När nationalsången klingat ut inför kvällens match mellan Red Wings och Capitals här i ett regnigt och grått Washington borde någon av alla svenskar som ska delta knyta en näve, bita ihop tänderna och skrika:
– Kom igen nu för FAN!
Som en hyllning till Klas Ingesson.
För som alla vet som kan sin VM-krönika var det just så Klabbe gjorde när ”Du gamla du fria” var färdigsjungen inför Sveriges kvartsfinal mot Rumänien på Stanford Stadium i Palo Alto strax söder som San Francisco 10 juli 1994.
Vän av ordning tycker kanske det är ologiskt att blanda in en fotbollsikon i en liveblogg som ska handla om en ishockeymatch, men för det första var Klas Ingesson nationalhjälte i största allmänhet och för det andra, som Lappen#27 helt briljant påpekar i kommentatorsspåret:
Han spelade fotboll som en hockeyspelare.
Den där tuffheten i närkamperna, de där älgiga rycken – eller ”röcken”, som en imponerad Svennis säger i samma legendariska VM-krönika – över banan och den där hemsnickrat genuina ärligheten, som innebar att han aldrig gnällde och heller aldrig gav upp….det var fantamme hockey.
Inte fotboll.
Så Bäckis, Mojo Johansson och Burra Junior på ena sidan – och Zäta, Kron Wall of Pain, Hästpolo-Gustav Nyquist, Big E Ericsson, Bacon Andersson och Monstret på den andra:
Kom igen nu för FAN!
* * *
Jaha, fantastisk match i förrgår och fantastisk match igår.
Nu fullbordar vi trippeln med en till.
Förutsättningarna finns.
Både Red Wings och Capitals har inlett grundserien bättre än de flesta – inklusive den här surmagade gamla bloggtönten – hade föreställt sig på förhand, spelar offensiv och kvick hockey och tycks den här säsongen dessutom ha utvecklat en viss flair för den sortens dramatik som präglat de senaste dygnens föreställningar.
Jag är pepp!
* * *
Det var gnäll när jag körde mellan St Louis och Nashville i början av månaden och jag är ledsen – trots min obotliga kärlek till konceptet ”American Roadtrip” är inte vägen mellan Pittsburgh och Washington heller mycket att skriva poesi om .
Jag tycker det känns som att köra från Ludvika till Fagersta
Man ser bara skog och mer skog och sen är man framme.
Då befinner man sig visserligen på en väldigt roligare plats än Fagersta, men ändå.
* * *
Allra mest pepp är jag dock på att få se Burakovsky live för första gången.
Ja, junior alltså
Senior Burakovsky – pappa Robert – såg jag lika ofta, och med lika stor förtjusning, som jag hörde Ebba Grön under tonåren hemma i Leksand
Visar sig grabben ha bara hälften så mycket karisma, hälften så vasst målsinne och hälften så oböjligt självförtroende kommer han bli stor Biff-favorit.
* * *
När jag irrar runt med hyr-mercan inne i huvudstaden hade jag dock önskat att jag var i Fagersta istället.
Här är i princip omöjligt att köra, även med GPS.
Jag tröstar mig dock med att det i alla fall går bättre än den gången, för snart femton år sedan, när jag och ex-hustrun försökte oss på samma sak – utan hjälp av satelliter.
Jag körde, hon läste karta och efter tio minuter var jag Roland-Jansson-i-Sällskapsresan-kolerisk över vad jag uppfattade som bristfälliga anvisningar från passagerarsätet men förmodligen bara min egen brist på intelligens.
Då vevade hon ner rutan, slängde ut kartan och sa att jag fick försöka hitta bäst fan jag ville.
En intern klassiker, kan jag säga.
* * *
För att hedra – ja, typ… – en viss lagkamrat var Zäta under Red Wings halloween-fest häromdagen, som några av er ju redan sett, utklädd till hästpolo-spelare.
Fem plus, säger bloggen.
* * *
John Moore får fem matchers avstängning för armbågen i Haulas hjässa.
Jag tycker den var värd sju jag, men okej. Vi får väl nöja oss med det.
Tills nästa gång.
Leder avsaknaden av spelsinne till fler incidenter av samma sort måste NHL ta fram stora Raffi Torres-släggan.
* * *
Vill Nyquist replikera på nästa fest får han försöka klä ut sig till en handled som börja ömma när All Star-helgen närmar sig…
* * *
I den här hallen – en gammal svensk Domus-bunker uppsmälld mitt i DC:s Chinatown – har jag haft rent episka uppkopplingsproblem genom åren.
Så var förvarnad.
Det kan bli slut i rutan när vi som minst vill att det ska bli det.
* * *
Man lär sig nya saker hela tiden.
Ta bara denna dagsfärska insikt:
47-åriga gubbar ska inte tro att de, som för 20 år sedan, kan hoppa över en natts sömn och sedan sova ikapp och vara fit for fight igen ett dygn senare.
Det drar rätt hårt i de knarrande gamla gäspmusklerna även idag, om man säger så.
* * *
I den här hallen har jag också upplevt några av de mest minnesvärda matcherna under min NHL-”karriär” – och några av de mest hjärtskärande nederlagen.
Tänk showen under den sägenomspunna serien mellan Caps och Pens, 09, när både Ovetjkin och Crosby gjorde hat trick.
Det var ett stycke mästerlig hockeykonst på samma hisnande nivå som The Clashs ”London Calling” var rock ’n’ roll-konst.
Och tänk året därpå, när hemmalaget efter tidernas grundserie förlorade Game 7 mot ett smart men tråkigt Montreal.
Det kändes som det sorgligaste ögonblicket i the nations’s capital sedan JFK:s begravning 47 år tidigare.
Ja, ursäkta en gammal mans gaggiga tillbakablickande, men det är svårt att inte bli nostalgisk när jag sitter på den tomma pressläktaren och blickar ut över en tom hall där sådana minnen tog form.
* * *
Crosby, ja.
Han gjorde som ni minns – hoppas jag, annars får ni gå till doktorn! – två mål under Pittsburghs uppvisning i Consol igår.
Men efteråt syntes han överhuvudtaget inte till i omklädningsrummet.
– Nej, förklarade en en av klubbens PR-män, han gör ofta så vid såna här tillfällen. Han tycker att hans medspelare ska få mer av uppmärksamheten.
Classy, det.
* * *
Optimisten från Eskilstuna är även här och smyger, visar det sig.
– Det kommer bli en kanonmatch, säger han.
Till ingens förvåning.
* * *
Ledsen, Hällegerd, men det verkar som att DeBoer fortfarande är coach i Newark…
* * *
Barry Trotz, nye Caps-coachen, konstaterar i en färsk intervju med nhl.com att Bäckis inte får så mycket kärlek och respekt runtom i ligan som han förtjänar, men att den gode Valbo-sonen förmodligen är nöjd med det eftersom han verkar föredra att ”segla under radarn”.
Jotack.
Att påstå att Bäckis söker uppmärksamhet och gillar att sola sig i glansen av sin storhet vore som att påstå att Kim Kardashian skyr offentligheten.
Men jag håller med, Nicky B är mycket större än vad han får cred för och det är roligt att i samma artikel läsa att före detta fiender som Matt Niskanen och Brooks Orpik upptäckt det sedan de kom till Washington.
* * *
Rättstavningsprogrammet vill för övrigt ändra ”Hällegerd” till ”Hälleflundra”.
Sorry, men det är lite underhållande.
* * *
Det är dåligt tryck i hotellrumsduschen så mina försök att medelst ånga släta ut ett par byxor som bara knölats ner i resväskan går inget vidare.
Jag har således en något skrynklig framtoning i kväll och det betyder att Kronwall kommer rynka på näsan om vi ses.
Han är ett raffinerat modelejon som tar dylikt på största allvar.
* * *
Jag är som sagt trött och kan således se fel, men att döma av uppvärmningen kommer Capitals spela i blå retro-tröjor ikväll.
Det känns lätt lugubert.
* * *
Kronwall får dock ge mig att jag – efter att ha tänkt över Ekens hip hop-resonemang igår kväll – hittar en snygg, matchande slips i hotellets souvenirshop och att den åtminstone delvis kompenserar bristen på släta brallor.
* * *
Som Optimisten från Eskilstuna plötsligt utbrister:
– Tänk, Filip Forsberg hade kunnat spela med Capitals också.
Ja, herregud.
Men GM GM skickade rättigheterna till Åkerös egen Foppa till Nashville istället – för att få hit Martin Erat.
Det kommer att gå till historien som en av de mest hjärndöda trejderna någonsin.
* * *
Gametime är snart här.
Och jag säger som Klabbe en gång till:
– Kom igen nu för FAN!
