Chicago – LA Kings 5-4 (Slut, andra OT-perioden)
* * *
– Den bästa övertidsperiod jag sett, står Coach Q på podiet i United Center och förkunnar just nu.
Ja, det är ju bara att instämma.
Hela slutspelets klimax, so far.
* * *
Nej, Lappen, min favorit från de nio Melodifestivaler jag hann bevaka för egen del är After Darks ”La Dolce Vita”.
Ett mästerverk!
* * *
Nu då?
Ja, det blir en sjättematch i Staples Center på fredag kväll och jävlar vad den inte går att missa.
Men först har vi en Game 6 på Garden här i morrn också.
Kommer ni på festen?
Hoppas det.

Gamle Handzus avgör!
DET hade jag verkligen aldrig trott, men han gör en snygg move framför Quick också.
Så sorry, Kenny Alberts
Det blir till att fortsätta resa – och en Game 6 i västra konferensfinal äger rum i LA på fredag.
Liten snuttig slutrapport kan komma, men nu ska det skrivas referat

Chicago – LA Kings 4-4 (Period 4, övertid pågår)
* * *
Bästa matchen i årets Stanley Cup-slutspel?
Jag tycker det börjar kännas så.
Den rymde i alla fall den bästa, mest intensiva och explosiva övertidshockey jag kan erinra mig att jag sett.
Fan, det var en sekvens som pågick i nästan åtta minuter utan en enda avblåsning.
Man blir ju yr i huvudet.
Det verkligt frapperande är att de ju, för satan, redan spelat en hel match – och bara fortsätter stegra.
* * *
Ojvoj, kände ni till denna statistik?
De tre senaste mästarna har, allesamman, åkt ur på övertid.
2011: Chicago mot Vancouver.
2012: Boston mot Washington.
2013: LA Kings mot Chicago.
Och nu?
* * *
Till och med Crawford är bra nu.
Då har det verkligen hänt nåt
* * *
Predictions?

Chicago – LA Kings 4-4 (Period 3, Övertid väntar)
* * *
Ojvoj.
Vilken fruktansvärt bra tredjeperiod.
SÅ ska hockey spelas.
Och det är väldigt starkt av Hawks höja sig så mycket, mitt i krisen, och komma ikapp.
Nu blir det alltså övertid.
Major drama.
Antigen blir Kings klara för final – eller så tvingar Chicago fram en sjätte match i Staples Center på fredag.
Och:
Bägge lagen är väldigt bra i de här situationerna.
* * *
Stackars Kenny, han måste varit nära gråten när Blackhawks kvitterade.
Om de vinner fortsätter hans sinnessjuka resschema ytterligare några dygn och påsarna under ögonen John J talade om tidigare kommer att se ut som kängurupungar framåt helgen.
* * *
Vad var det jag saade?
Nej, jag sade ingenting – men tänkte i alla fall att den här Saad är väldigt bra ikväll.
* * *
Nu kommer det fort.
Sen avgör antingen Justin Williams eller Patrick Kane.

Chicago – LA Kings 3-4 (Period 2)
* * *
Ja, dessa Los Angeles-kungar.
Nu är de, nästan, klara för Stanley Cup-final
De verkar inte ens reflektera över att de ligger under, bara trampar på och har plötsligt vänt.
Duka ett bord på Dan Tana’s, Christian…
* * *
Just nu tror jag CINDY Crawford är bättre än Corey.
Ledningsmålet Pearson gör ska en NHL-målis inte släppa in ens på träning.
Herregud.
* * *
Att spela mot Kings när de har ledningen är som att försöka vinna ett krig mot en kärnvapenmakt med konventionella vapen.
Går inte.
* * *
Jo, den västra konferensen håller högre kvalitet – och har så gjort i flera år.
Men det betyder inte nödvändigtvis i finalen blir så lätt för västlaget som man tycker att den borde bli när man suttit och tittat på konferensfinalerna
Olika spelsätt, olika karaktärer och olika lirare reagerar olika på varandra.
Man vet aldrig.
Boston-björnarna, för att ta ett aktuellt exempel, kan se hur bra som helst ut men springer plötsligt på ett Montreal som de bara inte gillar att spela mot och plötsligt är säsongen över.
Med det sagt:
Även jag är väldigt övertygad om att Dustin Brown snart höjer bucklan mot taket i antigen Staples Center, Bell-katedralen eller Garden.
* * *
Sett till de senaste dagarna går det faktiskt att säga att Dustin Tokarski är Stanley Cup-slutspelets bäste målvakt.
Precis det förutsåg jag redan i januari….
* * *
Ser under ett reklamavbrott att hålls ett F1-lopp i Montreal 9 juni.
Det vore en skojig krock mitt under pågående Stanley Cup-final.
* * *
Kul bild på Halvan, John J.
Det är ju så han ser ut..
* * *
Grym sushi, kan jag meddela. Smakade kalifornisk vår – och det är ju en händelse som ser ut som en tanke.
* * *
Nu kommer sista perioden i United Center för säsongen. Och sedan har vi, tror jag, vår första finalist säsongen 2013-2014.

Chicago – LA Kings 3-2 (Period 1)
* * *
Om dom bara haft en annan motståndare, med mjukare psyke och normalt sätt att reagera på en snyting i truten.
Då hade ju Blackhawks redan avgjort och dansat ballongdans till den där Fratellis-dängan resten av matchen.
För dom gör ju precis som dom ska i inledningen av denna måste-match.
Dom sätter ner foten, mörsar in två snabba mål – och återtar omedelbart momentum när Kings fått in en reducering.
28 andra lag i ligan hade vikt ner sig i det läget.
Men inte Kings.
Kings rycker på axlarna, anpassar sig – precis som Engblom påpekar – till Chicagos nya aggressivitet och har häng när vi går in i första pausen.
Det här kommer bli gastkramande.
* * *
Coolt att Johnny O hänger med upp och trycker in en retur på Quick
Men det mest hoppingivande för hemmalaget i den sekvensen är att det är Sugar Kane som står för hela förspelet.
Alla inblandade har ju väntat på att han ska dyka upp i den här serien också.
* * *
Gaborik är en förträfflig hockeyspelare. Hans bästa kompis Anze Kopitar också.
Ibland behöver man inte säga mer än så.
* * *
Visst, John J, ringar under ögonen har vi allihop just nu.
Med tanke på att han skickats som ett expresspaket från UPS över kontinenten de senaste veckorna låter Kenny Albert fräsch som rena nyponrosen.
* * *
Nick Leddy ska kanske upplysas om att det är hockey han spelar.
Inte plockepinn.
Petande framför Crawford när Stoll reducerar är…ovärdigt.
* * *
Vad är det, by the way, som är så särskilt fräscht med nyponrosor?
* * *
Så sent som för en vecka sedan är jag rädd att jag, offentligen, höll med de som slog fast att att Corey Crawford är underskattad.
Det förhåller sig ju snarare tvärtom.
Han är överskattad.
När gjorde han senast

Just ja, NHL gick ut med schemat för Stanley Cup-finalen idag.
Den börjar, no matter what, på onsdag.
Så här ser hela upplägget ut.
Game 1: Onsdag 4 juni.
Game 2: Lördag 7 juni.
Game 3: Måndag 9 juni.
Game 4: Onsdag 11 juni.
Game 5: Fredag 13 juni.
Game 6: Måndag 16 juni.
Game 7: Onsdag 18 juni.
Blackhawks skulle få börja hemma oavsett motståndare, medan Kings skulle få börja hemma mot Rangers men borta mot Montreal.
* * *
Dustin Brown har fått det småländska blodet att koka, ser det ut som…
* * *
Game 5, om det blir en, på fredag den trettonde.
Det är att utmana ödet.
* * *
Förresten, domaren Kevin Pollock var med på planet idag också.
Han hade inga instruktioner från NHL-kontoret med sig…
* * *
Nu kommer det sushi till Biffen snart.
Hurra!

Korresoffan , gamle – eller egentligen rätt nye, men ändå – vän, nu ska vi se om mästarna från Lake Michigans sydvästra strand kan samla sig till säsongens bästa match.
Ja, kanske krävs rentav hela Toews & Kane-erans bästa match om Chicago ska kunna undvika att bli jagade ur slutspelet av mäktiga Kings i natt.
Ja, Hawks är bra i de här situationerna, de brukar inte ens blinka när de ligger under i slutspelsserier och har kommit tillbaka förr – så sent som mot St. Louis i årets slutspel, till exempel.
Men jag hävdar att de inte enda gång sedan den moderna storhetstiden inleddes har haft en svårare uppgift än den som väntar i United Center i natt.
När Kings kommit in i den här sortens stim, när de har det här självförtroendet – då är de nästan oslagbara.
Ja, men det naturliga är ju att Blackhawks vinner ikväll och så slår Kings till i Staples Center på fredag, säger många experter; det är så det brukar bli i femte matchen när ena lager har 3-1-övertag.
Sure.
Men det är en annan sak Kings, till skillnad från you-know-vilket-lag, är ohyggliga på under såna här formtoppar.
Att stänga serier och fälla desperata utmanare innan de kommit upp till ytan och fått luft.
Så det vill verkligen till Kapten Toews få med sig manskapet i en 60-minuterssprint lika frustande obönhörlig som United Center-publikens vrål under Corneliusons nationalsång.
* * *
Gissa vem som var med på planet hem från Montreal idag igen?
Jovisst, det börjar bli stalking-vibbar på det här:
Jim Hughson.
Och reaktionen var densamma som vanligt.
Ingen alls.
Men fuck Hughson, faktiskt.
Han hamnade helt i skuggan av en annan, ännu coolare medpassagerare:
John Malkovich.
Det är topp fem på in lista över salta celebriteter jag flugit med.
* * *
De har Quick och de har de där blytunga backarna, med veteranerna Mitchell och Greene som särskilda Biffen-favoriter. Men framförallt har Kings en tyngre, djupare forwardsuppställning än alla andra.
Som junior från Örby var inne på i senaste podcasten (som jag gjorde misstaget att lyssna på och fick bekräftat att jag låter som en läspande Gunde Svan; usch!) har de alltså Mike Richards som fjärdecenter och, liksom, vem ska stoppa ett lag som har Mike Richards som fjärdecenter?
Ingen, that’s who.
* * *
Jag störde förstås inte Malkovich, det är jag för väluppfostrad och lättgenerad för – och stod istället på avstånd vid gaten och tänkte ”Malkovich Malkovich Malkovich!”, vilket ingen som sett ”Being John Malkovich” kan undvika att göra.
Men kanadensiska flygresenärer är uppenbarligen inte blyga av sig, för de trampade ogenerat fram och frågade om han sett matchen igår.
Det hade han inte, han hade märkt på stan att det pågick nåt, men tyvärr, inte så intresserad av sport, fick han förklara med sin egenartat mjuka röst.
Big suprise.
Inte ska han gå på Garden i morrn heller, om någon undrar. Han flyger tillbaka till Montreal, där han jobbar med något projekt för tillfället, redan i morgon eftermiddag.
Sånt får man reda på när man befinner sig inom hörhåll från ogenerade medmänniskor som inte har vett att lämna offentliga figurer i fred.
* * *
Två matchers avstängning för Moore.
Det var väl vad man hade väntat, mo(o)re or less…
Diaz får ta över.
Inte helt lyckat för Rangers, påstår jag härmed.
* * *
Nu åker vi i korresoffan.
Hoppas vi har några goda stammisar som vill vara med i natten.

Intro om nattens match är på väg , håll i hatten bara.

Montreal – NY Rangers 7-4 (Slut)
* * *
Det mest dramatiska som händer efter åkturen i Bell Centre-tivolit är att en representant för de besinningslösa kameramännen – en yrkesgrupp man borde få risktillägg för att vistas i närheten av – under det sedvanliga tumultet runt Lundqvist sträcker upp sin kamera i en takfläkt som snurrar ovanför målvaktsstjärnan.
Det sjunger till som efter ett Subban-skott i stolpen och för ett ögonblick tror vi alla att vi ska bli halshuggna.
Dessbättre händer inget.
Men den hade varit snygg:
Kung Henrik skadad av bärsärkarhuggande kameraman…
* * *
Vigneault och Therrien är rörande överens om Moore-smällen:
Rätt bedömning på isen och nu är det upp till ligan att ta rätt beslut.
Diaz kan börja förbereda sig på konferensfinal-hockey.
* * *
Vad Henke säger?
Ni vet redan.
Det här bara att glömma, besvikelsen är stor nu men i slutspel måste man ha kort minne och det ska bli exalterande att spela Game 6 i New York på torsdag.
* * *
Therrien river ner skrattsalvor när han på presskonferensen efteråt får frågan om Emelin har en upper- eller lower body injury.
– Han har en body injury, svarar han och försöker se allvarlig ut.
Obetalbart.
* * *
Ooops, Hat Trick-Burken halvsågar Lunkan.
– Alla pratar om att han är så bra, men har han varit lika bra som Tokarski i den här serien? Det tycker inte jag, säger han.
Att hälla bränsle på Henkes motivationsbrasa inför Game 6 framstår inte som den bästa av idéer.
* * *
Ja, nu ligger alltså hela Montreal och sprattlar med benen i luften av lycka.Man kan höra fyllsången genom Bell Centre-väggarna.
Det lär, som Julia påpekar, vara kul där ute.
Om Biffen blandar sig i leken får vi se.
Det är ju en dag i morgon också…

Montreal – NY Rangers 7-4 (Slut)
* **
Olé, olé, olé…sången ekar i Bell Centre – och över hela Quebec.
För tredje perioden blir mer normal – ja, allting är relativt… – och Habs vinner med 7-4.
* * *
Rene Borque – det var i de flesta ögon en medelmåtta och komplementspelare så sent som för en och halv månad sedan.
Nu gör han hat trick.
I en konferensfinal i Stanley Cup-slutspelet
Det är som att jag plötsligt skulle börja F Scott Fitzgerald-romaner på ren pepp.
* * *
John Moore, som verkar så artig och snäll, åker plötsligt upp och sänker Arne Weise – också känd som Dale Weise – med en idiotisk, onödig och allmänt katastrofal tackling i huvudet, och den här gången är det väldigt tydligt i pallet.
Därmed förstör han inte bara Rangers chanser i den här matchen.
Han kommer bli avstängd och tvingar Vigneault att trycka in Diaz i backuppställningen på torsdag.
* * *
Osämja monumentale utbryter på isen under slutminuterna.
Det är det enda riktigt väntade som händer i den här matchen….
* * *
Det fanns alltså de som på allvar trodde att Vigneault skulle slänga in Henke i kassen igen i början av tredje.
Varför i hela den kanadensiska ostkakan skulle han göra det, sabba backup-cammens självförtroende och riskera även Henkes en kväll när ingen är intresserad av att spela försvarsspel?
* * *
Blåskjortorna får trösta sig med att de inte har Tårtan som coach längre.
Då hade de fått lega på spikmatta, marinerad med wasabi, på flyget hem efter den här high chaparall-insatsen.
* * *
Tokarski gör en hygglig slutperiod och det är ju trevligt att vi får se lite målvaktsspel också.
Det är ju ändå konferensfinal…
* * *
Det kommer aldrig komma in några fler konspirationsteorier om domarna i det här kommentatorsspåret.
De är så otroligt tröttsamt att behöva ta del av, och inga andra läsare än jag ska behöva ta del av dem.
* * *
Rangers tar ut Talbot med fyra minuter kvar och cyniker vid min sida utbrister:
– Varför inte, det blir ingen större skillnad…
Själv kan jag tycka att Vigneault tar det beslutet väldigt mycket för tidigt…
* * *
Jaha, nu blev det rätt mycket skrivet här i slutperioden – order från cheferna! – men en liten, liten slutrapport kommer också.