publikhavet och fick huka som hårdrockarna när WASP slängde blodiga köttslamsor på publiken under klassiska 80-talskonserter.
* * *
Tack Ammee Take, jag hade ingen aning om att Öystein spelat själv, och i Almtuna dessutom, men nu har han, med lätt rodnad om kinderna, tvingats erkänna.
Omistlig information!
* * *
Det är bra synd att jag inte var på twitter och kunde följa Niclas Viberg på Svenska fans under den där finalserien 2010.
Det måste ha varit en lika stor upplevelse som matcherna i sig.
* * *
Ojvoj, Jesper Fast åker på en riktig flygtur i slutet av perioden.
Hoppas han mår bra.
* * *
Kan Viaplay, by the way, fixa Vibergs tv-sändning så han får börja veva lite?
Flyers-match utan hans utbrott…det är inte riktigt på riktigt.
* * *
Hallå stiltje i kommentatorsspåret, vad kom du ifrån?
Bloggen direktsänder på Sverige-vänlig tid och vill ha lite rock ’n’ roll.

Körbanorna ligger ljuvligt öde i Black friday-stiltjen och en sol glad som barnen på Thanksgiving-paraden på 34:e gatan igår steker över Jersey Turnpike när vi dundrar söderöver i gryningen.
Ute i Newark sänker sig en monstruös United Airlines-kärra under inflygning mot Liberty ner över motorvägen, trådslitna flaggor utanför IKEA-varuhuset fladdrar i en bitig vind och på radion sjunger homeboy Springsteen att Santa Claus snart kommer till stan.
Som det heter i sången:
It’s a great day for hockey!
För det är förstås därför jag sitter bakom ratten i en hyrbil när resten av landet antigen ligger hemma och flämtar efter gårdagens kalkonfrossa, eller är ute i vildsinta shopping-attacker:
Flyers och Rangers går första ronden i ett back-to-back-drama i bedårande Wells Fargo Center.
Och det är bara början.
Planen är nämligen att jag ska se den här matchen, sedan vända tillbaka i det som rockband på turné kallar en ”serious run”, ta mig till Newark och se åtminstone andra halvan av Devils möte med Red Wings.
Och så avslutar vi helgen med returmatinén på Garden i morrn.
Det blir, om jag inte räknar alldeles fel, tre matcher på ett dygn det.
Happy Thanksgiving, folks!
* * *
Det är alltid en särskild sorts känsla att styra upp på Delaware Memorial Bridge och se Philadelphias mäktiga, lätt gotiska skyline torna upp sig.
Jag gillar den här stan.
Den har sin egen salta karaktär, sin egen själfulla ande och sin egen stolta underdog-attityd.
Tufft, är ett ord man bara med möda klarar av att undvika när man ska beskriva den lokala särarten. Hårkokt ett annat.
Det är alls ingen tillfällighet att klubben med NHL-historiens blodigaste rykte kommer härifrån. Broad Street Bullies kunde bara ha uppstått i just Philly.
Men det är å andra sidan lika sant att den ljuvligt sammetslena, smeksamma Philly-soul såna som Harold Melvin & The Bluenotes och The O’Jays gav världen inte kunde ha sina rötter någon annanstans.
Mitt i det Zac Rinaldo-ruffiga finns ständigt ett mått av mjuk, artistisk Claude Giroux-själ.
En sån hybrid är svår att motstå.
* * *
Badtofflan Vigneault kommer med goda nyheter för Rangers-fansen under sin pre game-konferens:
Mac is back.
Det vill säga:
Lagets bäste back, Ryan McDonagh, återvänder efter några veckors frånvaro.
Det betyder att den försynte kaptenens axel läkte väldigt mycket snabbare än axlar brukar läka, inte sant?
* * *
Tar man bara rätt väg till Wells Fargo efter att ha passerat den där majestätiska bron kör man dessutom rakt genom ett sjaskigt industriområde fullspäckat av solkiga slakterier och skumma åkerier.
Väldigt Rocky – och därmed väldigt förföriskt-
* * *
Beskedet att Alfie lägger av kommer ju inte som någon större överraskning – när 42-åriga ryggar börjar krångla finns det i allmänhet mycket lite hopp – men känns trist i alla fall.
Jag kommer skriva mer utförligt om det innan ceremonin i Ottawa på torsdag, men låt mig redan här och nu slå fast att det inte funnits många NHL-stjärnor det varit så givande och intressant att ha utbyte med.
Daniel har alltid intressanta synpunkter och – och han kan uttrycka dem, utan att hemfalla åt trötta klyschor.
Jag saknar honom redan.
* * *
Dessvärre kan jag inte påstå att jag, med de wheels jag får nöja med mig under denna lilla roadtrip, precis smälter in i Rocky-miljöerna norr om Philadelphias formidabla idrottspark.
Det är rusning till hyrbilsfirmorna runt Thanksgiving-helgen och allt som återstår när jag kommer för att hämta mitt åk är en fjuttig Hyundai, marginellt större än en permobil.
Att köra med en sån genom ett amerikanskt slakteriområde är som att spela hockey med heltäckande galler.
Och konståkningsdress.
* * *
Den här dubbelmackan är ingenting annat än livsviktig för både Rangers och Flyers.
Bägge sladdar redan betänkligt i streckracet och officiell panik råder hos den som inte bärgat tillräckligt många poäng i morgon eftermiddag.
Så det som även i vanliga fall är hetlevrade, infekterade möten de här klassiska rivalerna emellan lovar nu att bli rena slutspelskonfrontationerna i dagarna två.
Hurra!
* * *
Jag har Norges egen Big Papa Wennerholm – VG:s Öystein Jarlsbo – med mig i permobilen ner genom Jersey-spenaten.
Han har flugit över från Oslo för att punktmarkera Zuccarello några dagar och jag törs nästan svära på att det betyder att Rangers-fansen kommer få anledning att yla ”Zuuuuke” som aldrig förr.
Skribenter som Big Papa och Öystein har den sortens tajming och fingertoppskänsla.
Dit dom åker, där händer det grejor.
– Jo, flinar den norska kollegan, så er det!
* * *
Det finns en bild av att Henke för det mesta spelar bra mot Flyers på Garden, men inte riktigt trivs i den här hallen.
Den har uppenbarligen Badtofflan hört också, för det är Talbot som står ikväll – och kungen imorrn.
* * *
Vi har Höken – fotografen, helgen till ära städslad av VG – med oss i baksätet också, om det lilla kyffet han får halvligga i nu förtjänar att kallas något så stort som baksäte.
– Här är trängre än runt Lundqvists kasse i slutet av Game 7 i Pittsburgh i våras, suckar han.
Jaja.
* * *
Jag vill inte reta några Flyers-fans i onödan, flertalet av dem tycks ha ett temperament som står i perfekt samklang med hela den här stadens sinnelag, men det börjar dessvärre kännas som att de håller på…ja, Maple Leafs light.
Den här Berube-upplagan av Broad Street Bullies är ju, precis som sorgebarnet uppe i Big Smoke, helt omöjlig att få något grepp om.
Förträfflig ena dagen – och på farmarlagsnivå nästa.
Offensivt explosiv i vissa matcher – och tandlös som en redneck i Alabamas backwaters i andra.
Fullspäckad av talang – och samtidigt till synes tyngd av brist på begåvning.
Hur kan det komma sig, som någon frågade i en sång (vilken är det jag tänker på? För tidigt för mig, verkar det som…)
* * *
I jumbotronen precis innan värmningen:
Bellemare står i Skellefteå-tröja och jublar med SM-bucklan.
En mycket apart syn.
Som när de svenska spelmännen, i folkdräkter, på midsommar står i Battery Park, längst ner på Manhattans sydspets, och spelar ”Gärdeby gånglåt” – med Frihetsgudinnan som fondvägg.
* * *
Men tröjorna Flyers uppträder i ikväll – och ju faktiskt bar även på Garden förra onsdagen – är jävligt, jävligt snygga.
* * *
Hagge Hagelin ser het ut på värmningen.
Och varför inte?
Senast han var här slogs han ju – med Vorecek…
* * *
Okej, snart går startskottet för bloggens Thanksgiving-race.
Häng med, det kommer gå undan.