Buffalo Sabres är alltså på god väg att bli nollade för tredje matchen i rad – i så fall ett dystert klubbrekord.
Det är för sorgligt.
jag förstår att Kometen inte orkar längre…

Sicken liten skräll.
Flyers skulle ju vara chanslösa – i synnerhet en sån här back-to-back-kväll.
Men de gör, i alla fall av vad jag sett, säsongens bästa match och vinner rättvist med 5-3.
Vän av ordning kan förstås säga att Penguins samtidigt gör sin sämsta match för säsongen, men jag hävdar att det i vanlig ordning är Flyers som GÖR dem sämre än vanligt.
* * *
Bellemare pratar grym engelska, med bedårande fransk accent, i intervju med lille Pierre.
* * *
Nu har jag lovat John J att jag ska vara uppe hela kvällen och kolla de två sista matcherna, så jag gör väl det men är väldigt trött och kan inte garantera frekventa uppdateringar.

Kvitterat.
Men Flyers gör det här väldigt bra och har ju minst lika mycket av spelet, och bättre chanser, i den här perren
Det är imponerande, de spelade som sagt i Chicago i år, och jag trodde det skulle bli blowout ikväll.
Men det är nog helt enkelt så att Flyers vet bättre än andra hur man ska spela mot Penguins och tämja the two-headed monster.
* * *
Nejdå, Brandh, det vara bara sushin som kom och jag tog mig friheten att njuta av den istället för att sitta och uppdatera spåret.
Sorry
* * *
Trist att Rinaldo verkar jag spelat färdigt för kvällen.
Hur det nu än är med honom så får man alltid den lätt exalterande känslan att vad som helt faktiskt kan hända när han befinner sig på isen.
* * *
Det finns, apropå den korta uppdateringspausen, två skribenter som är whitelistade i det här kommentatorsspåret.
Chall och Juliahabs.
Dom får således in sina förhandskommentarer utan förhandsgranskning – för jag vet, till hundra procent, att de inte kommer att trampa över några gränser.
Ni andra kan bli så emotionella, så jag ser det som säkras att kolla först, även vad en ikonisk stammis som John J skriver…
* * *
Lite osäker känns han, Fleury.
I år också.
* * *
Jo, John J – planen är att jag ska alternera mellan matcherna i Edmonton respektive Orange County under de sena timmarna.
Är du med ända in i gryningen?

Oh yes, nog är detta ett Pennsylvania-derby.
Det vill säga:
Ologiskt, absurt och oförutsägbart.
Penguins dominerar ju ett tag som USA skulle dominera San Marino i en väpnad konflikt och får en lika spontan som välförtjänt standing ovation när de sätter riktigt monstruös på Emery.
Men:
Flyers leder med 2-1.
Och ser under några sekvenser efter andra målet plötsligt ut som klart starkaste laget på isen.
Be inte mig, eller någon annan, förklara – eller tippa vad som händer under de kommande två perioderna.
Det bara blir så när de här två lagen går upp i ringen.
* * *
Penguins retro-tröjor får härmed fem plus.
De är inte bara snygga.
De accentuerar, på något vis, det stora hos årets upplaga av Steeltown’s finest
* * *
Tammefan, Pierre McGuire tänker framhäva sin originalitet genom att kalla Kris Letang för Kristopher Letang i år också…
* * *
Kul att Leksand- och Skellefteå-bekante fransosen Bellemare får göra sitt första NHL-mål.
* * *
Ja, Taggen, vill du vara för mig vad bartender George är för Tony så är du välkommen.
Då kommer vi få en ansträngd relation…
* * *
Fast Ray Emerys matchande skydd i Flyers-kassen är väldigt snygga de också, hoppas jag ni noterar.
* * *
Det är som att det spritter av eufori i hela Bengan över att han får vara på isen och spela hockey med Crosby.
Och det är ju inte så konstigt.
* * *
Inte nog med att de spelar ”O Canada” före matchen. Amerikanerna på Consol-läktarna sjunger med också.
Väldigt classy.
* * *
Är det bara jag som saknar Lilja i Flyers?
Jaså, jaha….
* * *
En så här regnig, grå, kall höstkväll känns det som att det kan vara läge för lite sushi på deilvery.
Och det ska i så fall beställas nu.

En dag när NHL-matcher ställts in på grund av terrorattacker känns det något tveksamt att skriva om Pennsylvania-derbyn som man brukar skriva om Pennsylvania-derbyn.
Allt det vanliga om krig och hat och ont blod och fiendskap blir olustigt i skenet av tragedier som påminner om den verkliga innerbörden i såna termer.
Så vi får väl se vad bloggen tar för form ikväll,
Jag kommer randa, men för att vara match mellan Penguins och Flyers – antagligen de lag i hela ligan som tycker allra sämst om varann – kanske tonen blir något försiktig.
* * *
Det råder ingen tvekan om att det var riktigt att ställa in matchen i Canadien Tire Center – därtill fanns flera väldigt goda skäl.
Leafs spelade till exempel på Long Island igår, flög direkt efter matchen till Kanada och vaknade i morse på ett Westin-hotell i centrala Ottawa – av att skottlossning pågick i kvarteret.
Sedan satt de inlåsta under allmän lockdown hela dagen.
Då ska man inte behöva spela hockey några timmar senare.
Men det var inte så roligt för Senators-spelarna heller, även om de befann sig i hallen i förorten Kanata, på betryggande avstånd från dramat inne i stan.
Dels ägde attacken rum i deras egen hemstad, dels har de färska minnen av ett liknande trauma förra året. Sens råkade ju befinna sig i Boston och satt på hotell och väntade på match – som sedermera också blev inställd – när bomberna exploderade på Boylston Street.
Det går, förstås, inte att ta det som står på spel i idrottsevenemang på allvar när verkligheten tränger sig på på det viset.
* * *
NHL:s schemaläggare var inte nådiga mot Flyers när de planerade den här sena oktoberveckan.
Igår tvingades de alltså möta Chicago i United Center – och fick sig en duktig uppläxning – och redan ett dygn senare måste de gå upp mot ett utvilat Pittsburgh i Consol Energy Center.
Det kan bli riktigt…jobbigt.
* * *
Penguins har med anledningen av attacken i Ottawa bestämt att även kanadensiska nationalsången ska framföras innan nattens derby.
Fint gjort.
* * *
Jag ser verkligen fram emot att få gnistorna slå om en rungade energisk Patric Hörnqvist igen – och det är jag tydligen inte ensam om.
Så här säger Sidney Crosby om sin nye lekkamrat från Sollentuna:
– Hornqvist does it all. He goes to the net hard. He’s got a great shot. He plays with a lot of energy, creates a lot of turnovers. Defensively I think he’s pretty responsible. So I think everything on the ice he does well. And I think he’s been a great guy in the room too. All the way around, we’re happy to have him
* * *
Men om det låter jobbigt för Flyers att möta ett utvilat Pittsburgh på bortaplan, vad ska man då säga om nattens sena match?
Buffalo mot Anaheim.
I Honda Center.
Ojvoj.
* * *
Den här sortens kvällar ska den som har twitter inte missa Svenska Fans-Viberg.
Det kan vara lika underhållande som när Kapten Haddock blir riktigt arg i Tintin-böckerna…
* **
Nu tar vi och häller upp en stor kopp nybryggt amerikanskt kaffe och försöker glömma den vidriga verkligheten med lite hockeyshow.

New Jersey – NY Rangers 3-4 (Slut, OT)
* * *
Ja, de ringde just från Bada-Bing och berättade:
Johnny Sack och Phil Leotardo dansar på bardisken medan Tony och Bobby Baccala sitter i ett hörn och muttrar om att det är dags att göra med DeBoer som de gjorde med han som coachade Meadows fotbollslag under andra säsongen.
Jag var på väg över ett tag, men jag åkte hem och skrev den här spalten istället….
* * *
Det där trodde jag inte skulle hända.
Rangers brukar väldigt sällan hämta in underlägen i synnerhet inte mot Devils på bortaplan.
– En karaktärsseger, lyder en nöjd Henke Lundqvists beskrivning.
* * *
Det dom kommer ut och gör med ismaskinerna innan övertidperioden från och med den här säsongen kallas alltså ”dry scrape” och jag tycker det låter lite snuskigt.
Men bra är det, för visst är det fler och fler oavgjorda matcher som avgörs innan straffavgöranden nu?
* * *
Många skumma resultat ikväll.
Vad hände till exempel på Long Island – och har Tortorella tagit över Canucks igen?
Hm.
* * *
På tåget tillbaka till Manhattan är det en något vinglig herre som kommer fram och säger:
– Undergången är nära.
Sen går han vidare.
Där ser man.
* * *
Innan undergången hoppas jag dock vi hinner se Pennsylvania-derbyt i Consol Energy Center i morrn.
Jag sitter ser det i korresoffan och vill ni så tittar vi ihop.

Jaha, Rangers vänder och vinner med 4-3.
Kevin Klein, av alla, kliver fram och avgör i sudden.
Mer kommer när jag är hemma

New Jersey – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Nu händer det inte särskilt mycket och stämningen i maffialogen börjar bli något otålig.
Dom gossarna vill ha action – hela tiden.
Så nu har Johnny Sack ringt assemblyman Zellman – givetvis den som sett till att de fått tillgång till lyxlogen– och begärt att han ordna fram en uppsättning flygvärdinnor från Icelandic Air och Sil planerar efterfesten på Bada Bing för fullt…
* * *
Som sagt, Devils powerplay är fem plus just nu.
Och nu är det särskilde Henrik-dödaren Henrique som nyper till med ett illa kvickt skott mitt i slottet och ger hemmalaget ledning.
* * *
The Rock-speakern låter som han är på Kiviks marknad och försöker locka in åskådare på en dålig stripshow.
Sicket överentusiastiskt gapande…
* * *
I en annan loge – den vi har bakom oss här på pressläktaren – sitter Glen Sather med cigarrstump i tuten och ser osedvanligt tung och förgrymmad ut
Han skulle inte vara helt out of his element i Johnny Sacks loge, känns det som.
* * *
Rangers fortsätter ta dumma utvisningar fastän de vid det här laget borde veta att motståndarna har visst hum om hur man uppträder i numerärt överläge.
Som man bäddar får man ligga.
* * *
Yougblood Adam Larsson klarar sig helt okej, tycker jag.
* * *
Öh, nu i pausen är det några åskådare som får komma ner på isen och köra ett race i några slags mini-zambonis.
En sån bara måste jag skaffa mig!
* * *
Det kommer en slutrapport i kväll, men sitt inte och vänta. Jag ska hem till Manhattan innan jag börjar randa och det kan ta sin lilla tid.

New Jersey – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
När de i en reklampaus zoomar in de övre läktarsektionerna visar det sig, apropå Sopranos, att ledargestalterna i de två rivaliserande familjerna från varsin sida om Hudson River ser den här matchen ihop en lyxsvit,
Och först det Johnny Sack, Phil Leotardo, Carmine JR och Joey Peeps som sitter och flinar i cigarröken för New York tar ju ledningen, men Jersey kommer tillbaka och utjämnar så Tony, Paulie Walnuts, Big Pussy, Bobby Baccala och Sil smackar belåtet medan The Rock-personalen nu i pausen kommer och serverar cannolis…
* * *
Tidlöse Jagr gör sitt första mål för säsongen – och, tror jag, det första på Henke sedan de var lagkamrater och delade lägenhet på Upper West Side.
Polarna är värst.
* * *
Kors i både tak och golv.
Rangers lyckas få in en puck i powerplay.
Det är alltså första alltså gången i år – på 25 försök eller nåt.
Att det momentet alltid ska vara ett sånt trauma för det här laget…
* * *
Girardi kan till sist spela ändå– och Kostka får sätta sig här på pressläktaren och äta popcorn.
För Lundqvist måste det beskedet ha känts som när det varit allvarligt tillbud under en flygning och kaptenen till sist meddelar att faran är över.
* * *
Ja, det är lite halvdant med folk på plats, särskilt för att vara derby.
Men det är ofta luckor på sektionen längst ner här, den som syns bäst i tv.
Sedan brukar många i the nosebleeds smyga ner i första pausen och sen ser det lite snyggare ut.
* * *
Devils powerplay ser för övrigt riktigt bra ut, så att Jagrs kvittering kommer i sånt läge känns inte oväntat alls.
Däremot är det rent allmänt lite konstigt att sitta och titta på ett Jersey-lag som verkligen har offensiv firepower men inte är riktigt hundra i defensiven.
* * *
Ojvoj, de har ett riktigt ambitiöst och påkostat matchintro i The Rock i år, med snyggt klippta filmer och eld och grejor.
Rena Bell Centre, nästan.
* * *
Att hoppas på Bruce himself är förstås övermaga, men nog tusan borde de kunna få hit Southside Johnny för en nationalsångsinsats nån gång?
Och Frankie Valli.
* * *
Du funderar mycket du, Taggen….
* * *
Medan the wisguys från Jersey och Manhattan är här ikväll sitter David Puddy från ”Seinfeld” däremot hemma vid tv:n med Elaine.
Han går bara, med målat face, på slutspelsmatcher.
* * *
Hällegerd och Bruce Salvador alltså…
Inte sedan Bo Hansson hade sina hackkycklingar i Tottenham Hotspurs har någon tyckt lika illa om en idrottsman.
Det är mycket underhållande.
* * *
En kaffe på det här så blir kvällen som den ska.

Jaha, en till first till för säsongen.
Tågresa ut under Hudson River för match i New Jersey.
Åh, Jersey
The Land of shopping malls, kyrkogårdar och diners.
Amerikas verkliga Suburbia, med papiljotter i håret, cigarettfimp i mungipan och träningsoverall dygnet runt.
Delstaten vars största söner självklart skriver låter som heter ”Born to Run” och ”Waitin’ on a Sunny Day”.
Big Pussys och Snookies hem.
Men så mycket annat också, som cyniska och arroganta smädare på Manhattan aldrig brytt sig om.
Prakten, och den intellektuella upphöjdheten, nere i Konsertpianistens Princeton.
Världens bästa boardwalks.
Vykrortsnaturen i Sussex County.
Det sprakande italienska arvet här inne i Newark.
Frank Sinatra, James Gandolfini, Count Basie, Jason Alexander, Whitney Houston och Martin Brodeur
Kort sagt:
Det är här som överallt annanstans i myternas och drömmarnas USA:
Mångfasetterat, motsägelsefullt, allt på en gång – och underbart.
Och jag är glad över att vara tillbaka.
* * *
Låt oss ta det här på en gång:
Om Dan Girardi, som träffades av en elak puck på ena fossingen i söndags , inte kan spela kvällens derby får en annan back Rangers-back chansen.
Gissa vem.
Ja, just det:
Michael Kostka.
Det är ju oerhört.
Som – för att nu spinna vidare på Jersey-temat – om Matthew Bevilaqua skulle fått en ny chans av Tony Soprano efter att han varit med och försökt mörda Christoper Moltisanti
Henke får se till att ha både livrem, hängsle och helst pistol med sig ut på isen om han ska kunna freda sig under den olyckans byten.
* * *
Det är alltid mycket svenskar på besök i New York den här tiden på året – och väldigt många av dem verkar ha skaffat biljett i The Rock ikväll.
Jag har ett uppspelt ungt par från Värmland på sätena intill på NJ Transit-tåget – och när jag kommer fram till Mulberry Street står ett helt kompani i Tre Kronor-tröjor och låter sig fotograferas framför arenan.
Hoppas dom får kul, allihop.
* * *
Vi kan ta det här på en gång också:
Det verkar som att Youngblood Adam Larsson äntligen får begå säsonsgsdebut med Devils i afton.
Härligt, säger jag.
Men innan vår vän Hällegerd börjar jubla i kommentatorsspåret bör det påpekas att det, förstås, inte är några av gamlingarna DeBoer petar.
Det är Big Hammer Gelinas.
* * *
Vad gäller just Sopranos läser jag en dag att både Martin Brodeur och gamle Devils-stjärnan Jamie Langenbrunner har hus i North Caldwell.
Det är den typ av information som får mig att resa mig upp vid skrivbordet och skrika ”Men fan vad coolt”.
För det är i just North Caldwell Tony och Carmela har sitt magnifika mansion.
Och nu när jag tänker på det, Marty B borde ha ju ha varit en birollsinnehavare i serien. Som lätt förskrämd granne som Tony är impad av och ser till att få med sig till Artie Buccos Nuevo Vesuvio nån gång.
Fan, att David Chase inte kom på det…
* * *
Ingen ska komma och säga att den påstådda gentrifieringen av centrala Newark går för fort.
Åtminstone jag rappar på rätt avsevärt, och koncentrerar mig hårt på att titta rakt fram och se oberörd ut, när jag passerar några av de håriga gängen utanför Penn Station…
* * *
Mike Cammalleri, som väl givit Devils exakt den spets som det var tänkt att han skulle ge dem, är med om sitt första Hudson River-slag i kväll och han säger till Star Ledger att han ser fram emot det med stor iver.
– Det är en av de bästa rivaliteterna i hela ligan, I’m excited, heter det.
Jo, i dagens NHL är det bara Penguins-Flyers (imorrn, folks!), Bruins-Canadiens, Oilers-Flames, Kings-Ducks, Rangers-Islanders och i någon mån fortfarande Canucks-Blackhawks som får lika mycket ont blod att koka.
* * *
Som någon påpekar:
För första gången den här säsongen använder Rangers samma kedjeformationer två matcher i rad.
Men vi får väl se hur länge det står sig, Badtofflan har börjat bli nästan lika klåfingrig som sin föregångare.
* * *
Nej, jag översatte inte ”I’m excited” i Cammalleri-utgången här ovan för jag tycker inte det det finns någon riktigt bra svensk term för just ”excited”.
Upphetsad?
Uppspelt?
Nä, de fungerar inte riktigt.
* * *
Johodå, det ligger en fin, laminerad bricka, med foto som framhäver dubbelhakan alldeles särskilt, och väntar i mediaentrén här också.
”Season 2014-2015” står det på den.
Bloggen kan komma och gå som den vill här också, kort sagt.
Det är, faktiskt, ingenting annat än underbart.
* * *
Jag förväntar mig att få täta kommentatorsspårsuppdateringar om hur det går för Pavel när han säsongsdebuterar med rödvingarna uppe i Katedralen på Avenue des Canadiens-de-Montreal.
* * *
Martin Havlat fick sy 55 stygn i plytet efter matchen mot Washington i torsdags.
Men ikväll spelar han med Devils igen.
Hockeyspelare.
There’s nothing like them.
* * *
Nu nös jag.
* * *
Det slår mig igen:
Martin Brodeur är inte här längre.
Det är otroligt märkligt.
* * *
Eller heter det nyste?
* * *
Organisten i The Rock, som jag i enlighet med gamla traditioner haft i öronen medan jag suttit på samma pressläktarstol som vanligt och komponerat det här introt, har inte valt att ta nästa steg i utvecklingen.
Han pruttar på med samma cheesy trudelutter som vanligt.
Det känns, mitt i den musikaliska misären, betryggande.
* * *
Den är lycklig som får se Jaromir Jagr spela ishockey.
Så lyder ett ordspråk redan de gamla grekerna myntade.
* * *
Girardi är med på uppvärmningen – men det är Kostka också.
Ännu kan Lundqvist inte andas ut…
* * *
Det här blir en intressant match.
Två frågor känns särskilt angelägna att få svar på:
Kan Devils återerövra effektiviteten från första grundserieveckan efter två raka plumpar mot Washington respektive San Jose?
Och – är Rangers på gång eller var det vi såg i söndags bara resultatet av ett tröttkört motstånd?
Snart vet vi.