En präktig transportsträcka tlll tredjeperre slutar med att Callahan sätter sin andra.
1-5 alltså.
Nånstans sitter Glen Sather och biter bistert i sin cigarr.
Själv går jag ner och pratar med Strålle nu.

NY Rangers – Tampa 1-4 (Period 2)
* * *
The Stamkos show.
Fy fan vad bra han är.
Inte ens en SEAL-styrka uppbackad av Screaming Eagles från 101:a airborne-divisionen kan stoppa honom i frilägen som det när han dödar matchen.
Att motståndarna sedan ger honom pucken – hallå, Rick Nash – gör ju saken lite lättare, men ändå.
Hockeyporr.
* * *
Rangers spelar helt okej nu också, i alla fall de inledande tio minuterna, men jag säger ju det:
Bolts är mycket bättre på hockey.
Man börjar förstå varför så många ser en Stanley Cup-kandidat i Jon Coopers lagbygge.
* * *
Självfallet är det St. Louis som gör Rangers tröstmål också.
Visserligen avser han av allt att döma att passa Nash i det läget och får ypperlig hjälp av Tampa-backen Jason Garrison , men ändå.
Den där sortens dramaturgi tycks vara insprängd i NHL:s själva DNA.
* * *
Om bara det där fingret vill läka någon gång har ju Tampa dessutom mäktigt sparkapital i tidiga Norris Trophy-kandidaten Vigge Hedman också.
Holy hell.
* * *
”Varför gjorde inte vi också så”, hoppas jag Badtofflan tänker de gånger han tittar upp och ser hur kunglig Strålle är när han får spela powerplay och hela tiden smyger in i slottet och ställer till problem.
* * *
Boyle ser man inte av.
Men Boyle, däremot, gör starkt intryck.
Och det är inte Boyle som flyttat från New York till Tampa som imponerar – det är Boyle som (med en liten mellanlandning i norra Kalifornien…) flyttat från Tampa till New York.
Hängde ni med?
Ah, ni får väl ha lite boylekänsla…
* * *
Efter detta ska det inte vara omöjligt att få Ekeliw att sjunga i podden imorrn.
* * *
Brian-boylen blir även han utbuad de få gånger han är i närheten av pucken, men tydligen hade han inte räknat med något annat.
– Hur det känns att inte ha Rangers-fansen på min sida? De var inte på min sida särskilt ofta förut heller, flinade han enligt rapporterna i morse,
Hi hi.
* * *
Jo, jag är glad att jag tog mig hem och faktiskt hann hit.
Det här är roligt att se.
Men jag hade kunnat stanna ytterligare en natt på Miami Beach och jämfört med en slapp måndagsmiddag på Prime 112…hm, jag vet inte jag.
* * *
Strålle i tredje.
Det är vad jag tror.

NY Rangers – Tampa 0-2 (Period 1)
* * *
Rangers South är här och lär Rangers North hur man spelar hockey 2014, känns det som.
Ett tag ser det för all del rätt öppet ut, men när Lightning väl trycker till på pedalen blir det tydligt att de har både en helt annan pondus och helt andra, smartare linjer i sitt spel – och när de dessutom får chanser bara smäller det.
Och självfallet gör homecoming captain Callahan mål.
Så blir det ju alltid.
* * *
Det är en mycket sällsam upplevelse att komma så här sent till match, stressad som en Gris-Olle på väg till baren precis före sista beställningen.
Jag brukar ju komma hit senast tre timmar före första nedsläpp – om jag inte tillbringar hela dan i hallen, det händer ju det med – och bortsett från att det rent allmänt är behagligare får jag såna gånger en helt annan känsla för det som ska hända.
Matchen blir liksom en verklig happening
Nu är det som att slå på tv:n en minut innan ”The Newsroom” börjar på söndagarna.
Trevligt – men inget mer.
Men just så här är det alltså många vanliga fans som avnjuter sin hockey?
Märkligt.
* * *
– Fansen här i New York är helt otroliga, sa Callahan tydligen efter värmningen i förmiddags.
Svaret:
Du buar högt första gången han nuddar pucken…
Och inte blir de på särskilt mycket bättre humör när han gör karriärens första på gamla kompisen Lundqvist.
* * *
Strålle har förvandlats till rena Erik Karlsson nere i Florida (well…), så vänta bara.
Han kan komma att kröna sin återkomst i the woooorld’s most famous med en balja han med.
Och det skulle hans landsman i hemmakassen verkligen ha svårt att svälja…
* * *
Cally får dock rungande jubel, och en liten standing ovation, när han och de övriga två ex-blåskjortorna hyllas i jumbon i en reklampaus.
Hockeyfans är ju schizofrena på det viset.
Som dom i Toronto när Sudden återvände med Canucks.
Dom vrålade verkligen ut sin avsky när han hade pucken – bara för att förenas i en lång, tårögd bifallsstorm när han på samma sätt hyllades i jumbotronen.
Sedan fortsatte dom bua resten av matchen…
* * *
Det är en del snack här i New York om att Henke de senaste säsongerna tappat lite av sin skärpa i frilägen, men just på Kucherovs 1-0-mål ikväll skulle jag vilja påstå att han mest är ett offer för otur.
* * *
Vad menar Badtofflan med att peta Quickie Fast när jag stressar hit på det här sättet?
En skandal i miniformat
* * *
Däremot är han – Lundqvist – lika bortkollrad som alla andra när Stamkos ställer till med konståkningsuppvisning innan Callys 2-0-mål.
Ojvoj.
* * *
Skådisen Michael Rappaport – evig hjälte sedan ”True Romance” – blir inzoomad i jumbon.
Jag applåderar.
Allra festligast med det är dock att en av den senast anställda i Rangers PR-stab – en av de trevligaste de nånsin haft – också heter just Michael Rappaport.
* * *
Andrej Suster i Tampa, har han någon syster?
Det vore lite underhållande.
* * *
Sångerskan Jewel är också här och får vinka i jumbon.
Synd inte Gossen – Aftonbladets legendariske pop- och filmskribent – fick se det.
Då hade han utfört en standing ovation på egen hand.
* * *
Nu tycker jag att jag kan vara värd en kopp kaffe.

Jodå.
Bloggen är på plats.
Efter en vidirgt turbulent flygning upp längs östkusten dunsar jag ner på LaGuardia strax efter fem, får en taxichaffis att köra som en biltjuv genom regnet in till Manhattan, springer upp i lägenheten och byter om och rycker åt mig ackrediteringen, får med maximal röta fram en Uber-chaffis som på samma sätt nästan är uppe på trottoarerna för att få mig till Garden i tid och yes – just som det är färdigspolat efter värmningen slår jag ner min volumniösa röv på pressläktaren.
Intro blir det inte mycket till under såna omständigheter, men ändå.
Nu kan dom släppa pucken.

Bad news.
Det plan jag nu på förmiddagen skulle flugit med från Miami hem till New York är gravt försenat och den planerade livebloggen från den potentiella klassikern mellan Rangers och Rangers South – Tampa alltså – på Garden ikväll därmed hotad.
Jag har visserligen lyckats krångla mig med på en tidigare flight – den 11.00-avgång jag hade reserverat är framskjuten till 17.00, absurt nog – men det är dåligt väder där uppe och ingen kan garantera att heller 13.43 går i tid. Och även om den gör det blir det på håret.
Så det är väl bara att hålla de tummar ni eventuellt har tillhands för en gammal bloggare.

Florida – NY Islanders 3-4 (Slut, straffar)
* * *
Islanders vinner på straffar och tar femte raka.
Därmed säger jag godnatt.
Det här var ett mellanspel och såna gånger blir det ingen slutrapport.

Florida – NY Islanders 1-2 (Period 2)
* * *
Den där jamaren i hotellbaren…
Jag längtar efter den som jag inte längtat efter nånting sedan det återstod fem timmar av Aeroflot-flygningen från Moskva till New York efter OS.
Med det inte sagt att här matchen ska jämföras med torrlagda tiotimmarsflighter i rysk regi.
Panthers spelar mycket bättre som lag än jag, något fördomsfullt, föreställde mig att de skulle göra – men Islanders hugger obönhörligt två gånger om och har nu övertagit ledningen.
* * *
Tack för utförliga förklaringar, Anders och Tecci.
Jag förstår helt och fullt.
Och jag tror dessutom att Tecci har rätt.
Med all gyllene talang GM Tallon samlat i ladorna kommer katterna klösa på allvar om några år.
* * *
Det är inget bra att speakern, som det verkar, sitter och slickar på mikrofonen – särskilt inte nu när Mötley Crües ljudanläggning uppenbarligen blev kvar efter den där vårpremiären 2005.
* * *
Är det bara jag eller finns det fler som inte riktigt litar på Halak?
* * *
Ha, Henke dyker upp på jumbotronen i pausen för att tala om NHL:s kamp mot cancer – och Islanders-fansen rakt nedanför pressläktaren börjar omedelbart bua.
Var man än kommer…
* * *
Däremot kan alla alltid lita på Mighty Tavares.
Vilken killer han är när han bara nyper in kvitteringen.
* * *
Nattens cikador kommer att sjunga på mediaparkeringen om en halvtimme eller så.
Efter några riktigt grågriniga novemberkvällar i New York har jag en känsla av att det kommer att låta som ren gospel.

Florida – NY Islanders 1-0 (Period 1)
* * *
Ja, titta.
Ett mål i alla fall.
Före Blackhawks-komplementet Jimmy Hayes, en sån typisk panter som känns som att han liksom blev över på annat håll, får in pucken på en rätt bortkollrad Halak.
I övrigt…ja, jag sitter ju här av fritt val och ska förstås inte klaga – sämre jobb existerar – men det är ju inte så att man hoppar upp och ner på stolen och hojtar om vilken playoff-nerv duellen har.
Sorry.
* * *
Draften, slår det mig plötsligt.
Den hålls ju i BB&T om sju och en halv månad.
Då kommer det vara sataniskt hett och fuktigt i det här träsket, men än sen.
Det är ju den kvällen vi får veta var Connor McDavid – näste Sidney Crosby, om vi ska tro hypen – får en klubbadress.
Kometen febrar redan, gissar jag?
* * *
I en sekvens kliver Johnny Boom Boom Boychuk fram på offensiv blå och proppar vem-det-nu-är som inte ser sig för under ett uppspel.
DET är roligt att se.
* * *
Har man inte publik får man ha nåt annat istället och de som driver BB&T-arenan har kompenserat med en en ljudanläggning värdig en Motörhead-konsert på Maracana-stadion.
Det är en ohygglig kräm i högtalarna precis hela tiden.
Och det bara för några få tusen…
* * *
Det är ändå några entusiastiska själar här och där som får ett svagt Looouuuu att eka när Luongo tar pucken.
Men vilken overklig kontrast detta måste vara för honom efter alla år i tryckkokaren Rogers Arena.
Mest är det skönt, gissar jag.
Men ibland måste det också kännas lite…sorgligt.
* * *
Dåligt saltade popcorn är en styggelse.
* * *
Nalle i kommentatorsspåret, välkommen in gemenskapen, men du måste berätta – när och hur blev du Panthers-fan.
Jag menar inget illa, det frågar jag alltid de få panter-exemplar som dyker upp.
Tecci får samma fråga.
* * *
Det var lättare bagarväckning i morse och sen dess har jag bara stressat och jobbat.
Så tanken på en stänkare i hotellbaren börjar kännas något lockande nu.

Det är inga svenskar på isen.
De inblandade lagen intresserar mig måttligt.
Matchen betyder ingenting.
Likafullt sitter jag i detta nu i BB&T Arena i ett träsk väster om Fort Lauderdale och ska se Panthers spela mot Islanders.
Igen:
Detta är den konstigaste kvällen i bloggens långa historia,
Jag sa det nästan högt när jag klev ur hissen på pressläktaren, tittade mig omkring och kände ingen alls:
Var fan gör jag här?
Men det är nu så att jag har andra ärenden i trakten och kunde fixa ett fint inslag åt Hockeystudion just härifrån och…tja, då är det väl bättre att kolla match än att sitta på ett hotellrum och glo.
Kanske.
Vi får se.
Mycket till intro har jag dock inte hunnit med ,och inte vet jag vad jag skulle orerat om inför en sån här tillställning heller , men om ni vill kan vi ha lite fredagsmys ihop under matchens gång.
* * *
Jag behandlar inte laptop-tangenter mycket mildare än Niklas Kronwall behandlar forwards som åker och tittar i isen och efter två säsongers hårdkörning verkar det som att den här ynkliga Air-mackapären fått nog.
Det är nåt slags glapp, så att det vissa av – framförallt – siffertangenterna emellanåt vägrar reagera när jag trycker (läs dunkar) på dem.
Så nu vet ni varför om det ser konstigt ut.
* * *
Och vädret, som Roland Janssons Gösta frågade när han ringde hem till doktor Levander i första sällskapsresan?
Här var det molnfri, rosa skymningshimmel, 25 grader varmt och en mjuk vind som rasslade i palmerna innan jag klev in i hallen.
Ho ho ho!
* * *
Fast för fan, första live-upplevelsen med Aaron Ekblad kanske blir något att minnas.
Han har ju alla förutsättningar att bli stor NHL-legend och om femton år kan jag i så fall säga att ”ja, jag minns när jag såg honom första gången, det var den där novemberfredagen rookie-säsongen 2014, och jag fattade direkt att han skulle bli gigant…”
* * *
Pärlor för svinen, är det lite svårt att inte tänka när man väl sitter här.
För hallen – som just nu alltså heter BB&T men byter namn oftare än Panthers byter coach – är väldigt fin.
Synd bara att den ligger mitt ute i ingenting, att det är ett så profillöst lag som spelar här och att ingen kommer och tittar.
* * *
Givetvis har Sportbladet inte missat vår kanske allra största NHL-stjärna blir invald i Hall of Fame den här helgen.
Tvärtom.
Big Papa Wennerholm är på plats i Toronto och kommer leverera material så det skvätter om det både i tidningen, på sajten och i sin blogg.
Don’t miss.
* * *
Själv var jag faktiskt här och såg match redan i samband med en jobbresa i Florida som popsnöre 2000.
Panthers mötte Capitals och Ulf Dahlén var kung hos gästerna tycker jag mig minnas fast det gick åt rätt många plastmuggar Budweiser den gången.
Några dygn senare hade U2 premiär i samma hall, faktiskt.
Det jag minns bäst från DEN kvällen är att jag stod intill Elvis Costello i urinoaren strax innan hans vänner skulle gå på scenen.
Försökte förstås titta lite diskret, men även om min aim is true lyckades jag inte se nåt…
* * *
Det är stor skandal om Long Island-romantikern Björn Falk inte har koll på att jag bloggar från den här matcher och inte frälser kommentatorsspåret med sin närvaro.
* * *
Fem år senare, just som jag hade blivit New York-korre, var jag hör och bevakade en Mötley Crüe-premiär också, för att nu fortsätta ner längs Memory Lane.
Det var inte roligare än att se…ja, vad ska man jämföra med…en serielunksgäspning mellan Panthers och Islanders, typ…
* * *
Av dom som är här – och det är i min själ inte många – känns det som att en majoritet håller på gästerna.
Det finns alltså även Long Island-bor som är smarta nog att inse att vintern ska tillbringas i solen.
* * *
Nu ska jag sitta i den här rymliga och fina pressboxen – jag hade glömt hur trivsam den är – och äta popcorn och bara ha det nice.
Islanders vinner, tror jag.

NY Rangers – Colorado 3-4 (Slut, straffar)
* * *
Vid profetens skägg!
Kommer ner i pressrummet efter straffavgörandet, tittar ut genom panaromafönstret över åttonde avenyn och guess what.
Det snöar.
Jo, det tammefan snöar i New York City ikväll.
Skandal.
Desto angenämare är det förstås att nu åka hem och packa ner badbyxor och sololja och hänga på gässen söderöver…
* * *
Det är muntert inne hos Avalanche och undra på det.
Nu slipper de träningar som den på Chelsea Piers igår.
För den var inte rolig, berättar kapten Gabbe.
– Nä, de fick vi verkligen åka skridskor. Det var idioten hela tiden. Men vi förtjänade det. Vill vi inte jobba på matcherna får vi göra det på träning istället löd budskapet och vi tog det till oss.
* * *
Foppa från Åkerö lever upp till sitt smeknamn han.
Ett mål och två assist i skrivande stund – och därmed sju poängs marginal till tvåan i rookieligan.
Dom borde ha fallmän flaggdag i Leksand imorrn.
* * *
Av’s är kvar i The Metropolitan Area ytterligare ett dygn, men något firande i den spännande Manhattan-natten blir det inte.
– Vi tar buss ut till Newark direkt nu efter matchen, berättar Gabbe.
Enjoy…
* * *
I Rangers-lägret verkar de flesta tycka att de gjorde en bra match och tja, låt inte mig hindra nån från att ha den åsikten.
Men spelar de likadant på lördag, i Consol Energy Center, kommer Pens få en gruvlig revansch.
* * *
– Wow, vilken snygg kostym. Du måste vara från Sverige, hojtar Jan Hejda från
Men inte till mig.
Utan till – hör och häpna – Eken.
Tjeckiska hockeyspelare alltså…de har alltid haft problem med smak.
* * *
Nu:
Badmössa på.
Vi hörs i palmrasslet.